BRIDGEKURS

Mensa Syds 

BRIDGEKURS 

E-postlista / kursgrupp: 

Utdelade dokument: 

våren 2011 

http://groups.google.com/group/mensas-bridgekurs-2011 

http://tinyurl.com/3nc88ks 

Vid frågor kontakta: Anders Olsson, anders@agodata.se 

Allt i detta material får kopieras och användas fritt. 

Anders Olsson 

2011-06-10

INBJUDAN 

Hej igen, ni vänner av kort‐å‐tärningar! 

På söndag startar vi en liten NYBÖRJARKURS I BRIDGE. Jag kommer att hålla i 

den. Vi planerar att ha en sex‐sju kurstillfällen på vardera tre timmar 

sisådär. Vi behöver bli runt åtta intresserade för att det ska bli av. 

Nedan har ni lite information om bridge och om hur jag tänkt mig vi ska 

lägga upp kursen. Den blir lite halvimproviserad ‐ vi gör det för att det är 

kul, och anpassar oss efter vad deltagarna tycker. Det ska säkert funka 

fint! :‐) 

Hör av er till mig, ni som vill vara med ‐ senast på torsdag kväll! Jag 

lägger upp en Google‐grupp för kursen. 

HAFFÖ' SKA MAN LÄRA SIG BRIDGE? 

Kort svar: Därför att det är ett RIKTIGT bra spel. 

Längre svar: Det är en perfekt hobby om man gillar spel. Det är världens i 

särklass mest organiserade kortspel ‐ det gör verkligen skäl för namnet 

"tankesport". Man kan spela på alla nivåer: Därhemma med goda vänner ett par 

gånger om året och tycka det är skitkul. På den lokala bridgeklubben då och 

då. Eller två kvällar i veckan och en helg i månaden, bli riktigt bra och 

placera sig fint i de stora tävlingarna... Man kan spela så länge man kan 

sitta på en stol, och man håller hjärnan i trim när man blir äldre. 

Men främsta orsaken är att spelet i sig är riktigt jäkla bra. En tänkande 

människa kan nog inte spela svälta räv mer än några timmar i sträck utan att 

känna lust att tugga på mattfransarna. Poker håller längre ‐ själv kan jag 

spela ett par dagar i sträck innan det börjar kännas lite enahanda. Och ett 

par andra spel håller mer än en dag ‐ till exempel backgammon. 

Bridge kan jag utan vidare spela en vecka i sträck ‐ från morgon till kväll. 

Reglerna (och slumpen) ger en så bra mix av beslut och situationer att man 

inte tröttnar. Det är liksom många‐spel‐i‐ett. Ibland gäller det att värdera 

sin hand rätt i budgivningen. Ibland gäller det att snika åt sig ett extra 

stick. Ibland har alla långa färger och bjuder hej vilt. 

Även om du spelat i många år (och många avgöranden blivit rutin), ställs du 

ändå ständigt inför avväganden som får dig att behöva ta en funderare. 

Jag har spelat ganska länge. Tyvärr inte mycket nog för att nå "eliten" (de 

som spelar mycket bridge spelar MYCKET bridge...), men jag är en hyfsad 

spelare. Under en handfull år var jag också en av Skånes aktivaste 

tävlingsledare. Det senaste året har det blivit alldeles för lite bridge ‐ 

attans synd, för det är lika roligt varje gång det blir av. 

Inbjudan Sida 1

TÄNK "GOLF"! 

Bridge har en stor nackdel: Det finns en hög tröskel för att komma in i 

spelet. Man måste gå en kurs. Mensaner borde vara helt rätt målgrupp för 

bridge. Samtidigt är vi vana vid att snabbt lära oss ett spel och bli bra på 

det; det funkar inte med bridge. 

En kille här på listan jämförde bridge med golf, och det är en utmärkt 

liknelse. På många plan. Du kan spela golf hur länge/mycket som helst; du 

blir stadigt bättre men aldrig fullärd, och du ställs inför nya avgöranden 

varje runda. Ibland har du en bra dag på banan, ibland går puttarna inte i 

och du svär kötteder. 

Du har en tröskel i golf också. Du kan inte skaffa ett set klubbor, bläddra 

i en bok och tro att du kan ge dig ut på banan efter en halvtimme. Du måste 

gå några gånger och lära dig grunderna ‐ få grönt kort. 

Samma sak gäller bridgen. Spelet håller hur länge som helst ‐ just för att 

det är ganska komplext. Man behöver lära sig grunderna och låta dem sjunka 

in. Och acceptera att man inte kan behärska varken golf eller bridge snabbt 

på‐ren‐råintelligens. 

MÅL 

Målet med kursen är att ge dig "grönt kort i bridge". Det motsvarar en 

nybörjarkurs på en bridgeklubb, men (förhoppningsvis) med ett bättre/mer 

spännande upplägg ‐ mer att vi‐tävlar‐och‐lär‐oss‐samtidigt än kurs. Ni får 

lära er reglerna och grundläggande spelteknik ‐ och ett enkelt budsystem. 

Du blir inge' vidare bra. Det tar några år att bli det. Men du kan nog för 

att tycka det är kul‐att‐känna‐att‐du‐efterhand‐blir‐bättre ‐ om du gillar 

kortspel. 

Sedan får du använda det du lärt dig så lite eller mycket du vill. Vi siktar 

inte på att få igång något "regelbundet bridgespel" i Mensa. Det finns en 

uppsjö av speltillfällen/bridgeklubbar om man blir biten. Men vi har "ett 

spel till vi kan spela" i Mensa. När vi möts på en spelträff ‐ eller om 

någon blir spelsugen och skickar ut ett 

bridge‐hos‐mig‐på‐söndag‐eftermiddag?‐mail till listan. 

UPPLÄGG 

Vi kommer att TÄVLA från första kortet. Traditionella bridgekurser har en 

massa genomgångar, och sedan ska man spela färdigpreparerade givar med 

"pedagogiska poänger" man ska lära sig från. Bläh. 

Vi kommer istället att varje gång spela en liten tävling. Med slumpvisa 

givar. För att få känna på det verkligt skojiga med bridge ‐ 

tävlingsmomentet ‐ från första början. För att det ska fungera kommer vi att 

spela med förenklade regler i början ‐ vi kommer till exempel nog inte att 

ha budgivning förrän det fjärde kurstillfället eller så. 

Inbjudan Sida 2

Spelet varvar vi med att jag går igenom lite teknik och ger er tips. Jag är 

amatör vad gäller utbildning (och det här är ett annorlunda upplägg), så vi 

tar det lite som det kommer. Främsta syftet med kursen är inte 

att‐lära‐sig‐avancerade‐bud utan att vi (som på övriga spelträffar) ska "ha 

roligt" och "spela spel". :‐) 

FÖRKUNSKAPER 

Man måste ha lite "kortspelsvana" för att kunna gå en bridgekurs. Vana av 

att spela stickspel. Där är så mycket som är självklart för någon som 

"spelat lite kort", att det är svårt att hänga med om man aldrig hållit i en 

kortlek. Oavsett hur intelligent man är. 

Jag sätter upp två förkunskapskrav: (1) Du ska kunna grundläggande 

"stickspelsprinciper". Till exempel att du spelat lite fyrmannawhist, 

hjärter (på datorn funkar bra! :‐) ) eller plump. (2) Du ska veta vad 

"trumf" är. 

Är du lite rostig på de här fronterna är det inte för sent att reparera 

skadan. Haffa någon god vän/förälder/avkomma och tvinga dem att spela lite 

stickspel med dig några timmar nu i veckan... Men vet du inte redan att ett 

stick består av ett kort från varje spelare kan du inte vara med. 

FÖRBEREDELSER/DOKUMENTATION 

Vi hinner inte gå igenom så mycket på kurstillfällena. Och ni hade tyckt det 

varit allmänt långtråkigt att höra mig älta för mycket. PLUS att det är 

slöseri med tid att ägna tiden‐vi‐träffas åt att traggla sånt man kan läsa 

på egen hand. 

Därför kommer jag att skicka ut information (ett mail) till alla deltagare 

en knapp vecka innan varje kurstillfälle. Det är ett krav att ni läser 

detta. Två gånger, med ett dygns mellanrum. Det tar inte så lång tid (jag 

ska inte vara alltför långrandig), men gör att vi hinner med mycket mer/får 

ut mer. 

Jag kommer också att ställa samman ett dokument (en A4‐sida) med tips/en 

sammanfattning av det vi gått igenom. Det får ni med er hem efter varje 

gång. Även det vill jag att ni skummar igenom någon gång efter varje 

kurstillfälle. 

Finns det intresse för det, kan vi kanske beställa någon kursbok från 

Sveriges Bridgeförbund man kan läsa vidare i. 

KURSTILLFÄLLEN 

Kurstillfällena bör inte ligga för långt ifrån varandra ‐ då hinner man 

glömma för mycket. 

Inbjudan Sida 3

För att vi inte skulle behöva boka speciella dagar för detta, bestämde vi 

att vi lägger kursen samma dagar vi har "öppna spelträffar" under våren. De 

datum som är bestämda är 30/1, 20/2, 12/3 och 17/4 (tre söndagar och en 

lördag). Bridgekursen är klockan 10‐13, sedan kan de som känner för det 

stanna kvar på vår spelträff på eftermiddagen. (Vi ordnar någon enkel 

lunch.) Vi hoppas detta ska funka. 

Vi behöver ett par kurstillfällen till, så vi ser om vi kan stoppa in någon 

dag till under våren ‐ vi spikar datum när vi träffas 30/1. 

Det bästa är om man kan vara med alla dagarna. Det är OK att skippa något 

tillfälle, och läsa på därhemma, men man bör inte vara frånvarande två 

gånger i sträck. 

Maila mig (utanför listan) om du vill vara med! :‐) 

M v h 

Anders 

Inbjudan Sida 4

KURSMATERIAL ETT 

Hej igen! 

Första "kursbrevet"! :‐) Med regler och definitioner ‐ och lite allmän 

sexualkunskap... 

ALLMÄNT SNACK 

Vi har så mycket annat nu, så jag skippar allmänt‐om‐bridge den här 

gången... Sedan kommer jag att berätta lite om hur man tävlar, vilka 

tävlingsformer det finns och sånt. Lite kuriosa/läs‐och‐glöm‐grejer. :‐) 

GRUNDLÄGGANDE REGLER 

Jag utgår ifrån att ni kan fyrmannawhist/plump/hjärter eller liknande spel! 

(Annars får ni googla.) Bridge är en vidareutveckling av whist, så det mesta 

fungerar precis som i fyrmannawhist: Man är fyra spelare, de som sitter mitt 

emot varandra spelar ihop, hela kortleken ges ut (tretton kort vardera) och 

man spelar tretton stick. Man måste bekänna färg. Högsta kortet i den 

utspelade färgen vinner sticket; den spelare som vann sticket spelar ut till 

nästa. 

Det gäller att tillsammans med sin partner vinna så många stick som möjligt. 

(Man spelar alltså alltid motsvarande "rött" i fyrmannawhist.) Det spelar 

ingen roll vem i paret som vinner sticken eller vilka kort man vinner dem 

med ‐ det är bara antalet som är viktigt. Till skillnad från fyrmannawhist 

spelas bridge ofta med trumf, men nu i början spelar vi utan. (Det kallas 

för att spela "sang".) 

TERMER 

Vi behöver ha ett ordförråd för att kunna prata om spelet: 

‐ Ni kan färgernas och valörernas namn. Kortens ordning är den vanliga ‐ 

ess är högst. Färgerna förkortas Sp/Hj/Ru/Kl eller bara S/H/R/K, valörerna 

E‐K‐D‐kn‐10‐9‐8... När den exakta valören är oväsentlig markerar "x" ett 

lågt kort under tio. Ess till tia kallas för "honnörer" och kort därunder 

för "hackor". 

‐ För att kunna referera till spelarnas position använder man 

väderstrecken ‐ man kallar spelarna Nord/Syd/Öst/Väst. Nord och Syd spelar 

alltså tillsammans mot Öst och Väst. 

‐ Kort som har spelats i ett tidigare stick "har gått". Ett eller flera 

kort som är de högsta kvarvarande i sin färg "är höga" (eller "är stora"). 

Till exempel: "Eftersom esset har gått är min kung hög." 

Kursmaterial ett Sida 1

‐ Att spela det första kortet i ett stick kallas för att "spela ut". Att 

spela på ett kort i utspelskortets färg är att "bekänna färg". Har man inte 

den spelade färgen får man "saka" ‐ lägga ett kort i en annan färg. 

‐ Att lägga på ett högt kort så att man blir högst i sticket kallas för 

att "sticka". Att lägga ett litet kort trots att man har ett kort man kan 

sticka med kallas att "krypa" eller att "släppa sticket". Att vinna ett 

stick så att man blir den som spelar ut till nästa stick kallas att "komma 

in". 

‐ Att inte ha något kort i en färg kallas att "vara renons". Att bara ha 

ett kort i en färg är en "singelton". (Har man damen i klöver men inga andra 

klöver har man "klöverdam singel".) Antalet kort man har i en färg är 

färgens "längd" ‐ har man många ruter men få spader har man en "lång 

ruterfärg" och är "kort i spader". 

‐ De tretton kort man har från början kallas ens "hand". Bridge går alltid 

ut på att vinna stick, så höga kort (många höga honnörer) är "bra kort". Hur 

många kort man har i de fyra färgerna kallas för handens "fördelning". Har 

man ungefär lika många kort i alla färger har man en "jämn hand" (även 

kallat "balanserad hand"), har man många kort i en/två färger (och därmed få 

i andra :‐) ) har man en "ojämn hand"/"svitad hand"/"obalanserad hand". 

‐ En giv bridge kallas för "en bricka". Namnet kommer av hur man förvarar 

korten när man spelar tävlingsbridge. När man är lite rutinerad hinner man 

med ungefär åtta brickor på en timme. Vi hinner med betydligt färre nu i 

början. 

SPELFÖRARE/TRÄKARL 

En giv i bridge består av två faser ‐ budgivning och spel av korten. 

Under budgivningen utses en av spelarna till "spelförare". Hans partner 

kallas "träkarl". De andra spelarna kallas "motspelare". Motspelaren till 

vänster om spelföraren "har utspelet" och spelar ut till första stick. Efter 

utspelet lägger träkarlen upp sina kort öppna på bordet. Spelföraren 

bestämmer över båda sina egna och träkarlens kort ‐ och säger vilket kort 

som ska spelas från träkarlen ("bordet") när det är träkarlens tur att 

spela. Men träkarlen är fortfarande en separat hand ‐ om spelföraren vinner 

ett stick på träkarlens hand ska han spela ut till nästa stick därifrån. 

I spelfasen deltar alltså bara tre spelare ‐ träkarlen deltar inte aktivt. 

(Träkarlen är en briljant uppfinning! Man kan tycka det är tråkigt att inte 

vara med var fjärde giv, men det är rätt skönt att få vila hövvet. Träkarlen 

gör att alla spelare ser halva leken ‐ sin egen hand och träkarlen ‐ och gör 

att man kan planera spelet mycket bättre.) 

VÅRA FÖRENKLADE REGLER 

När man lär sig bridge måste man börja med spelfasen ‐ annars blir 

budgivningen alldeles för abstrakt. 


För att vi ska kunna börja spela direkt, spelar vi utan budgivning de första 

gångerna. På söndag spelar vi så här: 

‐ Alla spelare räknar hur många "honnörspoäng" de har. Det är ett grovt 

mått på hur stark hand man har. Skalan är enkel: ess = 4, kung = 3, dam = 2 

och knekt = 1. Alla spelare räknar sina honnörspoäng och säger sin 

totalsumma. (Summan för alla spelare är alltid 40.) 

‐ Den sida som tillsammans har flest honnörspoäng blir 

spelförare‐och‐träkarl. Har båda sidor prick 20 honnörspoäng ger man om. 

‐ Den spelare i det spelförande paret som har flest honnörspoäng blir 

spelförare, hans partner träkarl. Har båda lika många poäng spelar man (håll 

i hatten!) sten‐sax‐och‐påse om vem som ska bli spelförare! :‐) 

‐ Sedan går spelet av korten till precis som i vanlig bridge ‐ spelaren 

till vänster som spelföraren spelar ut och träkarlen kommer upp. 

(Det här är faktiskt ett klart spelbart spel i sig självt! Kalla det 

"träkarlswhist". Det kan man spela med folk som gillar whist men inte kan 

bridge ‐ och så räknar man poäng som i vanlig fyrmannawhist. Att ha träkarl 

är ovant i början, men man märker snabbt hur mycket det förbättrar spelet.) 

TÄVLINGSBRIDGE 

I andra kortspel (som poker) spelar turen att få bra kort stor roll. Den 

skicklige vinner i längden, men vem som vinner en enskild spelkväll styr i 

mångt och mycket fru Fortuna. Så också i sällskapsbridge därhemma. 

Men INTE i tävlingsbridge. Jag är mycket rutinerad tävlingsledare, men jag 

kan fortfarande tycka att principen för tävlingsbridge är SÅ vacker... En av 

de elegantaste speluppfinningar som gjorts. 

Man spelar helt enkelt samma kort vid flera bord. Sedan jämför man 

resultaten, och man får en "matchpoäng" baserat på hur bra man lyckats i 

förhållande till andra som haft samma kort. Man har samma förutsättningar! 

Den som bäst lyckas förvalta sina förutsättningar vinner. Det finns andra 

turmoment i en bridgetävling, men turen‐att‐få‐bra‐kort är eliminerad. 

(Säg att du och din partner vinner tre stick på en viss bricka. Det är inte 

mycket. Men har de andra som spelat samma kort bara vunnit ett eller två 

stick har ni spelat jäkligt bra ‐ och får många poäng på brickan. Era 

motståndare får däremot en dålig bricka ‐ de tog bara tio stick, när alla 

andra tagit elva/tolv stick på samma kort...) 

Vi kommer att spela tävlingsbridge från första given! Vi går igenom 

detaljerna på söndag. 

KORTRÄKNING 

En parentes om korträkning: Ni kommer att bli lite frustrerade när ni märker 

att ni inte kommer ihåg vilka kort som gått. Är det svårt att lära sig? Ska 


man använda minnestekniker/sitta och aktivt försöka räkna hur många spader 

som gått? 

Nä. Lägg inte kraft på det. Korträkningen kommer av sig själv. Hjärnan lär 

sig att komma ihåg det den upptäcker den har nytta av att komma ihåg. Man 

lär sig fort att komma ihåg om esset har gått i en färg där man själv har 

kungen. Sedan lär man sig att komma ihåg hur många trumf som gått. Och så 

vidare. Riktigt skickliga spelare minns varenda hacka ‐ det gör jag 

långtifrån. 

Lägg inte energi på det. Eller känn er oroliga för att ni ibland inte har en 

susning. :‐) Det kommer av sig självt. 

SEXUALKUNSKAP – GODSPELA STICK 

Resten av det här mailet är lite grundläggande spelteknik. Vi måste ha lite 

sådant med oss för att kunna spela. Läs och se till att ni förstår exemplen 

nedan! De är ganska självklara för dem av er som spelat mycket kort, men 

alls inte lika självklara för andra. Vi går igenom dem (och liknande lägen) 

på söndag. 

Vi börjar med att bli lite ekivoka och prata blommor‐och‐bin ‐ och lära oss 

"hur stick blir till"... 

Att man kan vinna ett stick genom att spela ut ett ess är självklart. Och 

har man både ess och kung i en färg, så kan man ta två stick på dem. Och har 

man ess‐kung‐dam‐knekt‐tia i en färg kan man roffa åt sig fem snabba stick. 

Det behöver inte vara samma spelare i paret som har alla honnörerna. Säg att 

Nord har E‐K‐x och Syd D‐kn‐10‐x‐x. Då kan de fortfarande ta fem stick i 

färgen ‐ Nord börjar med att ta för ess och kung, sedan spelar han sin hacka 

och då kommer Syd in och kan ta för dam‐knekt‐tia. Sitter färgen E‐K‐x‐x hos 

Nord och D‐kn‐10‐x hos Syd kan man dock bara ta fyra stick; man måste ju 

bekänna, och då kommer två honnörer att falla samtidigt i ett av sticken. 

Men det är inte alltid man har stick som är färdiga att bara plocka in. Ofta 

har man kort som kan ge stick senare i spelet. Då måste man "godspela" sina 

stick ("odla" dem) innan man kan inkassera dem. Säg att du/ni har K‐D‐kn‐10 

i en färg. Nybörjaren spelar inte den färgen ‐ "jamen motståndarna har ju 

esset". Ja, och det ska de alltid ha för. Spela kungen och låt dem få för 

esset. Nästa gång ni kommer in har ni tre höga kort att ta stick på. Och 

vill de inte ta för sitt ess så fortsätt med damen för att tvinga ut esset! 

Oavsett när de tar för esset får ni tre stick i färgen. 

Omvänt är ett ensamt ess i en färg oftast inget man bara ska ta för. Det får 

du för i alla fall. Om du tar för ditt ess det första du gör, blir 

motståndarnas kung och dam höga och ger stick. 

Ett konkret exempel: Säg att du har utspelet och denna hand: 

♠ x‐x‐x 

♥ E‐x 

♦ x‐x‐x 

♣ K‐D‐kn‐10‐9. 


En ren nybörjare ser ett ess och tar för det. Sedan sätter han sig ner och 

börjar fundera på fortsättningen... Rätt utspel är att spela ut en klöver ‐ 

förslagsvis kungen. Vill motståndarna inte ta för sitt ess fortsätter man 

med klöver tills de gör det. När det sedan spelas hjärter kommer man in i 

spelet på esset, och kan fortsätta med klöverna. Om motståndarna inte har 

miljoner spader och ruter, har du stor chans att få hela FEM stick på din 

hand ‐ fyra klöverstick och ett hjärterstick. Spelar du ut hjärter ess får 

du kanske inte många klöverstick ‐ du kommer aldrig in i spelet igen för 

att inkassera dina godspelade stick. 

STICK PÅ HACKOR 

Ess är så klart bättre än tvåor. De flesta stick i en giv vinns på honnörer. 

Men oftast vinns en handfull stick på hackor. Hur? 

Genom att de är de enda kvarvarande korten i sin färg. Spelar du ut 

hjärtertvå, och ingen annan har hjärter kvar på handen, vinner du sticket på 

din tvåa. Den är värd lika mycket som ett ess. 

Därför är det inte bara värdefullt att ha höga kort. Fördelningen är också 

betydelsefull. Har ens egen sida ganska många kort i en färg, kan man spela 

den färgen tills motståndarnas kort i färgen är slut. Då får man stick även 

på hackorna. 

Säg att Nord har E‐K‐D‐x‐x‐x i ruter, och att Syd har x‐x‐x. Hur många stick 

är den färgen värd? Först svarar man "tre" ‐ man kan ta för ess‐kung‐dam. 

Men se hur många kort ni har ‐ ni har nio av de tretton ruterna, 

motståndarna har bara fyra. Om motståndarnas kort är någorlunda jämnt 

fördelade (så att samma spelare inte har alla fyra ‐ det är ovanligt) får ni 

hela SEX ruterstick. Säg att Öst har tre ruter från början och Väst en. 

Först tar ni för ess, kung och dam. Då måste Öst och Väst bekänna med sina 

ruter ‐ både knekten och tian försvinner på E‐K‐D. Efter det är det bara 

Nord som har ruter kvar, och han är inne i spelet. Det är bara att plocka åt 

sig ytterligare tre ruterspel. 

Och man behöver inte ha alla de högsta korten ‐ har man en lång färg kan man 

driva ut motståndarnas höga kort och godspela både sina honnörer och sina 

hackor. Och honnörerna behöver inte sitta på samma hand. Säg att Syd har 

K‐kn‐x‐x‐x i klöver och Nord har D‐10‐x‐x. Ni har nio kort i färgen; 

motståndarna har fyra kort, inklusive esset. Här kan ni godspela fyra 

klöverstick. Ni spelar honnörer tills motståndarna behagar ta för sitt ess, 

sedan plockar ni bort motståndarnas resterande klöver med era återstående 

honnörer ‐ och till sist får ni ett fjärde stick på Syds sista hacka. 

EFTERHANDSSPEL 

Det är långt ifrån alltid man har "täta" färger som i de föregående 

exemplen. Oftast har man "hål" bland honnörerna ‐ du och din partner har 

kanske ess‐knekt‐tia, medan motståndarna har kung och dam. 

Då är det viktigt att förstå att bridge (liksom alla whist‐spel) är 

"efterhandsspel" ‐ honnörer blir värdefullare ju senare i sticket man 


agerar. Spelar man på efter motståndarna, kan man rätta sitt val av kort 

efter vad de spelat. 

Vi tar ett exempel: Säg att det är mot slutet av en giv, och att alla bara 

har vars två hjärter kvar. Ess, kung och dam finns kvar, resten är hackor. 

Du är spelförare och sitter Syd. 

Om du och träkarlen har ess och kung tar ni båda sticken. Och har ni till 

exempel kung och dam (och motståndarna esset) får båda sidor ett stick 

vardera. Men säg att du (Syd) har K‐x och din partner x‐x. Får du ett stick 

på kungen? 

Det beror på vem som är inne. Om du är inne och måste spela färgen från egen 

hand, får du inget stick. Börjar du med kungen sticker de med esset, och 

sedan får de för damen. Börjar du med hackan vinner motståndarna med damen, 

och sedan vinner de andra sticket med esset. Ens honnörer är som sårbarast 

när man själv spelar färgen! 

Men säg att spelaren till vänster om dig (Väst) är inne och ska spela ut ‐ 

hur stor är chansen att få stick på kungen? 

Hundra procent. Du agerar sist, och då är ensamma honnörer som värdefullast. 

Har esset inte synts till vinner du sticket med kungen. Har någon av 

motståndarna spelat esset lägger du hackan och vinner andra sticket 

istället. 

Om färgen spelas från Nord eller Öst är chansen att få på kungen femtio 

procent. Det beror på vem av motståndarna som har esset. Har Öst esset får 

du för kungen ‐ beroende på om Öst tar för esset eller inte, lägger du en 

hacka respektive sätter i kungen. Har Väst esset får du inte på kungen ‐ då 

är det han som har förmånen att kunna rätta sitt påspel efter dig. 

Vi kommer att se på detta och många andra liknande exempel. Och ni kommer 

att få lära er en massa tumregler och spelfinesser ‐ "lågt i andra hand", 

"spela från svaghet mot styrka", "att maska" och annat. Men allt är 

egentligen bara tillämpningar av samma grundläggande egenskap hos 

stickspelen: de är efterhandsspel, där det är bra att agera sent i sticket 

så att man kan rätta sitt spel efter motståndarna. 

Genomgångarna på söndag kommer att bli att ni får lite allmänna råd om hur 

man ska lägga upp spelet när man är spelförare respektive motspelare. Och så 

kommer vi att sitta med en enda färg och titta på hur "stick blir till". 

(Har man nytta av i alla stickspel...) Men mest kommer vi att SPELA. 

M v h 

Anders 

PS. Vi hade en intensivkurs i bridge 2004. Gick väl OK/halvbra sisådär. (Och 

resulterade minsann i ett bröllop! :‐) ) Hemsidan från kursen finns 

fortfarande uppe, på "www.agodata.se/mensabridge". Den som vill får gärna 

kolla runt lite. (Hoppas Java‐knapparna funkar.) DS. 


KURSMATERIAL TVÅ 

Hej go' vänner... 

Om en vecka (den 20:e) är det dags för nästa kurstillfälle i bridgekursen ‐ 

vi ses på Logica klockan 10! :‐) Maila mig om du inte kan komma. 

Nedan har ni hemläxan till på söndag. Det blev LÅNGT ‐ det i särklass 

längsta mailet i kursen. Ursäkta det blir mycket; vi knör ihop detta på 

färre‐gånger‐än‐vad‐som‐är‐mänskligt‐möjligt... Jag vill att vi "blir klara" 

med huvuddragen vad gäller spelfasen, så att vi kan prata budgivning nästa 

gång. Läs och repetera ‐ och hoppas ni minns det mesta. 

Den här gången ska ni få lära er att blockera och att täcka. Resten är 

regler och tips för att spela med TRUMF! Det börjar vi med på söndag. 

TERMER 

Lite fler termer & regler: 

‐ Motsatsen till sang är "färgspel". Då är en färg utsedd till "trumf". 

Färgerna som inte är trumf kallas "sidofärger". Trumffärgen är högre än de 

andra färgerna ‐ tvåan i trumf är högre än ett ess i en sidofärg. 

‐ Om man inte kan bekänna på den färg som spelas, kan man lägga trumf och 

vinna sticket. Det kallas för att "stjäla". Man måste inte stjäla ‐ man får 

saka istället. Om flera stjäl vinner den som lagt den högsta trumfen. 

‐ I färgspel ska träkarlen alltid lägga trumffärgen längst till höger, 

sett från träkarlens synvinkel. 

‐ Spader och hjärter kallas för "högfärger", ruter och klöver för 

"lågfärger". Högfärg ger mer poäng, så man spelar hellre med högfärg än 

lågfärg som trumf. 

‐ En "sekvens" är tre höga kort i följd ‐ eller två i följd och det tredje 

ett steg under. K‐D‐kn, kn‐10‐9 och D‐kn‐9 är exempel på sekvenser. En 

"gaffel" är två honnörer med ett glapp emellan ‐ till exempel E‐D och K‐kn. 

‐ En "ingång" är ett högt kort i en färg man kan vinna stick på, för att 

på så vis komma in i spelet ‐ till exempel för att inkassera stick i en 

annan färg. 

‐ Att spela ut en hacka i en färg är att "dra för färgen". 

‐ Nu kommer ni att få diagram över hela sitsar. I alla exemplen sitter du 

själv på Syds plats. "" runt väderstrecket markerar vem som är spelförare. 

Diagrammen blir inge' snygga om ditt mailprogram inte använder ett typsnitt 

med fast teckenbredd, men hoppas det går att läsa. (Har du mailet utskrivet 

så stryk gärna över korten efterhand som de spelas ‐ då är det enklare att 

se hur spelet går. Undvik dock att använda Tipp‐Ex på skärmen...) 

Kursmaterial två Sida 1

BLOCKERA! respektive UNDVIK ATT BLI BLOCKERAD! 

En färg är "blockerad" om man har stick att ta hem men inte kommer åt dem. 

Säg att en spelare har två klöverhackor godspelade ‐ ingen annan har klöver 

kvar. Har han ingen ingång så att han kan komma in och ta för sina klöver är 

de inte mycket värda. 

Att "blockera" innebär att man försöker få motståndarnas färg att bli 

blockerad. Oftast genom att vänta med att ta för ett högt kort. 

Säg att du är spelförare i ett sangkontrakt: 

♠ x‐x 

♥ K‐x‐x 

♦ E‐10 

♣ D‐kn‐10‐x‐x‐x 

N 

V Ö 

 

♠ E‐x‐x 

♥ E‐x‐x 

♦ K‐x‐x‐x 

♣ K‐x‐x 

Väst spelar ut spader två, och Öst sticker med damen. 

Du har fem säkra stick, plus en fin klöverfärg. Genom att driva ut klöveress 

godspelar du lätt fem klöverstick. Det blir tio spel totalt. Tyvärr hittade 

försvaret sin bästa färg direkt, så faran är att de hinner resa en massa 

spaderstick. 

Ditt motdrag blir att försöka blockera. Du släpper första sticket. Öst 

fortsätter med spader, men du vägrar fortfarande att ta. Den tredje gången 

måste du dock ta för esset. (Saka en hjärter från bordet.) Sedan fortsätter 

du med klöver kung för att odla klövern. 

Men varför släppa två spaderstick? 

Jo, om motståndarnas åtta spader satt fördelade 5‐3, är nu den ene 

motståndaren renons i spader. (Troligen är det väl Väst som hade fem, 

eftersom han spelade ut färgen.) Du måste släppa in motståndarna på klöver 

ess, och blir det då den motståndare som inte har spader kvar som kommer in, 

blir deras spaderstick innebrända. Du hoppas att hela sitsen är något i den 

här stilen: 


♠ x‐x 

♥ K‐x‐x 

♦ E‐10 

♣ D‐kn‐10‐x‐x‐x 

♠ K‐kn‐10‐x‐x N ♠ D‐x‐x 

♥ D‐x‐x V Ö ♥ kn‐10‐x‐x 

♦ kn‐x‐x ♦ D‐x‐x‐x 

♣ x‐x ♣ E‐x 

♠ E‐x‐x 

♥ E‐x‐x 

♦ K‐x‐x‐x 

♣ K‐x‐x 

Alltså att den som har klöveresset bara har tre spader. (De röda färgerna 

får sitta hur de vill.) Öst kommer in när du odlar klövern, men eftersom du 

höll upp spader ess två gånger har han inga spader kvar. Han måste vända med 

en röd färg, och du kommer in och tar lätt resten. Du får tio stick ‐ 

försvaret får bara två spaderspel och klöver ess. Om du tar första eller 

andra spadersticket får motspelarna FEM stick, och du bara åtta. (Du får 

saka höga klöver på Västs spader.) Är alla med på det?! 

Men om Väst har klöver ess? Tja ‐ shit happends. Då fanns det inget att 

göra. Men femtio procents chans är mycket bättre än ingen alls. Detsamma 

gäller om spadern sitter 4‐4 ‐ då får motspelarna alltid ett spaderspel 

efter klöver ess, och du får nöja dig med nio stick. Genom att blockera 

spadern ökar du dina chanser väsentligt. 

Även motspelarna ska försöka blockera spelförarens färger. Om ena handen 

inte har så många inkomstkort kan det betyda många stick. Säg att du har den 

här handen: 

N ♠ E‐x 

Ö ♥ x‐x 

S ♦ K‐D‐kn‐x‐x‐x 

♣ x‐x‐x 

♠ K‐x‐x 

♥ kn‐x‐x‐x 

♦ E‐10‐x 

♣ D‐10‐x 

Din partner spelar ut spader fyra. Det var ett bra utspel, för det tar bort 

spelförarens ingång till bordet. Säg att spelföraren lägger lågt från bordet 

och du får på kungen. Du fortsätter med spader och bordet kommer in på 

esset. Sedan spelas ruter kung. Den ska du släppa. När sedan spelföraren 

frestar med ruter dam ska du släppa den också. Tredje gången måste du ta, 

men om spelföraren inte hade fyra ruter från början är färgen nu blockerad. 

Efter att du fått på ruter ess ligger där tre ruterhackor, höga som hus, på 

bordet ‐ men spelföraren kommer inte åt att ta för dem. (Hiddihiddihaadi...) 

Man ska försöka blockera motståndarnas färger, men samtidigt undvika att ens 

egna färger blockeras. Är man spelförare och har E‐kn‐x‐x‐x på bordet och 

K‐D‐x på handen, ska man börja med att ta för kung och dam och sedan spela 

in bordet med handens hacka. Börjar man med esset blir färgen blockerad ‐ 


när man därefter tar för kung och dam är man inne på fel hand, och måste gå 

in till bordet i en annan färg. (Minnesregel: "Korta handens honnörer 

först!") 

Säg att bordet ser ut som i föregående exempel, men den här gången är du 

spelförare: 

♠ E‐x 

♥ x‐x‐x 

♦ K‐D‐kn‐x‐x‐x 

♣ x‐x 

N 

V Ö 

 

♠ K‐x‐x 

♥ E‐K‐x 

♦ x‐x‐x 

♣ E‐K‐x‐x 

Utspelet blir spader dam. Du har sex säkra stick, och kan odla många till i 

ruter. Här har bordet bara en ingång sidan om rutern ‐ spader ess. Det är 

viktigt att du sparar den ‐ om någon av motspelarna har tre ruter och håller 

upp sitt ess. Ta första stick med spader kung! Sedan fortsätter du med 

ruterhonnörer för att driva ut esset. Även om motståndarna håller upp esset 

två gånger, kommer du alltid in till ruterfärgen på spader. Du får fem 

ruterstick ‐ totalt hela elva stick. 

Ta inte för spader ess i första stick. Och släpp inte sticket ‐ då tvingar 

motståndarna ut ditt ess i nästa stick. Kan motståndarna då hålla upp ruter 

ess två gånger får du bara två ruterstick istället för fem... 

Ni kan få ett exempel till ‐ som är överkurs, men kanske en liten kul 

tankenöt. :‐) 

♠ x‐x 

♥ x‐x‐x 

♦ E‐K‐x‐x‐x‐x 

♣ x‐x 

N 

V Ö 

 

♠ E‐K‐x‐x 

♥ E‐K‐x 

♦ x‐x 

♣ E‐K‐x‐x 

Du spelar sang och Väst spelar ut hjärter dam. Du har åtta säkra stick. 

(Osannolikt nog ess‐kung i alla färger... :‐) ) Träkarlen har en fin 

ruterfärg som borde kunna ge stick. Motståndarnas har fem ruter, och de 

sitter oftast 3‐2. Problemet är bara att du inte har några ingångar till 

bordet. Tar du ess och kung i ruter och fortsätter med en tredje rond ruter, 


godspelar du tre ruterhackor. Men kommer inte åt dem. Vad göra? (Tänk först, 

tjuvkika inte. :‐) ) 

Rätt spelföring är att ta för hjärter ess, spela ruter från handen och krypa 

på bordet! Motspelarna ska alltid ha ett ruterstick när du godspelar 

ruterfärgen, och då kan de lika gärna få det direkt. När du sedan kommer in 

igen, har du kvar en ruter på handen du kan spela. När du tar för ruter ess 

och kung tar motståndarnas ruter slut, och du är inne på bordet och kan 

inkassera tre ruterhackor. Totalt får du elva stick! Men det måste vara det 

första rutersticket du ger bort, inte det andra eller tredje. 

LÅGT I ANDRA HAND – MEN TÄCK! 

En av minnesreglerna vi lärde oss förra gången var "lågt i andra hand!". Det 

är en bra tumregel som ofta är rätt. Bridge är ett efterhandsspel ‐ eftersom 

partnern är sist i sticket, är det bäst att lägga lågt om man spelar på som 

andre man i ett stick. Då är det onödigt att ge spelaren till vänster 

chansen att sticka ens honnör. (Esset kan inte stickas, så det är ett 

specialfall.) 

Sådana här lägen är vanliga: 

N 

Ö E‐9‐x‐x 

S 

D‐x‐x 

Spelföraren spelar en hacka från bordet. Lägg en liten ‐ du kan inte vinna 

något på att sätta i damen! Säg att färgen sitter så här: 

kn‐x 

N 

K‐10‐x‐x Ö E‐9‐x‐x 

S 

D‐x‐x 

Lägger du lågt i andra hand är ni garanterade ett stick när spelföraren 

godspelar färgen. Sticker spelföraren med kungen har ni kvar dam och knekt 

och måste få ett stick. Lägger spelföraren lågt får partnern på knekten 

direkt. 

Men sätter du i damen i första sticket, får ni nog inget stick i färgen. 

Spelföraren får nöjet att sticka damen med kungen, och sedan trillar 

partnerns knekt i nästa stick. I första stick har din partner fördelen av 

att agera sist i sticket, så offra inte din dam. 

Men det finns ett viktigt (och vanligt) undantag mot lågt‐i‐andra‐hand. 

Därför är den fullständiga tumregeln: "Lägg lågt i andra hand, men täck 

honnör med honnör om er sida kan vinna något på det.". Öööh ‐ say what? 


Jo: Spelas det en honnör från spelaren till höger om dig, och du har en 

högre honnör (vi bortser från esset), är det oftast rätt att spela på 

honnören ‐ "täcka honnör med honnör". Även om spelaren till vänster sticker 

över, trillar två av motståndarnas honnörer i samma stick, och det är bra 

för er. Säg att du är i den här situationen: 

N 

Ö kn‐x 

S 

K‐x‐x 

Spelföraren spelar knekten från bordet. Kläm i med kungen! Du lär nog inte 

få för den, men den kan göra att ett kort blir högt hos partnern. Hela 

sitsen är kanske: 

10‐x‐x 

N 

E‐D‐x‐x‐x Ö kn‐x 

S 

K‐x‐x 

Om du inte täcker knekten, släpper spelföraren den och får för den. Sedan 

spelar han bordets hacka och maskar ut din kung. Ni får inget stick i 

färgen! Täcker du knekten med kungen kostar det spelförarens ess. Då går 

knekt och ess i samma stick, och det tycker din partner om. Kvar i färgen 

är: 

10‐x 

N 

D‐x‐x‐x Ö x 

S 

x‐x 

Det vill säga partnerns tia kommer att ge spel, när spelföraren fortsätter 

godspela färgen. Till och med nian kan bli värdefull ‐ säg att färgen satt 

så här istället: 

9‐x‐x‐x 

N 

E‐D‐10‐x Ö kn‐x 

S 

K‐x‐x 

Släpper du knekten maskar spelföraren ut din kung, och får för 

knekt‐dam‐ess‐tia (i den ordningen). Täcker du knekten kan spelföraren ta 

för ess‐dam‐tia, men han får inget fjärde spel. Eftersom knekt och ess går i 

samma stick när du täcker, växer partnerns nia upp. Errumepåde'? 


Det finns några andra (ovanliga) undantag mot lågt‐i‐andra‐hand. Och ibland 

ska du låta bli att täcka, om du ser att ni aldrig kan vinna på det! Men för 

en nybörjare är "Lågt i andra hand men täck honnör!" en jäkla bra 

tumregel... 

REGLER FÖR TRUMFSPEL 

I bridge spelar man ibland sang, ibland med trumf. Trumffärg eller sang 

bestäms i budgivningen. Tumregeln är "åtta kort gör en trumffärg". Om man 

under budgivningen kommer fram till att man tillsammans har minst åtta kort 

i en färg, duger den som trumf. (Antalet är faktiskt det viktiga. Det gör 

inget om man saknar en del honnörer.) 

Högfärg är viktigare än lågfärg. Ser man att man har minst åtta spader eller 

åtta hjärter tillsammans, är det nästan alltid rätt att spela med den färgen 

som trumf. Lågfärg är inte lika populärt ‐ har man någorlunda jämna händer 

spelar man hellre sang, även om man har en lågfärg som duger som trumf. (Har 

man svitade händer är det dock bäst/tryggast att spela med trumf.) 

Vi har ännu ingen budgivning, så vi kommer att bestämma trumf så här: 

‐ Man bestämmer spelförare/träkarl på samma sätt som förut ‐ efter 

honnörspoängen. 

‐ Sedan säger träkarlen hur många spader och hur många hjärter han har. Om 

spelföraren ser att någondera duger som trumf (minst åtta kort), säger han 

"trumf i X!". (Välj den längsta färgen som trumf, om båda är på minst åtta 

kort. Är de lika långa välj spadern.) Annars säger spelföraren "nix pix". 

‐ Då säger träkarlen hur många ruter och klöver han har. Om spelföraren 

ser att man har NIO kort i en av lågfärgerna, bestämmer han trumf i den 

färgen. 

‐ Annars spelar man sang. 

Detta blir faktiskt hyfsat likt riktig budgivning ‐ man föredrar att spela 

högfärg, men spelar lågfärg om man har många trumf. (Spelet döps härmed till 

"träkarls‐whist med trumf"!) 

TIPS TILL SPELFÖRAREN 

Man har fler möjligheter med trumf i spelet. Dels är trumfen ett skydd mot 

motståndarnas långa färger ‐ de kan inte godspela en massa stick på sina 

hackor. Dels kan trumfen ge extrastick. 

Även motspelarna får stjäla, så en god tumregel är att "trumfa ut". Det vill 

säga spela trumffärgen tills motståndarnas trumf tagit slut. Efter det odlar 

man sina stick i sidofärgerna ‐ då finns det ingen risk för att motspelarna 

är ogina och stjäl bort ens stick... När man trumfar ut godspelar man 

trumffärgen som vilken annan färg som helst ‐ man kanske maskar för att 

undvika att förlora fler stick än nödvändigt. 


Genom att stjäla på den korta trumfhanden får man extra stick. Säg att du 

har fem trumf på ena handen och tre på den andra. Att stjäla på 

femkortshanden ger inga extra stick ‐ de trumfen får du för i alla fall. Men 

kan man få en stöld på trekortshanden är det ett extra trumfstick. I ett 

sådant läge ska man ofta vänta med att trumfa ut, tills man fått de stölder 

man vill. 

Några exempel: 

Hjärter är trumf och motståndarna spelar ut spader dam. Bordet kommer upp: 

♠ E‐x‐x 

♥ x‐x‐x‐x 

♦ E‐x 

♣ D‐kn‐x‐x 

N 

V Ö 

 

♠ x‐x 

♥ E‐D‐kn‐x‐x 

♦ K‐x 

♣ K‐10‐x‐x 

Planera och spela! 

Här behöver du inga stölder, så du bör trumfa ut så fort du kan. Om Öst har 

hjärter kung kan du maska ut den. Ta för spader ess. Spela en liten hjärter 

och maska med damen. Säg att masken spricker och Väst får för kungen; den 

ska han alltid ha för! Öst‐Väst tar ett spaderstick, men när de försöker 

spela en tredje rond spader ingriper du med trumf. Spela höga hjärter för 

att ta bort de trumf som finns kvar hos motspelarna (räkna på fingrarna om 

du behöver! :‐) ). Sedan är det dags att gå på klövern ‐ spela 

klöverhonnörer för att driva ut esset. Totalt får du tio stick ‐ försvaret 

får ett spaderstick, trumfkung och klöver ess. 

Här vann du inga extrastick på trumfen, men du hade den som stopp mot 

Öst‐Västs spaderfärg. Efter att du trumfat ut kunde du i lugn och ro gå på 

klöverfärgen. Spelar du sang på den här handen kan motståndarna ofta 

godspela sin spader, och du får kanske bara sju eller åtta stick. Med 

hjärter som trumf fick du tio stick! 

Nästa exempel är annorlunda. Spader är trumf, och du har: 


♠ x‐x‐x 

♥ x 

♦ E‐x‐x‐x 

♣ K‐D‐x‐x‐x 

N 

V Ö 

 

♠ E‐K‐D‐kn‐x‐x 

♥ E‐x‐x 

♦ K‐x 

♣ x‐x 

Utspelet är ruterdam. Inventera styrkorna och planera spelet! 

Du har sex trumfspel på handen, tre säkra stick i de röda färgerna och med 

K‐D kan du odla ett i klöver ‐ tio stick. Kan du få fler? 

Möjligen kan du godspela någon klöverhacka, men det är osäkert. Och du har 

inte många ingångar till bordet så du kommer kanske inte åt sticken. Däremot 

kan du skaffa dig extrastick genom att stjäla hjärter på den korta 

trumfhanden! 

Spela så här: Ta för ruteress. Spela hjärter till handens ess. Spela en 

hjärter och stjäl på bordet. Spela en ruter till handens kung. Spela din 

sista hjärter och stjäl på bordet. Sedan är det dags att trumfa ut ‐ spela 

bordets sista trumf och plocka bort försvarets trumf med höga spader. Sedan 

är det dags att spela klöver till kungen för att odla ditt stick i den 

färgen. Du får tolv stick ‐ motspelarna får faktiskt bara för klöver ess! 

Notera att du fick hela åtta spaderstick. Att stjäla på egna handen hade 

inte gett något, men genom att stjäla på bordet fick du två extra stick. I 

sang hade du bara fått sex spaderstick. Notera också att du måste vänta med 

att trumfa ut tills du fått dina hjärterstölder på bordet. Trumfar du ut det 

första du gör försvinner bordets spader, och Öst‐Väst kommer troligen att få 

ett eller två hjärterstick. 

(Det kan även vara värt att notera att ni tog hela tolv stick, trots att ni 

bara hade 26 honnörspoäng tillsammans! Det var för att era händer passade så 

bra ihop. Alla honnörer var "verksamma", och träkarlens singelton i hjärter 

var guld värd. Låter man klöver dam och en klöverhacka byta färg till 

hjärter på Nords hand, blir det inte alls lika roligt. Sitter motståndarnas 

kort illa får ni kanske bara nio stick... En skicklig spelare har känsla för 

"anpassning" i budgivningen. Låter det som att händerna passar bra ihop kan 

man vara optimist och bjuda lite högre. Skriker det "missanpassning" ska man 

vara försiktig.) 

MOTSPEL MOT TRUMF – PASSIVT FÖRSVAR 

Ett av nybörjarens vanligaste fel är att han "vill för mycket" i motspelet. 

Speciellt i färgspel. Om honnörerna i en färg sitter utspridda, är det inte 

bra att vara den sida som först spelar färgen. Då får motståndarna fördelen 


att agera sist i sticket, och det kostar er ofta ett stick. Om spelföraren 

får ett stick han inte själv kan godspela säger man att han får en "favör". 

Ta exemplet på lågt‐i‐andra‐hand ovan! (Där du hade D‐x‐x och din partner 

kn‐x.) Det är ett typexempel på en sådan färg. Om du eller din partner är 

den som först spelar färgen är det favör ‐ spelföraren lägger bara lågt i 

andra hand och tar alla fyra sticken. Om ni låter spelföraren själv spela 

färgen är ni garanterade ett stick om ni lägger lågt i andra hand. 

I motspel mot sang måste man vara offensiv ‐ försöka godspela en lång färg. 

Om det ibland kostar ett stick gör det inget. 

I färgspel är det annorlunda. Där kan man inte räkna med att få stick på 

godspelade hackor ‐ spelföraren har trumf att ta med. Där gäller det 

istället att försöka slå vakt om sina honnörer. Då är det ofta rätt att 

spela "passivt". Det innebär att man inriktar sig på att försöka undvika ge 

favör ‐ när man kommer in slår man bara ut sig med något ofarligt, så att 

spelföraren kommer in igen. 

Detta låter kanske litta mesigt... Men är ofta rätt i färgspel. Försöker man 

hela tiden hitta stick i nya färger när man kommer in, är risken stor att 

man hjälper spelföraren. Det är bättre att låta spelföraren vara den som 

"börjar rota i nya färger" ‐ då blir era honnörer som värdefullast. 

Vad innebär detta i praktiken? När det gäller utspelet, så undviker man att 

spela ut från gafflar. Och man spelar helst inte ut från ensamma honnörer, 

om det inte finns någon särskild orsak till det. 

Säg att du har den här handen: 

♠ K‐x‐x 

♥ K‐kn‐x‐x‐x 

♦ x‐x 

♣ D‐x‐x 

Ska du spela ut mot sang, är det definitivt sundast att spela ut en låg 

hjärter. Ni kan godspela många stick om partnern har något att hjälpa till 

med i färgen. Och även om spelföraren kan blockera hjärtern, verkar du ha 

goda chanser att få en ingång i de svarta färgerna. Utspelet KAN kosta ett 

stick, men du har mycket att vinna. 

Om spader är trumf spelar man inte gärna ut från en K‐kn‐färg. Det är oftare 

fel än rätt ‐ har spelföraren damen skänker man honom ett stick. Eftersom du 

inte kan räkna med att godspela några hjärterhackor har du mer att förlora 

än att vinna. 

Jag tror att de flesta rutinerade spelare hade spelat ut en ruterhacka från 

den handen! Hjärter var inte aktuellt, och trumf från kungen är väldigt 

riskabelt. Att spela ut en färg man bara har hackor i är sällan favör, så de 

flesta tror jag föredragit en ruter framför att dra för klöver dam. (Ännu 

bättre hade varit om du bara haft en singelhacka i ruter ‐ då har du stor 

chans att få en stöld!) 

Även att spela ut trumf (om man bara har några hackor i färgen) är ofta bra 

‐ man plockar kanske bort spelförarens stölder. Att spela ut från sekvenser 


är alltid bra ‐ det är både offensivt och säkert. Kungen ut från K‐D‐kn‐x är 

ett väldigt bra utspel mot både sang och färgkontrakt. 

När man kommer in senare i spelet försöker man spela ut sig med något som 

"verkar ofarligt". Och sedan lutar man sig tillbaka i stolen och väntar på 

nästa stick... Då blir det spelföraren som får rota i de känsliga färgerna 

och gissa fel. 

Säg att hjärter är trumf. Din partner spelar ut ruter kung och träkarlen 

kommer upp: 

N ♠ D‐x‐x 

Ö ♥ E‐D‐kn 

S ♦ 10‐x‐x‐x 

♣ E‐10‐x 

♠ K‐10‐x‐x 

♥ K‐x 

♦ E‐x‐x‐x 

♣ D‐x‐x 

Du släpper din partners kung, och ni vinner sticket. Partner fortsätter med 

ruter dam; du lägger liten men spelföraren stjäl. Sedan spelar spelföraren 

trumf och maskar med damen ‐ och du kommer in på kungen. Vad vill du 

fortsätta med? 

Här tänker nybörjaren "hm, ruter var det ju ingen mening med, och hjärter är 

trumf" ‐ och spelar en av de svarta färgerna. 

Det är inte rätt. Hade det bara legat hackor på bordet i en av de svarta 

färgerna, hade man kunnat fortsätta med den färgen. Då är det partnerns 

honnörer som är sist i sticket. Men nu är båda färgerna lika oaptitliga att 

vända med; honnörerna är utspridda, och träkarlen har någon honnör i båda. 

Både en spadervända och en klövervända kan lätt ge spelföraren ett stick han 

inte kan åstadkomma av egen kraft. 

Fortsätt istället passivt med ruter! Spelföraren kommer att stjäla, men det 

är ett stick han ska ha i vilket fall som helst ‐ man vinner inget på att 

stjäla på den långa trumfhanden. Sedan får spelföraren själv försöka göra 

rätt i de andra färgerna. Dessutom tär en rutervända på spelförarens trumf, 

och det är inte fel. 

Vi tar ett exempel till. Säg att spader är trumf och du ska spela ut från: 

♠ K‐x‐x 

♥ x‐x 

♦ D‐x‐x‐x 

♣ K‐10‐x‐x 

Jag frågade faktiskt ett par spelare (stormästare...) om den här handen. En 

av dem föredrog en liten klöver, den andre hade gjort som jag nog gjort ‐ 

spelat ut en hjärterhacka. Det är troligen det mest ofarliga. Och det är bra 

att du bara har två hjärter ‐ vill det sig väl kan du kanske få en stöld. 

(Sedan kan man aldrig VETA vad som är bäst. Utspel är ofta ett skott i 

blindo. Drar du för en lågfärgshonnör på den här handen, kanske det visar 


sig kosta ett stick. Spelar du ut hjärter istället kanske partnern sitter 

med kung‐knekt i ruter och så missar ni ett stick för att du inte spelade ut 

ruter... Man har alltid rumpan bak. Ibland får man hjälp av budgivningen ‐ 

om partnern varit med i budgivningen och bjudit en av lågfärgerna, spelar 

man utan att tveka ut en hacka i hans färg med den här handen.) 

Säg att du valde att spela ut hjärter och bordet kommer upp: 

♠ x‐x‐x N 

♥ E‐K‐x V 

♦ E‐10‐x S 

♣ kn‐x‐x‐x 

♠ K‐x‐x 

♥ x‐x 


♣ K‐10‐x‐x 

Spelföraren vinner med hjärter ess, spelar trumf till damen och du kommer in 

på kungen. Vad vill du vända med? 

Tja, jag hade definitivt fortsatt med hjärter. Det är ingen favör. (Att 

vända med trumf är också säkert.) Att börja rota i lågfärgerna kan lätt 

kosta ett stick, när honnörerna verkar sitta lite utspridda. Bättre att 

spelföraren kommer in och får vara den som spelar färgerna. Dessutom finns 

det en liten chans att partnern har spader ess och kan ge dig en 

hjärterstöld! 

OFFENSIVT FÖRSVAR I FÄRGSPEL 

Det finns ett viktigt undantag från passivt‐försvar‐i‐färgspel. Det är när 

spelföraren har en (lång) sidofärg som verkar kunna ge stick. Då gäller det 

att ni försöker få/godspela de stick ni kan få så fort ni kan, innan 

spelföraren hinner saka på sin sidofärg ‐ och era stick försvinner. 

Ibland kan det vara svårt (även för en van spelare) att se om det är bäst 

att spela offensivt‐och‐ta‐risker eller passivt‐på‐säkerhet. Men ibland kan 

det vara ett uppenbart läge. Säg att du har nästan samma hand som i exemplet 

ovan: 

♠ K‐x‐x 

♥ x‐x 

♦ x‐x‐x‐x 

♣ K‐10‐x‐x 

Spader är trumf och du ska spela ut, och du väljer en hjärter. Den här 

gången ser träkarlen ut så här: 


♠ x‐x‐x‐x N 

♥ E‐K V 

♦ K‐D‐kn‐10‐x S 

♣ kn‐x 

♠ K‐x‐x 

♥ x‐x 

♦ x‐x‐x‐x 

♣ K‐10‐x‐x 

Bordet vinner på hjärter ess. Spelföraren spelar spader från träkarlen och 

maskar med spader dam ‐ och du kommer in på kungen. Här har bordet en fet 

ruterfärg, som väntar på att utnyttjas. Så fort spelföraren trumfat ut 

kommer han att odla rutern. 

Här måste du vända med en liten klöver efter spaderkung. Och hoppas på att 

partnern har klöver ess ‐ eller klöver dam och ruter ess. Det är bråttom att 

få det/de stick ni kan få i klöver, innan spelföraren har godspelat sin 

ruter ‐ då sakar han bort sina klöverhackor på rutern och ni får inga 

klöverstick. 

Sånt här är skitsvårt att se som nybörjare! Men jag tänkte jag måste nämna 

det ‐ motspel mot trumf är svårare än mot sang. Ha som tumregel att passivt 

försvar ofta är rätt mot färgspel; undvik att ge favör. Men ha i bakhuvudet 

att det ibland är rätt att vara offensiv/ta chanser ‐ om era stick annars 

riskerar att bränna inne. 

Mycket att hålla reda på... :‐) Gå igenom exemplen ovan, och se så ni 

förstår dem någorlunda. Vi kikar på fler exempel på söndag. I nästa kursmail 

ska vi prata BUDGIVNING! 

M v h 

Anders 


KURSMATERIAL TRE 

Hej igen kära elever! :‐) 

Det är åter dags att låsa dörren, stänga mobilen och förlora sig i bridgens 

underbara värld en timme. 

Vi träffas på lördag. Det är viktigt att alla läser mailet under veckan ‐ så 

ni kan reglerna för budgivningen. Vi har fullt upp med annat på lördag, och 

kommer inte att gå igenom dem i detalj. 

Läs och repetera, så ses vi på Logica på lördag klockan 10! Maila mig om du 

har förhinder. Gör gärna också så att du inför varje kurstillfälle repeterar 

de sammanfattningar ni fått ut ‐ så att du fräschar upp det vi tagit upp 

tidigare på kursen. 

ALLMÄNT SNACK / LÄS-OCH-GLÖM 

Bridge är en större "tankesport" än man tror ‐ Sveriges Bridgeförbund har 

25000 aktiva tävlingsspelare som medlemmar. Och det spelas naturligtvis 

mycket bridge "hemma i stugorna" förutom det. (Ungefär 300000 svenskar lär 

kunna grunderna i spelet.) 

Bridge spelas över hela världen ‐ och har internationella regler. Och är 

lika organiserat som fysiska sporter. Demografiskt ser det lite olika ut på 

olika håll. I Sverige/USA har det skett en "förgubbning/förgumning". 

Pensionärsbridgen blomstrar ‐ vilket är alldeles utmärkt ‐ men det kommer 

till ganska få unga spelare. Bridge har en hög nybörjartröskel, och då är 

det enklare att lägga tid på något som ger en‐omedelbar‐kick. I andra länder 

är det annorlunda. I Kina lär bridge vara en "ungdomssport" ‐ något som är 

tufft för smarta unga människor att vara bra i. 

Gillar man spelet kan man spela hur mycket som helst. Bara i Malmö finns ett 

halvdussin aktiva klubbar ‐ det är bara att knalla dit med en god vän och 

spela en kväll när man känner för det. Men de flesta nöjer sig med att spela 

därhimma med goda vänner ‐ för att de tycker det är ett lyckat kortspel som 

är klurigt och roligt. 

MER OM SPELFÖRING OCH MOTSPEL – ELLER? 

Jag tror faktiskt inte jag tänker prata mer om spelföring på hela kursen! 

Och vi kommer inte att ta upp mycket mer om motspel heller ‐ bara ett par 

saker de sista gångerna. Haffårrdifårr? 

Helt enkelt därför att det vi gått igenom/ni fått i kursmaterialet räcker 

jäkligt långt. Ni har fått grundläggande principer för hur man 

får‐så‐många‐stick‐man‐kan i både spelföring och motspel ‐ för både sang och 

färgspel. Och en del bra tumregler. De flesta som spelar på bridgeklubbarna 

kan faktiskt inte mycket mer än det vi redan gått igenom! 

Kursmaterial tre Sida 1

Det mesta kan ni inte tillämpa än, men reta er inte på det. (Läs en bok om 

golf och försök tillämpa det, om du aldrig spelat förr!) Efterhand som ni 

spelar lite mer faller allt på plats, och ni börjar förstå vitsen med det 

där att maska och blockera. Men det är inte mycket lönt att lära ut värsta 

specialspelföringsfinessen Allan eller avancerade motspelsfiduser, om ni 

fortfarande har fullt sjå med att hålla reda på antalet trumf ‐ eller hur? 

ÅSSE SA' VI (NÄSTAN) BÖRJA BJUDA... 

Istället för att prata mer om spelfasen, ska vi nu prata BUDGIVNING ett par 

gånger. Den här gången mest regler och lite exempel på hur det kan se ut, 

nästa gång mer hands‐on ‐ bjud‐så‐och‐så‐i‐det‐och‐det‐läget. 

Budgivningen är spelets första fas; i den bestäms trumffärg och spelförare. 

Den är precis lika viktig som spelfasen ‐ och lika rolig. Man hamnar ofta i 

kluriga avväganden. 

Är man nybörjare tycker man budgivningen är lite abstrakt. Men man kommer 

rätt fort in i grunderna. Det är nästan enklast att se budgivningen som ett 

eget spel ‐ där man bara ser sin egen hand och de andras bud, och försöker 

bilda sig en uppfattning om vad som är lämpligt att bjuda. 

Vi kommer dock INTE att spela med budgivning på lördag; vi kommer att spela 

precis som vi gjorde senast. Men mellan ronderna pratar vi regler och 

allmänna principer för budgivningen ‐ och ser på en massa exempel. I nästa 

kursmail får ni ett enkelt "budsystem", och från och med nästa kurstillfälle 

spelar vi "riktig bridge"! 

Så det blir lite torrsim det den här gången ‐ ursäkta. Men det skulle inte 

funka att börja bjuda direkt. Det blir för mycket att ta in. På kurser 

spelar man förberedda givar som tränar på det man nyss gått igenom och kan 

lära sig budgivning pö om pö. Men vi är så knäppa att vi kastar oss in i 

"fritt givna brickor" direkt. 

Budgivning blir aldrig exakt. På många kurser lär man sig mest tabeller för 

vad man ska bjuda om man har si och så många honnörspoäng i det och det 

läget. Men det blir varken bra eller rätt. Jag kommer mer att försöka lära 

er tankarna bakom budsystemet. Och honnörspoäng är bara en ungefärlig 

värdemätare på hur bra hand man har ‐ jag kommer redan från början att visa 

vad som gör att man ibland ska vara optimist och ibland pessimist i 

budgivningen. Bridge handlar om STICK, inte om en honnörspoäng hit eller dit 

eller exakta poängtabeller. 

REGLER 

I sann Mensa‐anda börjar vi med regler/definitioner: 

‐ Budgivningen är en auktion. Det man vill vinna i auktionen är (bland 

annat) att få spela med sin färg som trumf. I gengäld lovar man att vinna 

ett visst antal stick. Den sida som vinner auktionen (lovar flest stick) 

blir spelförande sida. Klarar spelförarens sida av att ta (minst) så många 


stick de bjöd får de poäng (man "gick hem"), tar de färre stick än de lovat 

får motspelarna poäng (spelföraren "fick straff"/"gick bet"). 

‐ Den som gav börjar budgivningen. Budgivningen går medurs runt bordet. 

‐ Budgivningen går ett eller flera varv runt bordet, hela tiden med högre 

bud. Vill man inte bjuda högre bjuder man "pass". Budgivningen tar slut när 

ett bud följts av tre pass i rad ‐ alltså att ingen velat bjuda över det 

senast avgivna budet. 

‐ Det sist avgivna budet blir "kontrakt"/"slutbud", och det är det man 

sedan spelar efter. 

‐ Ett bud består av en "tricknivå" (ett tal, 1‐7) och en trumffärg ‐ en av 

de fyra färgerna eller "sang" (förkortas NT efter engelskans "no trump"). 

Siffran anger hur många "trick" (stick utöver de sex första) man utfäster 

sig att vinna, och färgen är den färg man vill spela med som trumf (sang för 

spel utan trumf). Säg att Nord bjuder "2 ruter" och alla passar på det. Då 

är Nord‐Syd spelförande sida, man spelar med ruter som trumf och Nord‐Syd 

måste vinna minst åtta stick (6+2) för hemgång. (Om man bjuder sju trick i 

något lovar man alltså att ta hem alla tretton sticken!) 

‐ Färgerna har en rangordning ‐ sang är högst, sedan följer spader, 

hjärter (högfärger), ruter och klöver (lågfärger). Ett bud måste hela tiden 

vara högre än närmast föregående bud. Ett bud är högre om det är på en högre 

tricknivå än föregående bud, eller om det är på samma tricknivå men i en 

högre färg. Om föregående bud är "2 hjärter", räcker det alltså att bjuda "2 

spader" eller "2 sang" om man vill spela spader/sang, men vill man bjuda en 

lågfärg eller hjärter måste man bjuda "3 klöver", "3 ruter" respektive "3 

hjärter". 

‐ Man får lov att "hoppa", alltså bjuda en högre tricknivå än vad man 

egentligen hade behövt. 

‐ Utöver de 35 vanliga buden ("kontraktsbuden" ‐ 7 nivåer x 5 färger) och 

"pass" finns det två specialbud: "dubbelt" och "redubbelt". Dubbelt får bara 

bjudas av motståndarna till den sida som avgav det senaste kontraktsbudet 

och är en sorts "misstroendeförklaring". ("Jag tror inte att ni kan spela 

hem det budet!") Dubbelt höjer poängen ‐ motspelarna får mer poäng om de tar 

straff, spelföraren mer poäng om han går hem. Redubbelt höjer poängen 

ytterligare ‐ det får bara bjudas efter dubbling, och bara av den sida som 

bjöd det senaste kontraktsbudet. (Säger ungefär "Vi kan VISST spela hem det 

kontraktet!" :‐) ) Dubbelt används en del, redubbelt ser man nästan aldrig. 

‐ Även dubbelt/redubbelt måste följas av tre pass innan budgivningen är 

slut. Dubbelt/redubbelt gäller bara det senaste budet. Om någon bjuder ett 

nytt kontraktsbud tar det bort dubbelt/redubbelt. 

‐ När budgivningen är slut, är det den i det spelförande paret som först 

bjöd slutbudets färg/sang som blir spelförare. 

‐ Vill ingen börja bjuda (alla fyra spelarna passar första varvet) blir 

det "rundpass". Då blir det inget spel av korten. 

‐ Förr bjöd man muntligt, nu används "budlådor" med budkort. (Så slipper 

man komma ihåg vad som bjudits ‐ mycket praktiskt.) 


Ett par termer är bra att ha: 

‐ "Öppningsbud" är det första bud (annat än pass) som avges. Den som 

bjuder det är "öppningshanden", hans partner "svarshanden". Eftersom man tar 

ett kliv på okänd mark när man öppnar (man vet inget om partners styrka) bör 

man ha lite bättre kort än genomsnittet. 

‐ När motståndarna öppnat budgivningen och man ger sig in och börjar 

bjuda, gör man ett "inkliv". 

KOMMUNIKATION / BUDSYSTEM 

Budgivningen är delvis en auktion. Har båda sidor hyfsade kort och en färg 

de vill spela med som trumf, kan det bli att de bjuder över varandra tills 

den ena sidan inte vill bjuda högre. 

Men budgivningen är också en kommunikation med partnern. Observera att det 

krävs TRE pass för att budgivningen ska ta slut. Även om Öst‐Väst passar 

hela tiden, kan Nord‐Syd själva hålla budgivningen igång så länge ingen av 

dem passar. Då kan man utbyta upplysningar med varandra, för att gemensamt 

försöka hitta rätt slutbud. 

Ska detta funka måste man ha överenskommelser på förhand. Till exempel hur 

bra kort (ungefärlig poängstyrka) man har när man bjuder ett visst bud, och 

hur många kort man lovar i den färg man bjuder. De överenskommelserna är ens 

"budsystem". 

Det är också fullt tillåtet att ha bud som har en "artificiell" betydelse ‐ 

sådana bud kallas för "konventioner". Man kan till exempel komma överens om 

att "om svarshanden bjuder 2 ruter efter att partnern öppnat med 1 spader, 

berättar han om att han har klöver kung och frågar öppningshanden om hur 

många knektar han har". (En fullkomligt idiotisk konvention, men möjlig... 

:‐) ) Det har uppfunnits alla möjliga konventioner. (Och en massa olika 

budsystem.) Det kan vara kul att krydda sitt budsystem med några 

konventioner när man är varm i kläderna, men som nybörjare ska man givetvis 

spela väldigt enkelt och "naturligt". 

Ni kommer att få lära er ett väldigt enkelt, naturligt budsystem. Bjuder man 

hjärter så betyder det att man vill spela med hjärter som trumf! Även många 

elitspelare spelar med enkla budsystem; sunt‐förnuft/kunna‐värdera‐sin‐hand 

är viktigare än bud‐lull‐lull. Men vi lägger på någon konvention mot kursens 

slut. :‐) 

ETT FÖRSTA EXEMPEL 

Låt oss se på ett exempel på en (fullt normal!) budgivning. Säg att Syd är 

giv: 

Syd Väst Nord Öst 

pass 1 ♥ 2 ♣ 2 ♥ 

pass pass pass 


Syd har dåliga kort, så han passar. Väst har hyggliga kort och en 

hjärterfärg, så han öppnar budgivningen med 1 hjärter. Han föreslår partnern 

att de ska spela hjärter, och berättar att han har "lite kort". Nord har 

också hyggliga kort och en fin klöverfärg, så han vill in och konkurrera om 

budet ‐ och bjuder 2 klöver. 

Öst tyckte om sin partners hjärterförslag ‐ han har också hjärter 

("trumfstöd"), och stöder sin partner med 2 hjärter. Syd ville fortfarande 

inte vara med, och Väst passar också. Även Nord passar ‐ när inte partnern 

var intresserad är han nog ganska blank, så det är dumt att bjuda högre och 

få straff. Så kontraktet blir "2 hjärter". Eftersom Väst var den i Öst‐Väst 

som först bjöd hjärter, blir Väst spelförare (och Öst träkarl). Nord spelar 

ut, Öst lägger upp sina kort och man spelar med hjärter som trumf. Tar 

Öst‐Väst minst de åtta stick de lovat får de poäng, tar de färre stick får 

Nord‐Syd poäng för att de straffat kontraktet. 

BONUSPOÄNG! 

Det här är inte heller en ovanlig budsekvens: 


1 ♠ pass 4 ♠ pass 

pass pass 

Varför i hela friden ger sig Nord upp på fyratricksnivån helt frivilligt? 

Det är ju mycket svårare att ta hem tio stick än sju. 

Det beror på hur poängberäkningen är utformad. (Vi går igenom den i detalj 

en annan gång.) 

Om man spelar hem sitt kontrakt får man poäng för varje trick man spelat 

hem. Färgerna ger olika mycket poäng; högfärg ger bättre betalt än lågfärg, 

därför föredrar man det. Sang ger lite bättre betalt än högfärg, men 

eftersom man normalt tjänar något stick på att spela med trumf, föredrar man 

högfärg framför sang. 

Man får poäng för alla trick man spelar hem, även om man bjöd lägre. Så om 

kontraktet är 1 hjärter och man tar nio stick (= tre trick), får man lika 

många poäng som om man bjudit 3 hjärter och tagit nio stick. Så det är bara 

bra om man kan stanna i ett lågt bud ‐ det är mindre risk att få straff. 

MEN så finns det ett smart system med bonuspoäng. Den viktigaste 

bonuspoängen är "utgång". När man får hem ett visst antal trickpoäng får man 

bonus ‐ en hög bonus, så den är viktig. Men det är bara de trick man BJÖD 

som räknas för utgång! Detta påverkar spelet i hög grad. Utgång får man om 

man bjuder och spelar hem minst: 

3 trick i sang 

4 trick i högfärg 

5 trick i lågfärg 

Om man tar nio stick, är det alltså ingen skillnad mellan att spela 1 

hjärter, 2 hjärter eller 3 hjärter. (Bud under utgång kallas "delkontrakt".) 

Men tar man hem tio stick är det en jäkla skillnad mellan att bjuda 4 


hjärter och att stanna i 1/2/3 hjärter. Stannar man i 3 hjärter men tar tio 

stick, får man poäng för alla fyra tricken. Men ingen utgångsbonus. Hade man 

istället bjudit 4 hjärter och tagit sina tio stick, trillar en rejäl 

bonuspoäng in. Det är samma skillnad mellan att bjuda 3 sang och att stanna 

i 1 eller 2 sang. 

(3 sang/4 spader/4 hjärter är mycket vanliga slutbud; endera sidan gör 

utgång i ungefär hälften av givarna. Eftersom man ska högt upp för att få 

utgång i lågfärg, försöker man ofta hellre spela 3 sang om man har 

utgångsstyrka och hyfsat jämna händer.) 

Så man kan säga att man har tre mål i budgivningen: 

‐ Det gäller att försöka hitta en vettig trumffärg ‐ eller enas om sang. 

‐ Det gäller att inte bjuda för högt. Har man inte så starka händer/många 

honnörspoäng gäller det att stanna i tid. 

‐ Det gäller att INTE BJUDA FÖR LÅGT. Har man styrka nog för att ha en god 

chans att klara hem ett utgångsbud, måste man "bjuda ut" utgången (bjuda ett 

utgångsbud) ‐ annars får man inte bonusen. 

Förutom utgång finns det ytterligare två bonusnivåer: "lillslam" är om man 

bjuder och spelar hem sex trick (12 stick!) i något, "storslam" om man 

bjuder och spelar hem sju trick (alla 13 sticken). Båda ger höga bonuspoäng. 

Storslam är ovanligt, men lillslam inträffar faktiskt i 5‐10 procent av 

händerna. Det fungerar likadant där: stannar man i 4 spader och tar hem tolv 

stick, får man trickpoängen och utgångsbonusen. Men ingen slambonus. Bjuder 

man 6 spader och går hem, får man både utgångsbonus och slambonus. Fast å 

andra sidan får man straff och blir av med alla poängen om där bara fanns 

elva stick... 

Så det gäller att försöka komma underfund med ungefär hur bra "resurser" man 

tillsammans förfogar över. Ser man att man har kort för utgång/slam gäller 

det att ta sig dit. Men det är lika viktigt att undvika att komma i 

utgångar/slammar som inte har en chans... 

FLER EXEMPEL 

Bonussystemet förklarar 1 spader‐4 spader‐sekvensen ovan. Syd berättade om 

hyggliga kort (han öppnade budgivningen) och en spaderfärg. Nord gillade 

spaderförslaget (hade trumfstöd). Dessutom hade han så bra kort att han såg 

att man (tillsammans med den styrka partnern lovat med öppningsbudet) borde 

klara hem utgång. Alltså BJUDER han utgången ‐ för att få bonusen. 

Det här är en annan ganska vanlig budsekvens: 


1 ♥ pass 1 ♠ pass 

1 NT pass 3 NT pass 

pass pass 

Öst‐Väst har dåliga kort, så de passar hela tiden. Syd har kort nog att 

öppna budgivningen, så han bjuder 1 hjärter. Och säger "hej, partner, jag 


har lite bättre kort än genomsnittet och lite hyggliga hjärter ‐ vad sägs om 

att spela ett hjärterkontrakt?". Nord svarar 1 spader och säger "nja, 

hjärter har jag inte många, vad sägs om att spela spader istället?". 

Syds 1 sang betyder "nej, spader passar inte mig, men jag har en jämn hand ‐ 

vi kanske ska spela sang?". Och Nord bjuder utgång i sang ‐ och säger 

ungefär "tja, sang passar mig också fint; jag har bra kort jag också, så om 

du kunde öppna budgivningen så ska vi nog klara av att spela hem utgång!". 

Detta är fullt "naturliga bud" alltihop, eller hur? Men det kräver ändå 

vissa överenskommelser. Man måste vara överens om att Syd har ett visst 

antal honnörspoäng när han öppnar budgivningen ‐ annars kan Nord inte veta 

att man har styrka nog för att bjuda utgång. PLUS att man måste ha 

överenskommelsen "om svarshanden bjuder en ny färg, så får inte 

öppningshanden passa"! Så att man har tid på sig att hitta rätt färg. Utan 

den överenskommelsen kanske Syd passar på 1 spader, och så missar man 

utgången. Det är sådana överenskommelser som är ens budsystem. 

Har Nord sämre kort går kanske buden så här: 



1 NT pass pass pass 

Precis som ovan berättar Syds 1 sang att spader inte passar honom (han 

"förnekar spaderstöd") och att han har en jämn hand. Och inte så många mer 

honnörspoäng än de han lovade när han öppnade (har han jättebra kort finns 

det "starkare bud" att ta till). Eftersom ingen av högfärgerna funkade 

tycker Nord att man gott kan spela sang. Men den här gången har han inte 

särskilt många honnörspoäng, så han tror inte på utgång. Då är det rätt 

lagom att stanna i 1 sang. 

Här hittar man sin färg på andra budvarvet: 


1 ♠ pass 2 ♦ pass 


pass pass 

Syd öppnar och berättar om en spaderfärg. Nord gillar inte spadern men har 

en ruterfärg och berättar om den (och ber partnern berätta mer om sin hand). 

När Syd nu "bjuder om" sin färg (bjuder spader igen, utan att partnern stött 

honom), berättar han om FLER spader. ("Jag har ganska många spader, partner 

‐ kanske den funkar som trumf i alla fall?") Första gången hade Nord inte 

många spader nog för att veta att den dög till trumf, men när hans partner 

berättade om fler kort i färgen så nappar han. Tydligen hade han också bra 

kort, för han tycker man ska försöka sig på att spela utgång. 

Ett exempel på samma tema: 


1 ♦ pass 1 ♥ pass 

1 NT pass 2 ♥ pass 

pass pass 


Syd öppnar i ruter, och Nord berättar om en hjärterfärg. Syd hade inte 

mycket mer att tillägga när det gäller färger, så han berättar om en jämn 

hand (utan hjärterstöd) med 1 sang. Nord har inte mycket poäng, men sang 

passar honom dåligt ‐ han har kanske en sexkorts hjärter, och tycker det är 

vettigast att spela med den som trumf. Så han bjuder 2 hjärter. Syd har 

inget att tillägga, så det blir det man spelar. 

Och ett sista exempel: 



pass pass 

Här har Nord fint trumfstöd i Syds spaderfärg, men han har inte bra kort nog 

för att vara säker på utgång. Så han gör en "invit" ‐ och säger till sin 

partner: "Vi ska spela spader, men jag har inte bra kort nog för att tro på 

utgång ‐ men nästan. Har du lite mer än vad du lovat på ditt öppningsbud så 

lägg på till 4 spader!" Men Syd hade bara precis till att öppna, så han 

tycker det verkar klokast att stanna i 3 spader. 

(Sedan kan man aldrig vara säker på att det är rätt. Just den här given 

råkar kanske alla maskar gå, så att det blir tio stick i alla fall! Och man 

missar utgången. Sånt vet man inte. En annan gång kanske Syd har riktigt bra 

kort och lägger på till 4 spader utan att tveka. Men då kanske Öst sitter 

med fem trumf (och Väst noll) och man får straff. Shit happens. :‐) Man 

försöker göra vad som verkar sundast för stunden.) 

I de flesta exemplen har Nord‐Syd fått bjuda "ostört" ‐ för att ni ska få en 

känsla för hur buden fungerar. Ibland blir det ostörd budgivning, ibland 

blir det lite stilla konkurrens om budet, när båda sidor vill spela med sin 

färg som trumf. Ibland har alla svitade händer (då kan det bli många stick 

även om man inte har många honnörspoäng), och båda sidor är uppe och bjuder 

på fyra‐ och femtricksläget! Som jag sa innan kursen: bridge är liksom många 

olika spel i ett. 

BUDSYSTEM 

Gå igenom ovanstående exempel, och se så att ni förstår tankarna bakom buden 

på ett ungefär. På lördag kommer vi att gå igenom mer ‐ till exempel ska vi 

se på hur bra kort man måste ha för att klara utgång och lite grundprinciper 

för vårt budsystem. I nästa kursmail får ni "ett första budsystem" ‐ alltså 

lite gränser för ungefär hur många honnörspoäng och hur många kort i färgen 

olika bud lovar. 

Första gången med budgivning kommer ni nog att känna er rejält ute å 

cykla... Men man lär sig fort grundprinciperna. Det verkligt svåra är sedan 

att göra vettiga avvägningar i gränsfallen. Att ta sig till 3 sang när man 

har jämna händer och 29 honnörspoäng tillsammans är inte svårt. Men man 

ställs ofta inför "hm, ska jag nu ta chansen på utgång eller inte?" eller 

"hm, nu bjöd motståndarna 2 spader ‐ ska jag bjuda över med 3 ruter eller är 

det bäst att passa?". 

I början kommer ni antingen att vara alldeles för fega eller bjuda alldeles 

för vilt, men när man börjar få känsla för det bjuder man bättre och bättre. 


(Jag bjuder själv fortfarande oftare för lågt än för högt. Men jag vet andra 

som ofta hamnar både en och två trick för högt... :‐) ) 

Vi ses på lördag! Då tävlar vi likadant som senast, och snackar budgivning 

mellan varven ‐ ni får överleva att det blir lite torrsim. 

M v h 

Anders 


PS. BRIDGEPROBLEM... 

Åsse ett litet PS till er som tycker det blev mest konstig budgivning å inga 

kortlappar i förra mailet... 

Precis som i till exempel schack, är det populärt med "problem" i bridge. 

Det finns många böcker med kluriga bridgeproblem. Som kan vara väldigt 

roliga! Det handlar nästan alltid om spelföringsproblem. I en del fall ser 

man bara egna sidans kort, i andra fall ser man alla femtiotvå korten ‐ men 

har trots det svårt att hitta spelsättet som ger det där extra sticket... 

Ni kan inte mycket nog för svårare problem, men det här tror jag ni kan 

uppskatta: 

♠ 10‐8‐6 

♥ 9 

♦ 9‐8‐7‐6‐5‐4‐3‐2 

♣ 9 

♠ K‐kn‐9‐7 N ♠ E‐D 

♥ 8 V Ö ♥ E‐K‐D‐kn‐7‐5‐3 

♦ K‐10 ♦ E‐D‐kn 

♣ E‐K‐D‐8‐6‐4 ♣ 10 

♠ 5‐4‐3‐2 

♥ 10‐6‐4‐2 

♦ ‐ 

♣ kn‐7‐5‐3‐2 

(Väldigt orealistiskt, men inte mindre lösarglädje för det! :‐) ) Given är 

hämtad från världens bästa bridgebok ‐ en "bridgefantasi" av ungraren 

Darvas. 

Nord‐Syd är två unga damer, som spelar bridge med sina pojkvänner en regning 

eftermiddag. Öst‐Väst bara vinner, så Syd ilsknar till och bjuder "7 sang!". 

Som Öst‐Väst dubblar. Ett lite väääl optimistiskt kontrakt... Öst‐Väst har 

egentligen inga problem att ta tretton straff. Men då tyckte herrarna synd 

om damerna. (Jag sa ju att det var orealistiskt! :‐) Boken har sextio år på 

nacken; på den tiden fanns fortfarande nå't märkligt koncept om 

ridderlighet‐mot‐damer...) Öst‐Väst blinkar till varandra, och spelar 

istället för att hjälpa Syd allt de kan. 

Väst spelar ut klöver åtta. Hur vill ni, som Syd, spela korten för att få 

hem ert kontrakt? Ni styr alltså alla fyra händerna, och kan saka bort 

Öst‐Västs ess och kungar hej vilt. (I schack hade det kallats "hjälpmatt".) 

Ni behöver inte "skicka in lösningar" eller så ‐ och det är högst frivilligt 

att offra en stund på problemet. :‐) Jag mailar ut texten från boken nästa 

helg. 

M v h 

Anders 

PS. Bridgeproblem... Sida 1

LÖSNING PÅ BRIDGEPROBLEMET 

Hej... 

Kul att ses igår! Det blev en rolig spel‐ å Mensa‐dag. Och nybörjarmidda'n 

efteråt blev väldigt skojsig den också. (Och kom minsann att innehålla ett 

par varulvar även den. :‐) ) 

Grattis till andra raka omgångssegern, Johannes! Jag har lagt upp 

sammanfattningen som PDF på Google Docs i vanlig ordning. Ganska många hade 

förhinder igår, men läs igenom sammanfattningen så har ni rätt bra koll på 

det vi pratade om. 

Vi bestämde att nästa kurstillfälle blir 3/4. Det är ingen spelträff den 

dagen, så vi startar efter lunch istället ‐ klockan 13‐17. Vi ska börja 

bjuda den gången, så det är rätt bra att kunna hålla på en timme längre. 

Välkomna då! Jag mailar ut kursmaterialet en vecka i förväg som vanligt. 

Jag lovade skicka ut lösningen på problemet ni fick. Ni har de inskannade 

sidorna från boken på "www.agodata.se/mensa/Ridderligheten%20lever.pdf". 

Hoppas det gav en halvtimmes klurarnöje. (Och lite 

aha‐där‐var‐det!‐eufori...) Det svåra med problemet var att man måste saka 

bort bordets spadersexa på klöverna ‐ annars ligger den och blockerar. Man 

tror att det ska gå att få stick på bordets ruterfärg, men det går inte. 

Istället ser man till att få elva (!) stick på Syds kort; det får man inte 

ofta på en sån hand... :‐) 

Detta är ett ovanligt problem ‐ de flesta går naturligtvis ut på att man ska 

få hem sitt kontrakt även om motståndarna spelar perfekt motspel. Men det är 

en klassisk giv från en klassisk bok. (Boken heter "Tvärs igenom leken" och 

är skriven av Robert Darvas. A‐must‐read när ni kan lite mer. I boken får 

kortleken liv, och varje kort berättar om en giv han/hon varit huvudperson 

i. Underbar bok och underbara givar.) 

Vi ses den 3:e! 

M v h 

Anders 

Lösning på bridgeproblemet Sida 1

KURSMATERIAL FYRA 

Haj ijänn! 

Vår fjärde bridgeträff är om en vecka ‐ den 3:e. HOPPAS ALLA KAN VARA MED!! 

Eftersom vi ska börja bjuda då, är detta en gång som är "svår att ta igen". 

(Däremot gör det inte så mycket om ni missade förra gången eller om ni är 

borta någon av de återstående kurstillfällena ‐ läs mail å sammanfattning så 

är ni ikapp.) 

Observera att vi börjar klockan 13 den här gången ‐ mycket välkomna då! 

Maila om du har förhinder. 

Den här gången ska vi spela "riktig bridge"! MED budgivning. Som di store 

pågarna me' hängselbåjsår gör. 

Det kommer att kännas lite nytt/ovant ‐ och där blir säkert ett och annat 

budhaveri. Men då kanske motspelarna skänker bort två stick i försvaret så 

att ni slinker hem... :‐) Vi tar det för vad det är och har roligt! Och man 

kommer rätt fort in i tänket. 


Man kan spela två sorters bridge: sällskapsbridge och tävlingsbridge. 

Sällskapsbridge är när man blandar och ger ‐ när man är fyra vänner som 

kastar papp en eftermiddag. Turen att få bra kort spelar såklart roll. 

Tävlingsbridge är när man jämför resultat på det sätt vi gjort. Det spelar 

man på klubbar, men det kan man göra hemma också; samla åtta vänner och lira 

på två bord. Skitkul! 

Det finns olika former av tävlingsbridge, beroende på hur många man är i en 

"spelande enhet" ‐ en, två eller fyra spelare. Det vi spelar är "individuell 

tävling" ‐ man får en ny partner varje rond. Det är trevligt när man spelar 

hemma. På bridgeklubbarna spelar man "partävling" ‐ man anmäler sig som ett 

par och spelar med samma partner hela kvällen. I seriesystem och annat 

spelar man "lagtävling" ‐ då är man fyra spelare i ett lag, och möter ett 

motståndarlag i taget i "matcher". 

BUDSYSTEM & UPPLÄGG 

Man måste ha ett grundläggande "budsystem" i botten som båda i paret 

behärskar. Alltså vad olika bud lovar i olika lägen, när man får bjuda 

ostört. Sedan finns det alltid gränsfall där erfarenhet och bedömning kommer 

in. Och om båda sidor konkurrerar om budet, blir det ännu svårare ‐ även för 

rutinerade spelare. 

I det här mailet får ni en liten repetition av det vi pratade om senast, 

plus ett enkelt budsystem ‐ lite torra bjud‐si‐och‐så‐tabeller. På söndag 

får ni ut sammanfattningen direkt när vi börjar ‐ den får ni ha sidan om er 

som lathund när vi spelar. Så ni behöver inte lära er någon utantilläxa. 

Kursmaterial fyra Sida 1

Christer föreslog att vi skulle börja med lite "gemensam träning", och det 

är en bra idé. Vi börjar med att jag snackar en kvart om budsystemet, sedan 

bjuder vi nå't dussin givar gemensamt vid ett bord ‐ vi blandar och ger och 

är tre‐fyra pers som hjälps åt att bjuda varje väderstreck. (Vi bara bjuder, 

utan att spela.) Det är nog ett rätt vettigt sätt att komma‐in‐i‐det. Innan 

ni släpps ut i stora vida världen på egen hand... :‐) 

NÅGRA TERMER 

Några nya/nygamla termer å annat: 

‐ "Renons"/"singelton"/"dubbelton" är när man har noll/ett/två kort i en 

färg. 

‐ En "balanserad hand" är en jämn hand ‐ utan renons eller singelton och 

med högst en dubbelton. (Den matematiskt sinnade räknar snabbt ut att det 

finns tre fördelningar som är balanserade: 4‐3‐3‐3, 4‐4‐3‐2 och 5‐3‐3‐2.) De 

flesta händer är balanserade. Övriga fördelningar är "obalanserade". 

‐ "Öppningshanden" är den som först bjuder något annat än pass. Hans 

partner är "svarshanden". 

‐ En färg är "bjudbar" om den är på minst fyra kort. 

‐ Man har "trumfstöd" om man ser att man tillsammans har minst åtta kort i 

en färg. Har partnern lovat fyra kort har man trumfstöd om man själv också 

har fyra kort, men har partner lovat en femkortsfärg räcker det med tre kort 

för trumfstöd. 

VÄRDERA SIN HAND & POÄNGGRÄNSER 

Lite repetition från det vi gick igenom förra kurstillfället: 

Vi räknar honnörspoäng (hp) som ett allmänt mått på handens styrka. Vi 

räknar inga poäng för fördelning, men man justerar ändå upp/ner efter hur 

bra händerna verkar passa samman ("anpassningen") ‐ till exempel genom att 

sänka poängkravet för utgång om man verkar ha fin anpassning. 

Honnörspoäng fungerar bäst om man har jämna händer och ska spela sang. Då 

får man spela hem kontrakten på ren råstyrka. Spelar man med trumf blir 

honnörsstyrka en allt osäkrare värdemätare ju mer svitade (ojämna) händer 

man har. (Bridge handlar trots allt om STICK och inte honnörspoäng...) 

Sånt som tyder på god anpassning (i färgspel) ‐ och gör att man kan vara 

optimist i budgivningen: 

‐ Svitad fördelning 

‐ Många trumf 

‐ Att vara kort (till exempel en singelhacka) i en färg motståndarna 

bjudit 


‐ Honnörsstyrkan i ess (och kungar) 

‐ Verksamma låghonnörer (damer/knektar), det vill säga honnörer som tätar 

trumfen och era gemensamma sidofärger 

Sånt som minskar handens värde: 

‐ Singelhonnörer 

‐ Att vara kort i partnerns sidofärger 

‐ Damer och knektar i motståndarnas färg, eller i en färg partnern nog är 

kort i 

(Ibland har man svitade händer utan någon gemensam färg. Då är fördelningen 

bara en belastning, så det gäller att stanna så fort man kan!) 

Överdriv inte det här med att "justera handen styrka efter anpassningen". 

Det finns extremfall där man kanske gör 4 spader på 19 hp, men de är 

ovanliga. Honnörspoängen är ofta en hyfsad värdemätare även i färgspel ‐ och 

något som är tryggt att ty sig till när man är nybörjare... Men man behöver 

vara lite flexibel. 

Poänggränserna för att bjuda utgång och slam: 

Utgång i sang/högfärg: 26 poäng 

(Utgång i lågfärg: 29 poäng) 

Lillslam: 33 poäng 

Storslam: 37 poäng 

Detta är ungefärliga gränser ‐ man vet sällan exakt hur många poäng partnern 

sitter med. Och det finns ju inga garantier för att ett kontrakt går hem 

bara för att man har poäng till det. 

Men ser du att ni till exempel förfogar över 25‐27 hp tillsammans och har 

jämna händer, då bör du bjuda 3 sang! Det har så god chans att gå hem att 

det är ett sunt bud. Och ser du att ni har en bra spader ihop, 24 hp och 

lite hygglig anpassning/fördelning ska du dunka in 4 spader ‐ det går oftare 

hem än det går bet... Och verkar händerna passa riktigt bra samman så var 

inte rädd för att försöka er på fyra‐i‐högfärg på 22 hp ibland. 

Många lägen är svåra ‐ även för rutinerade spelare. Det är sånt som gör 

spelet roligt... :‐) Det gäller att ha "känsla för feeling" och lite tur med 

sitsen! 

ÖPPNINGSBUD 

Åsse över till lite tråkiga budtabeller... Läs och förstå ‐ men inget ni 

behöver komma ihåg. 

För att öppna budgivningen ska man ha TOLV honnörspoäng, inte lägre. Man kan 

ha upp till 19‐20 hp på en vanlig öppning. (Annars finns det "starkare 

doningar" att ta till.) 


Har man en balanserad hand och 15‐17 hp öppnar man med 1 sang. I annat fall 

med en trick i färg. 

Har man bara en bjudbar färg öppnar man med den. Har man flera bjudbara 

färger gäller: 

‐ Är färgerna olika långa öppnar man med sin LÄNGSTA färg 

‐ Har man två femkortsfärger öppnar man med sin HÖGSTA färg (alltså spader 

före hjärter före ...) 

‐ Har man två (eller tre) fyrkortsfärger öppnar man i prioritetsordningen 

hjärter‐klöver‐spader‐ruter 

Orsaken till den sista regeln är att man lätt kan missa just hjärterfärgen ‐ 

därför öppnar man med den i första hand. Har man inte hjärtern föredrar man 

klövern (sparar budutrymme), och i sista hand (om man har 4‐4 i spader och 

ruter) öppnar man med spadern. 

SVAR PÅ 1 TRICK I FÄRG 

Säg att partnern öppnat med en trick i färg, och det är din tur. Då vet du 

lite om hans hand ‐ du vet en färg han har och att han har lite 

allmänstyrka. Du försöker berätta om din hand enligt följande: 

Om du har färre än 6 hp passar du. Det gäller även om inte partnerns färg 

passar dig så bra. Det kan inte finnas utgång, och har partnern bara en 

normal öppning gäller det att stanna så fort det går... 

Om du har trumfstöd stöder du partnerns färg: 

‐ Med 6‐9 hp bjuder du två trick i färgen 

‐ Med 10‐12 hp bjuder du tre trick i färgen (invit till utgång) 

‐ Med 13‐ hp bjuder du utgång direkt (fyra trick om det är högfärg, men 

normalt 3 sang om det är lågfärg och sang verkar spelbart) 

Att observera när du har trumfstöd: 

‐ Högfärg går före! Om partnern öppnar i en lågfärg och du både har 

trumfstöd och en bjudbar högfärg, ska du bjuda högfärgen. (Partnern kan ju 

ha fyra kort i högfärgen också.) Om partnern inte stöder högfärgen kan man 

alltid återkomma till lågfärgen i nästa budrond. 

‐ Det är i de här lägena (när man ser att man hittat en trumffärg) som man 

får väga in anpassningen. Har man riktigt bra fördelning är det ibland rätt 

att bjuda ett steg tuffare än vad poängstyrkan egentligen motiverar! 

Om du inte har trumfstöd: 


‐ Har du en färg som kan bjudas på entricksläget bjuder du den (kallas 

1‐över‐1). Budet lovar minst 6 hp, men kan vara hur starkt som helst. Det är 

därför KRAV FÖR EN ROND; passar motståndaren efter måste öppningshanden 

bjuda. 

‐ Har du en färg som kan bjudas på tvåläget (lägre färg än öppningsbudet), 

bjuder du den om du har minst 11 hp. (Eller 10 hp om det är en fin färg.) 

Budet kallas 2‐över‐1 och är obegränsat ‐ och därför KRAV FÖR EN ROND. 

‐ Har du minst 6 hp men inget av ovanstående (inte trumfstöd, ingen färg 

man kan bjuda på enläget och inte styrka nog för att bjuda på tvåläget) 

bjuder du 1 sang ‐ "negativ sang". Du håller budgivningen öppen för den 

händelse partnern är stark. 

(Vi pratade om detta med "kravbud" förra gången. Har man inte hittat sin 

färg gäller det att utnyttja budutrymmet. Det funkar inte att 

bjuda‐högre‐ju‐fler‐poäng‐man‐har som när man har trumfstöd. Därför är 

1‐över‐1 och 2‐över‐1 obegränsade bud; man tar det lugnt och undersöker 

möjligheterna. För att man inte ska missa utgång/slam får partnern inte 

passa på ett kravbud.) 

ÖPPNINGSHANDENS ANDRA BUD 

När partnern svarat på ditt öppningsbud, vet ni lite mer om era gemensamma 

tillgångar. Beroende på partnerns bud får du beskriva din hand vidare ‐ 

eller landa i ett lämpligt slutbud. 

Har partnern stött din färg, är det bara en fråga om hur högt ni ska komma. 

Ser du att ni ska till utgång så bjud den! (Fyra i högfärg, men i första 

hand 3 sang om lågfärg.) Ser du att ni inte kan ha utgång så passa. Ligger 

ni på gränsen så kan du invitera. (Säg att du har 17‐18 hp och öppnar med 1 

hjärter. Och partnern stöder med 2 hjärter. Bjud 3 hjärter! Så får partnern 

lägga på om han har maximum ‐ och passa med minimum.) 

Har partnern bjudit ny färg (1‐över‐1 eller 2‐över‐1) vet du inte exakt vad 

partnern har i styrka ‐ han ber dig berätta mer om din hand. Sedan får 

partnern bestämma vad ni ska hamna i. Bjud ungefär så här: 

‐ Med trumfstöd i partnerns färg så stöd den. Med en stark öppning (16 hp 

eller så) kan du hoppa för att visa styrka. Säg att du öppnar med 1 ruter 

och partnern bjuder 1 spader. Har du fyrkorts spader och 13 poäng säger du 2 

spader. Med 17 hp inviterar du till utgång med 3 spader. Har du 19‐20 pinnar 

bjuder du utgång direkt ‐ partnern lovar minst 6 hp. 

‐ Har du en andra bjudbar färg och FEM kort i öppningsfärgen så bjud din 

andra färg. Hoppa om du är stark. (Och det inte gör att nivån far iväg 

alldeles...) Din andra färg kanske passar partnern bättre. Eller så har han 

kanske tre kort i din öppningsfärg, och kan stödja den när du nu lovat 

femkortsfärg. 

‐ Har du inte en andra färg men en lång öppningsfärg kan du bjuda om den. 

Det lovar fem eller sex kort i öppningsfärgen. (Vi pratar närmre om vilket 

längre fram.) 


‐ Har du inget av detta har du normalt en balanserad hand ‐ bjud sang. 

Sang på lägsta nivå lovar 12‐14 hp, hopp i sang lovar 18‐19 hp. (Om du har 

en balanserad hand med 15‐17 hp ÖPPNAR du med 1 sang.) 

Har partnern bjudit 1 sang gäller ungefär detsamma som efter 

1‐över‐1/2‐över‐1: berätta om färger/styrka på samma sätt. Här är dock 

partnern begränsad i styrka, så har du 12‐14 och en balanserad hand så 

passa. 

FORTSATT BUDGIVNING 

Bjud på känsla! :‐) Ser svarshanden att man ska till utgång får han se till 

att bjuda den. Annars stanna så lågt som möjligt i något som verkar vettigt. 

Eller gör en invit om det är ett gränsfall. 

(Vi kommer att prata mer om det kommande gånger. Men vi kan inte knö in mer 

den här gången.) 

SVAR PÅ ÖPPNINGSBUDET 1 SANG 

Bjud på känsla! (Dito.) 

SLAMMAR Å SÅNT? 

Tja. Dyker det upp någon stark hand så bjud på känsla då också. Öppnar 

partnern med 1 spader och du sitter med 19 hp och fem spader, så kläm i med 

6 spader! Går det så går det... 

INKLIV/UPPLYSNINGSDUBBLING 

Har motståndarna öppnat budgivningen har de lovat en viss grundstyrka. Men 

var inte rädd för att ge dig in i budgivningen trots det! 

Eftersom man tar en större risk att få straff (eller bli dubblad) när 

motståndarna har bra kort, ställs det större krav på den färg man bjuder. 

Gör man ett "inkliv" (man bjuder en färg på lägsta nivå ‐ ett‐ eller 

tvåläget ‐ när motståndarna öppnat), lovar man 11‐15 hp och en hygglig 

FEMkortsfärg. Det kan mycket väl bli att ni ska spela motspel, och då är 

ditt bud samtidigt en uppmaning till partnern om att spela ut din bjudna 

färg ‐ därför bör det vara en hygglig färg. 

Har man 12‐15 hp och en hand där man "kan ta emot alla färger" (man har 

minst tre kort i alla färger utom öppningsfärgen) bjuder man dubbelt. Det är 

en konvention och betyder att man vill vara med och konkurrera om budet ‐ 

"bjud din bästa färg, partner!", ungefär. Upplysningsdubbling är krav för en 

rond ‐ passar spelaren efter måste partnern bjuda. 


(Att man vill dubbla för att ta straff på så låg nivå är väldigt osannolikt. 

Därför används dubbelt ofta som kom‐igen‐partner i sådana lägen.) 

Är man stark (16 hp eller mer) upplysningsdubblar man oavsett fördelning ‐ 

på ren råstyrka. Men har du 12‐14 poäng, ingen bra färg att bjuda och inte 

en fördelning som är lämplig att dubbla med så passa så länge. Ofta har er 

sida inte i budgivningen att göra. Och skulle budgivningen dö ut kan ni 

alltid komma igen senare. 

FORTSATT BUDGIVNING EFTER INKLIV/UPPLYSNINGSDUBBLING 

Bjud på känsla! (Samma orsak som ovan...) 

Lät ditta jubb'et? :‐) Det är det egentligen inte. På sammanställningen ni 

får ut får ni det här som enkla tabeller att ha som livlina. Alla är lika 

gröna, så det blir säkert en del skojsiga missförstånd... Repetera också 

sammanställningen efter förra gången ‐ "allmänna principer för budgivningen" 

där säger egentligen det mesta! 

Vi kommer att komplettera med lite fler bud/budprinciper de två 

kurstillfällen vi har kvar. Men inte så jättemycket. Vad ni egentligen 

behöver är ju att SPELA ‐ för att få in känslan för buden och träna 

spelfasen. Sedan kan det vara skitkul att piffa upp systemet med nå't 

häftigt bud när man blivit varm i kläderna... :‐) 

Vi ses på söndag! 

M v h 

Anders 


KURSMATERIAL FEM 

Tjillevipp! 

Kul att ses i söndags! (Och grattis till omgångssegern, Christer!) Ni fick 

er en rejäl genomkörare ‐ det var nästan elakt av mig att slänga in er i 

budgivning på det sättet. :‐) Och ni drabbades faktiskt av ovanligt svåra 

brickor (många svitade händer). 

Preliminärt är nästa kurstillfälle (näst sista!) på söndag, den 17:e. Vi 

håller på mellan 10‐13 i vanlig ordning, innan spelträffen på eftermiddagen. 

Hoppas alla kan komma ‐ hör av dig om du har förhinder! 

(Vi kan behöva ändra dag/plats, om Christer får en bowlingmatch den dagen. 

Men hör du inget ses vi på söndag!) 

Det var faktiskt lite svårt att veta vad jag skulle skriva om den här 

gången. Jag märker ju att det ni egentligen behöver är inte en massa snack 

utan att SPELA hundra‐tvåhundra brickor. Då kommer budgivningen att kännas 

naturlig och mycket annat faller på plats. Och spelet börjar gå från 

lite‐halvkul till riktigt‐roligt... :‐) 

Något jag märker kostar er mycket poäng är motspelet. Där är många saker vi 

pratat om ‐ som att dra för färger, lågt i andra hand, högt i tredje hand, 

passivt försvar ‐ som ofta blir fel. Och det är inte konstigt; det är ännu 

bara vagt‐snack‐i‐bakhuvudet för er. Det är först när ni råkat ut för det 

några gånger som det blir tillämpbar kunskap. 

Jag kommer därför bara att ta upp några mindre kompletteringar om 

budgivningen den här gången. I övrigt blir det lite repetition av motspel ‐ 

och lite nytt om utspels‐ och påspelsregler. 


Hur är det med tur och otur i bridge? I och med (det megasmarta upplägget) 

att man jämförs med dem som haft samma kort/förutsättningar är väl bridgen 

ett rent skicklighetsspel? 

Nej, långt ifrån. Bridge är ett utpräglat skicklighetsspel, men det finns 

betydande turmoment ‐ både i spelet och i tävlingsformen. 

En slumpfaktor är hur motståndarnas kort sitter. Säg att Öst‐Väst alltid har 

åtta stick i sang på en bricka ‐ men sitter klöver kung rätt går 

klövermasken och där är nio spel. Man ligger på gränsen till utgång; en del 

bjuder 3 sang, en del inte. Råkar klövermasken gå får de som bjöd 3 sang en 

bra bricka och de som missade utgången en dålig bricka. Går masken inte blir 

det tvärtom... Det finns andra slumpmoment ‐ och ibland har man rena 

gissningar både i spelföring och motspel. 

Även tävlingsformen har turmoment. På klubbarna spelas partävling ‐ man 

spelar med samma partner hela tävlingen. Men "vårt lag" kan bara kontrollera 

halva kortleken. Om det par ni möter gör något riktigt bra får ni kanske 

Kursmaterial fem Sida 1

oförtjänt en dålig bricka. Och missförstår de varandra i budgivningen och 

hamnar helt galet har ni turen att få en topp till skänks. (Individuell 

tävling är ännu mer slumpbetonad!) 

Så det gäller att ha lite flyt i bridge. Själv tycker jag det gör spelet 

levande och bra. De riktigt skickliga spelarna placerar sig ständigt högt 

uppe i resultatlistorna, men ibland har även de en dag då de har riktigt 

motflyt. Och ibland har även medelmåttiga spelare en kväll då allt stämmer 

(och motståndarna kastar poäng över dem) och de vinner... :‐) 

TILL ATT BÖRJA MED ... 

‐ Ta tio minuter och REPETERA SAMMANFATTNINGARNA från de två första 

kurstillfällena! (Och skumma gärna exemplen i kursmailen.) Där är mycket av 

sån "grundläggande mekanik i whistspel" som, naturligtvis, inte sitter än. 

Jag tror många av exemplen blir lättare att förstå nu när vi spelat några 

dussin brickor. 

‐ Kan ni, så spela gärna hemma någon gång under veckorna som är kvar på 

kursen. Nu kan ni alla regler, och ni har fått en poängtabell. Har ni vänner 

som kan grunderna (eller om ni träffar andra från kursen) så hiva fram leken 

å spilla litta. (Och är ni bara tre så sjanghaja nå'n go' vän och ge 

honom/henne en crash course på en kvart. :‐) ) När man lär sig bridge är där 

en puckel i början när spelet är "mer jobbigt än svårt". Men när man spelat 

sig över den blir det bara roligare ju mer man spelar. 

ALLMÄNT OM MOTSPEL 

För att repetera lite av det vi gått igenom om motspel innan: 

‐ Sang är en kapplöpning. Ska ni ha en chans att slå hål på, till exempel, 

3 sang, behöver ni nästan alltid få en färg godspelad. Spelföraren har de 

bra korten, och får han "hålla på ostörd" går han nog hem. Spela ut 

offensivt ‐ den färg du tror du och din partner har flest kort i. Och var 

envis och fortsätt med färgen tills ni drivit ut spelförarens håll! 

‐ Färgspel är lite annorlunda. Även där kan det vara rätt att vara 

offensiv ‐ till exempel är utspel från en sekvens (som damen från D‐kn‐10‐x) 

både offensivt och säkert. Men ofta är det bra att spela "passivt försvar" 

mot färgspel ‐ att koncentrera sig på att försöka undvika att skänka 

spelföraren stick han inte kan få av egen kraft. Ofta kostar det ett stick 

att "börja rota i en ny färg" om honnörerna sitter lite utspridda. Då är det 

bättre att bara spela ut sig med något som verkar ofarligt, så får 

spelföraren vara den som tvingas spela de känsliga färgerna. (Undantaget är 

om spelföraren har en fin sidofärg att saka på ‐ då kan det vara bråttom för 

er att ta era stick innan de försvinner.) 

Motspel kan vara lite tråkigt ibland ‐ om man sitter där med fem usla 

honnörspoäng. Men man vinner många poäng på att spela ett stabilt motspel ‐ 

och ta de (kanske få) stick man kan. Säg att spelföraren hamnat i 4 hjärter 

‐ och ni kan aldrig få mer än tre stick så det är alltid hemma. Ni kan ändå 

få en bra bricka, om ni ser till att verkligen få era tre spel. Då håller ni 


spelföraren nere i tio stick. Medan hälften av borden kanske skänker 

spelföraren ett elfte stick genom att spela ruter rakt upp i hans gaffel... 

KOMMUNIKATION I MOTSPELET 

Nybörjaren tycker spelföring är svårare än motspel. Men det är tvärtom. 

Spelföraren har full överblick över sin sidas resurser. Även motspelarna har 

nytta av träkarlen, men de famlar lite mer i blindo ‐ de måste försöka räkna 

ut vad partnern har och vad spelföraren har. 

Därför måste man KOMMUNICERA i motspelet. Precis som man kommunicerar i 

budgivningen. Man får inte ha överenskommelser typ "om jag kliar mig bakom 

höger öra betyder det att jag vill ha en högfärg i vända, men om jag kliar 

mig bakom vänster vill jag ha en lågfärg"... (Då hade det blivit ett jämrans 

kliande, blinkande och sparkande på smalbenen på bridgeklubbarna. :‐) ) 

Istället försöker man hjälpa partnern på traven genom vilka kort man spelar. 

Man skickar signaler till partnern genom överenskomna "utspels‐ och 

påspelsregler" och "markeringar". Signaler får aldrig kosta ett stick ‐ de 

andra spelprinciperna vi lärt oss går alltid före. Om partnern till exempel 

spelar ut en hacka, träkarlen lägger lågt och du har K‐x‐x i färgen, då 

måste du fläska på med kungen (högt i tredje hand). I det läget har du inte 

möjlighet att skicka någon signal. 

Men har du flera LIKVÄRDIGA kort att spela kan du signalera. Till exempel om 

du har både damen och knekten i en färg och tänker spela en av dem. Eller om 

du ska lägga en hacka och har flera hackor att välja på. Eller när du ska 

saka och det egentligen kvittar om du sakar en hjärter‐ eller en 

klöverhacka. Då kan man ge partnern lite vägledning med vilket av de 

likvärdiga korten man lägger. 

Man måste ha spelat lite (så man har hyfsad koll på vilka kort som gått) 

innan man har verklig nytta av de här signalerna. Men ett par grundläggande 

grejer tror jag även ni kommer att tycka är praktiska/användbara/småhäftiga. 

Den här gången får ni lite utspels‐ och påspelsregler; nästa gång tittar vi 

lite på den enklaste formen av "markering". 

UTSPEL 

Jag såg ett antal ... tja, "kreativa" utspel i söndags. :‐) Flera spelade 

till exempel ut ensamma honnörer (som kungen från K‐x‐x‐x). Någon valde att 

chansa med en ny färg istället för att spela ut den färg både de själva och 

partnern bjudit. Och även senare i spelet blev där en del favörer och sånt. 

Utspel är svårt ‐ man har inte sett träkarlen. Vad som är rätt den ena 

gången är fel nästa gång... Men där finns ett antal bra tumregler. Vi 

repeterar det vi pratat om tidigare: 

‐ I sang är ett offensivt utspel oftast det rätta. Har partnern bjudit är 

det normalt den färgen du ska spela ut ‐ ett inkliv lovar en hygglig 

femkortsfärg. (Undantaget är kanske om du bara har en singelton i partnerns 

färg, men en fin egen färg istället.) Och har ni en gemensam färg (som båda 


judit) är det definitivt den du ska spela ut! Har ni inte bjudit så spela 

ut en (helst objuden) färg du har många kort i. 

‐ I färgspel kan ni inte hoppas på att godspela hackorna i en färg. Försök 

vara rädd om era honnörer istället. Ibland är ett offensivt utspel rätt, 

ibland ett passivt... Har partnern bjudit en färg så spela ut den! Att spela 

ut från en ensam honnör (som K‐x‐x‐x) KAN vara bra, om du råkar hittar 

partnern med honnörer. Men det kan också vara rätt upp i spelförarens 

ess‐dam‐gaffel. I sådana lägen kan ett passivt utspel vara bättre. 

‐ Passiva utspel är när man spelar ut en färg man inte har något i. Ju 

kortare färg desto bättre. En singelhacka är bra ‐ man kan få en stöld! Även 

ett utspel från två hackor i en färg är ofta bra (och säkert). Eller att 

spela ut trumf om man har två eller tre hackor i färgen. (Spela inte ut 

trumf om du har kungen, damen eller knekten!) 

‐ Man spelar bara ut ett högt kort (en honnör) om man har flera honnörer i 

följd. Det bästa är om man har en sekvens ‐ tre kort i följd. Att spela ut 

det högsta kortet från K‐D‐kn, D‐kn‐10 eller kn‐10‐9 är kanonutspel i både 

sang och trumf! Då har man täta kort, så det gör inget om spelföraren får 

sticka en av dina honnörer. Även utspel från en "oäkta sekvens" (två i följd 

och nästa ett snäpp under, som K‐D‐10 eller D‐kn‐9) är ofta bra ‐ spela ut 

det högsta kortet. 

‐ Har man en enstaka honnör (eller en gaffel i topp) spelar man ut en 

HACKA. Man "drar för sin färg". Säg att du har K‐10‐x‐x‐x och tänker spela 

ut från den färgen mot sang. Spela en liten, INTE kungen. (Bland annat för 

att undvika att färgen blir blockerad.) Och ska du spela ut från kn‐x‐x i 

partnerns bjudna färg så spela ut en hacka, inte knekten. 

‐ Mot färgspel kan man också spela ut det högsta kortet från bara två 

honnörer ‐ till exempel kungen från K‐D‐x. Spelar man ut från en lång färg 

med två honnörer i sang, drar man hellre för färgen. 

UTSPELSREGLER 

Nu ska vi lägga till ett par "utspelsregler", som gör det lättare för er att 

hitta rätt i motspelet. 

En allmän regel är att man "spelar ut det högsta av likvärdiga kort". Det 

gäller både vid första utspel och vid utspel senare i spelet. Har man K‐D‐kn 

i en färg, kvittar det ju egentligen (ur "stickvinnarsynpunkt") vilket av 

korten man spelar ‐ eller hur? Men vi har överenskommelsen att vi spelar ut 

det högsta ‐ för att vägleda partnern. 

Ser du att partnern spelar ut damen i en färg, så vet du att han också har 

knekten. (Man spelar inte ut en ensam dam ‐ då drar man för färgen!) Spelar 

ni sang och partnern spelar ut damen i en färg ni inte bjudit måste han ha 

D‐kn‐10 eller D‐kn‐9 ‐ annars spelar han inte ut så. Mot färgspel kan det 

vara att han bara har D‐kn. 

Men du vet också att han INTE har kungen! Eller hur? För hade han haft både 

kung och dam hade han spelat ut kungen... Har inte heller träkarlen eller du 


själv kungen så vet du att den måste sitta hos spelföraren. Det är sådana 

läsningar‐av‐sitsen som utspels‐ och påspelsregler hjälper en med. 

Nu kompletterar vi med följande regel: När du ska spela ut en färg, spela 

alltid ut det FÖRSTA, TREDJE eller FEMTE korten från toppen. 

Om toppen är tät spelar man som vi sa ut den högsta honnören (första från 

toppen). Har du två kort i en färg spelar du alltid ut det högsta (första 

från toppen). Ska du dra för en tre‐ eller fyrkortsfärg spelar man ut det 

tredje från toppen. Ska du dra för en fem‐ eller sexkortsfärg spelar man 

normalt ut det femte från toppen. (Men ibland kan det vara rätt att välja 

det tredje ‐ se exempel (n) nedan.) 

Det här hjälper partnern att läsa hur många kort du och spelföraren har i 

färgen! Låter det märkligt? Vi tar några exempel. Ingen utantilläxa, men se 

så att du förstår resonemangen bakom. 

Säg att du har bestämt dig för vilken färg du ska spela ut. Vad spelar du ut 

från följande: (Ibland blir det olika i sang/färgspel.) 

(a) D‐kn‐10‐4 

(b) K‐10‐8‐5‐2 

(c) D‐9‐6‐3 

(d) D‐3 

(e) kn‐7‐5 

(f) 8‐6‐3 

(g) 7‐4 

(h) E‐K‐8‐7‐3 

(i) E‐K‐4 

(j) K‐D‐7‐5‐4 

(k) K‐D‐5 

(l) D‐kn‐4 

(m) kn‐10‐5‐2 

(n) K‐kn‐10‐9‐4 

(o) E‐K‐D‐8‐5‐2 

Jag hade spelat ut så här: 

(a) Damen. Inget att snacka om ‐ sekvenser är bra utspel mot både sang och 

trumfkontrakt. Och det måste vara en honnör, så inte spelföraren får ett 

billigt stick. 

(b) Tvåan. Femte kortet från toppen. Partnern ser lägsta möjliga kort, och 

vet att du har spelat ut från en tre‐ eller femkortsfärg (oftast är det lätt 

att se vilket). Detta är ett bra utspel i sang, men ett tveksamt utspel i 

färgspel ‐ det kan ofta ge favör. (Och det blir ännu mer tveksamt om du har 

K‐kn i topp!) Om du har bjudit färgen och partnern stött dig, då kan du 

lugnt spela ut färgen. Annars ska du fundera på om där finns något annat, 

säkrare utspel. Men man vet aldrig ‐ du kanske hittar partnern med E‐x i 

färgen och det blir ett guldutspel... 

(c) Sexan. Tredje kortet från toppen. Partnern ser sexan och saknar trean, 

och förstår att du nog spelat ut från en fyrkortsfärg. Även det här är ett 

OK utspel mot sang, men lite osäkert/tveksamt mot ett trumfkontrakt. 


(d) Damen. Den här färgen spelar du bara ut om partnern bjudit färgen! Att 

spela ut från K‐x, D‐x eller kn‐x gör man sällan/aldrig annars. Men har 

partnern bjudit färgen spelar du ut damen mot både sang och färgspel. I sang 

tätar damen partnerns färg, i färgspel kan du få en stöld. Det måste vara 

damen ut (första från toppen), annars blockeras färgen. 

(e) Femman. Även detta är en färg man inte gärna spelar ut från ‐ det kan 

väldigt ofta kosta ett stick. Men har partnern bjudit färgen så spela ut 

femman. Och ibland får man ta en chans! Säg att du ska spela ut mot 3 sang 

och motståndarna har bjudit alla andra färger. Chansa på att spela ut femman 

‐ och hoppas på att partnern sitter med fyra‐fem kort i färgen... Att spela 

ut från kn‐x‐x i objuden färg i färgspel gör man normalt inte. 

(f) Trean. Tredje kortet från toppen. Partnern ser ett väldigt lågt kort 

(han ser oftast tvåan någonstans), och kan ofta se att det är utspel från en 

trekortsfärg. Detta är ett OK passivt utspel mot trumf (det är sällan 

favör), men ingen färg man är glad för att spela ut mot sang. (Såvida inte 

partnern bjudit färgen.) 

(g) Sjuan. Första kortet från toppen. Partnern ser en hög hacka, och kan 

oftast förstå att du spelat ut från en tvåkortsfärg (eller att sjuan är en 

singelton). Utspel från två hackor är ett helt OK utspel i färgspel, om man 

inte har något bättre (typ en sekvens eller en färg partnern bjudit). Det är 

ofta ofarligt, och har partnern rätt kort kan du få en stöld. Men mot sang 

spelar man inte ut från två hackor ‐ om inte partnern bjudit färgen. 

(h) Mot ett färgkontrakt ska du definitivt spela ut esset. Det är ofta ett 

bra utspel; partnern kanske har två kort i färgen och kan få en stöld. Mot 

sang är det oftast bäst att spela ut trean. Speciellt om du inte har någon 

sidoingång ‐ sitter partnern med D‐x (eller två hackor) blir färgen 

blockerad om du spelar ut esset. 

(i) Har du ess‐kung i en kort färg är det inte lika intressant att spela 

ut färgen. I sang är det kanske spelföraren som har flest kort i färgen, och 

då hjälper du honom godspela den. I färgspel kan det vara ett OK utspel att 

ta för esset, för att få se träkarlen och kunna planera spelet. Och du 

kanske hittar partnern med damen. Väljer du att spela ut färgen så spela ut 

esset. 

(j) I sang spelar man ut fyran ‐ femte kortet från toppen. Det är ett bra 

utspel ‐ en femkortsfärg med två honnörer i toppen. Har partnern något att 

hjälpa till med kan ni få färgen godspelad. Att dra för färgen är oftast det 

rätta, främst för att undvika att den blir blockerad. I färgspel spelar du 

ut kungen! Ni kan inte få hackorna godspelade, så spela ut kungen så att 

inte spelföraren får ett billigt stick på knekten. 

(k) Kungen. Detta är ett OK (men inte jättebra) utspel mot ett 

trumfkontrakt. Men i sang spelar du inte gärna ut färgen. Att spela ut från 

korta färger är sällan bra mot sang ‐ det blir lätt att du hjälper 

spelföraren godspela hans färg. (Men har partnern bjudit färgen är kungen 

ett kanonutspel!) 

(l) Damen. Det är som för K‐D‐x ‐ det är ett halv‐OK utspel i färgspel. 

Men inget man gärna spelar ut i en objuden färg i sang. 


(m) Lite tråkig färg att spela ut från. I sang spelar jag nog ut femman ‐ 

och hoppas jag hittar partnern med minst tre kort och någon honnör i färgen. 

I färgspel (om det verkar vara den‐minst‐dåliga färgen att spela) spelar jag 

ut knekten. 

(n) Tja, i färgspel är det inte roligt att spela ut från en gaffel som 

K‐kn. Jag hade nog valt en annan färg. Mot sang är det en bra färg att spela 

ut. Då hade jag nog valt tian (tredje från toppen) istället för fyran ‐ i 

och med att jag har så täta mellankort. Har träkarlen damen och partnern 

esset så kan ni maska ut damen. (Att välja tian istället för fyran är helt 

OK ‐ det följer fortfarande första/tredje/femte‐regeln.) 

(o) Esset mot både färgspel och sang! Rena nybörjare ser man överraskande 

ofta spela ut en hacka. Och så får en förvånad spelförare på knekten... Med 

ihålig topp drar man för färgen, men har man en sekvens måste man spela ut 

en honnör. Likadant från K‐D‐kn‐7‐6 ‐ spela ut kungen! Annars sitter kanske 

spelföraren där med E‐10 ensamma på handen och får för tian; den ska aldrig 

ge spel. 

Även om det verkar traggli't, är de här exemplen rätt nyttiga ‐ repetera dem 

gärna! 

HUR HJÄLPER DETTA PARTNERN? 

De här utspelsreglerna hjälper partnern att läsa sitsen. Dels hjälper det 

att se hur honnörerna sitter ‐ typ i exemplet ovan, när att en utspelad dam 

betyder att man har knekten men förnekar kungen. 

Men även vilken hacka man spelar ut kan hjälpa partnern ‐ framför allt i 

färgspel. Vi tar ett exempel. (Lite överkurs för er än, men ni kan se hur 

det funkar.) 

Säg att motståndarna spelar 4 spader, och spelföraren har berättat om en 

jämn hand i budgivningen. Ni har passat hela budgivningen. Partnern spelar 

ut ruter. Säg att rutern ser ut så här: 

Utspel: 

ruter 3 

Du: 

E‐6‐5‐2 

Träkarlen: 

K‐D‐9 

Sidan om ruter ess har du en trumfingång ‐ säg K‐x i spader efter bordets 

E‐D‐x‐x. 

Spelföraren sticker med ruter kung från bordet, och du tar för ditt ess. 

Fortsätter du med ruter? 

Njäe. Partnern spelade ut sitt lägsta kort i färgen (du har själv tvåan). 

Han måste ha ett, tre eller fem kort i färgen. Men det kan inte gärna vara 

en singelton ‐ då skulle spelföraren sitta med femkorts ruter sidan om 

spadern, men han berättade om en jämn hand i budgivningen. Det troliga är 

att både partnern och spelföraren har tre ruter. Då finns det ingen mening 


med att fortsätta i ruter. (Partnern hade spelat ut knekten från kn‐10‐3, så 

ni kan inte godspela ett andra stick.) 

Så har du något bättre att vända med (där ni verkar kunna godspela stick) så 

spela den färgen istället. Verkar övriga färger känsliga kan du för all del 

fortsätta med en ofarlig ruter, men ni har ingen framtid i färgen. 

Men säg att partnern istället spelade ut åttan: 

Utspel: 

ruter 8 

Du: 

E‐6‐5‐2 

Träkarlen: 

K‐D‐9 

Kungen kommer på från träkarlen och du får för esset. Åttan kan inte vara 

partnerns tredje från toppen ‐ det måste vara den högsta av två hackor. (Och 

då har spelföraren fyra ruter.) 

Här ska du definitivt fortsätta med ruter! Säg att spelföraren vinner 

sticket, och partnern lägger fyran. Och så maskar spelföraren i trumf och du 

kommer in på spader kung. Då vänder du med en tredje rond ruter ‐ och 

partnern får stjäla. 

Sådana här lägen är ganska vanliga ‐ alltså där man får hjälp i spelet av 

att veta hur många kort partnern har i en färg. Där är regeln om 

första/tredje/femte från toppen till god hjälp. 

(Den här regeln kallas (lite kryptiskt) 10‐12‐regeln. Det finns andra 

varianter. Nybörjare lär sig ofta en annan regel, men 10‐12‐regeln är den 

som bäst hjälper partnern läsa sitsen.) 

PÅSPEL 

Låt oss först repetera: 

‐ Spelar partnern en färg (och du alltså spelar på som tredje spelare i 

sticket) så gäller HÖGT I TREDJE HAND. Fjärde man ska inte få vinna ett 

billigt stick! (Men har du träkarlen efter dig finns det såklart ingen orsak 

att spela ett högre kort än nödvändigt.) Säg att partnern spelar ut en liten 

spader (han drar för sin spaderfärg), träkarlen har bara hackor och du har 

K‐kn‐x i spader. Kläm i med kungen. (Inte knekten!) Har partnern esset ska 

spelföraren minsann inte få för damen. Och har du kn‐9‐x i samma läge ‐ på 

med knekten! Så att inte spelföraren får ett billigt stick på tian. 

‐ Om en färg spelas från spelaren till höger om dig (och du spelar på som 

andre spelare i sticket) så är LÅGT I ANDRA HAND en jäkligt bra regel. Din 

partner har fördelen av att vara sist i sticket, så låt inte spelföraren få 

chansen att sticka ett av dina kort. Det gäller oftast också om färgen redan 

har spelats några gånger. Såg ett läge i söndags där någon hade kvar 9‐2 i 

klöver, och när klöver spelades från spelaren till höger (träkarlen) stack 

han med nian. Sånt kan kosta stick ‐ lägg lågt! (Det stora undantaget är om 

det spelas ut en honnör till höger om dig. Då är det oftast rätt att TÄCKA ‐ 


sticka med din högre honnör så att det går två honnörer från motståndarna i 

samma stick.) 

Åsse litta ny kunskap: 

När man spelar på och har likvärdiga kort (i följd), sticker man UNDERIFRÅN. 

Alltså omvänt mot när man spelar ut till ett stick. Det hjälper partnern att 

läsa färgen. Om partnern drar i en färg (som träkarlen bara har hackor i) 

och du sitter med K‐D‐x, så måste du såklart sätta i en av dina honnörer 

(högt i tredje hand). Stick med DAMEN, det lägsta av likvärdiga kort. 

Varför är detta bra? Av samma orsak som utspelsreglerna: det hjälper 

partnern hitta rätt. Säg följande läge: Du ska spela ut mot sang. Du har 

inte mycket, men du har K‐10‐6‐4‐2 i hjärter och klöver ess. Så du bestämmer 

dig för att dra för din hjärterfärg. Enligt vad vi sagt spelar du ut tvåan ‐ 

femte kortet från toppen. Första sticket går så här: 

Partnern 

hjärter knekt 

Träkarlen: Spelföraren: 

7‐3 hjärter ess 

Du: 

K‐10‐6‐4‐2 

Partnern stack med hjärter knekt, och den drog spelförarens ess. 

Spelföraren odlar sin klöverfärg och du kommer in på esset. Vågar du spela 

hjärter igen? Vem har hjärter dam? 

Du VET att din partner har hjärter dam! Eftersom hans knekt drog esset, så 

kan spelföraren inte ha damen ‐ då hade han ju vunnit första sticket med 

den. Så du kan lugnt vända med en LITEN hjärter (så att färgen inte blir 

blockerad) till partnerns dam ‐ så att han kan ta för den och vända tillbaka 

med hjärter. Den informationen får du tack vare regeln att man sticker 

underifrån. 

Men säg att partnern istället sticker med damen ‐ så här: 

Partnern 

hjärter dam 

Träkarlen: Spelföraren: 

7‐3 hjärter ess 

Du: 

K‐10‐6‐4‐2 

Spelföraren spelar klöver och du kommer in. Vem har hjärter knekt? 

Du VET att spelföraren har knekten. För hade din partner haft dam‐knekt i 

hjärter hade han, enligt regeln, stuckit med knekten och inte damen! Att 

sticka med damen förnekar knekten. I det här läget ska du nog inte vända med 

hjärter ‐ det ger bara spelföraren stick på knekten. Istället får du spela 


något annat och hoppas partnern kommer in senare i spelet. Då kan han vända 

med hjärter, så maskar ni ut spelförarens knekt. 

(En brasklapp: Det KAN vara att spelföraren hade E‐kn ensamma från början. 

Och då är det rätt att spela kungen och fälla knekten. Men det är rätt 

osannolikt. Bättre att hoppas partnern kommer in och kan spela hjärter. Ofta 

vet man inte exakt vad som är rätt, utan man får spela på vad som verkar 

vettigast/mest sannolikt.) 

Är ni med på exemplen här och i förra stycket? Utspels‐ och påspelsregler 

gör det lättare att hitta rätt i försvaret ‐ vilken hacka och vilken honnör 

man spelar/sticker med ger partnern värdefull information. Vi ser på detta 

och några andra lägen på söndag! 

BUDGIVNING E' KLURIGT... 

Jag tänkte bara ta upp några grejer om budgivning ‐ mest förtydliganden. Det 

viktiga är att ni lär er det enkla budsystem ni fick ut förra gången ‐ så 

att ni kan vad svarshandens bud och öppningshandens andra bud betyder. 

Repetera sammanfattningen ni fick ut! (Finns på det vanliga stället, 

"https://docs.google.com/leaf?id=0ByhrKBFgRAbnNjNmZDZjOGYtOTRkOC00Yzk3LWI3Yj 

MtNmRlNzQwYmIwMzA4&hl=sv", för er som inte var med.) 

Överlag tyckte jag ni var duktiga förra gången. Budgivning är som ett spel i 

sig, och där blir alltid diverse missförstånd och 

att‐man‐känner‐sig‐bortkollrad i början. Men ni hittade också till nå't 

vettigt kontrakt här och där... :‐) 

Efter några gånger får man lite grundkänsla för buden och börjar fatta 

kopplingen till spelfasen: Har man bra kort blir det många stick. Hittar man 

anpassning kan där lätt bli något stick extra i färgspel, så då får man vara 

optimist. Har man inte mycket gäller det att stanna så fort man kan. Bjuder 

båda sidor får man försöka bedöma om det är rätt att konkurrera vidare om 

budet eller inte. Och så vidare. Man behöver ett grundsystem så att man vet 

ungefär var man har partnern. Men när man lärt sig det handlar budgivning 

mycket om att värdera sin hand rätt. 

KRAVPRINCIPEN 

Där blev några missförstånd beträffande det här med att vissa bud är "krav". 

Alltså att partnern inte får passa, om motståndaren mellan er passar. 

För att förtydliga: Ibland vill man skynda långsamt. Så att man utnyttjar 

budutrymmet till att hitta vilken färg man ska spela och hur högt man ska. 

Därför är även bud på låg nivå ibland KRAV. Generellt gäller att bud är krav 

när de är OBEGRÄNSADE. Alltså när det inte finns någon övre gräns för 

poängstyrkan. Om spelaren mellan er passar måste därför partnern hålla 

budgivningen igång (och inte passa) ‐ annars kan man missa utgång eller 

slam. 

Bud som är begränsade är normalt inte krav. Till exempel: 


‐ Ett öppningsbud på en trick i färg är inte krav. Öppnaren kan ha max 19, 

möjligen 20 hp. Har svarshanden minst 6 hp ska han bjuda. Men sitter du med 

3 hp och din partner öppnar med 1 ruter så passa. Inte heller sangöppningen 

är krav; öppnaren har 15‐17 hp, så har svarshanden 7 hp och jämn hand så 

passar han! Där kan inte finnas utgång. 

‐ Många av svarshandens bud är inte krav. Om Nord öppnar med 1 hjärter och 

Syd bjuder 2 hjärter får Nord passa. (Och gör det i de flesta fall.) Syd har 

max 9 hp, så ser Nord att det inte kan finnas utgång så ska ni inte högre. 

Likaså är negativ sang (du öppnar med 1 ruter och din partner bjuder 1 sang) 

begränsat ‐ max 9 hp. Har du en jämn hand och vanlig minimiöppning så passa. 

Även de flesta av öppningshandens bud i andra budronden är begränsade; 

partnern får passa om färgen passar honom och han ser att där inte kan 

finnas utgång. 

‐ Ett inkliv är inte heller krav. Om Nord öppnar med 1 ruter, Öst kliver 

in med 1 hjärter och Syd passar, så är det helt OK för Väst att passa ‐ Öst 

har maximalt 15 hp. 

Men vi har lärt oss några bud som ÄR krav: 

‐ Svarshandens bud i ny färg. De är obegränsade för att man ska spara på 

budutrymmet. Säg att Öst öppnar med 1 ruter och Väst bjuder 1 spader ‐ 

"1‐över‐1". Västs bud lovar bara minst 6 hp men har ingen övre gräns ‐ han 

kan sitta med 21 hp och vara säker på lillslam! Men han vet inte vilken färg 

ni ska spela (och om ni ska spela lillslam eller storslam...), så han tar 

det lugnt med 1 spader så länge. Och ber partnern berätta mer om sin hand. 

Passar Nord får inte Öst passa. På samma sätt är 2‐över‐1 krav ‐ till 

exempel om Syd öppnar med 1 spader och Nord bjuder 2 ruter. Det lovar lite 

mer poäng (minst 10 hp) men är obegränsat; öppningshanden får inte passa. 

‐ Upplysningsdubbling. Till exempel: 


1 ♥ D pass ? 

Här får inte Öst passa. Dubblingen är dels ett obegränsat bud, dels är det 

ett konventionellt bud. Väst vill ju absolut inte spela 1 hjärter dubbelt! 

Dubblingen är ett 

jag‐har‐bra‐kort‐kom‐igen‐och‐konkurrera‐med‐din‐bästa‐färg‐partner‐bud ‐ 

passar Nord måste Öst bjuda, oavsett hur lite poäng han har. (Ett ovanligt 

undantag är om Öst sitter och har en massa hjärter. Då har han inget emot 

att spela 1 hjärter dubbelt och kan "straffpassa".) 

I vissa fall upphävs kravet. Ett sådant fall är när svarshanden förnekat 

öppningsstyrka. Det hände faktiskt ett par gånger i söndags. Säg att 

budgivningen går: 


pass pass 1 ♥ pass 

2 ♦ pass ? 

I det här läget kan Nord passa, om han sitter med en minimihand ‐ säg 12 hp 

och fyrkorts ruter. I och med att Syd inte öppnade när han hade chansen (han 

har "passat i förhand" som man säger) är han inte längre obegränsad ‐ han 


har 10‐11 hp. Så ser Nord att 2 ruter är lagom så passa! Men säg att det 

istället gått: 

Nord Öst Syd Väst 

1 ♥ pass 2 ♦ pass 

? 

Här får Nord inte passa! Syd är obegränsad ‐ det kan mycket väl vara att han 

är säker på utgång men inte vet vad den ska spelas i. 

Ett krav upphävs också om spelaren mellan er bjuder. Till exempel: 


1 ♦ pass 1 ♥ 2 ♣ 

? 

Nord bjöd 1‐över‐1, vilket är krav. Men i och med Östs inkliv så upphävs 

kravet ‐ budgivningen går ju ändå garanterat tillbaka till Nord. Har Syd en 

minimihand och inget hjärterstöd, är det helt OK att han passar. Detsamma 

efter upplysningsdubbling: 


1 ♦ D 1 ♥ ? 

I och med att Nord bjöd så upphävs kravet för Östs del. Sitter du Öst och 

har 4 hp så passa! Men har du 7‐8 poäng och en hygglig spader så bjud 1 

spader. I och med att du bjuder frivilligt (du är inte längre tvingad) så 

berättar du om lite poäng; du vet att partnern har minst öppningsstyrka, så 

du vill vara med och gruffa lite om kontraktet. 

NYA KRAVBUD 

Jag tänkte ta upp två nya lägen som är krav. Båda inträffar när svarshanden 

ska bjuda för andra gången. Ibland vet man i det läget fortfarande inte vad 

man ska spela, utan vill höra mer om öppningshanden. Är man stark (och vet 

man ska till utgång), behöver man kunna kräva så att partnern inte passar. 

Som en generell regel brukar man säga att NY FÄRG PÅ TRELÄGET från 

svarshanden är krav. Likaså är FJÄRDE FÄRG krav ‐ alltså om tre färger är 

bjudna och svarshanden bjuder den fjärde färgen. 

Några exempel: 



2 ♥ pass 3 ♣ 

Här bjuder Nord en ny färg på tretricksnivån. Han har styrka till utgång och 

vill höra mer om Syds hand. Syd har lovat femkorts hjärter ‐ har han en 

sexkortsfärg bjuder han 3 hjärter. (Vilket kanske var precis vad Nord ville 

höra, om han sitter med två hjärter på hand.) Annars har Syd kanske en jämn 

hand och bjuder 3 sang. Det viktiga är att Syd förstår att Nord är stark, så 

att han inte passar på 3 klöver. 




2 ♥ pass 3 ♦ 

Ett liknande läge. Syd berättar om en sexkorts hjärter, men det passar 

fortfarande inte Nord. Att Nord kräver istället för att gå direkt till 3 

sang, beror nog på att han vill höra om Syd har tre spader att hjälpa till 

med ‐ Nord lovar femkorts spader när han bjuder ny färg. 

(I de här lägena har Nord kanske inte alltid fyra kort i den färg han bjuder 

på treläget ‐ han kanske tvingas bjuda på en trekortsfärg. Man ska aldrig 

ljuga om längd i högfärg, men ibland får man "misshandla en lågfärg" bara 

för att kunna kräva vidare...) 



2 ♣ pass 2 ♦ 

Här bjuder Nord den fjärde färgen ‐ det är krav, även om det bara är på 

tvåläget. (Nord behöver inte ha fyrkorts ruter, utan det är mera en 

konventionell berätta‐mer‐uppmaning till partnern.) Det är bekvämt att kunna 

be partnern berätta mer med den fjärde färgen så här. Syd har redan berättat 

om 5‐4 i hjärter och klöver. Har han en sexkorts hjärter bjuder han 2 

hjärter för att berätta om det. Har han trekortsstöd i spader bjuder han 2 

spader. Annars säger han 2 sang. Oavsett vilket så har Nord fått nog med 

information för att veta vart man ska. 

Det här är kanske ännu lite överkurs för er, jag vet inte! Men kom ihåg 

tumreglerna: "ny färg på treläget" och "fjärde färg" från svarshanden är 

krav. Svarshanden vill veta lite mer, innan han bestämmer vad man ska spela. 

BUDEKONOMI 

Ett litet förtydligande av detta med "budekonomi" är nog på sin plats. 

Öppningshanden försöker bjuda så ekonomiskt han kan, när han bjuder andra 

gången. Dels gäller det att hinna stanna i tid, om man inte har så mycket 

kort, dels gäller det att utnyttja budutrymmet till att "få sagt" så mycket 

som möjligt. Har öppningshanden inte trumfstöd så bjuder han normalt det 

billigaste (lägsta) budet om det finns flera alternativ. 

Säg att Syd har en femkorts hjärter men en balanserad hand (säg fördelningen 

2‐5‐3‐3). Han öppnar med 1 hjärter. Säg att partnern svarar 1 spader: 



? 

Bjud 1 sang. Det är billigare än att bjuda om hjärtern. Visserligen kan 

partnern ha trekortsstöd så att det är hjärter ni ska spela, men bjuder han 

vidare hittar ni det senare. (Om partnern bjuder 2 klöver eller 3 klöver, 

bjuder du om din hjärter för att visa femkortsfärg.) 


Säg att din partner istället bjöd 2‐över‐1: 



? 

Här bjuder du 2 hjärter på din femkortsfärg. Det är billigare än 2 sang. 

Likadant om du har en tvåfärgshand ‐ säg fem hjärter och fyra klöver. Du 

öppnar med 1 hjärter. Svarar partnern 1 spader bjuder du din klöver, alltså: 



2 ♣ 

Svarar han 2 ruter bjuder du istället om hjärtern om du har en minimihand ‐ 

det är billigast: 



2 ♥ 

(Att man inte alltid får tillfälle att bjuda en lågfärg är inte hela 

världen.) 

Att bjuda 3 klöver istället i det läget visar bra kort (16+ hp). Generellt 

sett lovar det bra kort om man bjuder "oekonomiskt" ‐ alltså hoppar i 

budgivningen eller tvingar upp den på tretricksnivån. Ett liknande exempel: 


1 ♦ pass 1 ♠ pass 

2 ♥ 

Här berättar Syd dels om 5‐4 i ruter och hjärter, dels om bra kort ‐ 16+ hp. 

Eftersom han tvingar upp Nord på tretricksnivån om han föredrar rutern. Har 

Syd bara en minimiöppning får han nöja sig med att bjuda om rutern med 2 

ruter. 

Det här läget är också ganska vanligt: 



2 ♥ 

Observera att Syd här lovar en SEXkortsfärg. Det blir så, när den färg man 

bjuder om är "dyrast möjliga bud" (partnern bjöd färgen närmast över). Eller 

hur? Syd har inget spaderstöd. Och han har ingen balanserad hand ‐ då hade 

han bjudit 1 sang. Och han hade ingen andra färg att berätta om (5‐4), 

eftersom han gick förbi både 2 klöver och 2 ruter. Alltså måste han ha 

sexkorts hjärter. 

Finliret i de sista exemplen är kanske också ännu överkurs för er. Ni har 

fullt sjå med att hamna i något som verkar vara i rätt härad. Men tänket är 

rätt bra att ha i bakhövvet. Och gräm er inte om det blir fel ibland ‐ man 


gör vad man tror är rätt! Även stormästarna är ute och cyklar ibland, och 

det är rätt skönt att veta. :‐) 

SVAR PÅ ÖPPNINGSBUDET 1 SANG 

Vi tog inte upp svaren på öppningsbudet 1 sang förra gången ‐ vi hade så 

mycket annat. 

Sangöppningen är bra, för den beskriver handen väl. (Generellt gäller att ju 

högre öppningsbud, ju mer väldefinierade måste de vara ‐ eftersom de kostar 

budutrymme.) Öppningshanden är ganska (men inte väldigt) stark ‐ 15‐17 hp ‐ 

och har en av de tre balanserade fördelningarna. 

Har du som svarshand en jämn hand och ser att ni inte ska till utgång (upp 

till 7‐8 hp sisådär) så passa. Har du en jämn hand och 10 hp och uppåt så 

bjud 3 sang! (Men har du någon högfärg så kontrollera högfärgerna först ‐ se 

nedan.) Har du 8‐9 poäng så invitera med 2 sang, så får öppnaren välja. 

Använd lite omdöme ‐ har du en tät femkorts klöverfärg som nog ger stick, så 

hade jag chansat på 3 sang även på 9 hp... Och har du 18 poäng så dunka in 6 

sang. :‐) 

Har du en sexkorts högfärg så vet du att den duger som trumf ‐ partnern har 

en balanserad hand, så han har minst två kort i alla färger. Tror du på 

utgång (10 poäng eller så, lite lägre om du har fin fördelning) så bjud fyra 

trick i din färg. Har du på gränsen till utgång så bjud tre som invit. 

Har du en svag hand men en femkortsfärg (med undantag av klöver!) så bjud 2 

i den färgen. Det ska öppningshanden alltid passa på. Budet säger bara "jag 

har inte mycket kort, men jag tror det är bättre att spela trumf än sang". 

Det kan hända att man får spela på en sjukortsfärg (om öppnaren bara har två 

kort i färgen), men det är oftast bättre än 1 sang ‐ man har mycket större 

nytta av svarshandens hand. 

Ofta har svarshanden hyggliga kort (8 hp och uppåt), men vet inte om man ska 

spela högfärg eller sang. Då har man uppfunnit en smart konvention: 

högfärgsfrågan 2 klöver! Alltså att buden går: 

Nord Öst Syd Väst 

1 NT pass 2 ♣ pass 

? 

2 klöver har inget med klöverfärgen att göra, utan Syd berättar om minst 8 

hp och minst en fyrkorts högfärg ‐ och FRÅGAR Nord om han har någon högfärg! 

Nord svarar enligt: 

2 Ru = ingen högfärg 

2 Hj = minst fyrkorts hjärter, inte fyrkorts spader 

2 Sp = minst fyrkorts spader, inte fyrkorts hjärter 

2 NT = fyra kort i båda högfärgerna 

Efter svaret vet Syd oftast vad man ska spela. Han bjuder utgång eller 

inviterar, beroende på styrka. 


(Det finns många fler smarta budkonventioner efter sangöppning man kan spela 

med. :‐) Men vi nöjer oss med det här!) 

Det var det! Mycket repetition. Jag tänker bara ha några kortare genomgångar 

på söndag. Det viktiga är att ni får lite bud‐ och spelträning. Och repetera 

som sagt gärna gamla sammanfattningar inför varje kurstillfälle. 

M v h 

Anders 


KURSMATERIAL SEX 

Tjoflöjt i lingonskogen! 

På LÖRdag om drygt en vecka (den 14:e alltså) är det dags för oss att 

avrunda bridgekursen! Vi spelar 10‐13 i vanlig ordning. Som sagts tidigare 

spelar vi även den här gången i JF Horn‐salen på Savoy ‐ där vi var förra 

gången. Efter en liden madapaus (medhavt/en vurre på stan) går vi upp en 

trappa till föreningens Vårpokal i poker! Hoppas många bridgeglada också är 

sugna på att vara med på pokern. (Glöm inte anmäla er på pokerhemsidan.) 

Liksom förra gången blir det inga revolutionerande grejer i det här mailet. 

Vi kikar på ett par småsaker i budgivningen. Och så ska vi gå igenom något 

viktigt i motspelet ‐ grundläggande "markeringar"! För fullständighetens 

skull tänkte jag också gå igenom de delar av 

hur‐poängberäkningen‐påverkar‐taktiken vi ännu inte pratat om. 


Vad är det för sorts pipel som spelar bridge? Är det docenter i statistik 

allihop? (Hade funnits en jäkla massa sånna i Sverige i så fall...) 

Nej, inte alls. De flesta man möter på klubbarna är inte vad jag skulle 

kalla "intellektuella". Eller jätteintelligenta. 

Enligt min erfarenhet finns det tre huvudtyper av bridgespelare (om man ska 

generalisera å ha sig): Problemlösarna, kortspelarna och "de sociala". Och 

blandningar av de typerna. Det gäller nog både på klubbarna och bland dem 

som spelar hemma. En del tycker bridge är fascinerande tankegympa ‐ varje 

giv är både tävling och en liten tankenöt. Andra är tävlingsmänniskor som 

gillar att spela kort rent allmänt. Och några (som de flesta 

pensionärsspelare) tycker det är kul och socialt att gå till klubben en 

kväll och umgås med folk runt lite kortlappar. 

De riktigt bra spelarna är en kombination av problemlösare å kortspelare. 

(Skulle man tvinga alla på en riktig elittävling till att göra Mensa‐testet 

tror jag 10‐20 procent skulle klara det!) Men alla elitspelare är inte över 

sig intelligenta ‐ många gillar kortspel och har suttit tusentals timmar vid 

de gröna borden och blivit bra på grund av det. De flesta på klubbarna är 

mest en kombination av social‐typer & lite‐kortspelare‐på‐halvt ‐ och oftast 

inte nå' vidare bra. :‐) 

Jag är själv nog en blandning av alla typerna. Jag har alltid älskat 

kortspel, och bridge är fin‐fin hjärngympa och kul‐att‐tävla‐i på en klubb 

en kväll. Men det är precis lika roligt med hemmabridge i goda vänners lag 

med en god middag efteråt. 

Kursmaterial sex Sida 1

MARKERINGAR 

Det här med att ge varandra signaler i motspelet är väldigt användbart. 

Förra gången lärde vi oss utspelsregler (första/tredje/femte från toppen) 

och påspelsregler (man sticker underifrån med likvärdiga kort). De är till 

god hjälp. 

Man kan också skicka signaler när man ska bekänna med en hacka. De 

signalerna kallas för MARKERINGAR. Precis som med utspels‐ och 

påspelsreglerna får det aldrig kosta ett stick att markera. Om man måste 

sticka (högt‐i‐tredje‐hand till exempel) kan man inte markera. Men om man 

ändå ska lägga en hacka, så kan man ge partnern en signal beroende på vilken 

hacka man väljer. 

Den viktigaste typen av markering kallas "hög‐ och lågmarkering". Den 

används dels när partnern spelar en färg, dels när man ska saka. Principen 

är ganska enkel: Om du lägger ditt lägsta kort i en färg kallas det 

"högmarkering" och är en tummen‐upp‐signal ‐ det talar om att du har bra i 

den färgen, och gärna vill att partnern spelar den. Lägger du en högre hacka 

är det en "lågmarkering" och en tummen‐ner‐signal. 

Det ena tillfället man markerar är alltså när partnern spelar en färg, och 

du ska lägga en hacka. (Till exempel när partnern spelar ut en honnör.) Då 

markerar man för att berätta om man "gillade färgen" ‐ om man har något att 

hjälpa till med. 

Vi tar några exempel. Det är sang och din partner spelar ut spader ess: 

Utspel: 

spader ess 

Träkarlen: 

6‐2 

Du: 

D‐7‐5‐3 

Du ska bekänna med trean. Det är ditt lägsta kort och betyder "kom igen 

partner". Partnern har kanske E‐K‐x‐x i spader, och när han får se din 

högmarkering så fortsätter han med spader. Men säg att du istället har: 

Utspel: 

spader ess 

Träkarlen: 

6‐2 

Du: 

9‐8‐3 

Här ska du bekänna med nian på spader ess. (Så hög hacka du har råd med, för 

att göra markeringen tydlig.) Då berättar du att du inte har något att 

hjälpa till med i färgen. Sedan får partnern bedöma om det är rätt att 

fortsätta med färgen eller inte. (Har han E‐K‐D‐x‐x‐x fortsätter han säkert 

trots din lågmarkering... :‐) ) 

Det är fortfarande sang, och din partner spelar ut hjärter kung. Du har: 


Utspel: 

hjärter kung 

Träkarlen: 

7‐4 

Du: 

kn‐6‐2 

Bekänn med tvåan på partnerns kung! Spelar partnern ut kungen mot sang har 

han antingen K‐D‐kn eller K‐D‐10 i toppen ‐ i det här fallet bevisligen det 

senare. Och då är han väldigt intresserad av om du har knekten eller inte. 

Tvåan från dig är en kom‐igen‐signal som berättar att du antingen har esset 

eller knekten. Säg att hela sitsen är: 

K‐D‐10‐9‐3 

E‐8‐5 7‐4 

kn‐6‐2 

Vare sig spelföraren tar för sitt ess eller släpper sticket, vet din partner 

att det är lugnt att fortsätta med hjärter. 

Har du istället 8‐6‐2 i det här läget, bekänner du med åttan på partnerns 

kung. Har partnern K‐D‐kn struntar han i din markering och fortsätter med 

färgen. Men säg att hela sitsen är: 

K‐D‐10‐9‐3 

E‐kn‐5 7‐4 

8‐6‐2 

Partnern ser din åtta och fattar att knekten sitter hos spelföraren. Om 

spelföraren släpper sticket så fortsätter din partner inte med hjärter upp i 

spelförarens gaffel, utan byter färg. Om du sedan kommer in spelar du 

hjärter ‐ så hamnar knekten "i kläm". 

I färgspel kan man också högmarkera för att man vill ha en stöld. Säg att 

spader är trumf och din partner spelar ut klöver ess. Du ser: 

Utspel: 

klöver ess 

Träkarlen: 

kn‐8‐3 

Du: 

5‐2 

Högmarkera med tvåan. Partnern har troligen klöver kung också när han spelar 

ut så, och du vill väldigt gärna att han fortsätter med klöver. Partnern ser 

tvåan, tar för klöver kung och fortsätter med en tredje rond klöver ‐ och du 

får stjäla. 

Har du 7‐5‐2 istället i det här läget har du inga stöldmöjligheter ‐ så du 

lågmarkerar med sjuan på partnerns ess istället! 

Säg att partner spelar ut en låg ruter mot sang: 


Utspel: 

ruter 4 

Du: 

K‐8‐2 

Träkarlen: 

kn‐7‐6 

Spelföraren lägger lågt från bordet. Vad bekänner du med? 

Kungen! Högt‐i‐tredje (och täck‐honnör‐med‐honnör och sånt) går alltid före. 

Här måste du klämma i med kungen så att spelföraren inte får ett billigt 

stick, så här har du ingen möjlighet att markera. 

Det andra tillfället man markerar är när man sakar ‐ alltså när spelföraren 

eller partnern spelar en färg du inte kan bekänna på. Du måste då saka en 

hacka i en annan färg, och beroende på vilken hacka du sakar ger du en 

signal till partnern. Sakar du ditt lägsta kort i en färg är det en 

högmarkering som betyder "den här färgen har jag honnörer i, partner ‐ spela 

gärna den när du kommer in". Sakar du en färg där du bara har hackor, så 

saka istället en hög hacka ‐ en lågmarkering som betyder "den här färgen har 

jag ingenting i, partner". 

Markeringar är viktiga. Och roliga! De hjälper er att hitta rätt i 

motspelet. Sedan är inte alla lägen lätta. Ibland är även rutinerade spelare 

osäkra på om det är rätt att hög‐ eller lågmarkera i ett visst läge. Ibland 

missförstår man varandra ‐ man ser åttan från partnern och tror att det var 

en lågmarkering. Men efteråt visar det sig att det var en kom‐igen‐signal ‐ 

bara det att åttan råkade vara det lägsta kort partnern hade i färgen... 

Det är inte lätt att markera/tolka markeringar om man är nybörjare ‐ men 

försök! :‐) 

(Det finns andra sorters markeringar än hög‐ och lågmarkeringar, men vi 

struntar i dem ‐ hög‐/lågmarkering är det allra vanligaste och viktigaste.) 

ANDRA ÖPPNINGSBUD – STARKA HÄNDER 

Vi har hittills bara använt öppningsbud på entricksnivån. Det är det 

vanligaste ‐ då har man "plats att kommunicera". Högre öppningsbud måste 

vara mer snävt definierade, eftersom de tar upp utrymme. De blir därför inte 

lika vanliga men är bra att ha när de inträffar. 

En typ av hand vi inte pratat om är när man är väldigt stark ‐ 20 hp eller 

över. (Inträffar alldeles för sällan...) Man vill inte ha alltför stort 

spann i en‐trick‐i‐färg‐öppningen, så därför finns särskilda öppningsbud för 

starka händer. 

Öppningsbudet 2 sang berättar om 20‐21 hp och en balanserad hand. Partnern 

kan passa om han är blank, men ofta hamnar man i utgång. En balanserad hand 

har minst två kort i alla färger, så har svarshanden till exempel 7 hp och 

en sexkorts hjärter är det bara att bjuda 4 hjärter. Ofta är man intresserad 

av högfärger som svarshand, så 3 klöver är högfärgsfråga precis som 2 klöver 

efter öppningsbudet 1 sang. (Och besvaras likadant.) 


För övriga starka händer har man reserverat ett enda öppningsbud: det 

konventionella öppningsbudet 2 klöver. (Helt enkelt för att det är det mest 

ekonomiska. Det här är lägen som inträffar sällan. Då är det bättre att knö 

ihop alla de händerna i ett öppningsbud, så att man kan använda övriga 

öppningsbud till annat.) 

Poängstyrkan för att öppna med 2 klöver är "utgång på egen hand eller näst 

intill". Har du 22+ hp ska du alltid öppna med 2 klöver. Liksom med ojämna 

händer på 20‐21 hp. Men använd lite omdöme. Har du 20 pinnar, obalanserad 

hand men ingen direkt spelstark hand är det OK om du öppnar med vanlig 

1‐trick‐i‐färg. En annan gång har du kanske lite mindre honnörspoäng men en 

jädrans bra fördelning ‐ kanske 19 hp, tät sexkorts spader och femkorts 

ruter ‐ och i princip styrka till 4 spader på egen hand. Då öppnar du med 2 

klöver så att partnern inte passar. 

Öppningsbudet 2 klöver är krav. För enkelhetens skull har vi 

överenskommelsen att svarshanden alltid svarar 2 ruter. Har öppningshanden 

22‐24 hp och balanserad hand bjuder han 2 sang efter partnerns 2 ruter. 

Annars bjuder han sin längsta färg ‐ svarshanden får inte passa på det budet 

heller. Är partnern inte fullständigt blank ska man till utgång efter en 

sådan "kravöppning". Och svarshanden vet ju om partnerns styrka, så där är 

inte sällan slam. 

SPÄRRÖPPNINGAR / SPÄRRINKLIV 

Vad med öppningsbud på tre‐ och fyratricksnivån? Ska man ha ännu starkare 

händer då? 

Nej, faktiskt tvärtom ‐ de berättar om en SVAG hand. Orsaken är helt enkelt 

att buden tar bort all plats att kommunicera på. Det vill man inte om det är 

den egna sidan som har de bra korten. Men man unnar gärna motståndarna att 

tvingas gissa på hög nivå... Sådana bud kallas "spärrbud" ‐ höga bud som tar 

bort budutrymme. 

Ska man spärra ska man ha en hand SVAGARE än vanlig öppning. Men man bjuder 

högt och riskerar en massa straff, så man måste ha en del stick. Alltså ska 

man ha en svag‐hand‐med‐många‐stick. Det vill säga MÅNGA TRUMF. 

En öppning på treläget berättar om mindre än 12 hp, men en hand som är värd 

sisådär runt sju stick. Trumfen ska vara på MINST sju (täta) kort, gärna 

fler ‐ annars får du aldrig ihop så många stick utan poäng. En öppning på 

fyraläget är ännu spelstarkare (minst åtta bra trumf!), men fortfarande 

normalt svagare än vanlig öppning. Det är lite beroende på zonerna ‐ det får 

inte kosta för mycket om partnern är blank och motståndarna dubblar. Är man 

i "glad zon" kan man vara lite svagare, är zonerna ofördelaktiga måste man 

ha bättre kort. (Läs mer om zonerna och 1‐2‐3‐regeln nedan.) 

Säg att du har: 

♠ x 

♥ K‐D‐10‐x‐x‐x‐x 


♣ x 


Du är giv, er sida är i fri zon och motståndarna i riskzonen. 

Här öppnar jag med 3 hjärter! Jag kan räkna med att jag får sex‐sju stick i 

alla fall. 3 hjärter är ett "destruktivt bud"; jag tror att motståndarna har 

de bra korten, så jag försöker lägga locket på med ett spärrbud för att göra 

det riktigt svårt för dem. Skulle det vara partnern som är stark så vet han 

ganska väl vad jag har ‐ tror han det finns stick till 4 hjärter är det helt 

OK att han bjuder det. Är zonerna omvända spärröppnar jag nog inte ‐ det kan 

lätt kosta för mycket. (Däremot kan jag nog öppna med 2 hjärter ‐ se nästa 

stycke.) 

Samma sak gäller vid inkliv. Säg att du har handen ovan och att zonerna är 

desamma. Spelaren till höger om dig är giv och öppnar med 1 klöver. Då 

bjuder jag 3 hjärter. Här är det minst lika intressant att spärra, när 

spelaren till höger visat öppningsstyrka. Motståndarna har kanske 4 spader i 

korten, men när budnivån raskt höjs blir det svårt för dem att hitta rätt. 

Observera att inkliv på lägsta nivå ‐ i det här fallet 1 hjärter ‐ lovar 

poäng och säger att man vill vara med och fajtas om kontraktet. Men hoppar 

man, är det ett svagt bud med lång färg där man vill göra det svårt för 

motståndarna. 

Var inte för glad för att spärra och ha dig... Ibland spärrar man bort den 

egna sidan, om det är partnern som sitter med kort, och ibland blir det 

dubblade straff som kostar skjortan. Men har du en spelstark hand och tror 

att motståndarna har de bästa korten, så kan ett spärrbud ibland vara 

väldigt effektivt. 

SVAGA TVÅÖPPNINGAR 

Då har vi tre öppningsbud kvar vi inte pratat om ‐ 2 ruter, 2 hjärter och 2 

spader. 

Folk spelar med alla möjliga betydelser för de buden... Det finns en massa 

konstiga konventioner. Oavsett vilket så tar de bort budutrymme, så de måste 

vara väl definierade. 

Vi spelar med "svaga tvåöppningar" ‐ det är enklast. En öppning på 

två‐trick‐i‐färg (utom klöver) berättar om en hand strax under öppning ‐ 

8‐11 hp. Eftersom man kommer högt måste färgen man öppnar i vara en hygglig 

SEXkortsfärg. (Alltså inte typ kn‐x‐x‐x‐x‐x. "Minst fyra poäng i färgen" är 

nog en bra tumregel.) 

Budet beskriver handen ganska väl. Ofta passar partnern. (Även om färgen 

inte passar honom så bra egentligen ‐ han vet du har en hygglig sexa.) Är 

han stark kanske han lyfter till utgång. Är det ett gränsfall inviterar han. 

(Till exempel genom att bjuda 3 hjärter som svar på öppningsbudet 2 hjärter. 

Öppnaren lägger på till 4 med maximum.) 

De här öppningarna är också lite spärrande. Är partnern ganska blank har 

motståndarna nog något bra kontrakt; då blir det svårare för dem att hitta 

rätt när ni öppnar på tvåläget. Men för att det inte ska kunna kosta för 

mycket i straff om partnern är svag, är det viktigt att öppningsfärgen är en 

hygglig färg ‐ och inte sex hackor. 


ESSFRÅGA 

Vill ni lära er en lite småhäftig konvention, som det sista vi lär oss vad 

gäller budgivning? 

Att bjuda slam är roligt! Men det är inte lätt att göra rätt om man har kort 

som ligger sådär på gränsen mellan utgång och slam. Det finns många skojsiga 

konventioner folk hittat på som hjälp. Det är lika viktigt att undvika 

dåliga slammar som att hitta de bra! 

Den vanligaste/viktigaste konventionen är "essfrågan". Alltså att den som 

vill bjuda slam kontrollerar så att man inte saknar två ess. Även om vi har 

många honnörspoäng och fin fördelning, kan det vara så olyckligt att 

motståndarnas honnörspoäng sitter i två ess. Och då är slammen bet direkt. 

Med en essfråga kan man undvika det. 

Det bud som oftast används som essfråga är 4 sang. Det är ett bud man inte 

har mycket användning för i vanlig budgivning. Den som tror man har styrka 

nog för att försöka sig på slam bjuder 4 sang för att fråga partnern hur 

många ess han har. Partnern svarar 5 klöver med noll ess, 5 ruter med ett 

ess och så vidare. Ser den som frågar att man saknar två ess stannar man på 

femtricksnivån. Enkelt och bra, va? :‐) (Det finns många varianter av den 

här essfrågan ‐ vi nöjer oss med den enklaste.) 

LITE BLANDAT 

När jag kikar igenom det vi gått igenom/lite anteckningar jag har, så ser 

jag lite smågrejer här och där jag inte fått plats med i kursmailen. 

Några allmänna tips om motspel: 

‐ "Dra inte för ess i färgspel!" En gammal regel från whistens tid som 

fortfarande håller. Tänker du spela ut en färg där du har esset, spela ut 

esset och inte en hacka om det är trumf i spelet. Annars finns risken att 

spelföraren får för en singelkung och så bränner esset inne. Mot sang är det 

däremot ofta rätt att dra för en fyra‐ eller femkortsfärg med esset i topp. 

‐ "Spela upp mot träkarlens svaghet!" Om du har träkarlen till höger om 

dig och är inne i spelet, och inte vet vilken färg du ska vända med, då är 

det säkraste att spela en färg där träkarlen bara har hackor. Spelar du en 

färg där träkarlen har honnörer, då är det partnern som kommer i kläm ‐ 

träkarlen spelar på sist. Men ligger där bara hackor på bordet sitter 

partnern med sina honnörer efter spelförarens, så då är det spelföraren som 

kommer i kläm. Egentligen bara en tillämpning av det grundläggande "honnörer 

blir värdefullare ju senare i sticket man agerar". 

Och några detaljer i budgivningen: 

‐ 2 hjärter som svar på 1 spader. Normalt lovar 2‐över‐1 (till exempel när 

svarshanden bjuder 2 klöver som svar på öppningshandens 1 hjärter) bara en 

vanlig fyrkortsfärg ‐ och 10 hp. Men om man svarar 2 hjärter som svar på 

öppningsbudet 1 spader lovar det FEMkorts hjärterfärg. (Öppningshanden kan 

alltså stödja hjärtern med trekorts hjärter.) Orsaken är att man kommer så 

högt. Skulle man sitta med fyra hjärter och fyra kort i en lågfärg bjuder 


man 2‐över‐1 i lågfärgen istället; öppningshanden svarar 2 hjärter med 

fyrkorts hjärter, så ni riskerar inte att missa er färg. (Skulle du en gång 

på tusen råka ha fördelningen 3‐4‐3‐3 och partnern öppnar med 1 spader får 

du "misshandla en lågfärg" och bjuda 2 trick i din bästa lågfärg...) 

‐ Inklivet 1 sang. Vi har tagit upp ett antal bud man kan bjuda när 

motståndarna öppnat budgivningen: inkliv, upplysningsdubbling och spärrande 

hoppinkliv. Man kan också kliva in med 1 sang. Det lovar precis detsamma som 

öppningsbudet 1 sang ‐ 15‐17 honnörspoäng och balanserad hand. Dessutom bör 

man ha ett stabilt håll i motståndarnas öppningsfärg. (Det gäller rent 

allmänt: föreslår man sang när motståndarna bjudit, måste man ha stopp i 

deras färg/färger.) Man besvarar inklivet precis som om partnern öppnat med 

1 sang. Har man lite kort och är intresserad av högfärg, kan man till 

exempel bjuda 2 klöver som högfärgsfråga. 

ÖPPNINGSBUDEN / "DEKLARATIONSKORT" 

Om vi då ska sammanfatta alla öppningsbud vi har i vårt lilla budsystem: 

1 trick i färg = 12‐19 hp, inte en hand som passar in på 1 NT 

1 NT = 15‐17 hp, balanserad hand 

2 Kl = 20+ hp, inte en hand som passar in på 2 NT, krav 

2 Ru/2 Hj/2 Sp = 8‐11 hp, god sexkortsfärg 

2 NT = 20‐21 hp, balanserad hand 

3 i färg/4 i färg = spärrbud, under öppningsstyrka men med lååång färg 

När man spelar på en bridgeklubb är varje par skyldigt att ha ett 

"deklarationskort", som kort beskriver deras budsystem och andra 

överenskommelser: vad öppningsbuden lovar, vilka konventioner de har, vad de 

har för utspel/markeringar och sånt. Alla sådana överenskommelser måste vara 

offentliga för motståndarna ‐ man får alltid se på motståndarnas 

deklarationskort om man undrar över något. (Men man får inte se på sitt 

eget.) Bridgeförbundet har tagit fram färdiga deklarationskort som man bara 

fyller i. 

Och undrar man vad ett av motståndarnas bud betyder, är det bara att fråga! 

Man frågar då PARTNERN till den som bjöd budet, och han ska då berätta vilka 

överenskommelser de har om det budet. Man får bara fråga när man står i tur 

att bjuda eller spela. 

Vi har ett mycket enkelt system. Vårt deklarationskort hade kunnat se ut så 

här: 


Grundsystem: Modern standard 

Öppningsbud: 

1 i färg: 12‐19, 4‐kort 

1 NT: 15‐17, balans 

2 Kl: 20+ 

2 Ru/2 Hj/2 Sp: 8‐11, 6‐kort 


3 i färg: spärr 

4 i färg: spärr 

Försvarsbud: 


Hoppinkliv: spärr 

Slam: Blackwood 4 NT, fyra ess 

Utspel: 10‐12 

Markeringar: Schneider 

Mer hade ni inte behövt fylla i på ert deklarationskort. (Många bud‐ och 

spelkonventioner har namn ‐ ofta efter uppfinnaren. Därav "Blackwood" och 

"Schneider" ovan.) 

POÄNGBERÄKNINGEN 

Vi har inte gått igenom poängberäkningen i detalj. Dels för att den verkar 

klöddig (av historiska orsaker), dels för att man inte behöver kunna alla 

detaljer. 

Ni har de exakta reglerna (och bakgrund och liknande svammel) sist i mailet 

‐ är du intresserad/kalenderbitare läs gärna det. Men allt ni egentligen 

behöver för att spela är en poängtabell. 

HUR PÅVERKAR POÄNGBERÄKNINGEN SPELET? 

Vad ni däremot måste veta lite om är hur poängberäkningen påverkar spelet. 

Det är naturligtvis poängberäkningen som i slutänden dikterar taktiken i 

alla spel. 

Det mesta vet ni redan: Man får poäng om man får hem sitt bud, annars får 

motståndarna poäng för att de straffat kontraktet. Högfärg ger mer än 

lågfärg. Sang ger lite mer än högfärg, men eftersom man normalt vinner något 

stick på att ha trumf ger ändå högfärg mest. Vissa bud ger utgångsbonus, 

vissa bud slambonus. 

Det klarar man sig långt på. 

Vad vi inte gått igenom är hur straffpoängen förhåller sig till poängen för 

hemspelat kontrakt. Det påverkar spelet när båda sidor bjuder. I bridge 

handlar det inte bara om att maximera inkomsterna, utan också om att 


minimera utgifterna. Om man tror att motståndarnas bud går hem, kan det vara 

rätt att bjuda trots att man inte tror att det man bjuder går hem! Om 

motståndarna får färre poäng på att ta straff än de hade fått av att spela 

hem sitt kontrakt, har vår sida gjort en fin affär ‐ vi slapp billigare 

undan, och det kan vara värt många poäng när vårt resultat jämförs med de 

andra borden. 

Om motståndarna bjudit utgång (som du tror går hem), kan det till och med 

vara en bra affär att bjuda fast du räknar med att ni kommer att få flera 

dubblade straff! I och med att utgångsbonusen för motståndarna är så hög. 

Det är i de här lägena zonförhållandena spelar in. Främst vilken zon vår 

sida är i ‐ riskzonen ger dyrare straff, men är man i fri zon kan man bjuda 

lite tuffare. Om motståndarna bjudit utgång, spelar även deras zon in. 

VAD NI BÖR VETA 

Man behöver inte lära sig poängtabellen utantill ‐ det räcker med att kunna 

ett par små tumregler. 

När man konkurrerar under utgång (delkontrakt) gäller det här: 

‐ Om motståndarna får hem sitt kontrakt, får de normalt mellan 100 och 200 

poäng för det. Tror ni att deras bud är hemma, är det billigare att få EN 

eller TVÅ odubblade straffar, om er sida är i fri zon. (Varje straff i fri 

zon kostar 50 poäng.) Är er sida i riskzonen tål ni bara EN straff. (Varje 

straff kostar 100 poäng.) 

‐ Det finns alltid en risk att motståndarna dubblar kontraktet. Gör de 

det, tål ni bara EN dubblad straff i fri zon, och INGEN straff alls om ni är 

i riskzonen. (Redan en dubblad straff i zonen kostar 200 poäng, och då får 

ni en riktig skräpbricka.) Sedan är det ofta svårt för motståndarna att 

hitta att dubbla ett bud på låg nivå ‐ slinker ert bud hem får de en botten. 

Men risken finns. 

Så man blir lite bjudgladare i fri zon. Säg att motståndarna bjudit 2 spader 

(och de verkar ha till sitt bud) och din partner bjudit ruter. Då bjuder du 

ofta 3 ruter i fri zon även om du tror det går en eller möjligen två bet... 

Dels kan ni komma billigare undan, dels finns alltid chansen att ni pressar 

upp motståndarna i 3 spader ‐ som kanske går att straffa. Men är ni i zonen 

är man försiktigare med att bjuda över i sådana lägen ‐ det kan lätt kosta 

två straff (eller en dubblad straff), och då har man bjudit på sig en 

skitbricka. 

Har motståndarna bjudit utgång och er sida har en fin färg, kan det vara 

rätt att bjuda över fast det blir på hög nivå ‐ man säger att man "offrar 

sig" mot deras utgång. De har de bästa korten, så ni måste räkna med att de 

alltid dubblar er på den nivån. 

Hur många dubblade straff tål ni för att det ska vara en bra affär? Det 

beror på zonerna. För den matematiskt sinnade: Motståndarnas utgång ger 

cirka 400 i fri zon och 600 om de är i zonen. Era dubblade straff kostar 

100‐300‐500‐800 om ni är i fri zon och 200‐500‐800 om ni är i zonen. Vilket 

medför: 


‐ Är ni i zonen och motståndarna i fri zon är det sämsta möjliga läge 

("minuszon"). Ni får inte få mer än en dubblad straff för att det ska vara 

lönsamt att offra sig mot deras utgång. (200 är billigare än 400) 

‐ Är ni i samma zon ("likazon") tål ni två dubblade straff ‐ 300 är 

billigare än 400 i fri zon, 500 är billigare än 600 i riskzonen. 

‐ Är ni i ofarlig zon och motståndarna i zonen ("pluszon"/"glad zon") tål 

ni tre dubblade straff ‐ 500 blir billigare än 600. 

Man brukar sammanfatta detta med "1‐2‐3‐regeln" ‐ en straff i minuszon, två 

straff i likazon, tre straff i pluszon. 

(Det finns faktiskt lägen där det kan vara rätt att offra sig även mot en 

slam. I och med att slambonusen är så hög. Men det är ovanligt ‐ och svårt 

att hitta.) 

Så, för att repetera: Om ni konkurrerar om ett delkontrakt och tror 

motståndarna är hemma i sitt bud, är det billigare för er att få TVÅ bet i 

fri zon och EN bet i zonen om motståndarna inte dubblar. Hittar de att 

dubbla tål ni bara EN bet i fri zon och INGEN i zonen. Om motståndarna 

bjuder utgång som är hemma, är det billigare för er att offra er om ni får 

1‐2‐3 dubblade straff beroende på zonerna. Det är allt ni måste kunna! 

ATT BJUDA ÖVER ELLER EJ I PRAKTIKEN 

Jag ville gå igenom detta för fullständighetens skull ‐ lägen där man sitter 

och väljer om man ska konkurrera eller inte är vanliga i bridge. Och ibland 

har man lägen där man måste välja om man ska offra sig eller inte. 

Därmed inte sagt att ni ska börja bjuda helt sjövilt! Ofta är det rätt att 

bara passa och låta motståndarna spela sitt kontrakt. Kom ihåg att första 

förutsättningen för att man ska bjuda över fast man inte tror man får hem 

budet är att man tror att motståndarna är hemma i sitt kontrakt. Verkar de 

ha kommit lite högt så att ni har chans på bet ska ni ju passa ‐ det är 

korkat av er att bjuda och få straff (en utgift), när ni kunde passat och 

själva tagit straff (en inkomst) istället... 

Men håller ni på och konkurrerar om budet på 2/3‐läget, och motståndarna 

verkar ha till sitt bud, så var inte rädd för att bjuda över även om ni 

misstänker det kanske går någon bet. Men var försiktigare om ni är i 

riskzonen. 

Att offra sig mot utgång verkar säkert ovant/skumt för er. Och sånt är alls 

inte lätt att bedöma. Säg att du har den här handen: 

♠ D‐x‐x‐x 

♥ x 

♦ E‐x‐x‐x‐x 

♣ x‐x‐x 

Ni är i fri zon och motståndarna i zonen. Motståndaren till vänster öppnar 

med 1 hjärter, partnern kliver in med 1 spader och motståndaren till höger 

bjuder 4 hjärter. 


Här hade nog de flesta bjudit 4 spader! Va!? På sex usla poäng? Ja, men du 

har fin‐fin fördelning. Motståndarna verkar ha en massa poäng och gott om 

hjärter, så de kommer nog att spela hem sina 4 hjärter. Då tål ni hela tre 

dubblade straff i glad zon. Det vill säga att ni måste bara vinna SJU stick 

för att det ska vara en bra affär för er att offra er. Och med fyrkortsstöd 

till partnerns femkortsfärg och singelton i hjärter och väldigt verksamma 

poäng (damen i trumf och ett sidoess!) kan ni säkert få ihop sju stick. Ni 

kan mycket väl slinka för en straff. (Till och med gå hem om partnern har 

perfekt anpassning!) 

Bjuder du 4 spader sitter motståndarna lite på pottkanten. Antingen måste de 

bjuda 5 hjärter (om de tror att de har elva stick i korten) eller dubbla och 

hoppas de tar många straff. Det är lätt att gissa fel i de lägena. Och har 

de bara tio stick i hjärter och ni, säg, åtta i spader, är det inte mycket 

de kan göra ‐ ni får en bra bricka hur de än gör. 

Hade ni varit i minuszon (ni i zonen och motståndarna i fri zon) kommer 

saken i ett annat läge. Då tål ni bara en dubblad straff, och då är det 

oftast bättre att hålla tyst och låta motståndarna spela sin utgång. 

(Jag vet tuffingar/gamblers som bjuder 4 spader även i minuszon på de här 

korten! Du har fin anpassning ‐ vill det sig väl kan ni ha nio stick. Eller 

kanske ni får upp motståndarna i 5 hjärter som går bet. Att offra sig KAN 

bli bra ‐ men det kan också kosta två dubblade bet och 500 ut och bli en 

riktig skitbricka för er. Man tar alltid en risk när man offrar sig. Det 

sämsta är ju om ni offrar er och det efteråt visar sig att ni kunde tagit 

straff i 4 hjärter. Då har ni en botten oavsett zonerna ‐ ni byter ju en 

inkomst mot en utgift...) 

Sådana här lägen (bjuda‐över‐eller‐inte) är SVÅRA ‐ både vid delkontrakt och 

mot utgång... Och naturligtvis ännu överkurs för er. Men nu vet ni hur detta 

styrs av poängberäkningen. 

HEMMASPEL 

Jag vill lägga in en avslutande brasklapp när det gäller poängberäkningen: 

Det sätt poängen jämförs på gör att taktiken i bridge skiljer sig något 

mellan tävlingsbridge och när man spelar hemma! 

Visserligen räknas "grundpoängen" alltid likadant ‐ 2 spader med jämn 

hemgång ger alltid 110 poäng. Men när man spelar tävlingsbridge jämförs 

grundpoängen mellan borden, och man får 2/1/0 i "score" beroende på om ens 

eget resultat är bättre än/lika med/sämre än de som spelat samma kort. Så 

det gäller att få ett BÄTTRE resultat än vid de andra borden ‐ sedan kvittar 

det om det är 20 poäng bättre eller 1000 poäng bättre. 

Det gör att varje stick blir värdefullt. Om man till exempel kan snika åt 

sig ett extra övertrick kan det påverka mycket i score för den brickan. På 

samma sätt blir detta att komma‐billigare‐undan viktigt. Det kan bli en klar 

skillnad i score om motståndarna får spela hem sitt kontrakt och få in 110 

poäng, eller om ni bjuder över och får straff och bara betalar ut 50 poäng. 

Spelar man hemma är där ingen jämförelse, utan man får grundpoängen. Och då 

är de stora poängen viktigast. Bjuder man 3 sang i zonen ger det en massa 


poäng ‐ 600. Då är ju det viktiga att få HEM kontraktet ‐ att spela på 

säkerhet. Att riskera 600 poäng för att vinna futtiga 30 extrapoäng är en 

jäkla osund chans. Och man är heller inte lika glad att bjuda över/offra sig 

för att komma lite billigare undan ‐ bättre att passa och försöka ta straff 

på motståndarna istället. 

Detta gör att både budgivning och spel blir lugnare när man spelar 

hemmabridge. "Partävlingstaktiken" blir lite tuffare ‐ man konkurrerar 

hårdare i budgivningen och även övertricken blir värdefulla. 

Men det mesta är naturligtvis sig likt! Hitta utgångar och sånt. Men jag 

ville peka på att där blir vissa skillnader i taktik. 

Sisådär ja! Det var allt vi hinner med på kursen ‐ jag skickar ut lite mer 

tips/tankar sedan om hur‐man‐går‐vidare om man blev intresserad. Det viktiga 

den 14:e blir som vanligt att spela. Den här gången ska vi min själ också 

kora en totalvinnare för hela kursen! :‐) 

M v h 

Anders 

--- EXTRALÄSNING... --- 

HISTORIK 

Bridge har utvecklats ur whist. Whist kan spåras till 1600‐talets England. I 

början var det ett illa sett spel ‐ som spelades på skumma krogar om pengar. 

Men när man införde partnerskapet tog det steget in i finrummen, och whist 

var i hundrafemtio år det socialt mest accepterade kortspelet i västvärlden. 

Många spel har utvecklats ur whisten. "Fyrmannawhist" (man bjuder rött eller 

svart) är en svensk uppfinning ‐ ursprunglig whist spelas alltid med trumf 

och går alltid ut på att vinna stick. Även det svenska spelet "priffe" är en 

kul variant ‐ som man kan spela med dem som inte kan bridge. Många kusiner 

till whist har sett dagens ljus: "Plump" (och något annat spel där det 

gäller att bjuda exakt) är ett både bra och intressant spel. Och ett antal 

misärspel där man ska undvika stick/vissa kort (till exempel "hjärter") 

tycker jag också är lyckade. 

Bridgen är mer släkt "i rakt nedstigande led" med whist. Whist vandrade 

österut från England, och varianten "biritch" letade sig sedan tillbaka till 

de brittiska öarna. Vilket anglifierades till "bridge". (Namnet har alltså 

inget med "bro" att göra ‐ även den svenska wikipedia‐sidan om bridge 

svamlar om det. Nästan så man får lust att slå sig ner och göra om den en 

dag.) 

Föregångaren till dagens bridge var "auktionsbridge". Det var ett stort spel 

för hundra år sedan. Men 1925 gjordes de sista förändringarna till vad som 

blev den bridge vi spelar idag ‐ "kontraktsbridge". En av de stora 


skillnaderna var att man bara fick räkna BJUDNA trick för utgång (och slam). 

(Tidigare försökte man stanna så lågt man kunde ‐ bjöd partnern 1 hjärter 

och man hade 21 honnörspoäng och fem hjärter sa man pass! Sedan fick man 

likväl bonus för utgång och slam om man spelade hem stick nog för det...) 

URSPRUNGLIG POÄNGBERÄKNING 

I bridge, liksom whist/priffe, skiljde man på olika sorters poäng. I 

protokollet hade man två kolumner ("Vi" och "De") och ett vågrätt streck 

mitt på. "Under strecket" skrev man poäng för bjudna‐och‐hemspelade trick, 

medan övriga poäng (straffar/bonuspoäng/övertrick) hamnade "över strecket". 

Man fick utgång när man samlat ihop 100 trickpoäng eller mer under strecket. 

Vilket kunde göras över flera givar! Spelade man hem 2 hjärter i ena given 

(60 poäng) och sedan 2 klöver i nästa (40 poäng) fick man utgång. Man 

spelade tills endera sidan fått sin andra utgång ‐ då var "robberten" slut 

och man gjorde upp betalning och så. (Oftast spelade man om pengar.) Den 

sida som fick sin andra utgång fick en stor bonuspoäng. När man hade fått 

sin första utgång var man i "riskzonen" ‐ med högre bonuspoäng men också 

dyrare straffar. 

Den här poängberäkningen lever kvar på en del klubbar i England och USA. 

(Där man inte spelar tävlingsbridge utan om pengar.) Men i övrigt har 

tävlingsbridgens poängberäkning tagit över även vid hemmaspel. 

ÖVERGÅNGEN TILL TÄVLINGSBRIDGE 

När bridgen blev allt populärare ‐ och man såg dess potential som 

tävlingsspel ‐ behövde man modifiera poängberäkningen. Det var opraktiskt 

med olika sorters poäng, och ohanterbart att man kunde samla poäng till 

utgång över flera givar. Skulle bridge funka att tävla i, måste varje giv 

vara ett avslutat kapitel ‐ som inte påverkades av tidigare givar och som 

gav en enda sorts poäng. 

Samtidigt ville man inte göra något som förändrade taktiken/känslan i 

spelet. Och den övergången gjorde man jädrans snyggt. Man lade till en bonus 

för hemspelat delkontrakt, och man införde att utgång alltid gav bonus (inte 

bara andra utgång). Och de olika typerna av poäng bakades samman till en 

enda poängsumma. 

Detta med zoner tillförde något till spelet, så det ville man ha kvar. 

Istället för att detta bestämdes av hur det gått i tidigare givar, markerade 

man på brickan om ett par skulle anses vara i ofarlig zon eller riskzonen. 

Med de här förändringarna fick man ett spel som det fungerade att tävla i, 

men som hade kvar all taktik från "robbertbridgen". 

DETALJERNA 

Så här ser poängberäkningen i bridge ut i detalj: 


Vid hemgång: 

‐ Varje trick i högfärg ger 30 poäng, varje trick i lågfärg 20 poäng. Sang 

ger 40 poäng för första tricken, 30 för de följande. 

‐ 100 trickpoäng ger utgångsbonus. (Vilket den smarte snabbt ser är 3 

sang/4 i högfärg/5 i lågfärg. :‐) ) Alla vunna trick ger poäng, men det är 

bara de bjudna som räknas för utgång. 

‐ Utgång ger 300 bonuspoäng om man är i ofarlig zon, 500 poäng om man är i 

riskzonen. För att spela hem ett delkontrakt (under utgång) får man 50 poäng 

i bonus oavsett zon. 

‐ Bjuden och hemspelad lillslam ger förutom utgångsbonusen en slambonus på 

500 poäng i fri zon och 750 i zonen. Storslam ger dubbla slambonusen. (Man 

får bara en slambonus, inte både för lillslam och storslam.) 

‐ Var kontraktet dubblat/redubblat får spelförarens sida dubbla/fyrdubbla 

trickpoängen, plus en bonus på 50/100 poäng för att ha spelat hem ett 

dubblat/redubblat kontrakt. (Den dubbla/fyrdubbla trickpoängen räknas för 

utgång. 2 hjärter ger inte utgång, men får man hem 2 hjärter dubbelt får man 

utgångsbonus.) 

‐ Odubblade övertrick ger lika mycket som det ursprungliga trickvärdet. (2 

hjärter med nio stick ger lika mycket som 3 hjärter med nio stick.) Dubblade 

övertrick ger 100 poäng per styck i fri zon och 200 i riskzonen (oavsett 

trumffärg), redubblade övertrick 200/400 beroende på zon. 

Vid straff: 

‐ Odubblade straff: motspelarnas sida får 50 poäng per straff om 

spelföraren var i ofarlig zon, 100 poäng per straff om spelföraren var i 

riskzonen. 

‐ Dubblade straff blir dyrare. Om spelföraren var i ofarlig zon ger den 

första dubblade straffen 100 poäng, andra och tredje straffen 200 vardera 

och från och med fjärde 300 poäng per straff. Är spelföraren i riskzonen 

kostar första straffen 200 och följande 300 per styck. (Det blir rätt fort 

höga poäng av det!) Redubblade straff (ovanligt) kostar dubbelt så mycket 

som dubblade. 

Och slutligen ‐ vid rundpass: noll poäng till båda sidor... 

Observera att det är vilken zon spelförarens sida är i som betyder något, 

aldrig vilken zon motspelarna är i. 

I och med att flera poängtyper bakas samman till en, ser poängtabellen 

klöddigare ut än vad den egentligen är. 2 hjärter med ett övertrick ger 140 

poäng. Man spelade hem tre trick i högfärg (3x30) plus bonus för hemspelat 

delkontrakt (50). Att spela 3 sang med jämn hemgång i ofarlig zon ger 400 

poäng (40+30+30 i trick + 300 i utgångsbonus), att spela hem 4 spader (jämn 

hemgång) i zonen ger 620 (4x30 i trick + 500 i bonus). Och får man hem 6 

ruter i fri zon ger det 920 (6x20 i trick + 300 för utgång + 500 för 

lillslam). 


Men detta är som sagt inget man behöver lära sig. De vanligaste resultaten 

(delkontrakten, utgångarna och odubblade/dubblade straff) lär man sig fort 

utantill när man spelar. För lite ovanligare lägen (typ när man får hem ett 

dubblat kontrakt) kikar även rutinerade spelare i poängtabellen... :‐) 


EFTERORD + PROVA-PÅ-KVÄLL DEN 23:E! + 

BRIDGE PÅ TVÅ/TRE 

Hej igen! 

Nu är kursen slut! Och ni ska slippa mina långa kursbrev. (Jippiiiie...) 

Hoppas ni tyckte prova‐på‐bridge var skojsigt ‐ roligt att vi blev hyggligt 

många hela kursen. Och grattis till totalsegern, Birgitta! :‐) 

Den sista sammanfattningen är upplagd på Google Docs ‐ på 

"http://tinyurl.com/3nc88ks". (Jag ställer samman all dokumentation till en 

PDF lite längre fram.) 

Tänkte jag skriver ner lite slutfunderingar runt spelet ‐ och lite tips. 

GE BRIDGEN EN CHANS + VAD KAN NI? + SPELA!!! 

Jag hoppas ni ger bridgen en ärlig chans! Naturligtvis är det inte ett spel 

som passar alla, men jag har haft ofantligt mycket glädje av det. Så det 

borde också passa folk som är funtade‐rätt‐likt‐mig‐i‐hövvet. :‐) 

Bridge är mer‐jobbigt‐än‐svårt i början, så man har en nybörjarpuckel på ett 

par hundra brickor att ta sig över. Efter det blir bridge ENBART roligare ju 

mer man spelar ‐ du märker själv att du blir bättre och bättre. Det är också 

det spel (av de spel jag kan) som tål att spelas i särklass längst; det är 

så varierat/många‐spel‐i‐ett att slentrianen aldrig infinner sig. 

Jag försökte knö in mycket i en kort kurs. Även om ni är ovanligt vassa i 

hypofysen är där säkert mycket i kursmaterialet ni haft svårt att ta in, 

eftersom ni spelat så lite. (Och jag har full förståelse för att ni 

ibland(/oftast) bara skummat kursmailen... :‐) ) 

Men jag ville ha materialet någorlunda komplett. Det vi tagit upp RÄCKER 

VÄLDIGT LÅNGT! Det finns många som spelat regelbundet i fyra‐fem år som inte 

kan mer "teori" än så. Skillnaden är att de har rutin och kan tillämpa det 

mesta av det ‐ det kan ni långt ifrån alltid än. 

Så vad ni behöver är att spela. Då trillar fler och fler polletter ner. (Och 

ni kan gå tillbaka och kika i kursmaterialet när där dyker upp något 

ni‐har‐ett‐vagt‐minne‐av.) Sedan blir ni automatiskt sugna på att lära er 

mer efterhand som ni blir säkrare på de vanligaste lägena. 

MENSA-SJUKAN... 

Lite amatörpsykologi: Bridge och mensaner borde vara a‐match‐made‐in‐heaven 

‐ problemlösning, spel, tävling ‐ allt i ett. Wow! Men det kräver lite 

ansträngning i början. Och då är risken att "Mensa‐sjukan" slår till... 

Efterord + prova-på-kväll den 23:e! + bridge på två/tre Sida 1

Mensa‐sjukan är den bacillusk som gör att många mensaner kör huvudet i 

väggen i sin utbildning och annat. Jag har mött en hel drös i föreningen som 

berättat precis samma sak: De gled sig igenom skolan ‐ de fick inga 

utmaningar och behövde aldrig göra en läxa. Men när de sedan skulle börja på 

universitetet/börja doktorera blev det tvärstopp. Då kunde man inte längre 

klara sig på råintelligens, utan man behövde anstränga sig ‐ och de hade 

inte tillstymmelse till studievana/studieteknik. Och hoppade av efter ett 

halvår... 

Nu är bridge visserligen inte lika viktigt. :‐) Men det är nog något där 

sjukan lätt kan slå till. Vi är vana vid att snabbt lära oss nya spel och 

behärska dem. Men man kan inte behärska bridge på ren råintelligens ‐ vi tar 

oss igenom nybörjarstadiet mycket fortare än "den vanlige nybörjaren", men 

det tar ändå viss tid och kräver lite ansträngning. 

Det kan kanske få en del att känna motstånd och rygga tillbaka med ett 

"öööh, jubbi't ju!" (Det vet jag själv att jag har alldeles för lätt att 

göra.) Fast det kanske bara handlar om att lägga en timmes aktiv inlärning 

eller två på att lära in budsystemet. Medan den som inte har extremt lätt 

för att lära är van vid att få jobba lite, och har inga problem att lägga 

tre gånger så lång tid på att lära sig samma saker. 

Hoppas ni slipper insjukna! Prova att verkligen lägga en timme på att aktivt 

gå igenom sammanfattningarna innan ni spelar nästa gång. (Tänd en 

äggaklocka!) Jag tror ni kommer att känna att ni blir märkbart säkrare. 

(Sedan tar det år att bli verkligt duktig ‐ som i alla sporter. Men det 

minns jag inte jag kände som något frustrerande när jag var grön. Jämför med 

golf: Är man en medelmåttig spelare och möter bra spelare, är det OK att man 

kommer rätt långt ner i resultatlistan i början. Man inser ju att de duktiga 

spelarna jobbat mycket för att bli bra, och man märker på sig själv att man 

blir bättre. Där är för övrigt väldigt många tävlingspelare i bridge som 

också spelar golf ‐ ofta bra. Filosofin/taktiken är faktiskt mycket 

likartad. På alla bridgeveckor och liknande som ordnas, är där också alltid 

en golftävling.) 

HUR SPELA MER? 

Följdfrågan till "Spela!!!" blir naturligtvis: Var/när/hur? Hur gör ni som 

gillade bridge för att gå vidare? Några tips: 

‐ "Spelträning" på Bridgehuset ‐ som jag nämnt innan. Bor ni i Malmö är 

det nog den mest lättillgängliga formen av live‐bridge som hade passat er. 

Mer om det nedan. 

‐ Internet. Jag nämnde tidigare Bridge Base Online ‐ det är en stor och 

bra sajt. Och det finns naturligtvis många andra. (Jag har aldrig spelat 

särskilt mycket bridge online. Men har faktiskt varit inne en del på BBO den 

senaste månaden; jag upptäckte att de har livesändningar från stora 

mästerskap, och det är klart intressant att titta på.) 

‐ Sällskapsbridge hemma. Hör med tre andra som‐kan‐bridge och spela! Allt 

som egentligen behövs är fyra kuliga typer och en kortlek. Jag rekommenderar 

dock att man investerar i budlådor ‐ modellen "BridgePartner" kostar runt 


350 kronor för en bordsuppsättning och kan användas även på vanliga bord. 

(Och man kan ofta hitta ett bättre begagnat bridgebord för ett par hundra. 

Vi har ett herrelöst bord kvar från kursen som någon gärna kan få bli 

förvaltare för. Det kan faktiskt även användas till andra spel än bridge. 

:‐) ) 

‐ Facit‐bridge. Tycker man tävlingsbridge är mycket roligare än 

blanda‐och‐ge, kan man faktiskt spela tävlingsbridge på fyra pers! Då spelar 

man samma brickor som i en redan spelad tävling och jämför sina resultat med 

den. Roligt och spännande! Ni får ett separat mail om det om några 

minuter... 

‐ Vi kanske kan ordna något i Mensa ibland. Och det finns hur många 

speltillfällen som helst på bridgeklubbarna. Mer om det nedan! 

HUR BLIR MAN BÄTTRE I BRIDGE? 

En annan logisk fråga ‐ för dem av er med "vinnarskalle" ‐ är givetvis: "Hur 

blir man bättre?" En känd världsspelare fick den frågan av en bridgetidning 

och sa ungefär: "Tja, jag ger er det svar som ingen egentligen vill höra: 

gör färre misstag." 

Återigen har vi liknelsen med golf ‐ det viktigaste i båda sporterna är att 

vara JÄMN. Att ha "en hög lägstanivå". Det tjänar inget till att hitta en 

klurig spelföring på bricka 4, och få en näst‐topp, om man sedan räknar fel 

på trumfen på bricka 7 och missförstår varandra i budgivningen på bricka 

9... Det viktigaste är inte att kunna en massa häftiga bud och 

spelföringsfinesser, utan att vara "säker i sadeln" och inte göra för många 

kostsamma missar. 

Ni behöver inte lära er mer teori just nu. Utan spela för att få upp 

rutinen. Då märker ni att ni blir bättre och bättre ‐ och spelet börjar bli 

verkligt roligt. 

Vill ni sedan lära er mer har klubbarna fortsättningskurser, men jag tror 

att folk i vår förening lär sig fortare/bättre/roligare på egen hand. Det 

finns en massa utmärkta bridgeböcker. Men ni förstår inte vad ni läser 

förrän ni spelat lite mer... 

Eller så skiter man i rutinen och böckerna och nöjer sig med att spela hemma 

med vänner några gånger om året. Och blir aldrig särskilt bra. Men har kul 

ändå. :‐) 

BRIDGE I MENSA 

Jag är inte pigg på att hålla en fortsättningskurs i Mensa ‐ de som blir 

bitna lär sig bättre på annat håll. Det känns nog heller inte optimalt att 

spela bridge på våra vanliga spelträffar; då vill man spela annat och umgås, 

inte sitta djupt försjunken i knepiga budlägen. (I ett spel bara en del kan 

vara med på.) 


Jag tycker inte heller det behövs något organiserat/regelbundet bridgespel i 

föreningen ‐ det finns så många speltillfällen på annat håll. 

Men det hade varit väldigt skoj att ordna ihop något Mensa‐lir då och då! 

Jag ska se om vi kan få ihop en bridgeeftermiddag någon gång under sommaren. 

"Ute i bersån" någonstans, med lite god mat och annat. 

(Det finns nog ingen trevligare speleftermiddag än bridge i goda vänners lag 

vid tre‐fyra‐fem bord ‐ med något gott att äta och annat i pauserna. Jag är 

med i ett par gäng som träffas någon gång om året. Hur kul som helst. 

Sommarens roligaste fest är "kräftskivebridgen i Skurup", hos några vänner 

där som spelar bridge. Vi blir 16/20 pers, vi börjar på eftermiddagen med 

bridge (innan folk hunnit bli alltför dragna :‐) ), sedan blir det 

kräftskiva och framåt natten blir det poker och svängknack. Brukar vara 

hemma vid femsnåret på morgonen. :‐) ) 

Sedan behöver allt naturligtvis inte vara så himla organiserat. Känner ni 

för att spela så hysta iväg ett mail till listan... Vi kanske också kan 

ordna bridge före någon vanlig spelträff ibland (10‐13 som på kursen) ‐ 

kanske inte varje gång, men då och då. Om det finns intresse. Vi får se! 

KLUBBSPEL 

Det finns många bridgeklubbar ‐ bara i Malmö finns ett tiotal aktiva 

klubbar. Och det ordnas spel varje vardagskväll. Det låter kanske avancerat 

att "spela på bridgeklubb", men det är det inte. Det är ungefär som att man 

går och bowlar i en bowlinghall med en god vän en kväll. De flesta som 

spelar på klubbarna är inte särskilt duktiga, men de tycker det är kul med 

bridge och att tävla. 

Kan ni mycket nog för att gå och spela på en bridgeklubb en vanlig 

spelkväll? 

Nä. 

Spelarna där har spelat mycket mer än ni ‐ och är både bättre och mer 

rutinerade. Vilket även gör att spelet går hyfsat snabbt. De sista 

kurstillfällena spelade vi en tvåbrickorsrond på ungefär 24 minuter. På en 

klubb har man 15 minuter på sig för en rond. Ni hade bara känt er stressade. 

Detta har varit ett stort problem för bridgen. Det är sällan problem att 

fylla nybörjarkurserna, men klubbarna har ofta varit usla på att ta hand om 

spelarna efteråt. Slänger man bara in nybörjarna på vanliga spelkvällar, 

tröttnar många efter ett par gånger. 

Detta börjar ändras! Dels inser alltfler klubbar problemet, dels har 

datorernas intåg gjort det möjligt att spela med HANDIKAPP. (Rutinerade 

spelare får poängavdrag.) Vilket gör att även blåbär har chansen att placera 

sig bra. Många klubbar har handikapptävlingar någon kväll i veckan. Några 

har också en särskild kväll "för mindre rutinerade", där man dels spelar med 

handikapp, dels har längre rondtid. Mycket förståndigt! 

(Flera klubbar i Malmö har en sådan spelkväll, och Lunds Bridgeklubb har en 

välskött nybörjarkväll. Det hade ni gillat ‐ det är "riktig tävling", fast 


lugnare och med överkomligare motstånd. Men det är nog klokt av er att spela 

några gånger till innan ni provar det.) 

SPELTRÄNING PÅ BRIDGEHUSET 

En klubb som satsar mycket på kurser/nybörjare är som jag nämnde Bridgehuset 

på Limhamn ‐ se "www.bridgehuset.se" för karta och info. (Jag har lärt mig 

att man inte är riktig Malmöit om man inte säger "PÅ Limhamn"...) Klubben 

har bara funnits i ett par år ‐ jag har faktiskt ännu inte varit där ‐ och 

är efter vad jag hört välskött och fräsch. 

Måndag‐ och onsdagskvällar, 18:30 ‐ 21:30, har de "spelträning". (Efter 1/6 

endast måndagar, 18:00 ‐ 21:00.) Alltså ingen tävling, utan att man spelar 

facitbridge mot tidigare spelade brickor. Och där finns bridgelärare i 

lokalen. Utmärkt spelmöjlighet om man är nybörjare och behöver lite träning; 

inget man behöver förbereda eller ordna, bara att dyka upp. (Kostar 60 

kronor.) 

Det enklaste är ju om man går dit med någon man känner ‐ så man kan spela 

med varandra. Men man kan också komma dit ensam ‐ så får man spela med någon 

annan som kommit själv eller med någon av lärarna. Man spelar bara tre 

timmar, i sin egen takt. Som gjort för er! 

PROVA-PÅ-KVÄLL(AR)! 

Som en eftersläng till kursen tänkte jag att jag kunde vara lite Reiseleiter 

för ett par prova‐på‐kvällar för de intresserade. Det kanske kan hjälpa er 

igång/underlätta att ta första steget. 

Jag tänkte vi börjar med ett besök på Bridgehuset den 23:e. Min tanke var 

att vi bara går dit och spelar/tränar ‐ facitbridge mot redan spelade 

resultat ‐ och första gången bara spelar mot varandra. (Och har en liten 

individuell tävling som på kursen.) Så behöver ingen känna sig nervös för 

att umgås‐med‐en‐massa‐okända‐typer‐som‐inte‐ens‐klarat‐mensatestet... :‐) 

Men vi lägger upp det som ni känner för det ‐ de som vill får gärna 

fraternisera med de andra spelarna åsse! De brukar vara 4‐10 bord på de här 

träningskvällarna. 

Jag tänkte det kunde vara ett rätt bra första steg ‐ egentligen mest för att 

ni ska få se hur det ser ut på en bridgeklubb. 

Ni behöver inte föranmäla er ‐ jag såg igår att vi blir många nog. Bara dyk 

upp på klubben (Barlastgatan 2). Var gärna där i god tid ‐ 18:15 eller så ‐ 

så kan vi passa på att kika runt lite på klubben, och jag kan berätta för er 

hur allt funkar. 

Sedan får vi se vad ni tycker om det. Som nästa steg kan vi ju prova att 

spela någon tävling‐för‐mindre‐rutinerade. De kommer nog att börja med det 

på Bridgehuset ganska snart ‐ annars tar vi Lunds Bridgeklubb. (Jag har 

varit på en av deras nybörjarkvällar, och det var bra.) Och gillar ni 

spelträningen på Bridgehuset är det bara att dyka upp där när ni känner för 

att spela en kväll. 


Hoppas många vill hänga på den 23:e! 

BLI "INTRODUKTIONSMEDLEM"! 

Bridge är en jädrans billig sport/hobby. En spelkväll på en klubb kostar 

runt femtiolappen, och då ingår oftast kaffe‐och‐kaka och sånt i pausen. Man 

måste/bör också vara medlem i Sveriges Bridgeförbund, men det kostar bara 

ungefär som Mensa‐medlemskapet. 

För att locka nya medlemmar bjuder förbundet på medlemskap i ett år för nya 

spelare ‐ man blir "introduktionsmedlem" ("I‐medlem"). Blir ni I‐medlemmar 

nu, är ni gratis medlemmar till slutet av 2012. Då får ni medlemstidningen 

fyra gånger om året och får lov att spela på alla klubbar och så. Det är 

ingen dum deal! 

Jag anmäler er gärna som I‐medlemmar. (Man måste tillhöra en bridgeklubb ‐ 

vi kan ju välja Bridgehuset eftersom de är vänliga och hjälper oss. Det kan 

ni byta sedan.) Vill du bli I‐medlem så maila mig ‐ jag måste ha namn, 

adress och födelsedatum. 

(Detta gäller inte er som blev I‐medlemmar efter bridgekursen 2004. Om man 

redan varit introduktionsmedlem, måste det gå tio år innan man kan bli det 

igen.) 

BRIDGE PÅ TVÅ/TRE 

Bridge är ett rent fyrmannaspel ‐ att det är ett spel där man har en 

lagkamrat är både charmen med det och (ibland) en källa till frustration... 

:‐) 

Men bridge går faktiskt att spela även på två eller tre pers! Det blir ju 

helt andra spel, men de är kuliga spel i sig själva. (Framförallt gillar jag 

tvåmansformen ‐ ett av mina favoritspel på två pers.) Eftersom man inte 

kommunicerar med någon partner i budgivningen, går spelen också att lära 

nybörjare på en kvart. 

Det finns flera varianter av två‐/tremansbridge. Detta är min favorit för 

TRE spelare: 

‐ Blanda leken. Börja med att dela ut fyra kort till varje spelare. Lägg 

nästa kort öppet på bordet. Spelarna ser på sina kort och lägger dessa (med 

baksidan upp!) på bordet, sorterade i färger (varje färg i en rad ‐ i 

ordningen spader‐hjärter‐ruter‐klöver). Det uppvända kortet ligger överst i 

sin färgs rad. 

‐ Bordets tretton kort är träkarlen. Alla vet träkarlens fördelning 

(antalet kort i raderna), och alla har sett fem av bordets kort (det öppna 

plus de fyra kort han/hon lade ut). 

‐ Resten av leken delas ut. Sedan bjuder man som vanligt. Den som bjuder 

högst (när ett bud följts av två pass) blir spelförare, de andra motspelare. 


Efter att spelaren till vänster om spelföraren spelat ut, läggs träkarlen 

upp mellan motspelarna. Och spelfasen går till precis som vanligt. 

‐ En spelare anses vara i fri zon tills han spelat hem ett utgångsbud, 

sedan är han i riskzonen. (Markera med ett streck i protokollet.) 

‐ Det är lite olika hur man gör med dubblingar och poängberäkning. 

Eftersom alla spelar individuellt ska man nog göra så att spelföraren 

"betalar/får betalt av" varje motspelare för sig, och att varje motspelare 

dubblar för sig. Går spelföraren hem i 2 hjärter får han alltså +220 i 

protokollet och varje motståndare får ‐110. Om ett kontrakt gått två bet i 

ozon och den ene motspelaren dubblat men inte den andre, får spelföraren 

‐400, den som dubblade +300 och den som inte dubblade +100. 

‐ Spela ett visst antal givar ‐ flest poäng vinner. Summera gärna poängen 

löpande! 

‐ Kom ihåg att du har ingen partner, så tror du på utgång så bjud den 

direkt! :‐) Ibland kan man ha turen att ha lagt ut nyckelkort bland bordets 

kort ‐ och ibland passar bordets fördelning en perfekt. Har faktiskt varit 

med om ett fall där man kunde bjuda storslam ‐ man såg tretton stick! 

Och så här kan ni spela bridge på TVÅ spelare: 

‐ Blanda och ge sex kort till vardera spelaren. Lägg resten av leken som 

draghög. Varje spelare slänger tre kort (med baksidan upp) i en kasthög. 

‐ Förhand drar två kort från leken och slänger ett. Kortet han slänger 

måste inte vara ett av dem han drog, utan han kan slänga ett han redan hade 

på handen. Given gör likadant. Så håller man på tills leken är slut, och 

varje spelare har tretton kort på handen. (Det går rätt snabbt.) 

‐ Sedan bjuder och spelar man som vanligt ‐ given börjar bjuda. 

Dubbelt/redubbelt funkar som vanligt. Budgivningen är slut när ett bud 

följts av ETT pass... :‐) 

‐ Man för protokoll som vanligt. Man är i fri zon tills man fått hem ett 

utgångsbud. Spela ett visst antal givar ‐ flest poäng vinner. 

‐ Det blir ofta RIKTIGT maffiga händer... Det händer ibland att båda 

spelarna gör slam. Men man ska naturligtvis ha turen att få kort ‐ och få 

korten i rätt ordning, så att man vet vad man ska samla på. Det är ofta rätt 

att offra sig i budgivningen. Och ju högre den andre bjuder, desto 

osannolikare är det att han har behållit kort i dina färger ‐ så bjuder den 

ene högt kan den andre också ofta göra det. 

M v h 

Anders 

(f.d. kursledare) 

PS. Det finns naturligtvis hur mycket tips/problem/kul grejer som helst om 

bridge på nätet. En kul sajt är "www.rpbridge.net". Där kan ni hitta en 

massa skojsigheter... DS. 


FACITBRIDGE 

Åsså tänkte jag berätta lite om "facitbridge". Vill ni spela hemma någon 

kväll är det en väldigt trevlig spelform! (Det är som jag nämnt också så man 

spelar på Bridgehusets träningskvällar.) 

VAD ÄR DET? 

Facitbridge är när man inte jämförs med spelare som spelar samma kort just 

då, utan med spelare som spelat samma kort vid ett tidigare tillfälle. Man 

använder det gamla resultatet som "facit". 

Som ni minns var en del av brickorna vi spelade på kursen brickor som 

tidigare spelats på en bridgeklubb ‐ vi tittade ibland på vad de hade spelat 

på klubben. Säg att vi istället för att jämföra våra bord hade jämfört oss 

med deras resultat ‐ och fått poäng efter det. Då hade vi spelat 

facitbridge. 

Det fina med facitbridge är att man kan spela tävlingsbridge fast man bara 

är ett bord! Istället för att blanda‐och‐ge fixar man fram resultat från en 

tävling och jämför med den. Då blir man en del av en stor tävling, fast man 

spelar hemma vid köksbordet. Väldigt spännande! Och det blir mer skicklighet 

och mindre tur‐att‐få‐bra‐kort. 

Jag själv älskar att spela facitbridge ‐ det är mycket roligare än 

sällskapsbridge. Jag har två gäng med tre‐gamla‐vänner jag spelar med. Vi 

träffas väl en gång om året sisådär, spelar 24 brickor och pratar skit under 

tiden. Och för en maratontabell över resultaten och så. 

POÄNGBERÄKNINGEN – TOPSCORE 

Jag hoppas de flesta har hängt med på hur poängberäkningen i en 

bridgetävling fungerar. Vi kan repetera det: Man jämförs med alla andra par 

som spelat samma kort. Man får en "score" ‐ 2 poäng för varje par man är 

bättre än, 1 poäng för varje par man spelat lika med. (Metoden kallas för 

"topscore".) 

Vi har varit få bord på kursen ‐ då blir det inge' vidare nyanserad 

poängberäkning. Är man tre bord jämförs man med två andra par, så varje 

bricka ger mellan 0 och 4 poäng i score. Är det många bord i tävlingen blir 

poängen mindre "grovhuggen". 

Säg att man är elva bord i en tävling. Då kan det bli så här på en bricka: 

Facitbridge Sida 1

Poäng Score 

Bud Av Res NS ÖV NS ÖV 

3 Kl S = 110 20 0 

3 Sp V ‐2 100 18 2 

3 Sp V ‐1 50 14 6 

3 Sp V ‐1 50 14 6 

3 Sp V ‐1 50 14 6 

2 Sp V = 110 10 10 

1 NT Ö +1 120 7 13 

1 NT Ö +1 120 7 13 

3 Sp V = 140 3 17 

3 Sp V = 140 3 17 

4 Kl D S ‐1 200 0 20 

(En verklig bricka från en tävling ‐ tog en på måfå från en tävling jag 

själv spelade för två månader sedan!) 

Varje par jämförs med tio andra par, så maximal poäng ("toppen") blir 20 

poäng. "Medel" är 10. 

De flesta har spelat spader på Öst‐Väst ledd. De som fått hem nio stick (140 

poäng till ÖV) har fått en bra bricka, men många har fått bet. Summan av 

Nord‐Syds och Öst‐Västs score vid ett bord blir alltid konstant; ett ÖV‐par 

har till exempel fått två bet i 3 spader ‐ det gav en skräpbricka för dem (2 

av 20 poäng), men NS fick 18 av 20 för att de spelat bra motspel. 

Toppen på NS:s ledd fick de som fått behålla 3 klöver (ÖV bjöd inte över i 

spader) och fick hem det. Ett NS‐par har dock varit uppe i 4 klöver och det 

var för högt ‐ en dubblad straff gav 200 poäng ut och en botten för NS. (Här 

fick ÖV betalt för att de dubblade! Dubblar de inte får de bara 100 poäng 

och knappt medel på brickan. Men ÖV dubblade och fick 200 poäng och en 

topp.) 

Om vi ser på en utgångsbricka från samma tävling: 

Poäng Score 

Bud Av Res NS ÖV NS ÖV 

3 Sp Ö +2 200 20 0 

4 Sp Ö = 420 18 2 

4 Sp Ö +1 450 10 10 

4 Sp Ö +1 450 10 10 

5 Sp Ö = 450 10 10 

4 Sp Ö +1 450 10 10 

4 Sp Ö +1 450 10 10 

4 Sp Ö +1 450 10 10 

4 Sp Ö +1 450 10 10 

4 Sp Ö +2 480 1 19 

4 Sp Ö +2 480 1 19 

Här var spelarna betydligt mer eniga om slutbudet. :‐) De allra flesta har 

hamnat i 4 spader på Öst‐Väst. Ett par var nog slamintresserade, men 

stannade i 5 spader. Ett stackars olyckligt par missade att bjuda utgången 

och skänkte sina motståndare en topp på brickan... Elva stick verkar vara 

det normala, men vid två bord lyckades spelföraren snika åt sig ett tolfte 

Facitbridge Sida 2

stick ‐ och fick hela 9 poäng extra i score för det. Vid ett av bordet fick 

spelföraren bara tio stick, och det gav Nord‐Syd en nästtopp. (Det lönar sig 

att ta sina stick i motspelet!) 

Och så fortsätter det. På en tredje bricka ser jag att Nord‐Syd spelat 3 

sang vid alla borden! Vid åtta av borden gick det precis hem (13 i score 

till NS, 7 till ÖV), vid tre av borden fick spelföraren en straff (2/18 i 

score). 

Det par som lyckas spela ihop den högsta totalscoren på alla brickor vinner 

‐ i den här tävlingen spelade vi 24 brickor. Ofta anger man slutresultatet i 

procent ‐ alltså hur mycket man lyckats skrapa ihop av maximal score på 

tävlingen. (Hade man fått ensam topp på alla brickor hade man alltså spelat 

på 100 procent.) Har man fått runt 50 procent ("spelat på medel") ligger man 

ungefär i mitten. För att vinna en kvällstävling på en klubb brukar det 

krävas 60‐65 procent. Är det ovanligt jämnt kanske vinnarparet bara har 

57‐58 procent, och har man riktigt flyt kan man komma upp runt 70 procent. 

(Den här kvällen kom jag och min partner tvåa, på 60 procent. Ifall någon 

undrar. :‐) ) 

PRINCIPEN 

Principen för facitbridge är alltså busenkel: Man spelar samma kort som på 

en tidigare spelad tävling. Den poäng man får jämförs med resultaten i 

tävlingen, och man får en score baserad på det. 

Spelar man hemma spelar man oftast individuellt ‐ så att man spelar ett 

visst antal brickor med var och en av de andra tre som partner. Den som får 

ihop högst score vinner. 

För att kunna spela facitbridge måste man ha resultat från någon lämplig 

tävling. Jag har tagit fram facit för ett antal brickor ni kan använda. 

Prova att spela därhemma! (Jag har sparat alla tävlingar jag varit 

tävlingsledare för ‐ tusentals brickor...) 

Idag, med Internet, finns det naturligtvis hur mycket tävlingar som helst 

att spela mot. Kan man få färdiglagda brickor från någon klubb (som vi hade 

på kursen) är det en lyx. Annars är det inte svårt att fixa till detta 

själv. 

Det finns även facitbrickor att köpa. Då får man också kommenterade givar ‐ 

väldigt trevligt! 

FILER 

Jag har lagt upp de här PDF‐dokumenten på Google Docs (samma ställe: 

"http://tinyurl.com/3nc88ks"): 

‐ Bruksanvisning för hur man gör. 

Facitbridge Sida 3

‐ Ett protokoll. Skriv ut ett exemplar per spelare. (Vik eller 

skriv‐ut‐dubbelsidigt‐och‐dela så får ni ett dubbelsidigt A5‐protokoll.) 

‐ Två sidor med giv‐ och zonförhållanden. Spelar ni utan brickor så skriv 

ut dokumentet (gärna som ett dubbelsidigt ark). 

‐ Två tävlingar ‐ vardera med 24 brickor. Är man nybörjare är det kanske 

lämpligt att spela 12 brickor, så jag har delat upp dem i fyra omgångar om 

vardera 12 brickor. Varje fil innehåller dels facit (två brickor per sida), 

dels sitsarna (som man lägger korten efter). 

(Tävlingarna är hämtade från en klubb med många bord, men med väldigt 

"varierande standard". :‐) Så förvåna er inte över en massa märkliga 

resultat. Å andra sidan får man bra betalt om man "sköter sig" ‐ bjuder sin 

utgång och tar sina stick.) 

PROVA! 

Känner ni för att prova därhemma, ordna ihop fyra glada pipel och luska rätt 

på en kortlek. (Och det är inte fel att investera i budlådor!) Skriv ut 

bruksanvisningen + fyra protokoll + pappret med giv‐ och zonförhållanden + 

en av de fyra omgångarna. 

Följ sedan bara instruktionerna i bruksanvisningen! Det är faktiskt riktigt 

spännande ‐ man känner att man är en del av en stor tävling. Lycka till! 

A O 

PS. Jag bara tog två gamla tävlingar jag hade på datorn. Faciten har två 

egenheter: (1) Oftast räknar man endast pluspoäng ‐ med noll som botten. Men 

en del föredrar att istället räkna plus‐ och minuspoäng (med noll som medel) 

‐ det är en smaksak. De här scorerna är utskrivna med plus‐ och minuspoäng. 

Scoren där står är Nord‐Syds poäng; Öst‐Väst får det negerade värdet. (2) 

Notationen för hur man skriver spelat resultat är på det sätt man använde i 

Sverige tills för några år sedan ‐ vid hemgång skriver man det totala 

antalet trick man spelade hem. Så spelade man 4 spader med jämn hemgång står 

där alltså "+4", inte "=". Men det påverkar naturligtvis inte 

poängberäkningen. DS. 

Facitbridge Sida 4

KURSMATERIAL SEX Å EN HALV… 

Hej... 

Några har sagt att de gärna ville ha lite kommentarer till brickorna på 

Bridgehuset i måndags. Då tar jag det som förevändning att hysta iväg ett 

litet extra kursmaterial. :‐) Ett par grejer som dök upp är sådär 

precis‐nästa‐steg‐efter‐vad‐ni‐lärt‐er, så det passar rätt bra. 

DUBBELMASKA 

Det finns alla möjliga sorters maskar ‐ på längden och på tvären. Och de är 

vanliga, så det är bra att känna till ett halvdussin standardlägen. 

I måndags råkade spelföraren ut för det här läget i trumf på en av 

brickorna: 

x‐x‐x 

N 

V Ö 

 

E‐kn‐10‐x‐x 

Här måste man alltid förlora ett stick i färgen (man saknar kung och dam), 

men man vill helst undvika att förlora två stick. Här kan man "dubbelmaska" 

för att öka sina chanser. Säg att hela sitsen är: 

x‐x‐x 

N 

K‐x V Ö D‐x‐x 

 

E‐kn‐10‐x‐x 

(Så här satt det på given i fråga.) 

Spela en hacka från bordet och maska med knekten. (Skulle Öst få spatt och 

sätta i damen går man naturligtvis upp med esset.) Väst kan (som här) 

troligen sticka knekten. Försvaret spelar något annat och du kommer in. Gå 

återigen in till bordet och spela en liten. Nu återstår: 

x‐x 

N 

x V Ö D‐x 

 

E‐10‐x‐x 

Kursmaterial sex å en halv… Sida 1

Lägger Öst lågt nöjer du dig med tian, och du maskar ut damen. Och förlorar 

bara ett stick i trumf. 

Har Väst både kung och dam får han två stick. Med övriga fördelningar 

(kung‐dam hos Öst eller en honnör hos vardera motståndaren) får försvaret 

bara ett stick. Så en dubbelmask har 75 procents chans att lyckas. 

Ett liknande fall är när man har damen istället för knekten: 

x‐x‐x 

N 

V Ö 

 

E‐D‐10‐x‐x 

Har man ingångar och så nog, bör man dubbelmaska även här ‐ alltså spela 

färgen från bordet två gånger. Första gången maskar man lämpligen med tian, 

och om inte kungen kommer från Väst maskar man med damen andra gången. Har 

Väst både kung och knekt får han sina två stick, har Öst kung‐knekt får 

motståndarna inget stick alls! Och sitter honnörerna delade förlorar du bara 

ett stick i färgen. 

UTSPEL FÖR STÖLD / MARKERINGAR 

På en av brickorna hittade båda borden det dödande utspelet mot 4 spader ‐ 

en singelhacka i klöver. Partnern tog för esset och returnerade klöver till 

stöld. Sedan kunde utspelshanden spela in partnern igen på hjärter ess för 

en andra stöld ‐ och straffen. Det gjorde ni bra! Mot alla andra 

utspel/försvar går spelföraren hem. 

Utspel från en kort färg (en/två hackor) mot färgkontrakt är ofta bra. En 

singelhacka är ett utmärkt utspel, men även ett utspel från två hackor är 

helt OK. Har ni möjlighet att komma in igen i spelet innan spelföraren 

hinner trumfa ut (ni kanske har stopp i trumf), kan ni ofta hinna få en 

stöld. Och även om ni inte får en stöld, är utspel från några hackor oftast 

ett ofarligt passivt utspel. 

Ett tips: Markeringar kan hjälpa er på traven! (Vad jag kunde se var det 

ingen som tänkte på markeringar i måndags. :‐) Markeringar är svåra att få 

till i början; man har så mycket annat att tänka på. Men det kommer.) Vi kan 

ta ett konkret exempel. Du ska spela ut mot 4 hjärter, och väljer att spela 

ut den högsta av dina två hackor i ruter. Bordet kommer upp till vänster om 

dig: 


♠ K‐x‐x N 

♥ K‐10‐x‐x V 

♦ E‐x‐x S 

♣ E‐kn‐10 

♠ kn‐x‐x‐x‐x 

♥ E‐x 

♦ x‐x 

♣ D‐x‐x‐x 

Spelföraren sticker med esset på bordet. Sedan går han in till handen på 

spader ess och spelar en trumf mot bordet. Vad gör du? 

Tja, här hade jag spelat annorlunda beroende på vad partnern markerade i 

första stick! (Om jag har en partner som jag kan lita på markerar. :‐) ) 

Bekände han med ruter nio i första stick (en lågmarkering) så har han inte 

ruter kung. Då kan jag aldrig få en stöld, så jag lägger en liten hjärter ‐ 

lågt i andra hand. Det kan vara att partnern sitter med hjärter knekt, och 

att spelföraren tänker maska med tian. 

Bekände han istället med ruter två i första stick är det en högmarkering ‐ 

med stor sannolikhet för att han har ruter kung. Då sticker jag med hjärter 

ess direkt! (Så att jag har kvar en trumf att stjäla med...) Och vänder med 

min sista ruter. Partnerns kung tar sticket, och sedan kommer en tredje 

ruter som jag får stjäla... 

(Har jag E‐x‐x i trumf lägger jag nog en liten första gången det spelas 

hjärter, även om partnern högmarkerade ruter ‐ lågt i andra hand är en 

viktig regel, annars finns risken att jag slaktar ett trumfstick hos 

partnern. Men har jag bara E‐x måste jag ta för esset direkt. Inge' mening 

me' att bli renons i ruter om jag inte har trumf att stjäla med...) 

Sånt här är ännu för svårt för er att se vid spelbordet, men försök markera 

så gott ni kan! Och kom ihåg att utspel från en singelhacka/två hackor mot 

ett färgkontrakt ofta är bra utspel. 

NÄR MOTSTÅNDARNA SPÄRRAR 

På en av brickorna i måndags spärröppnade given med 3 hjärter till höger om 

dig. Och du sitter med: 

♠ K‐10‐x 

♥ K‐x‐x 

♦ E‐K‐kn‐x‐x 

♣ E‐x 

Arton poäng, håll i motståndarnas färg och en fin ruter som nog kan ge 

stick. Här förslog lappen med kommentarer att man skulle bjuda 3 sang, men 

det tyckte ni var alldeles för tufft bjudet. 

Man blir pressad efter ett spärrbud ‐ och det blir lite gissningstävlan. Men 

man kan faktiskt räkna med viss styrka hos partnern. Tänk så här: 

Spärröppnaren har ofta en svag hand med en massa hjärter ‐ säg åtta poäng. 

Du har arton. Det blir fjorton poäng kvar att dela på för partnern och 


motståndaren till vänster. Så du kan räkna med att partnern har i snitt 6‐8 

poäng. 

Och då blir 3 sang inte speciellt chansartat, eller hur? Ni har 24‐26 hp 

tillsammans och en fin ruter "att leva på" i sang. Sedan vet man ju inte 

säkert. Någon gång har partnern bara två av de saknade poängen... Men han 

kan lika gärna ha 10‐11 hp. Agerar inte du nu hittar ni aldrig ert kontrakt. 

I sådana lägen får man "ta fan i båten" och dunka in vad man tror är rätt. 

(Spärröppningar är ett tveeggat vapen. Är det partnern som har bra kort är 

det han som får ett svårt läge. Och ibland kan det sitta illa så att 

motståndarna dubblar och tar dyra straff. Men är det motståndarna som har de 

bra korten ‐ som här ‐ kan en spärr göra det riktigt svårt för dem!) 

Om motståndaren till höger öppnar med 1 hjärter istället är det ett annat 

läge. Dels minskar chansen att ni gör utgång om högeryttern har 

öppningsstyrka, dels är ni inte pressade. Börja med att upplysningsdubbla. 

Visa styrka andra budronden ‐ kanske med ett sangbud. Så får partnern avgöra 

om ni ska till utgång eller inte. 

BALANSERINGAR 

Ett liknande läge (när man bjuder på partnerns kort) är i 

"balanseringsläget" ‐ efter två pass när budgivningen håller på att dö ut. 

Det hann vi aldrig ta upp på kursen. Säg att du sitter Syd och budgivningen 

har gått: 

Öst Syd Väst Nord 

1 ♥ pass 1 NT pass 

pass ? 

Du har: 

♠ D‐10‐x 

♥ x‐x 

♦ D‐x‐x 

♣ E‐kn‐x‐x‐x 

Du har bara 9 hp, så du ville inte kliva in med 2 klöver på första varvet. 

Här ska du nog definitivt bjuda 2 klöver andra gången. Motståndarna lägger 

av i 1 sang, så de har nog inte nå' vidare bra kort. Du kan nog räkna med 

att partnern sitter med runt 10 poäng på handen ‐ och du har en fin färg. 

Här ska ni nog vara med och konkurrera om budet. 

På låg nivå använder de flesta dubbelt som upplysningsdubbling i lägen som 

det här ("balanseringsdubbling") ‐ en allmän kom‐igen‐partner!‐signal. Säg 

att budgivningen gått: 

Öst Syd Väst Nord 

1 ♦ pass 2 ♦ pass 

pass ? 


Sitter du Syd här och har 9 hp och fyra kort i båda högfärgerna så kan du 

bjuda dubbelt. Lite tufft men ofta rätt. Du vet att partnern sitter med lite 

poäng ‐ han har ofta 10‐12 hp när motståndarna lägger av så här! ‐ och ofta 

har ni en gemensam högfärg. Dubblingen säger "var med och konkurrera ‐ bjud 

din bästa färg på tvåläget!" till partnern. (Det kan bli missförstånd om vad 

dubbelt betyder ‐ ibland är det en kom‐igen‐signal och ibland vill man ta 

dubblade straff. För att göra det enkelt brukar man bestämma en gräns med 

sin partner ‐ till exempel att dubbelt är straffdubbling från och med 

tretricksläget.) 

I båda de här exemplen får man ha lite känsla‐för‐feeling. Har man en bra 

fördelning (kanske singel i motståndarnas färg) kan man balansera på lite 

svagare kort. Är man i zonen är man lite försiktigare med att 

konkurrera/balansera. Och man är tuffare med att konkurrera/balansera i 

partävling (där även små poängskillnader är viktiga) än vid hemmaspel. 

Gemensamt för båda lägena är att du på motståndarnas budgivning kan räkna 

med att partnern har en hel del poäng. 

SIGN-OFF-BUD 

Det här budläget dök upp i måndags: 


1 ♥ pass 1 NT pass 

2 ♦ pass 3 ♣ 

Hur tolkar ni Nords 3 klöver‐bud? 

Tja, från en obegränsad hand är ny‐färg‐på‐treläget ett kravbud. Men det kan 

det inte vara här ‐ alla bud är i relation till tidigare bud, och Nord har 

berättat om 6‐9 hp. Han kan inte börja "mopsa sig" och kräva till utgång. 

Det här läget ‐ negativ sang följt av ny färg ‐ är vad man kallar ett 

sign‐off‐bud. Bud man vill stanna i. Hjärter och ruter måste passa Nord 

väldigt dåligt, så han tror att den enda färg hans hand är värdefull i är i 

ett klöverkontrakt. Så han vill lägga av så fort det bara går. Det var jag 

som satt Nord och hade: 

♠ x‐x‐x 

♥ x 

♦ D‐x 

♣ K‐kn‐10‐x‐x‐x‐x 

Både hjärter och ruter verkar fullständigt ospelbart, och min hand är ofta 

värdelös i sang. Men med klöver som trumf ger den många stick. Jag bjuder 3 

klöver som sign‐off. Syd ska normalt alltid passa i det här läget. Har han 

en riktigt sned fördelning ‐ till exempel sex hjärter och fem ruter ‐ må det 

vara hänt att han bjuder vidare (i så fall 3 ruter), men inte annars. 

Ett annat exempel på sign‐off‐bud är när svarshanden bjuder 2 ruter/2 

hjärter/2 spader som svar på partnerns 1 sang‐öppning. Då säger man bara 

"jag har inte mycket, men jag tror det är bättre vi spelar det här än sang ‐ 

passa partner". 


LÅGFÄRG ELLER INTE 

Lågfärg kan vara rätt att spela på låg nivå ‐ då är det tryggt att ha en 

trumf att ty sig till. Men har man jämna händer lockar alltid sang. Den här 

handen dök upp i måndags: 

♠ E‐10‐x‐x 

♥ x‐x 

♦ E‐kn‐x‐x‐x 

♣ kn‐x 

Din partner öppnar med 1 sang. Vad bjuder du? 

Damerna vi mötte vid mitt bord började bjuda ruter. Men det finns det 

faktiskt ingen anledning till. Partnern har 15‐17 hp och en balanserad hand. 

Och även om din hand inte är balanserad är den näst intill. Rutern kommer 

säkert att ge stick även i sang. Och du har styrka att ta er till utgång. 

Här är bara två slutbud aktuella: 3 sang eller 4 spader. För att ta reda på 

om spadern är gemensam, bjud högfärgsfrågan 2 klöver! Om partnern har 

fyrkorts spader (om han svarar 2 spader eller 2 sang) vet du att ni har en 

bra trumf där. Högfärg går före sang, så bara bjud 4 spader! Förnekar 

partnern en spaderfärg (han svarar 2 ruter eller 2 hjärter) bjuder du 3 sang 

istället. I båda fallen är ni med 90 procents säkerhet i rätt kontrakt... 

FEM ELLER SEX KORT I ÖPPNINGSFÄRGEN? 

En fråga som dök upp på en bricka var om öppningshanden lovar femkorts‐ 

eller sexkortsfärg när han bjuder om öppningsfärgen. 

Tja, jag tror att en del nybörjarkurser förenklar lite och säger att man 

alltid lovar sexkortsfärg. Det blir lite problem i en del lägen, men man 

vill inte klödda till det. Men enligt "riktig" Modern Standard behöver man 

ofta bara ha femkortsfärg ‐ till exempel när det är billigare att bjuda om 

sin öppningsfärg än att visa sin andra färg. Som här: 


1 ♦ pass 1 ♠ pass 

? 

Har Syd fem ruter och fyra hjärter och bara precis öppningsstyrka, tycker 

jag att rätt bud är 2 ruter. Bjuder man 2 hjärter lovar man en starkare 

hand, för man tvingar upp partnern på treläget om han föredrar rutern. 

(Kallas "stigande budgivning" eller engelskans "reverse".) 

Men jag tror att många grundkurser struntar i finliret och säger att man 

alltid lovar sexkortsfärg. (Och visst ‐ ofta hittar man sin 5‐3‐trumf i alla 

fall.) 

I vissa lägen lovar man också verkligen en sexa. Jag tog upp det här läget i 

ett kursmail: 




2 ♥ 

Syds 2 hjärter lovar en sexkortsfärg. Han har inte spaderstöd (då bjuder han 

det), och han passerar både sang och övriga färger. För att få ihop tretton 

kort på handen måste han ha sex hjärter... 

Likadant när man hoppar för att visa styrka: 



3 ♥ 

Här lovar Syd definitivt en sexkortsfärg ‐ och 16‐18 hp sisådär. Nord får 

passa om han bara har 6‐7 hp och hjärtern passar honom dåligt. Det här läget 

är lite annorlunda: 


1 ♥ pass 2 ♣ pass 

3 ♥ 

Syd lovar fortfarande sex hjärter och 16‐18 hp. Men eftersom Nord lovat 10 

hp är Syds bud samtidigt krav till utgång ‐ båda i paret ser ju att man 

tillsammans förfogar över minst 26 hp! Nord bjuder oftast 3 sang eller 4 

hjärter; ibland går han vidare till slam... 

Hoppas det här var lite intressant. :‐) Alltid kul att diskutera det man 

råkat ut för vid bordet ‐ det kan bli lite abstrakt med teoretiska lägen i 

en text. 

Det är möjligt jag skriver ihop något mer om tävlingsformer och klubbspel ‐ 

jag har fått en del frågor. Men det får bli om någon vecka. 

M v h 

Anders 


TÄVLINGSFORMER + TAKTIK Å 

TUR-OCH-OTUR + KLUBBSPEL 

Hej igen ex‐lärljungar... 

Kul vi blev några som lirade bridge igår ‐ de' ble' roligt! :‐) Hade varit 

kul om det kunde bli sånt här enkelt (hemma‐hos‐)lir då och då. 

Jag har fått en del frågor om tävlingsformer och liknande ‐ en del verkar 

lite nyfikna på det. Och så ser jag att jag har lite annan text som inte 

kommit med någonstans ‐ om tur‐och‐otur och om vad man ska tänka på vid 

klubbspel och sånt. Jag pregar in allt sånt i ett mail ‐ så har jag likt 

Baloo "lärt er allt jag kan"... (Nåja, det gick ganska fort.) 

Men DETTA ÄR INGET NI BEHÖVER KUNNA ‐ varken för hemmaspel eller om ni vill 

hänga med på Bridgehuset den 20:e! Hela det här mailet är lite 

kuriosa‐för‐vetgiriga ‐ läs om du tycker det verkar intressant. (När jag 

själv var ny slukade jag allt om tävlingsformer, flyttningsscheman, balans 

och sånt. Det var faktiskt ännu roligare än själva bridgen... :‐) Många av 

er är funtade rätt lika mig i tankeknölen, så kanske ni tycker det är lika 

fascinerande.) 

REGLER / TÄVLINGSFORMER / POÄNGBERÄKNING 

Tävlingsbridge har internationella regler, fastställda av 

världsbridgeförbundet. En giv går till på precis samma sätt över hela 

världen, och man räknar "grundpoäng" likadant överallt. Det finns inte/får 

inte finnas några lokala regelvarianter. Även vad som händer vid regelbrott 

(när man bjuder utom tur, inte bekänner färg och så) är tydligt reglerat i 

regelboken. 

(Vissa mindre saker får varje land bestämma. Till exempel har man i Sverige 

fastställt hur avancerade budsystem som tillåts vid vanligt klubbspel. Så 

att inte de orutinerade tappar sugen av att möta par med alltför konstifika 

system.) 

Även om en enskild giv alltid går till likadant, kan man organisera själva 

tävlingen på olika sätt. Det finns många olika tävlingsformer, och det finns 

flera metoder att omvandla grundpoängen till "tävlingspoäng" när man spelar 

tävlingsbridge. 

När det gäller tävlingsformer finns det dels SÄLLSKAPSBRIDGE, dels tre 

former av tävlingsbridge: INDIVIDUELL TÄVLING, PARTÄVLING och LAGTÄVLING. 

När det gäller hur man räknar ut poängen i tävlingsbridge finns det två 

huvudmetoder: TOPSCORE och IMPS. 

Tävlingsformer + taktik å tur-och-otur + klubbspel Sida 1

SÄLLSKAPSBRIDGE 

Den ursprungliga bridgen är "sällskapsbridgen". Alltså att man blandar och 

ger ‐ och så får man den grundpoäng man spelar hem. 

Spelar man med goda vänner är det rätt trevligt att alla får spela med alla. 

Man kan till exempel göra så att man spelar tolv brickor ‐ fyra med var och 

en av de andra som partner. Då får man också en individuell vinnare, 

istället för ett vinnande par. Vill man kan man spela om ett eller två öre 

poängen... 

Sällskapsbridge handlar naturligtvis mycket om att ha turen att få bra kort 

‐ men det jämnar ut sig i längden. 

Taktiken i sällskapsbridge blir densamma som när man spelar tävlingsbridge 

med imps‐beräkning; de stora poängen är viktigare än de små. Se avsnittet om 

taktik nedan. 

(Spelar man hemmabridge fyra pers är ett alternativ att spela facitbridge. 

Men då spelar man inte längre sällskapsbridge utan 

tävlingsbridge‐vid‐ett‐bord. Det vanligaste är att spela facit mot en 

partävling och räkna topscore (som de tävlingar ni fick av mig), men man kan 

också spela facit mot en lagtävling/räkna imps.) 

INDIVIDUELL TÄVLING 

All tävlingsbridge går ut på att samma kort spelas vid minst två bord och 

att resultaten jämförs. 

I en individuell tävling spelar var och en för sig, och man får en ny 

partner i varje rond. Det är så vi spelat på kursen. 

Individuell tävling ser man sällan på klubbarna. Folk vill spela med någon 

de känner och är samspelta med. Men spelar man hemma i goda vänners lag vid 

2‐5 bord är det perfekt ‐ då vill man spela/umgås med så många som möjligt. 

Det normala är att räkna imps när man spelar vid två bord och topscore när 

man är flera bord. (På kursen har vi alltid räknat topscore, även när vi 

bara råkade vara två bord. Kändes dumt att klödda till det för er.) 

PARTÄVLING 

I en partävling spelar man med samma partner hela tävlingen. Man snackar med 

någon man känner och bestämmer sig för att spela, anmäler sig som ett par 

och delar ljuvt och lett med honom/henne... Och i tävlingen koras ett 

vinnande par, inte en vinnande spelare. 

Detta är den helt dominerande tävlingsformen på bridgeklubbarna. 

Man spelar ett antal ronder under kvällen ‐ oftast två brickor per rond. 

Efter varje rond flyttar man enligt guidekorten och möter ett nytt 

motståndarpar på två nya brickor. Att man måste samordna bytena gör att man 


inte kan ta för lång tid på sig ‐ partävling kan bli lite stressigt om man 

är orutinerad. 

Brickorna spelas vid alla borden, och alla resultat på brickan jämförs med 

varandra. Det normala är att räkna topscore i partävlingar. (Räknar man med 

dator kan man välja att räkna imps istället. Det har blivit populärt på en 

del håll; då får man den lite lugnare imps‐taktiken även i en partävling. På 

Bridgehuset spelade vi en liten partävling vid två bord; då blev det 

naturligt att räkna imps.) 

Partävlingar blir bättre ju fler bord det är i tävlingen! Då påverkas man 

mindre av enskilda resultat vid de andra borden. Är man få bord (som på vår 

kurs) blir också topscore‐skalan väldigt onyanserad. 

Jag själv är mycket förtjust i de simultantävlingar förbundet ordnar ett par 

gånger i månaden. Då spelar man samma brickor vid ett antal klubbar över 

hela landet. Klubbarna skickar in en fil med resultat till förbundet, och 

dagen efter tävlingen sammanställs detta till en enda stor partävling ‐ 

ibland med 400‐600 par! Väldigt trevligt! Och scorerna på brickorna blir 

nyanserade och rättvisande. 

(För kalenderbitaren: Det finns en massa olika flyttningsscheman för 

partävlingar. För att tävlingen ska bli rättvis, byter man också väderstreck 

från rond till rond när man vandrar runt. Detta görs för att man ska 

jämföras med vart och ett av de andra paren på ungefär lika många brickor ‐ 

så att tävlingen blir "väl balanserad". Annars kan lottningen (vilka par som 

får vilka parnummer) spela stor roll. En hel liten vetenskap ‐ och mycket 

intressant om man är lite mattenörd som jag. :‐) ) 

LAGTÄVLING / FYRMANNA 

Den tredje formen av tävlingsbridge är lagtävling ‐ ofta kallad "fyrmanna". 

Då är man fyra spelare i ett lag som delar med‐ och motgångar. 

Vid lagbridge spelar man bara vid två bord ‐ två lag möter varandra i en 

"match". Man spelar aldrig mot sina lagkamrater. Säg att lag A möter lag B. 

Vid det ena bordet sitter lag A Nord‐Syd och lag B Öst‐Väst. Vid det andra 

bordet sitter lagen i omvänt väderstreck ‐ lag B Nord‐Syd och lag A 

Öst‐Väst. Man spelar samma brickor vid båda borden och jämför resultaten. 

(Sedan kan det vara att det finns ett antal andra bord i lokalen, om ni 

spelar på en klubb. Men deras resultat påverkar inte er match.) 

Vid en längre match byter det ena laget plats i halvlek. Säg att man spelar 

en lagmatch hemma‐hos en kväll och ska spela 24 brickor. Då spelar man först 

12 brickor. Och fikar. När man sedan ska börja spela igen byter bortalagets 

två par plats, så att man får möta den andra laghalvan i andra halvlek. 

Lagbridge är egentligen ganska "nybörjarvänligt" ‐ man behöver inte stressa 

inför bytena, så man kan ta tid på sig när man har ett klurigt läge. 

Eftersom man möter ett motståndarlag i taget blir lagbridge ganska likt 

andra typer av lagsport ‐ till exempel fotboll. Det finns flera seriesystem 

i bridge, bland annat Allsvenskan med fyra divisioner och Skåneserien med 


fyra. Med upp‐ och nerflyttning och hela faderullan. Oftast spelar man 

lagmatcher hemma‐hos. Om man till exempel spelar i "Skåne‐fyran, Malmö", är 

man kanske tio lag i sin division. Då spelar man nio matcher under en säsong 

(ett år). Man kommer överens om en speldag och hemmalaget fixar lokal och 

ordnar fika. Möter man ett trevligt motståndarlag kan en lagmatch vara en 

väldigt trevlig spelkväll! :‐) 

Lagbridge är också det man spelar vid de stora mästerskapen ‐ EM, VM och 

liknande. Varje land skickar ett landslag, som sedan möter de andra länderna 

i ett antal matcher. (Det är ett tufft schema, så man skickar normalt tre 

väl samspelta elitpar. Två par spelar medan det tredje vilar.) 

Det normala är att man räknar imps i lagtävling, men gillar man den tuffare 

taktiken i topscoreberäkning kan man räkna 2‐1‐0 även där. 

TOPSCORE-BERÄKNING 

Topscore är det vi använt på kursen ‐ och det man använder på partävlingar 

på klubbarna. Ni fick några bra exempel (och lite om att man räknar i 

procent och så) i mailet om facitbridge. 

Man jämförs med dem som spelat samma kort och får en "score". Varje par man 

slår ger 2 poäng och varje par man spelar lika med ger 1 poäng. Det kvittar 

om ens resultat är 10 eller 1000 grundpoäng bättre/sämre än de andras; det 

ger en lite speciell minsta‐poäng‐avgör‐taktik. 

IMPS-BERÄKNING 

När man räknar imps jämför man två resultat på en bricka med varandra och 

ser hur många grundpoäng det skiljer. Och differensen omvandlas till imps 

("International Match Points") ‐ större differens, fler imps. 

Detta är det normala när man bara spelar vid två bord ‐ till exempel i en 

lagmatch. Har båda borden samma resultat på brickan blir det en 

"likabricka", och inget av lagen får poäng. Skiljer sig resultaten åt kan en 

bricka ge allt mellan en och tjugofyra imps till det vinnande laget. 

Ett par exempel: Vid det ena bordet spelade Öst‐Väst hem 2 spader med en 

övertrick, ÖV 140 poäng. Vid det andra bordet spelade det andra laget 2 

spader med jämn hemgång på Öst‐Västs kort, ÖV 110 poäng. Det ena laget fick 

30 poäng mer än det andra, vilket ger en imp. På en annan bricka spelade 

Nord‐Syd hem 3 sang i zonen vid det ena bordet, NS 600 poäng. Vid det andra 

bordet spelade Nord‐Syd också 3 sang men fick en bet, ÖV 100 poäng. Det blev 

en stor vinstbricka för laget som fick hem utgången ‐ de fick in poäng vid 

båda borden och vann 700 poäng mer än det andra laget, vilket ger tolv imps. 

Eftersom större poängdifferenser ger fler imps, blir taktiken vid 

imps‐beräkning densamma som vid sällskapsbridge. 

I lagtävlingar brukar man oftast omvandla det totala antalet imps till "VP" 

(Victory Points). Det gör det lättare att jämföra resultat från matcher av 

olika längd, och eftersom skalan är lite progressiv gör den att en 


jordskredsseger inte helt kan avgöra en tävling. Beroende på differens i 

imps och matchens längd fördelas 30 VP i varje match. Det kan bli 15‐15 vid 

helt jämn match ‐ eller kanske till exempel 19‐11. Man kan få max 25 VP i en 

match, så en riktig storseger ger 25‐0. Laget med flest inspelade VP:s 

vinner serien/EM/VM... 

En match kan se väldigt olika ut, beroende på vilka kort Fru Fortuna behagar 

servera. Ibland är det mest enklare brickor, så att det blir många 

likabrickor. Ibland är det huvudsakligen lite kluriga småkontrakt ‐ det blir 

en del imps av det men inga stora siffror. En annan gång är det nästan bara 

utgångar och slammar i korten och sneda fördelningar, så att det blir stora 

svingar åt båda hållen... 

Vi kan ta ett exempel. Jag norpar helt enkelt protokollet från första bästa 

match på Bridge Base Online: 

Poäng And brd Diff Imps (Vad andra 

# Bud Av Res NS ÖV NS ÖV + ‐ NS ÖV brd spelat) 

1 4 Hj Ö ‐4 200 110 310 7 (2Hj Ö =) 

2 4 Hj V +2 480 450 30 1 (4Hj V +1) 

3 3 NT N +3 490 100 590 11 (6Sp S ‐2) 

4 4 HjX V ‐1 200 140 340 8 (3Hj Ö =) 

5 3 NT N = 600 600 ‐ ‐ (3NT N =) 

6 6 Sp S = 980 480 500 11 (4Sp S +2) 

7 4 Hj V = 620 170 450 10 (3Hj V +1) 

8 3 NT N +1 430 430 ‐ ‐ (3NT N +1) 

TOTALT: 37 11 

I den här matchen har det hänt en del. Det lag som satt Nord‐Syd vid det här 

bordet (och Öst‐Väst vid det andra) har spelat klart bäst och vann med 37‐11 

i imps. (Hade detta varit en kortare match i någon slags serie hade man 

räknat om det till VP. En diff på 26 imps i en åttabrickorsmatch hade gett 

23‐7 i VP till Nord‐Syds lag ‐ en klar seger.) 

Det var en match med stora spel ‐ mest utgångar. Två brickor blev 

likabrickor och bricka 2 näst intill ‐ en övertrick skiljde och det gav en 

enimpare. 

Paret som spelade Nord‐Syd hade "känsla för feeling" för det här med slammar 

‐ på bricka 3 var de kloka och stannade i utgång, medan motståndarna gick 

back i 6 spader. (Sedan tog de i och för sig 12 stick i 3 sang, och kunde 

fått några imps till om de bjudit slam.) På bricka 6 var det tvärtom ‐ 

Nord‐Syd vid det här bordet bjöd ut slammen, medan Nord‐Syd vid det andra 

bordet stannade i utgång (med 12 stick). Båda brickorna gav 11 imps till 

vinnarlaget. 

Det lag som förlorade matchen hade bara en riktig vinstbricka ‐ på bricka 7 

bjöd de ut 4 hjärter som Öst‐Väst vid det här bordet, medan motståndarna 

stannade i 3 hjärter vid andra bordet. 

Det är lika viktigt att stanna i tid som att bjuda ut korten. Två gånger 

(brickorna 1 och 4) var Öst‐Väst lite för tuffa och var i utgång med bet. 

(Ena gången med hela fyra straff! Kan ha varit som de chansat i spelföringen 


för att försöka få hem ett pressat kontrakt.) Vid andra bordet spelade 

Öst‐Väst hem ett lugnt delkontrakt. 

(Ytterligare kuriosa: När man började spela matchspel i bridge, summerade 

man helt enkelt alla grundpoäng vardera laget tagit hem. Det var slammarnas 

guldålder... Gissade man fel i en lillslam i zonen kunde man torska på 1500 

poäng, och att gneta ihop det på småkontrakt var nästan omöjligt. För att 

inte utgångar/slammar skulle dominera fullständigt införde man på 

sextiotalet imps‐skalan ‐ som är progressiv. De stora spelen är fortfarande 

viktigast, men även delkontrakten spelar roll.) 

SKILLNADER I TAKTIK 

Som jag nämnde i sista kursmailet, så påverkas taktiken i spelet ibland av 

hur man räknar poäng i tävlingen. Det blir en viss taktik om man spelar 

sällskapsbridge/räknar imps, en annan om man räknar topscore. 

Men man ska inte överdriva skillnaderna ‐ det mesta funkar likadant. Har man 

kort till 3 sang ska man bjuda 3 sang... Och som nybörjare har man 

naturligtvis annat att tänka på än slika spetsfundigheter. (Detta är rejäl 

överkurs för er just nu. Skumma med ett halvt öga bara!) 

I sällskapsbridge/imps‐beräkning spelar poängen/poängdifferensens storlek 

roll. Det gäller att hitta de stora bonuspoängen och undvika de stora 

utgifterna. Och småbelopp (som en övertrick eller att slinka 50 poäng 

billigare undan) är inte viktiga. 

Vid topscore‐beräkning gäller det att vara bättre än de andra paren. Varje 

stick blir värdefullt, och även en liten skillnad i poäng kan påverka mycket 

i score. 

En del föredrar den lite lugnare, sundare bridgen där blir med 

imps‐beräkning och spelar helst lagbridge. Andra tycker bättre om den lite 

tuffare varje‐poäng‐är‐värdefull‐taktiken i topscore och spelar hellre 

partävlingar. Smaken är som baken. 

Några konkreta exempel på när man tänker lite olika vid topscore/imps: 

‐ Säg att du är spelförare i 3 sang. Motståndarna hittar utspel i sin 

bästa färg; du har ett håll kvar. Du ser att du kan spela på två sätt. Du 

har nio "takstick" du kan raka åt dig. Då är du hemma, men du kan aldrig få 

någon övertrick. Alternativet är att du provar en "dubbelmask" i ruter. I 75 

procent av fallen lyckas den, och du får hem tio stick istället. Men i 25 

procent av fallen misslyckas den och du får straff. 

Är det imps/sällskapsbridge gör du bäst i att ta dina nio stick ‐ sätt 

dig på kontraktet! Övertricken är värda så lite i förhållande till 

hemgången, så riskera inget. Är det en partävling med topscore är det bäst 

att dubbelmaska. Det kan vara lika stor skillnad i score mellan jämn hemgång 

och en övertrick som mellan hemgång och straff, så har du 75 procents chans 

att roffa åt dig en övertrick tar du den. 

‐ På samma sätt är det viktiga som motspelare att ta bet, när man spelar 

sällskapsbridge/imps. Har man en säker straff så tar man den, istället för 

att fika efter flera och riskera något. Och man försöker alltid hitta 


straffen. Ser man att det finns en viss chans till straff om partnern har 

det‐och‐det‐kortet så chansar man på det; om spelföraren får nå'n övertrick 

om det misslyckas gör det inget. 

Vid topscore är det lite annorlunda. Det kan vara stor skillnad i score 

mellan en eller två straff. Och övertricken är värdefulla; ibland kan man få 

en bra bricka bara man tar sina stick och håller spelföraren nere på jämn 

hemgång. Man tar inte en vild chansning för att hitta en osannolik straff, 

om det kan ge spelföraren onödiga extrastick. 

‐ Man konkurrerar tuffare vid topscore. Det kan vara stor skillnad i score 

mellan att själv få straff och betala ut 100 poäng, mot att låta 

motståndarna spela hem sitt kontrakt och få 110 poäng... Men småpoäng spelar 

ingen roll i sällskapsbridge/imps, så man är försiktigare med att "ta ett 

kliv ut i det okända". Tvekar man är det bättre att låta motståndarna spela 

sitt kontrakt. Detsamma gäller att offra sig mot motståndarnas utgång. I en 

partävling med topscore har man mycket att vinna på att bara betala ut 500 

istället för 620. Men det är ganska försumbart i en lagmatch med imps. 

Tvärtom kan det bli en katastrofbricka ‐ om man offrar sig och det kostar 

800 i straffar, och det visar sig att man istället kunde tagit straff i 

motståndarnas utgång! 

‐ Däremot är man lite frikostigare med att bjuda ut utgångar i 

sällskapsbridge/imps‐beräkning ‐ speciellt i zonen, eftersom bonusen för 

utgång är så hög. Det är naturligtvis dumt att få straff också, men ligger 

man så där på gränsen bjuder man gärna ut utgången; man har mer att vinna än 

att förlora. 

‐ I sällskapsbridge/imps är det viktigaste att spela ett säkert kontrakt, 

inte om det ger 20 poäng mer eller mindre. Ni har till exempel fått lära er 

att man föredrar 3 sang framför 5‐i‐lågfärg. Det är delvis för att femläget 

är så högt, delvis för att sang ger lite mer betalt. Spelar man en lagmatch 

med imps är den poängskillnaden försumbar ‐ har man svitade händer och tror 

att 5 klöver är den säkraste utgången så bjuder man det. Medan man i en 

partävling med topscore kanske tar en chans på 3 sang och hoppas det slinker 

hem... 

‐ Och så lite överkurs‐i‐överkursen: Ibland får man göra taktiska 

avväganden av andra orsaker! Ligger man tvåa i en partävling och det är en 

rond kvar, tar man kanske en chans bara för att kunna vinna... Man maskar 

för ett extrastick fast man riskerar straff, man tar en rövare och dubblar 

motståndarna, man kanske bjuder extra hårt. (Eller omvänt: passar fast man 

borde bjuda utgång och hoppas korten sitter illa!) 

Eller säg till exempel att du blir spelförare i en utgång du ser är 

väldigt hårt bjuden ‐ som nog inte många bjuder. Då struntar du i 

övertricken även om det är topscore; då är det viktiga att sätta sig på 

hemgången, eftersom du vet att det ger en bra score. Spelar man partävling 

med topscore frågar sig en rutinerad spelare hela tiden "vad har de spelat 

vid de andra borden" ‐ och försöker slå det. :‐) 

TUR Å OTUR 

Tur‐med‐sitsen (om en mask går eller inte till exempel) finns i all bridge. 

Men hur mycket tur där är i själva tävlingsformen skiljer en hel del. Jag 


ukar säga att det beror på hur stor del av kortleken "vår sida" 

kontrollerar. 

Spelar man partävling på en klubb kan man själv och partnern bara 

kontrollera halva leken. Har motståndarna fått de bra korten och gör något 

bra, får vi kanske en dålig bricka utan att kunna göra något åt det. Och 

missförstår de varandra och hamnar fullständigt galet får vi en bra bricka 

till skänks. Det är "partävlingens villkor"... Individuell tävling är ännu 

värre ‐ då styr man bara en fjärdedel av leken, och är ofta utelämnad till 

både motståndarna och sin tillfällige partner. 

Lagtävling är den klart rättvisaste formen av bridge. Då får vår sida spela 

hela kortleken. Säg att motståndarna värderar sina kort bra och bjuder en 

tuff utgång vid det ena bordet ‐ som alltid är hemma. Det gjorde de bra. Men 

vårt lag spelar deras kort vid det andra bordet! Så vi har chansen att spela 

lika bra där. Missar vi utgången får vi en dålig bricka, men det är 

självförvållat ‐ vårt lag spelade sämre än motståndarlaget. 

(Det är själva tävlingsformerna som har mer eller mindre tur i sig ‐ oavsett 

hur poängen räknas. En individuell tävling är alltid, typ, åttio procent 

tur, vare sig man räknar imps eller topscore...) 

ATT SPELA PÅ BRIDGEKLUBB 

Merparten av tävlingsbridgen spelas i form av partävling på klubbarna. 

När vi spelat ett par gånger till, tror jag ni skulle uppskatta ett besök på 

en partävling‐för‐mindre‐rutinerade ‐ med längre rondtid och färre brickor. 

Både Lunds Bridgeklubb och Malmö Bridgeklubb har sånt spel ‐ jag ska 

undersöka det lite närmre. 

Vi har tävlat hela kursen, så det mesta är välbekant för er. Här har ni lite 

mer info å tips: 

‐ Själva spelet är inga märkvärdigheter. Man anmäler sig som ett par och 

får ett parnummer. Man får instruktioner om var man ska börja, slår sig ner 

och säger hej till motståndarna. Och spelar två brickor. När det är dags för 

byte tackar man motståndarna för spelet och läser på guidekortet vart man 

ska gå. Och spelar två nya brickor. 

‐ En sak skiljer mot hur vi spelade på kursen: Man spelar med CIRKULERANDE 

BRICKOR! På kursen hade vi flera identiska exemplar av varje bricka, men det 

är lyx ‐ det har man bara på större tävlingar. På klubbarna har man bara ett 

exemplar av varje bricka, och brickorna cirkulerar mellan borden under 

kvällen. (Man spelar naturligtvis aldrig samma bricka två gånger.) Detta 

påverkar inte själva spelet, men det gör att man inte får prata med andra 

par om brickorna förrän efter tävlingen! De andra har kanske ännu inte 

spelat brickan, och då får de hjälp om ni säger "där var slam på brickan med 

sjukorts spader". 

‐ Man spelar normalt 24‐26 brickor på en vanlig spelkväll. Rondtiden för 

två brickor är 15 minuter. Det är för snabbt för er. Och för många brickor; 

ni har ingen rutin att falla tillbaka på och blir trötta i hövvet. På en 


spelkväll för mindre rutinerade har man kanske 20‐22 minuter per rond och 

spelar 16‐20 brickor. Det tror jag (snart) ska kännas ganska lagom för er! 

‐ Inmatningsterminaler har blivit standard på klubbarna. Efter varje 

bricka knappar Nord in resultatet i den lilla dosa ("BridgeMate") som finns 

vid varje bord. Öst eller Väst kontrollerar att det blivit rätt. (Dosan är 

lätt att sköta ‐ be era motståndare hjälpa er första gången ni blir Nord.) 

Man kan knappa in resultatet i omgångar ‐ det är rätt praktiskt att knappa 

in slutbudet direkt när budgivningen är slut. 

‐ De flesta klubbar har en projektor, där man hela tiden ser aktuell 

ställning. Eftersom brickorna cirkulerar blir detta bara väldigt ungefärligt 

i början, men efterhand som tävlingen närmar sig slutet blir poängen mer och 

mer tillförlitlig. (Som vi spelat har vi ju vetat exakt poäng efter varje 

rond.) Bordsterminalen visar er också poängen (i procent) efter varje 

bricka. Det är bara relativt dem som redan spelat brickan, så även den 

poängen är väldigt ungefärlig i början. 

‐ Man har alltid en fikapaus efter ungefär hälften av brickorna. En del 

klubbar har servering i pausen. (Jag tyckte de hade riktigt fin servering på 

Bridgehuset!) På vissa klubbar ingår kaffe och kaka i startavgiften ‐ eller 

en smörgås. På andra tar man själv med sig vad man vill äta/dricka. 

‐ Som jag nämnt tidigare är alla par skyldiga att ha med sig ett 

deklarationskort, som kort beskriver budsystemet ‐ och vilka utspel och 

markeringar man har. Egentligen ska man ha två exemplar, så att motståndarna 

kan få var sitt att se på. Man får när som helst se på motståndarnas 

deklarationskort. Och är det något man undrar (till exempel vad ett bud 

betyder) är det bara att fråga partnern till den som bjöd budet. Man får 

bara fråga när man står i tur att bjuda/spela. (Om du inte själv tänker 

bjuda är det oftast klokt att vänta med frågor tills budgivningen är slut.) 

‐ Man får inte se på den egna sidans deklarationskort. Man får heller inte 

använda anteckningar eller någon annan form av hjälpmedel under pågående 

giv. Träningsspel som på Bridgehuset är ett undantag; där får man ha med sig 

papper och en lathund och kika så mycket man vill. Jag tycker de borde 

tillåta det även på en spelkväll‐för‐mindre‐rutinerade. Men man måste kolla 

vad klubben har för regler ‐ på en "riktig klubbtävling" är det inte 

tillåtet. 

‐ På klubbar spelar man oftast med "alertering". (Fin svengelska, va? :‐) 

) Regeln är bara obligatorisk på större tävlingar, men det är en bra regel 

så de flesta klubbar har infört den. När en spelare bjuder ett bud som 

"betyder annat än det verkar", så måste hans partner "altertera". Antingen 

genom att tydligt visa motståndarna "Alert"‐kortet, eller genom att helt 

enkelt knacka i bordet. Då görs motståndarna uppmärksamma på att det budet 

är något slags konvention eller så. 

Det här används säkert inte på nybörjarkvällar, men skulle ni höra att 

det knackas i bordet är det inte för att man bytt spel till svängknack. Utan 

för att motståndarnas bud betyder något som inte är uppenbart. Fråga vad 

budet betyder om ni är intresserade. (Vi spelar ett väldigt enkelt system, 

så jag tror faktiskt inte vi har något bud ni bör alertera ‐ våra få 

konventioner är välkända av alla.) 

‐ Där finns ett antal smågrejer i regelboken som vi inte gått igenom. Till 

exempel att utspel till första stick bör vara med bildsidan nedåt ‐ och så 


vänder man upp kortet när partnern sagt OK. (Det är lätt att ta fel på vem 

som ska spela ut. Med nedåtvänt utspel blir detta lätt att rätta till.) En 

annan regel är att man alltid får begära att se vad de andra spelade för 

kort i sista sticket ‐ om det gick så fort att man missade det. Men det får 

man bara göra innan man själv vänt ner sitt kort; efter det är det för sent. 

Sådana här regler är bra att ha, men man är rätt förlåtande på en vanlig 

klubbkväll ‐ och extra förlåtande på spelkvällar för mindre rutinerade. :‐) 

‐ Däremot håller man alltid hårt på att det inte får vara någon 

"snacke‐tolva". Prata aldrig i korten under given ‐ var trevlig och artig, 

men säg aldrig något som kan påverka spelet eller vägleda partnern. Och 

träkarlen får aldrig påverka spelet på något vis. 

‐ Man vill så gärna prata om given efteråt... Men ska ni säga något så 

tänk på att tala tyst, så att det inte hörs till borden intill! Och ödsla 

inte för mycket tid/kraft på spelade brickor ‐ de poängen har varit, och för 

mycket snack gör bara att ni blir okoncentrerade och får mindre tid till 

nästa bricka. (Jag tillhör själv dem som ibland pratar för mycket om gamla 

brickor...) 

‐ Skulle det uppstå något regelbrott (kanske bud utom tur, eller om ni 

kommer på att ni missade att bekänna färg eller så) ska man alltid tillkalla 

tävlingsledaren. Han kommer och dömer, sedan är det utagerat. Sånt händer. 

‐ Bridgespelare är som folk är mest. En del väldigt trevliga, en del lite 

buttra och osociala. Var vänlig och artig så flyter det på ‐ hälsa på dem ni 

inte känner, le och nicka vänligt till dem ni träffat tidigare. Och möter ni 

nå'n surpelle så låt dem vara det. Ungefär. 

Och "tomma tunnor skramlar mest". En del är besserwissrar och talar om 

för partnern (och ibland motståndarna) hur de borde gjort där och där. Det 

är oftast inge' bra spelare ‐ och de har ofta fel... De riktigt bra spelarna 

varken mästrar eller skäller på partnern ‐ och säger ofta inte mycket. De 

koncentrerar sig på att spela bra. Och vinna. 

MÄSTARPOÄNG 

Också några ord om "mästarpoäng". 

Vid alla bridgetävlingar i förbundets regi delas det ut mästarpoäng, till 

den högst placerade tredje‐/fjärdedelen av deltagarna. Mest till vinnarna, 

sedan avtagande neråt. På vanliga klubbtävlingar delas det ut "bronspoäng" 

och i större tävlingar "silverpoäng" och "guldpoäng". Och det delas ut 

bonusar i SM‐finalerna och Allsvenskan. (Långt ifrån alla spelare har 

guldpoäng ‐ jag har inga. Kan bero på att jag aldrig spelat någon 

guldtävling. :‐) ) 

När man samlat ihop ett visst antal poäng uppnår man olika 

"mästarvärdigheter". Och man får en liten nål från förbundet. Man får rätt 

fort "klövernål", och har man spelat några år brukar man komma upp i 

"ruternål". Sedan är det stora hopp till "hjärternål", "spadernål" och 

"stormästare". Jag har själv (nätt och jämnt) hjärternål; för att få 

spadernål behöver jag skramla ihop tre gånger så många poäng... 


Detta är ett rätt trevligt (och uppskattat) system. Det premierar dels bra 

spelare, dels flit. Och säger rätt väl hur stort bridgekunnande någon har. 

De som tillhör de högre klasserna (spadernål/stormästare) har spelat 

myyyycket bridge... Och gjort det bra. 

Mästarpoängsystemet är i princip identiskt i alla de nordiska länderna. Och 

det finns liknande system i i princip alla länder. Det är rätt kul/en sporre 

att man kan samla poäng och uppnå vissa mål. 

(För er som spelar poker: Sveriges yngsta stormästare genom tiderna är 

Martin de Knijff. Som vann WPT‐finalen i Vegas (och 2,5 miljoner dollar) för 

en handfull år sedan. Han blev stormästare i bridge vid 21 års ålder! Han 

gjorde inte annat än spelade kort i sin ungdom... Tror han vann par‐SM för 

juniorer fem år i sträck eller något sådant ‐ med olika partners varje år! 

Där var en stor artikel om honom i förbundets tidning härförleden. Han 

gjorde uppehåll med bridgen i tio år. Men en god vän lockade med honom till 

att spela en stortävling i USA i fjol. Och de kom tvåa! (Borde vara 

fullständigt omöjligt efter ett sådant uppehåll.) Han blev påmind om hur 

roligt det var med bridge, så nu har han trummat ihop ett elitlag och tänker 

satsa på de stora tävlingarna.) 

Så, då har jag tömt hövvet på allt jag hade att säga. Nu blir det ingen mer 

utbildning å inga fler långa mail från min sida! :‐) Tillhör ni också dem 

som tycker permutationer å poängberäkning är roligare än schlagerfestival å 

Idol‐juryn, kanske även ni tycker tävlingsformer och sånt är fascinerande. 

Det finns ett standardverk i ämnet ‐ "Tävlingsledaren" av 

Hallén/Hanner/Jannersten (en av författarna är en god vän till mig). Den 

tror jag många av er skulle sträckläsa från pärm till pärm... 

M v h 

Anders 


Mensa Syds Bridgekurs 2011 

Sangspel är en kapplöpning, där det gäller 

att hinna godspela sin färg/sina färger 

innan motståndarna hinner godspela sina 

Ta inte för ess och kungar i era korta färger 

direkt – dem ska ni ha för att komma in på, 

så att ni kan godspela er färg 

Godspela först, 

inkassera sedan 

8-4-2 

E-7 

7-6-2 

D-kn-10-9-8 

Spela ut klöver dam! 

Utspel 

Motspel i sang 

Det är rätt att vara offensiv! 

Försök attackera rätt färg direkt – spela ut 

din längsta färg, om inte budgivningen gett 

några ledtrådar 

Fortsätt med färgen när ni kommer in, om 

det inte ser alldeles hopplöst ut 

Är toppen av färgen tät (tre kort i 

följd helst), spela ut det högsta. 

Annars “dra för färgen”. 

kn-10-9-5 Spela ut knekten! 

K-10-8-5-4 Spela ut en hacka! 

Honnörspoäng 

Ess = 4 hp 

Kung = 3 hp 

Dam = 2 hp 

Knekt = 1 hp 

Utspel: 4 

10-7-2 

N 

S Ö V 

D-6-3 

Kläm i med damen, så att 

spelföraren inte får ett 

billigt stick! 

Spelföring i sang 

Ta en paus och inventera styrkorna 

när träkarlen kommit upp! 

Räkna dina säkra stick 

Principen för tävlingsbridge 

Alla spelar samma kort, sedan 

jämför man resultaten. 

Se i vilka färger du kan godspela fler 

stick – “Håll utkik efter långfärgen” ... 

Försök göra upp en spelplan 

Lågt i andra hand! 

N 

S Ö V 

K-9-7-2 

D-3 

Oavsett vilken hjärter spelföraren 

spelar från bordet, nöj dig med trean! 

Partnern är sist i sticket, så det finns 

ingen anledning att sätta i damen. 

Högt i tredje hand! 

Utspel: 2 

D-8-4 

N 

S Ö V 

K-kn-5 

Här räcker det med 

knekten, eftersom damen 

ligger på bordet 

Odla dina långfärger för 

att få stick på hackorna 

K-kn-8-4-3-2 

N 

S Ö V 

D-10-6 

Driv ut ruter ess, så får 

du fem ruterspel! 

9-7-4-2 

N 

S Ö V 

E-D-8-5-3 

Spela färgen från bordet 

och maska med damen. 

Har Öst kungen tjänar du 

ett stick. 

D-kn-10-3 

N 

S Ö V 

E-8-6-5-2 

Spela damen från bordet, 

och släpp sticket om inte 

kungen kommer från Öst. Får 

du behålla sticket så fortsätt 

med knekten. Har Öst 

kungen får han inte för den. 

1 

2011-01-30 

Spela från svaghet mot styrka! 

9-6-2 

N 

S Ö V 

K-D-7-4-3 

Spela klöver från bordet – två 

gånger om det behövs. Sitter 

färgen 3-2 och Öst har esset, 

behöver du bara förlora ett stick. 

Maska! 

E-D-kn-5-2 

N 

S Ö V 

8-7-4 

Spela en hacka från handen 

och maska med damen. Lyckas 

masken så gå in till handen i 

en annan färg – och upprepa 

masken med knekten. 

K-kn-10-7-3 

N 

S Ö V 

6-4-2 

Spela en hacka från handen och 

maska med knekten. Får du för 

knekten (eller om den drar esset) gå 

tillbaka till handen i annan färg och 

upprepa masken med tian. Det du 

hoppas på är att Väst har damen – 

var esset sitter spelar ingen roll.


Gyllene regler 

(för bridge såväl som livet självt) 

I början kommer du att göra 80 procent fel 

och 20 procent rätt. Förarga dig inte över 

de 80 procenten, utan gläds åt de 20. Som 

snart blir 30. Och 40 ... 

Var snäll vid din partner! 

Trumf – eller inte? 

Åtta kort gör en trumffärg! 

Sök högfärg. Har ni en gemensam högfärg 

(minst åtta kort tillsammans) är det den ni 

ska spela! 

Har ni någorlunda jämna händer är det ofta 

bättre att spela sang, även om ni har en 

gemensam lågfärg 

Spelföring i färgspel 

Ta en funderare och gör upp en spelplan 

när träkarlen kommit upp! 

Dra ut motståndarnas trumf innan du 

godspelar dina sidofärger 

Du kan få extra trumfstick genom att stjäla 

på den korta trumfhanden. Då är det ofta 

rätt att vänta med uttrumfningen tills du 

fått dina stölder 

N 

S Ö V 

kn-4 

Täck! 

E-D-10-9 

N 

S Ö V 

Spelföraren 

spelar: 

kn 

K-8-2 

K-6-5-2 

Spelföraren spelar knekten Här ska du inte täcka med 

från bordet. Sätt på kungen! kungen. Ni kan inte vinna något 

Har partnern tian eller nian på det. Dessutom: Har spelföraren 

kan den växa till ett stick. bara två hjärter från början (kn-x) 

kan han inte maska ut din kung. 

Lägg lågt i andra hand, men täck honnör med 

honnör om er sida kan vinna något på det. 

Blockera! 

9-6 

K-5-3 

E-10 

D-kn-10-8-7-4 

N 

S 

E-5-2 

E-7-4 

K-6-4-3 

K-6-2 

Sang. Håll upp spader ess två gånger. Sedan 

godspelar du klövern. Om den som har klöver 

ess bara hade tre spader från början, 

kommer Öst-Väst inte åt sina spaderstick. 

(Spelar Väst ut någon annan färg än spader 

får du lätt tio stick genom att odla klövern.) 

Ö V 

Utspel: 

Öst spelar på: 

4 

D 

N 

S Ö V 

K-D-kn-6-2 

E-9-3 

Sang. Har träkarlen inga ingångar sidan om 

rutern, håll upp ruter ess till tredje gången. 

Utspel: 

D 

E-9-5 

9-7-6-5 

E-6 

D-kn-5-2 

N 

S Ö V 

7-3 

E-D-kn-8-2 

K-8 

K-10-7-3 

Hjärter är trumf. Du behöver inga 

stölder. Ta för spader ess, trumfa 

ut (genom att maska med damen 

och eventuellt knekten) och odla 

sedan klövern. Du har trumfen 

som skydd mot motståndarnas 

spader. Du får 10 eller 11 stick. 

E-3 

9-6-2 

8-6-3 

K-10-6-5-3 

N 

S 

K-7-6 

E-K-4 

E-kn-10-2 

D-kn-7 

Sang. Ta för spader kung, för 

att behålla ingången till 

bordets klöverfärg. Börja 

sedan godspela klövern med 

handens dam – korta 

handens honnörer först! 

Fortsätt med knekten om du 

får för damen. Då får du 

alltid fyra klöverstick. Börjar 

du odla klövern med kungen, 

blir färgen blockerad. 

Ö V 

Undvik att bli blockerad 

Utspel: 

kn 

Trumfa ut! Men ha inte för bråttom 

Utspel: 

5 

5-4-2 

6 

E-7-6-2 

K-D-5-4-2 

N 

S Ö V 

Motspel i trumf 

E-K-D-kn-7-6 

E-4-3 

K-3 

9-6 

Spader är trumf. Här måste du vänta 

med uttrumfningen, annars försvinner 

bordets trumf. Ta med ruter ess för att 

spara handens ingångar. Hjärter till 

ess, hjärterstöld. Ruter till kung, ny 

hjärterstöld. Sedan trumfar du ut. Till 

sist godspelar du ditt klöverstick – 

totalt får du 12 stick. 

Ni kan oftast inte godspela en färg när 

spelföraren har trumf. Försök istället vara 

rädd om era honnörer. Det är ofta rätt med 

passivt försvar i färgspel! 

Passivt försvar: Undvik att ge favör. Ofta är 

utspel från några hackor i en färg bättre än 

att dra för honnörer. Spela inte ut från gafflar, 

men gärna från sekvenser. När ni kommer in, 

slå bara ut er med något säkert – låt 

spelföraren rota i nya färger och gissa fel. 

Om det verkar finnas risk för att era stick kan 

försvinna, då är det dock bråttom att ta för 

dem/godspela dem! 

K-6-4 

K-kn-8-5-2 

8-3 

D-7-5 

Mot sang, spela ut en liten 

hjärter. Mot ett spaderkontrakt 

är en ruter oftast det bästa. 

9-8-2 

E-7-3 

K-10-5 

2 

2011-02-20 

K-5-3 

8-2 

D-8-6-5 

K-10-4-3 

Spader är trumf. Ett 

svårare läge. (Utspel är 

ofta knivigt!) Man kan dra 

för en lågfärgshonnör, 

men en hjärter är ofta 

klokast. Har din partner 

bjudit, spela ut hans färg! 

N 

S Ö V 

E-kn-8-4 K-D-kn-7-4 

D-10-5 

D-7 

K-10-6 

Hjärter är trumf. Du spelar ut spader kung och 

får för den. Du fortsätter med spader dam 

och spelföraren stjäl. Han trumfar ut – hjärter 

till esset och hjärter till mask med knekten. 

Och du kommer in på damen. Vad vill du 

fortsätta med? Spader! Låt spelföraren stjäla 

– det är inte favör och mattar hans trumf. 

Rota inte i lågfärgerna och hjälp spelföraren, 

utan luta er tillbaka och vänta in era stick. 

I alla exemplen sitter du på Syds plats.


Regler för budgivningen 

Given börjar, budgivningen går medurs. Den är 

slut när ett bud följs av tre pass. Det senast 

avgivna budet blir kontrakt/slutbud. 

Ett bud måste vara högre än närmast 

föregående – antingen högre tricknivå eller 

högre färg på samma tricknivå. Färgernas 

ordning är sang––––. 

Spelförande sida ska ta hem minst (6 + antaletbjudna-trick) 

stick för hemgång – då får deras 

sida poäng. Annars får motståndarna poäng för 

att ha straffat kontraktet. Den i paret som först 

bjöd slutbudets färg blir spelförare. 

Dubbelt/redubbelt höjer poängen. Dubbelt får 

bara bjudas av motståndarna till dem som bjöd 

senaste kontraktsbudet, redubbelt bara av dem 

som bjöd senaste kontraktsbudet (och bara efter 

dubbling). 

Om ingen öppnar budgivningen blir det rundpass 

och inget spel av korten. 

Bonuspoäng! 

Utgångsbuden: 3NT 4 4 5 5 

Lillslam: 6 trick i något 

Storslam: 7 trick i något 

Man får alltid poäng för alla hemspelade 

trick, men bara bonus för utgång/slam om 

man bjuder ett utgångsbud/slambud! 

Val av trumf 

Högfärg går alltid först – det gäller både utgång 

och delkontrakt! Har man åtta kort tillsammans i 

en högfärg är det den man ska spela. 

När det gäller utgång, föredrar man 3 sang 

framför utgång i lågfärg om man har någorlunda 

jämna händer. Utgång på femtricksnivån kräver 

bättre kort, och lågfärg ger dåligt betalt. 

I delkontrakt spelar man däremot gärna med 

lågfärg som trumf. Sang kan ge lite bättre betalt, 

men ofta är det tryggare att spela med en 

gemensam färg som trumf. 

4 

K-10-7-3 

V 

N 

S Ö 

D-kn-6 

9-6-5-2 

Ungefärlig styrka för utgång/slam 

26 poäng 

(29 poäng 

33 poäng 

37 poäng 

Vi räknar bara honnörspoäng (hp), men vi justerar kraven för 

utgång/slam efter hur bra händerna verkar passa samman 

(anpassningen). 

Honnörspoäng fungerar bäst som värdemätare när man har 

jämna händer och ska spela sang. För att få hem 3 sang 

med jämna händer krävs ungefär 26 hp tillsammans. 

(Någon poäng mindre om man har en fin fem-/sexkortsfärg 

“att leva på”.) 

Ska man spela med trumf och har jämna händer fungerar 

också honnörspoäng bra – det krävs cirka 26 hp för att få 

hem 4 i högfärg med jämna händer. 

Ju ojämnare händer man har, desto mer otillförlitlig blir 

honnörspoängen. Fördelning och anpassning blir lika viktig 

som honnörsstyrka. Med lite anpassning kan man göra 

utgång i högfärg på 23-24 hp – med riktigt bra anpassning 

21-22 hp eller lägre! 

Detsamma gäller för slam. Med jämna händer behöver man 

33 hp för att spela hem 6 sang på ren råstyrka. Med svitade 

händer och god anpassning kan där finnas tolv stick i trumf 

på betydligt lägre honnörsstyrka. 

4 

K-10-7-3 

N 

S Ö V 

7-6-3 

D-kn-6-2 

Säg att ni spelar med spader som 

trumf. I båda fallen har Syd lika 

många hp och samma fördelning. 

Men till vänster har han tre värdelösa 

poäng i hjärter. Till höger är det 

verksamma poäng som tätar klöverfärgen 

– och ni får 1–2 stick mer! 

Utgång i sang eller högfärg 

Utgång i lågfärg) 

Lillslam 

Storslam 

Syd 

Väst Nord Öst 

1 pass 1 pass 

1NT pass 3NT pass 

pass pass 

+ 

+ 

+ 

– 

+ 

– 

+ 

– 

Syd har öppningsstyrka och berättar 

om en hjärterfärg. Hjärter passar inte 

Nord, så han föreslår spader (1 är 

krav). Syd förnekar spaderstöd, men 

berättar om en balanserad hand (och 

inte mycket mer än till öppning). Nord 

har 13–14 hp och en ganska jämn 

hand – så när ingen högfärg fungerade 

ser han att man ska spela 3 sang. 

Sånt som påverkar handens värde i färgspel 

Fördelningen: 

Spelar man med trumf är det normalt bättre ju mer 

svitad (ojämn) fördelning man har. 

Att ha många trumf tillsammans är bra. 

Att vara kort (till exempel ha en singelhacka) i en 

färg motståndarna bjudit är bra. En singelton på 

den korta trumfhanden är också värdefull – det 

kan ge extrastick på stölder. 

Att vara kort i partnerns bjudna färg är däremot 

oftast en nackdel. 

Honnörer: 

Ess är alltid värdefulla i färgspel! 

Singelhonnörer (andra än esset) tappar i värde. 

Låghonnörer (damer och knektar) i trumf eller i 

sidofärger man kan odla (till exempel en färg 

partnern bjudit) är bra – det tätar färgen. 

Låghonnörer i motståndarnas bjudna färg eller i en 

färg man misstänker partner är kort i är däremot 

väldigt tveksamma värden. 

3 

2011-03-12 

Några allmänna principer för budgivningen/vårt budsystem 

Den som öppnar budgivningen lovar minst 12 hp. (Och kan ha upp 

till 19 hp på en vanlig 1-trick-i-färg-öppning.) 

En färg är bjudbar om den är på minst fyra kort. Har man flera 

bjudbara färger bjuder man den längsta först. 

Sök högfärg! Om man inte kommer åt att bjuda en lågfärg är det 

inte hela världen, men det gäller att inte missa en gemensam 

högfärg. 

Missa inte bonuspoängen! Den som ser att man tillsammans har 

styrka för utgång/slam måste se till att man bjuder 

utgången/slammen. 

Skynda långsamt! Har ni inte hittat er färg, ta det lugnt och utnyttja 

budutrymmet. Vet ni vad ni ska spela handlar det bara om ifall ni 

ska till utgång/slam eller inte. 

För att hinna undersöka alla möjligheter är vissa bud krav – 

partnern får inte passa! 

Bjuder man två färger lovar man normalt fem kort i den först 

bjudna. Bjuder man om sin färg (bjuder en andra gång utan att ha 

fått stöd) lovar man fem/sex kort i färgen.


Öppningsbud 

15–17 hp, balanserad hand 

Övriga händer, 12–19 hp 

Val av öppningsfärg 

Bara en bjudbar färg 

(4-3-3-3) 

Två(/tre) olika långa färger 

Två femkortsfärger (eller två 

sexkortsfärger) 

Två eller tre fyrkortsfärger 

Balanserade fördelningar 

4-3-3-3 

4-4-3-2 

5-3-3-2 

Mindre än 6 hp 

Med trumfstöd: 

6–9 hp 

10–12 hp 

13+ hp 

Öppna med 1 sang 

Öppna med 1 trick i färg 

Öppna med den bjudbara 

färgen ... 

(Ungefär hälften av alla händer 

är balanserade. 4-4-3-2 är den 

vanligaste fördelningen.) 

(Högfärg går före! Har du 

både stöd i partnerns 

lågfärg och en bjudbar 

högfärg, bjud högfärgen.) 

Utan trumfstöd: 

6+ hp, bjudbar färg högre 

än öppningsfärgen 

10+ hp, bjudbar färg lägre 

än öppningsfärgen 

6–9 hp, ingen färg som går 

att bjuda på 1-läget 

Öppna med den längsta färgen 

Öppna med den högsta färgen 

Öppna i prioritetsordningen 

hjärter – klöver – spader – ruter 

Svar på 1 trick i färg 

Passa 

Bjud 2 i öppningsfärgen 

Bjud 3 i öppningsfärgen 

Bjud utgång (4 i högfärg, 

normalt 3 sang om lågfärg) 

Eller slam om du är riktigt 

stark! 

Bjud 1 trick i färgen (1-över-1) 

Bjud 2 trick i färgen (2-över-1) 

Bjud 1 sang (”negativ sang”) 

Öppningshandens andra bud efter 1-över-1 eller 2-över-1 

Med trumfstöd i partnerns färg 

Med en andra bjudbar färg och 

fem kort i öppningsfärgen (*) 

Med fem eller sex kort i 

öppningsfärgen 

I annat fall har du normalt en 

balanserad hand 

Höj partnerns färg. Ett steg om 

du har minimiöppning (12–15 

hp ungefär), hoppa om du är 

stark. Bjud utgång om du ser 

att ni har styrka till det. (4 i 

högfärg/3 sang om lågfärg) 

Bjud din andra färg. Hoppa om 

du är stark. Var försiktig så ni 

inte kommer för högt – och 

passera inte 3 sang. 

Bjud om din öppningsfärg; 

hoppa om du är stark och har 

sexkortsfärg. 

Bjud sang på lägsta nivå om 

du har 12–14 hp. Hoppa i 

sang om du har 18–19 hp. 

Tänk på “budekonomin” – speciellt om du har minimiöppning. 

Passar flera bud in bjuder man normalt det billigaste. Har du 

5-4-fördelning bjuder du normalt din andra färg, men är det 

billigare att bjuda om din öppningsfärg så gör det om du har 

minimum. Annars kan budnivån rusa iväg. Och har du 

5-3-3-2-fördelning bjuder du om öppningsfärgen om det är 

billigast, sang om det är billigast. 

(Detta betyder att öppningshanden lovar sexkortsfärg bara när 

han passerat både sang och de två andra färgerna. Till exempel 

i sekvensen 1 – 1 – 2. Här lovar öppningshanden sex 

hjärter.) 

(*) Om man bjuder en andra färg lovar man normalt fem kort i 

den först bjudna färgen. Undantaget är om man öppnar med 1 

och bjuder 1 nästa gång. Då behöver man bara ha 4-4. 

Öppningshandens andra bud efter negativ sang 

Bjud ungefär som efter 1-över-1/2-över-1. Har du en andra 

färg så berätta om den, har du sex kort i öppningsfärgen så 

bjud om den. 

Med balanserad hand och 12–14 hp: passa – ni kan inte 

ha utgång. 

Med balanserad hand och 18–19 hp: bjud 2 sang. 

Zoner 

På brickan står markerat om ni anses vara i 

“ofarlig zon”/”fri zon” (markerat med grön 

eller vit färg) eller “riskzonen”/”zonen” (röd 

färg). 

I riskzonen är bonuspoängen högre, men 

straffarna kostar också mer. När båda sidor 

bjuder är man lite försiktigare med att 

konkurrera om man är i riskzonen. 

Det är alltid spelförarens zon som räknas, 

aldrig motspelarnas. 

11–15 hp, hygglig 

femkortsfärg 

12–15 hp, tre kort i alla 

objudna färger 

16+ hp, oavsett fördelning 

I annat fall 

När motståndarna öppnat budgivningen 

4 

2011-04-03 

Bjud din färg på lägsta nivå – 

1- eller 2-läget. (För att kliva 

in på 3-läget krävs en 

spelstark hand!) 

Dubbla (se nedan) 

Dubbla (se nedan) 

Passa så länge – även om du 

har en del poäng. Skulle 

budgivningen dö ut kan du 

alltid komma igen senare. 

Man kan bara upplysningsdubbla på 1- och 2-läget – har 

budgivningen kommit högre betyder dubbelt att man vill 

ta dubblade straff. 

Kom ihåg att du tvingar partnern att bjuda om du 

upplysningsdubblar – även om han är blank. För att 

dubbla direkt efter öppningsbudet krävs bara 12–13 hp 

och lämplig fördelning. Men finns det risk för att man 

tvingar upp partnern på 3-läget med en dubbling, måste 

man ha bättre kort för att ge sig in i leken – annars kan 

det bli dyrt. 

Vid både inkliv och upplysningsdubbling måste man ta 

hänsyn till vilken zon man är i. Om ni är i zonen så kliv inte 

in på 2-läget med för dåliga kort – och var lite försiktigare 

med att upplysningsdubbla.


Repetition: allmänt om motspel 

Motspel mot sang 

Det gäller att få en färg godspelad. Spela ut 

offensivt – försök hitta er långfärg. Envisas med 

färgen när ni kommer in igen, för att driva ut 

spelförarens alla håll. 

Motspel mot trumfkontrakt 

Oftast kan ni inte få hackor godspelade. Försök vara 

rädda om era honnörer istället. Ibland är ett 

offensivt utspel rätt, ibland är ett passivt utspel från 

två/tre hackor bättre/säkrare. Vissa utspel (som 

från sekvenser) är både offensiva och säkra. 

När ni kommer in senare i spelet är det ofta rätt att 

vända passivt – alltså att bara spela in spelföraren 

på ett stick han alltid ska ha. Det kostar ofta ett 

stick att vara den som först spelar en färg där 

honnörerna sitter utspridda. Undantaget är om 

spelföraren verkar ha en färg att saka på – då är det 

bråttom att ta/godspela de stick ni kan få. 

Bra tumregler 

Är toppen tät, spela ut en honnör! Annars dra för 

färgen! 

Högt i tredje hand! 

Lägg lågt i andra hand, men täck honnör med 

honnör om er sida kan vinna något på det! 

Utspels- och påspelsregler 

Vid utspel: spela alltid ut första, tredje eller femte kortet 

från toppen! (Gäller både vid första utspel och vid 

utspel i ny färg senare i spelet.) 

Generellt gäller att man spelar det högsta av likvärdiga 

kort, när man spelar ut till ett stick. Om du kommer in i 

spelet och tänker vända med en färg där du har D-10-x 

och knekten har gått, vänder du med damen. När 

knekten har gått är dam och tia likvärdiga kort. 

Vid påspel sticker man med det lägsta av likvärdiga 

kort. Spelar partnern ut en hacka, träkarlen har bara 

hackor och du har D-kn-x, då ska du sticka med 

knekten. 

De här reglerna underlättar för partnern att läsa sitsen! 

Utspel mot 

Kort sang / trumf 

D-kn-10-4 

K-10-8-5-2 

D-9-6-3 

D-3 

kn-7-5 

8-6-3 

7-4 

E-K-8-7-3 

E-K-4 

K-D-7-5-4 

K-D-5 

D-kn-4 

kn-10-5-2 

K-kn-10-9-4 

E-K-D-8-5-2 

Budekonomi 

D 

2 

6 

D 

5 

3 

7 

3 / E 

E 

4 / K 

K 

D 

5 / kn 

10 

E 

(a) 

(a) 

(b) 

(b) 

(c) 

(c) 

(d) 

(d) 

(d) 

(a) 

(a) Att dra för ensamma honnörer eller 

gafflar i färgspel kan vara lite riskabelt. Ibland 

är det rätt, ibland kostar det ett stick. Fundera 

över om ett passivt utspel kan vara bättre. 

(b) Man spelar inte gärna ut från färger 

som K-x, D-x, kn-x eller kn-x-x – det kan 

mycket ofta kosta ett stick. 

(c) Att spela ut från korta färger är bra i 

färgspel – ju kortare desto bättre. En 

singelhacka är ett utmärkt utspel, och den 

högsta av två hackor ofta helt OK. Men i sang 

spelar man inte gärna ut från korta färger – 

försök hitta er långfärg! 

(d) Samma som i (c). Högsta honnören av 

två i en kort färg är ofta OK mot trumf, men 

sällan bra mot sang – man hjälper ofta 

spelföraren godspela deras färg. 

(a) (b) (c) (d) Ingen av de här farhågorna 

gäller om partnern bjudit färgen! Den färgen 

är i de flesta fall det bästa utspelet. 

Hur påspelsreglerna kan hjälpa partnern 

Din partner: 

kn 

Spelföraren: 

7-3 

E 

 

N 

S Ö V 

K-10-6-4-2 

Du spelar ut hjärter två. Partnerns 

knekt drar esset. Här vet du att 

partnern måste ha hjärter dam. 

Du kan lugnt vända med en liten 

hjärter när du kommer in. 

När öppningshanden bjuder andra gången, bjuder han 

normalt det billigaste bud som passar in på handen. 

Att bjuda oekonomiskt berättar om styrka. Det gäller 

hopp i budgivningen, men också när man bjuder en 

färg som tvingar upp budgivningen på treläget om 

partner föredrar öppningsfärgen. 

Din partner: 

D 

Spelföraren: 

7-3 

E 

 

N 

S Ö V 

K-10-6-4-2 

Du spelar ut hjärter två. Partnerns 

dam drar esset. Här vet du att 

spelföraren måste ha hjärter knekt 

– man sticker underifrån, så 

partnerns dam förnekar knekten. 

Här ska du normalt inte fortsätta i 

färgen – det är bättre den spelas 

från Nord, så att ni kan maska ut 

spelförarens knekt med din K-10. 

Kravbud 

För att utnyttja budutrymmet är vissa bud 

krav. Bud är normalt krav om de är 

obegränsade i styrka (ingen övre gräns) eller 

konventionella (betyder annat än de verkar). 

Kravet kan upphävas, om spelaren mellan er 

bjuder, eller om spelaren tidigare förnekat 

öppningsstyrka. 

Exempel på kravbud: 

Syd Nord 

1 2 

? 

Om Syd har fem hjärter och 

balanserad hand (12–14 hp), 

bjuder han 2 – billigare än 

2 NT. Hade Nord svarat 1 

bjuder Syd 1NT istället. 

5 

2011-04-17 

Svarshandens bud i ny färg (1-över-1 och 2-över-1) 

Upplysningsdubbling 

Svarshanden bjuder ny färg på tretricksnivån i andra 

budronden 

Svarshanden bjuder den fjärde färgen i andra budronden 

Högfärgsfrågan 2 klöver som svar på öppningsbudet 1 sang 

pass 

2 

2 / 2 / 2 

2NT 

3 / 3 

3NT 

4 / 4 

Svar på öppningsbudet 1 sang 

–7 hp, ingen femkortsfärg 

Högfärgsfråga – 8+ hp, minst en 

fyrkorts högfärg 

–7 hp, minst femkortsfärg – ber 

öppningshanden passa 

Invit till 3 sang – ca 9 hp, ingen högfärg 

Invit till utgång – sexkortsfärg 

Balanserad hand utan högfärg, 10+ hp 

Sexkortsfärg, 10+ hp – lite mindre om 

bra fördelning 

Öppningshandens svar på högfärgsfrågan 2 klöver 

2 

Ingen fyrkorts högfärg 

2 

2 

2 NT 

Minst fyra hjärter, inte fyra spader 

Minst fyra spader, inte fyra hjärter 

4-4 i hjärter och spader 

Syd Nord 

1 1 

? 

Om Syd har 5-4 i 

ruter och hjärter, 

bjuder han 2 med 

normal öppning. 2 

lovar 16+ hp. 

Syd Nord 

1 1 

2 

Syd lovar sexkorts 

hjärter (passerar alla 

billigare bud). På 

samma sätt lovar 1 – 

1 – 2 sex ruter.


Markeringar 

Om man ska bekänna med en hacka i motspelet, kan 

man skicka en signal till partnern med vilken hacka 

man väljer – en markering. Man markerar när partnern 

spelar en färg och när man ska saka. 

– Lägger man sin lägsta hacka är det en 

högmarkering – en kom-igen-signal. Man berättar att 

man gärna ser att partnern fortsätter i/spelar färgen. 

– Lägger man en hög hacka är det en lågmarkering. 

Som betyder att man inte har något att hjälpa till med i 

färgen. 

En markering får aldrig kosta ett stick. Måste du sticka 

(högt i tredje hand/täcka honnör) kan du inte markera! 

Starka öppningshänder 

Öppningsbudet 2 sang berättar om 20–21 hp och en 

balanserad hand. Svarshanden kan passa om han är 

svag. Svaret 3 klöver är högfärgsfråga, på samma sätt 

som när man svarar 2 klöver på öppningsbudet 1 sang. 

För övriga starka öppningshänder använder man det 

konventionella öppningsbudet 2 klöver. Partnern svarar 

alltid 2 ruter. Öppningshanden återkommer med 2 

sang om han har en balanserad hand med 22-24 hp, 

annars bjuder han sin bästa färg. 

Svaga tvåöppningar 

Öppningsbuden 2 ruter, 2 hjärter och 2 spader berättar 

om 8–11 hp och en god SEXkortsfärg. (Öppna inte på 

sex hackor – ha en fyra-fem poäng i färgen!) 

Buden beskriver handen väl. Partnern kan passa, 

bjuda utgång eller invitera. De är också lite spärrande, 

och försvårar för motståndarna om de har de bästa 

korten. 

Essfråga 

Om du tror att ni har slam i korten, kan du kontrollera 

att ni inte saknar två ess med essfrågan 4 sang. 

Partnern svarar 5 klöver med noll ess, 5 ruter med ett 

ess och så vidare. 

Spärrbud 

Har man en svag hand med en väldigt lång färg, kan 

det ibland vara effektivt att spärra – alltså bjuda högt 

för att ta bort budutrymme för motståndarna. Då blir 

det svårt för dem att hitta rätt. 

Ett spärrbud får inte kosta för mycket – om partnern är 

blank och motståndarna dubblar. Det är lite 

zonberoende efter 1-2-3-regeln. Säg att ni är i likazon. 

Motståndarna verkar ha de bästa korten, men du har 

en riktigt lång hjärterfärg och bedömer att du får runt 

sju stick. Bjud 3 hjärter! 

(Är det ni som har de bästa korten vill ni istället ta det 

lugnt och hinna kommunicera.) 

Lite smågrejer... 

– Dra inte för ess i färgspel. Om du tänker spela ut en 

färg där du har esset mot ett trumfkontrakt, är det 

oftast bäst att spela ut esset istället för en hacka. 

– Spela upp mot träkarlens svaghet. Har du träkarlen 

till höger om dig och inte vet vilken färg du ska vända 

med, så spela en färg som träkarlen bara har hackor i. 

Då sitter partnerns honnörer efter spelförarens. 

– Om man bjuder 2 hjärter som svar på 

öppningsbudet 1 spader lovar det FEMkorts hjärter. 

Öppnaren kan stödja med trekorts hjärter. 

– Kliver man in med 1 sang efter motståndarnas 

öppningsbud, lovar det lika mycket som om man 

öppnat med 1 sang – 15–17 hp, balanserad hand och 

håll i motståndarnas färg. 

Hemmaspel kontra partävling 

Det blir lite skillnad i taktiken mellan partävling på en 

bridgeklubb och hemmaspel: 

Hemma görs ingen jämförelse, utan man får den poäng 

man spelar hem. Då gäller det att få hem kontrakten; 

övertricken är inte viktiga. Och det är inte så viktigt att 

komma lite billigare undan. (Taktiken i lagtävling/fyrmanna 

är densamma som vid hemmaspel.) 

I partävling är det viktiga hur många man är bättre än, 

oavsett om det skiljer 10 eller 1000 poäng. Alla stick är 

viktiga, även övertricken. Och det kan spela stor roll om 

man slinker lite billigare undan med en offring. 

Lycka till!! Hoppas många av er får glädje av bridgen! 

Komma billigare undan... / offringar 

Ibland är det rätt att bjuda fast man inte får hem sitt 

bud – om det blir billigare än att låta motståndarna 

spela hem sitt kontrakt. 

Om motståndarna bjuder ett delkontrakt som du tror 

går hem: 

– Är er sida i fri zon är det billigare att få två 

odubblade straff eller en dubblad straff. 

– Är er sida i riskzonen är det billigare med en 

odubblad straff. (En dubblad straff i zonen kostar 

däremot mer än vad deras kontrakt ger!) 

Bjuder motståndarna utgång som du tror är hemma, 

kan det vara lönsamt att offra sig och få dubblade 

straff. 1-2-3-regeln: 

– I minuszon tål ni bara en dubblad straff 

– I likazon tål ni två dubblade straff 

– I pluszon tål ni tre dubblade straff 

Grundsystem: 

Modern standard 

Öppningsbud: 

1 

1 

1 

1 

1NT 

2 

2 

2 

2 

2NT 

3 i färg 

4 i färg 

N/Ö: 

S/V: 

} 12–19, 4-kort 

} 

15–17, balans 

20+, krav 

8–11, 6-kort 

20–21, balans 

spärr 

spärr 

Försvarsbud: 

1NT 

Hoppinkliv 

Utspel: 

10-12-regeln 

Markeringar: 

Schneider 

6 

2011-05-14 

15–17, 

balans 

spärr 

Slam: 

Blackwood 4 NT, 4 ess

BRUKSANVISNING FÖR 12 BRICKOR FACITBRIDGE 

Fixa fram: 

Fyra skojsiga bridgespelare som vill spela 12 brickor 

En kortlek 

Gärna budlådor! 

Fyra facitbridge-protokoll 

Ett papper med giv- och zonförhållanden 

Facit och sitsar till 12 brickor 

Gör så här: 

- Slå er ner runt bordet. Den som är lite "tävlingsledare" för spelet sätter sig som Nord. I övrigt kvittar 

det hur ni sitter – alla ska spela med alla. Ta varsitt protokoll. Lägg pappret med giv- och 

zonförhållanden för de bricknummer ni ska spela (1–12 eller 13–24) mitt på bordet, vänt åt rätt håll. 

- Vik alla papper med facit, så att man bara ser en bricka i taget. (Eller dela dem.) Lägg dem åt sidan, så 

att man inte kan se på dem under spelet. 

- Ge varje spelare ett papper med sitsar. Den som sitter Nord får pappret där det står "Nord" för bricka 1, 

den som sitter Öst får pappret med "Öst" för bricka 1 och så vidare. 

- Ställ någon liten grunka på rutan för bricka 1 på pappret med zonförhållanden. Den talar om för er 

vem som är giv och hur zonförhållandena är för den bricka ni spelar. 

- Hjälps åt att dela upp kortleken i färger. Lägg alla spader framför en av spelarna (till exempel Nord), 

alla hjärter framför en annan och så vidare. 

- Alla spelare tar upp den färg de har framför sig, ser på pappret vilka kort de ska ha i den färgen för 

bricka 1 och behåller de korten. Resten av korten i färgen skickar man vidare (upp- och nervända) till 

spelaren till vänster om sig. Sedan plockar man ut de kort man ska ha från nästa färg och skickar den 

vidare. Och likadant med tredje och fjärde färgen. Glöm inte kontrollera att ni får rätt kort i den fjärde 

färgen! 

- Sedan bjuder och spelar ni precis som vanligt! Alla skriver in resultatet i sitt protokoll. 

- Efteråt plockar ni upp facit för bricka 1. Där kan ni se hela sitsen och vad de spelat på klubben. Och 

vad ert resultat ger för score! Skulle ert resultat inte finnas med kan ni kika längre ner på sidan – där 

finns alla möjliga resultat med. Skriv in scoren i protokollet – summera löpande efter varannan bricka. 

(Scoren i facit är Nord-Syds poäng; Öst-Väst får det negerade värdet.) 

- Sedan gör ni likadant med bricka 2. Flytta markören på pappret med zonförhållanden till bricka 2. Alla 

tar sin hand och delar upp den i färger – slänger varje färg till en bestämd spelare, liksom tidigare. 

Sedan plockar man åt sig de kort man ska ha på bricka 2 på samma sätt – ta de kort ni ska ha och 

skicka resten av färgen vidare till spelaren till vänster. Sedan spelar ni! 

- Efter fyra brickor ska ni byta plats. Nord sitter alltid stilla, övriga går till det väderstreck som står på 

deras papper för bricka 5. Ta pappret med sitsarna med er. När ni kommer till bricka 9 är dags för byte 

igen. Man spelar alltså fyra brickor med varje annan spelare. 

- Högst score efter tolv brickor vinner! 

Om ni har brickor: 

Lägg alla brickorna innan ni börjar spela. Ta bricka för bricka, ta ur korten, dela upp dem i färger och 

plocka åt er era kort och skicka vidare. Tänk på att ni kommer att byta plats, så se till att stoppa korten i rätt 

fack! Ni behöver inget papper med giv- och zonförhållanden – det står på brickorna.

Namn: Datum: 

Bricka Zon Spelat 

med 

Spelat 

som 

Slutbud 

X 

XX 

1 / 

2 NS / 

3 ÖV / 

4 Alla / 

5 NS / 

6 ÖV / 

7 Alla / 

8 / 

9 ÖV / 

10 Alla / 

11 / 

12 NS / 

13 Alla / 

14 / 

15 NS / 

16 ÖV / 

Hos: 

Av Resultat NS ÖV Score TOTAL 

Bricka Zon Spelat 

med 

Spelat 

som 

Slutbud 

X 

XX 

17 / 

18 NS / 

19 ÖV / 

20 Alla / 

21 NS / 

22 ÖV / 

23 Alla / 

24 / 

25 ÖV / 

26 Alla / 

27 / 

28 NS / 

29 Alla / 

30 / 

31 NS / 

32 ÖV / 

Egen placering 

Transport 

Av Resultat NS ÖV Score TOTAL 

Plac Namn Poäng

NORD 

12 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

11 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

10 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

9 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

8 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

7 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

6 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

5 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

4 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

3 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

2 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

1 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV

NORD 

24 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

23 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

22 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

21 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

20 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

19 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

18 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

17 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

16 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

15 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

14 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV 

NORD 

13 

SYD 

ÖST 

VÄST 

GIV

Öppningsbud Andrabudet om negativ sang 

15-17p balanserad 1 sang >=6 kort i öppningsfärgen Öppningsfärgen 

12-19p övriga 1 färg Andra bjudbar färg Andra färgen 

20-21p balanserad 2 sang 12-14p balanserad Pass 

>=20p övriga 2 klöver Krav 18-19p balanserad 2 sang 

[Svar på kravöppningen 2 klöver] 2 ruter Krav Svarsbud 1 sang 

=10p 6-korts lågfärg 3 sang Slutbud 

Längsta färgen >=18p Slam 

Två 5(6)-kortsfärger Högsta 

Flera fyrkortsfärger Hj-Kl-Sp-Ru [Svarsbud på högfärgsfrågan 2 klöver] 

Ingen högfärg 2 ruter 

Svarsbud 1 färg Minst 4-korts hjärter, inte 4 sp 2 hjärter 

=13p Utgång 11-15p bra femkortsfärg 1 färg 

Utan trumfstöd 12-15p, 3 kort i alla objudna färger Dubbla Krav 

>=6p bjudbar högre färg 1 över 1 Krav >=16p Dubbla Krav 

>=10p bjudbar lägre färg 2 över 1 Krav Övrigt Passa 

6-9p ingen bjudbar 1-färg 1 sang 

Essfråga - hur många ess har du 4 sang Sikte mot slam 

Andrabudet om färgsvar 0 eller 4 5 klöver 

Trumfstöd till partnern Höj partnern 1 5 ruter 

12-15p +1 2 5 hjärter 

>=16p Hoppa 3 5 spader 

Utan trumfstöd 

>=5 kort i öppningsfärgen Öppningsfärgen Ungefärliga styrkor 

Andra bjudbar färg Andra färgen Utgång högfärg/sang 26 poäng 

12-14p balanserad Lägsta sang Utgång lågfärg (undvik) 29 poäng 

18-19p balanserad Hoppa i sang Lillslam 33 poäng 

Passar flera allternativ in bjud det billigaste budet med Storslam 37 poäng 

minimum - oekonomiskt bud/hopp lovar extra poäng Lägre poängkrav om färgspel och god anpassning

spelförarens 

sida i: 

Trick 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

varje 

övertrick: 

Hemgång Straff 

OFARLIG ZON RISKZONEN OFARLIG ZON RISKZONEN 

NT 

90 

♠♥ ♦♣ 

80 70 

NT ♠♥ ♦♣ 

90 80 70 1 

2 

– X 

50 100 

100 300 

1 

2 

– X 

100 200 

200 500 

120 110 90 120 110 90 

3 150 500 3 300 800 

400 140 110 600 140 110 4 200 800 4 400 1100 

430 420 130 630 620 130 5 250 1100 

6 300 1400 

5 500 1400 

6 600 1700 

460 450 400 660 650 600 

7 350 1700 7 700 2000 

990 980 920 1440 1430 1370 8 400 2000 8 800 2300 

1520 1510 1440 2220 2210 2140 

9 450 2300 9 900 2600 

+30 

+30 

+20 

+30 

+30 

+20 

Redubblade straff = 

dubbelt mot dubblade

spelförarens 

sida i: 

Trick 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

varje 

övertrick: 

Hemgång i dubblat kontrakt Hemgång i redubblat kontrakt 

OFARLIG ZON RISKZONEN OFARLIG ZON RISKZONEN 

NT ♠♥ ♦♣ 

180 

490 

550 

610 

670 

1790 

160 

470 

530 

590 

650 

1770 

+100 

140 

180 

470 

510 

550 

1630 

NT ♠♥ ♦♣ 

180 

690 

750 

810 

870 

160 

670 

730 

790 

850 

+200 

140 

180 

670 

710 

750 

1230 1210 1090 1680 1660 1540 

2490 2470 2330 

NT ♠♥ ♦♣ 

560 

680 

800 

920 

520 

640 

760 

880 

1040 1000 

+200 

230 

560 

640 

720 

800 

NT ♠♥ ♦♣ 

760 

880 

1000 

720 

840 

960 

1120 1080 

230 

760 

840 

920 

1240 1200 1000 

1660 1620 1380 2110 2070 1830 

2280 2240 1960 2980 2940 2660 

+400

BRIDGEKURS

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?