Fossila odlingsmiljöer och gravfält i Slamby

Arkeologisk förundersökning 

Bårhult 1:3 m.fl. 

Landvetters socken, Härryda kommun 

Joakim Åberg & Magnus Rolöf 

Bohusläns museum 

Rapport 2012: 9 

Fossila odlingsmiljöer 

och gravfält i Slamby

Fossila odlingsmiljöer 

och gravfält i Slamby 

Arkeologisk förundersökning 

Bårhult 1:3 m.fl., Landvetters socken, Härryda kommun 

Bohusläns museum Rapport 2012:9

ISSN 1650-3368 

Författare Joakim Åberg och Magnus Rolöf 

Grafisk form Gabriella Kalmar 

Layout och teknisk redigering Lisa K Larsson 

Omslagsbild Foton tagna av Joakim Åberg. Framsida visar vegetationsutsnitt inom del av Landvetter 4:1 

från nordväst. Baksida visar vy över vegetation och bruksväg inom del av Landvetter 71:1 från sydväst och 

från Landvetter 112 

Tryck Bording AB, Borås 2013 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012 

Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriet 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481 


Museigatan 1 

Box 403 

451 19 Uddevalla 

tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 

www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se

Innehåll 

Sammanfattning ....................................................................................................................................5 

Bakgrund .............................................................................................................................................................5 

Natur- och kulturlandskap ...................................................................................................8 

Fornlämningsmiljö ..............................................................................................................................8 

Metod ....................................................................................................................................................................10 

Resultat ...............................................................................................................................................................13 

Delområde 1, Landvetter 108, 114, 120 ..........................................................13 

Delområde 2, Landvetter 71:1, 106, 109, 110, 112 ........................15 

Genomförande och historik .......................................................................................................15 

Anläggningsbeskrivningar ...........................................................................................................19 

Sammanfattande kommentar delområde 2 ................................................................59 

Delområde 3, Landvetter 4:1 och 55:1 ...............................................................63 

Förundersökningen av Landvetter 4:1 ..............................................................................63 

Landvetter 55:1 .....................................................................................................................................70 

Sammanfattande kommentar delområde 3 ................................................................79 

Kulturhistoria runt Bårhult ..............................................................................................80 

Resultat gentemot undersökningsplanen ...........................................82 

Diskussion Landvetter 71:1 och 112 .......................................................................82 

Materialets potential ..................................................................................................................84 

Delområde 2 .............................................................................................................................................84 

Delområde 3 .............................................................................................................................................85 

Delområde 1 .............................................................................................................................................86 

Slutsatser samt åtgärdsförslag .................................................................................87 

Referenser ......................................................................................................................................................89 

Litteratur ........................................................................................................................................................89 

Otryckta källor ........................................................................................................................................89 

Tekniska och administrativa uppgifter .......................................................90 

Bilagor ...................................................................................................................................................................92

4 Bohusläns museum Rapport 2012:9 

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad.

Sammanfattning 

Med anledning av att Vägverket Region Väst (nuvarande Trafikverket) 

och Härryda kommun arbetade med detaljplan inför utbyggnad av 

väg, ett mot och en företagspark i området runt Slamby och Bårhult, 

Landvetters socken i Härryda kommun, utförde Västarvet/Bohusläns 

museum efter Länsstyrelsens beslut förundersökningar av fornlämningar 

i området. Efter en initial förundersökning 2009 bedömdes kompletterande 

förundersökningar vara nödvändiga, vilka genomfördes under 

2010. De samlade resultaten från dessa undersökningar gav en översiktlig 

kulturhistorisk bild av landskapet från åtminstone äldre bronsålder 

till modern tid, och befäste intrycket av bygden norr om Landvettersjön 

som rik på kulturlämningar från förhistoria, medeltid och historisk 

tid. Härrydas första gravfält (Landvetter 112) med en förmodad 

tyngdpunkt i bronsålder registrerades härmed, och i anslutning till det 

ett omfattande röjningsröseområde (Landvetter 71:1) med röjningsrösen 

från åtminstone äldre järnålder till senmedeltid, uppblandade med historiska 

rösen runt de historiska inägomarkerna. Dessa (Landvetter 108, 

114, 120) undersöktes också genom kulturgeografisk metodologi och 

bedömdes ha åtminstone tidigmedeltida anor. Utöver detta förundersöktes 

Kärrets historiska bytomt från 1700- och 1800-talet (Landvetter 

55:1). Strax invid, inom ett hägnadssystem (Landvetter 4:1) som karterades 

och fotodokumenterades, påträffades husgrunder som bedöms 

kunna utgöra Kärrets äldre bebyggelse, eventuellt från 1600-talet eller 

tidigare (Landvetter 139). 

Bohusläns museum rekommenderar att exploatering helt undantas 

inom det nypåträffade gravfältet Landvetter 112. Den exakta relationen 

mellan gravfältet och röjningsröseområdet är inte helt säkerställd, men 

en utbredning har diskuterats fram mellan Länsstyrelsen och Bohusläns 

museum. Länsstyrelsen har efter diskussion gjort en samlad bedömning 

av lämningarna inom Landvetter 71:1. I denna anses inte några ytterligare 

antikvariska insatser vara nödvändiga inom området. Förundersökningarna 

inom Landvetter 108, 114 och 120 anses också tillräckliga, 

varför inga ytterligare antikvariska åtgärder föreslås här. Enligt aktuellt 

planförslag för vägdragningen kommer vägen dras mellan Landvetter 

55:1 och 4:1. Här bedöms den pedagogiska potentialen ta stor skada, 

även om ingreppen på själva lämningarna är relativt små. 

Bakgrund 

Vägverket Region Väst (nuvarande Trafikverket) och Härryda kommun 

avser att planlägga ett område i Härryda kommun för Bårhults företagspark 

och Slambymotet. Området är beläget norr om riksväg 40 och väster 

om Landvettervägen (länsväg 549) och berör ett antal fastigheter inom 

Landvetters socken, runt Bårhult 1:3 m.fl., Härryda kommun, Västra 

Götalands län (figur 1 och 2). 

Fossila odlingsmiljöer och gravfält i Slamby 5


Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt 

för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481.

Bohusläns museum har i ett tidigare yttrande lyft fram det kulturmiljömässigt 

värdefulla landskapet inom området (NOK 1154-2006). 

Som en följd av detta genomfördes en särskild arkeologisk utredning 

av Bohusläns museum under våren/sommaren 2007, vilket resulterade 

i ett flertal fasta fornlämningar samt kulturhistoriska lämningar (Åberg 

et al 2008). Under 2009 utfördes en arkeologisk förundersökning av 

Bohusläns museum inom fornlämningarna Landvetter 4:1, 55:1, 71:1, 

106, 108, 109, 110, 112, 114 och 120. Uppdragsgivare och kostnadsansvarig 

var Härryda kommun, Sektorn för samhällsbyggnad, och Vägverket 

Region Väst enligt Länsstyrelsens beslut dnr 431-91081-2008. 

Ansvarig institution var Bohusläns museum med Magnus Rolöf som 

projektansvarig, samt Joakim Åberg (rapportansvarig), Mattias Öbrink 

och Niklas Ytterberg som fältpersonal. Underkonsult och ansvarig för 

förundersökningarna av Landvetter 108, 114 och 120 (delområde 1) 

var Pär Connelid, Kula HB. 

Syftet med förundersökningen var sett till förfrågningsunderlaget att 

förse Länsstyrelsen med ett fördjupat kunskapsunderlag inför prövning 

av arbetsföretaget enligt 2 kap. 12 § KML; där det efter förundersökningen 

skall vara möjligt att avgränsa fornlämningarna så att det inte 

råder tvekan om vilka fornlämningar som berörs eller inte berörs av 

planerad exploatering. Vidare skall fornlämningarnas art och innehåll 

beskrivas med hänsyn till fornlämningens antikvariska bevarandevärde 

samt dess pedagogiska och vetenskapliga potential. Då en förundersökning 

utförs som ett led i borttagandet skall ambitionsnivån vara hög, 

där syftet är att fastställa och beskriva fornlämningens karaktär, datering, 

utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet. Förslag till 

preciserade frågeställningar skall redovisas efter genomförd undersökning. 

Avseende Landvetter 4:1 var syftet med förundersökningen främst 

att avgränsa fornlämningen. 

Förundersökningen 2009 resulterade bland annat i förekomsten av 

ett mycket stort antal rösen av skiftande karaktär, form och ålder inom 

framför allt Landvetter 71:1 och 112. Utförda 14 C-dateringar visade 

på ett nyttjande under bronsålder, järnålder och medeltid och åtminstone 

en av lämningarna kunde med stor sannolikhet konstateras vara 

en grav. Detta resulterade i att en kompletterande förundersökning bedömdes 

vara nödvändig (dnr 431-91081-2008), för att klargöra bland 

annat spridningsbild av rösetyper, fördjupad kartering samt dateringar 

av lämningar och lämningstyper. Denna kompletterande förundersökning 

utfördes under våren 2010 och kom huvudsakligen att beröra 

Landvetter 71:1. 

På grund av delvis ändrade förutsättningar kring vägsträckningen av 

den planerade byggnationen av Slambymotet, bedömde Länsstyrelsen 

(dnr 431-91081-2009) att kompletterande förundersökningar var nödvändiga 

även inom lämningarna Landvetter 4:1 och 120. Dessa genomfördes 

under vintern 2009 och våren 2010. 

Fossila odlingsmiljöer och gravfält i Slamby 7 

Figur 3.Dimma över Slamby. Foto från öster, 

Joakim Åberg


Natur- och kulturlandskap 

Utredningsområdet är beläget drygt 1,5 kilometer väster om Landvetters 

samhälle, norr om riksväg 40 kring de befintliga gårdarna Bårhult och 

Kärret (se figur 2). Några hundra meter söderut ligger Landvettersjön 

(före detta Gröen) som är en del av Mölndalsåns vattensystem. Området 

utgör ett kuperat landskapsavsnitt, där höjdnivåerna varierar mellan 

cirka 120–150 m.ö.h. Vegetationen utgörs omväxlande av skogsmark 

och åkermark. I dalgången omedelbart i norr om det här berörda planområdet 

har en omfattande exploatering skett i form av grustag, markarbete 

och industribyggnation. Detta område ligger kant i kant med det 

aktuella planområdets norra delar. 

Landskapsrummet har i den i samband med utredningen utförda 

landskapshistoriska analysen bedömts utgöra en välbevarad agrar miljö 

med kontinuitet från åtminstone 1600-talet. Miljön har präglats av 

kontinuitet i de rumsliga arrangemangen (hägnader, gränser, vägar, odlingsytor 

m.m) och avsaknad av modern bebyggelse och stort detaljinnehåll 

av fossila och relikta odlingselement. Utförda kartstudier visade 

att ungefär hälften av utredningsområdet berör gammal inägomark till 

tre äldre jordregisterenheter. Det rör sig om hela den förutvarande inägomarken 

till Bårhult, hälften av Kärrets samt en mindre del av Fläskebos 

i norr. Området som helhet ligger i utkanten av de mer "centrala" odlingsbygderna, 

med bland annat kyrkbyn Landvetter längre österut (se 

vidare Åberg et al 2008:9ff). 

I samband med den arkeologiska utredningen och den landskapshistoriska 

analysen inringades fyra kulturhistoriskt intressanta miljöer, där 

merparten av de nu berörda fornlämningarna är belägna. 

Fornlämningsmiljö 

Generellt sett utgörs fornlämningsbilden i Härryda kommun främst av 

lämningar klassade eller registrerade i FMIS som områden med odlingsrösen, 

fyndplatser (överlag stenåldersredskap) och by- och gårdstomter. 

Sett till lämningar som förhistoriska boplatser och gravar finns endast 

ett fåtal registrerade. 

Befintliga fornlämningar i det här berörda området visar inte på några 

avsteg från denna bild. Den vanligaste lämningstypen i området norr 

om Landvettersjön är fossil åkermark med röjningsrösen, terrasseringar, 

parcellsystem och stensträngsrester. Tre stora fossila åkermarksområden 

återfinns inom 1,5 kilometer från planområdet (Landvetter 50:1, 52:1 

och 54:1). Av dessa är dock endast Landvetter 50:1 registrerad som fast 

fornlämning. Övriga registrerade lämningar i området utgörs främst 

av fyndplatser för förhistoriska föremål (t.ex. Landvetter 5:1, 5:2 och 

72:1) och uppgifter om borttagna fornlämningar (t.ex. Landvetter 76:1) 

(jämför figur 4). Flertalet av dessa lämningar presenterades närmare i 

utredningsrapportens resultatdel (Åberg et al 2008).


Figur 4. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7B0g, med översikt över planområdet samt närliggande fornlämningar markerade. 

Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481.


Figur 5. Arbete pågår. Grävstart inom Landvetter 71:1. 

Foto från sydost, Magnus Rolöf. 

Flera av de här aktuella lämningarna är belägna i kraftigt beskogade 

och igenväxta områden. Totalt berördes på förundersökningarna tio lämningar, 

som i FMIS finns beskrivna som hägnadssystem (Landvetter 4:1), 

bytomt/gårdstomt (Landvetter 55:1), fossil åker/röjningsröseområde 

(Landvetter 71:1, 106, 109, 110, 112), område med fossil åkermark 

(Landvetter 108, 120) samt en lämning i form ett kolluvium eller åkerterrass 

(Landvetter 114) (se figur 4 och 6). 

I flera områden är de agrara lämningarna synliga i terrängen 

(Landvetter 4:1, 55:1, 71:1, 106, 108, 109 och 120). Anläggningarna 

är här av varierande storlek och form. Inom 108 och 120 återfinns också 

andra hävdmarkörer som gamla hamlade träd, åkerhak, terrasseringar 

mm. Landvetter 4:1 och 55:1 har tidigare bedömts höra ihop och utgöra 

gårdsläge och hägnadssystem till bebyggelseenheten Kärret (se Åberg 

et al 2008:18, 24f). Inom ett par områden (Landvetter 110, 112) återfinns 

de flacka röseanläggningarna främst under mark. Landvetter 114 

är belägen i nedkant av en äldre åker. 

Metod 

Förundersökningen utfördes i tre delområden med viss metodologisk 

variation. De områden som Kula HB var ansvarig för, det vill säga 

Landvetter 108, 114, 120 (delområde 1), utgjordes främst av de historiska 

inägomarkerna kring Bårhults gård. Här applicerades en kultugeografisk 

metod som inbegrep en detaljkartering vilken viktades mot kart- och arkivstudie, 

samt utgrävning och datering av några enstaka formelement 

(totalt tre terrasser och ett röse). Metoden beskrivs närmre i bilaga 12.

Västarvet/Bohusläns museum var ansvariga för delområde 2 och 3. 

Förundersökningarna av Landvetter 71:1, 106, 109, 110, 112 (delområde 

2) utfördes vid två tillfällen under 2009 och 2010. Förundersökningen 

2009 utgjordes i huvudsak av en fördjupad inventering och kartering 

av den omfattande rösemiljön. Denna kartering var mer översiktlig och 

skedde främst genom punktinmätning med totalstation och GPS, samt 

beskrivning. Eftersom relationen mellan de respektive fornlämningsområdena 

var osäkra, grävdes även kompletterande sökschakt på utvalda 

platser i terrängen. Dessutom genomfördes riktade provundersökningar 

av totalt sju rösen. Syftet med det senare var främst att utreda om yngre 

strukturer överlagrade äldre, söka dateringsunderlag (kolprov, fynd), 

samt klarlägga rösetolkning. I samband med förundersökningen av ett 

röse påträffades förhistoriska boplatslämningar, vilka delundersöktes 

och dokumenterades på sedvanligt sätt. 


Figur 6. Plankarta med samtliga på förundersökningen berörda fornlämningar. Skala 1:8 000. Godkänd ur sekretessynpunkt 



Figur 8. Dokumentation av påträffade anläggningar 

inom Landvetter 55:1. Foto från 

väster, Mattias Öbrink. 

Figur 7. Vy över nordöstra delen av Landvetter 71:1. Foto taget vid besiktning 

inför grävstart 2010. Foto från sydost: Joakim Åberg. 

På våren 2010 genomfördes en kompletterande förundersökning. 

Denna inriktades främst på att försöka utreda relationer, utbredning, 

datering, sammansättning och komplexitet mellan lämningar av odlings- 

respektive gravkaraktär inom området. Totalt delundersöktes ytterligare 

8 rösen vid detta tillfälle och ett flertal kolprover togs tillvara för analys. 

Undersökningarna vid Landvetter 4:1 och 55:1 (delområde 3) var 

delvis av olika karaktär. Undersökningen inom Landvetter 55:1 syftade 

främst till att konstatera om det förekom lämningar från olika tidsperioder 

inom gårdstomten, samt vilken omfattning och potential eventuella 

sådana hade. Som ett led av detta kompletterades maskingrävda 

schakt med metalldetektoravsökning över området och i intilliggande 

åkermark. Avsikten med den senare var att erhålla ett underlag om och 

eventuell spridningsbild för eventuella fyndkategorier i området. Metoden 

har med framgång använts i bland annat Skåne (t.ex. Paulsson 

1999; Rudebeck et al 2001). 

Inom Landvetter 4:1 var syftet främst att bestämma lämningens utbredning. 

En generell bedömning kom också göras av områdets lämningsbestånd. 

Fältdokumentationen utfördes på sedvanligt sätt, där grävda schakt 

och påträffade anläggningar beskrevs och mättes in digitalt (totalstation/ 

GPS). Undersökta anläggningar och rösen dokumenterades och fotograferades 

med digitalkamera. Enstaka anläggningar profilritades i skala 

1:20. Relevanta prover för vedarts- och 14 C-analyser togs tillvara där så 

var möjligt. Vedartsanalyserna genomfördes av Thomas Bartholin och 

redovisas i bilaga 4 och 5. 14 C-analyserna genomfördes av Leibniz-Labor 

i Kiel, vars resultat redovisas löpande i texten samt i bilaga 6 och 7.

Resultat 

Delområde 1, Landvetter 108, 114, 120 

De arkeologiska förundersökningarna av Landvetter 108, 114 och 120 

(figur 9) genomfördes under 2009 och 2010 av Kula HB. Då rapporten 

från Kula HB inkom först när föreliggande rapport var färdigställld, har 

dessa resultat inte till fullo kunnat arbetas in i rapporttexten. Kula HB’s 

rapport återfinns i sin helhet som bilaga 12. 

Undersökningen inom Landvetter 114 utfördes under 2009. Vid detta 

tillfälle undersöktes och dokumenterades ett drygt en meter mäktigt kolluvium. 

Hypotesen att odlingen i den här delen av området etablerades 

under medeltid kunde bekräftas av koldateringar från kolluviets bottendel. 

Två kolprover från samma ymnigt kolförande horisont i två olika delar 


Figur 9. Plankarta med berörda fornlämningar inom delområde 1. Skala 1:4 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. 

Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481.


Figur 10. Plankarta med berörda fornlämningar inom delområde 2. Skala 1:4 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för 

spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481. 

av schaktet hamnade samstämmigt i 1200-tal. En datering från en kolhorisont 

längre upp i matjorden och överlagrande en igenväxningshorisont 

antydde att en nyröjning kan ha ägt rum i spannet 1510-1670 AD. 

Under våren 2010 undersöktes två terrasskanter belägna i vägområdet 

inom Landvetter 120. Kolluvierna visade sig bestå av 0,50-0,70 meter 

matjord. Dateringarna här hamnade på vikingatid i ena fallet (780-990 

AD) och med två dateringar till medeltid i andra (1320-1450 AD respektive 

1480-1660 AD). 

De fossila formerna inom Landvetter 108 utgörs nästan helt av flerskiktade 

röjningsrösen. På grund av svårigheterna med stora, flerstammiga 

träd i en majoritet anläggningar valdes ett röse ut för noggrann dokumentation. 

Stratigrafin med ett äldre, jordblandat röse i botten och 

yngre stenar överst kunde bekräftas och två dateringar hamnade i medeltid 

(1220-1285 AD respektive 1260-1390 AD).

Delområde 2, Landvetter 71:1, 106, 109, 110, 112 

Genomförande och historik 

Förundersökning 2009 

Då förundersökningen 2009 inleddes kunde det konstateras att arbete 

med kabeldragning pågick inom utbredbingen för den fasta fornlämningen 

Landvetter 71:1. I samband med detta arbete hade en cirka tio 

meter bred arbetskorridor banats av och markröjts, vilket hade medfört 

skador på ett tio- till tjugotal rösen (figur 12, 13 och 14). Som en direkt 

följd av detta kom två rösen att delundersökas (A246 och A248, se 

Anläggningar nedan). Övriga inmättes och karterades tillsammans med 

resten av lämningarna inom området. 

Vid den efterföljande karteringen/inventeringen dokumenterades ett 

mycket stort antal rösen efter på förhand bestämda kriterier. För inmätningarna 

användes uteslutande totalstation, eftersom en bitvis mycket tät 

vegetation i princip omöjliggjorde arbete med GPS; som annars kanske 

hade varit att föredra. Totalt kunde cirka 400 rösen och 140 kolningsgropar 

konstateras inom delområde 2. 

Efter att karteringen/inventeringen slutförts, kom ytterligare fem 

rösen (A275, A232, A226, A224 och A1395) belägna inom respektive 

område för Landvetter 71:1 och Landvetter 112 att bli föremål för 

vidare undersökningar och/eller dokumentation. Tanken var att dessa 

skulle kunna ses som representanter för olika rösetyper inom området, 

det vill säga med avseende om rösena var toppiga, flacka eller belägna 

under mark. Tre av dessa (A226, A275 och A1395) undersöktes mer 

omfattade, medan två (A224 och 232) endast kom att beskrivas och 

dokumenteras i plan. 

I samband med delundersökningarna av nämnda rösen, grävdes även 

enstaka sökschakt inom ytor som misstänktes kunna vara röjda och som 

eventuellt kunde utgöra äldre odlingsmarker belägna mellan rösen. I ett 

av schakten (S923) påträffades enstaka anläggningar i form av bland 

annat minst en ugnsrest (A884), en kokgrop (A788) och enstaka fynd 

av keramik, inom ett mindre område beläget den i nordöstra kanten av 

Landvetter 71:1. I samma område noterades även enstaka årderspår. Påträffade 

anläggningar delundersöktes och keramiken togs tillvara. 

Kortfattat resulterade förundersökningen 2009 i ett mycket stort antal 

rösen av skiftande karaktär och ålder, där dateringsunderlaget visar 

på ett nyttjande från bronsålder till och med medeltid. Detta, tillsammans 

med att en av lämningarna dessutom kunde konstateras vara en 

grav, föranledde fortsatta insatser i form av en kompletterande förundersökning 

i området. 



Figur 11. Väder över Slamby. Foto från nordväst: Joakim Åberg. Figur 12. Pågående arbete med kabeldragning inom Landvetter 

71:1. Foto från väst: Joakim Åberg. 

Figurer 13:1-2.Vyer över markberedd yta inom Landvetter 71:1. Foto från väst och öst: Joakim Åberg. 

Figurer 14:1-2. Exempel på förstörda rösen inom Landvetter 71:1. Foto från syd och öst: Joakim Åberg.

Figur 15. Vy över södra delen av gravfältet. Foto från nordost, Joakim Åberg. 

Kompletterande förundersökning 2010 

Förundersökningen 2010 inleddes med att ett fåtal schakt grävdes på 

utvalda ställen inom ett område där ett flertal större flacka rösen hade 

konstaterats under 2009 års undersökningar. Tanken med detta var att 

försöka följa upp den gravproblematik som uppstått i och med påträffandet 

av bronsåldersgraven A1395, det vill säga att om möjligt utröna 

förekomsten av flera eventuella gravar i närområdet till nämnda grav. 

Inom det berörda området, beläget väster om platsen för A1395, påträffades 

omgående flera rösen av tydlig gravkaraktär. Framför allt två 

sedan tidigare okända rösen stod ut (A7146 och 7368) och uppvisade 

gravliknande drag, som till exempel homogena stenpackningar och en 

topografisk belägenhet på eller i direkt anslutning till berg (figur 16). 

Båda rösena var helt belägna under mark. 

Efter att ytterligare eventuella gravar konstaterats framtogs och avtorvades 

ett större urval av rösen för vidare undersökning inom området, 

framför allt söder och öster om Landvetter 112. Förhoppningen med 

detta var att få en mer representativ bild av de olika rösetypernas spridning 

samt om möjligt erhålla kunskaper om de olika rösena eventuellt 

kunde särskiljas som odlingsrösen eller gravar med avseende på resultaten 

från 2009 års kartering och inventering. Det senare visade sig inte 

vara en helt enkel uppgift, särskilt som respektive röse hade en tendens 

att växa i storlek jämfört med uppgifterna från karteringen, samt att drag 

som vanligen kopplas samman med gravar som exempelvis kantkedja 

snarare kunde appliceras på odlingsrösen i detta område (figur 17). Det 

är av allt att döma överhuvudtaget inte möjligt att visuellt granska och 

bedöma ett röse med avseende på funktion och/eller ålder. Istället var 

det rösets placering, både i förhållande till andra rösen och den topografiska 

belägenheten, och markbeskaffenheten i området (bland annat 



Figur 16.1-2. Översiktsbilder röse A7146 och 

7368. Foton från öster och sydost, 

Joakim Åberg. 

Figur 17. Röse A1457 med tydlig kantkedja. 

Anläggningen har tolkats som ett odlingsröse 

och 14 C-daterats till övergången 1300-1400tal. 

Foto från sydost, Joakim Åberg.

om stenröjning kunde påvisas eller ej) som framstod som det mer avgörande 

för tolkningen av en anläggning. 

Till skillnad mot förundersökningen 2009 lades större vikt vid grävning 

av sökschakt. Fokus kom i huvudsak att läggas på området omkring 

den nyfunna graven A1395. Framför allt lades fokus inom ett område 

beläget strax väster om Landvetter 112, där ett flertal större rösen under 

mark hade noterats vid förundersökningen 2009. Det visade sig att i 

princip vartenda schakt på ett eller annat vis ändå kom att beröra rösen 

(jfr figur 19 nedan). Totalt grävdes schakt om cirka 600 kvadratmeter 

inom de nu berörda delarna av planområdet. Flertalet av rösen påträffade 

i schakt delundersöktes eller plandokumenterades. 

I områdets nordvästra del iakttogs ett antal gravliknande stenpackningar 

vilka körts över och torvats av av bandmaskiner. I området har 

starkströmsschakt grävts, som delvis förstört miljön och blottlagt anläggningar 

som annars har varit helt belägna under mark. Vid en besiktning 

utförd i maj 2010 låg stenpackningarna ännu i dagen mitt i 

bruksvägarna (se vidare nedan under Anläggningar i skadad gravmiljö). 

Resultaten från undersökta anläggningar vid förundersökning 2009 

och 2010 presenteras nedan. För karta med id-förteckning över karterade 

och delundersökta rösen, se bilaga 13. För vidare detaljer kring 

grävda schakt, se bilaga 1. 

Anläggningsbeskrivningar 

Introduktion 

Sammanlagt påträffades 2009 totalt 407 rösen och cirka 140 kolningsgropar, 

en kokgrop (A788), en härd (A735), en rest efter en ugnslämning 

(A884), tre mörkfärgningar (A746, A754, A765) inom delområde 

2. Till detta kommer även ett antal diken samt årderspår. Totalt sju 

av rösena undersöktes vidare (A224, A226, A232, A246, A248, A275 

och A1395), vilka redovisas nedan tillsammans med undersökningarna 

av övriga anläggningar. 

Inom det prioriterade området 2010 påträffades ytterligare ett sextiotal 

rösen (figur 19), vilka i stort dokumenterades på samma sätt som 

vid förundersökningen 2009; det vill säga medelst kartering/inventering. 

Denna gång användes både totalstation och GPS, då området här 

var betydligt mer glesbeväxt och delvis utgjordes av ett kalhygge. Totalt 

elva rösen kom att undersökas vidare (A296, A297, A1457, A1458, 

A1487, A1655, A7072, A7146, A7349, A7434 och A7459), ytterligare 

nio rösen plandokumenterades (A1436, A1472, A7487, A7368, A7300, 

A7330, A7380, A7381, A9022). Resultaten från dessa undersökningar 

redovisas nedan. 

En komplett lista över påträffade rösen och övriga anläggningar återfinns 

i bilaga 2. För en kartöversikt med id-satta röseanläggningar, se 

bilaga 13. 



Figur 18. Plankarta över delområde 2, översikt över schakt och anläggningar från förundersökningen 2009. Skala 1:4 000. 

Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481. 

Delundersökta odlings- eller röjningsrösen 

Vid undersökningen av röse A248 framtogs två profiler i anläggningens 

sydöstra del med hjälp av grävmaskin. Efter att profilerna dokumenterats 

avbanades ytterligare en mindre yta in mot ett större block, kring 

vilket ett mindre kärnröse kunde konstateras. Rösets belägenhet direkt 

på en äldre markhorizont (äldre skog), samt frånvaron av en tydlig svedjefas 

påvisar att anläggningen ska tolkas som ett odlingsröse (jfr figur 20 

och 21). Nämnda kärnröse kan eventuellt indikera flera faser av markanvändning. 

Inga fynd påträffades och inga prover kunde tillvaratagas.

Inte heller vid undersökningen av röse A246 kunde något tydligt 

brand- eller svedjelager noteras. Det gick inte heller att konstatera några 

konstruktionsdetaljer som exempelvis kantkedja eller dylikt. Då en 

profil framtogs med hjälp av grävmaskin, visade det sig att anläggningen 

utgjordes av ett lager sten med en ungefärlig tjocklek om cirka 0,40 

meter (figur 22). Anläggningen var på samma sätt som A248 belägen 

direkt på en äldre markhorizont och har tolkats som ett odlingsröse. 

Inga fynd påträffades och inga prover kunde tillvaratagas. 


Figur 19. Plankarta över delområde 2, översikt över schakt och anläggningar från förundersökningen 2010 (inklusive 

de från 2009). Skala 1:3 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601- 

2011/2481.


Figur 20.1-2. Översikts- och profilfoto, A248. Foto från sydost och söder, 

Magnus Rolöf. 

Figur 21. Profilritning, A248. Upprättad av Magnus Rolöf, digitaliserad av Joakim Åberg.

Figur 22.1-2. Profilfoton, A246. Foton från norr, Joakim Åberg. 

Röse A275 torvades av till cirka 25 procent. Direkt under ett tunt 

förnlager konstaterades en vällagd men lucker packning av rundsten, 

som var distinkt avgränsat mot kringliggande podsoljord. I profil framstod 

större delen av packningen som lucker och belägen på gult sandlager 

(figurer 23). Inga konstruktionsdetaljer som exempelvis kantkedja 

kunde noteras. Mot anläggningens centrala del var dock stenpackningen 

mer tydligt jordblandad och av mer tydligt rösekaraktär (jfr figur 24). 

Jordfyllningen utgjordes av mörkgrå sotig sand med inslag av kol. Ett 

kolprov taget i detta lager kunde placera anläggningen i yngre medeltid 

(bilaga 6, KIA39264 Prov 2). Av allt att döma ska anläggningen tolkas 

som ett odlingsröse. Inga fynd påträffades. 

Röse A296 undersöktes till cirka 50 procent med maskin. Anläggningen 

var synlig i yta som ett runt, övertorvat och relativt toppigt röse, 

som delvis var skadat av skogsmaskiner i den västra delen. Efter ett maskinsnitt 

framstod anläggningen som ett sex meter stort röjnings- eller 

odlingsröse, med en jordbunden stenpackning bestående av huvudsakligen 

rundsten (0,15-0,25 meter i storlek) om tre skikt, tydligt anlagd 

på och delvis i en äldre markhorizont (figur 25 och 26). Sett till konstruktion 

och stenpackningens karaktär påminde anläggningen förhållandevis 

mycket om det delundersökta röset A246 från 2009 (jfr figur 

22). Inga fynd påträffades. 


Figur 23.1-2. Översikts- och profilfoto, A275. 

Foton från norr, Joakim Åberg och Magnus 

Rolöf.


Figur 24. Profilritning, A275. Upprättad av Magnus Rolöf., digitaliserad av 


Figur 25. Översiktsfoto profil, A296. Foto från sydväst, Joakim Åberg. 

Figur 26. Skiss över profil, A296. Upprättad av Magnus Rolöf, digitaliserad av 


Röse A1457 undersöktes till cirka 25 procent för hand. Anläggningen 

var synlig i markplan som en rundad, cirka 3,5 meter stor, mycket flack 

välvning i skogsmark. Efter avtorvning visade sig röset vara 4,5 meter i 

diameter, med en tydligt lagd och jordbunden stenpackning. Anläggningens 

ytterkant var tydligt markerad av flera kantställda stenar, som 

av allt att döma utgjorde en relativt gles kantkedja (figur 27 och figur 

17 ovan). Packningens stenmaterial var relativt homogen och utgjordes 

av överlag av rundad sten (0,15-0,4 meter i storlek) blandad med enstaka 

mindre och enstaka kantsten.

Figur 27. Översikt röse A1457. Foto från sydöst, Magnus Rolöf. 

Vid undersökning konstaterades att packningen var mycket strukturerad 

samt utgjordes av flera stenskikt. Allt eftersom undersökningen 

fortskred framträdde kantkedjan mer tydligt och i anläggningens centrala 

del noterades vad som tolkades kunna vara ett kärnröse, som eventuellt 

avgränsades av en inre kantkedja (figur 28). Då en mindre sektion 

in mot anläggningens centrala del undersöktes, kunde tre tydliga 

skikt med sten kunde urskiljas i profil, med en klar förtätning av sten 

mot anläggningens centrum. Stenmaterialet utgjordes här av ett något 

mindre homogent och välsorterat material (cirka 0,15-0,25 meter i storlek), 

där större stenar framför allt påträffades i skikt två, som ett lock 

på nämnda skikt tre (jfr figur 29). Mycket pekade på att det faktiskt 

rörde sig om ett kärnröse. 

Det fanns alltså drag som gjorde att anläggningen åtminstone delvis 

påminde om en gravkonstruktion. Som helhet, och kanske framför 

allt med avseende på relationen mellan själva stenpackningen och de 

kantställda stenarna i ´kantkedjan´, får ändå konstruktionen sägas ha 

en mer tydligt röjnings och/eller odlingskaraktär. Ett kolprov har placerat 

anläggningen i övergången 1300-1400-tal (bilaga 7.1, KIA42656 

Prov 16). Ett fynd av vad som först troddes vara metall, visade sig vara 

järnutfällning. 

Röse A1458 undersöktes till cirka 50 procent för hand och med 

grävmaskin. Röset avtecknade sig som en stor flack förhöjning i markplan. 

Efter avtorvning konstaterades en stenpackning bestående av både 

rund- och kantsten (0,15-0,40 meter i storlek). Ett större block fanns i 

anläggningens östra kant (figur 30). Stenmaterialet i anläggningen har 

tolkats som röjsten som upplagts utan någon tydlig ordning eller struktur 

(figur 31 och 32). Ett kolprov har placerat anläggningen i 1400-tal 

(bilaga 7.1, KIA42655 Prov 14). Inga fynd påträffades. 



Figur 28.1. Översiktsfoto, A1457 med kantkedjan delvis 

framrensad och kärnröset synligt i provsnitt. Foto från sydväst, 


Figur 29.1. Detaljfoto profil av del av kärnröset i provsnitt, 

1457. Foton från sydväst, Joakim Åberg. 

Figur 28.2. Planfoto provsnitt i kärnröset, A1457. Foto från 

sydväst, Joakim Åberg. 

Figur 29.2. Detaljfoto profil av del av kärnröset i provsnitt, 

1457. Foton från sydväst, Joakim Åberg. 

Figur 30. Översiktsfoto, A1458. Foton från öster, M Rolöf. Figur 31. Profilfoto, A1458. Foton från söder, Magnus Rolöf.

Figur 32. Skiss över profil, A1458 (ej i skala). Upprättad av Magnus Rolöf, 

digitaliserad av Joakim Åberg. 

Röse A1487 undersöktes till cirka 25-35 procent för hand och med 

maskin. Anläggningen var rund och relativt liten till omfånget (cirka 3,6 

meter), samt flack men synlig ovan mark (figur 33). Stenmaterialet utgjordes 

överlag av rundsten (0,15-0,35 meter i storlek) i två skikt (figur 

34). Ingen kantkedja kunde noteras. Ett avgränsat lager beläget under 

stenmaterialet kunde konstateras, vilket tolkades som en naturbildning 

eller en eventuell rest av ett kulturpåverkat lager och/eller odlingshorizont. 

Anläggningen har tolkats som ett röjningsröse från yngre tid, troligen 

senare delen av medeltid. 

Figur 33. Översiktsfoto, A1487. Foto från söder, Joakim Åberg. 



Figur 34.1-2. Profilfoton, A1487. Foton från öster och söder, Joakim Åberg. 

Röse A1655 undersöktes till cirka 50 procent för hand och med maskin. 

Anläggningen, som var synlig i markplan, utgjordes av ett toppigt 

röse runt en tall med en storlek av ungefär tre meter i diameter. Stenmaterialet 

utgjordes av både rundsten och kantsten och var inte särskilt 

välstrukturerat eller homogent (figur 35). Profilen var mycket svårbedömd 

på grund av rötter från tallen, som troligen har tryckt upp stenmaterialet 

och därmed delvis givit röset dess toppiga form. Endast ett glest 

stenskikt beläget direkt på en äldre markhorizont kunde noteras (figur 

36). Schaktet i anslutning till röset var relativt stenfritt, vilket eventuellt 

kan tolkas som om området åtminstone delvis är stenröjt (figur 37).

Figur 35. Översiktsfoto, A1655. Foto från nordost, Magnus Rolöf. 



A7459 utgjordes av ett övertorvat röse, synligt som en rund, cirka 5 

meter stor, flack välvning i markplan. Anläggningen avtorvades och grovrensades 

till cirka 30 procent (figur 38), därefter grävdes ett 1,4 meter 

brett provschakt från anläggningens centrum för hand, där stenmaterialet 

rensades bort och en profil framtogs. Stenmaterialet (cirka 0,15- 

0,35 meter i storlek) var homogent och bestod främst av rundsten med 

inslag av kantsten (figur 39 och 40). En antydan till kärnröse samt ett 

markant förtätningslager i kantkedjeliknande konstruktion, eventuellt 

i nedgrävd ränna (0,35 meter djup) kunde noteras. 


Figur 37. Översiktsfoto, S7527 och A1655. 

Foto från sydost, Magnus Rolöf.


Figur 38. Översiktsfoto, A7459. Foto från väster, Magnus Rolöf. 



Figur 40. Detaljfoto profil i kärnröse, A7459. Foto från väster, Magnus Rolöf.

En gravtolkning av denna anläggning föreföll trots detta inte vara 

särskilt trolig, men gick inte att utesluta helt. Förekomsten av till synes 

stenröjda ytor i norr och söder (se bilaga 1, schakt 7467 och 7451) indikerade 

dock snarare att det rörde sig om ett röjnings- eller odlingsröse. 

Ett kolprov har också placerat anläggningen i första hälften av 1400-talet 

(bilaga 7.2, KIA42658 Prov 23), vilket överensstämmer väl med en 

sådan tolkning. 

A7434, som påträffades i ett långschakt (S7420), var helt beläget under 

mark. Denna anläggning var rundad, cirka 2×2,5 meter i storlek, 

och vid undersökning 25 procent konstaterades en i plan ganska ostrukturerad 

packning bestående av rundade stenar (0,15-0,40 meter) samt 

block (0,4×0,8 meter) (figur 41). Anläggningen hade en mycket tydlig 

nedgrävningskant och i profil noterades en stenpackning i ett skikt 

med en eventuell förtätning in mot en större sten eller bumling (figur 

42). Tolkningen av anläggningen är något osäker. Troligen rör det sig 

om ett odlingsröse, eventuellt en vattensjuk stenfylld grop. 

Figur 41. Översiktsfoto, A7434. Foto från öster, Magnus Rolöf. 

Figur 42. Profilfoto, A7459. Foto från ost-sydost, Magnus Rolöf. 



Figur 43. Översiktsfoto, A297. Foto från norr, 


Figur 44.1-2. Profilfoton, A297. Foto från nord-nordväst och ost-nordost, 



digitaliserad av Joakim Åberg.

Figur 46. Plankarta, relationer mellan A297 och närliggande anläggningar. Skala 1:300. 

Röse A297 undersöktes till cirka 25 procent för hand och med maskin. 

Anläggningen utgör en omfattande rösepackning, som avtecknade 

sig som rundad, cirka 5,5×6,0 meter stor, mycket flack välvning i 

markplan (figur 43). Stenmaterialet bestod av huvudsakligen av rundsten 

delvis blandad med kantsten (0,15-0,4 meter i storlek), med inslag 

av stenar med till synes bränd karaktär. Anläggningen saknade markerad 

kantkedja, men i dess centrala del fanns förtätning med sten. Grävda 

profiler visar tydligt att stenmaterialet var nedgrävt (figur 44 och 45). 

Ett kolprov har placerat anläggningen i yngre bronsålder (bilaga 7.1, 

KIA42657 Prov 18). Ett fynd av ett oidentifierbart metallföremål påträffades 

i anläggningens ytskikt. 

Bronsåldersdateringen från denna anläggning får sägas vara högst 

oväntad, inte minst då anläggningen vid tiden för undersökningen 

förväntades vara från senare tid. Framför allt var det rösets karaktär, 



konstruktion och placering som medförde att det tolkades som en anläggning 

av liknande slag som ovan nämnda A296, det vill säga ett röjnings/odlingsröse 

sannolikt från yngre medeltid. En gravtolkning är 

emellertid inte helt otänkbar. Rent topografiskt passar en sådan tanke 

relativt bra, särskilt med tanke på anläggningens läge på åsryggen och 

närheten till ett våtmarksområde i väst. Till detta kommer även relationen 

till det undersökta gravröset (A1395) från 2009, beläget cirka 

180 meter åt sydväst (se vidare nedan under Anläggningar i gravmiljö). 

Röse A297 uppvisar emellertid inte samma morfologiska karaktärsdrag 

som denna grav, utan påminner snarare om just ett röjnings/odlingsröse. 

Röset kan eventuellt kopplas samman med anläggningarna av boplatskaraktär 

från yngre bronsålder i anslutning till ett järnåldersröse 

(A226, se nedan under Röse med boplatslämningar), belägna cirka 130 

meter åt nordost. En helt säker tolkning av denna anläggning har emellertid 

inte kunnat uppnås i samband med föreliggande förundersökning 

och understryker svårigheterna att tolka rösen i blandade gravfälts- och 

röjningsröseområden (se vidare under Diskussion Landvetter 71:1 och 

112 nedan). 

Plandokumenterade odlings-/röjningsrösen 

Röse A224 och A232 är några av de rösen som endast att dokumenteras 

i plan, detta på grund av tidsbrist. Röse A224 var rundad och cirka 

4,4 meter i storlek. I dess yta fanns ett tiotal något större stenar (0,3-0,7 

meter) och anläggningen, som för övrigt var kraftigt gräsövertorvad och 

flackt välvd samt cirka 0,2 meter hög, var klart gravlik. Efter att en mindre 

del torvats av framträdde en relativt tät packning bestående mestadels 

rundsten (0,1-0-3 meter) belägen i en lucker och humös fyllning 

av gråsvart sand. Med avseende på detta kom röset bedömas ha en röjnings 

och/eller odlingskaraktär snarare än en gravkoppling. Sannolikt 

ska anläggningen kopplas samman med ovan nämnda röse A226 och 

system av odlingslyckor i området (jfr t ex figur 51 nedan). 

Röse A232 var en rund, kraftigt övertorvad flack och cirka 4,3 meter 

stor anläggning. Ungefär 25 procent avtorvades i syfte att undersökas. 

En tät packning med sten i minst två skikt kunde konstateras. Rösets 

övre del utgjordes av ett tiotal kantstenar (0,13-0,3 meter) i en lucker, 

förnliknande mylla, belägen ovanpå en mer tät stenpackning. Den senare 

utgjordes av jordbunden rundsten (0,07-0,15 meter). Troligen representerar 

röset två olika odlingsfaser i området, där den äldre fasen bör höra 

samman med sedan tidigare nämnda odlingsfasen från romersk järnålder. 

A1472 avtecknade sig före avtorvning som en större, rundad flack 

förhöjning, knappt synlig ovan mark. Efter avtorvning visade sig anläggningen 

utgöra ett cirka 5,6 meter stort röse. Anläggningen gav generellt 

sett ett ganska rörigt intryck (figur 47), där stenmaterialet – som huvudsakligen 

utgjordes av rundsten med inslag av kantsten – varierade i 

storlek, med mindre stenar (0,15-0,40 meter) i anläggningens centrala

Figur 47. Översiktsfoto, A1472. Foto från sydöst, Joakim Åberg. 

Figur 48. Översiktsfoto, A7487. Foto från väster, Joakim Åberg. 

del och större ut mot kanterna (0,30-0,40 meter). Dock noterades en 

tendens till kantkedja med tre till fyra större stenar i dess södra kant. 

Anläggningens belägenhet i betesmark, tillsammans med det faktum 

att fyllningen mellan stenar är torvig och saknar podsolinslag, pekade 

även det mot att det rörde sig om ett ungt eller möjligen omrört röse. 

A7487 utgjordes av ett runt, cirka tre meter i diameter stort röse. I 

nordväst fanns en kantkedja bestående av ett flertal stenar (0,40-0,50 

meter), medan den centrala packningen bestod av rundsten (0,20-0,25 

meter) med tydliga inslag av kantsten. Anläggningen ska sannolikt tolkas 

som ett röjningsröse (figur 48), eventuellt från yngre medeltid. 



Figur 49.1-2. Översikts- och profilfoto, A226. Foton från nordost, Joakim Åberg 

och Magnus Rolöf. 

Figur 50. Profilritning, A226. Upprättad av Magnus Rolöf, digitaliserad av Nina Balknäs.

Figur 51. Plankarta, A226 och schakt S923. Notera avstånd mellan befintliga rösen. Skala 1:300. 

Röse med boplatsanläggningar 

Röse A226 undersöktes till cirka 50 procent för hand och med grävmaskin. 

Efter avtorvning rensades stenpackningen fram för hand för att sedan 

mätas in digitalt och fotodokumenteras. Därefter borttogs stenmaterialet 

skiktvis tills en profil var framtagen (figur 49 och 50). Det kunde 

konstateras att rösets packning utgjordes av ett till två stenskikt kring 

ett större markfast block (cirka 1,4 meter i storlek). Stenpackningen var 

lucker i toppskiktet, med större jordinblandning (mörkgrå sotig sand 

med inslag av kol) mot anläggningens kanter. Stenmaterialet (överlag 

0,08-0,20 meter, enstaka 0,40 meter) utgjordes av både rundsten och 

kantsten. I anläggningens norra kant fanns även en relativt tydlig tendens 

till kantkedja (jfr figur 49.1 och 51). Anläggningen hade en klar 

röjnings och/eller odlingskaraktär. Inga fynd påträffades. 



I rösets norra kant, under stenpackningen och direkt norr om markfast 

block, framkom en mindre härdliknande anläggning av klar förhistorisk 

karaktär (A735). Ett kolprov från anläggningen har också 14 C-daterats till 

yngre bronsålder (bilaga 6, KIA39266 Prov 6). Omedelbart öster om härden 

(cirka 0,50 meter) och mer eller mindre direkt intill block påträffades 

även ett förhistoriskt keramikfragment. Ytterligare en eventuell anläggning 

noterades strax nordväst om röset. Denna utgick efter undersökning och 

kom aldrig att mätas in. 

När schaktet i anslutning till röset utvidgades åt väster – främst för att 

kontrollera en eventuell stenröjd odlingslycka – påträffades flera anläggningar 

(figur 52), i form av en kokgrop (A788), en härd (A735), minst en 

rest efter en ugnslämning (A884) samt tre mörkfärgningar (A746, A754, 

A765). Vid undersökning av kokgropen A788, konstaterades ett tunt 

skikt brun till grå sand i anläggningens övre del. De mindre inslagen av 

den mer bruna fyllningen bedömdes kunna utgöra delar av ett nedsipprat 

odlingslager (se vidare nedan) som blandats upp med anläggningens 

fyllning (jfr figur 52.2). Under detta skikt fanns ett stenlager bestående av 

sotig skärvig och skörbränd sten som ursprungligen bör ha förekommit i 

hela anläggningens ytskikt. I och under stenlagret fanns ett tjockt kollager 

med enstaka fynd av bränd lera. Anläggningen har 14 C-daterats till yngre 

bronsålder (bilaga 6, KIA39268 Prov 11). Ett makrofossilprov taget i anläggningen 

påvisade mycket stora mängder kol (bilaga 9). 

Ugnslämningen A884 utgjordes av en större oregelbunden mörkfärgning, 

bestående av mörkgrå till rödfärgad sand, vars ytskikt genomskars 

av två tydliga årderspår (figur 52.3). Anläggningen undersöktes genom 

två snitt, där bland annat vad som tolkades som en raserad och nedtryckt 

ugnsväggrest och en inre djupare grop kunde konstateras. I den mörkgrå 

delen påträffades hela korn av bränd lera tillsammans med inslag av kol. 

I det rödfärgade partiet kunde inga hela korn av bränd lera noteras. Anläggningen 

har inte daterats, men ska av allt döma sättas i samband med 

ovan nämnda härd och/eller kokgrop. För detaljer kring övriga anläggningar, 

se bilaga 2. 

Samtliga anläggningar av mer tydlig förhistorisk karaktär visade sig vara 

tydligt belägna under ett äldre markskikt (lager 5, se figur 50), bestående av 

rödbrun sand med inslag av kolfnyk och bränd lera. Det senare har tolkats 

som en äldre odlingshorizont, som med avseende på lagerföljd sannolikt 

bedömdes kunna kopplas samman med brukningstiden för röse A226. Efter 

en 14 C-analys av ett kolprov från själva rösefyllningen (lager 4), kunde 

detta placeras i romersk järnålder-folkvandringstid (bilaga 6, KIA39265 

Prov 4), en datering som alltså även kan gälla ovan nämnda odlingshorizont. 

Det var också möjligt att belägga stenröjning inom området. Ovan 

nämnda utvidgningsschaktet var i princip helt fritt från sten och det gick 

därmed att stärka ett samband mellan röse, odlingshorizont och odlingslycka 

inom denna del av Landvetter 71:1 (figur 53). Med tanke på rösenas 

placering, förefaller förekomsten av ett mindre system av odlingslyckor 

vara klarlagd inom området (jfr figur 51 ovan).


Figur 52.1. Profil, A735. Foton från norr, Joakim Åberg. Figur 52.2. Profil och översikt, A788. Foton från nordväst, 


Figur 52.3. Planfoto över årderspåren i ugnslämningen A884. 

Foton från nordväst, Magnus Rolöf 

Figur 52.4. Profilsnitt av ugnen A884 genom 

årderspåren. Foto från nordost, Magnus Rolöf.


Figur 53. Översiktsbild schakt S923. Foto från väst-nordväst, Joakim Åberg. 

Anläggningar inom gravmiljö 

Röse A1395 skiljde ut sig från övriga undersökta rösen i och med att 

det var helt övertorvat och beläget under mark. I plan utgjordes anläggningen 

av en tät packning bestående av både sten och block, där 

minst fyra större block bildade en form av yttre begränsning tillsammans 

med en delvis utrasad kantkedja, framför allt i syd och i sydväst 

(jfr figur 54 och 55). 

Anläggningen, som påträffades och delundersöktes via en mindre maskingrävd 

sektion redan på utredningen, framtogs och undersöktes nu 

på ett mer konkret vis. Sektionen från utredningen rensades fram och 

utvidgades och en långprofil upprättades för hand längs anläggningens 

hela utsträckning. 

Inom nämnda block och kantkedja fanns en tät stenpackning bestående 

av övervägande rundad sten (0,06-0,25 meter). Centralt i anläggningen 

konstaterades ett tydligt kärnröse med ett något större stenmaterial

Figur 54. Plankarta, A1395 med närliggande anläggningar. Skala 1:300. 

(cirka 0,15-0,40 meter). Utanför anläggningens avgränsning fanns endast 

podsoljord (figur 56 och 57). 

Relativt centralt i anläggningen under och/eller i kärnrösets nedre 

stenskikt, noterades ett lager bestående av mörk brungrå sand med inslag 

av kolfragment. Lagret, som har tolkats som brandlager (A3261), 

var mycket tydligt koncentrerat till nämnda kärnröse och var delvis 

beläget under en större, förhållandevis flat sten (figurer 58). Ett kolprov 

från detta lager har placerat anläggningen i mellersta bronsåldern 

(bilaga 6, KIA39267 Prov 7). Av allt att döma ska röset tolkas som en 

gravanläggning från denna tidsperiod. Anläggningen var också mycket 

stensättningslik i konstruktion. Inga fynd kunde dock noteras i denna 

del av anläggningen. 

Ytterligare cirka 25 procent av anläggningen grävdes för hand i förhoppningen 

att säkra fyndmaterial i form av keramik och/eller brända 

ben, men utan resultat. Eventuellt är detta en följd av att sållning inte 



Figur 55. Översikt, A1395 i plan. Foto från nordväst, Magnus Rolöf. 

Figur 56. Översikt framtagen profil, A1395. Foto från nord-nordost, Joakim 

Åberg. 

Figur 57. Profilritning, A1395. Upprättad av Magnus Rolöf, digitaliserad av Nina Balknäs.

Figurer 58.1-2. A1395, detaljfoton profi av kärnröse och brandlager A3261l.. 

Foto från nord-nordost och söder, Joakim Åberg och Magnus Rolöf. 

användes som fyndinsamlingsmetod. I lager och framtagen profil påträffades 

endast spridda kolfragment av osäker kontext. Mot anläggningens 

centrala del och kärnröset noterades dock en relativt tydlig nedgrävningskant 

i profil. Det konstaterades dessutom att brandlagret var klart 

koncentrerat till själva kärnröset. 

Ett makrofossilprov taget i anläggningens brandlager resulterade i fynd 

av träkol från både barr och lövträd, samt ett förkolnat frö av björnbär 

(bilaga 9). Det senare kan med tanke på fyndets kontext, mycket väl 

tolkas som en del av en gravgåva. 

Röse A7146 påträffades på en mindre platå i samband med att ett 

sökchakt grävdes i anslutning till en bergsklack i områdets västra del. 

Helt osynlig ovan mark och direkt under förnan framträdde en rund 



Figur 59. Översiktsfoto, A7146. Notera 

det mycket homogena stenmaterialet. Foto 

från öster, Joakim Åberg. 

Figur 60. Plankarta, A7146 med omkringliggande anläggningar. Skala 1:300.

Figur 61. Översiktsfoto, grävd sektion A7146. 

Foto från öster, Joakim Åberg. 

och cirka 5×6 meter stor anläggning (figur 59). Stenpackningen var 

enhetlig och homogen och utgjordes nästan uteslutande av rundsten 

(mellan 0,10-0,50 meter i storlek, generellt 0,20 meter) med större stenar 

ut mot kanterna (cirka 0,40-0,50 meter i storlek), även om inslag 

av mer skärvig sten också förekom. I anläggningens centrala del fanns 

även ett fåtal större stenar och i väster, söder och öster fanns stundom 

antydningar till kantkedja. Anläggningen med dess jordbundna stenpackning 

var väldigt gravlik. 

Som en följd av detta grävdes ett snitt eller en sektion från anläggningens 

östra kant in mot dess centrum (se figur 60 och 61), i förhoppningen 

att kunna konstatera konstruktionsdetaljer som exempelvis 

kärnröse, fynd i form av ben eller keramik samt att kunna tillvarata 

kolprover för datering. Vid undersökningen kunde både förekomsten av 

kärnröse samt en eventuell inre kantkedja konstateras (figur 62). Dock 

påträffades vare sig fyndmaterial eller kol för datering. Profilen visade 

på en flerskiktad anläggning med ett tämligen homogent stenmaterial, 

samt en lätt välvd anläggningsform på själva anläggningen (figur 63). 


Figur 62. Detaljfoto, grävd sektion A7146. Notera eventuell 

inre kantkedja samt kärnröse. Foto från öster, Joakim Åberg.


Figur 64. Översiktsfoto, området öster om 

A7146. I bakgrunden skymtar gravröse 

A1436. Jämför även vy på figur 59 ovan. 

Foto från väster, Joakim Åberg. 

Figur 63. Profilritning, A7146. Upprättad av Mattias Öbrink, digitaliserad av Joakim Åberg. 

Figur 65.1-2. Översiktsfoto, S7083 och S7000, belägna i området öster om 

A7146. Foto från nordväst och sydväst, Joakim Åberg.

Figur 66. Översiktsfoto, A1436. Foto från nord-nordväst, Joakim Åberg. 

Figur 67. Översiktsfoto, A7368. Foto från sydost, Joakim Åberg. 

Frånvaron av fyndmaterial till trots, så kan inte anläggningen tolkas 

som något annat än en grav. Den topografiska belägenheten på bergskam, 

mer eller mindre omedelbart öster om ett större våtmarksområde, 

stärker även det en sådan tolkning. Nämnas bör även frånvaron av 

stenröjda ytor i området. De stenfria ytorna i väster och öster om röset 

är inte odlingsrelaterade (figur 64), utan är en naturlig konsekvens av 

topografin – det vill säga belägenheten på hällmark/berg och de mycket 

tunna jordlagren i området. Detta resonemang stärktes ytterligare av att 

grävda schakt i området öster om ´berget´ inte heller uppvisade någon 

som helst indikation på stenröjning (figur 65, jfr även bilaga 1). 



Figur 68. Översiktsfoto, A9022. Foto från 

nordost, Magnus Rolöf. 

Figur 69. Översiktsfoto, A9022. I bak- 

grunden skymtar röse A7330. Foto från norr, 


A1436 var ett rundat, cirka 4x5 meter stort, flackt och aningen välvt 

röse, med flera större block i ytterkant (0,40-0,70 meter) och mindre 

stenmaterial (cirka 0,15-0,30 meter) innanför dessa. Endast en liten del 

av anläggningen, uppskattningsvis 10-15 procent, framtogs i samband 

med sökschaktsgrävning för att om möjligt lokalisera stenröjda ytor i 

området. Röset är beläget endast sex meter öster om gravröset A7146 

och även denna anläggnings storlek, form, morfologi och det topografiska 

läget indikerar klart och tydligt att det rör sig om en grav (figur 66). 

Anläggningen kom dock inte att undersökas vidare på grund av tidsbrist. 

A7368 upptäcktes, på samma sätt som gravröset A7146, i samband 

med sökschaktsgrävning i området. Även denna anläggning – som var 

rund och cirka 4,5-5 meter i diameter – var helt belägen under mark 

och hade en mycket enhetlig och homogen, jordbunden stenpackning 

bestående av rundsten (0,10-0,45 meter i storlek, generellt 0,20 meter). 

I ytterkant fanns ett fåtal större stenar, som dock inte utgjorde en tydlig 

kantkedja. Dock kunde en tydlig skillnad mellan rösefyll och den omgivande 

markhorizonten samt en klart markerad nedgrävningskant konstateras 

(figur 67). Även denna anläggning har med avseende på bland 

annat morfologi och topografi tolkats vara ett gravröse. 

A7300 utgjordes av en rundad, tät stenpackning om cirka 3-4 meter 

i storlek, bestående av mindre rundsten (0,10-0,20 meter) av till synes 

delvis bränd karaktär i ytterkant och större material (0,20-0,40 meter) 

mot centrum. Det senare kan eventuellt utgöra mittröse och det förra 

ett brätte. Eftersom det endast grävdes ett mindre testschakt i anläggningen, 

var det svårt att avgränsa denna i plan. Mycket tyder emellertid 

på att det kan röra sig om en grav (foto saknas). 

A9022 utgjordes av ett övertorvat röse, som var synligt i yta som en 

svag förhöjning kring en tall. Anläggningen avtorvades med maskin till 

cirka 15 procent. Stenpackningen bestod av huvudsakligen rundsten 

(0,07-0,30 meter) med inslag av enstaka skärvig sten (figur 68). Ingen 

tydlig kantkedja kunde noteras. Noterbart är att stenmaterialet var beläget 

direkt på berghäll. Anläggningen har tolkats som ett eventuellt gravröse, 

främst med avseende på det topografiska läget samt relationen till 

ett nyfunnet krönröse eller stensättning (figur 69, samt se A7330 nedan). 

Röse A7072 undersöktes till cirka 20-25 procent för hand och med 

maskin. Anläggningen utgjordes av en något oregelbunden eller oval och 

cirka 2x3,5 meter stor stensamling, som inte var synlig ovan mark (figur 

70). Stenmaterialet bestod av en ganska lös packning av främst rundsten 

med inslag av kantsten (0,10-0,30 meter i storlek). I dess västra kant 

fanns ett större stenblock (0,50×0,64 meter i storlek). Anläggningen 

utgör en tydlig stenpackning eller stensamling, omgiven av rödflammig 

sand med enstaka moränsten (figur 71). I packningens norra kant fanns 

en mindre, i princip stenfylld grop (A7492, jfr figur 72). Eventuellt kan 

både röse och grop relateras till övriga gravar i området (se nedan) och 

kan med andra ord utgöra en form av flatmarksgrav. Inga fynd av vare 

sig ben eller keramik kunde dock noteras vid undersökningstillfället.

Figur 70. Översiktsfoto, A7072. Foto från norr, Joakim Åberg. 

Figur 71. Skiss över A7072 (ej i skala). Upprättad av Magnus Rolöf, 


Figur 72. Skiss över A7492 (ej i skala). Upprättad av Magnus Rolöf, 


Ytterligare två anläggningar som endast kom att plandokumenteras i 

samband med sökschaktsgrävning var A7380 och A7381. Anläggningarna 

konstaterades i ett långschakt strax öster om gravberget och väster 

om ovan nämnda A7072. Faktum är att dessa 'rösebottnar' påminner 

starkt om den senare och möjligen skulle kunna utgöra flatmarksgravar 

(figur 73 och 74). Detta var emellertid ingenting som kunde styrkas 

vid förundersökningen. 



Figur 73. Översiktsfoto, A7380. Foto från sydväst, Joakim Åberg. 

Figur 74. Översiktsfoto, A7381. Foto från nordost, Joakim Åberg. 

A7330 påträffades i ett relativt sent skede av förundersökningen. Anläggningen 

utgörs av en rundad, cirka 6,5×7 meter stor stensättning, belägen 

på krönet av hällberget som också utgör en av områdets högsta punkter 

(figur 75). Graven var centralt bevuxen med en mycket tät enbuske och annars 

övertorvad av ljung och mossa (figur 76). Flera stenar var dock synliga 

i yta. Själva stenpackningen utgjordes av ett större inslag av mindre sten 

(0,35-0,45 meter) i anläggningens södra halva, och ett något större stenmaterial 

(0,35-0,50 meter) i den norra halvan. I sydost fanns fyra större 

stenar (0,65×0,70 meter) belägna i en något oregelbunden halvcirkel kring 

stenpackningen. Eventuellt kan dessa stenar vara en del av ett utras eller 

tillhöra det jakt- eller brandtorn som enligt uppgift ska ha stått på platsen.

Figur 75. Plankarta, A7330 med omkringliggande anläggningar. Skala 1:300. 

Minst ett metallstag kunde också konstateras på en av stenarna (figur 77) 

och även i den norra kanten var stensättningen delvis störd av metallstag. 

I sydost och cirka en och halv meter utanför nämnda halvcirkel fanns 

ett markerat hak i häll och övrig gravfyllning. I nordost, nordväst och väst 

låg stenpackningen intakt och i direkt anslutning till häll. I den norra kanten 

var anläggningen delvis störd av metallstag (ytterligare stag fanns på 

en av de större stenarna i ovan nämnda halvcirkel kring stenpackningen). 

Eventuellt fanns ytterligare stenpackning längs med hällens krönkant i 

sydväst, men detta kunde inte med säkerhet konstateras i samband med 

förundersökningen. 

Att en stor mängd okända gravar förekommer i området kring detta 

”krönröse”, illustreras inte minst av flera förhållandevis svårupptäckta anläggningar 

som exempelvis stensättningen A7170 och röset A7323, samt 

flera större stenblock med kringliggande och under mark belägna stenpackningar 

(figur 78). 



Figur 76.1-2. Översiktsfoton, A7330. 

Foto från nordväst och nordost, 


Figur 77. Översiktsfoto A7330. I en av 

stenarna ses ett metallstag. 

Foto från nordost, Magnus Rolöf.


Figur 78.1-3. Översikt gravar inom 

Landvetter 112, däribland stensättning 

A7170, blockstengrav A7325, röse A7323. 

Foto från norr, nordväst och sydost, Magnus 

Rolöf och Joakim Åberg.


Figur 79. Översiktsfoto, A7349. Foto från 

nordväst, Joakim Åberg. 

Figur 80.1-2. Översiktsfoton, undersökning 

av A7349. Foton från nordväst och sydväst, 

Joakim Åberg.

A7349 (stenpackning) undersöktes till uppskattningsvis cirka 30 procent 

för hand. Anläggningen utgjordes av en rundad, möjligen oregelbunden 

stenpackning, belägen under mark och anlagd direkt mot och/ 

eller på häll i den norra kanten av berg med gravar (figur 79). Stenmaterialet 

utgjordes nästan uteslutande av rundsten i flera skikt, som sett 

till storleken var relativt blandat (0,10-0,35 meter), belägen i fyllning 

av svartbrun sotig sand med tydliga inslag av kol (figurer 80 och 81). 

Inga fynd kunde konstateras, men det mesta pekade på att stenpackningen 

skulle ses i ljuset av de närliggande gravarna, eventuellt som någon 

form av bålkonstruktion eller liknande. Ett kolprov taget i anläggningen 

har emellertid placerat den i äldsta medeltid (bilaga 7.1, KIA42659, 

Prov 25) och denna tolkning förefaller därmed inte längre vara trolig. 

Snarare kan anläggningen eventuellt sättas i samband med en mycket 

tidig medeltida röjningsfas i området. 


Figur 81. Detalj- eller profilfoto, A7349. 

Foto från sydväst, Joakim Åberg.


Figur 82. Plankarta yta med skadade rösen inom norra delen av Landvetter 112. Skala 1:1 000. Godkänd ur sekretessynpunkt 

för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481. 

Anläggningar i skadad gravmiljö 

Nämnas bör även ett antal rösen (A7988-A7992, A9041, A9054, A9055, 

A9066) som påträffades i planområdets nordvästra del. Anläggningarna 

påträffades efter att markingrepp genomförts med anledning av arbete 

med ett starkströmskabelschakt inom planområdet (figur 82 och 83). 

Inom själva kabelkorridoren var skadorna totala, där man sprängt en 

gång tvärs över berget och återfyllt det med sprängsten. Denna korridors 

bredd uppgick uppe på själva näset till cirka 5 meter (figur 84). Därtill

Figur 84. Markingrepp/kabelgata inom planområdets nordvästra del. Foto från 

nordost, Joakim Åberg. 

hade före grävning av kabelschaktet markberedning företagits på bägge 

sidor, vilka delvis förstört rösen. Dessutom hade bruksvägar för arbetsmaskinerna 

anlagts vilka blottlagt och i viss mån förstört ytterligare rösen. 

Samtliga rösen som kunde konstateras inom detta område var mycket 

flacka och helt belägna under mark och framstod med sina mycket enhetliga 

och homogena stenpackningar som tydliga gravkonstruktioner. 

Ett av dem, som hade karaktären av ett krönröse (A7991), har delvis 

körts sönder vid upprättandet av en arbetsväg upp till själva kabel diket 

(figur 85). Faktum är att merparten av rösena i området uppvisar olika 

grader av skador (figur 86) och löpte risk att förstöras helt inom en 

mycket snar framtid. 


Figur 83. Vy över planområdets nordvästra del. 

Notera graden av sentida påverkan och förstörelse 

i området. Foto från ost-nordost, 

Joakim Åberg.


Figur 85. Översikt krönröse, A7991. Foto 

från sydost, Joakim Åberg. 

Figur 86.1-3. Exempel på övriga skadade gravar inom området, A7988, 7989 

och 7992. Foto från nord-nordost, nordost och nordväst, Joakim Åberg och 

Magnus Rolöf.

Figur 87. Vy över södra delen av gravfält Landvetter 112. Foto från söder, 


Detta intryck kom att stärkas ytterligare efter att området återbesiktats 

under sommaren och senhösten 2010. Vid dessa tillfällen kunde 

ytterligare rösen (A9041, 9054, 9055, 9066) noteras och det står klart 

att mörkertalet gravar inom området är stort. 

Sammanfattande kommentar delområde 2 

Ett förhållandevis stort antal rösen uppvisade markanta gravliknande 

konstruktionselement och i planområdets västra del har ett större gravfält 

eller gravmiljö kunnat konstateras (figur 87). Totalt omfattar fornlämningen 

cirka 34 300 kvadratmeter (N-S) och innehåller allt från 

ett eller flera rösen i krönlägen och minst en stensättning synliga ovan 

mark, ett mycket stort antal rösen och stenpackningar som ej är synliga 

ovan mark, samt flera större stenblock med kringliggande och under 

mark belägna stenpackningar. Ett numera till stor del exploaterat men 

ursprungligen sammanhängande våtmarksområde finns i väster och norr 

om gravområdet (figur 88). Noterbart är att inga spår av odlingsrelaterade 

aktiviteter såsom röjda ytor eller liknande – det vill säga lämningar 

som indikerar att nämnda anläggningar skulle kunna utgöra odlings- eller 

röjningsrösen – kunde noteras inom området. 

Troligen härrör flertalet gravar från bronsålder. Totalt har ett hundratal 

gravar eller till synes gravrelaterade anläggningar kunnat noteras inom 

denna del av planområdet, som numera ingår i det kraftigt utvidgade 

fornlämningsområdet för Landvetter 112 (figur 89). En mer detaljerad 

områdesbeskrivning av denna miljö finns i bilaga 10. 

Landvetter 71:1 har växt i omfång och har efter förundersökningarna 

kommit att omfatta Landvetter 106, 109, och 110 

inom en yta om cirka 83 000 kvadratmeter (SV-NO) (figur 90). 



Figur 88. Vy över våtmarksområdet norr om 

Landvetter 112. 

Foto från söder, Magnus Rolöf. 

Figur 89. Plankarta, Landvetter 112. Skala 1:3 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011- 

09-21. Dnr 601-2011/2481.

Denna fornlämningsmiljö framstår på många sätt som än mer komplex 

än tidigare och det har varit svårt om inte omöjligt att nå fram till en 

helhetsbild rörande detta område, inte minst med tanke på rösenas karaktärsskillnader 

och spridda dateringsbild etc. Det står dock klart att 

området rymmer framför allt röjningsrösen och odlingsytor från yngre 

förhistorisk tid samt medeltid. Totalt har cirka 370 röjnings- och/eller 

odlingsrösen konstaterats i området. Nämnas bör att mörkertalet i vissa 

områden troligen är relativt stort. Till detta kommer även ett stort antal 

kolningsgropar och boplatslämningarna från yngre bronsålder. 

Med tanke på rådande förutsättningar och kunskapsläge inför denna 

förundersökning, är det egentligen inte konstigt att svårigheterna med 

att försöka utröna relationerna och förhållandena både inom och mellan 

de båda fornlämningarna har varit betydande. Så här i efterhand står 


Figur 90. Plankarta, Landvetter 71:1. Skala 1:4 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011- 

09-21. Dnr 601-2011/2481.


Figur 91. Plankarta delområde 3. Skala 1:3 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09- 

21. Dnr 601-2011/2481. 

det framför allt klart att den använda metoden brister på flera punkter; 

att delundersöka enstaka rösen och bana av mindre ytor i anslutning till 

och mellan dessa är helt enkelt inte ett särskilt lyckat tillvägagångssätt 

vad gäller fornlämningar av denna typ och omfattning. En mer utförlig 

diskussion kring erfarenheterna av detta redovisas under rubriken Resultat 

gentemot undersökningsplan nedan. 

Följaktligen så är det också viktigt att poängtera att någon tydligt och 

klar gräns mellan respektive fornlämningsområde, med mer odlingsrelaterade 

lämningar inom Landvetter 71 och de gravrelaterade lämningarna 

inom Landvetter 112, inte har kunnat fastställas på ett tillfredsställande 

sätt. Sannolikt sträcker respektive område delvis in i varandra, 

något som eventuellt antyds av 14 C-dateringen till yngre bronsålder från 

röse A297 beläget inom Landvetter 71:1.

Delområde 3, Landvetter 4:1 och 55:1 

Förundersökningen av Landvetter 4:1 

Figur 92. Vy över norra delen av Landvetter 4:1, taget vid besiktning i mars 

2010. Foto från väster, Joakim Åberg. 

Inledning 

Landvetter 4:1 beskrevs vid undersökningstillfället i FMIS som ett välbevarat 

hägnadssystem, närmare bestämt ett område med stenhägnader, 

fägata och stensträngar, beläget i svagt sydsluttande hag- eller betesmark. 

Inom området fanns, förutom ett flertal sorters lövträd, flera mycket stora 

äldre ekar (figur 93). I områdets västra del fanns två stenhängnader 

med en storlek av cirka 20×11 meter respektive 10×6 meter. Nordöst 

om dessa låg en rest av en fägata, cirka 22 meter lång och upp till fyra 

meter bred. Fägatan avslutades i söder av den mera nordligt belägna, 

större stenhägnaden. Stensträngarna beskrevs vara flerskiktade och ha en 

sammanlagd längd av omkring 250 meter, samt vara av sentida karaktär. 

Förundersökningen utfördes vid två tillfällen, under våren och vintern 

2009. Det förstnämnda tillfället inleddes med en detaljkartering, där 

inmätning, beskrivning och fotodokumentation genomfördes löpande. 

Nedan presenteras en mer övergripande redogörelse av förundersökningen. 

En mer detaljerad redogörelse kring kartering och dokumenterade 

delytor samt anläggningar presenteras i bilaga 11. En fullständig 

redogörelse av detaljkarteringen med fotodokumentation finns på den 

till rapporten bifogade cd-bilagan (bilaga 14). 


Figur 93. Ek inom Landvetter 4:1. Foto från 

nordväst, Joakim Åberg.


Figur 94.1. Översiktlig plankarta med anläggningar och element inom Landvetter 4:1. Skala 1:1 500. Godkänd ur sekretessynpunkt 

för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-21. Dnr 601-2011/2481. 

Undersökningen 

Vid förundersökningen våren 2009 noterades en mängd anläggningar, 

däribland en fägata, stenhägnader, röjnings- och/eller odlingsrösen, 

flera stensträngar och en till tre eventuella husgrunder inom området 

(figur 94). 

I nordost fanns en rest av en cirka 22 meter lång (170-370 gon) och 

4 meter bred fägata, begränsad av en gles stenrad (figur 95). Denna avslutas 

i söder av en större 20×11 meter stor hägnad yta, som utgör en 

av totalt sex separata inhägnade ytor, omgärdade av stenmurar och stensträngar 

(figur 96). Inom de olika ytorna konstaterades olika grader av 

stenröjning och i området fanns också ett mindre antal röjnings- och/ 

eller odlingsrösen. Ytterligare några kraftigt övertorvade rösen fanns

Figur 94.2. Plankarta över husgrunderna A1524 och A1548. Skala 1:200. 

utanför själva hägnadssystemet, framför allt i söder och öster. Dessutom 

kunde flera delvis stensatta vattenhål dokumenteras. Stensträngarna 

inom lämningen var cirka 1-1,5 meter breda och 0,2-0,6 meter höga, 

och visade sig bestå av 0,2-1,0 meter stora stenar och vara flerskiktade 

samt ha en gemensam längd av cirka 375 meter. 



Figur 95. Fägata inom Landvetter 4:1. Foto 

från sydost, Joakim Åberg. 

Figur 97. Översikt S2000 och husgrund, 

Landvetter 4:1. Foto från väster, Mattias 

Öbrink. 

Figur 96.1-2. Inhägnade ytor inom Landvetter 4:1. Foto från söder och nordväst, 

Magnus Rolöf och Joakim Åberg.


Figur 98.1-2. Syllsten inom A1524, Landvetter 

4:1. Foto från nordväst och öster, Mattias 

Öbrink.


Figur 99.1-2. Spisröse inom A1524, Landvetter 

4:1. Foto från nordost och nordväst, Mattias 

Öbrink. 

Figur 100. Vy över Landvetter 4:1. Foto taget vid 

förundersökningstillfälle nummer två. Foto från 

nordost, Mattias Öbrink.

Förutom nämnda detaljkartering, genomfördes även stickprovskontroller 

och kompletterande kartering under vintern 2009, framför allt 

i lämningens norra delar för att om möjligt klarlägga förekomsten av 

eventuella husgrunder i området. I samband med ett mindre avtorvnings- 

och rensningsarbete inom en yta för förmodad husgrund, noterades en 

eller flera eventuella lämningar efter hus i form av syllstensrader (figur 

97 och 98). Dessutom kunde eventuellt spisröse konstateras (figur 99). 

I de handgrävda provschakten påträffades fynd i form av bland annat 

fragment av en kritpipa, metall, glas, en tand och keramik. Eventuellt 

kan anläggningar och fynd både tillhöra en yngre och/eller en äldre 

huslämning (jfr figur 94.2 ovan). 

Kommentar Landvetter 4:1 

Inom området finns ytterligare spår och lämningar efter möjlig bebyggelse. 

En kompletterande jämförelse och rektifiering av kartmaterial 

från 1700-talet och 1930-talets ekonomiska karta gjordes i samband 

med arbetsinsatsen, pekar på att dessa bör kunna sättas i samband med 

Kärrets gård eller äldre bebyggelse. På 1700-talets karta har fägatan, som 

löper norrut från gårdstomten och stengärdesgårdarna, ett utseende 


Figur 101. Möjlig äldre placering av Kärrets 

gårdstomt. Framställt av Mattias Öbrink.


som återfinns norr om Landvetter 4:1 på 1930-talets ekonomiska karta. 

Konstruktionerna inom den norra delen av Landvetter 4:1 överensstämmer 

dessutom väl med kartmaterialet (figur 101). 

Landvetter 55:1 

Inledning 

Landvetter 55:1 är enligt FMIS platsen för gården ”Kärret”, vilken omnämns 

första gången mellan 1550 och 1605 som ”Kierridt”. Kartmaterial 

över gården finns från 1743 (se Åberg et al 2008). Fornlämningen 

beskrivs som en cirka 60×40 meter stor och välbevarad gårdstomt (NV- 

SO), belägen på en mindre avsats eller svag sydsluttning i hag- och/eller 

betesmark. Inom området, som delvis är bevuxet med lövträd asp, hassel 

och ek, finns en grund efter ett boningshus, en eventuell ladugårdsgrund 

samt en jordkällare. Boningshuset beskrivs ha en yta av cirka 8×7 meter 

med ett spisröse i dess centrala del. Ladugårdsgrunden har bedömts ha 

en storlek om cirka 13×4 meter. Måttliga till stora mängder odlingssten 

har påförts byggnadslämningarna, varför åtminstone storleken för 

den eventuella ladugården beskrivs som osäker. Jordkällaren är belägen 

i fornlämningsområdets sydöstra del, relativt långt ifrån övriga byggnadskonstruktioner 

(figur 102). 

Själva gårdsplanen utgörs av en relativt plan yta, där lämningen efter 

boningshuset (Husgrund 1) är belägen i dess östra del, direkt intill 

en gärdesgård. På husgrunden växer hassel och ek (70-80 år?). Förundersökningen 

utfördes under våren 2009. Inom området kunde i princip 

samtliga element omnämnda i FMIS lokaliseras och dokumenteras. 

Undersökningen 

Inom området, som utgörs av en relativt plan yta eller gårdsplan, grävdes 

totalt tolv schakt om sammanlagt 156 kvadratmeter. Schakten kom 

huvudsakligen att förläggas i områdets norra och västra delar (figur 103 

samt bilaga 1). 

Det i FMIS omnämnda boningshuset, här kallat Husgrund 1, var 

beläget i områdets östra del, strax eller direkt intill en gärdesgård. Ett 

tydligt spisröse fanns i husets norra del och syllstenar var synliga i markplan 

i dess södra delar (figur 104 och 105). På och ovan husgrunden 

och gärdesgården fanns stenmaterial, som eventuellt kan ha ingått i huset 

eller ska ses som en indikation om flera byggnadsfaser – en med en 

lägre syllstensrad och en med en högre. I ett schakt (S5045) grävt från 

spisröset och åt nordväst framkom stora mängder sten och tegel, samt 

rikligt med fynd av glas, buteljer, järn och ett mindre material av porslin 

och/eller fajans. Husgrunden avgränsades i nordväst av en syllrad bestående 

av flera flata stenar (0,50-0,80 meter i storlek), påträffade under 

ett cirka 0,05-0,15 meter tjockt torv- och sandlager. Syllstenarna på

Figur 102.1-2. Jordkällaren inom Landvetter 55:1. Foto från väster och sydväst, 


den södra sidan utgjordes av större överlag kantiga stenar med en plan 

ovansida (cirka 0,40-0,80 meter i storlek). 

En stenläggning eller stenpackning (A5060) konstaterades direkt 

nordväst om syllstenarna till husgrund 1. Anläggningen, som var belägen 

under ett cirka 0,05-0,10 meter tjockt torv- och sandlager och var 

bitvis täckt av sand och/eller lera, gav ett ganska ´skramligt´ intryck. 

Eventuellt var anläggningen flerskiktad (figur 106). Rikliga mängder 

med fynd av tegel, järn (spikar, tunnband etc) och inslag av keramik, 

porslin och fönsterglas påträffades på och i stenpackningen, som i öster 

anslöt direkt till och eventuellt fortsatte in under Husgrund 1 (jfr figur 

105 ovan, se även S5045 bilaga 1). Stenläggningen eller stenpackningen 

har tolkats som en gårdsyta eller gårdsplan. I väst anslöt anläggningen 

till en äldre, helt under mark belägen vägsträckning (se nedan). 



Figur 103. Plankarta, Landvetter 55:1. Skala 1:600. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011- 

09-21. Dnr 601-2011/2481. 

Väster och söder om Husgrund 1 påträffades två mycket vällagda 

stenläggningar, A5257 och A5358. A5358 framkom i S5350 och utgjordes 

av ett mycket homogent och rundat stenmaterial (cirka 0,10- 

0,30 meter i storlek), där flera större flata block (cirka 0,30-0,60 meter 

i storlek) fanns längs med den norra kanten. Ett fåtal fynd av glas, tegel 

och järn noterades på själva stenpackningen. Längst i öster anslöt stenläggningen 

till Husgrund 1, vars syll höjde sig cirka 0,2 meter över den 

stenlagda ytan (figur 107). Stenläggningen sluttar svagt åt söder, där 

den upphörde tvärt. Ytan söder om stenläggning sluttar än mer tydligt 

åt söder och har uppenbarligen påverkats av odling- och/eller plöjning.


Figur 104. Husgrund 1 inom 

Landvetter 55:1. Foto från söder, 


Figur 105. Översikt S5045, syllstenar 

Husgrund 1. Stenläggning 

A5060 skymtar till vänster i bild. 

Foto från väster, Mattias Öbrink. 

Figur 106.1-2. Översikt och profil 

över stenläggning/stenpackning 

A5060. Foto från ost-sydost 

och sydväst, Mattias Öbrink och 

Joakim Åberg.


Figur 107.1-2. Stenläggning A5358 och syllstenar Husgrund 1 i S5350. 

Foto från söder och väster, Mattias Öbrink. 

A5257 påträffades i ett schakt (S5241) beläget direkt sydost om Husgrund 

1 och väster om nämnda stenläggning A5358. Även A5257 var 

mycket vällagd (figur 108). Själva stenpackningen var relativt plan, och 

i dess västra kant fanns större flata stenar. I stort liknar anläggningen 

markant ovan nämnda stenläggning A5358. Möjligen utgör packningens 

flata stenar del av en syll eller golv i en byggnad. Även här var det 

tydligt att området direkt söder om anläggningen har påverkats av odlingsaktiviteter. 

I områdets västra del fanns stora mängder tydligt påfört sten- och jordmaterial 

uppslängt i högar. I detta område konstaterades lämningarna

Figur 108.1-2. Stenläggning S5241. Foto från sydväst och nordväst, Joakim 

Åberg. 



Figurer 109.1-2. Syllrad Husgrund 2 i S5052. Foto från väster och sydost, 

Mattias Öbrink.

Figur 110.1-2. Odlingsröse A5027 och stolphål A5557. Foto från sydväst och 

nordost, Mattias Öbrink och Joakim Åberg. 

efter minst två huskonstruktioner (jfr figur 103 ovan). Det som kom 

att kallas Husgrund 2 var delvis täckt av ett upp till en meter tjockt sten- 

och jordmaterial, däribland stora block som troligen utgör röjningssten 

och bortplockad odlingssten. I ett schakt (S5202) kunde dock en syllstensrad 

som bör vara från södra vägglinje noteras och dokumenteras. 

Direkt söder om denna syllrad fanns även en stenlagd yta (A5208, figur 

109). Området söder om den senare hade, på samma sätt som vid ovan 

nämnda S5350 och S5241, tydligt påverkats odling. 

Även i områdets nordvästra del fanns en stor ansamling sten och 

block, som här dock helt saknade jordfyllning. I detta delvis trädbeväxta 

område, påträffades Husgrund 3, som i princip utgjordes av en 

L-formad syllstensrad (A5443), med en stenstorlek om huvudsakligen 



cirka 0,60-0,90 meter stora stenar samt två större flata block om cirka 

en meter i storlek. Eventuellt utgör denna anläggning den i FMIS omnämnda 

ladan. 

Utöver nämnda huslämningar och stenläggningar, påträffades även 

en under mark belägen äldre vägsträckning, som även delvis kunde noteras 

redan vid den föregående arkeologiska utredningen (A5007 och 

A5171, jfr beskrivning S5000 och S5045 bilaga 1). Dessutom kunde 

flera under mark belägna röjnings- och/eller odlingsrösen konstateras i 

flera schakt (S5020, 5185, 5456), samt ett större odlingsröse (A5502) 

bestående av uppslängd, mer modern odlingssten på Husgrund 3. I ett 

av schakten (S5045) påträffades även ett enstaka stolphål av förhistorisk 

karaktär (figur 110). 

Fyndmaterialet 

Det påträffades fyndmaterialet inom Landvetter 55:1 utgjordes huvudsakligen 

av diverse metallfynd och keramik, anträffade vid schaktgrävning 

och i samband med detekteringen. Den förstnämnda kategorin, var 

mycket omfattande och endast metallföremål som med säkerhet kunde 

tillföras tiden före 1800, eller som inte kunde dateras direkt i fält, tillvaratogs 

och mättes in med totalstation; övrigt material återdeponerades. 

Keramikmaterialet togs tillvara och har granskats av Torbjörn Brorsson 

vid Kontoret för Keramiska Studier (KKS). 

Vad gäller keramiken, tillvaratogs sammanlagt 31 lergodsskärvor med 

en totalvikt av 273 gram inom Landvetter 55:1. Skärvorna visade sig ha 

tillhört tre olika kärl i rödgods, varav ett härrörde från ett fat (1 skärva) 

och resterande två (33 skärvor) från krukor. Samtliga skärvor var glaserade 

på insidan och glasyrfärgen var koppargrön. 

Fat i rödgods förekommer i relativt stor omfattning från 1600-talet 

och fanns även en bit in i 1900-talet. Fatet från Kärret är med hänsyn 

till glasyren troligtvis 1700- eller 1800-tal och har använts som ett bordskärl. 

Krukorna var vanliga i södra Sverige och Danmark från 1600-talet 

fram till och med 1800-talet. Dessa kärl användes främst som behållare 

och de var ibland försedda med lock. 

Keramiken från Kärret är sannolikt samtida och av lokalt ursprung. I 

tid kan materialet förläggas till 1700- eller 1800-talen. Skärvorna visar 

att keramiken speglar ett normalt hushållsmaterial från perioden. Vidare 

kan det noteras att det saknas importkeramik. Antalet skärvor och 

kärl är dock relativt få och det har därmed varit svårt att vidare tolka 

dess innebörd (Brorsson, skriftligt meddelande 2009). 

Metallfynden bestod, förutom ett stort antal bruksföremål av järn, 

bland annat av ett flertal söljor, mynt och blysmältor (jfr bilaga 3, tabell 

2). Generellt sett insamlades inga fynd yngre än 1900-tal. För en redogörelse 

av metalldetekteringens genomförande och metod, se bilaga 8.

Figur 111. Arkeologer på väg. Foto från söder, Joakim Åberg. 

Sammanfattande kommentar delområde 3 

Inom Landvetter 4:1 utfördes en detaljkartering i form av utförda inmätningar, 

beskrivningar och fotodokumentation. I lämningens norra 

delar genomfördes dessutom stickprovskontroller i form av mindre grävingrepp 

för att om möjligt klarlägga förekomsten av husgrunder inom 

området. Totalt kunde lämningarna efter ett eller flera eventuella husgrunder 

konstateras i området, där anläggningar och fynd eventuellt härrör 

från ett yngre hus och/eller en äldre huslämning. Huslämningarna 

har bedömts vara fasta fornlämningar (Landvetter 139). 

En kompletterande jämförelse av kartmaterial från 1700-talet 

och 1930-talets ekonomiska karta har påvisat att den norra delen av 

Landvetter 4:1 mycket väl kan vara platsen för Kärrets äldre bebyggelse. 

Fornlämningens utbredning har kommit att utökas något, framför 

allt i sydlig riktning, och omfattar numera cirka 15 200 kvadratmeter 

(NO-SV) (jfr figur 94.1 och figur 113 nedan). 

Inom Landvetter 55:1 delundersöktes framför allt ytan där de sedan 

tidigare kända husgrunderna var belägna. Utöver nämnda lämningar 

kunde ytterligare en eventuell huslämning samt flera stenlagda ytor sannolikt 

tillhörande en äldre gårdsplan konstateras. 



Bebyggelsen har kunnat avgränsas till mitten eller slutet av 1700-talet 

fram till tidigt 1900-tal. Även fornlämningsområdet för Landvetter 55:1 

har utökats något (jfr 103 och figur 113), och omfattar numera cirka 

2 100 kvadratmeter (NV-SO). Det kan konstateras att de båda fornlämningsmiljöerna 

i stort är mycket välbevarade. 

Inga kritpipor fanns i fyndmaterialet från Landvetter 55, däremot fanns 

de inom Landvetter 4:1. Kritpipor tillverkades redan på 1500-talet men 

var vanliga från 1600-talet till 1800-talets början. 1700-talet var kritpipans 

glansperiod. Att inga kritpipor fanns inom Landvetter 55:1 visar 

att platsen troligen inte använts för bebyggelse innan tidigast 1700-talets 

slut. Mycket pekar alltså på att Landvetter 4:1 är den ursprungliga 

placeringen av gården Kärret och den plats där bebyggelsen låg på 1743 

års karta. Någon gång under sent 1700- eller tidigt 1800-tal tycks gården 

då ha flyttats till Landvetter 55:1. 

Kulturhistoria runt Bårhult 

De sammanvägda resultaten från utredningen, den kulturhistoriska landskapsanalysen 

och de olika förundersökningarna har inneburit en ansenlig 

kunskapstillväxt rörande kulturhistorien i området runt Bårhult. Bilden 

är inte komplett och det kvarstår många frågor, men en översiktlig 

utveckling kan ändå tecknas. I det följande ska de sammanvägda resultaten 

sammanfattas. 

Lämningarna och dateringarna antyder att området har nyttjats och 

brukats mer eller mindre kontinuerligt under en mycket lång tidsperiod, 

åtminstone från bronsålder fram till modern tid. Utöver det fåtal nedslag 

under stenålder som finns främst runt Landvettersjön är det under bronsålder 

vi ser en första uppenbar etableringsfas genom gravfältet Landvetter 

112, beläget på en av de högsta åsryggarna i landskapet. Den förhistoriska 

bygdens boplatslägen har inte kunnat beläggas närmare, men relationen 

till Landvettersjön några hundra meter söderut och de säkerligen mycket 

gamla reseleder som följt vattenvägarna har sannolikt varit vägledande 

för etableringen av bygden i området. Just vid Bårhult blir den sjönära 

terrängen så brant att den gamla landsvägen som annars följde sjökanten, 

behövde dras upp i terrängen bakom Slambybergen. Något liknande 

kan mycket väl ha varit fallet under förhistorisk tid. Gravfältet kan potentiellt 

kronologiskt sträcka sig in i åtminstone äldre järnålder. Storleken 

på gravfältet kan vara en fingervisning om det, liksom de påträffade 

odlingslämningarna. Att delar av denna odlingsmiljö bör ha tillkommit 

under järnålder (jfr röse A226 med datering från romersk järnålder/folkvandringstid) 

är klarlagt, men det är möjligt att ännu äldre röjningsrösen 

återfinns bland dessa (jfr röse A297 med datering till yngre bronsålder). 

Några detaljer i kronologi som kan belysa kontinuitet och diskontinuitet 

i befolkningsfrekvens, odlingsgrad eller liknande, är materialet alltför 

litet för att uttala sig om, men att Bårhultområdet uppvisar en betydligt 

mer komplex förhistoria än man tidigare trott är det ingen tvekan om.

Etableringen av det odlingslandskap vi känner igen i modern tid kan 

ha sina rötter i övergången mellan vikingatid och medeltid. Från vikingatid 

(800-900-tal) återfinns en datering från bottenlagret av en terrass på 

gården Bårhults inägomarker. En datering från 1100-1200-tal återfinns 

inom gravfältsmiljön och resultat från ett undersökt röse och ett undersökt 

åkerkolluvium i kanten av en av dagens åkrar har givit en datering 

till 1200-tal. Gården Bårhult kan således ha anor från övergången mellan 

yngre järnålder och medeltid, och gravfältet kan ha brukats i någon 

form även under tidig medeltid. Det är annars under medeltiden som 

de förhistoriska rösena, både gravar och förhistoriska odlingsrösen, hamnar 

i markerade utmarkslägen. När sedan dessa lämningar försvinner 

ur människornas minne går inte att avgöra med rådande kunskapsläge, 

men att det skulle kunna infalla med den senmedeltida agrarkrisen är 

en hypotes. Connelid (bilaga 12) menar dock att storskalig röjning (och 

själva etablerandet av gården Bårhult) först är sannolik från 1200-tal, 

att den vikingatida dateringen i terrassen är något osäker, men att den 

kan representera viss hävd före tidigmedeltid. Han konstaterar också att 

fler dateringar hade behövts för att klarlägga detta. 

Connelid påvisar igenväxning i lagerföljden i ett par terrasser, vilket 

torde spegla ett kontinuitetsbrott sammanfallande med den senmedeltida 

agrarkrisen. Merparten av dateringarna från de undersökta rösena 

hamnar annars i senmedeltid och härrör från en kolonisations- och 

återröjningsfas. Den exakta tiden för när denna börjar i området är 

inte fastställd, dateringar varierar från 1400-tal till 1600-tal. Connelid 

gör bedömningen att den för inägomarkernas vidkommande sker med 

tonvikt under 1500-tal. Under denna fas återhävdas utmarkerna, vilket 

bör medföra att landskapets egentliga odlingsmaximum infaller vid 

denna tid. Denna bild avviker från den tidigare uppfattningen om odlingsmaximum 

som avspeglad av kartmaterial från 1930-talet, på vilka 

egentligen bara dagens åkermarker med några intilliggande ytor varit i 

hävd (Åberg et al 2008:9ff). Efter denna expansionsfas har den agrara 

miljön dragit ihop till något som påminner om den bild som presenteras 

på det äldre kartmaterialet från trakten. En analys av de yngre historiska 

skedena för gårdsetableringarna Bårhult, Kärret och Fläskebo 

genomfördes inom ramen för utredningen och behöver inte repeteras 

här. Vad gäller Kärret tycks emellertid minst två faser av gårdsetablering 

föreligga, representerade av Landvetter 4:1 (en förmodad äldre fas, 

eventuellt med etablering under 1500-1600-tal, men potentiellt med 

ännu äldre anor) samt 55:1 (den yngre fasen, belägen främst i 1800tal). 

Connelid påpekar också hur mycket det agrara landskapet inom 

åtminstone inägomarkerna kom att förändras under sent 1800-tal, då 

många av de äldre formelementen kom att röjas undan i samband med 

större uppodlinsföretag. 

I historisk tid har inga större omvälvningar skett i landskapet och kan 

i stort fortfarande sägas återspeglas förhållandevis väl i det äldre kartmaterialet. 

Det är först de senaste årens omfattande och snabba exploateringar 



i samband med utbyggnad av postterminalen och industritomt norr om 

det aktuella planområdet som landskapet har förändrats radikalt. Det är 

idag svårt att föreställa sig hur den norra sidan av åsryggen tett sig, ned 

mot våtmarksområdena och vattenspeglarna som under förhistorisk tid 

bör ha utgjort resursområde och mot vilket gravfältet delvis är orienterat. 

Eventuella lämningar som legat här är borta för alltid. 

Resultat gentemot 

undersökningsplanen 

I undersökningsplanen framgår att syftet med förundersökningen generellt 

var att förse Länsstyrelsen med ett fördjupat kunskapsunderlag, 

samt att utreda lämningarnas relationer, utbredning, datering, sammansättning 

och komplexitet. Vidare skulle fornlämningarnas art och innehåll 

beskrivas med hänsyn till bevarandevärde och pedagogisk potential. 

Landvetter 4:1 skulle dock främst undersökas med avseende på utbredning. 

Överlag har förundersökningarna efterlevt undersökningsplanen, 

dock med två uppenbara undantag. 

Den enskilt största avvikelsen från den ursprungliga undersökningsplanen 

är avsteget från den tilltänkta tidsplanen, främst genom att behovet 

uppstod av en kompletterande förundersökning. Även efter genomförande 

av denna konstateras att förundersökningen inte kunnat 

fastställa en tydlig avgränsning mellan gravfältet Landvetter 112 och 

odlingsmiljön Landvetter 71:1. Härmed har inte lämningarnas inbördes 

relationer och utbredning kunnat utredas fullt ut. Anledningarna 

till dessa avvikelser kan vara värda att lyfta fram speciellt. 

Diskussion Landvetter 71:1 och 112 

Kunskapstillväxten i området har överträffat alla förväntningar. Dock var 

dessa från början ganska nedskruvade, vilket ofta är fallet i områden där 

inventeringsgraden är låg och där lämningsbilden är okänd (inte sällan 

just i skogsbygd och historiska utmarkslägen). Därtill fick vi en olycklig 

ingång tidigt i utredningsarbetet. I Slambys fall genomfördes en parallell 

landskapsanalys (främst genom kart- och arkivstudier) och utredning 

etapp 2. Det noterades förvisso i landskapsanalysen att de fossila 

odlingslämningarna inom utredningsområdets norra delar var av olika 

karaktär och rent morfologiskt skulle kunna vara både från medeltid eller 

förhistorisk tid. Avsaknaden av större, sammanhängande arealer med röjningsrösen 

av det slag som ofta påträffas i sydvästra Sveriges skogsbygder, 

ansågs dock peka på att den förhistoriska odlingens utbredning skulle ha 

varit begränsad inom detta område (Åberg et al 2008:32). Den inledande 

fältbesiktningen genomfördes sedan vid en tid på året då vegetationen 

redan stod i full blom och därmed kraftigt begränsade sikt- och tolkningsmöjligheterna 

i området. Som en följd av detta uppmärksammades

inte befintliga rösemiljöer på det sätt som de borde ha gjort under själva 

utredningen och potentialen i kunskapstillväxten underskattades grovt. 

Detta kom i sin tur att medföra en alltför begränsad förundersökningsinsats, 

där insikten om hur många rösen det rörde sig om och hur 

omfattande hela rösemiljön faktiskt var, egentligen kom ett steg för sent 

i processen. Själva mängden rösen gjorde att undersökningen kring deras 

komplexitet och karaktär endast kunde beröras översiktligt. Härmed 

kom också insikten om att det bland röjningsrösena även fanns gravrösen 

först på sluttampen av förundersökningen; det var konstaterandet av 

gravlämningen A1395 som nödvändiggjorde en kompletterande förundersökning. 

Det var också först i och med den senare som omfattningen 

av gravmiljön kunde klargöras. Överlag har varje återbesök och ny 

antikvarisk insats alstrat så pass mycket ny och på många sätt oväntad 

kunskap, att både tiden för fältarbete och efterbearbetning kommit att 

bli mycket ansträngd. 

Ur dessa erfarenheter kan flera lärdomar dras. Så här i efterhand står 

det klart att det är mycket viktigt att det finns en förberedelse på vad som 

komma skall inför undersökningar i denna typ av miljö. En separat och 

mer riktad utredning etapp 1 hade varit av stor betydelse i detta sammanhang, 

där (utöver kart- och arkivstudier) nog med resurser läggs i 

fält för att så tidigt som möjligt fånga upp potentialen i lämningsmiljön, 

för att kunna beräkna så rättvist som möjligt på nästa insats. 

Denna, i form av en utredning etapp 2, borde i dylika rösemiljöer inbegripa 

inventering genom sondering, översiktligt kartering och sökschaktsgrävning, 

för att få ett så komplett grundmaterial som möjligt att beräkna 

en förundersökning på. I Slambys fall låg vi ett steg efter; kartering och 

sondering genomfördes först under förundersökningen. 

En förundersökning i en så omfattande och komplex miljö, liknande 

den runt Bårhult, bör vara tämligen tilltagen. För att ha möjlighet att få 

en bild av alla lämningstyper och tidsskikt behövs egentligen ytavbaning 

av större ytor, undersökning av anläggningar, provgrävning av ett flertal 

rösen, eventuellt detaljkarteringar av utvalda områden samt ett större urval 

av varierade analyser. Utan dessa insatser blir det svårt att formulera 

skarpa frågeställningar mot eventuella slutundersökningar. Med endast 

vaga frågeställningar blir dessutom förväntningarna på slutundersökningens 

resultat naturligt lågt ställda på förhand. 

Utöver själva den antikvariska gången finns ytterligare några poänger 

att göra. Vikten av att genomföra insatser som besiktningar och karteringar 

i skogsvegetation vid rätt årstid bör understrykas. Betydelsen av 

att göra återkommande besök och fältarbeten vid flera tillfällen har också 

erfarenhetsmässigt visat sig oumbärlig för förståelsen av landskapet och 

lämningskomplexiteten. Kunde den antikvariska gången garantera detta 

skulle en viktig informationstillväxt kunna säkras. Ett antikvariskt tillvägagångssätt 

som detta blir förstås både tidskrävande och ekonomiskt 

kostsamt, vilket kan vara viktigt att ta hänsyn till när man planerar att 

ta likartade miljöer i anspråk för exploatering. 



Materialets potential 

Delområde 2 

Området vid Slamby har egentligen till för några år sedan haft en osedvanligt 

stor potential ur kunskapshänseende; det har varit möjligt att 

utläsa landskapshistoriken i ett förhållandevis oexploaterat område 

från åtminstone bronsålder till och med sen historisk tid. Det historiska 

agrara landskapet har därtill haft hög pedagogisk potential genom 

sin relativa oföränderlighet i efterreformatorisk tid. De omfattande exploateringarna 

i dalgången i norr har emellertid raderat ut sannolikt en 

hel del lämningar, men framför allt en stor del av landskapskontexten. 

Man kan argumentera för att Bårhultområdet på ett lokalt plan redan 

har tappat sitt kulturhistoriska helhetsvärde, vilket förstås inverkar negativt 

på bevarandevärdet som helhet. 

Resultaten från undersökningarna har kunnat teckna en översiktlig 

kulturhistorisk bild genom tid utifrån vilken man kan formulera ett 

flertal frågor. Fortfarande är det mycket som är okänt kring de förhistoriska 

och tidighistoriska skeendena i området. Vi har inte kunnat belägga 

egentliga förhistoriska boplatslämningar. Härdarna och ugnslämningarna 

från bronsåldern påträffades i planområdets absoluta utkant 

mot det sönderexploaterade området i norr, vilket kan betyda att boplatsmiljöerna 

redan har försvunnit på den sedermera utschaktade åsryggen 

norrut. De kan också återfinnas inom den täta rösemiljön, något 

som vi emellertid inte inte har kunnat bekräfta genom vald metodologi. 

Vi har heller inte kunnat belysa detaljer kring den förhistoriska odlingens 

kronologi, karaktär och utbredning. Utan vare sig boplatslämningar 

eller ingående undersökningar av odlingslämningarna är det inte 

möjligt att uttala sig om odlingsgrad över tid, befolkningsfrekvens i olika 

perioder, eller kontinuitet/diskontinuitet i bosättning och bygd. Vi vet 

att de brukat jordarna och nyttjat området under mycket lång tid, men 

mycket mer än en bakgrundsbild är svår att beskriva. 

Det nypåträffade gravfältet intar en särställning i materialet och placerar 

Bårhultområdet regionalt i en intressant kulturhistorisk kontext. 

Omfattningen antyder lång kontinuitet och möjligen en viss grad av bygdecentralitet. 

Fortfarande har vi bara en vag aning om gravfältets kronologi 

och kontinuitet, dess exakta relation till odlingsmiljön, eller dess 

relation till eventuella boplatser. Vi kan bara gissa oss till hur gravmiljön 

har brukats och slutat att brukas för att så småningom glömmas bort. 

Gravfältet utgör Härrydas första gravfält. Detta kom dock endast att 

gälla i ungefär en vecka, eftersom det i samband med framtagandet av 

en kulturmiljöplan för Härrydas kommun kom att noteras ytterligare 

ett gravfält (Landvetter 54). Lämningen är dock fortfarande registrerad 

som ett område med fossil åkermark. Till detta kommer även uppgifter 

om flera nyfunna gravar inom Gallhålans naturreservat och den fasta 

fornlämningen Landvetter 50, som även den står registrerad som ett 

område med fossil åkermark. Totalt har fyra gravar identifierats inom

området, där tre ligger tillsammans i en gravgrupp (muntlig uppgift arkeolog 

Linnea Nordell. Se även Nordell 2010). 

Dessförinnan har endast ett smärre antal enskilda gravar funnits registrerade 

i denna trakt, varav merparten har tagits bort i historisk tid. 

Däremot finns det ganska många områden med fossil åkermark registrerade 

i Härrydas kommun. Att den absoluta majoriteten av dessa är 

registrerade som övrig kulturhistorisk lämning har sin förklaring i antikvarisk 

praxis kring dessa lämningar i denna del av landet, men exemplet 

Slamby visar med all önskvärd tydlighet att det kanske är just i dessa 

miljöer man kan förvänta sig odlings-, grav- och boplatslämningar från 

alla tider. Ur detta perspektiv vore en reviderad syn på fossil åkermark, 

på samma vis som redan gjorts exempelvis i sjuhäradsbygden, önskvärd. 

På ett ännu större kulturhistoriskt plan intar hela Härryda kommun 

en intressant ställning, belägen på randen av höglandet mellan sjösystemen 

i inlandet och kustzonen. Att området blivit viktig under medeltiden 

är belagt, men hur pass långt tillbaka i förhistorien man kan 

hänföra detta är oklart. Kanske markerar Mölndalsåns vattensystem en 

mycket gammal reseled och bygdestråk, kanske sträcker det sig bara en 

bit in i landet från kusten betraktat, med Viskandalen söderut som en 

mer naturlig färdväg in mot Sjuhärad. Oavsett vilket kan även så pass 

begränsade områden som Bårhult sitta inne med viktig information 

kring dessa frågor. 

Delområde 3 

Efter förundersökningarna av Landvetter 4:1 och 55:1 kan det konstateras 

att fornlämningarna ingår i en mycket välbevarad fornlämningsmiljö. 

Av allt att döma finns även tidsmässiga kopplingar mellan de båda lämningarna. 

Lämningarna inom Landvetter 55:1 utgörs av en gård från 

främst 1800-talet som är mycket tydliga och välbevarade. Landvetter 

55:1 bedöms ha en medelhög vetenskaplig potential och hög pedagogisk 

potential, där den senare kommer sig av att de välbevarade strukturerna 

på platsen. Skulle vidare exploatering komma att bli aktuell inom 

Landvetter 55:1, kan en slutundersökning bestå av att området avtorvas 

i sin helhet och bevarade strukturer dokumenteras i plan. 

Landvetter 4:1 utgör troligen platsen för en, efterreformatorisk gård 

i marginalläge. Platsen visar på ett tydligt sätt äldre hägnader och bebyggelselägen 

och spår av ett ängslandskap med bevarade strukturer. 

Landvetter 4:1 bedöms ha en hög vetenskaplig och pedagogisk potential. 

Bebyggelse från efterreformatorisk tid är inte alltid är så lätt att identifiera 

utifrån historiskt kartmaterial och skriftliga källor. Materialet bidrar 

därför till kunskaperna om bosättningsmönster och användande av 

landskapet i området. Skulle de två platserna visa sig representera olika 

tidsperioder i en gårds utveckling stärker detta såväl den pedagogiska 

som den vetenskapliga potentialen. 



Figur 112. Konceptkarta, Landvetter 112 och 71:1. Skala 1:6 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 

2011-09-21. Dnr 601-2011/2481. 

Delområde 1 

För bedömning av potential inom delområde 1 hänvisas till Kula HB’s 

rapport i bilaga 12. De agrara lämningarna inom inägomarkerna kan 

betraktas som mer fragmentariskt bevarade än de på utmarkerna, med 

hänsyn till det sena 1800-talets uppröjningsprojekt och senare tiders 

inverkan på kvarvarande formelement. Connelid gör bedömningen att 

förhistoriska röjningsrösen inte förekommit på Bårhults inägomarker, 

då röjningsrösen saknas i de närliggande utmarkerna och då inga dateringar 

givit förhistoriska dateringar. Samtidigt noterar han att fler dateringar 

hade givit en större signifikans. Potentiellt skulle ett bredade 

dateringsunderlag ha nyanserat den nu mycket samstämmiga bilden av 

detta områdes agrara utveckling. Rösen uppträder också i de utmarker 

som angränsar till Bårhults inägomarker, men här är påbyggnadsgraden 

högre och inga av just dessa kom att undersökas.

Slutsatser samt åtgärdsförslag 

För Landvetter 71:1, 106, 109, och 110 föreslås en sammanslagning 

till ett FMIS-objekt (Landvetter 71:1). Landvetter 112 föreslås utvidgas 

och omfatta det nyfunna gravfältet/gravmiljön i planområdets västra 

del (figur 112). Lämningsmiljön i området som helhet är mycket 

komplex och gränsen mellan respektive område med odlingsrelaterade 

lämningar inom Landvetter 71:1 och de mer tydligt gravrelaterade lämningarna 

inom Landvetter 112 har inte kunnat fastställas med säkerhet. 

Landvetter 112 bör enligt Västarvet genom Bohusläns museums bedömning 

helt undantas vidare exploatering. Lämningen har, särskilt 

med avseende på den mycket stora kunskapstillväxten som området 


Figur 113. Konceptkarta med relationerna mellan Landvetter 4:1 och 55:1. Skala 1:2 000. Godkänd ur sekretessynpunkt 



representerar, bedömts inneha både en hög vetenskaplig och pedagogisk 

potential. Utifrån resultat och topografi har en bedömning av gravfältets 

utbredning gjorts efter diskussion mellan Länsstyrelsen och Västarvet/ 

Bohusläns museum. En del av Landvetter 112 har delvis skadats av kabelgrävningsarbeten 

och påträffade rösen uppvisar olika grad av skador 

och riskerar om de får kvarligga delvis blottlagda, att på sikt helt förstöras. 

Västarvet/Bohusläns museum föreslår antikvariska åtgärder för att 

säkerställa dessas bevarande för framtiden. 

Intilliggande odlings- och/eller boplatsmiljö Landvetter 71:1 bedöms 

inneha medelhög vetenskaplig och pedagogisk potential. Länsstyrelsen 

har efter diskussion med Västarvet/ Bohusläns museum gjort en samlad 

bedömning av lämningarna inom Landvetter 71:1. I denna anses inte 

några ytterligare antikvariska insatser vara nödvändiga inom området. 

Efter förundersökningen av Landvetter 4:1 och 55:1 kan det konstateras 

att fornlämningarna ingår i en mycket välbevarad fornlämningsmiljö, 

där Landvetter 55:1 bedöms ha en medelhög vetenskaplig potential 

och en hög pedagogisk potential, medan Landvetter 4:1 bedöms ha 

både en hög vetenskaplig och pedagogisk potential. 

Nämnas bör att om planerad vägsträckning genomförs enligt aktuellt 

förslag, kommer vägen att löpa mellan de båda fornlämningarna, närmare 

bestämt direkt norr om Landvetter 55:1 och genom den södra delen 

av Landvetter 4:1 (se figur 113). Bohusläns museum vill understryka 

att det pedagogiska värdet av lämningarna tar stor skada och delvis försvinner 

helt om detta arbetsföretag genomförs. 

I Kula HB’s slutredovisning av undersökningarna av Landvetter 108, 

114 och 120 framgår att dokumentationen av de berörda lämningarna 

anses vara fullgod och att inga ytterligare antikvariska insatser bedöms 

nödvändiga för de delar av lämningarna som berörs av arbetsföretaget 

(Connelid 2010, se även bilaga 12).

Referenser 

Litteratur 

Arbin, S. & Axelsson, S. 2005. Program för arkeologisk kunskapsutveckling. 

Bohusläns museum. Rapport 2004:36. 

Nordell, L. 2010. Gallhålans naturreservat – Dokumentation av kulturvärlden. 

Kulturhistorisk dokumentation, Gallhålan 1:1. Landvetter socken, 

Härryda kommun. Bohusläns museum rapport 2010:44. I tryck. 

Paulsson, J. 1999. Metalldetektering och Uppåkra: Att förhålla sig till ett 

detektormaterial. I: Hårdh, B. (red.). Fynden i centrum. Keramik, glas 

och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta archaeologica Lundensia. 

Series in 8. no 30, Lund/Stockholm. 

Rudbeck, E., Ödman, C., Samuelsson, B-Å. & Högberg. A. (red.). 

2001. Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö. Den arkeologiska 

verksamheten. 

Åberg, J, Rolöf, M & Connelid, P. 2008. Agrarhistoriska lämningar i 

Slamby. Det äldre odlingslandskapet i trakten kring Bårhult. Arkeologisk 

utredning och landskapshistorisk analys. Bohusläns museum rapport 

2008:20. 

Otryckta källor 

FMIS, Digitala Fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. 

Brorsson, T. Kontoret för Keramiska Studier. Skriftligt meddelande 2009. 

Connelid, P. 2010. Slutredovisning, Landvetter 108, 114 och 120. 

Sjöling, E. Osteolog. SAU, Uppsala. Muntligt och skriftligt meddelande 

2010-07-02. 



Tekniska och administrativa uppgifter 

Lst dnr: 431-91081-2008 

Västarvet dnr: NOK 423-2007 

Västarvet pnr: GC402, GD369, GD418 

Intrasisprojekt: BM2009C402001, 

BM2009C402002 

Fornlämningsnr: Landvetter 4:1, 55:1, 71:1, 106, 

108, 109, 110, 112, 114, 120, 139 

Län: Västra Götalands län 

Kommun: Härryda 

Socken: Landvetter 

Fastighet: Bårhult 1:3 m.fl. 

Ek. karta: 7106/7B 0g 

Läge: X 6401368, Y 1282726 

Meter över havet: 120-150 

Koordinatsystem: RT90 2,5 gon V 

Höjdsystem: RH-70 

Uppdragsgivare: Vägverket Region Väst (nuvarande 

Trafikverket) och Härryda 

kommun 

Ansvarig institution: Bohusläns museum 

Projektledare: Magnus Rolöf 

Fältpersonal: Magnus Rolöf, Joakim Åberg, 

Mattias Öbrink, Niklas Ytterberg 

Konsulter: Stene Entreprenad, Kula HB, 

Pär Connelid (KULA HB), 

Jonas Paulsson (Metalldetektering), 

Torbjörn Brorsson (KKS), 

Thomas Bartholin, Leibniz Labor 

für Altersbestimmung 

Fältarbetstid: Flertal tillfällen mellan 2009-04-20 

och 2010-06-24 

Arkeologtimmar: 354 

Undersökt yta: 885 m2

Arkiv: Bohusläns museums arkiv 

Fynd, Landvetter 4 och 71:1: Förvaras i Bohusläns museums 

magasin 

(F.nr: 1-7). UM nr 29436. 

Fynd, Landvetter 55:1: Förvaras i Bohusläns museums 

magasin 

(F.nr: 1-23).UM nr 29437. 



Bilagor 

Bilaga 1. Schakttabeller 

Bilaga 2. Anläggningstabell 

Bilaga 3. Fyndlista 

Bilaga 4. Vedartsanalys 2009 


Bilaga 6. 14 C-analys 2009 


Bilaga 8. Teknisk rapport, metalldetektering 

Bilaga 9. Makrofossilanalys 

Bilaga 10. Områdesbeskrivning Landvetter 112 

Bilaga 11. Resultat detaljkartering Landvetter 4:1 

Bilaga 12. Gammal åkermark vid Bårhult – undersökning av fossila åkerlämningar 

inom Raä 108, 114 och 120 i Landvetter socken. Pär Connelid. 

. 

Bilaga 13. Kartbilaga med ID-satta rösen 

Bilaga 14. CD-bilaga

Bilaga 1. Schakttabeller 

Intrasis id Storlek 

Fornl 

(OS) (m2 Schaktdjup 

Lager (m) 

Anl Fynd Not 

) 

(m) 

Landvetter 71 812 5 Beskrivning saknas, jfr A248 - Ja Nej Schakt i anslutning till röse A248. 




0-0,12 m förna 

0,12-0,14 m grå sand (podsol) 

Landvetter 71 842 12 0,14-0,24 m flammig brun sand 

0,25 Nej Nej - 

med inslag av kol 

0,24 m - gulbrun sand 


0,16-0,20 m grå flammig sand 

(podsol) 

Landvetter 71 847 13 

0,24 Nej Nej Mot röse A232. Sten och block påvisar ej röjt eller brukat område. 

0,20-0,24 m brunjord 

0,24 m - gulbrun sand med mkt 

stenig med block 


0,11-0,13 m grå sand 

- 880 11 

0,22 Nej - - 

0,13-0,17 m rödjord 

0,17m - gulbrun stenig sand 


0,10-0,12 m gråsvart sand 

0,12-0,16 m flammig brun sand 

Mot röse A226. L3 var en odlingshorizont som via lagerföljd sanno- 


0,18 Ja Ja 

med inslag av kol och bränd lera 

likt kan sammankopplas med röset. I direkt anslutning till det senare. 

0,16 m - gulbrun sand med mkt 

enstaka inslag av sten 

Flera större stenar tillhörande syllrad framkom i SV. NO om denna 

fanns lagd stenpackning med 0,15-0,30 m stora stenar. Fynd av 

0,05-0,10 m torv och humös 

kritpipa och metall mellan stenar vid rensning. I mindre stenfri 

Landvetter 4 2000 2 brun silt. 0,10 m - syllsten i SV, 0,10-0,15 Ja Ja svacka (ca 0,20 m i diameter) påträffades bl a glas, en tand samt 

stenpackning i NO 

keramik. Sannolikt tillhör syll och stenlagd yta en huslämning och/ 

eller en möjlig gårdsplan. Ett eventuellt spisröse beläget ca 4 m NO 

om schakt visade på det förra. 

Schakt direkt NV om spisröse A2099. Lagda, mestadels kantiga stenar 

(ca 0,15-0,2 m i storlek). I SO kant fanns större sten, som kan 

vara del av spisröse. 

0,10-0,15 Ja Ja 

0,05-0,10 m torv och brun 

humös silt. 

0,10 m - flera lagda, mestadels 

kantiga stenar 


3000 13 Beskrivning saknas, jfr A1395 - Ja Nej Schakt i anslutning till röse A1395. 

3008 9 Beskrivning saknas, jfr A1395 - Ja Nej Schakt i anslutning till röse A1395. 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Beskrivning saknas. Dock rest av äldre vägsträckning helt belägen 

under mark (se A5007 & 5171). 

Landvetter 55 5000 17 - - Ja -

Anl Fynd Not 

Schaktdjup 

(m) 

Lager (m) 

Storlek 

(m2 ) 

Intrasis id 

(OS) 

Fornl 

I åkermark. Undergrund sluttar lätt åt V. Under matjord fanns gråbrun 

något grusig sand med sten. Block under matjord i V. Enstaka 

Landvetter 55 5020 18,5 Torv och matjord ca 0,2-0,3 m 0,40 Ja Ja 

fynd av bl a spik. I schaktets mitt fanns en rösebotten (A5027). 

Beläget direkt NO om område med mycket sten. I schaktets S kant 

framkom sten (0,2-0,4 m) direkt under torv. I N torv och matjord ca 

0,2 m i tjocklek, därunder fanns undergrund. Stenar i S kant utgör 

möjligen gräns för stenlagd yta. Lagren i N är omrörda. 

Från spisröse i SO till åkermark i NV. SO del: Fynd av mkt glas (även 

buteljer) och järn samt fåtal porslin, fajans. Husgrund 1 avgränsas 

av flata stenar eller syll (0,5-0,8 m), vilka framkom ca 0,05-0,15 

m under torv och sand. Utanför syll stenpackning (A5060), på ca 

0,10 m lägre nivå. Central del: Stenpackning (A5060). Fynd av tegel, 

keramik och mkt järn (spikar och delar av tunnor) samt även 

porslin och fönsterglas på packning. Stenar överlag 0,1-0,2 m i 

storlek, enstaka större. Packning troligen del av gårdsplan. Avgränsad 

i NV av rad av större stenar (0,4-0,6 m). NV del: Utanför gräns 

för stenpackning i central del. Omrörd yta (NO-SV) med stråk av 

stenfri gul sand (A5157). Dike med osäker ålder. NV om dike kom 

stenpackning åter, med NO-SV sträckning. NV om stenpackning 

fanns ytterligare stråk av gul sand som tolkades vara ännu ett dike 

(A5166). Lämningen efter äldre vägsträckning eller fägata (A5171)? 

Jfr S5000. Fynd av 2 mynt i eventuell väg mellan/under stenar. 

Intill jordkällare, inom mindre sluttande åkeryta. Mitt i schakt 

påträffades rösebotten direkt under matjord (A5189), ca 2,3 m i 

längd med sten (0,1-0,3 m) belägna i brun humös sand. Eventuell 

kantkedja i S, mer otydlig i N. Anläggning fortsätter utanför schakt 

åt V och Ö. 

Från stenigt parti i V mot åkermark i Ö. Schakt följde eventuell 

syllstensrad i N-S riktning. Dock ej syllstensrad, snarare glest lagda 

stenar utan synlig struktur. Fåtal fynd av tegel. Konstruktion har 

troligen uppkommit i och med att yta i Ö har plöjts och rensats på 

sten i flera omgångar. 

I Ö kant av stor hög med sten och jord NV. Schakt med tre nivåer 

beskrivna från N: (1) Troligen delvis sekundärt påförda stenar 

direkt under 0,10 m torv. Glest lagda, troligen ej stengolv. Stenfri 

yta fanns i SO del, med större block (1,5 m i storlek) i NV del (N 

om schakt ytterligare stora block i markskikt). Gulgrå sand mellan 

stenar och under torv. Fynd av järnbeslag, spik och enst tegel. I S 

del fanns syllrad bestående av flera 0,4 m stora stenar; (2) Stenlagd 

yta S om syllrad. Sluttar åt S och låg ca 0,15 m lägre än själva 

syllen, dock anlagd mot denna. Stenar, överlag rundade 0,10-0,20 

m med enstaka större flata stenar, under 0,05-0,10 m torv och 0,1 

m gul sand. Ytan avslutas av kant bestående av 0,3 m stora stenar 

i S. Fynd av tegel, glas och enstaka fajans i sanden ovan stenar; 

(3) Matjord 0,20 m, därunder till synes stenröjd gulbrun siltig sand. 

Åkeryta nedan södersluttande hak (se även S5241). 

0,45 Nej Nej 

Torv och matjord ca 0-0,20 m; 

0,20 m - brungul sand med 

enstaka sten 


0,35 Ja Ja 

SO del, förna/torv 0,1-0,14 m, 

därunder ca 0,2-0,3 m tjockt 

raseringslager med mkt sten och 

tegel (bl a takpannor). I central 

del, torv och sand ca 0,05-0,1 

m, därunder stenpackning bitvis 

täckt av sand och/eller lera. NV 

del, under 0,1 m gul sand fanns 

brun något humös sand och 

stenar med djup av minst 0,3 m. 


Landvetter 55 5185 12,5 Matjord 0,2-0,25 m 0,25 Ja Nej 

0,40 Nej Ja 

Matjord 0,20-0,30 m tjock, 

därunder brungul sand 

Landvetter 55 5194 14,5 

Landvetter 55 5202 10 Se Not 0,25 Ja Ja

Anl Fynd Not 

Schaktdjup 

(m) 

Lager (m) 

Storlek 

(m2 ) 

Intrasis id 

(OS) 

Fornl 

Från mitten av gårdsplan i N till åkermark i S. Torv i N del 0,05-0,10 

m, därunder välllagd stenpackning som avslutas av tydlig kant i 

S. Stenpackning var relativt plan, medan mark S om den sluttade 

tydligt åt S - först svagt till ca 1,5 m, sedan brantare vid hak som 

markerar gräns för plöjd yta. Torv S om packning och N om hak 

var 0,10-0,15 m, därunder fanns brun sand med enstaka stenar. S 

om nämnda hak vidtar äldre åkermark med 0,15-0,20 m matjord 

och därunder brun sand med fåtal stenar. Utmed stenpackningens 

V kant fanns större flata stenar. Även i kanten mot S fanns större 

stenmaterial. Packningen Ö och N om flata stenar liknas den i 

S5350 (som hade flera stora flata stenar längst i NV). Längst i NV 

var stenpackningens material glesare med fåtal fynd av bl a järnbeslag 

och spik. S om packning påträffades endast fåtal fynd av tegel, 

porslin etc. Möjligen utgör packningens flata stenar syll eller del av 

Landvetter 55 5241 22 Se Not 0,25 Ja Ja 

golv i byggnad. 

L-format schakt direkt SV om husgrund 1. I större del av schaktet 

torv endast 0,05-0,1 m. Därunder stenlagd yta (A5358) som sluttar 

svagt åt S. I S fanns kant där stenlagd yta upphörde tvärt. S om 

detta sluttar mark mer tydlitg åt S. Där var torv och matjord ca 

0,15 m i tjocklek. Ytan S om stenläggning har uppenbarligen plöjts, 

vilket kan ha påverkat och förstärkt topografisk skillnad mot stenpackning 

i N. Längs med stenpackning fanns flera större flata block 

(0,3-0,6 m) som nästan löper i linje med sydsidan av Hus 1. Stenläggning 

S eller SO om denna stenrad av tätt lagda stenar, 0,1-0,3 

m stort mycket homogent stenmaterial av rundade sternar. Denna 

´småstenspackning´ något lägre belägen än flata stenar. Längst i Ö 

ansluter stenpackning till husgrund, vars hörnsten är lagd före stenpackning 

och en större sten låg på densamma. Fåtal fynd av glas, 

tegel och järn på stenpackning. 

Ö om gärdesgård, intill mindre ridväg eller stig. I mitten av schakt 

fanns stenrad (A5421), ca 0,7 m i längd med 0,2-0,4 m stora och 

relativt flata stenar. Brun något humös sand mellan stenar. Fynd 

av hästsko och tegel. Stenrad fortsätter åt V och Ö utanför schakt. 

Botten av stenmur och/eller gärdesgård eller möjligen syllrad tillhörande 

Hus 1? 

I lämningens V kant, från högre stenigt parti och ut i åker i V. I Ö 

del påträffades eventuell botten av röse (A5462) med stenar (0,1- 

0,3 m) utan synlig ordning inom ett ca 1,5×3 meter stort område. 

Fynd av rödgods och porslin under matjord på och mellan stenar. 

Endast utvidgning i S del av S5045. Ett stolphål påträffades under 

gårdsplan. Även fynd av bl a keramik (ej förhistorisk). 

Mkt sten och block i så gott som hela schaktet. Sten avtar dock 

helt i längst i NO där brungul sand vidtar. Stenmaterial (0,2-0,6 m) 

tycks ligga i våtmarkssänka, där fuktig svart silt finns mellan stenar 

i centrum av schaktet (på ca 0,4 m). Dumpad eller natur? Stenfritt 

parti i NO trol våtmarks början. 

Landvetter 55 5350 8,5 Se Not 0,05-0,15 Ja Ja 

0,25 Ja Ja 

Förna 0,10-0,15 m, därunder 

brun sand 


0,40 Ja Ja 

Matjord 0,2-0,25 m, därunder 

stenig brun sand 


Landvetter 55 5567 5 - - Ja Ja 

0,15-0,40 Nej Nej 

0-0,12 m förna och podsol 

0,12 m - grå-ljusgrå stenig/blockig 

sand (fuktigt) 

7000 22 

Landvetter 

112

Anl Fynd Not 

Schaktdjup 

(m) 

Lager (m) 

Storlek 

(m2 ) 

Intrasis id 

(OS) 

Fornl 

0-0,12 m förna + ljusgrå sand 

Blockrikt i större del av schakt, dock ngt mindre i V. Flera djupa kör- 

Landvetter 

(podsol) 

spår fr traktor/skogsmaskin i V och Ö. I Ö löper spår över ett ev röse 

7014 24 

0,15-0,20 Ja Nej 

112 

0,12 m - brungul ngt stenig 

(A7382). Längst i Ö finns ytterligare ansamling av större block. Röse 

sand/silt 

eller natur? 


Landvetter 

0,08-0,12 m ljusgrå sand 

Berghäll går i dagen i sch centrala del, samt gråbrun silt i Ö del av 

7026 10 

0,20-0,45 Nej Nej 

112 

(podsol) 

sch (mot våtmark). 

0,12 m - gulbrun stenig sand 

- 7033 6 Torv-ljusgrå sand (podsol) - berg 0,20-0,30 Nej Nej - 

0-0,12 m förna/torv 

- 7037 11 0,12-0,24 m brungul sand 

0,20-35 Nej Nej - 

0,24 m - ljusbrun sand/silt 

Torv-brungul sand i Ö, I V sänka i 

- 7043 11 0,10-0,30 Nej Nej Kol och sot bland sten i V, dock troligen inte av förhistorisk karaktär. 

berg med block/sten. 

- 7047 7 Torv-grå sand-berg 0,15 Nej Nej - 

I NV: 0-0,06 m förna 

0,06-0,1 m ljusgrå sand (podsol) 

0,1-0,14 m vitgrå finsand 

0,14-0,27 m brungul stenig silt/ 

sand 

Märkliga lagerföljder i schakt. T ex i schakt SO del, tycks L3 utgöra 

ngn slag odlingslager och L2 undergrund. Våtmarksfenomen? 

schakt beläget mellan berghällar i anslutning till våtmark. 

0,52-0,75 Nej Nej 

0,27 m - humös brun sand/silt 

I SO: 0-0,16 m förna + podsol 

0,16-0,44 m brungul mkt stenig 

silt/sand (äv block) 

0,44-0,7 m mörkbrun ngt stenig 

sand/silt 

0,7 m - gråvit sand/silt 

7051 17 

Landvetter 

112 

Röse (grav) framkom längst i NV. Mer diffus stenförekomst i övr 

delar av schakt, längst i SO mindre sten och gulbrun sand. I schakt 

centrala del fanns rundad stensamling, ca 2,5 m i diam och med 

huvudsakligen större block (0,5-0,6 m). Höjd 0,3 m. Ej inmätt. 

Natur? 

0,20-0,25 Ja Nej 

0-0,1 el 0,2 m förna 



7058 15 

Landvetter 

112 

I mitten av schakt framkom oregelbunden röse elller blockansamling, 

se A7072. 

0,1-0,25 Ja Nej 



0,15 m - gulbrun stenig sand 

7061 25 

Landvetter 

112 

I schakt V del: block-/stenrikt direkt under förna. Mellan sten 

material grå-gulbrun sand/silt. Ev röse (botten?), se A7380. I schakt 

centr: Mindre med sten, dock sannolikt inte stenröjt utan klar natur 

känsla. I schakt Ö del: Lagerföljd som i central del av schakt, dvs 

brungul sand fr ca 0,2 m, dock flammigt. Ev röse, se A7381. 

0,20 Ja Nej 

0-0,15 m förna och ljusgrå sand 

(podsol) 

7083 37 

Landvetter 

112

Anl Fynd Not 

Schaktdjup 

(m) 

Lager (m) 

Storlek 

(m2 ) 

Intrasis id 

(OS) 

Fornl 

I schakt V del framkom ett större gravröse, ej synligt ovan mark, 

se A7146. SV om grav fanns berghäll mot våtmarksområde, i Ö 

var det så gott som stenfritt. I detta område fanns ytterligare röse 

(A1426/7119). Den stenfria ytan mellan gravröse A7146 i V och 

A1426 i Ö kommer sig sannolikt av naturliga orsaker som t ex belägenhet 

på hällmark/berg, snarare än att det ska ses som tecken på 

stenröjning. Detta stärks vidare av schakt belägna Ö om detta, där 

det inte finns någon som helst indikation på stenröjning. Ett svag 

antydan till podsollager kunde endast noteras ovan rösepackning i 

A7146. 

0,10-0,25 Ja Nej 

0-0,1 el 0,2 m förna 

0,1 el 0,2 m gulbrun sand 

7100 61 

Landvetter 

112 

Landvetter 

7339 9 Uppgift saknas - - - Mot röse A9022. 

112 

Landvetter 

7343 12 Uppgift saknas - - - Avbanad yta A7349. 

112 

Landvetter 

7356 2 Uppgift saknas - - - Mot röse A7300. 

112 


Landvetter 

7360 29 0,1-0,17 m ljusgrå sand (podsol) 0,05-0,30 Ja Nej Röse (grav) upptar hela schakt, se A7368. 

112 


Landvetter 71 7416 4 - - Nej Nej Kortschakt intill block vid ridstig för gravkoll. 

Schakt på plats för inmätt röse. Dock utan resultat (ett av få bak- 

Landvetter 71 7418 3 - - Nej Nej 

slag fö). 

Längre schakt i blandskogsområde med gräsbevuxen mark med i 

ytan synliga enstaka försänkningar/vallar. Från NV till SO: A/ försänkning, 

0-0,2 torv/0,2-0,32 grå humös silt/0,32 gulbrun sand; B/ 

I NV: 0-0,2 torv/0,2-0,32 grå 

SO om ovan fanns vall av gulbrun sand direkt under torv (bredd ca 

humös silt/0,32 gulbrun sand. I 

3,4 m) och centralt över denna löpte 0,34 m brett ränna eller dike 

Landvetter 71 7420 75 SO: 0-0,15 m torv, 0,15-0,32 m 

0,33 Ja Nej (A7433); C/ SO om vall och dike, rösebotten, ej synlig ovan mark 

brungul mkt lucker sand, 0,32 m 

(A7434); D/ SO om ovan finns ytterligare dike (A7435); E/ SO om 

- brungul mer kompakt sand 

ovan finns vall, osäker tolkning trots genomgrävning. 0-0,15 m torv, 

0,15-0,32 m brungul mkt lucker sand, 0,32 m - brungul mer kompakt 

sand. Naturlig? Foto 5727 fr NV; F/ SO om ovan finns stenansamling 

(A7436), som efter snitt utgick som rotvälta. 

0,35 Nej Nej Mkt blockrik mark, inga tecken på odling. 


0,2-0,25 m humös svart sand/silt 

0,25-0,31 m ljusgrå sand/silt 

(podsol) 


0,38 Nej Nej Så gott som helt stenfritt. Stenröjt? Dubbel skopbredd. 

0,31 m - brungul sand/silt 

0-0,15 m förna/torv (humös 

svart sand/silt) 


0,2-0,28 m mkt flammig gulbrun-mörkbrun 

sand/silt 

0,28 m - gulbrun sand/silt 

Landvetter 71 7439 4

Anl Fynd Not 

Schaktdjup 

(m) 

Lager (m) 

Storlek 

(m2 ) 

Intrasis id 

(OS) 

Fornl 


0,22 Ja Nej Schakt vid rösekant (i NV). Blockrikt i SO. 


0-0,12 m förna+humös svart 

sand/silt 


Ingen sten alls. Troligen stenröjt. L3 tycks utgöra ngn slags kulturpå- 

Landvetter 71 7451 5 (podsol) 

0,25 Nej Nej 

verkat lager, ev äldre odlingshorizont. Dubbel skopbredd. 

0,19-0,29 m flammig ljusgråbrun-gulbrun 

sand (kultur?) 

0,29 m - brungul sandig silt 

Landvetter 71 7453 17 Uppgift saknas - Ja Nej Avbanad yta A7459. 

Landvetter 71 7457 3 Uppgift saknas - Ja Nej Grävd sektion A7459. 

0-0,1 m förna/torvlager 

Block och sten i NV del av schakt. Större del av schakt åt SO tycks 


vara stenröjt. 2 diken (1A7470 & 7471) löper genom schakt i Ö-V 

Landvetter 71 7467 14 0,15-0,2 m flammig gulbrun- 0,34 Nej Nej 

riktning, troligen sentida då de är synliga från L1 och nedaåt i profil 

brun-rödbrun sand 

(kolstänk). Lite mer sten finns längst i S. 

0,2 m - gulbrun sand/silt 


Landvetter 71 7472 11 0,1-0,12 m ljsgrå sand (podsol) 0,20 Ja Nej Schakt mot röse A1487/7477. 



Landvetter 71 7483 8 0,2-0,24 m mörkbrun humös silt 0,24 Ja Nej Stenigt i schakt. Röse A7487 i Ö. 

0,24 m - brungul-gulbrun sand 

Landvetter 71 7494 3 Beskrivning saknas - Nej Nej Inget av antikvariskt intresse framkom i detta schakt. 

Beskrivning saknas, jfr A296 och 

Schakt i anslutning till och mellan A297 och A296. Fynd av okänt 


- Ja Ja 

297. 

metallföremål. 


Schakt i anslutning till A1655. Relativt stenfritt och eventuellt sten- 

Landvetter 71 7527 9 0,10-0,17 m podsolsand 0,20 Ja Nej 

röjt. 


Landvetter 71 7550 18 Beskrivning saknas, jfr A1457 - Ja Ja Schakt i anslutning till röse A1457. Fynd av 1 slagen flinta. 

Landvetter 71 7574 19 Beskrivning saknas, jfr A1458 - Ja Nej Schakt med röse A1458. 



(podsol)

Bilaga 2. Anläggningstabell 

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 

Anläggning Typ 

Planform 

Höjd Fyllning Vegetation Anmärkning 

Id (A) 

(%) 

eller Skod 

Landvetter 71 216 Röse Röjning-/odling 0 Skadad 4 0,4 B Snår Halverat. Toppig. 

Halverat i S av vägkant. Toppig. 

Landvetter 71 217 Röse Röjning-/odling 0 Skadad 4,2 0,35 BC Skogsbryn 

Kantblock. 

Landvetter 71 218 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,5 0,35 BC Skogsbryn Toppig. Kantblock. Recent? 

Landvetter 71 219 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,9 0,4 B Kalhygge Toppig. 

Landvetter 71 220 Röse Röjning-/odling 0 Oval 3,9×2,0 0,45 B Kalhygge Toppig. Recent? 

Landvetter 71 221 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,6 0,3 BC Skogsbryn Kantkedja, vallkonstruktion. Toppig. 

Landvetter 71 222 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,7 0,4 BC Kalhygge Toppig. 

Landvetter 71 223 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,3 0,3 C Kalhygge Toppig. 

Landvetter 71 224 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,4 0,2 C Kalhygge Stört i Ö. Toppig. 

Landvetter 71 225 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,4 0,25 C Kalhygge Något stört i Ö. Toppig. 

Stört i Ö. Toppig med mittblock. 

Landvetter 71 226 Röse Röjning-/odling 50 Rund 2,5 0,4 B Kalhygge 

Recent? 

Landvetter 71 227 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,9 0,4 C Kalhygge Toppig. Recent? 

Landvetter 71 228 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0,25 B Kalhygge Flack. 

Landvetter 71 229 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,4 0,2 B Kalhygge Flack. 

Landvetter 71 230 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,3 0,25 O Kalhygge Flack. Något osäker. 

Landvetter 71 231 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,2 0,25 O Kalhygge Flack. 

Landvetter 71 232 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,3 0,15 B Kalhygge Flack. Två odlingsfaser? 

Landvetter 71 233 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,7 0,3 O Kalhygge Flack. Körskador 

Landvetter 71 234 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,3 0,25 O Skogsbryn Stora kantstenar. Toppig. 

Landvetter 71 235 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,9 0,35 O Skog Toppig. 

Landvetter 71 236 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,5 0,35 O Skog Utflackande i V. Toppig. Kantblock. 

Avbanad. 

Landvetter 71 237 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2 0 B 

Avbanad. 

Landvetter 71 238 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,2 0 B 

Avbanad. Invid flytt. Eller kantblock. 

Skadad av dike i S 

Landvetter 71 239 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,6 0 BC 

Avbanad, under mark. 

Landvetter 71 240 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0 B 

Helt förstörd i S av kabeldike. 

Fortsätter utanför staket. Flack. 

Avbanad. Förstörd av dike i S. Stora 

kantstenar 

Landvetter 71 241 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,7 0,15 B 


Avbanad. Krönläge. Kantkedja 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 

Markberedd 

yta 


Avbanad, Kabeldike rakt igenom 

Landvetter 71 244 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,6 0 AB 

Delvis avbanad i S. Krönläge. Flack. 

Något osäker 

Landvetter 71 245 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,2 0,2 B


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse. Krönläge. Toppig. Delvis förstört 

i N pga markberedning inför kabelnedläggning. 

Sten (0,15-0,3 m) kring 

block eller mittblock (0,4-0,55 m). 

Mörkbrun fyllning med kol/sot synlig 

mellan stenar i skadat parti i N. Profil 

med maskin. Inget brand eller svedjelager 

kunde noteras vid undersökning. 

Ett lager sten (0,10×0,15-0,35×0,40 

m) med en tjocklek av 0,3-0,4 m. Ej 

heller antydan till kantkedja. Dock 

enstaka mindre block (0,45-0,6 m) i 

undersökt del av anläggning. Belägenhet 

direkt på äldre markhorizont och 

frånvaro av tydlig svedjefas påvisar 

Markberedd 

yta 

Landvetter 71 246 Röse Röjning-/odling 30 Rund 4,5 0,35 BC 

odlingsröse. Inga fynd eller prover. 

Markberedd Delvis avbanad. Flack. Kantblock. 

Landvetter 71 247 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,1 0,15 BC 

yta 

Kabeldike i S 

Röse. Krönläge. Under mark. Delvis 

förstört pga markberedning inför 

kabelnedläggning. Rikligt med 0,1-0,3 

m stora runda och kantiga delvis eldpåverkade 

stenar runt större bumling 

(ca 0,7 m) och block (ca 1,0×1,2 m) i 

Markberedd S. Även rikligt med kol/sot i mörkbrun 


yta 

sand. Profiler med maskin. Mindre 

kärnröse i central del. Belägenhet direkt 

på äldre markhorizont och frånvaro 

av tydlig svedjefas påvisar odlingsröse. 

Eventuellt kan kärnröse indikera 

flera faser av markanvändning. Inga 

fynd eller prover. 

Landvetter 71 249 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,3 0,2 O Skogsbryn Flack. 

Landvetter 71 250 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,6 0,25 B Skogsbryn Toppig. 

Landvetter 71 251 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,5 0,2 O Skog Något osäker. Flack. 


Landvetter 71 263 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,3 0,35 B Skogsbryn Toppig. Mittblock. 



Toppig. Eventuell 2 skikt. En ca 1,1×1 

Landvetter 71 266 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,9 0,25 B Skogsbryn m stenskodd nedgrävning fanns i N 

kant 

Landvetter 71 267 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,7 0,2 BC Skogsbryn Kantblock. Flack. 

Landvetter 71 268 Röse Röjning-/odling 0 Oval 6,8×4,5 0,35 O Skogsbryn Toppig. Recent? 

Landvetter 71 269 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,5 0,15 BC Skog Flack. 

Landvetter 71 270 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,6 0,25 B Skog Toppig.


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Kantsten. Toppig. Störd i V av körspår. 

Recent? 

Landvetter 71 271 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,4 0,25 B Skog 

Landvetter 71 272 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,4 0,3 O Skog Kantsten. Toppig. 

Landvetter 71 273 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,7 0,3 O Skog Toppig. Kantblock. 

Landvetter 71 274 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0,25 O Skog Flack. 

Röse. Beläget i skog och bevuxen med 

smågran. Flack, direkt under förna 

vällagd men luckert lager rundsten 

(0,1-0,4 m), distinkt avgränsat mot 

kringliggande podsoljord (gråbrun 

sand/silt). Ingen kantkedja. Maskin- 


snitt. Fyllningskaraktär mot centrum 

med mörkgrå sotig sand med inslag 

av kol (kolprover). Packning belägen 

på gult sandlager (största djup 0,42 

m). Skadad i V av körspår. Röjnings-/ 

odlingsröse 

Landvetter 71 276 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,3 0,25 B Skog Toppig. Vall i V skapad av körspår 

Landvetter 71 277 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,3 O Skog Toppig. Terrassläge; kansten 

Landvetter 71 278 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0,2 O Skog Flack. I körväg 

Landvetter 71 279 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,8 0,25 O Skog Toppig. Recent? 

Landvetter 71 280 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,8 0,3 O Skog Toppig. Större sten i packning 

Toppig. Ev 2 rösen; utflackande 0,15 

Landvetter 71 281 Röse Röjning-/odling 0 Vall 6,2×4,5 0,35 C Skog 

m h i V, övertorvad. 

Toppig. Kantsten o bumlingar inom 

Landvetter 71 282 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,2 0,3 BC Skog 

packning. 

Landvetter 71 283 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,9 0,2 O Skog Utflackande kanter. 


Landvetter 71 286 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,2 0,4 O Skog Toppig. Mittblock. Recent? 

Landvetter 71 287 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,35 O Kalhygge Toppig. 

Toppig. Kantblock. Ngt störd vägdike 

Landvetter 71 288 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,6 0,3 BC Skogsbryn 

i S. Recent? 

Landvetter 71 289 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,3 0,3 O Skog Flack. 

Landvetter 71 290 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,3 0,35 O Skog Toppig. Block. Körskador i Ö. Recent? 

Flack. Storsten i yta. Skadad av väg- 

Landvetter 71 291 Röse Röjning-/odling 0 Oval 7,4×6,4 0,25 C Skog 

dike i S. Recent? 



Landvetter 71 294 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,9 0,3 O Skog Toppig. Flertal storsten i S. Recent? 

Landvetter 71 295 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,2 0,2 O Skog Flack. Mittblock.


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse. Delvis överkört av bruksmaskiner 

i V. Packning är flack, ordbunden med 

överlag rundsten (0,15-0,25 m) lagda 

ovanpå varandra. Dock ej plan packning. 

Snittades med maskin. 1-3 stenskikt 

anlagda på och i markhorizont. 

Fyllning delvis podsoliderad. Stenmaterial 

något skogsflisig och olikt det i 

Landvetter 71 296 Röse Röjning-/odling 40 Rund 6 0,15 O Skog 

övriga undersökta rösen. Odlingsröse 

Röse beläget i NO del av Landvetter 

71:1. Under mark, men flack välvning 

i markplan. Omfattande rösepackning, 

med stenmaterial bestående av rundsten 

och skogsflis (0,15-0,4 m), enstaka 

med bränd karaktär. Anläggning 

Röjning-/od- 

297 Röse 

20 Rund 5,5×6,3 0,2 B Skog 

delvis störd av stubbe centralt, rikligt 

ling? 

med rötter. Ej markerad kantkedja, 

dock till synes förtätat med större 

stenmaterial i centrum. Fynd av järnföremål 

i ytterkant. Röse daterat till yngre 

bronsålder. Eventuellt gravröse eller 

röjningsröse? 

Landvetter 71 298 Röse Röjning-/odling 0 Rund 1,8 0,05 O Skog Nästan under mark. 

Landvetter 71 299 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,4 0,15 BC Skogsbryn Flack. 

Större kantsten. Flack. Något störd av 

Landvetter 71 300 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,5 0,2 O Skog 

vägdike i S. 


Landvetter 71 302 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,9 0,4 C Skogsbryn Toppig. Recent? 


Utflackande mot N. En ca 1,6 m rund 

Landvetter 71 304 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,4 0,2 O Kalhygge 

grop fanns i V. Troligen en rotvälta. 

Landvetter 71 305 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,3 0,35 O Snår Toppig. 

Landvetter 71 306 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,1 B Kalhygge I körspår. Flack. 

Landvetter 71 307 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,5 0,2 O Kalhygge Flack. 

Landvetter 71 308 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,3 0,3 O Kalhygge Större kantsten eller block. Toppig. 

Delvis förstörd av rotvälta. Toppig. 


Kantblock. 

Landvetter 71 310 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,1 0,15 B Kalhygge I körspår. Flack. 

Påförd yngre röjsten i N kant. Toppig. 


Mittblock. 

Landvetter 71 312 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,9 0,25 BC Snår Förstörd av vägdike i N. Toppig. 


Landvetter 71 314 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,4 0,1 O Kalhygge Större kantsten, flack. 

Landvetter 71 315 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,7 0,15 B Snår Halverat av väg i N. Kantsten, flack. 

Landvetter 

112

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 


Kantsten. Körskador i Ö. Toppig. 


Recent? 

Eventuell vallkonstruktion i N. Toppig. 


Recent? 

Halverad av väg i N. Flack. Påförd 


yngre röjsten. 


Landvetter 71 321 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,2 0,25 B Skog I körspår. Toppig. 

Landvetter 71 322 Röse Röjning-/odling 0 Rund 1,8 0,15 AB Skog Ordentliga körskador. Flack. 



Landvetter 71 325 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,2 0,15 O Skog Större kantsten, flack. 

Landvetter 71 326 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,05 B Skog Nästan under mark, flack. 

Landvetter 71 327 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0,25 O Skog Flack. 


Landvetter 71 329 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,9 0,25 O Skog Stig i N. Toppig. 

Landvetter 71 330 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,8 0,15 O Skog Utrasad sten i N. Flack. 

Landvetter 71 331 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,9 0,2 BC Skog Flack. 

Landvetter 71 332 Kolnings- 

Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 


Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 


Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 

Landvetter 71 335 Röse Röjning-/odling 0 Rund 1,8 0,2 O Skog Toppig. Något osäker. 


Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 


Landvetter 71 338 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,3 0,15 BC Kalhygge Flack. 

Landvetter 71 339 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,4 0,2 O Skog Flack. Mittblock. 


Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 


Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 


Uppgift 

- 0 - 

0 - Skog - 

grop 

saknas 


Landvetter 71 345 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,3 0,2 O Skog Större sten i kant. Flack. 

Landvetter 71 346 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,6 0,4 B Skogsbryn Toppig. Recent? 

Landvetter 71 348 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,9 0,2 B Skog Toppig. 

Landvetter 71 349 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,6 0,15 B Skog Flack.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 


Landvetter 71 351 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,2 0,15 O Skog Enstaka större kantsten, flack. 

Landvetter 71 352 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,3 0 O Skog Under mark. 

Landvetter 71 359 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,25 B Skog Toppig. Kantblock. 

Landvetter 71 360 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,2 C Skog Bruksväg. Toppig. Recent? 

Landvetter 71 361 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,7 0,3 BC Skog Bruksväg. Toppig. Recent? 

Landvetter 71 362 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,2 C Skog Toppig. 

Hamlad ek, toppig. Kantblock. 


Recent? 

Överlagrad av gärdesgård. Något 

Landvetter 71 364 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,4 0,3 - Skog 

störd av väg i S. Toppig. 

Landvetter 71 365 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,9 0,15 - Skog Flack. 


Landvetter 71 367 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,2 0 - Skog I utredningsschakt. Flack. 



Landvetter 71 370 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,5 0,4 - Skog Toppig. 


Landvetter 71 372 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,4 0,2 B Skog Toppig. Kantblock. 

Landvetter 71 373 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,6 0,4 - Skog Störd av väg i V. Toppig. 

Eventuellt del av A373. Stört av kör- 


spår i Ö. Toppig. 



Landvetter 71 377 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,8 0,15 - Skog Sönderkörd. Flack. 

Landvetter 71 378 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,5 0,1 - Skog Någotstörd av körspår i V. Flack. 


Landvetter 71 380 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,9 0,15 B Skog Nära gärdesgård. Flack. 


Landvetter 71 382 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,6 0,15 B Skog Flack. 

Landvetter 71 383 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0,05 C Skog Flack. 

Kolningsgrop i mitten. Eventuellt 


vallad. Flack. 

Landvetter 71 385 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,5 0,3 - Skogsbryn Påförd yngre röjsten. Toppig. Recent? 

Mörk brunsvart sand med inslag av 

sot/kol och flera skärviga stenar (ca 

0,15-0,2 m). Ca 0,05 m djup. Belägen 

omedelbart N om större block tillhö- 

Landvetter 71 735 Härd - 100 Oval 0,35×0,60 0 - - rande röjnings-/odlingsröse A226 och 

under rösets packning. Tillhör förhistorisk 

fas i närområdet. Inga fynd. 

Anläggning har sannolikt varit större, 

men skadades delvis vid schaktning.


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Mörkfärgning med mindre koncentration 

av bränd lera i både korn och 

pulverform samt kol i 0,08 m bred 

och lika djup ansamling. Annars otydlig 

i profil, med spridda fnyk av kol 

och bränd lera. I botten rot eller djurgång. 

Eventuellt härrör fynd från 

- 

Brun 

sand 

- 50 Rundad 0,23×0,28 0 

Landvetter 71 746 Mörkfärgning 

intilliggande anläggning A765. 

Mörkfärgning med enstaka små kantiga 

stenar samt kolfnyk i yta. Otydlig 

i profil med spridda fnyk av kol och 

bränd lera. I botten fanns rot eller 

djurgång. Jfr A746. 

Gråbrun mörkfärgning med bränd lera 

i yta i SO del. Även inslag av kol. Vid 

undersökning (mindre snitt) noterades 

en mindre ansamling till synes utsmetad 

br lera (djup ca 0,04 m). Svårtolkad. 

Eventuell ugnslämning? 

Brun-svartbrun sand med kol och sot 

och tiotal i huvudsak eldpåverkade 

(sotiga, sköra) stenar i yta. Merpart 

av sten i SV. Vid undersökning konstaterades 

anläggningen vara 0,98 m 

i längd och ca 0,24 m djup. I profil 

brun-grå sand i övre del (ca 0,10 m), 

där mindre inslagen av mer brun fyllning 

(överlag i den S delen) utgör nedsipprat 

odlingslager. Från 0,10 m stenlager 

av sotig skärvig och skörbränd 

sten, bör ursprungligen förekommit 

i hela anläggningens ytskikt. I och 

under detta fanns tjockt kollager med 

enstaka fynd av bränd lera (kol- och 

makroprov) ned till botten av anläggning. 

Eventuell rostningsanläggning? 

Daterad till yngre bronsålder. 

Oval mörkfärgning, ca 1,5×0,9 m. 

Gråbrun sand med inslag av kolfnyk. 

Två ansamling med sten i Ö och V 

(0,09-0,23 m). Rund och skärvig i 

central del. Stenfria kanter. Snittades 

och rensades vid två tillfällen utan att 

någon entydig tolkning kunde frambringas. 

Eventuellt har stenmaterial 

samlats kring äldre stubbe där det sedan 

har blivit kvar. Naturbildning? 

- 

Brun 

sand 

- 50 Rundad 0,60×0,68 0 


2,7 0 - - 

- 0 Oregelbunden 


Landvetter 71 788 Kokgrop - 50 Oval 0,9×1,7 0 - - 

Landvetter 71 800 Utgår - 0 - - 0 - -


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Mörkfärgning med mörkgrå sand i V 

och röd pulveriserad bränd lera i Ö. 

Vid undersökning via snitt från N genom 

rött parti konstaterades en utflackande 

tjocklek mot Ö och upp till 

ca 0,11 m i V. Inga hela brända lerkorn 

kunde noteras. Bottenprofil följde 

mikrotopografi. I V ansluter lagret 

med bränd lera - tolkat som raserad 

och nedtryckt ugnsväggrest - till mörkgrå 

sand med inslag av kol och hela 

brända lerkorn. Denna del tolkas som 

en ev inre grop. Ytterligare snitt N-S 

togs för att föja grop. Fortsatte dock 

in i schakkant. Brant profil, 0,22 m i 

- 

Mörkgråröd 

sand 

Landvetter 71 884 Ugn - 25 - 1,2×1,65 0 

djup. Jfr dock A788. 

Årderspår som löper genom A884. 

Landvetter 71 904 Årderspår Odling 50 - - 0 - - 

Brun-gråbrun sand 

Årderspår som löper genom A884. 

Landvetter 71 910 Årderspår Odling 0 - - 0 - - 

Brun-gråbrun sand 

Landvetter 71 914 Utgår - 0 - - 0 - - Stenlyft eller naturbildning 

Landvetter 71 1108 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Flack. 

Landvetter 71 1109 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Toppig. 

Landvetter 71 1110 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Toppig. 

Landvetter 71 1111 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Toppig. Recent. 



- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1114 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Toppig. Recent? 



Landvetter 71 1117 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Toppig. Recent. 




Landvetter 71 1121 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Toppig. Recent? 

Landvetter 71 1122 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Under mark. 

Landvetter 71 1123 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skog Toppig. 



- 0 - Stor 0 - Skog Vall 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

Landvetter 71 1126 Kolningsgrop 

Landvetter 71 1127 Kolningsgrop

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1129 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Flack. 



Landvetter 71 1132 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Flack. Recent? 



Landvetter 71 1135 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skog Toppig. Recent. 

Landvetter 71 1136 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Under mark. 


Landvetter 71 1138 Röse Röjning-/odling 0 - Omfattande 0 - Skog Toppig. Recent. 










- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 





Landvetter 71 1152 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - - Under gärdesgård 

Landvetter 71 1153 Röse Röjning-/odling 0 - Omfattande 0 - - Toppig. Recent. 


Landvetter 71 1155 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Under mark. 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1157 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Under gärdesgård 



- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



Landvetter 71 1162 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - - Toppig. Recent? 


Landvetter 71 1164 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Flack.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 











- 0 - Liten 0 - Snår - 

grop 


- 0 - Stor 0 - Snår Vall 

grop 


- 0 - Liten 0 - Snår - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Snår - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Snår - 

grop 

Landvetter 71 1182 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Snår Flack. 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog Vall 

- 0 - Stor 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog - 













- 0 - Stor 0 - Skog - 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog -


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Stor 0 - Skog - 

0 - - - 

Uppgift 

saknas 

- 0 - 


- 0 - Stor 0 - Skog - 













- 0 - Liten 0 - Skogsbryn Vall 


- 0 - Liten 0 - Skog - 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

Landvetter 71 1242 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent. 

Landvetter 71 1243 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent. 

Landvetter 71 1244 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent. 



grop 


Uppgift 

- 0 - 

0 - - - 

grop 

saknas 

Landvetter 71 1247 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Flack. Recent? 






grop 



- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1265 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skog Toppig.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 




- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1269 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skog Toppig. Recent? 
















- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 



Landvetter 71 1287 Röse Röjning-/odling 0 - Omfattande 0 - Skog Flack. Recent? 






Landvetter 71 1293 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skogsbryn Toppig. Recent? 


- 0 - Liten 0 - Skogsbryn - 

grop 

Landvetter 71 1295 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent? 


- 0 - Stor 0 - Skogsbryn Vall 

grop 

Landvetter 71 1297 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Snår Toppig. 


- 0 - Liten 0 - Snår - 

grop 

Landvetter 71 1299 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Snår Toppig. 

- 0 - Liten 0 - Snår - 


Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 

Landvetter 71 1301 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Snår Toppig. 

Landvetter 71 1302 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Snår Toppig. 



- 0 - Stor 0 - Snår Vall 

grop 

Landvetter 71 1305 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Snår Toppig. Recent? 

Landvetter 71 1306 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - - Toppig. 

Landvetter 71 1307 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Snår Flack. 

Landvetter 71 1308 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Snår Toppig. Recent? 




- 0 - Liten 0 - Snår Vall 

grop 

Landvetter 71 1312 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Kalhygge Flack. 

Landvetter 71 1313 Röse Röjning-/odling 0 Vall Liten 0 - Kalhygge Toppig. 

Landvetter 71 1314 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Under mark. Recent? 

Landvetter 71 1315 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skogsbryn Toppig 

Landvetter 71 1316 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent? 

Landvetter 71 1317 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent? 

Landvetter 71 1318 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skogsbryn Toppig. 






grop 
















Landvetter 71 1338 Röse Röjning-/odling 0 - Omfattande 0 - Skog Toppig. Recent.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 








- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1349 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skog Toppig. Recent? 









grop 



grop 





grop 



Landvetter 71 1364 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skog Flack. Recent. 

Landvetter 71 1365 Röse Röjning-/odling 0 Vall Stor 0 - Skog Flack. Recent. 





Landvetter 71 1370 Röse Röjning-/odling 0 Vall Omfattande 0 - Skog Toppig. Recent. 



Landvetter 71 1373 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Toppig. Recent.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



grop 



grop 



grop 



grop 


- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 



Uppgift 

- 0 - 

0 - - - 

grop 

saknas 




- 0 - Stor 0 - Skog - 

Grav- 

0 - Stor 0 - Skog Under mark. 

anläggningGrav- 







0 - Liten 0 - Skog Block med sidpackning. Under mark. 

anläggning 






Landvetter 

1388 Röse 

112 

Landvetter 

1389 Röse 

112 

Landvetter 

1390 Röse 

112 

Landvetter 

1391 Röse 

112 

Landvetter 

1392 Röse 

112 


Delundersökt vid utredning. 

Under mark. 

0 - Stor 0 - Skog 

Gravanläggning 

1394 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse. Under mark. Delundersökt vid 

utredning, undersökt vid FU. Tät stenpackning 

i plan. Fyra större block eller 

kantblock bildar med delvis utrasad 

kantkedja i V en yttre begränsning. 

Inom kantkedja tät stenpackning med 

rundad sten (0,06-0,25 m). Centralt 

fanns tydligt kärnröse med något större 

stenar (ca 0,15-0,4 m). Under mer 

ytlig småstenspackn fanns flera tätt 

placerade större stenar i mörk brungrå 

sand, troligen brandlager. Inga fynd, 

endast spridda kolfnyk. Brandlager 

(A3261) tydligt koncentrerat till kärnröse 

och delvis under större flat sten. 

Daterat till mellersta bronsålder. 

100 Rundad 4,5 0 - Skog 


1395 Röse 

Landvetter 

112 

Grav- 

0 - Stor 0 - Skog Flack. 


0 - Stor 0 - Skog Flack. 

anläggning 

- 0 - Stor 0 - Skog Vall. 

1396 Röse 

1397 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 



0 - - - 

Uppgift 

saknas 

- 0 - 

- 0 - Liten 0 - Skog - 

- 0 - Liten 0 - Skog Vall. 


- 0 - Liten 0 - Skog Vall. 

Grav- 

0 Vall Stor 0 - Skog Toppig. Recent? 


0 - Stor 0 - Skog Toppig. 


0 - Stor 0 - Kalhygge Flack. 


0 - Liten 0 - Kalhygge Flack. 

anläggning 

- 0 - Stor 0 - Kalhygge Vall. 







Landvetter 

1405 Röse 

112 

Landvetter 

1406 Röse 

112 

Landvetter 

1407 Röse 

112 

Landvetter 

1408 Röse 

112 


0 - Liten 0 - Kalhygge Toppig. 


1410 Röse 

Landvetter 

112


Planform 


Grav- 

1411 Röse 

0 - Stor 0 - Kalhygge Flack. Till synes förstörd av bruksväg 


1412 Röse 

0 - Stor 0 - Kalhygge Toppig. 


1413 Röse 



1414 Röse 



1415 Röse 


anläggning 

- 0 - Liten 0 - Kalhygge - 

Storlek (m) 

eller Skod 

Und andel 

(%) 

Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 


- 0 - Stor 0 - Kalhygge - 


Grav- 


anläggning 


1418 Röse 

Landvetter 

112 








Grav- 






anläggning 


1423 Röse 

1424 Röse 

1425 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 


- 0 - Stor 0 - Kalhygge Vall. 












1432 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 


GravanläggningGravanläggningGravanläggning 

1433 Röse 

0 Rund 5,2 0 - Skog Under mark. 

1434 Röse 


1435 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Röse. Flackt välvd med större block 

i ytterkant (0,25-0,7 m) och mindre 

stenmaterial innanför (0,15-0,3 m). 

Endast en mindre del (ca 15%) framtogs 

och ingen undersökning företogs. 

Morfologi och topografi stärker gravtolkning. 

Det finns inte heller några 

tecken på stenröjning i närområdet. 

Jfr A7146. 

0 Rund 4×5 0,15 - Skogsbryn 


1436 Röse 

Landvetter 

112 


GravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggning 

1437 Röse 


1438 Röse 


1439 Röse 


1440 Röse 


1441 Röse 


1442 Röse 

0 - Stor 0,15 - Kalhygge 

1443 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Tydlig stenpackning i bruksväg, oavgränsad. 

Toppig. 

Mycket tät vegetation. Anläggning 

under mark, men mycket omfattande 

men oavgränsad. Insjunken i centrum. 

0 Rundad 8-10 0 - Kalhygge 


1444 Röse 

Landvetter 

112 

Grav- 


anläggning 


1445 Röse 

Landvetter 

112 





GravanläggningGravanläggningGravanläggning 

1448 Röse 


1449 Röse 


1450 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 









0 - Stor 0 - Skogsbryn Under mark. 

1455 Röse 

0 - Liten 0 - Skogsbryn Under mark. 

GravanläggningGravanläggning 

1456 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Röse. Flackt välvd i markplan. Stenpackning 

tydligt lagd och jordbunden 

(gråvit podsolsand) med rundad 

sten (0,15-0,4 m) och enstaka kantsten. 

Markerad ytterkant mot rödbrun 

sand. Hällstenar i kant ställda på tvärs. 

Rikligt med rötter. Grävdes helt för 

hand. Flera stenskikt. I ytterkant mot 

hällstenar eller ´kantkedja´ mer strukturerad 

packning, innanför mer ´lagd´ 

sten. Fyll av mörkbrun humös sand 

mellan stenar (0,1-0,2 m) i övre stenskikt. 

Därunder stenskikt med fyll av 

brun sand, tätare mot centrum och 

glesare ut mot kant i Ö. Under nedre 

stenskikt framträdde brunorange sand 

(alv) ut mot kant i Ö. Eventuellt kärnröse 

i centrum, möjligen avgränsat 

av inre kantkedja. Vid snitt (0,3-0,4 i 

bredd) in mot kärnröse syntes tre tydliga 

skikt med sten i profil. Stenmaterial 

av (0,15-0,25 m) homogent och 

välsorterat. Inslag av större sten (0,4- 

0,5 m) främst i skikt två, som ett lock 

på skikt tre. Gråbrun sand med inslag 

av kol mellan stenar till ca 0,35 m, 

därefter brungul sand. Förtätning eller 

kärnröse där stenar tydligt hakar i varandra. 

Röjningsröse daterat till 1300- 

1400-tal. 

Landvetter 71 1457 Röse Röjning-/odling 20 Rund 4,5 0,15 - Skog


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse. Kraftigt gräsbevuxen mark intill 

häststig i tät skog med gran, tall, 

björk. Stort flackt med ej helt plan 

packning. Packning av både rundad 

sten och skogsflis (0,15-0,40 m). Ett 

större block i SO kant. Ej avtorvad 

i sin helhet men snittad med maskin. 

Svår avgränsad. Tolkad som röjsten 

upplagd huller om buller direkt 

på markyta, mycket jord mellan stenar. 

Ytterkanter eventuellt markerade. 

Röjnings-/odlingsröse daterad till senmedeltid. 

Landvetter 71 1458 Röse Röjning-/odling 50 Oval 4 0 - Skog 





- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 


Landvetter 4 1464 Vattenhål - 0 - - 0 - Skog Vattenhål. 



grop 



grop 






Röse. Flack. Stenmaterial större ut mot 

kanter (0,3-0,4 m) och mindre i centrum 

(0,15-0,4 m). Tendens till kantkedja 

i S (3-4 block). Packning rörig 

Landvetter 71 1472 Röse Röjning-/odling 0 Rund 5,6 0,25 - Skogsbryn med överlag rundsten och mindre inslag 

av skärvig natursten. Ytskikt endast 

torvigt förnlager mellan stenar 

och ingen podsol. Odlingsröse i betes-/ 

slåttermark? 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



- 0 - Liten 0 - Skog - 


Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



- 0 - Stor 0 - Skog - 



Röse. Flack. Stenmaterial överlag 

rundsten (0,15-0,35 m). Block i S kant, 

men ej kantkedja. Två stenskikti profil. 

Ej kärnrösekonstruktion men eventuellt 

mittblock? Avgränsat lager under 

stenmaterial troligen natur eller bevarad 

rest av kulturpåverkat lager (odlingshorizont?). 

Odlings-/röjningsröse. 

Landvetter 71 1487 Röse Röjning-/odling 35 Rund 3,6 0,2 - Skogsbryn 



- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 






grop 






grop 


Landvetter 71 1500 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Toppig.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 



grop 


- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 




grop 









I ett mindre handgrävt schakt (S2000) 

påträffades vid rensningsarbete en eller 

flera eventuella huslämningar bestående 

av syllstensrader (stenstorlek, 

ca 0,15-0,30 m) kunde konstateras. 

Troligen rör detsig om två byggnader 

(se bilaga 2). Utöver detta noterades 

ett eventuellt spisröse (A2099) och 

fyndmaterial i form av bl a kritpipa, 

metall, glas, en tand och keramik påträffades. 

Eventuellt kan anläggningar 

och fynd både tillhöra ett yngre hus 

och/eller en äldre huslämning. Fyndet 

av kritpipan indikerar 1600-1700-tal. 

Inom området finns ytterligare spår 

och lämningar efter eventuell bebyg- 

Landvetter 4 1524 Husgrund - 0 Rektangulärt 8×10 - - - 

gelse. 

Beläget direkt intill och NO om hus- 

Landvetter 4 1548 Husgrund - 0 Rektangulärt 6,0×8,8 0 - - 

grund A1524. Ej vidare undersökt. 

Landvetter 4 1564 Husgrund - 0 Rektangulärt 6,5×7,5 0 - - Mycket osäker. 



grop 

Landvetter 4 1600 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Flack. 

Landvetter 4 1601 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skogsbryn Flack. 

Landvetter 4 1602 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Toppig. 

Landvetter 4 1603 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skogsbryn Toppig. 

Landvetter 4 1621 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Flack. 

Landvetter 4 1622 Röse Röjning-/odling 0 - Stor 0 - Skogsbryn Toppig. 

Landvetter 71 1635 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,8 0,3 BC Skogsbryn Något störd av bruksväg. Toppig.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 

Landvetter 71 1636 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,6 0,3 - Skog Något störd i Ö. Toppig. 

Landvetter 71 1637 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,3 0,2 - Skog Något osäker. Toppig. 

Bruksväg i S. Anläggning eventuellt 


större. Toppig. 

Landvetter 71 1639 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,5 0,35 B Skog Rotvälta i NV. Toppig. 

Landvetter 71 1640 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,9 0,1 - Skog Skadad av bruksväg i V. Flack. 

Landvetter 71 1641 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,1 0,35 C Skogsbryn Toppig. Kantblock. 

Landvetter 71 1642 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,2 C Skogsbryn Störd av stubbe. Toppig. 

Landvetter 71 1643 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,9 0,35 B Skog Toppig. 

Landvetter 71 1644 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,6 0,3 C Skog Toppig. 

Landvetter 71 1645 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,7 0,3 C Skogsbryn Toppig. Mittblock. 

Landvetter 71 1646 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,5 0,15 - Skogsbryn Delvis avbanad i N. Toppig. 

Landvetter 71 1647 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,5 0,2 C Skogsbryn Flack. Kantblock. 



- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



grop 



- 0 - Liten 0 - Skog - 


Röse. Beläget N om väg och i början 

på NV-slänt. Toppig. Avtorvades 

med maskin. Ej särskilt välstrukturerad 

packning med rundsten och skogsflis 

(0,1-0,4 m). Stenar ej lagda i plan, 

utan omlott och ovanpå varandra i ett 

glest stenskikt beläget direkt på markhorizont. 

Jordfyll av grå podsolsand. 

Profil svårbedömd pga rötter från tall, 

som troligen har tryckt upp stenmaterial 

och gett röset toppig form. Odlings-/röjningsröse. 

Schakt i anslutning 

relativt stenfritt med tunn förna (ca 

0,1 m) och 0,07 m podsolsand till gulbrun 

sand med enstaka stenar. Eventuellt 

stenröjt. 

Landvetter 71 1655 Röse Röjning-/odling 50 Rund 3 0 - Skog 



Landvetter 71 1658 Röse Röjning-/odling 0 - Liten 0 - Skog Toppig.

Intrasis 

Und andel 

Storlek (m) 

Fornläming 


Planform 


Id (A) 

(%) 

eller Skod 


- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1660 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3,8 0,15 B Skogsbryn Flack. 

Landvetter 71 1661 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,4 0,05 B Skog Flack. 



- 0 - Stor 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1665 Röse Röjning-/odling 0 Rund 4,4 0,15 - Skog Ek. Toppig. 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 



grop 

Något störd i SO av körväg. Toppig. 

Landvetter 71 1669 Röse Röjning-/odling 0 Rund 3 0,2 - Skog 

Kantblock. 

Störd av kolningsgrop i kant och 


centralt. Flack. Kantblock. 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 


- 0 - Liten 0 - Skog - 

grop 

Landvetter 71 1673 Röse Röjning-/odling 0 Rund 6,1 0,3 BC Skog Kantkedja? Hamlad ek. Toppig. 

Landvetter 71 1674 Röse Röjning-/odling 0 Rund 2,8 0 - Skog Toppig. 

Eventuellt spisröse. Ca 2,5 m stor förhöjning 

med sten av varierande storlek 

(0,2-0,3 m) i humös silt. Om spisröse, 

Landvetter 4 2099 Spisröse - 0 Rundad 2,5 0 - Skog 

är detta beläget på eller direkt N om 

en eventuell sydlig vägglinje. En gran 

växer i anläggningens centrum. 

Uppgift 

Landvetter 4 2107 Röse Röjning-/odling 0 - 

0 - Skog - 

saknas 

Uppgift 


0 - Skog - 

saknas 

Uppgift 


0 - Skog - 

saknas 

Uppgift 


0 - Skog - 

saknas 

Landvetter 4 2113 Terrassering - 0 - - 0 - Skog - 

Uppgift 


0 - Skog - 

saknas


Storlek (m) 

eller Skod 

Uppgift 

saknas 

Uppgift 

saknas 

Uppgift 

saknas 

Uppgift 

saknas 

Uppgift 

saknas 

Uppgift 

saknas 

Uppgift 

saknas 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

0 - Skog - 


0 - Skog - 


0 - Skog - 


0 - Skog - 


0 - - - 

- 0 - 


0 - Skog - 


0 - Skog - 


Utbredning brandlager. Under kärnröse 

och större flat sten (jfr profilritning). 

3261 Lager Brandlager 100 Oval 0,55×0,75 0 - - 

Landvetter 

112 

Makro- och kolprov. 

Del av äldre vägsträckning, helt belägen 

under mark (se även A5171). 

Botten av röjnings-/odlingsröse, rundat 

och ca 2,2 meter i storlek. Tydligt 

lagd kant eller kantkedja fanns i N och 

S. Stenar ca 0,15-0,3 m stora. Inom 

anläggning fanns lager av brun humös 

sand (nedgrävningskant?) med enstaka 

stenar. Fynd av rödgods under matjord 

och på rösebotten. 

Stenpackning belägen under 0,05-0,1 

m tjock torv och sand. Bitvis täckt av 

sand eller lera. Fynd av tegelbitar, keramik 

och mycket järn (spikar och delar 

av tunnor) fanns på stenpackning. 

Även porslin och fönsterglas. Stenar 

var ca 0,1-0,2 m i storlek, dock även 

enstaka större. Denna anläggning gav 

ett skramligare intryck än packningen 

A5358 i S5350. Troligen en gårdsplan. 

Avgränsades i NV av rad bestående 

större stenar om ca 0,4-0,6 m i storlek. 

Utanför de senare vidtog mer omrörd 

del av yta. Stenpackningen belägen ca 

0,1 m lägre än de flata stenarna i syll 

till Hus 1. Storlek ej fastställd. 

Landvetter 55 5007 Väg - 0 - 1,8-1,9 bred - - - 

Åker/betesmark 

Landvetter 55 5027 Röse Odling 0 - 2,2×2,5 - Se text 

- 0 - - - Se text - 

Stenläggning 

Landvetter 55 5060


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Stråk av stenfri gul sand. Under 0,1 

m gul sand fanns brun något humös 

sand och sten. Djup minst 0,3 m. Troligen 

ett dike och del av äldre vägkon- 

Landvetter 55 5157 Dike - 0 - 0,55 - Se text - 

struktion av okänd ålder. 

Ytterligare stråk av gul sand som tolkats 

vara ett dike. Del av äldre vägkonstruktion. 

Del av äldre vägsträckning. Fynd av 2 

mynt i eventuell väg mellan och under 

stenar. Jfr A5007. 

Anläggning ca 2,3 m i längd med stenar 

(0,1-0,3 m) belägna i brun humös 

sand. Eventuell kantkedja i S, mer 

otydlig i N. Anläggning fortsätter utanför 

schakt åt V och Ö. 

Stenlagd yta S om syllrad Hus 2. Sluttar 

åt S och låg 0,15 m lägre än själva 

syllen, dock tydligt anlagd mot denna. 

Stenar, överlag rundade och 0,10-0,20 

m i storlek med enstaka större flata 

stenar, framkom under 0,05-0,10 m 

torv och 0,1 m gul sand. Ytan avslutas 

av kant bestående av 0,3 m stora stenar 

i S. Fynd av tegel, glas och enstaka 

fajans i sanden ovan stenar. Storlek ej 

fastställd. 

Välllagd stenpackning som avslutas 

av tydlig kant i S. Stenpackning relativt 

plan, medan mark S om den sluttade 

åt S - först svagt ca 1,5 m sedan 

brantare vid hak som markerar gräns 

för plöjd yta. Utmed packnings V kant 

fanns större flata stenar. Även i kanten 

mot S fanns större stenmaterial. Packning 

Ö och N om flata stenar liknar 

den i S5350 (som hade flera stora flata 

stenar längst i NV). Längst i NV var 

stenpackningens material glesare med 

fåtal fynd av bl a järnbeslag och spik. 

S om packning påträffades endast fåtal 

fynd av tegel, porslin etc. Möjligen 

utgör packningens flata stenar syll eller 

del av golv i byggnad. Torv S om 

packning och N om hak var 0,10-0,15 

m, därunder brun sand med enstaka 

stenar. Storlek ej fastställd. 

Landvetter 55 5166 Dike - 0 - 0,55 - Se text - 

Landvetter 55 5171 Väg - 0 - 1,85 - Se text - 

Landvetter 55 5189 Röse Odling 0 - 2,5 - Se text - 

- 0 - - - Se text - 

Stenläggning 

Landvetter 55 5208 

- 0 - - - Se text - 

Landvetter 55 5257 Stenläggning


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Stenlagd yta som sluttar svagt åt S. I 

S fanns kant där stenlagd yta upphörde 

tvärt. S om detta sluttar mark mer 

tydligt åt S. Där var torv och matjord 

0,15 m i tjocklek. Ytan S om stenläggning 

har uppenbarligen plöjts, vilket 

kan ha påverkat och förstärkt topografisk 

skillnad mot sntepackning i N. 

Längs med stenpackning fanns flera 

större flata block (0,3-0,6 m) som löper 

i ´linje´ med sydsidan av Hus 1. 

Stenläggning S eller SO om stenrad av 

tätt lagda stenar, fanns ca 0,1-0,3 m 

stort och mycket homogent stenmaterial 

av rundade sternar. Denna ´småstenspackning´ 

ligger något lägre än 

flata stenar. Längst i Ö ansluter stenpackning 

till husgrund, vars hörnsten 

är lagd innan stenpackning. Fåtal fynd 

av glas, tegel och järn på stenpack- 

- 0 - - - Se text - 

Stenläggning 


ning. Storlek ej fastställd. 

Stenrad, ca 0,7 m och bestående av 

0,2-0,4 m stora och relativt flata stenar. 

Brun något humös sand mellan 

stenar. Fynd av hästsko och tegel. 

Landvetter 55 5421 Stengrund - 0 - 0,75 bred - Se text - 

Stenrad fortsätter åt V och Ö utanför 

schakt. Botten av stenmur och/eller 

gärdesgård eller möjligen syllrad tillhörande 

Hus 1? 

Husgrund 2. Utgörs av trädbrvuxen Lformad 

syllstensrad som delvis är täckt 

av sten och jordmassor från en troli- 

Landvetter 55 5443 Husgrund - 0 - - - Se text - gen mer sentida odlingsfas i området. 

Syllstenar ca 0,6-0,9 m i storlek. Även 

två större, flata block (ca 1,0 m) kunde 

noteras. Storlek okänd. 

Botten av röse (A5462) med stenar 

(0,1-0,3 m) utan synlig ordning inom 

Landvetter 55 5462 Röse Odling 0 - 3,2 - Se text - ca 1,5x3 meter stort område. Fynd av 

rödgods och porslin under matjord på 

och mellan stenar. 

Landvetter 55 5475 Jordkällare - 0 - 7,5×8,5 - Se text - Ej vidare dokumenterad. 

Större stenhög, troligen även odlings- 

Landvetter 55 5502 Röse Odling 0 - 14,3×17,7 1 Se text - 

röse. Ej vidare dokumenterad. 

Landvetter 55 5514 Terrasskant Odling 0 - - - - - Se S5350.


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Husgrund 1, beläget i områdets N eller 

NO kant intill gärdesgård och med 

tydligt spisröse i den N delen. Syllstenar 

på S sida ca 0,4-0,8 m, kantiga 

stenar med plan ovansida som höjer 

sig ca 0,20 m över stenlagd yta. Ett 

schakt (S5045) inne i husgrund NV 

del visade på förna och torv 0,1-0,14 

m, därunder sten och tegel (bla takpannor). 

Fynd av mycket glas, buteljer, 

järn samt fåtal bitar porsil och fajans. 

Raseringsmassor ca 0,2-0,3 m tjocka. 

Husgrund 1 avgränsas i NV av flata 

stenar eller syll (0,5-0,8 m), vilka framkom 

0,05-0,15 m under torv och sand. 

Utanför syll kom en stenpackning 

(A5060), vilken låg ca 0,1 m lägre än 

syllen. Eventuellt flera byggnadsfaser, 

en med lägre syll och en med en högre. 

Kan ev vara större (jfr A5421). 

Landvetter 55 5517 Husgrund - 0 - 7,2×8,0 - Se text - 

Skålad, ca 0,12 m djup. Rest av stenskoning. 

Sannolik förhistorisk. 

- 

Mörkbrun 

till 

svartbrun 

sand 

Landvetter 55 5557 Stolphål - 50 Rund 0,32 - 

Röse/stensamling under mark. Ovalt 

rundad relativt oregelbunden. I V kant 

finns 0,64×0,5 m stor markbunden 

sten eller kantblock. Tydlig stensamling 

med ganska löst samlad packning 

av rundsten och delvis även skarpsten 

(0,1×0,3 m i storlek) mot omkringliggande 

rödflammig sand/enstaka moränsten. 

Eventuellt en intilliggande 

stenfylld grop (A7492). 

Kalhygge 

Sten 0,1- 

0,3 

25 Rundad 3,5x2 0 


7072 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse/stensättning under mark. I skogsbryn 

mot hällmark på mindre platå. I 

V finns något brantare slänt och våtmark. 

Enhetlig jordbunden packning 

med överlag rundat stenmaterial (0,1- 

0,5 m, vanl 0,2 m). Större stenar ut 

mot kanter (ca 0,4-0,5 m), fåtal större 

även i central del. Inslag av skärvig 

sten. Ev antydan till kantkedja i V, 

Ö och S (eventuellt även i N?). Nedgrävd 

i skarpt rödgul siltig sand. Inom 

avgränsning och mellan stenar finns 

ljus grå-brungrå podsol. Ca 3 m åt V 

(SV) är marken stenfri, därefter vidtar 

berghäll. Även i Ö finns stenfri 

yta i ca 5-6 m fram till röse (A7119). 

Hällmarks fenomen med mycket tunt 

jordlager och ej odlingsrelaterat. En 

mindre bruksväg över båda rösena i 

SV-NO riktning har inte skadat gravarna 

nämnvärt. 

5 Rund 6×5 0 - Berg/skog 


7146 Röse 

Landvetter 

112 

Skog Blockstensgrav. Packning under mark. 

Stenpackning 

0 - 1,5×3 0 


7168 Röse 

0 Rundad 2-3 0 - Skog Under mark. Stubbe i central del. 

7169 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Stensättning. Övertorvad men flackt 

välvd med block och sten synliga i yta. 

Bevuxen med unga tallar. 

0 Rundad 5×6 0,2 - Skog 


7170 Röse 

Landvetter 

112 

0 - - 0 - Skog Flack. Övriga uppgifter saknas. 

7172 Röse 



7173 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Röse. Flackt, troligen rundat och relativt 

omfattande beläget direkt S om 

väg. Endast mindre testschakt. Tät 

packning med sten bestående av i ytterkant 

mindre material (0,1-0,2 m, 

rund, bränt och luckrat karaktär, brätte?) 

och mot centrum större material 

(0,2-0,4 m, bumlingar eller eventuellt 

mittröse och mittblock?). Relativt plan 

men svåravgränsad i yta. Klar gravkaraktär. 

Foto saknas. 

10 Rund 4-5 0 - Skog 


7300 Röse 

Landvetter 

112 



7301 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Stenblock, ca 1,2×0,6 m och 0,4 m 

hög. Eventuell blockstensgrav med 

0 - 2-4 0 - Skog 


7302 Röse 

Landvetter 

112 

kringliggande packning under mark. 

Unde rmark. Ev större, under fallet 

träd. 

Flack. På kant av häll mot våtm, lätt 

övertorvad. 

0 Rundad 3,5 0 - Skog 

7303 Röse 

Skog 

0 Rund 2 0,1 Stenpackning 

7305 Röse 


GravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggning 

7306 Röse 


7309 Röse 


7310 Röse 

0 - - 0 - Skog Under mark. Övriga uppgifter saknas. 

7311 Röse 


7312 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Röse. Flackt, endast liten del framtagen. 

Block och/eller stenar i kant (ca 

0,35-45 m), innanför huvudsakligen 

liknande men något mindre och mer 

homogent stenmaterial (0,2-0,35 m). 

Morfologi och läge visar tydligt på 

grav belägen direkt Ö om våtmark. 

0 Oval 3×4 0,15 - Skogsbryn 


7313 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rund 5,1 0 - Skog Under mark. Krönläge åt SV. 

GravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggning 

7324 Röse 

0 Rundad 4-5 0,12 - Skog Flack. 

7326 Röse 

0 Rundad 3,7 0 - Skog Under mark. 

7327 Röse 


7329 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse/stensättning. Belägen på krön av 

hällberg på områdets högsta punkt. 

Bevuxen centralt och i N av större enbuskage. 

I övrigt övertorvad av ljung 

och mossa. Flera stenar och block 

synliga i yta. I SO finns fyra större 

stenar (0,65-0,75 m) i en något oregelbunden 

halvcirkel kring stenpackning, 

som eventuellt kan vara utras 

eller ha plockats hit till ett brandtorn 

som enligt uppgift har funnits på platsen. 

I SO och ca 1,5 m utanför ´halvcirkel´ 

finns markerat hak i häll och 

övrig gravfyllning. I NO, NV och V ligger 

packning i direkt anslutning till 

häll och är intakt. Packningsfylle med 

större inslag av mindre sten i S halva 

(0,35-0,45 m) och något större sten 

i N (0,35-0,50 m). I N kant finns metallstag 

tillhörande nämnda brandtorn 

(även ett stag på sten i halvcirkel). 

Eventuell ytterligare stenpackning 

0 Oval 6,5×7,5 0,4 - Berg 


7330 Röse 

Landvetter 

112 

finns längs krönkant i SV. 

Röse/stenpackning. Under mark. Rundad 

eller oregelbundet halvmåneformad? 

Relativt blandat stenmaterial 

(0,15-0,35 m). Delvis anlagd direkt 

mot alternativt på häll i N nedkant 

av berg. Packning täckt av förna och 

brun podsol. Packning jordbunden 

(svartbrun sotig sand med inslag av 

kol, kolprov) och går delvis ned i brun 

sand. Tydliga kontaktytor mot omgivande 

lager (brungul sand/silt). Daterad 

övergången vikingatid-medeltid 

(1100-1200-tal). 

Röse. I skogsbryn med gles tallskog på 

västslänt. Mycket enhetlig packning 

under mark med rundat stenmaterial 

(0,10-0,45 m, vanl 0,20 m). I ytterkant 

fåtal större stenar, dock ej markant 

kantkedja. Klart markerad och tydlig 

nedgrävningskant och tydlig skillnad 

mellan packning och omgivande 

markhorizont (gråvit sand med spridda 

stenar). Packning överlag jordbunden, 

centralt något lucker (uppstod 

delvis vid avtorvning). Exponerad åt S 

och Landvettersjön och mycket gravlik. 

- 15 Rundad 2×4,5 0 - Skog 

Stenpackning 


0 Rund 4,5 0 - Skog/kalhygge 


7368 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Röse/rösebotten. Gles ansamling block 

och sten under mark. Block i ytterkant 

(0,4-0,8 m), i mitten enstaka block 

men överlag mindre sten (0,1-0,2 m). 

0 Rundad 3 0 - Skogsbryn 


7380 Röse 

Landvetter 

112 

Ej särskilt noggrant rensad. 

Röse/stenpackning? Gles ansamling 

mindre stenar (0,1-0,2 m) med enstaka 

block (0,4-0,5 m) under mark. 

Dåligt rensad, påminner om A7072. 

Eventuellt naturbildning? 

Röse. Under mark. Flera block i kant 

(0,45-0,6 m), mindre sten i central del 

(0,2-0,35 m). Även inslag av skärvig 

sten. Flack, dåligt rensad och körd på. 

Svårbedömd. 

Blockstengrav. Block ca 0,8×1,1 m 

och 0,60 m hög. Stenpackning under 

mark ca 0,7 m åt S och V. 

0 Rundad 2,5 0 - Kalhygge 


7381 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rundad 3,6 0 - Kalhygge 


7382 Röse 

Landvetter 

112 

0 - - 0 - Skog 


7412 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rund 3 0 - Kalhygge Under mark, men på häll. 


7413 Röse 

0 - - 0 - Kalhygge Flack. Övriga uppgifter saknas. 

7414 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Dike, ca 0,84 m brett, med fyllning av 

podsolliknande grå sand och enstaka 

eventuella kantstenar (ca 0,3 m i storlek). 

Stensatt dike? Löper över större 

Landvetter 71 7433 Dike - 0 - 0,84 bred 0 - Skog 

vallformation. 

Röse. Ej välpackad, ett 20-tal rundade 

stenar (0,15-0,4 m) samt block 

(0,4×0,8 m). Under mak. Markant 

avgränsad mot omgivande lager (gråvit 

sand). Vid undersökning noterades 

flammig gråbrun silt mellan stenar 

i gles packning. Antydan till kärnröse 

intill större sten/bumling. Mycket 

tydlig nedgrävningskant. I profil, sten 

i ett skikt i övre lager med eventuell 

förtätning in mot bumling. Fyllning av 

flammig gråbrun silt med inslag av gul 

sand och rotfärgningar. Markant kant 

mot gråvit sand i anl utkant. Odlingsröse 

eller eventuell vattensjuk stenfylld 

grop? 

Dike eller ränna, ca 1,8 m bred. Flertal 

stenar i fyllning (0,25-0,45 m) som annars 

utgörs av gråvit podsolaktig sand, 

direkt under torv. 

Landvetter 71 7434 Röse Röjning-/odling 25 Rundad 2,1×2,4 0 - Skog 

Landvetter 71 7435 Dike - 0 - - 0 - Skog


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Rundad oregelbunden stenpackning 

med mindre rund/kantsten (0,08- 

0,3 m) och större sten i anslutning 

(0,4x0,8 m). Profil mycket rörig och 

Landvetter 71 7436 Utgår - 50 - - 0 - - 

diffus. Sannolikt naturbildning. 

Röse. Belägen i skogsmark och synlig 

i markplan som flack välvning. Avtorvad 

med maskin och grovrensad. Ett 

1,4 m brett provschakt grävdes mot 

anläggningens centrum, där stenmaterialet 

rensades bort för hand och en 

profil framtogs. Antydan till kärnröse, 

med mörkare och kolförande lager i 

anslutning. Utanför detta undergrund 

fram till packning (0,2 djupt). Kring 


packning markant förtätningslager i 

kantkedjeliknande konstruktion, eventuellt 

belägen i nedgrävd ränna (0,35 

m djup). Stenmaterial homogent med 

rundsten och inslag av kantsten (0,15- 

0,35 m). Gravtolkning ej trolig men 

går inte helt säkert att utesluta. Röjnings-/odlingsröse 

daterat till tidigt 

1400-tal. Till synes stenrensade ytor 

finns i S och N. 

Landvetter 71 7470 Dike - 0 - - 0 - Skog - 

Landvetter 71 7471 Dike - 0 - - 0 - Skog - 

Röse. Flack. Central packning av rundsten 

(0,2-0,25 m) med inslag av skärv- 


sten/skogsflis. Kantkedja (stenar 0,4- 

0,5 m i storl) i NV. Röjningsröse. 

7492 Grop Grop 50 Rundad - 0 - - Ev gravrelaterad? Jfr figur 72 i rapport. 

Landvetter 

112 

På slättkant. Enhetlig stenpackning, 

flack och sannolikt tidigare beläget 

under mark. Mycket gravlik. 

0 Rund 3 0,25 - Krön i N 


7920 Röse 

Landvetter 

112 

På krön. Något svårbedömd stenpackning 

i maskinröjt område, flack och 

sannolikt tidigare beläget under mark. 

0 Rund 3 0 - Krön i N 


7988 Röse 

Landvetter 

112 

Gravlik. 

På krön. Enhetlig stenpackning framkörd 

av maskin, flack och sannolikt 

tidigare beläget under mark. Mycket 

gravlik. 

0 - - 0 - Krön i N 


7989 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 




Krön i N 

Rundst 

0,1-0,3 

0 Rund 4,5 0 


7990 Röse 

Landvetter 

112 

gravlik. 




gravlik. Ev större. 

På krön. Flack. Framkörd & delv omrörd, 

mitt i väg. Svåravgränsad. 

Under mark. Enstaka stenar synliga i 

yta men kraftigt övertorvad. 

Längs med bergskant under mark. 

Stenmaterial tycks vara belägna direkt 

på häll. 

Krön i N 

Rundst 

0,15-0,4 

0 - 10 0 


7991 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rund 5 0 0,2-0,3 Krön i N 


7992 Röse 

Skog 

Stenpackning 

0 Rund 3,5 0 

9009 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Skog 

Stenpackning 

0 - - 0 


9011 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rund 3,8 0 - Skog Under mark, på häll. 

GravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggningGravanläggning 

9013 Röse 

Under mark. Enstaka större stenar i 

yta. 

Under mark. Längs med bergfot, i 

kant av slänt. 

NV om toppröse. Flack med sten och 

block i yta. 

0 Rund 3,5 0 - Skog 

9015 Röse 

Skog 

StenpackningStenpackning 

0 Rund 4 0 

9016 Röse 

Skog 

0 - - 0 

9020 Röse 

0 Rund 3,4 0 - Skog I nedslänt nära bergkant. Under mark. 

9021 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Röse. Beläget i nordslänt i relativt tät 

gran- och tallskog. Synlig i markplan 

som flack välvning kring tall. Ca 15% 

avtorvades med maskin. Stenpackning 

i torvig podsolsand, rikligt med 

rötter. Överlag rundsten (0,07-0,3 m) 

med enstaka skärvig sten. Ej markerad 

kantkedja, stenmaterial beläget direkt 

på häll. Inga indikationer om odlingsytor 

i området, som utgörs av just häll- 

0 Rundad 5 0,1 - Skog 


9022 Röse 

Landvetter 

112 

miljö. Sannolik grav på häll. 

Under mark. Eventuellt kant i kant 

med A9022. 

Blockstensgrav. Block ca 1,5×1,1 m 

och 0,45 m hög. Stenpackning under 

mark ca 0,7-0,6 m åt N och Ö. 

Block och flack glesansamling sten. Ev 

relation till toppröse. 

Blockstensgrav. Block ca 1,2×1,5 m 

och 1,1 m hög. Kringliggande packning 

under mark. 

0 Rundad 3-4 0,1 - Skog 


9023 Röse 

Landvetter 

112 

0 - - 0 - Skog 


9024 Röse 

Landvetter 

112 

0 - 3,5x4 0 - Skog 


9025 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rund 4,3 0,1 - Skog 


9028 Röse 

Landvetter 

112


Storlek (m) 

eller Skod 

Planform 

Und andel 

(%) 


Intrasis 

Id (A) 

Fornläming 

Oavgränsad, under mark och i nedkant 

av hällmark med krönröse. 

0 Rundad 5-7 0 - Skog 


9030 Röse 

0 Rundad 2-3 0 - Skog Under mark, på häll. 

9031 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Kantkedja 0 - - 0 - - Kantkedja A9037. 

Inre konstruktionselement 

9032 

Landvetter 

112 

Flack. Delvis framtagen av bruksväg 

i Ö. 

0 Rundad 10-12 0,1 - Skog 


9037 Röse 

0 Rundad 5-6 0,1 - Skog Under mark. I slänt nedanför toppröse. 

9039 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Röse. I söderslänt. Stenpackning synlig 

i markplan och helt eller delvis 

förstörd av skogsmaskin. Ett av flera 

anläggningar i denna del av planområdet. 

0 Rundad - 0 - Krön i N 


9041 Röse 

Landvetter 

112 

0 Rundad 3,5 0 - Krön i N På krönkant vid körspår. Jfr A9041. 


9054 Röse 

0 Rund 4 0 - Krön i N På krön. Oavgränsad, välvd. Jfr A9041. 

9055 Röse 

Landvetter 

112 

Landvetter 

112 

Eventuell blockstensgrav. Block ca 

2x1,7 m och 0,9 m hög. Kringliggande 

stenpackning (ca 3 m i diam) delvis 

0 - - 0 - Krön i N 


9066 Röse 

Landvetter 

112 

förstörd av skogsmaskiner. Jfr A9041. 

Husgrund 3. Delvis täckt av stenar och 

jordmaterial upp till 1 m höjd. Även 

större block troligen från en mer sentida 

odlingsfas i området. Jfr S5002. 

Storlek okänd. 

Landvetter 55 200003 Husgrund - 0 - - - Se text - 

Fotnot: Skod står för storlekskod, där benämningen ´liten´ motsvarar en storlek av ca 1,5-3,5 meter, ´stor´ 3,5-6 meter och ´omfattande´ större än 6 meter. Benämning A, B, C, BC, O är en 

fyllningskod, där A motsvarar en fyllning av småsten 0,05-0,20 meter, B storsten 0,20-0,35 meter, C block eller bumlingar större än 0,35 meter. En kombination som t ex BC motsvarar en 

fyllning av stosten blandad med bumlingar eller block. Benämningen O står för ej synlig fyllning.

Bilaga 3. Fyndlista 

UM 29436 

Fornlämning Fnr Material Sakord Antal Vikt Kommentar 

Relation (Anl, 

Schakt, Fyndenhet) 

A S/F 

Landvetter 4 1 Keramik Kritpipa 1 1 - - 2000 

Landvetter 4 2 Metall Järn 1 3 - - 2000 

Landvetter 71 3 Keramik Bränd lera 15 9 - 746 - 

Landvetter 71 4 Keramik Bränd lera 3 1 - 788 - 

Landvetter 71 5 Keramik Bränd lera 3 3 - - 965 

Landvetter 71 6 Metall Järn 1 - Granskat av SVK. Ej föremål, endast fällning. - 7573 

Landvetter 71 7 Metall Järn 1 - Granskat av SVK. Oidentifierat föremål. - 200022 

UM 29437 




A S/F 

Landvetter 55 1 Metall Mynt 1 3 - - 5471 



Landvetter 55 4 Metall Knapp 1 3 Cu-legering. - 5472 


Landvetter 55 6 Metall Sölja 1 6 Bältessölja. Cu-legering. - 7473 


Landvetter 55 8 Metall Sölja 1 11 Spänne eller ränselsölja? Cu-legering. - 5455 

Landvetter 55 9 Metall Metall 1 4 Odentifierat föremål. Cu-legering. - 5454 

Landvetter 55 10 Metall Brosch 1 9 Cu-legering. Blomstermotiv. - 5449 

Landvetter 55 11 Metall Blysmälta 1 16 - - 5447 

Landvetter 55 12 Metall Metall 1 2 Del av bleck. Cu-legering. - 1515 




Landvetter 55 16 Keramik Bränt ben 1 1 - - 5574 

Landvetter 55 17 Keramik Keramik 1 2 - 5027 - 

Landvetter 55 18 Keramik Keramik 1 2 - - 5573 





Landvetter 55 23 Keramik Keramik 7 22 - - 5180





A S/F 








Landvetter 55 8 Metall Sölja 1 11 Spänne eller ränselsölja? Cu-legering. - 5455 

Landvetter 55 9 Metall Metall 1 4 Odentifierat föremål. Cu-legering. - 5454 

Landvetter 55 10 Metall Brosch 1 9 Cu-legering. Blomstermotiv. - 5449 


Landvetter 55 12 Metall Metall 1 2 Del av bleck. Cu-legering. - 1515 




Landvetter 55 16 Keramik Bränt ben 1 1 - - 5574 

Landvetter 55 17 Keramik Keramik 1 2 - 5027 - 






Landvetter 55 23 Keramik Keramik 7 22 - - 5180


Wentorf, den 5. juni 2010. 

Joakim Ne Åberg, 

Västarvet, 


Edsvägen 1, 

462 35 Vänersborg 

Vedanatomisk analyse af 13 träkulsprover fra Slamby Kompl., Bårhult, Landvetter sn., 

Västra Götaland. FU 2010. 

Prov 13: 

Ca. 4 ml ej rent kol. 

5 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 

3 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stammer. 

1 stk. Pomoideae, rönn, hagtorn eller vildapel, fra gren. 

1 stk. Fraxinus excelsior, ask, fra gren. 

C-14-prov: 1 stk. Fraxinus excelsior, ask, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10 

år. 

Prov 14: 



2 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stammer? 

1 stk. Tilia sp., lind, fra gren. 

C-14-prov: 1 stk. Tilia sp., lind, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10 år. 

Prov 15: 



1 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme. 


C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 25 år. 

Prov 16: 


10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 

3 stk. Betula sp., björk, fra yngre stammer. 

7 stk. Tilia sp., lind, fra yngre stammer. 


Prov 17: 



3 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stammer 

C-14-prov: 1 stk. Quercus sp.,ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 40 år.

Prov 18: 



3 stk. Quercus sp., ek, fra yngre og äldre stammer. 

1 stk. Acer sp., lönn, fra yngre stamme. 

1 stk. Fraxinus excelsior, ask, fra yngre stamme. 

C-14-prov: 1 stk. Fraxinus excelsior, ask, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 15. 

Prov 19: 



2 stk. Quercus sp., ek, fra gren og yngre stamme. 

C-14-prov: 1 stk. Quercus sp.,ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 30 år. 

Prov 21: 



1 stk. Prunus sp.,fågelbär, hägg eller slån, fra gren og yngre stamme. 

C-14-prov: ½ stk. Prunus sp.,fågelbär, hägg eller slån, med egenalder, som bedömmes til at 

väre max. 25 år. 

Prov 22: 



1 stk. Prunus sp.,fågelbär, hägg eller slån, fra gren og yngre stamme. 

C-14-prov: ½ stk. Prunus sp.,fågelbär, hägg eller slån, med egenalder, som bedömmes til at 

väre max. 25 år. 

Prov 23: 



3 stk. Betula sp., björk, fra yngre stammer. 

4 stk. Quercus sp., ek, fra grene og yngre stammer. 


Prov 24: 



5 stk. Bark? 

Ingen c-14-prov. 

Prov 25: 




2 stk. Bark? 

C-14-prov: 1 stk. Quercus sp.,ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 40 år.

Prov 26: 




C-14-prov: 1 stk. Quercus sp.,ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 40 år. 

C-14-prover er udtaget af alle pröver. Du må selv afgöre hvilke du endegyldigt vil lade datere. 

De fremsendes separat og resten, når du giver besked om, at de er vel fremme. 

Jeg takker for uppdraget. 

Faktura fremsendes når näste uppdrag er afviklet. 

Med venlig hilsen 

Thomas Bartholin, 

Am Haidberg 18 

D 21 465 Wentorf bei Hamburg. 

0049 40 720 1821 

thomas.bartholin@gmx.de


Prof. Dr. P.M.Grootes 

Leibniz Labor für Altersbestimmung Max-Eyth-Str. 11-13 

und Isotopenforschung D-24118 Kiel, 

Christian-Albrechts-Universität Deutschland 

Kiel Telefon: 0049 431 880 3894 

Telefax: 0049 431 880 7401 

E-Mail: pgrootes@leibniz.uni-kiel.de 

Mr. Magnus Rolöf 


Box 403 

SE-45119 Uddevalla 

Schweden 

Results of Radiocarbon dating of your samples: KIA 39264 - 39268. 

Dear Mr. Rolöf, 

Please find enclosed the results of the radiocarbon dating of the samples mentioned above. 

Kiel, 29. July 2009 

The samples were checked under the microscope and an appropriate amount of charcoal was 

selected for dating. The charcoal of KIA 39266 (Prov 6) and KIA 39267 (Prov 7) contained small 

white rootlets, that could not be removed. The selected material was then extracted with 1 % HCl, 1 % 

NaOH at 60°C and again 1 % HCl (alkali residue). The combustion to CO2 was performed in a closed 

quartz tube together with CuO and silver wool at 900 °C. The sample CO2 was reduced with H2 over 

about 2 mg of Fe powder as catalyst, and the resulting carbon/iron mixture was pressed into a pellet in 

the target holder. 

The 14 C concentration of the samples was measured by comparing the simultaneously collected 

14 C, 13 C, and 12 C beams of each sample with those of Oxalic Acid standard CO2 and coal background 

material. Conventional 14 C ages were calculated according to Stuiver and Polach (Radiocarbon 19/3 

(1977), 355) with a δ 13 C correction for isotopic fractionation based on the 13 C/ 12 C ratio measured by 

our AMS-system simultaneously with the 14 C/ 12 C ratio (note: This δ 13 C includes the effects of 

fractionation during graphitization and in the AMS-system and, therefore, cannot be compared with 

δ 13 C values obtained per mass spectrometer on CO2). For the determination of our measuring 

uncertainty (standard deviation σ) we observe both the counting statistics of the 14 C measurement and 

the variability of the interval results that, together, make up one measurement. The larger of the two is 

adopted as measuring uncertainty. To this we add the uncertainty connected with the subtraction of our 

“blank”. The quoted 1σ uncertainty is thus our best estimate for the full measurement and not just 

based on counting statistics. “Calibrated” or calendar ages were calculated using “CALIB rev 5.01” 

(Data set: IntCal04, Reimer et al., Radiocarbon 46:1029-1058). 

All samples gave more than the 1 mg of carbon recommended for a precise measurement and 

produced sufficient ion beam. The δ 13 C values are in the normal range and insofar the results are 

reliable. 

Please don´t hesitate to contact me should you have any questions regarding these results. 

Sincerely Yours 

(P.M. Grootes)


KIA39264 Prov 2 

Wood, Bårhult, Landvetter sn, Västergötland, Sweden; Prov 2 

Fraction Corrected pMC† Conventional Age δ 13 C(‰)‡ 

Charcoal, alkali residue, 2.2 mg C 95.43 ± 0.27 375 ± 20 BP -25.28 ± 0.12 

Radiocarbon Age: BP 375 ± 22 

One Sigma Range: cal AD 1455 - 1498 (Probability 46.4 %) 

(Probability 68,3 %) 1504 - 1511 (Probability 6.8 %) 

1601 - 1616 (Probability 15.0 %) 

Two Sigma Range: cal AD 1448 - 1522 (Probability 65.8 %) 


700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

1400 1450 1500 1550 1600 1650 1700 

Calendar Age [years AD] 

References for calibration: 

The calibrated age was calculated using “CALIB rev 5.01” 

Data set : IntCal04, Reimer et al., Radiocarbon 46:1029-1058. 

† “Corrected pMC" indicates the percent of modern (1950) carbon corrected for fractionation using the 

13 C measurement. 

‡ Please note that the δ 13 C includes the fractionation occurring in the sample preparation as well as in the 

AMS measurement and therefore cannot be compared to a mass-spectrometer measurement. 

2









518 - 528 (Probability 5.5 %) 



2000 

1800 

1600 

1400 

1200 

200 250 300 350 400 450 500 550 600 









3







One Sigma Range: cal BC 402 - 391 (Probability 68.3 %) 

Two Sigma Range: cal BC 410 - 377 (Probability 95.4 %) 

2800 

2600 

2400 

2200 

2000 

1800 

-800 -700 -600 -500 -400 -300 -200 -100 0 

Calendar Age [years BC/AD] 








4










1133 - 976 (Probability 86.1 %) 

952 - 947 (Probability 0.4 %) 

3600 

3400 

3200 

3000 

2800 

2600 

2400 

2200 

-1600 -1400 -1200 -1000 -800 -600 

Calendar Age [years BC] 








5









641 - 592 (Probability 27.3 %) 



650 - 544 (Probability 45.8 %) 

3000 

2800 

2600 

2400 

2200 

2000 

-1000 -900 -800 -700 -600 -500 -400 -300 -200 









6






Kiel Telefon: 0049 431 880 3894 

Telefax: 0049 431 880 7401 


Mr. Joakim Åberg 

Västarvet 

Bohusläns Museum 

Box 403 

SE-451 19 Uddevalla 

Sweden 

Results of Radiocarbon dating of your samples: KIA 42655 - 42657, 42659. 

Dear Mr. Åberg, 

Kiel, July 30 th 2010 

Please find enclosed the results of the radiocarbon dating of the samples mentioned above. I apologize 

for the delay beyond 3 weeks. The charcoal sample KIA 42658 was apparently badly decomposed 

and gave after pretreatment only 0.6 mg alkali residue and 0.5 mg C after combustion (calculated from 

CO2 pressure). This target will be measured together with other small samples as soon as possible. 

The charcoal samples were checked and cleaned under the microscope and all the material was 

chosen for dating. The selected material was then extracted with 1 % HCl, 1 % NaOH at 60°C and 

again 1 % HCl (alkali residue). The combustion to CO2 of all samples was performed in a closed 

quartz tube together with CuO and silver wool at 900°C. The sample CO2 was reduced with H2 over 

about 2 mg of Fe powder as catalyst, and the resulting carbon/iron mixture was pressed into a pellet in 

the target holder. 


14 C, 13 C, and 12 C beams of each sample with those of Oxalic Acid standard CO2 and coal background 










based on counting statistics. “Calibrated” or calendar ages were calculated using “CALIB rev 5.01” 

(Data set: IntCal04, Reimer et al., Radiocarbon 46:1029-1058).

Results of Radiocarbon dating of your samples: KIA 42655 - 42657, 42659. 2 

The four samples reported here gave more than the 1 mg of carbon recommended for a precise 

measurement and produced sufficient ion beam. The δ 13 C values are in the normal range for organic 

samples and insofar the results are reliable. Most of the charcoals give a medieval age. 



(P.M. Grootes)



wood (1 Tilia sp.), Slamby, Landvetter 71:1, Landvetter sn, Västra Götaland, Sweden 


Charcoal, Alkali residue, 1.8 mg C 94.67 ± 0.32 440 + 30 / -25 BP -28.55 ± 0.10 




1000 

800 

600 

400 

200 

0 

-200 

1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800 









3



wood (1 Betula sp.), Slamby, Landvetter 71:1, Landvetter sn, Västra Götaland, Sweden 


Charcoal, Alkali residue, 2.6 mg C 93.43 ± 0.32 545 ± 30 BP -25.45 ± 0.09 



(Probability 68.3 %) 1395 - 1422 (Probability 50.5 %) 



1000 

900 

800 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

1200 1250 1300 1350 1400 1450 1500 









4



wood (1 Fraxinus exulsiorp.), Slamby, Landvetter 71:1, Landvetter sn, Västra Götaland, 

Sweden 






670 - 658 (Probability 4.8 %) 

653 - 543 (Probability 47.1 %) 



440 - 418 (Probability 1.9 %) 

3000 

2800 

2600 

2400 

2200 

2000 

-1000 -900 -800 -700 -600 -500 -400 -300 -200 









5



wood (1 Quercus sp.), Slamby, Landvetter 71:1, Landvetter sn, Västra Götaland, Sweden 






1300 

1200 

1100 

1000 

900 

800 

700 

600 

500 

400 

900 950 1000 1050 1100 1150 1200 1250 1300 1350 1400 









6





Kiel Telefon: 0049 431 880 3894 

Telefax: 0049 431 880 7401 


Joakim Åberg 

Västarvet 

Bohusläns Museum 

Box 403 

SE-451 19 Uddevalla 

Sweden 

Results of Radiocarbon dating of your samples: KIA 42658, 42698 - 42702. 

Dear Mr. Aberg, 

Kiel, August 3 rd 2010 

Please find enclosed the results of the radiocarbon dating of the samples mentioned above. I apologize 

for the slight delay of your samples from “express” to “fast”. 

The charcoal samples were checked under the microscope and, except for KIA 42702, all of the 

material was selected for dating. The selected material was then extracted with 1 % HCl, 1 % NaOH at 

60°C and again 1 % HCl (alkali residue). The combustion to CO2 of all samples was performed in a 

closed quartz tube together with CuO and silver wool at 900°C. The sample CO2 was reduced at 600°C 

with H2 over about 2 mg of Fe powder as catalyst, and the resulting carbon/iron mixture was pressed 

into a pellet in the target holder. 


14 C, 13 C, and 12 C beams of each sample with those of Oxalic Acid standard CO2 and background 










based on counting statistics. “Calibrated” or calendar ages were calculated if possible using “CALIB 

rev 5.01” (Data set: IntCal04, Reimer et al., Radiocarbon 46:1029-1058). 

Except for KIA 42658 and 42700, all samples gave more than the 1 mg of carbon recommended 

for a precise measurement and produced sufficient ion beam during. Their δ 13 C values are in the 

normal range for organic samples and insofar the results are reliable.

Results of Radiocarbon dating of your samples: KIA 42658, 42698 - 42702. 2 

The samples KIA 42658 and 42700 gave only 0.5 and 0.4 mg C (calculated from CO2 pressure). 

They were reduced on 1 mg Fe instead of on the usual 2 mg Fe in order to have a better C:Fe ratio, a 

larger ion current, and to minimize the fractionation effects during the AMS measurement. As a result, 

the targets produced a normal ion beam during the AMS measurement. The uncertainty in the blank 

correction, which is larger for small samples, leads to increased sigmas for the small samples. Their 

δ 13 C values are also in the normal range for organic samples and insofar, within their greater 

uncertainties, these results are reliable. 

The pine charcoal sample KIA 42698 shows a 14 C concentration significantly above that of the 

standard atmosphere. This indicates the wood grew after the atmospheric nuclear bomb tests of the 

1950´s and early 1960´s. The 14 C concentration of the sample corresponds to that of the atmosphere 

around 1972 (Levin & Kromer, Radiocarbon 46 (3), p 1261-1272, 2004). 



(P.M. Grootes)


KIA42658 Prov 23 ; Betula sp. 

Slamby, Landvetter 71:1, Landvetter sn, Västra Götaland, Sweden 







1000 

800 

600 

400 

200 

0 

-200 

1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800 





. 





3


KIA42698 Prov 4 ; 1 Pinus sp. 

Brottkärr, Askim 293, 294, 295, Askim sn, Västergötland, Sweden 


Charcoal, Alkali residue, 1.1 mg C 148.63 ± 0.40 >1954 A.D.* -24.63 ± 0.20 

* > 1954 A.D. indicates the sample contains bomb 14 C 





4


KIA42699 Prov 6 ; 1 Pinus sp. 








800 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

1300 1350 1400 1450 1500 1550 1600 1650 1700 









5


KIA42700 Prov 8 ; 1 Bork 








3400 

3200 

3000 

2800 

2600 

2400 

2200 

-1400 -1200 -1000 -800 -600 -400 









6


KIA42701 Prov 13 ; 1 Betula sp. 







1476 - 1460 (Probability 9.6 %) 



3600 

3500 

3400 

3300 

3200 

3100 

3000 

2900 

-1800 -1700 -1600 -1500 -1400 -1300 









7


KIA42702 Prov 14 ; 1 Betula sp. 








3000 

2900 

2800 

2700 

2600 

2500 

2400 

2300 

-1100 -1050 -1000 -950 -900 -850 -800 -750 -700 









8

Bilaga 8. Teknisk rapport, metalldetektering 

Metalldetektering i ”Kärret”, Landvetter sn 

Teknisk delrapport 

Metalldetektorundersökning i samband med arkeologisk förundersökning av 

Landvetter 55:1, Landvetter socken, Härryda kommun 

Metalldetektor som användes: Modell: C-Scope CS-1220-XDP. En mycket känslig 

metalldetektor som med mätar- och ljudsignal registrerar magnetiska olikheter i undergrunden 

ner till ett största djup av ca 30 cm. 

Detekterare: Jonas Paulsson 

Undersökningen: 

Arbetsmetod och utförande: En systematisk detektering av matjorden utfördes på anvisat 

område i anslutning till känd ruin benämnd ”Kärret”. I norr och i väster gicks ytan över med 

sökstråk i NV-SO riktning med ett mellanrum av 10 meter. I söder och på de närmsta 10 

metrarna runt ruinen totaldetekterades ytan. Inne i ruinlämningen och i dumphögar från 

sökschaktningen gjordes även försök till detektering. Vid denna undersökning negligerades 

generellt utslag från järnföremål medan alla andra kontrollerades. Endast en del större utslag 

från järnföremål grävdes fram. Metallföremål som med säkerhet kunde tillföras tiden före 

1800 eller med osäkerhet kunde dateras i fält togs upp och mättes in med totalstation. 

Metallföremål som med säkerhet kunde bestämmas till senare tid (d.v.s. efter 1800) 

tillvaratogs utan inmätning. I schakten genomsöktes även framtagna anläggningar och lager. 

Vid denna undersökning skildes inte järnföremål bort utan utslag från alla metaller 

markerades, och endast ytnära föremål togs upp vid detekteringstillfället. 

Detekteringssituationen: (fysiska faktorer som påverkar detekteringsresultatet) – 

I och i omedelbar närhet till ruinen fanns mycket störande järn som försvårade detekteringen 

efter övrig metall. Nere i schakten försvårades arbetet av magnetisk sten och grus. Fältet 

runtom ruinen låg i träda med en besvärande ytvegetation. Undersökningen utfördes vid 

meteorologiskt gynnsamma förhållanden. 

Källkritik: - Detekteringen omfattade endast matjordens övre del. Den kan därför inte 

betraktas som totalgenomsökt.

Bilaga 9. Makrofossilanalys 

 

 

 

 

Metod 

ANALYSRAPPORT 


Joakim Åberg 

Box 403 

451 19 Uddevalla 

Analyser av jordprover från Slamby, Västra Götaland. 

De tillsända proverna volymbestämdes genom att den lufttorkade jorden hälldes i en graderad bägare och en känd volym vatten 

tillsattes. Provvolymen utgjorde alltså jordpartiklar minus luftvolymen mellan partiklarna. Proverna preparerades därefter med 

en kombination av slamnings- och flotationsteknik. Ingen särskild flotationsapparatur utnyttjades. Proverna har upprepat 

dispergerats under 1-24 timmar med 1-5%-ig NaOH. Sikt med 0,25 mm:s maskvidd användes. Proverna lufttorkades efter 

preparering och studerades under mikroskop i 6,7-40 gångers förstoring. Sedvanlig bestämningslitteratur och fröreferenser har 

utnyttjats. Proverna innehöll mycket rikliga mängder färska rötter samt enstaka färska frön, daggmaskkokonger och insekter. 

Dessa betraktades som recenta och noterades inte som fynd. Samtliga växtrester som redovisas var förkolnade. De preparerade 

proverna och fynd förvaras på Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi, men kan med kort varsel tillsändas 

uppdragsgivaren om så önskas. 

Ett prov vardera från tre olika fastigheter har analyserats. 


A5557, stolphål. 2 dl jord preparerades. I provet fanns, utöver cirka 5 mg träkol, inga förkolnade 

växtrester. 


A788, kokgrop, 12 dl jord preparerades. Provet dominerades av kol och aska. Ungefär 4,5 dl 

träkolsfragment tillvaratogs genom prepareringen. Inga andra förkolnade växtrester återfanns. 

Träkolsfragmenten utgör i huvudsak stamved av barrträd (?) och många fragment var förvånansvärt 

stora, > 1 cm där det största var cirka 2 x 6 cm. Sammansättningen liknar snarast den som återfinns i 

kolmilor. 

Landvetter 112 

Röse 7/A1395/Lager 6, brandlager. 3 dl jord preparerades. Utöver cirka 40 ml träkolsfragment återfanns 

ett förkolnat frö av björnbär. Träkolen representerar både barr och lövträd, endast stamved så vitt jag 

kunde se. 

Ur alla tre proverna finns tillräckligt med material (träkol) för AMS-datering. Jag skulle dock 

rekommendera att en expert på vedanatomi sköter urvalet av dateringsmaterial i syfte att minimera 

egenåldern. 

2010-11-02 

Mats Regnell 

08-16 48 09 — 0705-43 45 86 — mats.regnell@geo.su.se 

nstitutionen för naturgeografi och kvartärgeologi

Bilaga 10 

Bilaga 10. Områdesbeskrivning Landvetter 112 

Områdesbeskrivning, Landvetter 112 

Gravfält till större delen beläget på höjdrygg, NNO-SSV. Vegetationen utgörs av varierad 

skog och kraftigt övertorvad hällmark. Gravfältet eller gravmiljön beskrivs enligt områden 

nedan. 

Område 1. Höjdområde med förekomst av berg/häll i dagen och vegetation bestående av 

rikligt med enbuskage och ungtallar. På krönläge finns stensättning/röse (A7330) belägen 

på en uppstickande bergsklack. Mycket god sikt 360 grader undantaget nuvarande skog. 

Åt N finns en flack hällslänt (område 2), åt Ö och SO en flack platå mot kalhygge. I V och 

S finns relativt branta slänter mot våtmarker (se område 4 nedan). 

Område 2. Åsslänt mot N bevuxen med tät skog och ris. Kör- eller bruksvägar in i området 

har medfört en del markskador. Även en väl använd stig genom området har medfört 

smärre åverkan (rösen har trampats fram, troligen av hästar). Mot Ö finns mycket tät och 

svårinventerad och/eller svårsonderad vegetation i form av blandskog, som sträcker sig 

fram till gärdesgård och glesare tallskog (med tidigare undersökt grav A1395). I N finns 

grusväg och område 3. 

Område 3. Nordslänt mot större våtmarksområde, som numera är delvis utfyllt och 

bebyggt med industri (avgränsas med staket). Relativt öppen bland skog med mycket 

kraftig torvtillväxt, bitvis blockrik mark. Nedan slänt mer sankt. Grusväg och bruksvägar 

löper genom och över området. I NV del av området finns ett mindre bergskrön. Även här 

finns körskador och området är delvis markberett. På krönet och närmast staket är 

förstörelsen mycket stor pga sprängning för nedläggning av starkströmskabel (Ö-V). I ett 

av körspåren konstaterades ett delvis framschaktat flackt och under mark beläget röse. 

Ytterligare minst 3-4 rösen kunde noteras i området (som inte har sonderats). Större del 

av bergsklack N om staket är i princip helt förstörd/bortsprängd. 

Område 4. Serie av slänter och terrasser ned mot våtmark. Bevuxet med relativt gles 

blandskog, dock kraftig övertorvning. Våtmarkerna är i princip helt igenväxta. I N del var 

det relativt brant. Mer direkt V om krönet finns flackare slänt och flera mindre terrasser 

med vy över våtmarken. S om dessa finns en mindre markerad höjd som löper parallellt 

med krönryggen. Mellan dessa bildas mindre platå, där en mindre bruksväg löper genom 

denna del av området. Toppen av den mindre höjden utgörs av lätt övertorvad häll. S om 

denna finns en mindre våtmark. 

Område 5. Långsmalt kalhygge direkt Ö om bergshöjd med mer tydliga 

gravkonstruktioner. Delvis blockrik mark men mer sankt mot S. N del av kalhygge har i 

princip samma topografiska läge som själva gravåsen. Vegetationen utgörs idag av 

enstaka tall och björk. Dock kraftig torvtillväxt. Inom området finns flera 

körspår/bruksvägar, vissa mycket djupa.

Bilaga 11. Resultat av detaljkartering Landvetter 4:1 

Bilaga 11. Resultat detaljkartering Landvetter 4:1 

Beskrivningar, delområden. 

Yta 1 Sluttande och slybeväxt blockstensterräng eller hagmark med enstaka förekomst av ek. Inga synliga 

rösen, men yta kan möjligen delvis vara röjt. Område kraftigt igenväxt i norr. I öster finns stensträng/ 

gärdesgård 1. 

Yta 2 Sten-och blockrik terräng, snarlik Yta 1. Område något terrasslikt, men inga tydliga tecken på 

röjning kunde noteras. En större ek finns i söder, en bäck finns i öster. I norra delen av ytan finns 

stensträng/ gärdesgård 1. 

Yta 3 Flack platå med slybeväxt blockstensterräng med förekomster av ek. Snarlik Yta 1. Handfull rösen 

(A1600, 1601, 1602, 1603) av okänd ålder finns inom område. I öster finns stensträng/ gärdesgård 1. 

Yta 4 Sten-och blockrik platå, snarlik Yta 1. Rikligt beväxt med hög björksly med enstaka enar. I norr 

finns stensträng/ gärdesgård 8, i öster finns stensträng/ gärdesgård 7. 

Yta 5 Sten-och blockrik terräng, snarlik Yta 2 men mer flack. I princip igenväxt med unga ekar. 

Naturbäck och/eller bäckfåra i öster. Längst i väster finns stensträng/ gärdesgård 3. 

Yta 6 Blockstensterräng bevuxen med enstaka ek och kraftig äldre björk. Krönläge. Avsats finns i väster mot 

bäck och ett eventuellt röse (A2120) finns i östra delen av området. Yta 6 utgör för övrigt del av ett större 

område som genomskärs av Partillevägen och som fortfarande finns kvar öster om nämnda väg. I norr finns 


Yta 7 Område med blocksten, bevuxen med enstaka ekar och flera kraftiga ekar. Krönläge. Flera eventuellt 

äldre rösen inom område (A1621, 1622, 2121). Bäck samt mer igenväxt och slybeväxt mark i områdets 

norra del. I väster finns del av stensträng/ gärdesgård 6, i söder finns del av stensträng/ gärdesgård 5. 

Yta 8 Blockstensterräng genomskuren av bäck. Bevuxen med unga ekar, björk och enstaka gran samt ställvis 

mycket sly. Minst ett röse (A2122) finns i området, dock inte några tydliga tecken på någon större stenröjning. 

Delvis stenfyllt bäckdrag finns i väster, nära större gärdesgård (G6). Del av bäck tydligt grävd (fylle med 

stenmaterial uppslängt på ömse sidor av bäckfåra) med ett djup av cirka 0,70 meter. Större del av bäck dock 

natur, men något uträtad på sina ställen. I söder finns del av stensträng/ gärdesgård 6. 

Yta 9 Kraftigt påverkad yta bevuxen med unga ekar, en enstaka gran samt lite sly. Dock inslag av äldre ekar i 

områdets norra del. Trots blockrik mark finns flera flacka rösen inom området (A2111, 2123, 2125, 2126), samt 

ett stenuppkast, två kolningsgropar (A1569, 2124) och ett eventuellt vattenhål. Intill det senare noterades även 

en eventuell husgrund eller ett större flackt röse (A1564). I väster och söder finns stensträng/ gärdesgård 4, i 

sydost finns stensträng/ gärdesgård 5 och i öster finns stensträng/ gärdesgård 6.

Yta 10 Sten-och blockrik terrassering mot bäckfåra. Inom området finns bland annat hamlade lövträd och ett 

eventuellt röse (A2118), det senare beläget mot gärdesgård i väster. Vegetation (förutom hamlade träd) i form 

av bland annat två mindre granar, sly och hallonsnår. I väster finns stensträng/ gärdesgård 3, i norr finns 


Yta 11 Blockrik hagmark huvudsakligen bevuxen med björksly och någon enstaka en. I övrigt finns en stor gran 

i väster, annars inga äldre träd alls. Området är delvis stenröjt och innehåller ett flertal, troligen yngre rösen 

(A2107, 2108, 2109) och stenuppkast. I väster finns stensträng/ gärdesgård 7 och 8, i söder finns stensträng/ 

gärdesgård 2 och öster finns stensträng/ gärdesgård 3. 

Yta 12 Stenröjd inhängnad med enstaka synliga block. Sannolikt har öppning funnits i norr mot fägata (Yta 15). 

I väster finns stensträng/ gärdesgård 9, I söder finns stensträng/ gärdesgård 8. 

Yta 13 Blockrik, ej överväxt hagmark, där rösen eventuellt kan förekomma. Enstaka äldre ekar finns längst i 

norr. I öster finns stensträng/ gärdesgård 9, i väster finns en grusväg som även fungerar som ridstig. 

Yta 14 Helt stenfri, röjd täppa. Gräsyta. I väster finns del av stensträng/ gärdesgård 9. 

Yta 15 Fägata, hålvägsform. 

Yta 16 Röjd terrasserad yta med enstaka block. 

Yta 17 Hagmark, eventuellt delvis röjt med spridda block och/eller rösen. I söder finns stensträng/ gärdesgård 

8, i öster finns del av stensträng/ gärdesgård 7. 

Yta 18 Blockrik skogsmark, eventuellt med enstaka rösen. I öster finns del av stensträng/ gärdesgård 4. 

Beskrivningar, stensträngar och/eller gärdesgårdar (benämnda ”G” på plankarta). 

Gärdesgård 1: Belägen mellan Yta 1 och 2, samt delvis i norra delen av Yta 3. Utrasad, två varv hög (0,40 

meter) och två varv bred (0,85 meter). Fältsten, 0,40-0,80 meter. Likartad upp till gräns i norr, där en troligen 

sentida öppning finns mellan G1 och G2. 

Gärdesgård 2: Belägen mellan Yta 4 och 2, samt söder om Yta 11. I stort som G1, men snarare ett varv bred 

(0,60-0,70 meter) och större block. Fältsten, 0,40-0,95 meter. 

Gärdesgård 3: Belägen mellan Yta 11 och 5, samt norr om Yta 2. Utrasad åt norr, två varv hög (0,40 meter) 

och två varv bred (1,20 meter). Fältsten, 0,30-0,60 meter. Bitvis fragmentarisk och/eller bortplockad. Troligen 

ej gränsmur utan snarare äldre ´bruksmur´. 

Gärdesgård 4: Belägen mellan Yta 11 och 9, även öster om Yta 18. Mer välbevarad än G1-G3, två varv hög 

(0,40 meter) och två-tre varv bred (1,10 meter). Block i sydöstra ände mot knutpunkt för G4 och G5.

Bredare åt nordväst (foto 5081), nära fem varv bred med utras (1,70 meter). Äldre ek i mur i nordväst. Längst i 

nordväst löper anläggning obruten in i modern gärdesgård och åkermark i norr, där den eventuellt påträffades i 

utredningsschakt 2008. 

Gärdesgård 5: Belägen mellan Yta 9 och 10, även väster om Yta 6. Två varv hög (0,50 meter) och tre-fyra varv 

bred (1,40 meter). Fältsten med blandad storlek, 0,40-1,10 meter (ett större block). Smalnar av åt öster, två 

varv hög (0,40 meter) och två varv bred (1,30 meter), samt ett varv i topp (0,50 meter). Stenmaterial, 0,40-0,80 

meter. Delvis belägen över bäck. Bruten av Partilleväg i öst, men fortsätter tydligt öster om denna. 

Gärdesgård 6: Belägen mellan Yta 9, 7 och 8, samt norr om Yta 6. Två-tre varv hög (0,60 meter) och tre-fyra 

varv bred (1,30 meter). Fältsten med blandad storlek, cirka 0,40-0,60 meter. Smalnar av åt söder, två varv hög 

(0,40 meter) och två varv bred (0,80 meter). Modern gärdesgård på tvärs i norr. Sentida öppning mellan G6 

och G5 finns längst i sydost. 

Gärdesgård 7: Belägen mellan Yta 4 och 11, samt öster om Yta 17. Två varv hög (0,30 meter) och fyra varv 

bred (1,70 meter). Fältsten, 0,40-0,70 meter. En ´gammelgran´ finns mitt i. Bitvis kraftigt övertorvad, framför allt 

i norr, därdet finns ett 90 graders nästan vallformat hak. Längs med hak finns ett cirka två meter brett vattenhål. 

I denna del finns även eventuell påförd sten från vattenhål. I anläggningens västra del finns även knutpunkt 

mot G8, en nästan röseliknande formation med mycket sten och stort inslag av block, där G7 sedan löper åt 

norr och G8 åt väster. I förlängningen av G7 åt norr bildas en blockbemängd terasskant, där anläggningen 

flyter ut åt söder med flera större block. Höjd ca 0,40 meter och 1,60 meter bred (block cirka 1,0 meter). 

Terasskant tar tvärt slut i öster, därefter stenröjt. 

Gärdesgård 8: Belägen mellan Yta 17 och 4, samt väster om Yta 11. Fyra-fem varv bred i botten (1,60 

meter) och 0,50 meter hög. Toppsten i en rad med trolig sentida stenmaterial bestående av fältsten, 0,20- 

0,70 meter. I central del finns äldre cirka 1,60 meter bred öppning med ett större block i östra kant. I väster 

finns hak med ett icke inmätt vattenhål. Stenmaterial från detta troligen har påförts G8. 

Gärdesgård 9: Belägen mellan Yta 13, 14 och 12. Gärdesgård med kombinerad terrass. Två varv hög (0,40 

meter) och tre varv bred (1,10 meter). Fältsten, 0,40-0,60 meter. Bildar terrass mot cirka 0,40 meter djupt 

vattenhål i sydväst. I förlängningen åt norr ändrar anläggning karaktär, där smalare och två varv hög (0,30 

meter) och tre varv bred (1,20 meter) med större inslag av småsten och mer intakt. Längst i norr åter bredare 

med vattenhål längs med västra kant.

Bilaga 12. Gammal åkermark vid Bårhult – undersökning av fossila åkerlämningar 

inom Raä 108, 114 och 120 i Landvetter socken. Pär Connelid. 

Gammal åkermark vid Bårhult – undersökning 

av fossila åkerlämningar inom Raä 108, 114 och 

120 i Landvetter socken. 

Av Pär Connelid 

Inledning och bakgrund 

Förundersökningarna av det fossila odlingslandskapet vid Bårhult 

inleddes våren 2009 med detaljkartering av fornlämningarna 

Landvetter 108, 114 och 120. I samband härmed grävdes också ett 

schakt genom terrasskanten Landvetter 114. Inom ramen för den 

fördjupade förundersökningen under 2010 grävdes ett par schakt 

inom den del av Landvetter 120 som faller inom vägområdet vid 

det planerade Slamby-motet samt ett röjningsröse vid Landvetter 

108, beläget inom detaljplaneområdet i nordväst. 

Undantaget västligaste delen av Landvetter 120 återfinns den 

berörda fossila åkermarken på Bårhults gamla inägomark, 

belägen uppe på en markerad höjdsträckning strax norr om den f.d. 

landsvägen i västligaste delen av Landvetter socken. Den gamla 

gårdstomten uppe på höjden har varit kontinuerligt bebyggd under 

lång tid, ända fram till idag. Den viktigaste åkermarken har, ännu i 

modern tid, varit lokaliserad till höjdsträckningens östra del. 

I samband med utredningen kunde konstateras att landskapet 

kring Bårhult och dess granngårdar är rik på landskapshistoriska 

spår. För en närmare beskrivning av dessa och de äldre 

lantmäterikartorna över området hänvisas till den relativt fylliga 

utredningsrapporten från år 2008 (Åberg, Rolöf & Connelid 2008). 

Framställningen nedan kommer att fokusera på dokumentationen 

och utgrävningarna av den fossila åkermarken som berörs av de 

olika byggprojekten. Vi börjar med en beskrivning av de fossila 

odlingslämningarna, med utgångspunkt i den fältkarta som 

upprättades i maj 2009. 

Det fossila odlingslandskapet inom Landvetter 108, 114 

och 120 – fältkartan 

Detaljkarteringen genomfördes med en totalstation av typen 

Geodimeter 600. Den omfattade samtliga lämningar inom 

de berörda fornlämningsområdena. Således karterades hela 

Landvetter 120, även den del som inte berörs av vägprojektet.

Figur 1. Fältkartan över det fossila odlingslandskapet vid Bårhult, med vägområden och gräns för 

detaljplaneområde markerat med ljusblå färg. Karta: Kula HB.

Figur 2. Utsnitt ur 1828 års karta med delar av de fossila formerna från fältkartan redovisade med 

gul färg. 

Inmätningen av terrasskanten Landvetter 114 begränsades till 

vägområdet. 

Fältkartan presenteras här som figur 1; i kartbilden har även 

vägområdet i öster och gränsen för detaljplanen i norr markerats. 

För att förstå de fossila odlingsformernas utbredning i förhållande 

till de senaste århundradenas markanvändningsstruktur återges i 

figur 2 de mest framträdande lämningarna på ett utsnitt från 1828 

års laga skifteskarta. 

Som framgår av figur 2 sammanfaller terrasskanten Landvetter 

114 helt med nedre begränsningen för åkermarken i det stora 

åkerfältet i öster. Det rör sig här om en 1,00–1,50 meter hög 

terrassering som alltså till stor del avgränsar den moderna 

åkermarken i området. Mäktigheten på minst en meter indikerar 

långvarig brukning, hypotetiskt från en tidpunkt som ligger 

avsevärt före den äldsta kartan från 1696. På 1828 års karta

finns flera ganska stora röjningsrösen markerade strax nedanför 

terrassen. Av dessa finns idag inga spår; de har alltså plockats bort 

vid någon tidpunkt. Som vi kommer att se nedan, har ytterligare 

”störningar” i form av bortplockning av rösen ägt rum inom den 

här delen av inägomarken. 

Söder om den under 1900-talet anlagda vägen upp mot 

Bårhultsbebyggelsen finns en ganska variationsrik miljö med 

småskaligt fossilt odlingslandskap. Marken sluttar här delvis 

ganska brant, vilket förklarar varför ett stort antal terrasskanter 

uppkommit. Här finns emellertid även en del röjningsrösen, 

åkerhak, stenmurar och äldre vägsträckningar. I mellersta delen 

ligger en relativt sent tillkommen jordkällare, dock i mycket 

dåligt skick. 

Jämförelsen med 1828 års karta visar att de fossila lämningarna 

inom Landvetter 120 rumsligt i hög grad sammanfaller med det 

tidiga 1800-talets åkermark. Odlingstegarna i den här delen av 

inägorna har för övrigt ungefär samma form och utbredning på 

1696 års karta (jfr fig. 5 i utredningsrapporten). Det rör sig om 

ytor som delvis är terränganpassade. Området kallas ”Liarna” 

eller ”Liare åker” på 1800-talskartan, ett namn som syftar på läget 

i sluttande terräng. 

De fossila formerna inom vägområdet består främst av 

några halvmeterhöga terrasskanter som korrelerar väl med 

åkerbegränsningar på 1828 års karta. Den nedre terrassytan 

verkar dock inte vara fullt utnyttjad i början av 1800-talet utan 

innehåller endast två mindre tegar. Samma yta är i mellersta delen 

genombruten av en väg som delvis har karaktären av hålväg. 

Vägsträckningen finns inte med på någon karta men skulle kunna 

vara relativt gammal. Sammantaget talar strukturen i detta avsnitt 

för att den långsträckta terrassytan är gammal och i första hand 

inte ett resultat av den (begränsade) odling som representeras av 

tegarna på 1828 års karta. 

Laga skifteskartan avslöjar att här tidigare funnits ytterligare 

röjningsrösen, vilka alltså – i likhet med situationen i anslutning 

till Landvetter 114 – har plockats bort. De kvarvarande rösena i 

området är alla mycket flacka och består i flera fall endast av glesa 

ansamlingar med sten som definitionsmässigt i vissa fall knappt 

kan sägas utgöra egentliga rösen. Antingen rör det sig här om 

”rösebottnar”, d.v.s. kvarlämnad sten, eller tämligen nyanlagda 

rösen. Bortförandet av rösena på 1828 års karta kan mycket 

väl hänga samman med den allmänt höga röjningsambitionen 

under det sena 1800-talet. Kanske hade man här för avsikt att 

utvidga åkermarken i enlighet med tidens ideal under den agrara

Figur 3. Det nedre terrassplanet, med den undersökta terrasskanten till höger. Foto: Pär Connelid, 

Kula HB. 

revolutionen. Avlägsnandet av äldre odlingsformer såsom rösen 

och terrasskanter var ofta första steget i samband med större 

uppodlingsföretag under denna period. 

Väster om den vinklade stenmuren (tillkommen vid laga skiftet) 

fortsätter de fossila formerna utanför vägområdet. Här finns dels 

några odlingsytor som kan identifieras på både 1696 och 1828 

års kartor, dels några tegplöjda parceller (ett knappt tiotal) på 

den gamla utmarken längst i söder. Den långa terrasskanten är 

som mest en halvmeter hög och avgränsar en långsmal teg på de 

äldre kartorna. 1828 finns några rösen längs dess övre kant, vilka 

uppenbarligen plockats bort i samband med utvidgningen av ytan 

uppåt i sluttningen (jfr haket på figur 1 och 2). 

De tegplöjda ytorna är orienterade i NO-SV och togs sannolikt 

upp under andra hälften av 1800-talet. De förefaller inte gå 

tillbaka på tidigare odlad mark. Åkermarken avgränsas i söder 

och väster av en bitvis tydligt markerad jordvall. Som framgår 

av figur 2 medförde uppodlingen i detta avsnitt att inägomarken 

utvidgades något åt detta håll. I området finns flera gamla, 

sannolikt stubbskottshamlade träd.

Figur 4. Tegplöjda parceller i södra delen av Landvetter 120. Strax hitom stenmuren syns jordvallen 

som begränsar åkermarken mot sydväst. Foto: Pär Connelid, Kula HB. 

Landvetter 108 återfinns ett hundratal meter väster om den gamla 

gårdstomten, i övergångszonen mellan delvis bergig mark och 

fuktig terräng nedanför höjden. Här finns ett par mindre åkerytor 

på 1828 års karta, vilka lantmätaren benämnde ”äckror”. Detta 

begrepp är i äldre lantmäterikartor närmast synonymt med fossil 

åker, d.v.s. långvarigt övergiven odlingsmark. Namnet ska alltså 

här tolkas som att det aktuella åkertegarna återupptagits nära 

inpå karteringstillfället 1828. I slutet av 1600-talet användes 

hela området som slåttermark. Under senare delen av 1800-talet 

eller början av 1900-talet odlades de lägre liggande avsnitten 

omedelbart norr om den fossila åkermarken upp, bl.a. ”måsen” 

(mossen) – nummer 32 – på 1828 års karta. 

De fossila formerna domineras av ett tiotal röjningsrösen av lite 

olika karaktär, därtill kommer en stentipp samt några hak och en 

kort stenmur. Rösena kring stentippen i sydväst ligger alla intill 

sent brukad mark, är flacka och har ganska lucker karaktär. De 

hänger eventuellt helt samman med den sentida åkermarken. De 

flesta andra rösena har en annorlunda uppbyggnad, 3,50–4,50 

meter i diameter, jordblandade och uppemot 0,50 meter höga.

Figur 5. Det undersökta röjningsröset vid Landvetter 108 före utgrävning. Foto: Pär Connelid, Kula 

HB. 

Rösena längst i norr innehåller överst sekundärt, relativt stort 

deponerade sten från 1800- och 1900-talsodlingen. I nästan 

samtliga rösen växer det flera träd, några i form av knippen med 

åtskilliga stammar. Åkerhaken avgränsar i de flesta fallen välröjda 

ytor som troligen brukats efter karteringen 1828. 

De fossila odlingslämningarna i den här delen av den gamla 

inägomarken bidrar alltså i hög grad till att skapa variation 

i kulturmiljön uppe på Bårhultshöjden. Mäktigheten på 

terrasskanten Landvetter 114 är en direkt fingervisning om att 

odlingen i området pågått 

lång tid. Kolluvier av den här karaktären brukar visa sig vara ett 

resultat av intensiv brukning under mycket lång tid. Ett medeltida 

eller äldre ursprung kan här rent allmänt förutsättas. 

Formspråket inom Landvetter 108 talar också för långvarig 

odling. Benämningen äckror på några av tegarna i början av 

1800-talet talar för att åkrarna i den här delen av inägomarken 

legat öde och därför kan ha etablerats och huvudsakligen använts 

före 1600-talet. Även situationen inom Landvetter 120 kan tolkas

som att där funnits gammal åkermark som inte fullt ut utnyttjades 

under 1600- och 1800-talen. 

Den närmast totala avsaknaden av ålderdomliga röjningsrösen 

i andra delar av inägomarken eller på de närmast intilliggande 

delarna av utmarken kan tyda på att området inte varit föremål 

för någon mer omfattande röjningsverksamhet under förhistorisk 

tid. Man skulle visserligen kunna tänka sig att den förhistoriska 

odlingen bedrivits inom samma ytor som den under historisk tid. 

Någon fullständig överensstämmelse mellan förhistorisk och 

senare odling brukar emellertid nästan aldrig vara fallet i den 

här delen av landet. Förhistorisk åkermark uppträder vanligtvis 

snarast ganska ymnigt inom de historiska inägomarkerna och 

har ofta bevarats i åtminstone några avsnitt som uppgått sentida 

uppodling. Några sådana former finns nästan inte alls vid Bårhult 

(jfr utredningsrapporten). 

Hypotetiskt kan vi därför anta att huvuddelen av odlingsmarken 

inom Bårhults gamla inägomark är ett resultat av medeltida och 

senare röjning. Mot bakgrund av de senaste årens undersökningar 

av fossilt odlingslandskap i liknande miljöer torde den första 

röjningen ha ägt rum under tidig medeltid. En av de viktigaste 

frågeställningarna i samband med utgrävningarna av några 

stickprovsmässigt utvalda objekt var just att testa denna idé. En 

annan viktig uppgift var att försöka se om igenväxning av marken 

ägt rum under någon period. 

Utgrävning av fossila formelement 

Här nedan presenteras resultaten från de utgrävda formelementen. 

Beskrivningarna av markprofilerna följer gängse pedologisk 

nomenklatur, d.v.s. utgångspunkten är i första hand en 

klassifikation av jordmånskontexten. Artbestämningen av träkolet 

har utförts av Ulf Strucke, Riksantikvarieämbetet UV Mitt i 

Stockholm. 14 C-analyserna genomfördes på Ångströmlaboratoriet 

vid Uppsala universitet. 

Landvetter 114 – en mäktig terrasskant 

Terrasskanten löper i nedre, södra delen av de stora åkerfälten 

öster om gamla gårdstomten vid Bårhult. Den är synnerligen 

markant och höjden uppgår till minst en meter längs en ganska 

lång sträcka. Drygt 70 meter faller inom arbetsområdet för nya 

vägen in mot det planerade Slambymotet. Därför bestämdes att 

terrasskanten skulle undersökas inom ramen för analysen av det 

fossila odlingslandskapet i området. Kolluvier med en sådan

Figur 6. Profilritning från terrasskanten Landvetter 114. 

mäktighet indikerar långvarig brukning och är erfarenhetsmässigt 

lämpliga att undersöka. 

Terrasskanten vid den aktuella grävplatsen syntes före 

undersökningen vara närmare 1,50 meter hög. I slänten växte en 

hel del småträd och buskar (hassel, ask m m). Nedanför vidtog 

ganska tät lövvegetation på delvis fuktig och mycket stenig 

mark. Terrasskanten avgränsade modern åkermark som vid 

undersökningstillfället nyttjades som fodervall. 

Schaktet grävdes med maskin och en profil rensades fram för 

hand. Mellan 0,80 och 1,50 

fingrävdes en 50 centimeter ”djup” (inåt i profilen) yta uppifrån 

och ned, i vilken all provtagning skedde. 

Matjordens mäktighet visade sig som mest uppgå till 1,30 meter, 

huvudsakligen sandig-siltig morän med ett relativt stort inslag 

av små stenar. Den innehöll ganska många maskar och kolossalt 

mycket rötter. De övre 85 centimetrarna hade homogen brun 

färg, dock med en något mörkare nyans allra överst. Därunder 

vidtog (tydligast i övre, vänstra delen av profilen) ljusare material, 

närmast i form av fläckar, vilket sannolikt utgör rester efter en 

”störd” blekjord. Situationen tyder således på att en igenväxning 

ägt rum på denna nivå under någon period.

Figur 7. Undre delen av kolluviet, vid ungefär 2,50 i profilen. Gula 

ringar markerar synliga, stora 

träkolsbitar. Notera även den välbevarade, relikta blekjorden! Foto: Pär 

Connelid, Kula HB. 

Under det ljusare materialet hade matjorden samma bruna färg 

som i övre delen av kolluviet. I dess botten fanns en 3–5 centimeter 

mäktig blekjord, vilken uppträdde homogen och ostörd i nedre 

hälften av schaktet. Rester efter blekjorden var emellertid synlig 

längs hela profilen. 

Under matjordskolluviet fanns 5–10 centimeter rostjord, 

vilken tillsammans med blekjorden strax ovanför visar att den 

första röjningen av marken i området skedde i en utpräglad 

podsoljordmån. 

Redan vid framrensningen av profilen kunde konstateras att de 

båda blekjordsskikten innehöll påtagligt mer träkol än övriga 

nivåer i schaktet. I synnerhet den understa blekjorden, motsvarande 

den ”ursprungliga” markytan, innehöll många synliga kolbitar, av 

vilka flera var förhållandevis stora (0,5–1,0 cm). 

Iakttagelserna kring träkolet bekräftades vid den noggrannare 

undersökningen av jorden mellan 0,80 och 1,50. Övre delen 

av matjorden innehöll endast en del spritt träkol. Frekvensen 

ökade tydligt i övergången mot ljusare material cirka 85 

centimeter ned. En björkbit från denna nivå lämnades in för 

14 C-analys (Ua-38304). Provet hamnade, med angivande av två 

standardavvikelser, i intervallet AD 1510–1960. Med hänsyn

till sannolikhetsfördelningen inom detta intervall och kolbitens 

läge en bra bit ned i matjorden kan de två yngsta ”topparna” i 

kalibreringskurvan uteslutas; tidsspannet inskränker sig då till 

perioden AD 1510-1670. 

I kolluviets botten ökade kolmängden avsevärt. Här fanns mycket 

stora mängder träkol! Insamlingen fokuserades därför på de 

största bitarna. Två separata volymer med sammanlagt över 50 

halvstora till stora bitar (0,5–1,0 cm) plockades in direkt i fält. 

Den ena volymen insamlades i understa delen av matjorden, 

5–10 centimeter ovan övergången mot B-horisonten. Den andra 

volymen insamlades i den störda blekjorden strax därunder – 0–5 

centimeter ovan B-horisonten. De båda volymerna kan naturligtvis 

inte förväntas representera skilda stratigrafiska nivåer utan kolet 

torde härröra från samma kontext. Artspridningen talar också för 

att så är fallet. Som framgår av tabellen nedan dominerar hassel 

i båda volymerna, tillsammans med ek. Den senare är inte lika 

framträdande på den nedre nivån men i stort sett bör det, som sagt, 

vara fråga om samma kontext. 

Trädslag Antal fragment, övre volym Antal fragment, undre volym 

Björk 1 4 

Ek 11 5 

Hassel 11 17 

Lind 3 3 

Tabell 1. Trädslagsfördelningen i den kolförande, understa delen av 

kolluviet i terrasskanten. 

Den undre nivån/volymen valdes ut för datering. I syfte att försöka 

få grepp om huruvida det insamlade träkolet är åldershomogent 

daterades dels en enstaka björkbit, dels ett bulkprov bestående 

av de 17 hasselfragmenten. Genom att datera en bulk, vilken 

ger ett medelvärde av åldern på de ingående fragmenten, och 

ställa den mot ett enstaka prov från samma volym får man en 

säkrare utgångspunkt för att bedöma samtidigheten än om två 

individuella bitar analyseras. För att dateringen av bulkprovet 

ska ge en verklig ”medelålder” av alla fragment är det viktigt 

att volymen sätts samma av precis lika stora delar från samtliga 

bitar. Processen är ganska tidsödande och genomfördes här i 

samband med trädslagsbestämningen. 14 C-analyserna av de båda 

proverna visar att stora delar av det insamlade träkolet på den 

aktuella nivån sannolikt är likåldrigt. Dateringen av björkbiten 

hamnade i intervallet AD 1220-1290 (Ua-38305). Dateringen av 

hassel-provet blev praktiskt taget identisk: AD 1205-1285 (Ua- 

38306). Det mesta talar således för att det insamlade träkolet i

ottenpartiet av kolluviet härrör från en och samma brandröjning 

under 1200-talet. 

Landvetter 120 – två lägre terrasskanter 

Som framgått ovan är det fossila odlingslandskapet inom 

Raä 120 småskaligt och de enskilda formerna ganska 

”klena”. Terrasseringarna är tydliga men inte särskilt mäktiga. 

Röjningsrösena är mycket flacka och består endast av glesa 

stenpackningar som i enlighet med resonemanget ovan antingen 

utgör rester efter bortplockade anläggningar eller är tämligen 

nyanlagda. Osäkerheten kring rösena och det faktum att ett 

inte ringa antal sådana avlägsnats från området under den 

agrara revolutionen innebar att de bedömdes som olämpliga att 

undersöka inom ramen för en förundersökning. Valet föll istället 

på två av terrasskanterna. 

Den nedre terrasskanten syntes före undersökningen vara 0,50– 

0,60 meter hög. Markytan var bevuxen med bl.a. blåbärsris och 

flera små rönnar. Den ymniga lövvegetationen i övrigt innebar 

inslaget av trädrötter var mycket stort. Ett 1,50 meter långt schakt 

grävdes i östra delen av terrasskanten. 

Figur 8. Profilritning från den nedre terrasskanten vid Landvetter 120.

Matjordens mäktighet uppgick till knappt en halv meter. Överst 

fanns 25 centimeter brunfärgad jord, delvis ljusflammig och 

innehållande nästan ingen sten alls. Under denna var jorden något 

ljusare. Den markanta skillnaden mellan de båda horisonterna kan 

inte tolkas på annat sätt än att de representerar två tidsmässigt 

klart separerade faser i kolluviets utveckling. Flammigheten i det 

övre skiktet tyder på att ganska lång tid förflutit sedan marken 

över huvud taget brukades. Detta stämmer väl med iakttagelserna 

i lantmäterikartorna; den aktuella delen av odlingsytan ligger 

mellan de båda småtegarna på 1828 års karta (jfr fig. 2). I terrassslänten 

var övergången mellan de båda horisonterna inte lika 

tydlig. Under matjorden vidtog en ljusbrun, bitvis svagt rostfärgad 

B-horisont, innehållande ganska mycket småsten (3–10 cm stora). 

En noggrann genomgrävning av matjorden i kolluviets mäktigaste 

del avslöjade något mer 

träkol just i övergången mellan de båda horisonterna. Frekvensen 

var emellertid så pass låg att en datering bedömdes som alltför 

chansartad. I bottendelen av den undre matjorden ökade dock 

mängden träkol avsevärt. Huvuddelen uppträdde i ett ganska tunt 

skikt som uppvisade en viss ”sockring” – rester efter en blekjord. 

En enstaka bit ek från denna nivå valdes ut för datering (Ua- 

40823). Provets ålder återfinns i intervallet AD 780–990, d.v.s. 

vikingatid. 

Höjden på den övre terrasskanten uppskattades före undersökningen 

till 0,50 meter. Själva kanten syntes dock vara ”tillplattad” på 

några ställen och framträdde inte helt tydligt längs hela sträckan. I 

figur 2 syns att den sammanfaller med nedre begränsningen på en 

av odlingsytorna i båda de äldsta kartorna. Marken var även här 

bevuxen med en hel del småträd och buskar, vilka givit upphov 

till mycket rötter. Dessa gjorde grävningen mycket besvärlig. 

Genomgrävningen visade att matjorden hade ungefär samma 

mäktighet som i det nedre kolluviet (0,50–0,55 cm). De övre 15 

centimetrarna hade mörkbrun färg och avspeglar ett relativt sent 

brukande. Detta stämmer ju med iakttagelserna i kartorna; ytan 

kan ha varit i 

bruk in på 1900-talet. Därunder vidtog 35–40 centimeter, 

tämligen homogen, brunfärgad matjord. Under denna fanns 7–12 

centimeter ljusare, delvis ”sockrigt” material som utgör rester 

efter en blekjord (E/A-horisont i profilen). Den underliggande 

B-horisonten var, liksom i det intilliggande schaktet, ljusbrun och 

ojämnt rostfärgad. 

Mängden träkol var i större delen av kolluviet mycket låg men 

ökade markant i övergången mot den omrörda blekjorden i 

bottendelen. Frekvensen var dock i sig inte särskilt hög och inte på

Figur 9. Profilritning från den övre terrasskanten vid Landvetter 120. 

något sätt jämförbar med förhållandena i bottnen av den mäktiga 

terrasskanten Landvetter 114. Flera halvstora bitar insamlades 

dock i E/A-horisonten. Två av dessa valdes ut för datering: en 

björkbit och en bit obestämbar bark. Dateringarna hamnade i 

intervallen AD1320–1450 (Ua-40824) respektive AD 1480–1660 

(Ua-40825). 

Landvetter 108 – ett röjningsröse i nordväst 

Som framgår av fältkartan undersöktes ett av de större 

röjningsrösen inom Landvetter 108. Eftersom anläggningarna i 

området uppträder tätt på en liten yta och i de flesta fallen var 

bevuxna med många träd, koncentrerades grävinsatsen till ett röse. 

Halva detta rensades fram för hand och ”snittades” därefter med 

maskin. Röset syntes före undersökningen vara cirka fyra meter 

i diameter och 0,50–0,60 meter högt. I norra delen växte fyra 

halvstora ekar samt en liten björk. Dess utseende framgår av fotot 

i figur 5 ovan. Nordöstra delen, närmast den sentida åkermarken, 

innehöll en hel del sent deponerad sten och små block. Även i 

ytterkanten i söder fanns några stora stenar. 

De större, sent deponerade stenarna utan jordinblandning 

framträdde tydligt efter första rensningen. Det visade sig emellertid 

att även det underliggande, mindre stenmaterialet i norra hälften

Figur 10. Det undersökta röset vid Landvetter 108 efter framrensning. Foto: Pär Connelid, Kula 

HB. 

av röset saknade jordfyllning (jfr profilritningen). Stenarna i 

det här skiktet var överlag 10–15 centimeter stora medan resten 

av anläggningen dominerades av stenar på mellan 20 och 25 

centimeter, belägna i jord. Mellan det jordlösa skiktet och det 

underliggande, ”ursprungliga” röset fanns cirka 15 centimeter 

mörkbrun/svart jordfyllning. 

Mineraljordsfyllningen i undre delen av röset var tämligen 

homogent brunfärgad, i mitten dock något flammig. På några ställen 

innehöll den även mörkare mask- och/eller rotgångar, innehållande 

material från jorden ovanför. Träkolsfrekvensen var ganska hög 

i den undre fyllningen, med flera spridda koncentrationer, dock 

inte så mycket i den högre delen mellan 1,00 och 2,00 i profilen. 

Mot bottnen ökade kolmängden ytterligare. Underst fanns på flera 

ställen en uppemot fem centimeter, mörkare lins innehållande 

väldigt mycket träkol. Under denna uppträdde fläckvis blekjord 

eller rostjord (B-horisont). 

Markprofilerna i den omgivande åkerjorden norr och söder om 

röset skilde sig lite åt. I söder (till vänster i profilen) fanns överst 

en tio centimeter mäktig A-horisont med en underliggande Aphorisont. 

Den sistnämnda övergick, tydligt men ojämnt, i en

Figur 11. Profilritning från det 

undersökta röjningsröset vid 

Landvetter 108..

ostfärgad B-horisont. I norr fanns överst, under en tunn A-horisont, 

cirka två centimeter blekjord, därunder en flammig Ap-horisont 

som i profilen markerats som Ap/B. Underst en beige-brun 

B-horisont, d.v.s. utan rostjordskaraktär. Flammigheten tyder på 

att nedbrytningen av matjorden gått ganska långt, vilket innebär 

att den senaste brukningen i detta avsnitt knappast nått ända fram 

till röset. 

Det råder här alltså inget tvivel om att ett äldre jordfyllt, 

ganska flackt röse sekundärt fyllts på med sten. Med hänsyn 

till stenmaterialets skiftande karaktär i den övre delen av röset 

verkar det rimligt att nyröjningen skett i två omgångar. De översta, 

största stenarna representerar helt säkert den agrara revolutionens 

storskaliga röjningar. Det mellanliggande skiktet med mindre 

stenar kan också mycket väl höra till denna fas men skulle 

kunna vara äldre. Blocket till vänster har också av allt att döma 

deponerats på platsen. Med hänsyn till dess storlek bör det ha 

skett ganska sent. 

I syfte att datera den initiala brandröjningen, representerad av 

den ymniga kolförekomsten i bottendelen av ”primärröset”, 

lämnades två kolprover in för 14 C-analys, båda ek. Proverna torde 

vara samtida och ligger i intervallen AD 1260–1390 (Ua-40821) 

respektive AD 1220–1285 (Ua-40822). Det förstnämnd provet, 

där f.ö. sannolikhetsfördelningen inom två sigma-intervallet 

tydligt faller mellan 1220 och 1300, togs ur en större volym med 

stora (0,5-1,0 cm) bitar direkt i den kol- och sotfärgade undre 

delen av fyllningen. Det andra provet insamlades i en mindre 

koncentration med träkol ett stycke upp i bottenfyllningen. 

Sammanlagt 17 bitar ur den större volymen analyserades 

med avseende på trädslag. Resultatet visar på en kraftig 

dominans för ek; inte mindre än 15 fragment utgjordes av 

ek, de två övriga av al. 

Trädslag Antal fragment 

Ek 15 

Al 2 

Tabell 2. Trädslagsfördelningen i bottendelen av röset. 

Mängden träkol i den mörkare, övre fyllningen var dessvärre 

mycket låg, endast några enstaka bitar av godtagbar storlek 

påträffades i bra lägen under stenar. Kontexten bedömdes här som 

alltför osäker för att en 14 C-analys skulle vara meningsfull.

Sammanfattande diskussion 

Analysen av den fossila åkermarken inom ramen för 

förundersökningen vid Bårhult omfattade momenten 

detaljkartering samt utgrävning av några enstaka formelement 

inom fornlämningarna Landvetter 108, 114 och 120. Flera 

schakt hade säkerligen kunnat bidra med ytterligare information, 

inte minst i form av ett säkrare statistiskt utfall i dateringarna 

och artspridningen i träkolsanalyserna. Å andra sidan innebär 

de resultat som nu föreligger att en ganska entydig bild av den 

långsiktiga landskapsutvecklingen i området kan skisseras. 

Samstämmigheten i dateringarna från den mäktiga terrasskanten 

Landvetter 114 på södra sidan av Bårhultshöjden och resultaten 

från det undersökta röjningsröset inom den fossila åkermarken 

Landvetter 108 på norra sidan är mycket stor. Sammanvägningen 

av 14 C-analyserna från dessa två schakt visar klart att marken 

i området röjdes under 1200-talet eller möjligen i början av 

1300-talet. Röjningen har av allt att döma skett i kraftigt podsolerad 

mark, vilket förekomsten av relikt blekjord och rostfärgade 

B-horisonter under kolluvier och röjningsrösen visar. Marken 

har med avseende på jordmånen således inte varit den allra bästa 

för odling; det bör ha tagit viss tid innan näringsstatusen arbetats 

upp till acceptabel nivå. Podsoleringen kan delvis förklaras av att 

eken varit vanlig i området. Den påtagliga dominansen för ek i 

den insamlade träkolsvolymen från röjningsröset på norra sidan 

av höjden kan tyda på att man under den initiala fasen röjde i 

ekpräglad skog. 

Särskilt intressant är att förhistoriskt träkol inte fått något 

genomslag i de genomförda 14 C-analyserna, undantaget den 

vikingatida kolbiten från ett av schakten inom Landvetter 120. 

Detta kan knappast tolkas på något annat sätt än att förhistorisk 

odling, vilken konstaterats på utmarken längre norrut, helt enkelt 

inte berört den här aktuella delen av Bårhults historiska inägomark. 

Det finns dock en liten möjlighet att urvalsförfarandet vid 

insamlandet av träkolet från förundersökningsschakten påverkat 

resultaten något. De daterade kolbitarna härrör från volymer där 

stora bitar prioriterades. I dessa kan ju rent allmänt träkol från 

de senaste, mest omfattande brandröjningarna antas dominera. 

Å andra sidan är antalet dateringar så pass stort, att en eventuell 

brandröjning under äldre järnålder borde ha fått åtminstone något 

genomslag. 

I ett par av terrasskanterna fanns tydliga tecken på igenväxning 

ett stycke upp i matjorden. Särskilt framträdande var detta i den

mäktiga terrasskanten Landvetter 114, där en ”störd” blekjord 

innehållande brandröjningskol påträffades i nedre hälften av 

kolluviet. Träkolet från denna nivå härrör från perioden 1510– 

1670 och kan avspegla en återröjning under perioden ifråga. Ett 

av kolproverna från den ena (övre) terrasskanten inom Landvetter 

120 visade sig ha exakt samma ålder och stärker därigenom 

misstanken om en nyröjning över större ytor. Även det andra 

kolprovet från detta schakt kan härröra från samma kontext. 

Det ligger visserligen med tyngdpunkten i 1400-tal men detta 

kan lika gärna vara en effekt av högre egenålder. En hypotetisk 

sammanvägning av alla dessa tre dateringar pekar i så fall på 

1500-talet som den troligaste perioden för en återröjning i området. 

Dateringen till vikingatid i den andra (nedre) terrasskanten inom 

Landvetter 120 faller lite utanför mönstret som beskrivits ovan. 

Kolprovet kan naturligtvis verkligen härröra från en brandröjning 

i samband med nyodling under denna period. Frekvensen 

träkol i bottendelen av det aktuella schaktet var relativt hög, så 

det kan inte uteslutas. Här hade dock flera dateringar behövts. 

Samstämmigheten i dateringarna från Landvetter 114 och 120, 

liksom åldershomogeniteten i träkolet från Landvetter 114, tyder 

emellertid inte på att en eventuell röjning under vikingatid haft stor 

omfattning. Å andra sidan kan det stora inslaget av ljuskrävande 

träd, som exempelvis hassel, i träkolsproverna från Landvetter 

114 tolkas som att någon form av ”störning” eller hävd pågått i 

landskapet före åkeretableringen under 1200-talet. 

Sammantaget är alltså resultaten från undersökningen till stor del 

i linje med de resonemang kring åkerbrukets utveckling i området 

som fördes för utgrävningarna. Den nästan totala avsaknaden 

av röjningsrösen av ”förhistorisk” karaktär, och för den delen 

även bandparceller (jfr Mascher 1993), inom den historiskt 

kända inägomarken vid Bårhult förklaras uppenbarligen av att 

förhistorisk odlingsverksamhet inte förekommit i någon större 

omfattning. Den första stora röjningen ägde rum under 1200-talet 

eller början av 1300-talet. Under detta skede röjdes allt att döma 

stora arealer mark runtom i södra Sverige. Perioden framstår 

som en av de mest intensiva expansionsfaserna i det sydsvenska 

landskapets historia, med etableringen av ett stort antal gårdar, ofta 

– som i fallet Bårhult – i utkanten av de gamla centralbygderna. 

Just 1200-talet och det begynnande 1300-talet har fått stort 

genomslag i flera av de senaste årens undersökningar av fossilt 

odlingslandskap i sydvästra delen av landet (jfr Connelid i tryck, 

Connelid 2009 och Åstrand 2007). Liksom vid Bårhult har det 

på flera andra platser varit möjligt att påvisa ett kontinuitetsbrott 

i brukandet av marken i de undersökta kolluvierna. När träkol

kunnat användas för att datera ”igenväxningshorisonterna” i 

matjorden hamnar 14 C-analyserna nästan regelmässigt i perioden 

sent 1400-tal till 1600-tal. Förhållandet kan knappast tolkas på 

annat sätt än att övergivandet av marken, med igenväxning och i 

flera fall förnyad podsolering som följd, hänger samman med den 

senmedeltida agrarkrisen (Connelid i tryck). En sådan utveckling 

stämmer ju väl överens med den allmänt vedertagna bilden inom 

historieskrivningen: en kraftig odlingsexpansion under tidig 

medeltid, övergivande av mark och gårdar under senmedeltid och 

ett återupptagande under sent 1400- och 1500-tal. 

Förundersökningen av det fossila odlingslandskapet vid Bårhult 

visar att det med riktade frågeställningar och en relativt liten 

arbetsinsats är möjligt att avtvinga tämligen fragmentariska 

lämningar kvalitativ kunskap, vilken kan relateras till pågående 

forskning kring odlingslandskapets historia i regionen. Den 

visar också på den bärighet som resultaten från enskilda fossila 

formelement kan få i mer generella resonemang kring t.ex. 

bebyggelseutvecklingen inom ett större område. 

Referenser 

Connelid, P. 2009. Skrytet – det fossila odlingslandskapet RAÄ 

154. I: Artelius, T. & Connelid, P.: ”Kullen” – en gravplats i 

sydvästligaste Småland. Riksantikvarieämbetet UV Väst, rapport: 

2009:34. 

Connelid, P. I tryck. Fossilt odlingslandskap i Västra Götalands 

län – en metodstudie. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra 

Götalands län. 

Mascher, C. 1993. Förhistoriska markindelningar 

och röjningsröseområden i Västsveriges skogsbygder. 

Kulturgeografiskt Seminarium 2/93. Kulturgeografiska inst., 

Stockholms Universitet. 

Åberg, J., Rolöf, M. & Connelid, P. 2008. Agrarhistoriska 

lämningar i Slamby. Bohusläns museum, rapport 2008:20. 

Åstrand, J. 2007. En medeltida skogsgård vid Markaryd. Särskild 

arkeologisk undersökning av RAÄ 75, Markaryds socken, Småland. 

Smålands museum rapport 2006:45. Växjö.

Lab nr Anl 14 C-ålder BP Kalibrerat 1 σ Kalibrerat 2 σ 

Ua-38304 TK, Raä 114 267 +/– 30 1520–1800 AD 1510–1960 AD 

Ua-38305 TK, Raä 114 742 +/– 30 1255–1290 AD 1220–1290 AD 

Ua-38306 TK, Raä 114 785 +/– 30 1220–1265 AD 1205–1285 AD 

Ua-40821 RR, Raä 108 722 +/– 30 1260–1290 BC 1220–1390 BC 

Ua-40822 RR, Raä 108 771 +/– 31 1220–1275 AD 1215–1285 AD 

Ua-40823 TK, Raä 120 1138 +/– 31 880–975 AD 780–990 AD 

Ua-40824 TK, Raä 120 519 +/– 31 1400–1435 AD 1320–1450 AD 

Ua-40825 TK, Raä 120 299 +/– 30 1520–1650 AD 1480–1660 AD 

Tabell 3. Utförda 14 C-analyser. Kalibrerade enligt OxCal ver. 3.10.

Bilaga 13. Kartbilaga med ID-satta rösen

Fossila odlingsmiljöer och gravfält i Slamby

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?