Nummer 1, 2007 - SWEA International

SWEAbladets 

Redaktion 

Ansvarig utgivare 

Ordförande SWEA LA 

Anna Jönsson Connell 

anna.jc@sbcglobal.net 

Redaktör 

Anita Finkelstein 

anitafink@vzavenue.net 

Artiklar 



Annonser 

Birgitta Kessler 

gitak@ca.rr.com 

Hemsidan 


anitafink@vzavenue.net 

SWEAs hemsida 

www.swea.org/losangeles 

Redaktörens Rader 

I det här numret kan ni läsa om Eva Lund 

som nu lever sitt livs dröm med hästar på 

sin Moonshadow Ranch. Ni får också träffa 

en av våra nya medlemmar Lina Brunkell. 

Den här våren har det varit många intressanta 

program och på Anslagstavlan har vi en hel 

sida med nya medlemmar. 

Vi har nu en ny hemsida. Jag har börjat att sätta in information och 

det blir mer när jag lär mig mer. Information om våra program finns 

där med en länk till inbjudan. Vi skall också sätta in Paypal så ni kan 

betala för programmen via internet. Information om julbasarens nya 

plats finns också där, och om ni gör ”copy and paste” av den sidan 

kan ni skicka den till vänner och bekanta. 

Detta är en början och vi hoppas att hemsidan kommer att bli ett 

sätt för oss att hålla kontakt. Ni kan gå in på www.swea.org eller 

www.swea.org/losangeles och titta. Kontakta gärna mig med förslag 

om ytterligare information som vi kan sätta in på hemsidan. 

Vi ses och hörs! 


_____________ Innehåll 

Annonspriser 

Visitkort $30 

1/4 sida $50 

1/2 sida $80 

Helsida $125 

Helsida färg $325 

Bilaga $200 

Priserna gäller per tidning 

10% rabatt ges vid 

helårsannonsering 

2 ...... Redaktörens Rader 

3 ...... SWEA LA - Styrelsen 2007 

4 ...... Ordförandens Ord 

5 ...... SWEA International Ordförande 

6 ...... SWEA LA Årsmöte 

9 ...... Lina Brunkell 

13 ..... SWEA Profilen - Eva Lund 

17 ..... SWEA Filmstipendium 

18 ..... Skandinavisk Filmfestival 

19 ..... SWEA Filmtema - Shadow Hills 

21 ..... Småtips av Solveig Kim 

22 ..... Helenas Vinlåda 

23 ..... SWEA Filmtema - ”Tjenare Kungen” 

24 ..... SWEA Filmtema - Sony Studios 

25 ..... Hos Rhoda Lurie 

26 ..... Fashion Institute

Ordförande 



Vice Ordförande 

Solveig Jacobson 

solveigjac@aol.com 

Sekreterare 

Monica Sandbäck 

m.sandback@verizon.net 

Kassör 

Helene Schultze 

heleneschultze@aol.com 

Medlemsansvarig 

Kerstin Lenzie 

kblenzie@lks-sys.com 

SWEAbladet annonser 

och Program 

Birgitta Kessler 

gitak@ca.rr.com 

SWEA Los Angeles - Styrelsen 2007 

Programansvarig 

Anita Cooper 

nitaswea@aol.com 

Program 

Mona Clements 

hockeyclem@aol.com 

Program 

Agnes Nicole Winter 

anw@globalstarfilms.com 

Program 

Alexandra Olander 

alexandradesigns 

@earthlink.net 

Program 

Rose-Marie Swid 

swidfam@gmail.com 

Program 

Anna Carin Thomer 

act.08@spray.se

Nu har våren kommit på allvar med rosor 

i rabatterna och skira, äppelgröna blad på 

buskar och träd. 

Vi har ett fullt program fram till sommaruppehållet 

och det är roligt att ha så mycket 

omväxlande och intressant på gång. Jag 

hoppas verkligen att ni har tid och lust att 

delta i de olika träffarna. 

Många nya medlemmar har lockats till 

SWEA genom dessa satsningar och även 

Beyond Blond har skapat nya, spännande 

kontakter. 

Ordförandens Ord 

SWEA i korthet 

SWEA, Swedish Women's Educational Association, Inc., är en global ideell förening för svenska och 

svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands. 

Genom att samla Sweor kring vårt gemensamma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir SWEA 

både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar över hela världen som gör livet utomlands lättare och 

ger stöd vid utflyttning och återkomst till Sverige. 

SWEAs syfte 

är att värna om det svenska språket, stödja och sprida kännedom om svensk kultur och svenska traditioner, 

förmedla personliga och professionella kontakter, samt etablera ett nätverk Sweor emellan över hela världen. 

SWEA stöder 

utbildning genom stipendier samt olika projekt med svensk anknytning. 

Jag ser nu fram emot världsmötet i 

Amsterdam där det ska skvallras, minglas, 

diskuteras, festas, shoppas och besökas 

tillsammans med 320 glada medlemmar från 

när o fjärran. Jag rapporterar i nästa nummer 

av SWEAbladet. 

Mycket goda nyheter angående julmarknaden: 

Vi har bokat the Expo Hall på the Shrine 

Auditorium.Vår julbasar går av stapeln 

söndagen den 16 december, på så sätt krockar 

det inte med första advent i kyrkan och alla 

utställare kan jobba sig igenom allehanda 

marknader innan denna grande finale! Gå 

gärna in på www.shrinela.com och kolla in 

den 54,000 kvadratfot stora salen och sprid 

ryktet. --Vi får plats med hur många som 

helst! 

Anna 

Idag har SWEA cirka 8 000 medlemmar i 77 lokalföreningar i 33 länder på fem kontinenter. Föreningen 

startades av Agneta Nilsson i Los Angeles 1979.Prinsessan Christina, fru Magnuson, är föreningens 

hedersordförande. Ordförande sedan 2005: Siv Svensson.

Den 1 januari 2007 tog Åsa-Lena Lööf 

över som internationell ordförande för 

SWEA International, Inc. 

Det är med stor glädje och ödmjukhet jag nu i egenskap 

av ordförande för SWEA International skickar 

en hälsning med en önskan om ett Gott Nytt SWEAår 

till er alla. 

Först och främst vill jag naturligtvis framföra ett 

varmt tack till Siv Svensson för hennes helhjärtade 

engagemang och arbete under sin tid som ordförande. 

Siv flyttar nu till Sverige och eftersom hon då börjar 

arbeta avgår hon i förtid och som vice tar jag över 

ordförandeskapet. SWEA är som vi vet i ständig 

förändring. Vi möts, flyttar, ses igen men med i bagaget 

har vi den världsvida vänskap som vi fått genom 

SWEA. Vi uppskattar det arbete Siv har genomfört, 

hennes positiva attityd och hennes vänskap. Med 

en önskan om allt gott för framtiden säger jag: Tack 

Siv! 

Jag vill därefter tacka er alla varmt för det för-troende 

ni givit mig och ni kan vara förvissade om att jag ska 

göra mitt bästa för att försöka uppfylla era förväntningar. 

Det är dock skönt att kunna säga att jag inte 

står ensam. Tillsammans med mig står en mycket 

kompetent styrelse som jag redan har haft förmånen 

att få arbeta med. Vi kommer att göra vårt bästa för 

att förvalta, men även föra SWEA vidare och framåt. 

Kära Sweor i hela världen 

I detta sammanhang känns det väldigt roligt att meddela 

att vi i samband med ordförandeskiftet har fått 

en ny vice ordförande och det känns tryggt och bra 

att veta att Ninni Pettersson Wästberg, Stockholm, 

axlat den posten. Ninni var 

tidigare regionordförande i ÖEMA (Östra Europa, 

Mellanöstern, Afrika) och många av er känner henne 

kanske som tidigare redaktör för SWEA Forum. 

Välkommen Ninni! Vi har därför också fått en ny regionordförande 

i ÖEMA och det är med glädje jag 

även hälsar Ann Hespe, Dubai, välkommen till 

styrelsen. 

Vidare finns alla ni i övriga befattningar, 

kommittéer, lokalstyrelser, naturligtvis vårt kansli, 

alla ni Sweor som arbetar i det tysta, ni som alltid 

finns där med kloka ideer och goda råd, redo att 

hjälpa till där det behövs. Det är detta engemang, arbete 

och känsla av gemenskap som gör SWEA till 

den unika förening som SWEA är. 

Det sägs att ensam är stark. Betänk i stället vad 

Benjamin Franklin sa när han 1776 skrev på 

Declaration of Independence: Yes, we must, indeed, 

all hang together or, most assuredly, we shall all hang 

separately. 

Jag uppskattar er alla kunniga och engagerade Sweor 

och jag känner mig priviligierad att få den stora förmånen 

att få arbeta tillsammans med er alla för oss 

alla. Jag hoppas att vi ska lyckas utveckla vår kompetens 

och vårda vår vänskap så att vi även i fortsättningen 

får uppleva denna förmån och hur roligt det är att 

vara Swea. 

Slutligen vill jag uppmana er alla att ta till vara på de 

tillfällen då ni kan möta vänner från hela världen och 

verkligen känna vilken betydelsefull länk SWEA är 

mellan svenska kvinnor från världens alla hörn. 

Världsmötet i Amsterdam äger rum den 18-22 april i 

år. Jag hoppas att ni känner hur välkomna ni är. 

Med förhoppning om att få träffa er i SWEA-vimlet 

sänder jag de allra käraste hälsningar. 

Åsa-Lena Lööf

Text: Anna Jönsson Connell 

Foton: Kerstin Alm 

Riviera Cuntry Club i Pacific Palisades stod ännu en gång 

värd för vårt årliga medlemsmöte, följt av middag och 

underhållning, torsdagen den 25 januari. 

Drygt ett 70-tal Sweor deltog i mötet, som tilldrog sig i det 

nyligen renoverade ”Ballroom”, så nu blir det, till allas 

lättnad, inte längre brokiga gardiner i bakgrunden på alla 

foton! Vackra ljuskronor och lampetter spred ett behagligt 

sken över församligen, och den nyinstallerade 

luftkonditioneringen var minst sagt effektiv... Vi klarade av 

mötet på rekordtid; under en timma till alla hungriga gästers 

belåtenhet. Det var tack vare mötesordförande Kerstin Alms 

effektivitet som vi hann med alla punkter på dagordningen 

innan personalen bar in förrätten. Prick klockan åtta. 

SWEA LA Årsmöte 

Anna Jönsson Connell, (i mitten) tackar de 

avgående styrelsemedlemmarna 

Anna Björnsdotter, Ulla Nicolello, Sonia Ebert-Martin 

och Karin Cropper 

Nya styrelsemedlemmarna 2007 

Helene Schultze, Anna Carin Thomer, Agnes Nicole Winter, 

Solveig Jacobson och Monica Sandbäck 

Menyn blev väldigt lyckad och omtyckt: krämig 

sparrissoppa, grillad lax med perfekt tillagade grönsaker, 

(tack vare Carole Philips som är ansvarig på stället,) följt av 

kaffe och cappuccinoglass. Sara Vahabi underhöll oss med 

en ABBA-kavalkad som uppmuntrade till allsång till 

akustisk gitarr. Lotteriet blev lyckat med många trevliga 

vinster, tack Ulla Nicole llo för allt jobb. Berit Stenhöj vann 

resan till regionmötet i Arizona i oktober, grattis säger vi!! 

Ett stort tack till er alla som hjälpt till med denna lyckade 

kväll. 

Sara Vahabi med gitarristen 

och Anna Jönsson Connell 

Gitarristen och Sara Vahabi 


tackar Britt Kayaian

Kerstin Ortega med döttrarna Olivia och Teresa 

Agnes Nicole Winter och Eva Lund 

Brigitte Bergman och Sonia Ebert Martin 

Maidie Karling och Anita Hedlund 

Agneta Nilsson, Britta Åhlberg (Metas mamma) 

och Meta Berger 

Anna Björnsdotter, Eva-Marie Forsberg 

och Rose-Marie Swid 

Britt Kayaian, Solveig Kim och Gunilla Marlis 

Ulla Fetzer, Christina Buffa och Anna Jönsson Connell

Birgitta Baker, Maj Britt Isak, Lillemor Safai 

och Renee Roy 

Yvonne Klintare och Lillemo Possecker 

Inger Pearson, Anna Erneholm 

och Janet Simonsson 

Christina Sterling och Birgitta Andersson


Foton: Linas album 

Vi har fått en hel del nya medlemmar i 

SWEA Los Angeles på sistone, många av 

dem yngre. En av dessa tjejer är talang- 

fulla Lina Brunkell från Stockholm. 

Flera av er känner säkert till hennes 

mamma, Marie Bergman, som var med i 

bandet Family Four på tidigt sjuttiotal. 

Lina är själv jazzsångerska och har just 

tagit sin BA-examen i antropologi. 

Lina, Jazzsångerska 

och Antropolog i Mammas Fotspår 

Som svensk är man ofta berest och van att ta vara på sig 

själv i alla lägen, speciellt om man kan språket. ”Jag 

trodde nog att att jag kunde mer än jag kunde, att jag 

visste mer än jag visste”, minns Lina från första tiden i 

L.A. ”I efterhand är det både sorgligt och roligt hur man 

gjorde bort sig de första åren”. Just det här med språk kan 

vara förrädiskt; man tror att man behärskar ett språk om 

man förstår orden, vilket bara är ytan. Det kan liknas det vid 

en lök, alla lagren i ett språkligt uttryck, alla nyanser av hur 

det används i olika sammanhang, kan omöjligt förstås i 

början. När man sen går in på skilda yrken, fulla av 

specialtermer och fackord, har man ännu mer att lära. 

Man kommer till USA, ett jätteland som vi svenskar känner 

igen så väl från film, musik och böcker. Omedvetet 

översätter vi till svenska och vårat sätt att förhålla oss. ”Jag 

trodde att det skulle vara så likt hemma, det är ju inte som 

att komma från Afrika”, 

säger Lina. ”Vi har trots 

allt lika kulturer, så man 

inser inte hur annorlunda 

det är här förrän man varit 

här ett tag”. Hon mötte sin 

blivande man efter två och 

ett halvt år i Ame rika, och 

hade då hunnit göra bort 

sig i relationer med diverse 

pojkvänner. Man går in i 

ett förhållande totalt naiv 

och tror att det ska funka 

precis som det gör hemma, 

med samma oskrivna 

regler, vilket det aldrig gör, 

konstaterar Lina med ett 

skratt. 

Lina och Alan på Djurgårdsfärjan 

Lina hade varit här sommaren 1999 som turist, sen åkte 

hon hem för att förbereda flytt till Kalifornien. Efter att ha 

kommit in på Orange Coast College i Costa Mesa följande 

januari pluggade hon musik i ett år. Hon lärde känna folk 

genom skolan, men utanför den skyddade miljön kunde det 

vara svårt att träffa människor, speciellt amerikanska tjejer. 

Lina var sångelev med tyngdpunkt på jazz, tog olika kurser 

och sen blev det USC med ett ”Advanced Study Certificate 

for Vocal Jazz Performance” som slutmål. Hon ville 

koncentrera sig på musiken och fortsätta studierna när 

huvudämnet var avklarat efter 1,5 år. Lina hade visserligen 

studielån hemifrån, dessutom väldigt snälla föräldrar som 

sköt till och ett litet arv som hjälpte, men sen kröp dollarn 

upp till hela 11 kr. 

Det blev för dyrt och 

komplicerat att fortsätta 

studierna på USC och 

Lina lyckades få ett års 

arbetstillstånd istället, 

s.k. ”optional practical 

training”. Hon tog 

ströjobb i inspelningsstudios, 

arbetade som 

servitris, spelade in 

demos med olika band 

och sjöng jazz på olika 

klubbar i Orange 

County. Folk spelar live 

ute mycket mer här än 

hemma i Sverige, man

Alan, dottern Greta och Lina på ridtur i Mammoth 

sätter bara ihop band och börjar spela, berättar Lina. Hon 

flyttade till Hollywood och lyckades samsas om en liten 

studio med en amerikansk tjej i nästan två års tid. När det 

blev för mycket träffade hon en kille som bodde i Laguna 

Beach och flyttade dit. De gjorde slut och Lina kom så 

småningom till Santa Monica. Under denna period gjorde 

hon musikerjobb vilket oftast inte var speciellt välbetalt. 

Visumet gick ut och Lina ville inte flytta hem, så hon sökte 

in på Sant Monica College för att slippa. Man kan alltid 

fortsätta sin utbildning på andra skolor, men problemet var 

att Lina inte visste vad hon ville läsa. Hon behövde nu bara 

sin GE, (General Education) för att kunna få en BA i musik 

och tog kurser i matte, historia m.m. Lättnaden över att 

komma ifrån musikbranschen med alla regler om hur man 

skulle bete sig och se ut var stor. Det var också en kick att 

få fördjupa sig i något helt annat, att få prata med 

människor med olika intressen. Sen blev det en kulturell 

antropologikurs och först då kände Lina att hon verkligen 

Alan, Lina, pappa Christer och sambon 

Eva Lettström i Stavsnäs 

hittat rätt; erfarenheterna föll på plats. Alla dessa situationer 

som man helt missuppfattar, och inte inser det förrän flera 

veckor senare, gicks igenom under kursens gång. Lina 

trivdes och kollade därför med Centrala Studiestödsnämnden 

hemma i Sverige hur mycket tid hon hade till 

godo för att bli klar. Är man påstridig nog kan man få bra 

support och hon lyckades få lite studiebidrag. Resten, ca 80 

procent, fick hon i lån. 

Lina blev klar med sin BA nu i mars efter 1,5 års 

antropologi på California State University i LA, Monterey 

Park. Som heltidsstudent har man inget arbetstållstånd, så 

man gör det man måste för att täcka kostnaderna. Lånet från 

Sverige räcker knappt till 12 poäng i taget och pengarna ska 

räcka till allt annat också, även bostad. Vill man läsa mer 

blir man tvungen att jobba svart då och då.--Det är tufft att 

läsa 16-20 poäng per termin, men det går att klara av om 

man är någorlunda smart. För Lina har detta inneburit en del 

sångjobb för 

leksakstillverkaren 

Mattel, bl.a. en 

reklamsnutt för en 

American Idoldocka. 

Den var 

frusen i en stel pose 

och blev ingen 

vidare succé, men 

det var bra betalt 

berättar Lina. Hon 

har även jobbat 

extra för vänner 

som gör catering 

m.m. för att få det 

att gå ihop. 

Alan Pasqua, 

Linas pojkvän, är 

en berömd musiker 

och de kände 

Lina med mamma Marie på Sabrena, 

som senare vann Grand Prix i hoppning 

varann ett bra tag 

innan de blev tillsammans. Efter diverse utmaningar som 

kulturella motsättningar, åldersskillnaden och krävande f.d. 

flickvänner och fruar, ska de nu äntligen gifta sig i juni. 

”Största skälet till att vi är tillsammans är att han är äldre 

och mogen nog att säga att han inte förstår varför jag gör 

som jag gör, eller vad jag menar när jag säger ...” Alan är 

italensk-amerikan och pratar nonstop, om allt mellan 

himmel och jord. ”--Du säger aldrig någonting, det är som 

om du är arg hela tiden!” härmar Lina med ett skratt, efter 

att ha känt honom i fyra år. De planerar att gifta sig på en 

strand med en domare som vigselförorättare, Lina är inte 

religiös på det kyrkliga sättet, inte Alan heller och därför 

har de bett en god vän som liknar Woody Allan att viga 

dem. Det blir gourmet-meny och årgångsviner till 

bröllopsmiddagen, god mat och bra viner är en gemensam 

passion.

Alan är en klassiskt 

tränad, men även 

jazz-utbildad 

pianist och har 

spelat med många 

stora artister som 

Bob Dylan och 

Santana. När han 

kom till L.A. 

spelade han i 

studios i 10-15 års 

tid och var med på 

alla musikinspelningar 

för 

filmer och skivor 

under det gyllene 

80-talet. Tiderna 

har totalt förändrats 

och nu är denna 

vinstgivande 

industri nästan helt 

död p.g.a. dataprogram. 

--Man 

spelar in vad som helst hemma i garaget, helt utan orkester. 

Alan är lärare på USC och spelar jazz och turnerar 

fortfarande, men har inte många uppträdanden här i stan. 

”Han är en otrolig musiker, säkert en av de bästa pianisterna 

vi har i det här landet”, säger Lina. (Det har jag även hört 

från andra som kan musikvärlden.) Paret träffades redan på 

USC, då Alan var Linas lärare och de stötte på varann igen 

något år senare på en konsert, då Lina var tillsammans med 

en annan kille. Alan bad henne att höra av sig när hon kom 

till Santa Monica. Eftersom Lina var nyfiken och tyckte att 

han var intressant så gjorde hon som han sa, och så gick det 

som det gick... När Alan friade kom det som en 

överraskning, det kändes 

inte som det viktigaste i 

förhållandet, men det 

gjorde att Lina äntligen 

kände att hon slagit sig ner 

efter sju flyttar på sex år. 

Det är svårt att få rötter då 

man migrerar från plats 

till plats som en annan 

flyttfågel. 

När jag intevjuade Lina 

för en dryg månad sedan 

hade hon inte slutat skolan 

ännu, var ganska utmattad 

av allt pluggande och 

visste inte riktigt vad hon 

skulle göra när hon blev 

klar. Hon hade inte varit 

heltids-anställd på 

länge och visste 

inte om hon 

verkligen ville 

jobba 9-5. Nu har 

Lina just fått ett 

deltidsjobb på 

Svenka Konsulatet 

på Wilshire Blvd., 

tala om att vara 

kvalificerad! 

Framöver vill hon 

gärna jobba med 

språk, hon älskar 

att skriva och 

översätta. Senare 

kan hon tänka sig 

att bli konsult 

inom journalistik 

och reklam och 

koncentrera sig på 

språknyanser och 

kulturella 

skillnader. Lina 

har hjälpt sin far att översätta affärsbrev, och hon inser nu 

hur viktigt det är att känna till de sociala reglerna och kunna 

uttrycka sig rätt för att få respekt och inte göra bort sig inom 

den internationella affärsvärlden. Hon skulle även kunna 

tänka sig att jobba som rådgivare för svenska studenter som 

kommer hit. Personliga och akademiska erfarenheter, och 

att vara känslig för olikheter mellan kulturer--speciellt nu 

med globalisering--är väldigt värdefullt. Det gäller bara att 

hitta ett sätt att komma in, och för Linas del måste det vara 

kreativt. 

Marie och bandet på turné i Norge. Lina uttråkad, flera tusen tittar på! 

Samtidigt skulle Lina kunna tänka sig att jobba 

professionellt i en 

musikstudio. Hon gör 

även voiceovers vilket 

hon verkligen gillar och 

det är dessutom 

välbetalt. Hon har 

skrivit många sånger 

och texter, till sig själv 

och andra, och det vill 

hon fortsätta med. Lina 

vill däremot inte gå 

tillbaks till artistlivet, 

det har hon fått nog av. 

Man måste ha en viss 

personlighet för att 

lyckas, man måste vara 

pushy, och det känns 

svårt för Lina. Att bli 

nekad tio gånger innan 

Linas band som 15-16-åring, Jimmy Wahlsteen på gitarr, 

Johan Sjöberg på bas

du får ett jobb, det är 

också tufft. Det finns 

många andra sätt att 

vara involverad i 

musik-branschen utan 

att stå i rampljuset. 

”Jag är lika mycket 

rädd som jag är 

nyfiken”, säger Lina 

om möjligheterna. När 

man går i skolan är 

man ganska skyddad 

från omvärlden. 

Drömmen är att få 

jobba med något som 

hon är passionerad av. 

”Det bästa skulle vara 

att kunna jobba 

hemifrån, alltid; då 

skulle jag kunna 

turnera med Alan och det är jätteroligt!” säger Lina med ett 

lyckligt leende. 

Lina är uppvuxen på Lidingö, där hon gick i skolan. Hon 

bodde med sin mamma under veckorna och hos pappa i 

Stockholm på helgerna. Det blev många somrar i 

turnébussen runt om i Skandinavien under hela 80-talet och 

början av 90-talet tillsammans med mamma Marie, 

styvpappa Lasse Englund och styvbror Fredrik, det var 

enorm roligt minns Lina. Mamma är nog mer känd i Norge 

och Danmark än hon är i Sverige eftersom hon uppträtt mer 

där tror Lina. Både Marie och Lasse turnerar emellanåt 

fortfarande. Lasse är producent och gitarrist och har egen 

studio på Lidingö. Fredrik, Lasses son, växte upp med Lina 

sen tre-fyra årsåldern och är som en bror. Han jobbar med 

grafis k design och webb-sidor. 

Pappa Christer Brunkell är reklamare och copywriter. Han 

hade tidigare egen firma som hette Brunkell & Strömberg 

och jobbar fortfarande freelance och som konsult, mest via 

Internet. Lina älskar att åka skidor och när hon var liten 

tillbringade hon och Christer mycket tid i skidbacken. 

Pappa köpte en lägenhet i Åre och när Lina var 13 började 

hon åka dit på egen hand. Sista året innan USA-resan 

lyckades hon pricka in 50-60 skiddagar! Lina tog många 

privatlektioner genom åren tillsammans med pappa, som nu 

är 65 och har mer tid att finslipa skidåkningen. Han har helt 

plötsligt utbildat sig till skidinstruktör i Österrike och jobbar 

just nu som skidlärare; även tidiga morgnar för småbarn i 

den arktiska kylan i Åre, och han trivs med livet. 

Mamma Marie jobbar fortfarande som musiker, trots att hon 

varje år säger hon att hon ska sluta åka runt så mycket. 

Under 80-talet gick hon en psyko-dramautbildning, för då 

ville hon lägga av med musiken. Hon har sen aldrig jobbat 

Lasse Englund, Louise Hoffsten och Lina på SXSW festivalen 

(South by South West, Astin, Texas) 

som terapeut, men 

använder sina 

kunskaper när hon 

arbetar med sångundervisning. 

Ett tag 

var hon gästprofessor 

vid Aarhus universitet 

i Danmark. Nu har 

hon elever på 

Kungliga Musikkonservatoriet 

i 

Stockholm, där hon 

jobbar som timlärare. 

Marie håller också 

seminarier för företag 

om hur man ska rätt 

använda sin röst. 

”Rösten är så 

personlig, det är det 

mest personliga du 

har. Folk är så rädda för sin egen röst”, säger Lina. Mamma 

är även Qi gong-instruktör och lär ut rörelser och 

andningsövningar; ett utmärkt hjälpmedel för rösten, som 

samtidigt skapar balans och ger förnyad energi. ”Hon är en 

eldsjäl: hon är artist, hon är musiker--om hon går in i ett 

rum är all fokus naturligt på henne”, säger Lina med 

beundran. Marie är intesserad av att komma över till USA 

för kurser, hon blandar Qi gong och psyko-drama. SWEA 

LA kanske skulle vilja ha ett höstprogram rent av? Om ni 

är nyfikna besök Maries fina webb-sida: www. 

mariebergman.com. 

Lina gick på ett par julmarknader på Hollywood Palladium 

under de första åren i L.A. och fick alltid medlems - 

broschyrer med sig hem. Men tiden gick och hon visste inte 

hur länge hon skulle vara kvar i stan. Nu i somras, när Lina 

började gräva i SWEAs historia inför avslutningsuppsatsen, 

kände hon att hon inte bara kunde ta emot längre: ”Jag 

måste stödja och ge igen--speciellt om jag vill göra en 

massa intervjuer”, säger Lina. ”--Så jag gick med i höstas, 

det känns jättekul”. Välkommen till gänget säger vi andra 

Sweor i väntan på att en vacker dag få höra Linas röst på 

nån jazzklubb längs Sunset Boulevard.

SWEA Profilen ————————————————————————————————————————————— 


Som liten flicka hemma i Sverige sa Eva Lund 

vid ett tillfälle till sin mamma: ”Då jag blir stor 

ska jag gifta mig med en häst”. Efter många år 

med diverse turer är nu Evas stora kärlek 

appendixpållen Nickel; hälften quarter-horse, 

hälften engelskt fullblod--en smart typ på 16 

händer i mankhöjd. De vann både tredje- och 

femtepris i dressyr på första tävlingen i Santa 

Clarita härom helgen. Eva lyser av stolthet och 

Nickel verkar nöjd han med. 

Det hela började när Eva fortfarande bodde i lilla 

nästet i Echo Park, efter att maken Lawrence helt 

plötsligt dött på nyårsafton -98 i London. Första 

tanken var att flytta till Spanien. Eva ville inte 

flytta hem till Sverige för vädrets skull och 

gillade visserligen Frankrike, men tyckte att fransmännen 

var för snobbiga. Italienarna var för dramatiska, fastän 

landet lockade. Efter tre månaders kringflackande i Europa 

insåg hon att hon trots allt ville bo kvar i Kalifornien, och så 

fort hon kom tillbaka sökte hon amerikanskt medborgarskap. 

Lawrences affärspartner Paul föreslog att hon skulle ta 

över i byggfirman och blev på så sätt delägare. Det gick bra, 

men det var inte vad Eva ville 

göra egentligen; hon ville hellre 

vara på egen hand. 

Väninnan Maria ringde en dag 

och berättade att ranchen 

mittemot hennes egen uppe i La 

Tuna Canyon var till salu--detta 

var 2004--fem år efter Lawrence 

dog. Reaktionen blev först: ”Ni 

är ju inte kloka, det kan jag 

aldrig klara av”, men efter lite 

dividerande kom Eva fram till 

att det nog skulle kunna gå ihop 

trots allt. Hon la ett bud och åkte 

sen bort över Thanksgiving, på 

så sätt missade hon chansen att 

köpa stället. Mäklaren föreslog 

en annan hästgård, som ännu 

inte hunnit få upp försäljningsskylten, 

på grannorten Shadow 

Hills. Eva åkte förbi och blev 

förälskad på en gång, detta trots 

att stället var riktigt nergånget. 

Förutsättningarna till en 

Från Ridskolan i Farsta till 

Ranch i Shadow Hills 

fungerande ranch fanns definitivt där, speciellt för en 

påhittig byggmästare. Det fanns redan åtta riktiga stall, ett 

minne från tiden med uppfödning av quarter-hästar. Ägorna 

var helt inhängnade och det fanns en stor fin paddock. Inget 

av detta kan man ens ana från gatan, vilket Eva gillar. Tre 

månader efter att hon lagt ett bud var Eva den stolta ägaren 

till en liten ranch i nordöstra hörnet av San Fernando 

Valley, ett kuperat, vildvuxet 

område känt för sina hästfarmar 

och ridstigar upp mot 

bergen. 

Den kvällen Lawrence dog 

var det den mest 

spektakulära fullmåne Eva 

någonsin sett. (Detta var 

efter att ha vakat i fem dygn 

och hela tiden varit övertygad 

om maken skulle klara 

sig.) Eva började sen hålla 

räkningen på varje fullmåne, 

då hon tyst kommunicerade 

med sin man. Upp till hela 

60 månar, i fem års tid, hade 

hon koll på varenda fullmåne. 

Älsklingshunden Billy 

dog på vårdagjämningen, 

den 21 mars 2005--precis 

innan Eva skulle flytta in på 

ranchen. Det var i samband 

med en otroligt stark 

fullmåne, då var ju Billy


tillsammans med 

Lawrence så klart, 

säger Eva. Hon 

flyttade in en 

månad senare, hade 

inga gardiner ännu 

och vaknade tre på 

natten, övertygad 

om att någon glömt 

att släcka ljuset. 

Det var istället 

världens fullmåne, 

därav namnet 

Moonshadow 

Ranch. ”Jag är en 

månmänniska”, 

säger Eva. Snart har 

hon bott på ranchen 

i två års tid och det 

har gått upp och 

ner, men mest upp hittills. Det är fullt i stallarna, hela 22 

hästar. Först var det bara tre hästar inhyrda och Pat, 

tränaren, var på plats redan innan Eva hunnit flytta in. Hon 

kunde då inte mer om hästar än vad hon lärt sig på ridskolan 

hemma i Farsta och hade aldrig haft egen häst. Hon var 

visserligen hästgalen upp i tonåren då dans och killar tog 

över. Alla tillbyggen och renoveringar på ranchen är nu 

snart klara, då är det bara detaljer och växtlighet kvar att 

fixa. Det måste bli grönt runt husen, för det blir lätt väldigt 

dammigt--speciellt på somrarna som är långa, heta och 

torra. 

För Eva känns det som om livet gått i en cirkel; man vet inte 

varför man gör saker, men om man bara låter det hända så 

finns det en mening med allt. ”Det finns nån konstig röd 

tråd i nästan allt man gör i det här djäkla livet”, säger Eva. 

När hon tog över hade Paul och Lawrence etablerat sig som 

proffs på byggnad av inspelningsstudios, post-produktionskontor 

och allt som har med ljud att göra, men snart började 

klimatet förändras. Folk kunde nu spela in vad som helst 

hemma i badrummet med rätta utrustningen och hade inte 

längre behov av ljudisolerade specialstudios. Då började de 

bygga hus istället. När Eva köpte ranchen fick hon säga upp 

sitt partnerskap med Paul, för han ville bygga på marken 

istället för att ha hästar. Det är ju inte lika lukrativt med 

hästfarm, men Eva är mer än nöjd med sitt beslut.--Det är ju 

en hel livsstil det handlar om. 

Eva tog sin egen byggmästarexamen efter sexs års 

erfarenhet i branschen. Femtimmarstesten gick galant. Hon 

vill nu helst jobba lite mer ekologiskt inriktat och försöker 

att bevara åtminstone delar av byggnader i renoveringsprocessen. 

”Man ska inte bara riva, något av det gamla 

måste få leva vidare, även i ett hus”, säger hon. Eva startade 

Gaia Builders på egen hand och första uppdraget vara en 

workshop-studio för en musiker och hans fru som är 

costume designer och bor runt hörnet i Shadow Hills. 

Nisse Landgren, Beatrice Järås, Eva och Nick Sample 

Huset var redan 

”grönt” byggt med 

tjocka väggar och 

ventilation på 

vinden, så det 

aldrig blir för hett 

helt utan luftkonditionering 

i 

120 grader 

Farenheit, tack 

vare fläktar och 

cementgolv m.m. 

De ska också 

installera torrtoa, 

vilket Eva har 

ensamrätt på här i 

landet. Dessutom 

filtreras och återanvändsavloppsvattnet 

för 

bevattning. Eva gör även mindre jobb som o mbyggnader 

av kök och badrum. Hon drömmer om att göra om höladan 

hemma till ett showcase för ekologiskt byggande. 

Det var dansen som först tog Eva till USA. Hon är född 

och uppvuxen i Huddinge utanför Stockholm, men när hon 

var 14-15 flyttade familjen till Jönköping där hon gick i 

gymnasiet. Hon trivdes aldrig och kom sen in på 

balettakademien i Stockholm där hon utbildades till 

danspedagog. Första jobbet var på Maxim-teatern med en 

revy som Kardemummas son skrivit, med Carl-Gustaf 

Lindstedt, Anna Sundqvist och Stig Grybe i huvudrollerna.- 

-Då fick man blodad tand, säger Eva. Hon jobbade även på 

riksteatern som bakgrundsdansös. Eva tog vid ett tillfälle en 

paus och åkte till Santa Barbara i januari 1975 för att hälsa 

på Kenneth Johansson, en svensk inredningsfotograf som 

fortfarande finns i stan. Han gick också på balettakademien, 

samma årgång som Eva. När hon tog jazzdanslektioner i 

Jönköping under gymnasieåren var det med Kenneths 

moster Siv som lärare. 

Eva kom till USA med pojkvännen Björn Wikström. Han 

hade just jobbat med Lasse Lönndahl som är mycket god 

vän med Karin von Unge. Det enda telefonnumret de hade i 

LA var just Karins! Hon var jättehjälpsam, med både 

boende och tillhörande husgeråd och sängkläder, minns 

Eva. Hon förde också Eva samman med gänget som bestod 

av Eva Gittin, Inger Kiss, Siv Åberg m.fl. Eva tränade dans 

ett tag och återvände sen till Sverige och fortsatte jobba. 

Under sommaren -78 kom hon hit igen och bestämde sig för 

att stanna. En skola i Hollywood erbjöd plats och Eva fick 

studielån och visum från Sverige för att träna musikal strax 

efter den sista Kardemummarevyn. Hon var kaxig efter att 

ha dansat på scen i Sverige i tio års tid och kunde inte fatta 

varför hon skulle behöva stå i långa köer vid utprovningar, 

precis som alla andra.--Hon stod inte heller i nån kö den 

gången hon ville komma med i en Olivia Newton John-


Eva och Louis Gossett Jr. 

Best Supporting Actor 1982 

inspelning. Istället langade hon fram resumén och väntar 

fortfarande på att någon ska ringa...Efter ett års studier och 

jobb på restaurant, då hon samtidigt gick på dansauditions 

som i bästa fall ledde till småjobb, hade hon ändå inga 

pengar, bara ”good exposure”. Det går inte att leva på i 

längden. 

Sen tog Eva en kurs i TV-och filmproduktion på Los 

Angeles City College i tre års tid. Man gjorde allt från 

filmning till egna script och klippning. Det var 1982, i 

begynnelsen av MTV och filmvideos, och Eva blev 

produktionsassistent, egentligen ett glorifierat slavjobb. 

Eva gifte sig tillfälligt för att få visum och arbetstillstånd 

under denna period. Hon jobbade på Old World Restaurant 

på Sunset Strip, under morgonskiftet, så hon hade alla 

utfestande rock-and-rollstjärnor som stod i kö för en Bloody 

Mary och eggs-over-easy. Hon jobbade lite för MTV, men 

sökte fortfarande meningen med livet i LA. Hon hade träffat 

Lawrence vid det här laget, -83, -84 och hängde med honom 

och andra engelska polare på Cat and Fiddle, som först låg i 

Laurel Canyon och senare på Sunset Boulevard. 

En tidig morgon 1984 vaknar Eva av att en karl står och 

håller henne i tårna, en okänd man som sen sätter en kniv 

till strupen på henne. Omtumlad av sömn hoppar hon ur 

sängen och börjar jaga honom längs gatan i bara t-shirt och 

trosor. Polisen berättade efter ett par veckor att en annan tjej 

hade blivit våldtagen och knivskuren av samma galning. Då 

flyttade Eva till Santa Monica med sin väninna Åsa Kristina 

som jobbade för American Airlines som flygvärdinna och 

bara var hemma två dagar i veckan, perfekt tyckte Eva. Åsa 

hjälpte Eva med att klä sig attraktivt när hon skulle gå ut 

och Eva delade med sig av sina datakunskaper. 

Eva hade då kommit i kontakt med Vinnie från Orange 

County som byggde limousiner av alla märken och 

storlekar. Han tyckte att Eva borde köra limousin och gav 

henne numret till en limoservice som hon ringde och ljög 

duktigt för. Dagen innan nyårsafton ringde en person och 

behövde Eva inför nyårsrushen. Eva lyckades lura till sig 

bilen några timmar innan hon skulle hämta kunden genom 

att skylla på helgtrafiken.--I själva verket var hon ute och 

övade att ta svängar med jätteekipaget. Adressen tog Eva 

ända upp till countygränsen i norra Malibu. Hon knackade 

på dörren och det visade sig att Evas allra första kund var 

Miles Davis, hennes livs största idol. (Hon var inne på jazz 

redan under danstiden i Stockholm då hon ofta satt på 

Victoria och pimplade vin.) Eva körde sen Miles och hans 

fru i flera månaders tid. Efter att hon plockat upp honom 

från studion på Sunset en dag sa han med sin raspiga 

jazzröst: ”Hey Eva, what do you think of this track?”--Tänk 

att få kommentera nya sången från en platta som just var 

under inspelning... Eva körde alltid i kort svart läderkjol, 

högklackade skor och vit skjorta, röd fluga och snitsad 

jacka, ibland även en liten hatt. Hon tog Hughie Lewis till 

the American Music Awards under Back to the futureperioden 

och var även på Grammy’s och Oscar’s och fick 

alltid komma in backstage. Vid det laget körde hon Vinnies 

40-fotslimousiner med plats för 16 personer i baksätet. 

--Man kör bara rakt fram, inget backande eller fickparkerande, 

man dubbelparkerar alltid, säger Eva. På 

Oscar’s parkeringsplats blev hon väldigt uppmärksammad, 

trots alla andra flotta bilar, för hennes ekipage var längst 

och hon var en tjej dessutom! 

Det var ett häftigt år, förutom all skit som också pågick i 

baksätet på bilen, med alla droger m.m. som flöt fritt under 

mitten av 80-talet. Vid sådana tillfällen rullade Eva upp 

glasrutan för att slippa se och höra. Hon brukade köra en 

Rolls Royce-limousine som hon lånade när den var ledig 

och skjutsade ofta pojkvännen Lawrence och hans partner 

till flotta inspelningsstudios som de höll på att bygga. Ett av 

de bästa uppdragen var resan till Las Vegas som böjade på 

Mamma Monica, Arnold och Eva


Burbank Airport en fredagsförmiddag, 

sen själva 

vistelsen i Vegas. Det blev 

nästan $2,000 i dricks på tre 

dagar, förutom den generösa 

lönen. Detta var 1986 och en 

annan intressant kund var 

senator Paul Simon från 

Illinois. Han hade blivit en 

suverän president säger Eva, 

men han hade tyvärr ingen 

karisma. Han satt helst i 

framsätet med Eva och 

diskuterade, ofta svensk 

politik. Eva var med inne på 

alla restauranter och 

middagar och fick träffa både 

oljemiljonärer och andra 

potentiella välgörare inför 

valkamp anjen. 

Efter det året började Eva 

jobba med datorer på allvar 

1987. Hon trodde att hon fick anställning som bokförare på 

nya innerestället DC3 Restaurant på Sant Monica Airport år 

1988 (där Lee Iacocca hade sin svensexa bl.a.). Det visade 

sig att det krävdes en massa detaljerade tester inför 

anställningen, bl.a. drogtester, lögndetektor och anlagsprov, 

och det verkade underligt att behöva gå genom allt detta. 

När Eva sen började jobba insåg hon att hon var deras 

revisor... All bokföring skulle gå via Eva. Hon visste inte 

ens skillnaden mellan equity och liability, men hon kunde 

data. Eva behövde alltid gå på toaletten då det kom upp nya 

frågor där hon hade gömt en bok som hon lärde sig allt från. 

I tre månaders tid jobbade hon 20 timmar om dagen. Efter 

första balansräkningen berättade Eva äntligen för 

uppdragsgivaren att hon inte hade någon aning om vad hon 

gjorde och på något sätt hade lyckats lura dem. ”Det är sånt 

som vi svenskar kan göra. Vi är ju inte födda i farstun”, 

konstaterar hon. De hade väl också förstått att det var lite 

luckor här och där... Eva flyttade sen med August, som var 

manager på DC3, till Arnold Schwarzeneggers restaurant 

Schatzie och tog över deras bokföring. Trafiken blev för 

mycket sen Eva flyttat till Echo Park med Lawrence och 

hon hade istället sin egen lilla bokföringsfirma ett tag. 

Hon böjade på House of Blues -94 och jobbade där i fyra 

år och var med om att öppna filial nummer tre på Sunset i 

Hollywood. De fanns då redan i Camebridge och New 

Orleans, nu finns det nog en åtta-tio stycken runt om i 

landet. Sen blev det ett år med Disney och de hade en 

avdelning som hette Disney Regional Entertain ment som 

ägde 80 procent av ESPN. De öppnade en temarestaurant, 

ESPN Zone, den första låg i Baltimore och hade ett 

screeningrum med minst 200 skärmar, med alla sporter man 

kan tänka sig från hela världen. Bekväma fåtöljer med 

individuella högtalare hörde till. Ofta ringde oroade fruar 

och undrade om 

personalen kunde vara 

snäll och titta runt i salen 

efter borttappade män. På 

övervåningen fanns det ett 

hav av virtual games i alla 

sporter, allt byggt av 

Disney Engineering.--Jag 

har aldrig sett så mycket 

pengar i hela mitt liv, säger 

Eva. Nu finns det 

restauranter i New York, 

Denver, Chicago, nere i 

Anaheim, nog en 10-15 

stycken vid det här laget . 

Efter Disney hade Eva just 

fått ett konsultjobb på 

Universal, för att uppdatera 

alla deras dataprogram 

för de 10-20 

matserveringar som ligger 

på Universal Citywalk. 

”Jag tjänade skitmycket 

pengar och gjorde ingenting”. Sen kom Lawrences bortgång 

och irrandet runt Europa. Jobberbjudandet i Tarragona, 

Spanien för Universal Studios gällde för ett år senare. Först 

skulle Eva behöva förbättra sin spanska, men sen blev det ju 

Kalifornien igen trots allt. 

Dansstudio i New York 

Eva märkte redan som dansare att hon tänker mer praktiskt 

och logiskt på korreografi än vad många korreografer själva 

gör. Hon vill analysera allt och har antagligen en bra balans 

mellan högra och vänstra hjärnhalvan. Nu vill Eva vill bli 

keramikkonstnär, svetsare och glasblåsare. (Eva tog en 

svetsningskurs som terapi strax efter Lawrence dog och har 

flera stabila matsalsstolar som bevis.) Hon har fått en stor 

brännugn för keramik som bara står och väntar bland 

apelsinträden. Det har redan kommit soltak och ett plank på 

plats, f.d. keramikläraren har kontaktats och lera har 

beställts. Ulla Parivar, som också skapar i lera och bor bara 

fem minuter bort, ska bli del av Moomshadow-teamet, 

vilket jag själv också hoppas bli. Målet är att få igång en 

liten konststudio ute i fruktträdgården.--När saker och ting 

går bra för en ska man alltid ge tillbaka och Eva planerar 

eftermiddagsprogram för mindre barn och kurser för 

ungdomar, som annars bara dräller runt på gatorna. Barn i 

kombination med hästar skulle blir för mycket säkerhetsrisk, 

keramikkurser blir lättare. 

Både kreativt och analytiskt tänkande och skapande 

intesserar mångsysslaren Eva Lund i Shadow Hills, vi får 

se vad det blir härnäst! 

Ni är förresten alla hjärtligt välkomna till midsommarfirande 

bland hästar, påfåglar, höns, stolta tuppar och alla 

sorters hundar på Moonshadow Ranch.



SWEA LA Film Stipendium 

Palm Springs International Filmfestival 

Måndagen den 8 januari träffades ett 30-tal Sweor -med 

Agneta Nilsson i täten -tillsammans med allt som allt 

hundratalet gäster, i pressrummet för Palm Springs 

internationella filmfestival på hotell Zoso, med anledning 

av utdelningen av SWEA Los Angeles första filmstipendium. 

Gustav Oldén, f.d. student på Dramatiska Institutets 

producentlinje; en mycket talangfull och intelligent 

värmlänning från Arvika, fick mottaga en summa på $7,000 

från Maud Adams, som höll i certifikatet, och ordförande 

Maud Adams, Gustav Oldén 


Anna Jönsson Connell, som höll i pengarna och en 

uppförstorad check för effekt. Gustav får dessutom resan 

betald av SWEA, som också sponsrade denna speciella 

kväll i samarbete med Svenska Konsulatet i Los Angeles. 

Generalkonsul Tomas Rosander var på plats och höll ett 

litet tal som Gustav kontrade med väl valda, ytterst 

passande spontana ord: Han började med ”I hate L.A...” och 

fick sen till det så hela publiken tog honom till sina hjärtan. 

Tillställningen visades senare på kvällen på TVs nyheter 

och ledningen i Palm Springs, med Laura Garner i täten, var 

mycket imponerade och bjöd in oss till nästa år igen. 

Maud Adams, Anna Jönsson Connell, Gustav Oldén, 

Agneta Nilsson och Tomas Rosander



”The Scandinavian Film Festival”, under eldsjälen James 

Koenigs ledning, gick av stapeln den 6, 12 och 13 januari 

på eleganta Writer’s Guild Theater nära Wilshire, för 

åttonde året i rad. (Tur att man kan parkera i byggnaden, 

annars är det inte det lättaste i de kvarteren.) 

Runt 15 filmer från Norge, Finland, Sverige, Danmark och 

Island visades under de tre dagar och kvällar som festivalen 

pågick. En av dem, After The Wedding, en utmärkt dansk 

film, är nu Oscarsnominerad. 

Agneta Nilsson, Gustav Oldén, Tomas Rosander 


Skandinavisk Filmfestival 

i Beverly Hills 

Den sista filmen som visades på lördagskvällen var SWEAs 

filmstipendiat, Gustav Oldens korta skräckfilm Virus och 

Gustav satt med i publiken kvällen till ära. SWEA L.A. har 

även bidragit till festivalen med en donation och många av 

Sweor deltog också i filmvisningarna och 

cocktailreceptionen efteråt. 

Kerstin Ortega, Ellen Snortland och Sonia Ebert Martin



Det första i raden av ett antal evenemang relaterade till film 

gick av stapeln fredagen den 2 mars hemma hos Swean 

Ulla Parivar, som bor bland kullarna i nordöstra hörnet av 

San Fernando Valley. Utsikten är svindlande, inte undra på 

att den för tanken till E.T. som spelades in i området en 

gång i tiden. Många av deltagarna kom långa vägar i 

fredagskvällens rusningstrafik, men fick verkligen lön för 

mödan i form av en fantastisk kväll. 

Set decorator Ann Shea talde om sitt hektiska, men 

stimulerande kreativa liv i samband med inspelningar av 

TV-serien Two and a half men och andra projekt. Hon gav 

även tips om var man hittar allt mellan himmel och jord i 

Los Angeles-området. Ulla’s dotter Roya Parivar, som 

också är set decorator, lät oss ta del av hennes arbete och 

utmaningar under diverse filminspelningar. För tillfället 

jobbar hon på en ny film: What just happened med Robert 

De Nero och Sean Penn i huvudrollerna. 

Agneta Nilsson, Cecilia De Rico och 

värdinnan Ulla Parivar 

SWEAs Filmtema-serie 

En kväll i Shadow Hills 

Den unga och talangfulla bedårande buktalaren och 

sångerskan Cecilia Andren från Stockholm, alias Zillah, 

och hennes trogna följeslagare den blyga apan Totte, 

underhöll sen med skämt och sång. Duon passade även på 

att besöka både Svenska skolan i Santa Monica och den 

nystartade skolan i South Bay under vistelsen och det blev 

stor succee bland alla barn. 

Efter uppträdandet bjöd värdinnan på en dignande buffe 

med delikatesser som tagit hela veckan att tillaga.--Och inte 

nog med det: efteråt frestades vi med minst sju sorters 

kakor och tårtor. Favoriten var utan tvekan Ullas mammas 

special som jag tog av flera gånger. Vi till slut sen ner för 

backarna, nöjda och belåtna efter en underbar kväll med 

många både nya och gamla ansikten i SWEA -land. 

Roya Parivar 

Monica Sandbäck, Anna Jönsson Connell 

och Ulla Fetzer 

Ann Shea

Jenny Harler, Madeleine Falk, Mona Clements, Leila Kairys, Anna Jönsson Connell, Caroline Risberg, 

Louise Tornehave, Eva Lund och Allen De Rico 

Madeleine Falk, Roya Parivar 

och Caroline Risberg 

Allen De Rico och 

Gustav Oldén, SWEAs filmstipendiat 

Agneta Nilsson, Louise Tornehave 

och Cecilia De Rico 

Eva Lund och Herr Parivar

Fettsnålt 

Vill du göra såsen lite smalare? Kyl ner skyn som steken 

lagats i, och ställ den i frysen en stund. Fettet stelnar och går 

sen lätt att lyfta bort. 

Spröd sallad 

Har salladshuvudet blivit mjukt kan man lägga det i en skål 

med vatten tillsammans med ett par skivor rå potatis, som 

avger ämnen som gör salladen spröd och fin igen. 

Koka pastan i kött– eller grönsaksbuljong i stället för vatten 

så får du en godare och fylligare smak. 

Lättskalat 

Ska du skala färska persikor till tårtan eller efterrätten så lägg 

dem i ett durkslag och slå kokande vatten över, spola sedan 

med kallt vatten. Skalet lossnar utan problem. 

Saftigaste kakan 

När jag bakar äppelkaka skär jag äpplen i tunna skivor. Jag 

häller först lite av kaksmeten i botten på formen, lägger på 

ett lager äppelskivor och häller över resten av smeten. 

Kakan blir fantastiskt saftig. 

Toscaknep 

Det är svårt att få toscasmeten jämnt fördelad. Gör som jag, 

koka smeten utan mandel och bre den över kakan. Strö 

därefter på mandeln. 

Slipp trista ränder 

Glasvaser får förr eller senare fula kalkränder och 

avlagringar som är svåra att få bort. Men droppa lite 

matolja i blomvattnet så slipper du problemet. 

Målartips 

Sätt målarburken i en liten hink så har du ett handtag att 

hålla i när du ska förflytta dig. 

Vackra veck 

Snygga väck får gardinerna om du sätter klädnypor nertill 

när du hänger upp dem. När klämmorna suttit ett dygn 

hänger gardinerna rakt och fint. 

Fin rulltårta 

Vill papperet som du gräddat rulltårtan på inte släppa kan 

du pensla det med kallt vatten och sedan dra av det. 

Sätt ner morteln i en plastpåse när du ska stöta kardemumma 

eller pepparkorn så sprätter inte kärnorna på golvet. 

Småtips av Solveig Kim 

Lagom varmt 

När det lilla barnet börjat äta själv från egen tallrik kan 

man förvara både den och skeden i kylen mellan måltiderna. 

Då får maten snabbt lagom temperatur och 

minstingen behöver inte sitta och vänta på att maten ska 

svalna. 

I klistret 

Ett bra sätt att rengöra målarpenslar är att gnugga dem i 

överblivet tapetklister och skölja av efter en stund. 

Mumsiga mar änger 

Tillsätt lite rivet apelsinskal i marängsmeten så får 

marängerna extra fin smak. 

Perfekta formar 

När jag gör efterrättsparfaiter använder jag tomma 

créme fraiche-burkar med lock som jag ställer i frysen. 

Det blir lagom portioner och innehållet går lätt att 

stjälpa upp. 

Kontakta Solveig om ni har 

några tips att dela med er 

solveigkim@cox.net

Hejsan! 

Helenas 

Vinlåda 

Hoppas ni ser fram emot den ljusare delan av året, och det 

är på vårsidan som många vingårdar släpper sina nya årgångar. 

I tidigare SWEABlad har vi avverkat Chardonnay, 

Sauvignon Blanc, Riesling och Pinot Noir och det är dags 

för vad som i vinkretsar kallas för ‘Druvornas konung’, 

dvs Cabernet Sauvignon. Genetiskt sett så är Cabernet 

Sauvignon (hädanefter Cab) avkomman till Cabernet 

Franc och Sauvignon Blanc, därefter det kombinerade 

namnet. 

Cab druvan är grunden för några av de mest komplexa 

viner som finns och ordet ‘big’ är ofta nämnt i samma 

andetag med Cab. I den ‘gamla världen’ dvs Europa, 

speciellt i Bordeaux, blendar man ofta Cab vinerna med 

andra druvor såsom Merlot och Cabernet Franc, medan de 

lika välrenommerade Napa Cabernet är oftare ‘rena’ Cabs, 

ibland kommer druvorna i Napa vinerna från ‘single vineyards’ 

dvs från samma lilla jordplätt. Oavsätt var de 

kommer ifrån så lagras de med fördel, och vare sej du l 

agrar dina viner i garderoben eller har en stor vinkällare så 

är Cabs en nödvändig del av ekvationen. Vad gäller 

prissättning är de utan motstycke. Kult Cabs från Napa kan 

kosta 150-200 dollar flaskan utan att någon höjer ett ögonbryn. 

Definitivt fylliga i smaken och ofta mörkt röda, här är ord 

som ofta används att beskriva Cabernet Sauvignon. 

ANISE CASSIS PLOMMON 

SVARTA KÖRSBÄR ÖRTER KRYDDOR 

SVARTA VINBÄR MYNTA TOBAK 

LÄDER LAKRITS 

och mitt eget uttryck, spec. med franska Cabs 

LADUGÅRD 

Bra Cabernet Sauvignon till hyfsade priser 

Conchay Toro, Puente Alto, (2004) Chile $18.00 

Chile producerar mycket bra Cabs 

Boekenhoutskloof, Porcupine Ridge Sydafrika (2005), 

$12.00 

Sydafrika är en av de nya up-and-coming vinländerna, men 

försök uttala det namnet !!!! 

Bodega Catena Zapata, Mendoza Alamos, Argentina 

(2005) $10.00 

Ytterligare en bra producent av Cabs. 

Trots att Kalifornien är känt för sin Cabernet Sauvignons 

så finns det få riktigt bra kvalitets Cabs som är prisvärda, 

så satsa på de nämnda vin- områdena för bra varje-dag 

Cab. 

Jag kommer starta en vinskola inom kort, 

kontakta mej för mer info 

Helena@grandcrus.net 

ENJOY!

Text: Anna J önsson Connell 


Söndagen den 18 mars bjöds det på film på Steve Allen 

Theater i Hollywood. Det var tack vare Diana Ljungaeus, 

som också såg till att filmen Tjenare Kungen rullade igång, 

att vi fick vara i denna bekväma miljö. 

Agneta Nilsson och Cecilia De Rico var perfekta värdinnor 

och vi svenskor levde upp till vårt rykte; vi njöt av vin, ost 

och frukt på blanka eftermiddagen! 

Agneta Nilsson och Cecilia De Rico 

Gustav Oldén, SWEAs filmstipendiat , 

och Cecilia De Rico 


“Tjenare Kungen” 

Filmen, som handlade om några senpunk-tjejer och deras 

kamp att lyckas bli accepterade som professionella musiker 

i en inskränkt småstadsmiljö, är både charmerande och 

upplysande.--Även lilla ”trygga” Sverige bjuder motstånd, 

men skam den som ger sig! 

Diana Ljungaeus 

Lillemor Safai och Britt Marie Potter 

Erick Calder och Ingrid Lundgren



Filmtema -serien fortsatte den 28 mars med besök på Sony 

Studios i Culver City, även hem för Columbia Pictures 

arkiv. Denna anrika mark härskade mäktiga föregångaren 

MGM över från filmens början på tidigt 1900-tal till ett 

tjugotal år sedan. Vid det laget var de stora 

inspelningsbyggnaderna ordentligt slitna och förfallna. 

Det är svårt att tro nu när man flanerar längs Main Street 

och beundrar alla prydliga fasader i art decostil och har de 

imponerande entregrindarna i ryggen. 


Sony Studios 

Carlos och Kerstin Ortega Britt Olofsson, Britt-Marie Potter, Monica 

Sandbäck och Marianne Talbot 

Ett drygt 30-tal filmintresserade svenskor fick först se en 

kort film om bolagets historia och sen en privat guidning 

runt området, bl.a. permanentsetet för Jeopardy! besöktes. 

Vi fick en skymt av Robert De Niro som tog en paus i sin 

Porsce Cayenne under inspelningen av What just happened. 

Besöket avslutades med lunch på The Studio Grill, en diner 

i fe mtiotalsstil på området. 

Lilian Gyllbrink, Mona Clements 

och Birgitta Kessler

Around the World in 80 Minutes med Rhoda 

Text och foton: Anna Jönsson Connell 

Längs en av Santa Monicas lugnare, lummiga 

gator bor sydafrikanska Rhoda Lurie i en oväntad 

drömvärld på fyra våningar. Februariprogrammet 

tilldrog sig en lördags-eftermiddag i denna 

exotiska miljö. Sweorna satt i en cirkel och 

lyssnade till alla minnen från Rhodas resor och 

eskapader runt om i världen. Vardagsrummet i två 

våningar var perfekt som föredragslokal; dyrgripar 

och rariteter smyckade varenda kvadratcentimeter 

av väggar, bord, hyllor och även stora delar av 

golvet. 

De flesta av Rhodas skatter är till salu och de 

håller genomgående museiekvalitet. Många av 

världens museebutiker har också varit Rhodas 

kräsna kunder genom åren. Hemmet ser verkligen 

ut som ett museum, för Rhoda frestas att behålla 

allt som hon inte kan skiljas från, och det är inte 

lite det: ett helt vitrinskåp med indianslöjd från 

månaderna på ett reservat för länge sedan, en 

jätteskulptur i trä från Indonesien som är minst 

fyra meter hög, drivor av otroligt stora och 

gedigna kinesiska penslar med jadehandtag, 

otaliga metallhalsband från Kina etc. 

Birgitta Kessler, Mona Clements, Anita 

Finkelstein och Monica Sandbäck 

Jag själv fastnade för en vacker sidenscarf från 

Vietnam när jag banade min väg genom gyttret på 

bottenvåningen, som är en skattkista utan dess 

like. 

Rhoda lärde oss också hur man packar lätt, med 

endast handbagage och en liten handväska som 

innehåller allt man behöver. Hon berättade hur 

trevliga och tillmötesgående invånarna på olika 

platser oftast är, bara man följer sociala regler och 

visar respekt. Rhoda reser fortfarande till världens 

ände ensam, med massor av dollars i bagaget för 

att fynda så fort tillfället ges. Hon är inte rädd för 

någonting, bara nyfiken och posit iv. 

Vi bjöds på the och kakor i pausen då vi passade 

på att jämföra våra fynd. För er som missade detta 

tillfälle av ”shop ‘til you drop” kontakta gärna 

Rhoda för ett besök: 

(310) 828-8851, 

rhodesigns@verizon.net 

www.rhodesigns.com

Text: Birgitta Kessler 

Foto: Kerstin Alm 

Bakom kulisserna med SWEA LA 

--Vad är då egentligen Costume Design? 

Sjutton SWEA-medlemmar var nyfikna nog 

att finna ut lördagen den 24 mars. 

En guidad tur tog dem genom den femtonde årliga “Art 

of Motion Picture Costume Design Exhibition” på the 

Fashion Institute of Design & Merchandising Museum 

& Galleries (FIDM). De fick uppleva en detaljerad och 

personlig vinkel av hur de mest upfinningsrika och 

modemedvetna kostymerna från de största filmerna 

som kom ut förra året skapats, direkt från filmduken. 

Det är intressant att se hur modetrender är 

inspirerade av filmindustrin och hur den även påverkar 

vårt samhälle i allmänhet. Man fick lära 

sig hur kostymdesigners skapar utseendet på varje 

klädesdräkt och hur de tolkar regissörens visioner. 

Bland alla dessa underbara mästerverk fick man 

beundra dräkter från succefilmer som The Queen, 

Marie Antoinette, Dream Girls, så väl som vinnaren av 

bästa costume designeutmärkelsen vid 

Oscars-utdelningen år 2005: Memoirs of a Geisha. 

Guiderna bjöd på roligt skvaller och insidehistorier om 

skådespelarna och hur viktiga klädesdräkterna 

verkligen är när det gäller att skildra karaktärer och 

handling i de olika filmerna. 

Efter denna intressanta och underhållande visning njöt 

besökarna av en god lunch på Pete’s Café & Bar, som 

vunnit ett antal utmärkelser för sitt ”American late-nite 

café”, centralt placerat i The Old Bank District. 

Utflykten avslutades med en visit hos “Stelladottir,” en 

trendig isländsk designer som skapar kläder i vintage- 

och gotisk stil.

Nummer 1, 2007 - SWEA International

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?