Reikitidningen, juni 2010 - Förenade Reikiförbundet i Sverige

Kassörsrapport,
Avstamp för Liliann Karlström
Liliann Karlström har varit en de personer som varit med i förbundet sedan
uppstart. Hon är den som tydligast fått uppleva hur förbundet har skapats
och vuxit. Kassörsposten är en av de tyngsta posterna eftersom det stora
antalet medlemmar kräver dagligt arbete. Att avsäga sig detta roliga
uppdrag är en stor mental process, och där någonstans kom denna helande
text fram.
Idag kan vi glädjande meddela att Liliann kommer att sitta kvar som
rådgivare och vice ordförande i styrelsen! Det är således inte ett adjö, utan
istället avstamp för nästa uppdrag. Läs och passa gärna på att njuta över
allt helande som ligger i texten.
Universum gav mig
två stora arbeten
Det var mest en slump att jag hamnade i
Reikiförbundets uppstart. Men slumpen
existerar ju inte, så visst var det reikienergin
som styrde.
Jag hade just startat mitt företag Norrköpings
Reikicentrum när jag såg att Gun
Moss Bjerling letade efter personer som
ville engagera sig i ett EU-projekt för att
skapa ett förbund vilket skulle ena alla Sveriges
reikiutövare. Jag visste att jag inte
skulle få betalt, men jag ville vara med eftersom
det verkade roligt. Eftersom jag hade
jobbat med bokföring tillföll kassörsposten
mig. Tänk att vi från början inte hade en
enda medlem, bara vår gemensamma längtan
att skapa något!
Kassörsjobbet visade sig vara en tung
post med mycket jobb. Nästan varje dag
händer det något med medlemmar kommer
till, betalar, slutar, ändrar adress, har andra
frågor, fakturor ska betalas, bokslut ska
göras, deklaration, budget plus allt jobb
med årsmötet.
Då visste jag inte att jag samtidigt skulle
få ett annat jobb, något som skulle vara
ännu mer arbetskrävande och kräva väldigt
mycket energi, nämligen ett jobb med mig
själv.
Universum tyckte att jag hade nog med
dessa två så att jag fick sluta på mitt ordinarie
jobb och bara ägna mig åt dessa två.
Tyvärr var ingen av dem särskilt inkomstbringande…
Som styrelsemedlem har vi ju
inte hittills haft nåt arvode och med ett
deltidsföretag får man ju inte stämpla. Det
andra jobbet, jobbet med mig själv, var en
autoimmun sjukdom med njursvikt som
gjorde att jag inte orkade så mycket med
företaget heller.
Jag stod inför ett vägskäl. Jag jobbade
med helande, jag undervisade i helande och
nu stod jag vid en punkt där jag verkligen
behövde helande. För att kunna fortsätta
med mitt jobb behövde jag tro på helande.
För mig innebar det att ta ansvar för min
egen hälsa, på mitt sätt. Specialisten
på sjukhuset var inte överens med
mig när jag valde bort medicin och sa:
Om jag har ett problem så vill jag lösa det
och inte ha många nya i stället. (Medicin =
biverkningar = nya problem)
Jag började mitt sökande
i mig själv
Min grundläggande tanke är att vi alla har
ett självläkande system inuti kroppen. Jag
undrade: Varför fungerar inte detta just nu?
Därifrån började jag mitt sökande i mig
själv, efter de faktorer som orsakade en svår
obalans i min kropp.
Jag befann jag mig i den allra djupaste
grop man kan hamna i. Jag hade förlorat
mitt jobb, min lokal som då fanns på det
jobbet, min inkomst och min hälsa… Så jag
satte mig ner och tänkte. Jag ville inte göra
någonting förrän jag fått någon slags
fingervisning om vart jag ska ta vägen.
Universum hjälper alltid till, det har ni
kanske märkt... Jag fick veta att jag trots allt
skulle få pengar för EU projektet som
innebar att Reikiförbundet startades. Jag
skulle få 8 000 kr – men de fick bara
användas till kompetensutveckling. Hur lätt
var det när man knappt hade pengar till mat
och ännu mindre till hyra?
Jag hade tidigare tittat på Healing of the
Light Body School. Precis när jag skulle få
kompetensutvecklingspengarna började en
sådan kurs i Stockholm, tidigare hade den
enbart gått utomlands.
Jag anmälde mig och åkte till kursens
första del, utan någon som helst aning om
hur jag skulle kunna fullfölja utbildningen,
eftersom jag nyss hade upptäckt betydelsen
av att vara i nuet. För mig var situationen så
hopplös så jag kunde inte alls tänka på nåt
annat än JUST IDAG. Just idag lever jag. Just
idag har jag mat. Just idag kan jag åka på
denna utbildning. Efter en vecka var jag
hemma igen med ett nytt verktyg i min
verktygsväska full av reikiverktyg.
Detta nya verktyg var Ljusbad. Vi fick
dock inte lära oss att använda det på oss
själva, men väl hemma kände jag att jag inte
kunde sitta där och vänta på att någon
annan från den utbildningen skulle råka
komma förbi och ge mig ett ljusbad, så jag
tog saken i egna händer och började ge mig
själv.
Vad var det då för faktorer som hindrade
mitt självläkande system? Ja, jag hittade
mycket i mitt inre. Det största var nog
hopplöshet, ordentligt inpräntat av
sjukvården som med alla medel försökte få
mig att förstå att det inte gick att göra nåt
åt mitt tillstånd, det var KRONISKT, och
OBOTLIGT och skulle inte leda till nåt annat
än döden. Men dö ska vi ju alla göra, so
what, då får man kanske försöka göra det
allra mesta av sin tid som man har kvar. Jag
märkte att när man simmar i hopplöshetens
hav finns inga utgångar, inga utvägar. Men
direkt jag hade gjort ljusbad på hopplöshet
så fick jag kraft och mod att fortsätta, det
fanns utvägar men jag hade bara inte sett
dem.
Jag upptäckte fler saker: värdelöshet,
depression, sorg, skuld, ilska, svek,
förödmjukelse och för varje sak jag blev av
med, med hjälp av mina ljusbad på mig
själv, så kände jag att jag blev starkare
mindre trött och proverna visade att nåt
hände.
Jag fick uppleva
helandeprocessen
Med vårt inre jobb så får vi aldrig någon
bekräftelse, universum skickar inte precis
brev och skriver: Bravo, du är på rätt väg!
Det verkligt svåra är att lita på sig själv och
den information som kroppen ger. I sådana
här situationer är kroppen extremt stressad,
hjärnan fungerar bara till några procent och
ändå måste man ta verkligt viktiga beslut
om sig själv och sin hälsa.
Förenade Reikiförbundet medlemstidning nr 2, 2010