L? - Sveriges geologiska undersökning

SVERIGES GEOLOGISKA AB 

Division Prospektering 

Uppdragsgivare: NSG 

F. Ros 

L-Ä Claesson 

J. Ehrenborg 

T. Svensson 

SAMMANFATTNING 

Regional guldprospektering 

i Hälsingland 

Datum: 1986-05-15 

ID-nr: PRAP 86514 

Plats: Hälsingland 

Kartblad: 14-15 F-G 

Arbetena som bedrivits under fältsäsongen har koncentrerats 

till den västra och södra delen av Delsbokratonens begränsning. 

De geologiska arbetena avser att dels verifiera den geologiska 

modellen och att ta fram geologiska miljöer som är 

gynsamma för guldprospektering. Gråtonskartor har tagits fram 

och varit till stor hjälp vid tolkningen av förkastningstektoniken. 

Den centrala delen av riftzonen kan troligen kopplas 

ihop ända från Bodsjöområdets norra del (Ensternlinjen) och 

ner till de centrala delarna av Ockelboområdet. 

Ätta stycken delområden föreslogs i ett beställnings pm. Dessa 

har helt eller delvis genomarbetats. 

Losområdets gråvackekomplex med vulkaniska inslag har blockletats 

och fynd av arsenikkis har gjorts men guldhalterna är 

låga. Miljön söder om Roskölen har delvis blockletats, här 

tycks en likartad geologisk miljö som själva Roskölenområdet 

föreligga. ytterliggare arbeten bör utföras i detta område. 

Fräkentjärn avskrives då ej tillräklig korrelation mellan 

Cu-Au-U kan erhållas. 

Mansjöberget avskrives då inga större omvandlingar har iaktagits 

och heller inga malmmineralfynd. 

Mörtsjöområdet framträder som ett synklinalstråk men har mer 

likhet med den geologiska miljön i Nianforsstråket än med 

Roskölenområdet. Området har ej blockletats. 

Grängsbo,Edsbyn och Ockelboområdena uppbyggs aven geologisk 

miljö med metaargilliter och mafisk magmatism. Här föreligger 

en gynsam miljö för Zn-Ag Cu,Pb,Au mineraliseringar. Malmpotentialen 

vad gäller denna typ bedöms som god. Blockletningsarbeten 

har endast utförts inom begränsade områden. 

stråsjöområdet utgör ett synklinal läge med huvudsakligen 

metaargilliter. I området finns enstaka svaga Cu-Zn block samt 

ett As-Au förande skarnblock vid Simensvallen. Djupgrönstenar 

av Kramstatyp har provtagits med avseende på Au, resultatet av 

denna mycket ringa insats blev negativ. Förutsättningarna för 

Au-Pt-Pd i lagrade intrusioner inom såväl Delsbo som Ockelboområdena 

bedöms som gynsamma. 

Snottaberget och Lutanesberget har blockletats och bedömts 

geologiskt, därefter har områdena utdömts. 

l

INNEHALLSFÖRTECKNING 

Los-området 

Fräkentjärn 

Mansjöberget 

Mörtsjöområdet 

Grängsboområdet 

Rift Edsbyn-14G Ockelboområdet 

Stråsjöområdet 

Snottaberget och Lutanesberget 

SEPARATA KARTBILAGOR OCH FIGURER 

Mörtsjöområdet: Fig. 2 Översiktlig geologi 

Bil. l Geologisk karta 

delrapport 

Rift Edsbyn-14G Ockelboområdet: Bil. l Berggrundskarta 

Stråsjöområdet: Fig. 2 Översiktlig geologi 

Bil. l Geologi karta 

l 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

2

REKOMMENDATIONER 

Projekt "Regional guldprospektering i Hälsingland" har under 

1985 genomförts med varierande insatser i olika delar aven 

stor guldprovins. Härvid har flera olika teorier och situatio 

ner för guld testats. Den geologiska kunskapen för området har 

ökat och givit många nya, liksom aktualiserat gamla ideer. Hit 

tills har prospekteringen efter guld bedrivits med olika insat 

ser på ett flertalobjektstyper (Laforsen, Norra Skogen, Roskö 

len, Kölsjön, Hamrånge). 

För att driva prospekteringen vidare med hänsyn till nuvaran 

de kunskapsnivå föreslås nedan en uppdelning i 7 st objektsty 

per samt 3 st övergripande insatsområden för södra Norrland. 

Detta krävs för att erhålla en bättre överblick av områdets 

olika malmtyper samt geologi. 

KOMMENTARER TILL INSATSSCHEMAT 

Reviderad geotolkning av södra Norrland 

Den geologiska rekognoseringen liksom objektsinsatser har höjt 

kunskapen för området markant. 

I detta skede är därför en utvärdering av den geologiska kun 

skapsbasen tillsammans med den regionala geofysiken samt 

åldersdatering respektive isotopgeologisk studie (se exempelvis 

Öhlander m.fl. 1986) av gnejsgraniter, som tolkats utgöra base 

ment för området, nödvändig. 

Fyndighetskarta 

Uppdatera och utvidga fyndighetskartan med uppgifter om analy 

serade block, med avseende även på litogeokemiska karaktärer 

såsom t.ex. Fe, Mg, Mn, P etc. Detta innebär att man tillsam 

mans med uppgifter om olika omvandlingstyper och litologiska 

drag erhåller en regionalt bättre malmgenetisk översikt som 

styrmedel för den fortsatta prospekteringen.

HHp-graniter (High Heat Production) 

Ett flertal distinkta Th + U anomalier uppträder i samband med 

serorogena-postorogena granitintrusioner. 

Malmkritiska områden i sådan miljö har påvisats där tektoniska 

lineament (djupa strukturer) skär suprakrustalbergarter. T.ex. 

Enåsen, Grängsbo. 

Enligt Plant ,et al. (1985) kan sådana graniter utgöra värmekäl 

la för hydrotermala system där sulfider ansamlas till fyndighe 

ter. Dessa speciella graniter identifieras genom litogeokemiska 

undersökningar. Målområden för prospektering begränsas till 

delar där Th/U anomalier sammanfaller med lineamentskärningar 

och suprakrustala inslag. 

Zn-Ag fyndigheter i sediment/grönstenar inom riftzoner 

Malmtypen förväntas uppträda i argillitgnejser, där betydande 

inslag av mafisk magmatism startat hydrotermela konvektionssys 

tem. Dessa har lakat och koncentrerat sulfider till fyndigheter 

ofta associerade med grafitrika horisonter. Typuppslag som idag 

är indikerade utgör Grängsbo (Zn-Ag, Cu, grafit), Kölsjön 

(Zn-Ag, Cu), Jönsbo (Zn-Ag, Cu), Mattsmyran (Zn-Ag, Cu, 

grafit), Kringeltjärn (grafit, Zn, Cu), Roskölen (grafit, sva 

velkisbreccia Zn), Ensternmyran (Zn-Ag) samt Tjärnberget 

(Zn-Ag). 

Cu-Au fyndigheter associerade till 

sura-intermediära vulkaniter/sediment 

Denna malmtyp har indikerats vid Laforsen och Norra Skogen. 

Cu-Au-mineraliserade faser uppträder i nära anslutning till 

bandade sura-intermediära tuffer. Detta litologiska led har i 

huvudsak påträffats väster om Ensternlinjen (riftzonen) mot 

Rätangranitmassiven i väster samt i Kölaberget-Enåsenområdet 

öster om Ensternlinjen. 

2

Au i vittringssediment 

Diskussion har förts angående stratigrafiska jämförelser mellan 

sedimentformationerna i anslutning till Delsbomassivet (Nian 

forsstråket, Mörtsjöområdet, Stråssjöområdet, Hasselaområdet, 

Gnarpområdet, Hennanområdet och Göstjärnsstråket respektive 

Enåsensituationen. 

Det har påvisats ett magnetitrikt arenitiskt led vilket kan 

vara intressant ur guldsynpunkt. 

Litogeokemisk provtagning i profiler genom dessa formationer 

samt analysering på ppb-nivå bör utföras för att stärka eller 

förkasta hypotesen. 

Zn-Pb( Au,Ag) i Dalarnas porfyr- och sandstensområden 

Sedan gammalt är känt att smärre silverhaltiga blyglansgångar 

här och var uppträder i dalaseriens övre porfyrer. Allmänt 

bekant är också förekomsten av bly i yngre sandstenar vid bland 

annat Vassbo. Med ett undantag har inga ytterligare malmbild 

ningar beskrivits från porfyr-och sandstensområdena. 

Först efter fyndet av Zn-Pb (Au)-mineraliseringen vid Svinber 

get har konstaterats att förutsättningarna för att finna malm i 

denna geologiska miljö tidigare underskattats. 

Mineraliseringen vid Svinberget är hydrotermalt avsatt och av 

"unconformity type" , stratigrafiskt tillhörig undre dalaserien. 

Prospekteringskritiska egenskaper hos en sådan malmtyp utgör: 

-lätt igenkännbar geologisk miljö 

-konduktiv zon 

-i poröst berg omgiven av malmomvandling 

Påvisbara skillnader i Zn-Pb halter mellan sandstenar, subjot 

niska porfyrer och graniter medför att ytterligare prospek 

teringsinsatser även bör omfatta basala delar av det jotniska 

sandstensområdet. 

3

As-Au i skarn 

Malmtypen har indikerats i Roskölenområdet och bedöms vara int 

ressant. Här tyder sekundär kvartsläkning sannolikt på att yng 

re förkastningstektonik spelat stor roll för As-Au koncentra 

tioner. Samma skarntyp har påträffats inom riftzonen, både norr 

och söder om Roskölen, liksom möjligen vid Simesvallen. 

Au i grönstenar/sediment 

I Hamrånge är redan en undersökning gjord av ppb-halter i olika 

stratigrafiska nivåer.Den visar en spridning med medelvärdet 

från 2ppb till max 100 ppb Au. Regionalmetamorfosen inom Ham 

rångeområdet är lägre amfibolitfacies med en viss retrograd 

metamorfos till kloritfacies. Tillsammans med detta bör en 

kraftig tektonik ha ägt rum varvid goda förutsättningar bör 

föreligga för Au-mineraliseringar. Dessa förutsättningar bör 

även kontrolleras för övriga grönstensområden exempelvis inom 

Los-och Ockelboområdena. 

Au i djupgrönstenar 

Ett fåtal prover har redan tagits från Kramstaområdet med nega 

tiva resultat, men djupgrönstenar i nelsbo-Ockelboområdet visar 

tecken på lagringsstrukturer och kan därför vara gynnsamma för 

både guld och platinametaller varför ytterligare provtagningar 

bör genomföras. 

Industrimineral 

Kvalitetsaspekten har stor betydelse för en framgångsrik 

industrimineralutvinning. Metomorf omvandlingsgrad, regional 

eiler termisk, ger indikationer på t.ex. grafitkvaliteer. 

HHp-graniter (High Heat Production) kan vara en viktig indika 

tor för REE, fältspat och kvartsförekomster. Litogeokemi kan 

visa på områden med mindre risk för bland annat järnförorening 

ar. 

r södra Norrland håller metasedimenten grafit i malmkritiska 

områden (Enåsen, Roskölen, Mattsmyran, Grängsbo). 

I förkastnings zoner i Hamra-och Voxnaområdena finns betydande 

4

kvartsbrecciaförekomster. 

Övriga kända industrimineral är främst sillimanit (Kölaberget) 

och kalksten (Roskölen). 

5




F. Ros 


LOS-OMRÄDET 

Datum: 1986-04-16 


Plats: Los 

Kartblad: 15G, 16 F 

Losområdet har blockletats inom områden med tre olika geologiska 

miljöer för att påvisa As-Au mineraliseringar. De arsenikkis 

block som påträffats håller mycket låga Au-värden. Ett 

område söder om Roskölen rekognoscerades varvid likartade bergartsmiljöer 

påträffades som de i Roskölen men men låga Au-halter. 

Området söder om Roskölen bör dock bearbetas vidare. 

Nyckelord: Guld, arsenik, Los. 

l

INNEHÄLLFÖRTECKNING 


INLEDNING 

GEOLOGISK ÖVERSIKT 

UTFÖRDA ARBETEN 

RESULTAT 

BEDÖMNING 

Tabell l Blockanalyser. 

Bilaga l Blockletade områden 

2 Geologisk översiktskarta 

3 Blockkarta 

sid 

l 

3 

3 

3 

3 

4 

2

INLEDNING 

Genom storregionala geokemiska undersökningar publicerade av 

SGU framstår Losområdets gråvackekomplex med vulkaniter som 

klart förhöjda på arsenik. Vid tidigare blockletningskampanjer 

har förhöjda guldhalter framkommit vid just analysering av 

arsenikkisblock. Enligt litteraturen är just gråvackekomplex 

med vulkaniska inslaq intressanta ur guldsynpunkt. 


Området består aven fyllitserie med sporadiska inslag av sur 

och basisk vulkanism. Områdets geologiska utveckling tycks 

avslutas med en basaltisk vulkanism med en sista sedimentbildning 

av järnmalmsformationer. 


Blockletningsarbeten (Bil.l) har bedrivits med följande geologiska 

ideer. Områden med kontakter mellan vulkaniter - omvandlade 

sediment har letats, kontakter mellan kvartsitiska - leriga 

sediment samt områden med järnmalmsformationer har genomletats. 

Arbetena har bedrivits dels med hundblockletning och dels 

med konventionell blockletning. En geologisk sammanställning av 

befintligt kartmaterial har gjorts i skala 1:100 000 (Bil.2). 

Resultaten av analysen redovisas i Tab. l. Även en rekognoscering 

har gjorts söder om Roskölenområdet. 

RESULTAT 

I området mellan Los och Rullbo har kontaktzonerna mellan vulkaniter 

och sediment blockletats (Block BXAC 85019 och 85020) 

(Bil. 3). BXAC 85019 innehåller finkristailin arsenikkis och 

magnetkis men guldhalten är

låg. 

Inom Rullboområdet har järnmalmen provtagits med avseende på 

guld (BXAC 85856) och håller

Tabell l. 

S % Cu % Zn % Pb % As % Au Ag Au 

ppm ppm ppb 

BXAC 85019 1.9




F. Ros 


FRÄKENTJÄRN 

Datum:1986-03-l5 


Plats: Fräkentjärn 

Kartblad: 15 F NV 

Trots en intressant malmgeologisk miljö avskrives objektet. 

Detta görs på grund av att guldhalterna som påvisats är för 

låga för att vara ekonomiskt intressanta. 

Nyckelord: Guld, uran, vittringssediment. 

l

INNEHÄLL 


INLEDNING 

GEOLOGISKA FÖRUTSÄTTNINGAR 


RESULTAT 

BEDÖMNING 

Figur l Blockkarta 

Sid 

l 

3 

3 

3 

3 

3 

2

INLEDNING 

Detta uppslag har från och till arbetats på sedan 1979. Den 

typ av arbeten som utförts är förutom blockletningsarbeten, 

geologisk kartering. Uppslaget består i ett 30-tal kvartsitiska 

block med Cu med varierande halter av guld och uran. 


Området ligger långt ned i den stratigrafi som föreligger i 

Los-seriens sediment och torde tillhöra de äldsta leden i ovan 

nämnda serie. Söder om området föreligger en urgranit. I området 

österut ligger uppslaget Hästtjärn (PRAP 83505). 


Både konventionell- och hundblockletning har utförts inom 

området. 

RESULTAT 

Ett antal nya block, 4 st (Fig. l), har påträffats inom det 

tidigare kända området. Försök har gjorts att bredda blocksvansen 

men inga nya mineraliserade block har påträffats i denna 

riktning. 

BEDÖMNING 

De geologiska förutsättningarna och det geologiska-stratigrafiska 

läget för de mineraliserande blocken är intressanta. Men 

utbredning och den dåliga korrelationen mellan koppar och guld 

gör att fortsatta arbeten inte rekommenderas. Mineraliseringstypen 

Cu-Au-U är annars av klassisk typ i vittringssedimentär 

berggrund. 

3

Provtagna block Fränkentjärn lSF Sd 

Cu % Au ppm Ag ppm Mo ppm 

BXAC 79064 0.16 14 

065 0.13 

066 0.29 

067 0.13

Sveriges Geologiska AB 


Uppjragsgivare: NSG 

F. Ros 

SAMMANFATrNING 

MANSJÖBERGEr 

Datum: 1986-04-15 

ID-nr:PRAP 86514 

Plats: Mansjöberget 

Kartblad: 15 F NV 

Området har en intressant geologisk miljö rren då inga tecken 

har iaktagits dels på omvandlingar och dels på mineraliseringar 

avskrives området. 

Nyckelord:Eulysit,kalksten, grafitskiffer, omvandling. 

l

INNEHÄLLSFÖRTECKNING 


INLEDNING 



RESULTAT 

BEDÖMNING 

Figur l Blockkarta 

Sid 

l 

3 

3 

3 

3 

3

INLEDNING 

Under olika perioder har området vid Mansjöberget varit föremål 

för prospekteringsarbeten. Det ligger på 15F NV 5-6 d och vissa 

gruvförsök har utförts på 1700-talet, dels på en järnmalm i en 

så kallade eulysit och dels på en relativt ren kalksten. 


Området ligger i ett suprakrustalstråk som går från Los-Mansjöberget-Mattsmyra 

och ned mot Edsbyn. Stråket ligger inom det 

så kallade riftsystemet som kommer ned från Bodsjö. Intressanta 

bergarter som är gynnsamma ur malmsynpunkt är eulysit, ultrabasit, 

kalksten och grafitskiffer. 


Blockletning har utförts dels med hjälp av hundblockletning och 

dels med hjälp av konventionell blockletning (Fig. l). Inte 

bara Mansjöberget utan även en kraftig elektrisk ledare norr om 

detta område har undersökts. 

RESULTAT 

Inte enbart malmmineraliserande block har sökts utan även 

tecken efter omvandlingar har försökt spåras i samband med de 

ultrabasiska intrusiven. Några tecken på större omvandlingssystern 

har inte iakttagits och inga nya malmblock har påträffats 

inom området. Den elektriska ledare som undersökt norr om 

Mansjön visade sig vara en kisrik, grafitfattiq zon. I det prov 

som analyserats på grafit BIBC 85016 är halten

tecken på. malmomvandling, eller malmhalter varför inga ytterli 

gare arbeten rekomrtEnderas. 

4

Blockanalyser Mansjöberget 15 F NV 

Cu Pb Zn Ag Ni W Cr 

BXAC 79509 0.002 0.002 0.005

SVERIGES GID:L

INNEHALLSFDRTECKNING 

SAMMANFATI'NING 

INLEDNING 

GIDIDGISK ÖVERSIKT 

ÖVRIC:J\ PROSPEKTERINGSINSATSER 

CMRÄDEI'S MAI.MPOTENI'IAL 

LITTERATURFÖRTECKNING 

Figurer: l Områdeskarta 

2 ÖVersiktlig geologi 

Bilaga: l Geologisk karta 

Sid 

l 

3 

3 

6 

6 

7 

2

INLEDNING 

Föreliggande rapport avser rekognoscering av Mörtsjöområdet 

vilket är beläget i gränsområdet mellan Delsbomassivet (nytt 

narm på Delsbokratonen, se delrapport OCkelbo denna volym) och 

den väster därom belägna riftzonen (fig. l). Arbetena föranleddes 

aven veckstruktur i det flygmagnetiska kartma.terialet, 

vilken tolkades som ett ostvästligt orienterat synklinalstråk 

och ansågs var intressant ur guldprospekteringssynpunkt 

beroende på möjligheten att där finna guldpotentiella vittrings- 

och kemiska sediment (de magnetiska dragen är likartade 

med dem i Roskölen) • Härvid måste påpekas att tanken att Delsbomassivet 

utgörs av ett kratonområde fortfarande är viktig 

för prospekteringen, men att den geologiska kunskapen fortfarande 

är för dålig för att verifiera denna teori. 

Redan vid 1984 års rekognosceringsarbeten fastslogs att området 

delvis utgjordes av suprakrustalbergarter. Rekognosceringsarbetena 

1985 bekräftade detta men visade också att geologin 

var ganska komplicerad. Generellt kan området betraktas 

som en sarrmanhängande kraftigt deformerad synfonnstruktur vars 

understa delar utgöres av metaareniter överlagrande Delsbomassivets 

granitoider. Stratigrafin är således densamma som i 

Nianforsområdet. Mörtsjöområdet betraktas därför som den västra 

begränsningen av Delsbomassivet. 

Dessa rekognoscerings- och karteringsarbeten har bedrivits 

under fältsäsongen 1985 med l extrageolog under l månad 

(Fredrik Grensman) samt l veckas kontroll av l geovetare (Jan 

Ehrenborg) • 


Projektområdet ligger inom Delsbomassivet (fig. l), i gränsområdet 

mot den väster därom belägna riftzonen. Denna zon klipper, 

i sin tur, Delsborna.ssi vet (Ros F., Claesson L-A., Ehrenborg 

J., 1985). 

3

Onrådet utgöres aven kraftigt sanmanveckad och ådergnejsmigmatitomvandlad 

gnejsterräng huvudsakligen bestående av 

primorogena granitoider, magnetitrika metaareniter med inlagrade 

kvartsiter och amfiboliter samt metaargilliter med inlagrade 

amfiboliter och rostiga kisförande horisonter (pyrit, 

kopparkis). Vidare uppträder amfibolitiska grönstenar av 1osgrönstenskaraktär. 

Förskiffringsytornas orienteringar varierar 

kraftigt, vilket troligen beror av samverkan mellan minst två 

veckdeformationer (Ros F., Claesson L-Ä., Ehrenberg .J., 1985). 

Ledhorisonter saknas, varför den geologiska bilden ej kan 

framställas på ett så enkelt och överskådligt sätt som inom 

det närmare kusten förekommande Nianforsstråket (fig. 2). 

I öster förekommer förskiffrade granitoider tillhörande Delsboma.ssivet, 

vilka ibland växellagrar med sura gnejser (troligen 

tillhörande metaareniterna eller de "sura gnejserna av 

okänt ursprung" i OCkelboområdet). Mot väster följer sedan 

metaareniter, ofta växellagrande med band av förskiffrade granitoider, 

och längst i väster metaargilliter med tunna amfibalitinlagringar 

(fig. 2 och bilaga. l). I väster finns också 

två kroppar av amfibolitisk grönsten vilka förmodligen tillhör 

Losgrönstenarna. I riftzonen uppträder återigen förskiffrade 

granitoider. Dessa har errellertid ej förts till Delsbomassivet 

utan till de kring detta förekorrrnande prirnorogena 

granitoiderna. 

Nianforsstråket 

vid denna studie har Mörtsjöområdet uppfattats som en del av 

den västra begränsningen av Delsbomassivet. Stratigrafin och 

den geologiska bilden är i princip jämförbara med Nianforsstråkets 

(fig. 2). I det sistnämnda stråket stupar Delsbomassivet 

mot öster in under en metaarenithorisont, vilken i sin 

tur överlagras av metaargillit. Denna relation är här entydig 

enligt fältobservationer och kan följas över 25 km i nord-sydlig 

riktning. 

4

Mörtsjöområdet 

De flesta flacka förskiffringarna i Mörtsjöområdet härrör från 

den äldre deformationen under ost-västligt tryck och stupar 

mot väster. Detta innebär att Delsbana.ssivet mot väster stupar 

in under metaareniten vilken i sin tur överlagras av metaargillit. 

Metaareniten för också orena kvartsiter liknande dem 

i Nianforsstråket. I såväl Mörtsjö- som Nianfors-metaargilliterna 

förekommer amfiboliter. 

Korrelation Nianforsstråket - Mörtsjöområdet 

Av ovanstående frarrgår att suprakrustalen i Mörtsjöområdet 

sannolikt utgör fortsättningen av Nianforsstråket och att 

dessa två områden tidigare utgjort ett sarrma.nhängande metaarenit 

- metaargillitområde som i stort sett haft samma stratigrafiska 

och tektoniska utveckling. Förutom den tektonik som 

finns i Nianforsstråket har Mörtsjöområdet dessutom i sina 

västra delar präglats av rifttektonik. Den tektoniska deforrrationen 

under den svekokarelska orogenesen delade sedan av det 

sarrma.nhängande metaarenit - metaargillitområdet så att Mörtsjö- 

och Nianforsområdena nu utgör två från varandra fritt 

liggande områden i gränsområdet mellan Delsbana.ssivet och 

omgivande gnejsterräng (se fig. 2). 

Riftzonen 

Riftverksamheten i väster har resulterat i omvandlingar, såsom 

plagioklasblastes i metaargilliterna. Dessa omvandlingar är 

lokaliserade till de viktigaste förkastningarna. I riftzonen 

uppträder också amfibolitiska grönstenar vilka sannolikt motsvaras 

av Losgrönstenarna mot NV och av gabbro-basalterna i 

Ockelboområdet. Dessa basiska intrusiv-vulkaniter karakteriseras 

av hög susceptibilitet och är till sin utbredning, såväl 

mot NV som mot SO, huvudsakligen begränsade till riftzonen. 

5

ÖVRIGA PROSPEKTERINGSINSATSER 

anrådet indikerades såsom guldanomalt under 1984-års 

vaskningsarbeten (Ros F., Claesson L-A., Ehrenborg IJ., 1985). 

Härvid framkom två guldförande provpunkter mellan Ovanåker och 

Långhed. Under 1985-års arbeten har dessa vaskprover ej följts 

upp med detaljarbeten, dock har översiktlig blocksökning 

utförts vid karteringsarbetet. Inga nya block har provtagits. 

Sedan tidigare finns ströblock dock utan intressant metall 

innehåll. Inga äldre gruvförsök är kända i detta område. 

OMRADErS MALMPOTENI'IAL 

Det har, utan entydigt resultat, diskuterats om teorin för 

Delsboområdet (Wilson m fl, 1984) fortfarande gäller eller ej. 

vi har under arbetena 1984 och 1985 funnit ett flertal kring 

Delsbomassivet belägna områden med de s k "vittringssedimentä 

ra och kemiska sediment som avsatts på och omkring basement 

blocket", Berggrunden i dessa delområden utgöres av magnetit 

rika metaareniter, kvartsi ter, amfiboliter och metaargilliter. 

Det är möjligt att dessa områden stratigrafiskt är jämförbara 

med Enåsensituationen där sillimanitkvartsit Imderlagrar metaargillit. 

Det har ännu ej kontrollerats om dessa sediment är 

guldanomala, men om jämförelsen med Enåsensituationen betraktas 

som sannolik, så bedöms områdena med den magnetitrika 

Nianforstypen, Mörtsjöområdet, Stråsjöområdet (se delrapport 

denna volym), Hennaområdet, Nianforsstråket, Hassela- och 

Gnarpområdena (Ros, F., Claesson, L-A., Ehrenborg, J., 1985) 

samt Göstjärnsstråket (Falk, L. och Niva, B. 1985) som mycket 

intressanta ur guldprospekteringssynpunt. 

6

LITrERATURFDRTECKNIG 

Falk, L., och Niva, B. 1985. Bodsjöområdet 1984-års arbeten. 

PRAP 85524. 

Ros R., Claesson L-A., Ehrenborg J., 1985: Regionala prospekteringsarbeten 

inom Delsokratonen samt dess närmaste 

omgivningar utförda 1984. PRAP 84155. 

Wilson M.R. med flera 1984: Regional geotolkning över Södra 

Norrland och Hotagenområdet. PRAP 84509. 

7

SVERIGES GIDLeX;ISKA AB Datum: 1986-02-15 

Division Prospektering ID-nr: PRAP 86514 

Upp:lragsgivare: NSG Plats: Grängsbo 

rr-A Claesson Kartlad: 15F SO, 15G SV 

T. Svensson l4H NO, 14G NV 

SAMMANFATrNING 

GRÄNGsl30CMRADEr 

1985-års insatser 

Grängsboområdet är beläget centralt i riftzonen som kan följas 

från Bodsjöområdet i norr till Ockelboområdet i söder. Berggrunden 

domineras i denna zon av metaargillitgnejser. Mafisk 

magmatism utgör ett betydande inslag i Ockelboområdet. Mot 

norr uppträder ställvis talrika amfiboliter vilka tolkas vara 

metavulkaniter knutna till den mafiska magmatismen. Inslaget 

av seror09'ena och postor09'ena graniter samt pegmatiter är 

ställvis stort. 

Kraftig förkastningstektonik genomsätter området. Olika typer 

av rörelsezoner har indikerats. En mycket markant zon med stora 

vertikalröreler är belägen strax norr om Grängsbofyndigheten. 

I direkt anslutning till en förgrening av denna zon finns 

en mycket distinkt toriumanornali. Denna kan indikera ett hydrotermalt 

aktivt område. Flera uranmineraliseringar uppträder 

i rrEtaargilliten sydost om Grängsbo. Här förekornrrer rikligt 

med kordierit och sillimanit liksom ser-postorogen granit. 

l

Grängsbo sulfidmineralisering indikeras tydligt med slingrarn 

och magnetometermätningar och utgörs dels av kompakt, dels av 

impregnation av magnetkis med varierande koppar-, zink-, 

silver- och guldhalter. Denna sulfidmineralisering kan förklaras 

på olika sätt. En tolkning är att Grängsbo utgör en 

"sediment-hosted ma.ssive sulphide deposit" där den mafiska 

ma.gmatismen varit drivkällan. En annan tolkning är att HHPgraniter 

(High Heat Production), vilka uppträder i seismiskt 

aktiva zoner, skapar förutsättning för initierade och upprätthållande 

av förhållanden med högt värrreflöde och stor permia 

bilitet. Detta är nödvändigt för att upprätthålla hydrotermala 

cirkulationssystem och bilda epigenetiska malma.vsättningar i 

anslutning till denna typ av graniter. 

Nyckelord: Grängsbo, sulfidmineralisering, riftzon, meta 

argillit, mafisk magmatism, HHP-graniter. 

2

Innehållsförteckning 

SAMMANFATrNING l 

l. INLEDNING 4 

2. lJTFDRDA ARBErEN 4 

3. RESULTAT 4 

3.1 Berggrundsgeologi 4 

3.2 Regional geofysik 5 

3.2.1 Tektonik 5 

3.2.2 RAMA uppföljning 5 

3.2.3 Strålningskartor 6 

3.3 Genomgång av geofysiska rnarkmätningar 7 

3.4 Blockletning 7 

4. TOLKNING 8 

LI'ITERA'I'UREDRTECKNING 10 

Figurer 

l. Lägeskarta 

2. Berggrundsgeologisk översiktskarta 

Sid 

3

.UPPSALA 

-./' I'- TOCK HOLM 

o 

.. 

GRANGSBO 

LAGESKARTA 

KARTBLAD 14F. 15 F, 14G, 15 G 

ID-NUMMER PRAP 86514 

SKALA 1:400000 

oI 

10 

I 

L-Å CLAESSON -KÅ 

FIG. 1 

PROJEKT REG . Au I HÄLSI NG LAND 

DIVISION PROSPEKTERI NG 1986

l. INLEDNING 

Under 1985 har SGAB på uppdrag av NSG utfört regionala prospekteringsinsatser 

i västra och södra Hälsingland inom 

beställningarna B57/85 och BI08/85. Härvid innefattades 

Grängsboorådet under punkt 5. Arbetet avsåg uppföljning av 

redan avrapporterade fynd (se PRAP 84518). 

2. UTFÖRDA ARBErEN 

Inom projektets ram har översiktlig berggrundsgeologisk kartering 

utförts i samband med prospekteringsarbeten inom 

OCkelboområdet (Fig. l). Härvid har Grängsbogruvans närmaste 

angivning besiktigats liksom andra områden med misstänkta 

metavulkaniter. 

En genomgång av RAMA kartorna har utförts liksom uppföljning i 

fält av intressanta anomalier med VLF instrument. En genangång 

har även gjorts av strålningskartorna. 

Blockuppföljning med hundar har ej utförts i Grängsboområdet, 

pga att de intressanta fynden vid Köls jön inom OCkelboområdet 

tog hela tidsperioden i anspråk. Dock har viss uppföljning 

gjorts av ströblocken söder respektive nordväst om Grängsboområdet. 

3. RESULTAT 

3.1 Berggrundsgeologi 

anrådets bergrund har beskrivits tidigare (PRAP 84518) härvid 

påvisades att Grängsboområdet huvudsakligen uppbyggs av 

metaargillitgnejser. Dessa suprakrustalgnejser innehåller 

underordnat arenitiska, kvartsitiska, amfibolitiska och skarniga 

horisonter. Några troliga metavulkaniter av sur till 

intennediär sarrmansättning tycks inte finnas i Grängsboområdet. 

Det enda inslaget av dylika bergarter uppträder vid 

4

Flätsbogruva (kartblad l4F NO) och öster därom inom OCkelboområdets 

sydvästra del. 

Inom riftzonen nordväst om Grängsbo (Fig. 2), ökar inslaget av 

amfibolitiska grönstenar. Dessa utgör troligen metavulkaniter. 

Dessutom ökar inslaget av pegmatit- och migmatitgraniter 

suprakrustalbergarterna. 

I Grängsbogruvans närmaste omgivning konstaterades att tidigare 

detaljkartering (BRAP 82602) överensstämner med nuvarande 

uppfattning. 

3.2 Regional geofysik 

3.2.1 Tektonik 

Området är beläget centralt i riftzonen. Grängsbofyndigheten 

omslutes av flera tydliga förkastningar där markanta vertikalrörelser 

kan iakttagas. Förkastningszonen strax norr om 

Grängsbo utgör en dylik zon. Här har en ultramylonit observerats. 

Inne i förkastningsblocken är berggrunden starkt srråveckad 

vilket tidigare beskrivits i detalj från Grängsboområdet (se 

BRAP 82602). 

3.2.2 RAMA uppföljning 

Följande flyg-RAMA-anomalier har undersökts med VLF-rrätningar 

och mätning med protonmagnetometer. 

Kartblad l4F NO: 

Två anomalier omedelba.rat öster om Långbotjärnen (ruta 9j) 

mättes. Anoma.lierna orsakas ej av mineraliseringar. 

5

Kartblad 15F SO: 

Inom en magnetisk struktur, cirka 700x400 meter stor och belägen 

nordväst om Kringelt järnen (ruta 2h) finns tre mindre 

delstrukturer med nordnordöstlig riktning. Den ostligaste av 

dessa delstrukturer gav ett distinkt elektriskt utslag vid 

markmåtningarna. 

Moränen i området är kraftigt rostfärgad. Dessutom finns block 

med rikligt grafitinnehåll. 

Objektet har senare detaljmätts med slingram och magnetometer 

(PRAP 86005) varvid goda elektriska ledare, troligen grafit 

samt magnetkis, indikerats till maximal bredd om 55 meter. 

Objektet finns omnämnt i rapport PRAP 85539. Mattsmyra, grafitprospektering 

1985. 

En anomali väster om Stugtjärnen (ruta 2i) har kontrollerats. 

Fastän anoma.lin är svagare än föregående kan den vara orsakad 

aven mineralisering (koordinat: 6811325/1490275). 

Kartblad 15F NO: 

En anomali på Kalvbergets sydslutning (ruta 5i, koordinat 

6828175/1490300) är något diffus och orsakas troligen aven 

krosszon. ytterligare en anomali övermättes en knapp kilometer 

ostsydost från ovannämnda anomali. Denna är troligen ej heller 

förorsakad aven mineralisering. 

3.2.3 Strålningskartor 

Gränqsboområdet kännetecknas av ett stort antal U + Th-anomalier. 

Strax söder om Grängsbofyndigheten (Fig. 2) ligger stugbergets 

uranmineralisering (IRAP 84002). 

Två stycken mycket tydliga Th-anomalier uppträder i området. 

En av dessa ansluter till den mycket markanta förkastningszonen 

cirka l km norr om Grängsbofyndigheten (Fig. 2). Den 

6

andra Th-anomalin sarrmanfaller med magnet-slingramsanornalierna 

vid Kringeltjärn (Fig. 2). 

Dessa två Th-anomalier är för övrigt de enda inom riftzonen 

på kartbladen 15G, 15F och 16F so. 

3.3 GenOITgång av geofysiska markmätningar 

Enligt tidigare insatser (BRAP 82602) indikeras Grängsbofyndigheten 

mycket tydligt med slingram- och magnetometermätningar. 

utöver dessa markmätningar i staksystem genomfördes 

profilmätningar (PRAP 83548) över ett flertal RAMA-anomalier. 

Härvid framkom en tydlig fortsättning, mot väster, på. Grängsbostråket• 

Anomalibilden är dock komplex med ett flertal goda 

ledare och magnetiska stråk. 

Ett annat område som indikerades var vid Skallarberget (14G, 

9b) (PRAP 83548). Här uppträder 2 ovanliga slingramsanornalier 

med en kraftig negativ Re-effekt men positiv Im-effekt. Dessutom 

finns en markant negativ magnetrespons associerad till 

båda anomalierna. Orsaken är okänd till dessa anomalier. 

3.4 Blockletning 

Uppföljning av ströblock har inte resulterat i några nyfynd 

runt Grängsbo. Däremot provtogs två block med magnetkis och 

spår av kopparkis (BXDL 85005, 006) vid Kringeltjärn (Kartbladet 

15F, 2h). Inga anmärkningsvärda halter erhölls, varför 

objektet överlämnades till grafitprospektörerna. (se PRAP 

86005). Ytterligare två block har analyerats. Ett prov (BXDL 

85066) från Västbogruva (kartblad 15F 2i) bestående av skarnjärnmalm 

håller mycket låg guldhalt (2 ppb) , Det andra blocket 

(BXDL 85169) utgörs av skarn bestående av amfibol, granat, 

biotit, kvarts och kopparkis. Inga intressanta metallhalter 

finns i detta block. 

7

4. TOLKNING 

Den första och mest troliga tolkningen för Grängsbofyndigheten 

torde vara ett rent magmatiskt exhalativt bildningssätt. 

Fyndigheten utgöres av såväl kompakt- som impregnationsmineraliseringar 

av magnetkis med varierande halter av koppar, zink, 

silver och guld. V"årdbergarten är metaargillit, vari mineraliseringen 

tycks ligga konformt med lagringsytorna• Berggrunden 

har utsatts för intensiv veckning varvid anrikning troligen 

har skett i bl a veckomböjningarna. 

Regionalt uppträder rikligt av mafisk magmatism. Denna utgör 

troligen vännekällan för det hydroterma.la konvektionssystem 

som anrikat och avsatt denna komplexa sulfidfyndighet. 

Dylika massiva sulfidfyndigheter klassas som "sediment-hosted 

massive sulphides". Några välkända exempel är Mount Isa, Mc 

Arthur River, Navan, Rarrmelsberg och Sullivan (Russel et. al 

1981) • 

Vidare bevis för denna typ av fyndigheter i marina sediment; 

med mafisk magmatism, som relateras till spridningszoner, är 

"black smokers". Dessa fenomen uppträder rikligt vid oceana 

spridningsryggar• De bevisar möjligheten att sulfidmalmer kan 

bildas i djuphav med mafisk magmatism som drivkälla 

genom IDO-tals meter av överliggande sediment. 

En annan möjlig värmekälla och mekanism för Grängsbofyndigheten 

diskuteras nedan. 

Många författare har beskrivit fenomenet med hydroterrnala 

U-mineraliseringar som är yngre än den granit med vilken de är 

rumsligt associerade. Att graniter dessutom kan generera 

hydroterma.la mineraliseringar har påvisats genom den epigenetiska 

Pb-Zn-fluorit-baryt mineraliseringen i North Pennine, 

England. Här uppträder mineraliserade gångsystem (Brown et. al 

1980) • 

8

Relationen mellan postmagrnatiska mineraliseringar och graniter 

har tillskrivits den höga värmeproduktionen genom radioaktivt 

sönderfall. Granitema kan vid ökat värmeflöde från manteln 

eller genom tektonisk aktivitet, starta vätskeflöden av betydande 

intensitet. Detta kan i sin tur skapa hydroterma.la och 

andra lågtemperaturavsättningar av metallelement. 

Så kallade HHP-graniter (High Heat Production) (Plant et al 

1985) uppträder vid "destructive plate margins" och i "anorogenic 

settings". Dessa graniter utgör kalkalkalina intrusioner 

som uppträder sent i orogena cykler och alkalina-subalkalina 

graniter, vanligen Sn-anrikade, som uppträder postorogent i 

kontinentala riftzoner. 

Subkontinental litosfär, anrikad på LIL elementen och F på 

grund av transporten av material från subduktionszoner, är en 

tänkbar källa för HHP graniter, inklusive de som intruderat i 

kontinentala riftzoner långt efter orogenesen. 

Associationen mellan HHP-graniternas genes och blockrörelser i 

samand med djupa förkastningszoner betonas starkt. Graniternas 

uppträdande i seismiskt aktiva zoner skapar förutsättningar 

för initierande och upprätthållande av högt värmeflöde och 

stor permiabilitet vilket är nödvändig för att upprätthålla 

hydroterma.la cirkulationssystem och bilda ma.lmavsättningar. 

om denna typ av graniter finns i Grängsboområdet eller i 

riftzonen överhuvudtaget vet vi inte idag. Men talrika postoch 

serorogena graniter samt pegmatiter genomsätter berggrunden 

i området. vidare finns talrika U-mineraliseringar i 

anslutning till de stora förkastningarna (exempelvis Stugberget). 

Thorium-anomalierna i området kan indikera starka 

hydroterma.lsystem vilket troligen är fallet vid Enåsen. 

Idag kan man varken förkasta eller styrka någon av ovanstående 

teorier. Betydligt mera bevis för områdets tektoniska bildningsmiljö 

samt graniternas sarrmansättning behövs. 

9

LITrERATURFDRTECKNING 

Brown, G.C., Cassidy, J., Oxburgh, E.R., Plant, J., Sabine, 

P.A. and Watson, J.V., 1980: Basement heat flowand 

metalliferous mineralisation in England and Wales. 

Nature, 288, No 5792, pp 657-659. 

Hesselbom, Ä., 1983: Grängsbo, delrapport geofysiska profil 

mätningar • PRAP 83548. NSG-rapport. 

Johansson, L., 1986: Kringeltjärn, geofysik. PRAP 86005. NSG 

rap:r;ort. 

Kullman, F., 1984: Stugberget - Losjön, detaljprospektering. 

lRAP 84002, KBS-rap:r;ort. 

Lagergren, L., Niva, B. och Lindblorn, L., 1985: Mattsmyra, 

grafitprospektering 1985. PRAP 85539, NSG-rapport. 

Persson, G. och Theiander, T., 1982: Grängsbo, uppföljande 

undersökningar inom kartbladet 15G Bollnäs SV. BRAP 

82602, NSG-rapport. 

Persson, G. och Sigurdsson, T., 1984: Grängsbo, 1983-års pros 

pekteringsarbeten. PRAP 84518, NSG-rapport. 

Plant, J .A., O'Brien, C., Tarney, J. and Hurdley, J., 1985: 

High heat production (HHP) granites, hydrotherma.l circu 

lation and ore genesis, pp. 262-285. Paper presented at 

the High heat production (HHP) granites, hydrothermal 

circulation and ore genesis conference, organized by The 

Institution of Mining and Metallurgy and held in St. Aus 

tell, Cornwall, England, from 22 to 25 September, 1985. 

Russel, M.J., Soloman, M. and Walshe, J.L., 1981: The genesis 

of sediment-hosted, exhalative zinc + lead deposits. 

Mineralium Deposita 16, pp 113-127. 

10

1 

Cu och Zn-halter. Denna uppslagsända resulterade i ett helt 

nytt intressant objekt, Kölsjön, med intressanta Cu- och 

Zn-halter. Medelhalten för 11 kopparblock ligger på 1.39 % Cu, 

dessutom finns här 2 zinkblock med "'10 % Zn. 

Ytterligare ett intressant blockfynd hittades av hundarna 5 km 

norr om Ämot. Detta skarnblock innehåller 1.9 ppm au, 1.6 % Cu 

och 0.12 % Pb och ligger i anslutning till magnetitförande 

grönstensblock. 

Dessutom har blockfynd gjorts av J. Ehrenborg i Jönsboområdet 

dä r fl era block med ci rka 10 % Zn provtogs • Tyvä rr "j nmutades 

området samtidigt aven privat prospektör. 

Anomala halter av koppar och guld har indikerats i ett uppslag 

öster om Jönsboblocken. Här provtogs varpen från ett magnetitrikt 

sediment med amfibolitiska delar. Högsta halterna erhölls 

i amfiboliten med 0.96 % Cu och 0.4 ppm Au. 

Nyckelord: Ockelboområdet, bimodal vulkanism, "sediment hosted 

massive sulphides", Kölsjön, Jönsbo.

2 

INNEHÄLLSFÖRTECKNING Sid 

INLEDNING 4 

GEOLOGISK ÖVERSIKT 5 

TEKTONIK 7 

Plastisk deformation 7 

Rupturell deformation 9 

BERGARTSBESKRIVNING 10 

Metasediment 11 

Sura gnejser av okänt ursprung 11 

Gabbro-dioriter samt intermediära-basiska vulkaniter 11 

Primorogena granitoider 12 

Gabbropluggar 13 

Regionalmetamorfos och andra omvandlingar 14 

Sen- och serorogena granitoider 14 

Jotniska diabasgångar 15 

GEOFYSIK 15 

Grå tonskartan 15 

RAMA-kartorna 16 

Strålningskartorna 16 

BLOCKLETNING 16 

OMRÄDETS MALMPOTENTIAL 17 

LITTERATURFÖRTECKNING 18 

TABELLER: Analyserade block Tab. 1 

FIGURER: Lägeskarta Fig. 1 

Stratigrafi schema Fig. 2 

Svaghetszoner Fig. 3 

Deformationsmodell Fig. 4 

Svaghetszoner Fig. 5

BILAGOR: Berggrundskarta Bi l • 1 

Blockkarta 14G;SV Bi l • 2 

Blockkarta 14G;SO Bi l • 3 

Blockkarta 14G;NV, NO Bi l • 4 

3

INLEDNING 

4 

Föreliggande rapport avser de prospekteringsarbeten som 

utförts åt NSG inom "Regional guldprospektering i Hälsingland, 

del projekt Rift Edsbyn - 14G". Dessa utgör fortsättningen på 

1984 års regionala prospekteringsarbeten i Hälsingland (Ros 

F., Claesson L-Ä., Ehrenborg J., 1985). 

Några lokalt bedrivna arbeten på kartblad 14G har tidigare 

inte utförts. Däremot täckte 1983-års prospekteringsarbeten 

kring Grängsbo även de nordvästra delarna av kartblad 14G;NV 

(G. Persson, Sigurdsson T., 1984). Regionala blockletningsarbeten 

förekom 1979-1981 samt vid 1983-års prospekteringsarbeten 

vid Grängsbo. Det är 1979-1981 års blockfynd som legat 

till grund för 1985-års blockletningsinsatser. 

Rekognoserings- och karteringsarbetena har bedrivits under 

fältsäsongen 1985 med 1 geovetare (J. Ehrenborg). Dessa arbeten 

har kompletterats med begränsade mineralogiska- och 

kemiska undersökningar på bergarter inom projektområdet. Dessa 

undersökningar har huvudsakligen koncentrerats på provtagning 

av mineraliserade block och endast i mindre utsträckning varit 

inriktade på karteringsaspekten (studier i tunnslip), bl.a. 

för att försöka identifiera ursprunget till de sura gnejserna. 

Topografiska kartor i skalan 1:50 000 har använts för hällorientering 

medan de geofysiska kartorna fungerat som ett nödvändigt 

underlagsmaterial vid bearbetningen av de geologiska 

fältobservationerna. 

Geofysiska arbeten inskränker sig till uppföljning av några 

RAMA anomalier i fält samt diskussioner över den framtagna 

gråtonskartan. 

Hundblockletning har bedrivits under en 2-veckors period med 

utgångspunkt från tidigare intressanta blockfynd med Au-, 

Cu- och Zn-halter. Dessutom har regional blockletning utförts 

samtidigt med karteringsarbetet av J. Ehrenborg.


5 

Projektområdet ligger omedelbart söder om den s.k. Delsbokratonen 

(Ros F., Claesson L-Ä., Ehrenborg J., 1985). Med hänsyn 

till osäkerheten i Delsbokratonens ursprung och till att området 

i sin nuvarande utformning lika gärna kan betraktas som 

ett batolitkomplex, så föreslås här att namnet Delsbokratonen 

utbytes mot Delsbomassivet (fig. 1). Detta namn kommer att 

användas i denna rapport. Det är endast för konstruktionen av 

stratigrafin i figur 2 som en ståndpunkt om Delsbomassivets 

ursprung måste tas och därvid har stratigrafin från Ros F., 

Claesson L-Ä., Ehrenborg J., 1985 behållits oförändrad. Geologiskt 

ansluter projektområdet inte på ett enkelt, kontinuerligt 

sätt till Delsbomassivet, utan skiljs från denna aven 

markant svaghetszon som sträcker sig i västnordvästlig riktning, 

den s.k. Edsbyn-Ockelbozonen (fig. 3). Fältarbetet styrker 

existensen av denna svaghetszon. 

Kraftiga omvandlingar och rikliga förekomsten av rupturella 

svaghetszoner inom kartbladet 14G har resulterat i en mycket 

komplex geologi vilket i fält bl.a. belyses av att berggrundens 

sammansättning kan växla mycket snabbt och att det många 

gånger är svårt att få en klar bild över geologin. Svårigheten 

att finna hällar inom större delområden inom projektområdet 

samt avsaknaden av ledhorisonter försvårar ytterligare möjligheterna 

att få en god överblick över områdets geologi. Vid 

framställandet av den berggrundsgeologiska kartbilden har därför 

de rupturella zoner som framtolkats i det geofysiska materialet 

(främst det flygmagnetiska kartunderlaget) spelat stor 

roll. 

Ovan nämnda svårigheter har gjort att det nästan varit omoJligt 

att tolka fram långa sammanhängande bergartshorisonter 

och/eller massiv. Kartbilden har istället blivit en mosaik av 

berggrundsblock, över vars gränser det ofta är omöjligt att 

tolka fram en enkel och sammanhängande geologisk bild av berggrunden. 

Suprakrustalbergarterna utgör en fortsättning av de kring 

Delsbomassivet belägna svekokarelska, som epikontinentala

6 

tolkade, sedimenten (fig. 2, Ockelboområdet) och domineras av 

metaargillit med inslag av amfibolit, metaarenit och kvartsit. 

Generellt kan berggrunden inom området ses som uppbyggd av tre 

från varandra väl avgränsade block belagda såväl geofysiskt 

som genom fältiakttagelser vilka visar att geologin ofta ändras 

markant vid blockgränserna. Dessa block utgöres av Segerstablocket, 

Ämotblocket och Kölsjöblocket (fig. 3). 

Segerstablocket, vilket är upphöjt relativt Kölsjöblocket 

och nedsänkt relativt Ämotblocket, utgör en eventuell sydlig 

fortsättning av Delsbomassivet och är i sig uppdelat i minst 

tre ostnordostligt orienterade block. Berggrunden i Segerstablocket 

utöres främst av migmatitomvandlade primorogena granitoider, 

men även av på dessa liggande, kraftigt deformerad 

suprakrustal vilken många gånger, speciellt mot öster och 

sydöst, varit svår att skilja från de omvandlade granitoiderna. 

Ämotblocket utgöres huvudsakligen av ett sammanhängande 

primorogent granodioritmassiv på vilket ligger flackt till 

medelbrant stupande suprakrustalgnejser, främst av argillitursprung. 

Kölsjöblocket utgöres aven bandad, mycket växlande och 

kraftigt deformerad gnejsberggrund uppbyggd av svekokarelsk 

suprakrustal, gabbro-diorit samt primorogena granitoider. Var 

och en av dessa bergartsgrupper uppvisar i sig stora variationer. 

Beroende på osäkerheten angående de förgnejsade granitoida 

bergarternas ålder, så betraktas samtliga dessa som primorogena 

och intrusiva i de svekokarelska suprakrustalbergarterna. 

Områdets äldsta bergarter utgöres således troligen av metaargilliter 

och i dessa förekommande andra sedimentära och vulkaniska 

horisonter. Tillsammans utgör dessa en bandad suprakrustal 

sekvens. Till denna grupp har också förts de sura gnejserna 

av okänt ursprung, som förekommer inom projektområdet (fig. 

2).

7 

De svekokarelska suprakrustalbergarterna har - troligen i samband 

med den basiska vulkanismen iLosområdet - genomsatts av 

lagergångar, lagrade ;ntrus;oner och massform;ga massiv av 

gabbro-dioritsammansättning. Samtidigt har också basiska till 

intermediära vulkaniter, övervägande tuffer/tuffiter men också 

lavor, avlagrats för att ingå i den bandade svekokarelska 

suprakrustalen. Denna av gabbro-diorit och basiska-intermediära 

vulkaniter genomsatta suprakrustalsekvensen genomsattes 

sedan av primorogena granitoider samt små gabbropluggar. 

Varefter samtliga dessa bergarter deformerades under 

det svekokarelska deformationsskedet. Härvid gnejsomvandlades 

bergarterna och berggrunden utsattes för ytterligare omkristallisation 

och migmatitisering av varierande intensitet och 

omfattning. Samtidigt, och direkt följande på denna deformation 

genomsattes berggrunden av yngre granit, aplit och pegmatit 

(syn- till serorogen verksamhet) vilka ofta bildar 

skärande gångar och ibland isolerade mindre kroppar. Ett par 

yngre, ungefär 1 ti 11 10 meter breda di abasgångar f"j nns också 

inom projektområdet. 

De rikligt förekommande rupturella zonerna, såsom dessa idag 

uppträder inom området, har troligen huvudsakligen anlagts 

under och efter den svekokarelska deformationen. De viktigaste 

zonerna torde emellertid anlagts, utefter äldre markerade 

riktningar i berggrunden (svaghetszoner, veckstrukturer etc) 

redan i ett tidigt skede av eller före den svekokarelska orogenesen 

(ex. Edsbyn-Ockelbo- och Kilaforszonerna fig. 5). 

TEKTONIK 

Plastisk deformation 

Beroende på det stora antalet mindre berggrundsblock inom 

området så har det ej varit möjligt att på ett enhetligt sätt 

kartlägga områdets plastiska deformation, varför det för detta 

ändamål varit nödvändigt att utgå från enstaka hällobservationer 

och jämföra dessa med kringliggande områden. Härvid har 

det visat sig lämpligt att använda följande deformationsmodell 

(fig. 4) för att förstå områdets plastiska deformation

EDSBY N-OCKELBOZON EN 

\ G 

I 

I 

Kö lsjö blocket 

I 

14 ' - '-' - '-' - ' - . 

I 

KILAFORS 

ZONEN ---+ Åmo tl blocket 

Segersta blocket 

FIGUR 3. DE TRE VIKTIGASTE BERGGRUNDSBLOCKEN 

INOM PROJEKTOMRÄDET

a. 

Veckfas F 1 

(foLding) N 

FIG.4 

a och b. 

axialp lan 

(äldre) 

Skiss belysande relationerna mellan 

(Stölhös. 1979) 

de 

b. 

L? 

s 

Veckfas F 2 

(folding) 

& 

N 

tya huvudfaserna i den svekokarelska deformationen.

8 

(se Ros F ., Claesson L-A., Ehrenborg J., 1985 och Stålhös G., 

1979): 

"Enligt denna modell utsattes berggrunden först för ett ostvästligt 

tryck vilket resulterade i långa nord-sydliga 

isoklinala, mot väster överstjälpta veck. Veckens axial plan 

liksom gnejsernas lagringsytor och skiffrigheter parallellt 

med dessa har därvid kommit att präglas av östliga stupningar. 

En något senare (och delvis) samtidig nord-sydlig 

sammanpressning orsakade härvid en tvärveckning, vilken 

resulterade i utbildningen av ost-västliga branta till vertikala 

axel plan. Samtidigt skedde en rotation av de äldre 

lagrings- och förskiffringsytorna så att dessa hamnade i en 

mer ost-västlig riktning, oftast brantare än då de var 

orienterade i nord-syd. Utmed skärningslinjerna mellan de 

äldre, veckade axel planen och de nybildade yngre bildades 

efter hand de generellt mot öster flackt stupande veckaxlarna 

och stängligheterna. Dessa sent uppkomna stängligheter 

eller alternativt lineärförskiffringar inom berggrunden, 

har lokalt blivit så genomgripande att den äldre 

nord-sydligt orienterade planförskiffringen försvunnit 

eller maskerats och ersatts aven nybildad brant ost-västlig 

förskiffring." 

på bilaga. 1 finns (nästan uteslutande inom Amotblocket) 

markerat några nordsydliga strukturer (i teckenförklaringen 

kallade "Förmodad äldre N-S struktur") vilka förmodas utgöra 

deformationsstrukturer (plastiska eller rupturella) härrörande 

från den äldsta deformationen under ost-västligt tryck. 

En mycket markerad omorientering av många nord-sydliga och 

ost-västliga deformationsstrukturer måste också ha skett 

beroende på att dessa veckinterferensmänster störts av i 

första hand: 

- Det mot norr belägna Delsbomassivet vilket troligen har 

fungerat som ett resistensområde under den svekokarelska 

deformationen och gjort att den senare nord-sydliga tryckkomponenten 

varit större än inom kringliggande områden,

" 

EDSBYN-OCKELBOZONEN 

-, 

FIGURS . VIKTIGA SVAGHETSZONER INOM KARTBLADET 14G 

.............. ..... 

' . 

-, 

Edsbyn - Ockelbozonen 

Kilaforszonen 

.. , .. 

.. ° . 

0 .. 

'. 

' .. 

Troligen äldre nordsydli ga svaghetszoner 

Nordvästliga svaghetszoner 

Ostnordostliga svaghetszoner 

Ostvästliga svaghetszoner 

KILAFORS 

/' ZONEN

9 

varför den ost-västliga orienteringen av områdets planstrukturella 

element förstärkts. 

- Edsbyn-Ockelbozonen (fig. 3). "Strike-slip" rörelser ungefär 

parallellt med denna zon torde inte bara ha skett i 

själva zonen utan även inom stora delar av Kölsjöblocket 

och i mindre utsträckning i Ämotblocket. Dessa strike-slip 

rörelser har troligen resulterat i såväl rotation av äldre 

förskiffrings- och lagringsytor som i anläggandet av nya 

förskiffringsstrukturer ungefär parallellt med Edsbyn 

Ockelbozonen. 

Rupturell deformation 

Hela projektområdet kännetecknas av ett stort antal svaghetszoner 

(oftast smala förkastningar) vilka delar upp berggrunden 

i ett blockmosaikmönster (bilaga 1). Vid fältarbetet har 

varken åldersförhållandena mellan dessa svaghetszoner eller 

deras egentliga geologiska strukturer och betydelser kunnat 

fastställas. Svaghetszonernas läge och natur liksom åldersrelationerna 

mellan dem har emellertid ibland kunnat fastställas 

för isolerade lokaler i det flygmagnetiska materialet. 

Då såväl enstaka större svaghetszoner som grupper av mindre 

parallella svaghetszoner har regenererats, kanske flera 

gånger, så blir det ännu svårare att fastlägga de sanna 

åldersrelationerna mellan svaghetszonerna. 

Det är således ej möjligt att ställa upp något enkelt, generellt 

åldersschema för svaghetszonerna inom projektområdet, 

men en kort redogörelse för iakttagelser som lokalt ger antydningar 

om åldersrelationerna förmodas ändå vara värdefull för 

att komplettera den heterogena, komplicerade bilden av berggrundsgeologin. 

De otydliga och fragmentartat uppträdande nordsydliga svaghetszonerna 

(fi g. 5) framträder tydl i gast i Ämotblocket och 

torde utgöras av såväl förkastnings- som veckstruktuer. I sitt 

nuvarande uppträdande har de troligen anlagts redan tidigt

under den första plastiska deformationsfasen (tryck i ostväst). 

10 

Av de rikligt förekommande tydliga förkastningszonerna är troligen 

den nordvästliga Edsbyn-Ockelbozonen och den ostnordostliga 

Kilaforszonen de äldsta. Det är dessa båda svaghetszoner 

som utgör begränsningslinjerna för de tre omtalade berggrundsblocken 

(fig. 3) och troligen har såväl vertikala som horisontella 

rörelser av relativt stora belopp skett utefter dem. I 

sitt nuvarande uppträdande torde båda dessa zonerna ha utbildats 

under ett relativt tidigt skede av den svekokarelska 

deformationen, men det är mycket troligt att båda zonerna har 

anlagts efter svaghetszoner äldre än den svekokarelska orogenesen. 

Härefter har den nordvästliga förkastningsriktningen regenererats 

åtminstone vid ett tillfälle vilket framkommer bäst i 

sydväst-delen av kartblad l4G (fig. 5), där Kilaforszonen är 

tydligt förkastad. En tydlig, ungefär ost-västlig, förkastningszon 

går också tvärs över kartbladet och kan ha regenererats 

och vara samtidig med de nordvästliga och/eller ostnordostliga 

förkastningarna. 

Yngst är en grupp ostnordostliga parallella och svagt böjda 

förkastningar. Dessa framkom vid studier med hjälp av EBBAsystemet, 

och de uppträder som "traktorspår" vilka klipper 

övriga svaghetszoner. Dessa förkastningar visar på en sen 

regeneration av den ostnordostliga (med Kilaforszonen parallella) 

förkastningsriktningen. 

Vid framställningen av kartbilden (bilaga 1) togs hänsyn till 

dessa för svaghetszonerna framtolkade åldersrelationerna. 

BERGARTSBESKRIVNING 

Det är inte klargjort om de granitoida bergarterna inom 

Segersta- och Ämotblocken kan betraktas som delar aven äldre 

kraton. Då deras nuvarande uppträdande inte visar på strukturer 

äldre än den svekokarelska orogensen har deras inträngande 

i området därför förts till denna tid.

Metasediment 

11 

Dessa domineras av metaargillit-sedimentådergnejser med rikliga 

inslag av amfiboliter, intermediära-basiska tuff/tuffithorisonter 

samt skarn. Det finns också speciellt inom Kölsjöblocket 

(vid dess sydostgräns mot Ämotblocket) ett flertal 

kvartsitiska (även malmkvartsiter) och metaarenitiska inslag 

liksom en lokal med samma utseende och mineralogi som de röda 

kordierit, sillimanit och magnetitrika Nianforsareniterna (Ros 

F., Claesson L-Ä., Ehrenborg J., 1985). 

Sura gnejser av okänt ursprung 

Dessa gnejser förekommer huvudsakligen i projektområdets 

västra del, speciellt på kartblad 14G;SV. Ibland uppträder 

de i störe sammanhängande områden, men i övrigt förekommer de 

som band i bandad gnejsterräng av primorogena granitoider och/ 

eller metaargilliter. 

Av P.H. Lundegård (1966) tolkades dessa gnejser som varande av 

vulkaniskt ursprung. Detta har emellertid ej kunnat beläggas 

varken vid fältarbetet eller vid studier av tunnslip. Generellt 

kan därför bara sägas att dessa gnejser har ett okänt 

ursprung. på några lokaler tycktes de mest likna planförskiffrade 

apliter och på en lokal i sydväst var intrycket mer aven 

sur, med amfiboliter, bandad metavulkanitsekvens. Ett arenitiskt 

ursprung kan inte heller uteslutas. Den bimodala vulkanism 

som antyddes av äldre kartmaterial (främst P.H. Lundegårds 

karta från 1966) kunde således ej styrkas, men ej heller 

förkastas. 

Gabbro-diorit samt intermediära-basiska vulkaniter 

Denna typ utgör en mycket varierande sekvens av basiska till 

intermediära djup- och ytbergarter (huvudsakligen djupbergarter) 

vilka troligen är likåldriga, men svåra att placera i 

det regional geologiska åldersschemat. Gruppen är emellertid 

tydligt påverkad av den svekokarelska deformationen och såle

12 

des äldre än denna eller likåldrig med dess initial fas. Då 

gruppen kännetecknas av gabbroida kroppar med hög susceptibilitet 

tillsammans med förekomsten av såväl djup- som ytbergarter 

inom densamma, så parallelliseras den här med de mot NV 

förekommande basiska Losvulkaniterna. I områdena strax söder 

och öster om Losvulkaniterna förekommer också ett flertal 

amfibolitiska kroppar med hög susceptibilitet som troligen är 

samtida med gabbro-dioriterna på kartblad 14G. 

Mineralogiskt utgöres bergarterna i gruppen huvudsakligen av 

fåtaliga pyroxen- och plagioklasströkorn samt en matrix bestående 

av plagioklaslister och alltid såväl klino- som ortopyroxener. 

Dessa primärmineral har sedan omvandlats till amfibol, 

klorit, biotit, sericit och epidot. Kvarts, kalifältspat, 

plagioklas (troligen albit) samt myrmekit har bildats samtidigt 

som dessa eller senare. Oftast uppträder också relativt 

sent bildade malmmineral såsom magnetit och kopparkis. 

Av intresse är också två större block av lagrad gabbro som 

hittats vid fältarbetet och som ej kan ha kommit från samma 

lokal. Dessa visar på förekomsten av lagrade gabbroida intrusioner 

inom projektområdet. Då dessa block av lagrad gabbro 

har samma makroskopiska utseende som gabbro-dioritgruppens 

bergarter (frånsett den lagrade strukturen), samma mineralogi 

(med bl.a. såväl klino- som ortopyroxener) samt förekommer 

inom samma geologiska miljö, så har de förts till denna grupp. 

Om det visar sig att Delsbomassivet utgöres av ett primorogent 

batolitkomplex (eventuellt utgörande regenerarad basement) så 

är det möjligt att de lagrade Ti-V förande djupgrönstenarna 

inom Delsbomassivet skall sammanföras med de lagrade gabbrorna 

i denna grupp. Mineralogiskt karakteriseras Delsbomassivets 

djupgrönstenar också av såväl klino- som ortopyroxener (Ros, 

F., Lindblom L., 1983 och Ahlin S., Larson S.Ä., 1985). 

Primorogena granitoider 

Dessa motsvarar de i litteraturen omtalade gnejsgraniterna, 

urgraniterna eller primorogena graniterna och förekommer över

hela projektområdet, där de intruderat i de svekokarelska 

sedimenten. 

13 

Dessa granitoider utgöres huvudsakligen av graniter och granodioriter 

men har mycket varierande fältutseende bl.a. beroende 

på kraftig påverkan från den svekokarelska deformationen. 

Granitoiderna har troligen intruderat såväl i form av större 

massiv som i form av lagergångar strax före och under den 

svekokarelska deformationen. Strukturellt är de uteslutande 

präglade av denna deformation, vilket givit dem ett stängligt 

eller förskiffrat utseende. 

Mer sammanhängande terräng av primorogena granitoider förekommer 

speciellt inom Segersta- och Ämotblocken. Ämotblockets 

prinlorogena granitoider är mycket homogena och likartat utbildade 

varför dessa troligen utgör ett sammanhängande primorogent 

granodioritmassiv, på vilket flera flacka skålar av sedimentgnejser 

finns bevarade. 

Gabbropluggar 

Dessa utgöres av homogena, massformiga och medel korniga gabbroida-mafiska 

kroppar. I sitt utgående är de runda-ovala i 

formen, med en yta av endast 0.1 - 1 km 2• Sannolikt har de 

intruderat som små pluggar och de uppträder nästan uteslutande 

i primorogena granitoida områden men även i deformerad suprakrustalterräng. 

Uppträdandet som homogena pluggar i kraftigt 

gnejsomvandlad granitoid terräng, tillsammans med observationer 

av fragment av dessa gabbror i leukor"ik terräng, visar 

att de åldersmässigt bör placeras mellan de primorogena granitoiderna 

och den svekokarelska migmatitomvandlingen (fig. 2 

och bilaga 1). Mineralogiskt utgöres dessa pluggar av primär 

plagioklas och klinopyroxen (ortopyroxener saknas helt) samt 

sekundärt bildad amfibol, biotit och rikligt med klorit och 

sericitsaussurit samt malmmineral. De sekundära mineralen 

visar på att pluggarna efter sitt inträngande genomgått en 

kraftig hydrotermalomvandling.

14 

Regionalmetamorfos och andra omvandlingar 

Rubriken omfattar processer som mycket kraftigt påverkat och 

omvandlat större delen av berggrunden inom prospekteringsområdet. 

Denna omvandling härrör huvudsakligen från den regionalmetamorfa 

omvandlingen av berggrunden under den svekokarelska 

deformationen (den prim- till serorogena tiden). 

Regionalmetamorfosen har varit mycket kraftig och penetrativ i 

området och har helt omkristalliserat och delvis mobiliserat 

områdets bergarter, varvid dessa överpräglats av de svekokarelska 

deformationsstrukturerna såsom stängligheter, veckaxlar 

och förskiffringar. Berggrunden genomgick troligen arnfibolfacies 

med lokal uppsmältning och omkristallisation till gnejser 

och migmtiter. Migmatitstrukturerna varierar och utgöres bl.a, 

av ådergnejs, schollenmigmatit, stomatit-, dilatations- och 

veckstrukturer, blastes m.m. Det mesta av neosommaterialet i 

migmatiterna är troligen utsvettningar ur omgivande berggrund, 

men lokalt t.ex utefter Edsbyn-Qckelbozonen har troligen nytt 

material tillförts oftast i form av pegmatit. 

Av regionalmetamorft bildade mineral märks främst hornblände 

och granat liksom kalifältspat- och mindre plagioklasblaster 

samt de av kalifältspat, kvarts och plagioklas uppbyggda 

leukoslirorna i ådergnejserna. Lokalt förekommer sillimanit, 

kordierit, klorit och epidot. Förekomsten av de två sistnämnda 

mineralen liksom av lokalt rik plagioklasblastes och kraftig 

sekundär rödfärgning av berggrunden tyder på närvaron av någon 

intilliggande svaghetszon. 

Kraftig hydrotermal omvandling har således kunnat knytas till 

de rikligt förekommande svaghetszonerna och till de mycket små 

gabbropluggarna. 

Sen- och serorogena granitoider 

Efter och i slutet av regionalmetamorfosen genomsattes berggrunden 

av mindre massiv av sen- till serorogena granitoider 

samt gångar av granit, aplit och pegmatit. Dessa graniter

RAMA-kartorna 

16 

Inom Ockelboområdet har endast en anomali testats i fält (VLF 

+ protonmagnetometer). 

Anomalin är belägen öster om Vrånga vid Vrångån (14G, 4j koordinat 

1546000/6774600 testades. Anomalin orsakas troligen inte 

aven mineralisering. 

Strålningskartorna 

Strålningskartorna har använts i karteringssyfte med avseende 

på de serorogena graniterna. Stora områden med kraftig pegmatitgenomsättning 

och granitinfiltration har kunnat inringas, 

pga förhöjda U-Th ekvivalenta halter. 

BLOCKLETNING 

Blockletning har bedrivits med malmhundar på områden med tidigare 

inressanta Au-, Cu- och Zn-förande block (Bilaga 2 och 

3). Arbetena gav positivt resultat i Grästjärnsområdet (Bilaga 

2) där ett Cu-block (BXAC 85059) (Tab. 1) och ett Zn-block 

(BXAC 85060) (Tab. 1) påträffades. Härefter fortsatte sökandet 

parallellt med den förmodade blocktransportriktningen över 

Baståsen till Köl sjöområdet. Ett flertal Cu- och Zn-förande 

block (Bilaga 2 och Tabell 1) påträffades härvid och provtogs. 

Sammanlagt hittades i denna 15 km långa blocksvans 14 st Cublock 

och 3 st Zn-block. 

Enligt hundförarna (G. Sundelin och P. Nesse) så utgör blocken 

vid Kölsjön (Bilaga 2) en mycket korttransporterad och enhetlig 

ansamling. Här finns 11 Cu-block med en medel halt på 1.39 

% Cu samt 2 Zn-block med 10 % Zn. Endast ett av Cu-blocken är 

guldanomalt (0.1 gr/t Au). 

Utöver dessa intressanta blockfynd provtogs ett kopparförande 

skarnblock (BXAC 85061) (Bilaga 3 och Tabell 1) i anslutning

17 

till tidigare provtagna magnetitförande grönstensblock. Detta 

innehåller 1.9 ppm Au, 1.56 % Cu och 0.14 % Pb. 

Den blockletning som skedde i samband med den regionalgeologiska 

rekognoseringen skedde kontinuerligt, men då denna 

rekognosering koncentrerades till hällobservationer för att 

resultera i en regionalgeologisk översiktskarta över området 

gjordes endast ett fåtal blockfynd. Dessa koncentrerades till 

metaargillitrika områden och utgjordes huvudsakligen av kismineraliserade 

blockfynd med pyrit, magnetkis och kopparkis. Det 

bästa blockfyndet i detta sammanhang var Zn-rika block (BXDE 

85596, 648) som pAträffades i metaargilliterrängen kring Jönsbo 

(300 m SSO om Jönsbo, kartblad 14G;6e). Som tabell 1 visar 

håller dessa block höga zinkhalter (10 resp. 7 % Zn). Andra 

Zn-rika blockfynd inom Jönsboområdet gjordes vid samma tidpunkt 

av annan intressent, varvid denne inmutade området. 

Ett annat intressant prov (BXDE 85635) togs på varpen till en 

skärpning (Bilaga 3) där amfibolitiska delar för kopparkis. 

Analysen gav 0.96 % Cu och 0.4 ppm au. Magnetitrika sediment 

från samma varp innehAller även kopparkis. Analaysen av dessa 

(BXDE 85636) ger låga halter av koppar och guld. 

OMRÄDETS MALMPOTENTIAL 

OckelboomrAdets malmpotential har förändrats markant. Före 

1985-års regionala prospekteringsarbeten förelåg bilden av ett 

bimodalt vulkanitområde, med stort inslag av sur vulkanism. 

Denna teori har omkull kastats och det är endast i sydvästra 

delen av området som "sura gnejser av okänt ursprung II uppträder. 

Dessa utbreder sig från Flätsbogruvan (14F NO) i norr och 

vidare mot söder på kartbladet 14G SV. Eventuellt finns de 

längre norrut ex. i Mörtsjöområdet. 

Kontentan av detta blir att vulkaniskt exhalativa sulfidmalmer 

av Bergslagstyp, dvs associerade till sura vulkaniter i ett 

bimodalt vulkanitområde, inte kan förväntas i Ockelboområdet.

Analyserade block. Tabell l. 

BXAC Kart 

ruta Cu Pb Zn S Ag Au Mineral 

85059 le 0.79 0.01 1.4 1.39

19 

Persson G., Sigurdsson T.: Grängsbo, 1983-års prospekteringsarbeten. 

PRAP; 84518, 1984. 

Ros F., Claesson L-Ä., Ehrenborg J.: Regionala prospekteringsarbeten 

inom Delsbokratonen samt dess närmaste omgivningar 

utförda 1984. PRAP 84155, 1985. 

Ros F., Lindblom L.: Vanadin - Titanfyndigheten Gruvberget. 

PRAP 83560, 1983. 

Stålhös G.: Beskrivning till berggrundskartan Nynäshamn NV/SV. 

SGU, Ser Af. 125, 1979. 

Wilson W.R. m.fl.: Regional geotolkning över Södra Norrland 

och Hotagenområdet. PRAP 84509. 1984.

Jönsbo ..85647 

• ,8XDE 85594 

.... t\BXDE 85596 

85648 

6 e 6f 

6780 \ I f ( / I Rift Edsbyn-14 G 

o 

O( KELBOOMRADET 

5 e 

BLOCKKARTA 14 G NV, NO 

KARTBLAD 14G 5-6, e-f 

10-NUMMER PRAP 86514 

SKALA 1: 50000 

O 1 2 KM 

I , I 

L-Ä CLAESSON - KÄ 

PROJEKT REG. Au I HÄLSI NGLAND 

DIVISION PROSPEKTERI NG 1986 

SWIWGIS GEOtDGISM 

CIJ 

r 

.c::

SVERIGES GEOLOGISKA AB Datum:1985-12-15 

Division Prospektering ID-nr: PRAP 86514 

Uppdragsgivare: NSG Plats: Stråsjöområdet 

J. Ehrenborg Kartblad: 15F NO, 

L-Ä. Claesson 15G NV 


STRÄSJÖOMRÄDET 

1985-års insatser 

Områdets berggrund utgörs huvudsakligen av gnejsgranitoider 

med enstaka inslag av gabbro-noriter (Kramstatypen) samt 

suprakrustalgnejser av metaargillit- och metaarenittyp. Små 

magnetitrika gabbropluggar genomslår såväl gnejsgraniten som 

metaargilliten. 

Ett flertal koppar-zink block av suprakrustalgnejser är provtagna. 

Som bäst erhölls 0.57 % Cu respektive 0.66 % Zn i två 

block. Något mera intressant är analysen från ett skarnblock 

vid Simensvallen med 0.8 ppm Au och 0.19 % As. 

Provtagn"ingen av olika gabbro-amfibolitprover vid Kramstamassivet 

gav negativt resultat med avseende på guldhalten. 

Nyckelord: Stråssjöområdet, Kramstamassivet, vaskguld.


Projektområdet ligger inom Delsbomassivet (fig. 1), och 

utgöres av kraftigt sammanveckad och ådergnejs-migmatitomvandlad 

gnejsterräng huvudsakligen bestående av granitoider 

tillhörande Delsbomassivet (bilaga 1). på detta ligger flacka 

skålar av metaargillit med inlagrade amfiboliter och Fe-rika 

horisonter och i nordost finns ett mindre område med vita, 

sura gnejser (troligen metaareniter). Mot söder är området 

genomsatt av yngre migmatitgraniter och där finns också några 

små gabbroida kroppar. Yngst är en diabasgång som observerats 

i nordost. 

Området domineras av flacka till medelbranta ost-västligt 

orienterade förskiffringsytor. Där det i fält är möjligt att 

göra observationer, så följer dessa förskiffringsytor bergartsgränserna 

vilket visar att suprakrustalgnejserna huvudsakligen 

ligger som flacka skålar på granitoiderna men också kan 

utgöra relativt flacka skivor mellan granitoida horisonter. 

Observationer, speciellt på Björkberget i nordost, visar att 

granodioriterna utgöres aven flackt liggande, svagt undulerande, 

sekvens med granit-granodiorit sammansättning i de övre 

delarna och kvartsdiorit-diorit (ibland amfibolitisk) i de 

undre delarna. 

Liksom i Mörtsjöområdet (se delrapport i denna volym) uppträder 

metaareniten i öster och metaargilliten i väster vilket 

skulle kunna visa på direkt samband mellan dessa två lokaler. 

Troliga blockrörelser, speciellt utefter de nordostligt orienterade 

förkastningarna, gör det emellertid omöjligt att fastlägga 

om metaareniten motsvarar Nianforsmetaareniten eller 

utgör en metaarenit inlagrad i metaargilliterna. Metaargilliterna 

utgör med all sannolikhet en fortsätting av de i Mörtsjö- 

och Nianforsområdena förekommande metaargilliterna. 

3

ÖVRIGA INSATSER 

Genom vaskningsarbetena 1984 ( Bil. 2), då guldkorn påträffades 

på 7 lokaler, så kom området att betraktas som guldanomalt. 

Dessa uppslag tillsammans med tidigare kända förekomster 

av ett flertal gabbro-noriter, några magnetitrika gabbroider 

från tidigare vanadin-titan prospektering samt ett fåtal analyserade 

kopparkis- och zinkbländeförande gnejsblock gjorde då 

området intressant ur prospekteringssynpunkt. 

Som intressantast betraktades ett skarnblock (BXAC 80310) med 

0.19 % As och 0.8 ppm Au, vilket uppträder i anslutning till 

en gabbro-norit vid Simensvallen. 

Flera av de vid vaskningen funna guldkornen förmodades komma 

från någon sulfidrik horisont i gabbro-noritmassiven kring 

Kramsta. på grund av detta genomfördes en smärre provtagning i 

varpen (BXAC 85968-972) för att analysera efter guld på ppb-nivå. 

Resultatet blev negativt och endast ett prov kom upp 

till detektionsgränsen 2 ppb. 

I övrigt har inga nya blockfynd gjorts. Hundblockletning har 

inte genomförts i detta område. 

4

Mineraliserade block 15G NV Tabell 1 

BG1/77 

2/74 

2b/74 

BXAC 80310 skarn + Ak + Mg 0.19% As, 0.8 ppm Au 

311 0.47% V, 10.8 TiO 2 

312 0.49% V, 11.8 Ti0 2 

313 Norit 

314 Gabbro 

315 

BXAC 81400 argillitgnejs + Kk+Zn+Mk 0.17 %Cu, 0.29% Zn 

401 argillitgnejs + Kk+Mk 

402 argillitgnejs + Kk+Mk+Zn 0.13 Cu, 0.66 % Zn 

BXAC 82401 malmkvartsit + Py + Kk 0.57 % Cu 

BXAC 84106 gnej s + Py + Kk 0.50% Cu, 0.1 ppm Au, 5 ppm Ag 

107 ------ II ------ 0.35% Cu, 0.1 ppm Au 

108 ------ II ------ 0.08% Cu, 0.07 % Pb 

BXAC 85968 gabbro < 2 ppb Au 

969 amfibolit 2 ppb Au 

970 gabbro < 2 ppb Au 

971 gabbro II 

972 gabbro 

II 

BXAB 81047 

048 

BXDL 84073 grönskarn + Py 

Ak = arsenikkis, Mg = magnetit, Kk = kopparkis, 

Zn = Zinkblände, Mk = magnetkis, Py = pyrit 

5

INLEDNING 

Snottaberget och Lutanesberget var två uppslag som framkom vid 

projektet mineral letning i W-län. Dessa två uppslag ligger inom 

Rättviks komrm.m. 

GIDLOGISKA FDRUTSÄTrNINGAR 

Snottaberget och Lutanesberget ligger inom Amungenområdet på 

bladet l5F SV på gränsen mellan Kopparbarqs och Gävleborgs 

län. Enligt den regionala geotolkningen (PRAP84509) består 

berggrunden av vittringssediment samt en suprakrustalserie och 

urgraniter. Det har bedömts som gynnsamt att prospektera efter 

basmetaller. 

UTFÖRDA ARBErEN 

Båda områdena har blockletats och bedömts varvid Lutanesberget 

hundblockletats några dagar varefter det dömts ut. Snottaberget 

har blockletats med konventionella metoder under en lO-dagars 

period. vid Snottaberget har ytterligare ett zinkblock påträf 

fats /BXAC 85933/ dock med låga silverhalter (Tab. l). Bergg 

rund och blockens uppträdande talar för ett långtransporterat 

ursprung. vid mi.neraloqi.ska undersökningar av blocken framkom 

mer att proverna från Snottaberget är rika på gahnit. 

RESULTAT 

Lutanesberget avskrivs vilket även Snottaberget görs p.g.a. det 

troliga långtransporterade ursprunget och de låga ädelmetall 

innehållet. 

BEfä.1NING 

Lutanesberget avskrives helt, Snottabergets moderklyft är att 

söka i istransportriktningen varför inga ytterligare lokala 

3

arbeten föreslås. 

Tabell l 

Blockanalyser Snottaberget 15 F SV 

Pb % Zn % Cu% Au ppn Ag ppn 

BXAC 79093

L? - Sveriges geologiska undersökning

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?