XIT # 9 2008 (pdf)

16
– EN ROLIG TIDNING
ålandsbögen
sticker
För fyra år sedan blev Tomas bög med hela Åland när han kom ut i en artikel i XIT.
Nu drar han till Stockholm.
Som tur var hann vi reda ut ett och annat först.
TEXT OCH FOTO ZANDRA LUNDBERG
STRÅLKASTARLJUSEN UNDER EN TV-SÄNDNING ÄR
varmare än man tror. Tomas Henriksson sneglade nervöst på
stolen bredvid sig. Den stod tom. Under repetitionerna av
talkshowen Hannah hade det inte funnits någon stol där.
– Jag blev misstänksam direkt. De andra gästerna i programmet
gick in på scen till sina artisters låtar, men inte jag.
Och så såg jag den tomma stolen och jag tänkte bara ”ska
hon komma hit?”, minns Tomas.
Just det här programmet hette ”Jag är besatt av min
idol”. Tomas var den ende som faktiskt fick träffa sin idol
där och då. Som från ingenstans stod plötsligt Charlotte
Nilsson på scen.
OM TOMAS
ÅLDER: 22 år.
LÄSER: Liza Marklund, Camilla Läckberg, Mari
Jungstedt ”jag älskar de svenska deckardrottningarna.
Sen gillar jag också chiclitt, Denise
Rudberg till exempel. Det ska vara svenskt”.
TITTAR PÅ: Sex & the City, både filmen och
serien.
SKÄMS ÖVER: ”Har jag något jag borde
skämmas över? Nej, inte vad jag kan komma
på. Det måste jag ha förträngt i så fall.”
DRICKER: Champagne eller ett gott rödvin.
HUSDJUR: Dammråttor ”skulle vilja ha en hund
någon dag”.
– Allt bara klickade. Först blev jag nervös för att hon
hört allt vad jag sagt. Sen sjöng hon ”The Light of My Life”
för mig och ja … ah … det var ett stort ögonblick.
Programmet visades några månader senare på TV 3.
– Åh det var så hemskt när förhandsreklamen började visas.
Om jag fick göra om det i dag skulle det bli mycket bättre.
Tror jag i alla fall.
Men … var du kär i henne?
– Kär? Nej Gud nej. Det handlar om en stor beundran. Jag
är ju inte stalkerfarlig direkt.
Har du och Charlotte Perrelli kontakt i dag?
– Jag försöker alltid åka på hennes spelningar. I somras när
hon var här och spelade träffades vi efteråt och drack vin
och babblade i ett par timmar om allt möjligt.
Som …?
– Eurovision, Ebay, om vad jag ska göra i framtiden.
… Ebay?
– Ja, hon var lite Ebayskadad just då.
Är du ett fan eller en vän?
– Vän skulle jag inte kalla mig. Nej, jag är ett fan som fått
mer förmåner. Jag tycker att det är stort att hon tar den tiden
och bara kan sätta sig ner och prata med mig.
SOM 16-ÅRING PYSSLADE TOMAS INTE BARA MED
att springa på tv-inspelningar. Han började till exempel jobba
på dåvarande Radio Väst. Att han är född Finströmspojke
kan vara svårt att tro – när man hör honom.
– Jag har aldrig pratat riktig åländska, tror jag. Och när
jag började lyssna på min egen röst på radion så förändrade
jag den efterhand. Så det är väl därifrån jag har anammat
någon slags röststil som jag tycker passar mig.
– Men när jag träffar svenskar tycker de att jag pratar
finlandsvenska, haha, det beror antagligen på att de aldrig
hört riktigt finlandssvenska.
Tomas berättar om när han rotat igenom gamla lådor vid
någon städning i sitt rum hemma hos mamma och pappa
och hittat en gammal kassett märkt ”Tomas”.
– Det var min första Charlotte Perrelli-intervju. Jag var
rookie. DÄR kan jag säga att jag inte hade någon inövad
radioröst ännu. Jag tror inte att den intervjun skulle vara
sändningsbar i dag.
TVÅ ÅR SENARE, 18 ÅR GAMMAL, STEG TOMAS PÅ
Ålandsfärjan för att åka till Stockholm över dagen. Ombord
på färjan möttes han av … sig själv. Överallt.
Oktobernumret av XIT hade just utkommit, med hans
ansikte på framsidan, hälften sminkad, hälften osminkad.
Det var genom den här artikeln han kom ut som bisexuell
för andra än familj och nära vänner.
– Nästan hela båten satt och läste tidningen och när jag
gick omkring där så kändes det som om ALLA tittade på
mig.
Vad tyckte du om artikeln?
– Den var bra. Och jag fick höra av folk på krogen efteråt att
de tyckte att jag var modig och så där. Men hela artikeln
hade ju ett syfte och det var att uppmärksamma Regnbågsfyren
och det tycker jag att vi lyckades med.
Skulle du ställa upp på samma bildidé i dag?
– Nja … ja men säkert skulle jag göra det. Jag ställer upp på
allt som är kul. Och annorlunda.
Tomas var aktiv inom HBT-föreningen Regnbågsfyren i
tre år. I dag är han inte längre verksam.
– Vi jobbade så himla tajt med föreningen och ett tag där
hade jag till och med två jobb utöver föreningen. Så jag tappade
suget. Men Regnbågsfyren har verkligen kommit långt
på bara fyra år.