2004/3_4 - Vi Mänskor

Kulturförenin€en Fogelstads sonunarmöte 7 au$usti 2OO4
En da€ kring Siri Derkert
Av Gunnel Malm Bask
För undvikande av alla missförstånd och
irritation från er som kan mycket mer än jag i
det här ämnet svär jag mig helt fri från alla fel ni
kan hitta. Jag skrev slut på två pennor och hann
inte alltid med, men jag ska försöka ger er en
bild av hur härligt och varmt (just det!) det
kändes på sommarmötet.
I över 30 graders värme sarnlades runt 50
intresserade kvinnor och några rnodiga miin till en
alldeles egen visning av Säfstaholms slott och
pirgirende utställning "... i en ny tids anda Kvinnliga
modernister under tiden 1900 till 1930". Alltså. jag
vet ingenting orn konst och detlnitivt inte nägot onl
kvinnlig sådan i bör'fan av fdrra seklet. Men vartör
inte, fijr en gångs skull, göra något jag aldrig gjort.
Kanske skulle.jag bli intresseratd. Jag blev nog rner.
Jag blev fascinerad.
Vi började rned en god lunch där ganla
bekantskaper dök upp och inspirerade till nya samtal.
Sedan samlades alla i mltsikrutnmet. Mar-eareta
Broon beriittar att fiin-rtorn alla andrat intresserade
finns här rned oss Ruth Boman som gick kurs på
Fo-{elstad 1946. Honorine Hermelins lillasyster är
också hiir, liksont hennes dotter... Honorine. Allting
upprepar sig. Så ocksit sällskapet av flera från SKV
(Svenska Kvinnors Viinsterförbund) som vi mtjtte
på deras jubileurn nyli-9en. Vilken satrtlin-e intressanta
rnänniskor!
Säf.staholms intresserade guider liir oss runt i slottets
historia och dess utställnin-e av kvinnliga konstniirers
verk. I en ny tids anda...! Hrir firr vi lära oss att Tora
Holmström fick höra av Carl Larsson "... hon verkar
vara en käck och duktig tös men hon har en sak emot
sig... sitt kön. En kvinna kommer aldrig att lyckas."
Jösses vilken rnotvind !
Kvi nnl iga självporträtt
Hela rumrnet air fullt av kvinnliga sjiilvporträtt,
uppfordrande, allvarliga och vi iir flera sotn fastnar
framfijr några klart annorlunda. Dc-t berLittas att llitgon
sirldes billigt för att l99l plötsligt gå för mycket mer,
neir någon upptäckte storheten. Äntligenl
Agda Holsts sjiilvportr'ätt finns på katalogen och
reklarnaffischen till utställningen. Det är en tuff och
orädd kvinna som blickar ner på oss. Hon var en av
de kvinnliga kor-rstnärer som aldrig gifte sig, de trodde
(visste!) att konstnärskap och äktenskap inte skulle
gå att kombinera.
När vi får Tora Vega Holrnströms rnålning
"Ryttaren" förklarad tör oss börjar jag se på tavlan
med andra ögon. Vad intressant. så här har jag aldrig
Siri Derkert,s tecktin,qur .fi'tirt
F ogel.stud
tänkt. Hur orkade de fortsättet rned det de ville, när
Albert Engström till exernpel hade åsikten att en atv
de kvinnliga konstnärerna "söker sina modeller på
Eugeniahemtnet, hon tycks iilska vanskapligheter" !
Så ska de handla om Siri Derkert och museichel'en
Staflan Hammenbeck tar vid. Jag har sett hennes konst
etiersom jag är uppväxt i hr-rvudstaden. Jag vet ocksit
vad.jag tyckte. Så tycker jag inte nu rlurt 40 år sedan.
Och definitivt inte sedan jag fått konstverken
fcjrklarade an denne hängivne föreliisare. Vad det iir
roligt att lyssna till nitgon som älskar det han pratar
om!
Siri Derkerts konst speglar vad hon ansåg onl vissa
företeelser i samheillet. Bildpredikningar kallas de.
Fred, kvinnors situation och miljöfr'ågor frnns hela tiden
rned i konstnärskapet. De teckningar sorn finns från
fogelstadkurserna tyckte man var fula. Det sägs att
hon avbildade inte bara hur folk såg ut, utan hur de
VAR. Och hon lär själv ha sagt att'Jag har märkt att
det är inte jag som väljer motivet, utan motivet väljer
mig." Hon inspirerades av verkligheten och tyckte
Mänskor