18 Mitt i livet Sara lyssnar på sin kropp - Välkommen till ...

H Å L L A S I G I F O R M
Sara
lyssnar på sin kropp
Sara Enell tycker att vi lever i en ytlig
tid med kroppsfixerade ideal. Det är en
skev bild som tonåringarna får idag och
hon önskar de unga integritet att stå
emot.
– Jag lärde mig tidigt att istället läsa
människors insidor, säger Sara som
fick psoriasis när hon var 12 år och
artrit när hon var 26 år. Hon lyssnar på
kroppens signaler, vilar när hon är trött
och tränar Tai Chi och går stavgång.
Sara sitter på trappen till huset i Nyköping
och klappar katten Silly när
jag kommer. Katten har skimrande silvergrå
päls och hälsar välkommen liksom
matte. Sara har precis flyttat upp
från Göteborg till Nyköping och bor
18
REUMATIKERTIDNINGEN 4 – 2004
tillfälligt hos sina föräldrar. Den 1 oktober
flyttar hon in i en lägenhet i centrala
Nyköping.
– Jag har pluggat i Örebro och jobbat
som aupair i London, men sista
åren har jag börjat längta hem igen,
säger hon och ler. Den första juni började
jag arbeta som personalsekreterare
på kommunen här i Nyköping.
Kanske är det åldern, hon fyllde 30
år i juni, som gör att hon längtat tillbaka
till barndomsstaden. Eller helt
enkelt att här finns många av släktingarna.
Föräldrarna, mormor och morfar,
moster och flera kusiner.
– Jag träffar dem ofta och vi har
bra kontakt, de starka familjebanden
har gett mig en grundtrygghet som
jag har haft med mig i livet, säger
Sara.
När hon var tolv år, på väg in i tonåren,
fick hon psoriasis och såg helt
plötsligt inte ut som alla andra i en
ålder när det var viktigt. Huden var
emellanåt mycket besvärlig med klåda
och sår.
– Det var lite jobbigt med killar
ett tag. Men jag träffade en jättefin
kille och som jag var tillsammans med
i fem år. Vi möttes i en period när huden
var ganska bra, men han stöttade
mig i sämre perioder. Jag kände att jag
dög som jag var, det stärkte mitt självförtroende
och den erfarenheten har
jag sedan burit med mig.
Vilar och badar
Idag lever hon med en tunn hud som
kräver särskild omsorg. Sara solar regelbundet,
vilket är nödvändigt, och

smörjer sig med feta salvor. Hon ser
fräsch ut, söt och solbränd, och utstrålar
en positiv energi. Det är lätt att få
kontakt med henne.
– Jag är nog positiv av naturen, säger
Sara. Det blir på ett sätt nödvändigt
när man inte kan ta sin hälsa för
given. Jag försöker peppa mig själv
när kroppen värker och tar hand om
mig själv lite extra då. Är jag trött och
har ont ser jag till att vila och tar varma
bad.
För drygt tre år sedan utvecklades
Saras psoriasis till psoriasisartrit.
Hon fick ont i ryggen och värk mellan
skulderbladen. Höfterna låste sig när
hon gick och hennes läkare såg till att
hon fick en remiss till en reumatolog i
Örebro.
– Då jag blev jag rädd för vad som
skulle hända med min kropp, säger
Sara. Ett tag kunde jag nästan inte gå
och var orolig för att jag skulle hamna
i rullstol. Men jag försökte stärka mig
med att det är en kronisk sjukdom,
och att inget läge är konstant. Jag
fick Methotrexate och svarade riktigt
bra på det, medicinen har också varit
gynnsam för huden. Idag är jag betydligt
bättre, även om jag får mindre
skov i höfter och rygg.
När Sara fick svårt att gå var hon
26 år och pluggade. I en ålder där de
flesta tar sin hälsa för given tvingades
Sara att slå ner på takten. Hur hanterade
hon det?
– Jag hade redan lärt mig att leva
med psoriasis, så min hälsa var något
som jag tidigt förstod att inte ta för
given. Det blir så för de flesta som har
en kronisk sjukdom, tror jag, att man
inte tar saker för givet. Jag försöker
vara närvarande och leva i nuet, det du
kan göra idag ska du inte skjuta upp.
Jag slås ofta av hur trevliga och öppna
de flesta inom reumatiker – och psoriasisförbundet
är. Kanske har vi blivit
bra på att ta vara på vardagens glädjeämnen,
funderar Sara.
Tränar Tai Chi
Sara tycker om att lyssna på musik,
gärna brittisk vemodig pop. Hon läser
gärna och mycket och prioriterar
träning. Sedan ett och ett halvt år tillbaka
tränar hon Tai Chi. Den kinesiska
kampsporten med sina långsamma,
koncentrerade och graciösa rörelser.
Tanken är också att själen ska hinna
med, och att det mentala medvetandet
ska följa rörelserna, Med andra ord är
det en slags kroppsmeditation, som för
den som tränar regelbundet, reducerar
spänningar, ökar blodcirkulationen
och flexibiliteten i leder.
– När jag var yngre tränade jag
mycket aerobics och stepp, men det
fungerar inte idag. Jag letade efter en
träning som inte var för hård och valde
Tai Chi. Det är en bra form för mig
som stärker kroppshållningen, mjukar
upp lederna, förbättrar andningen och
är avstressande.
– Jag hade en intensiv höst och
då hjälpte träningen att varva ner. Vi
hade en halvtimmes avslappning varje
gång och det var väldigt skönt. Det
i kombination med rörelserna hjälpte
mig att bli av med spänningar, jag
blev också lugnare och mer stresstålig.
Nu i höst ska Sara träna Qi gong, som
är en släkting till Tai Chi, men är något
lättare att lära sig, så att hon kan
göra programmet hemma. En gång
i veckan ska hon meditera, en kurs i
Svenska kyrkans regi.
Stavgång stärker
När Sara blev rörligare i höfterna, efter
att hon fått sin diagnos, gick hon
stavgång en halvmil varannan dag.
Det stärkte musklerna och förbättrade
hållningen.
– Jag försöker gå stavgång nu också,
även om det inte bli varje dag. Men
jag mår mycket bättre när jag tränar
regelbundet. Då orkar jag mer och
blir mindre stel på morgnarna, och
det i sin tur stärker självkänslan. Jag
har precis köpt cykel och cyklar varje
dag till jobbet och när jag ska hälsa på
vänner och familj. Den här staden är
som gjord för det, det är inga stora avstånd!
Hon tycker om att hälsa på mormor
och morfar Ragnar som snart fyller
84 år. Han är något av en förebild
med sin klokskap.
– Han har humor och tar inte livet
på så blodigt allvar. Morfar ser alltid
möjligheter och har ett talesätt som
jag tycker är bra. Det blir kväller idag
med, brukar han säga. Och då känns
det oftast lite lugnare, oro är ju sällan
något som lönar sig.
Text Ann Thörnblad foto Anders Arhammar
Namn: Sara Enell
Ålder: 30 år
Bor: Nyköping
Familj: Mamma, pappa, lillasyster
och en stor släkt!
Yrke: Personalsekreterare
Diagnos: Psoriasis Artrit
Kosthållning; Jag äter inte rött
kött, för ledernas skull, däremot
fisk och kyckling.
Intressen: Musik, böcker– läser
just nu Den Hemliga vännen av
Donna Tart, naturen och att umgås
med familj och vänner
Viktigast i livet: Familj och vänner,
ett hem som jag har inrett
efter eget huvud
Motto: Ta vara på det lilla i vardagen
och sätt guldkant på en vanlig
tisdag (du kan t ex duka med
finporslinet mitt i veckan)
REUMATIKERTIDNINGEN 4 – 2004
19