30.09.2013 Views

2004/3_4 - Vi Mänskor

2004/3_4 - Vi Mänskor

2004/3_4 - Vi Mänskor

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Saras ord berörde<br />

Det måste ha varit strax f-öre kärnkraftsomröstningen<br />

år 1980. Stort möte skulle hållas på Folkets Hus i<br />

Göteborg.<br />

<strong>Vi</strong> gick dit med vår trädkramarvän från Himalaya,<br />

Radha Bhatt. som var inbjuden som talare. På<br />

baksidan av huset lirg artistingången. Bubblande skratt<br />

htjrdes inifrirn. Där var Birgitta Ulfsson och Sara<br />

Lidman. De överträffade varandra som riktiga<br />

ståuppkomiker med stundens ingivelser och citat ur<br />

olika pjäser. Diirernellan smittande skrattsalvor. <strong>Vi</strong><br />

påmindes om att åiven Sara skådespelade en gång i<br />

tiden och hade kanske valt den banan om inte<br />

skrivandet hade "kommit i vägen".<br />

"Här är Radha fiån trädkramarrörelsen i Himalaya"<br />

introducerade jag vår vän.<br />

Och Sara vände sig om och tog henne i famn och<br />

tog oss alla i famn med sitt stora leende. Sen frigjorde<br />

hon en underbar vacker arnulett som hon bar runt<br />

halsen och trädde den över Radhas hals. "Den har jag<br />

fått av den störste miljökämpen i Sovjetunionen", sa<br />

Sara. "Jag träffade honom nyligen där och han berättade<br />

hr-rr han hade lyckats förhindra att floders lopp<br />

ändrades, som galna ingenjörsbyråkrater hade föreslagit<br />

ledningen.<br />

Den amuletten ska du ha Radha, soll skydd och<br />

vidare inspiration i allas vår kamp för vår natur. Måtte<br />

den snart ornfatta hela världen. "<br />

Något i den stilen sa hon, Sara.<br />

Saras ord berörde oss då liksorn senare, när hon läste<br />

ur sin roman "Lifsens rttt" ( 1996) i radion.<br />

Då skrev jag följande recension i <strong>Vi</strong> mänskor:<br />

"Det knottrar sig i skinnet, inte en stavelse kan man<br />

missa i denna uppvisning. Och somligt som var svårt<br />

att begripa vid läsning blir så tydligt när Sarir<br />

modulerar och nyanserar och gör halva meningar hela<br />

och självklara.<br />

Vad man än skriver så rnåste man älska det, uttryckte<br />

hon vid något tillfälle. Och som läsare älskar man<br />

henne för att hon underkastar sig denna<br />

kärleksgärning. Fijr den kommer väl inte alldeles av<br />

sig själv?<br />

Att åter fii treffa Didrik Mårtensson och Anna-Stava<br />

är som ett mycket kärt återseende. Så man har saknat<br />

dem! Och åter tar vi del av livet och dess<br />

förutsättningar, av orättvisorna i samhället, av<br />

Norrlandet med dess karga skönhet, exploaterat av<br />

sörlänningarna, av de smarta kapitalisterna. Men hur<br />

kunde Rönnog, huvudpersonen, så småningom gift<br />

med Isak Mårten. Anna-Stavas och Didriks äldste son,<br />

förbli eller bli en sån "svår människa" när hon ändå<br />

var omgiven av både kärlek och omtanke? Någon gång<br />

Sara i våra hjåirtan<br />

i början vågar hon ge efter och utlämna sig siälv i tillit<br />

till en annan människa, men sedan sluter hon sig åter<br />

som en mussla som blir hård och hånande de andras<br />

svagheter. Hon för en rasande inre och yttre kamp<br />

mot "hotet" för renheten... Och som läsare våndas<br />

man och hoppas: Låt dig bevekas, av Isak Mårten,<br />

av den blida Anna-Stava, låt de "goda dagarna " bli<br />

fler, minns hur du sjöng jublande i kören. .. Men den<br />

straffande guden är allomstädes nåirvarande och<br />

"hotet" från barndomen.<br />

Snälla Sara, tänker jag, ge henne insikten att hon fär<br />

glädja sig, unna henne lite lössläppthet... Men jag<br />

lörstår att diktaren Sara Lidman inte liingre rår på<br />

sina romanpersoner, att de får eget liv och att hon<br />

respekterar det.<br />

Det är mycket annat också i Sara Lidmans bok som<br />

tar andan ur.n. Till exempel när den l3-årige Amos<br />

far med timmerlasset nerför den isade rännan och man<br />

själv sitter där, håller i tömmarna, håller emot, släpper<br />

och vet varken ut eller in och det gäller livet-och hur<br />

hästen alltså klarar denna osannolika färd och hur man<br />

själv känner sig räddad och benådad."<br />

Tack Sara Lidman för denna bok och alla dina andra<br />

böcker.<br />

Emi Frifutlt<br />

Suro Lidmttn ltiser lögt.<br />

<strong>Vi</strong> kvinnor nr 3-1. 1965<br />

<strong>Vi</strong> <strong>Mänskor</strong> Nr 3-4 <strong>2004</strong><br />

Biltlen iir hiimtud ur

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!