Nr 5, 2009 - Fastighetstidningen

lltför ofta hör man ordet
fastighet användas synonymt
med byggnad,
men det är felaktigt.
Låt oss ta en närmare
titt på lagtexten:
Jordabalk (1970:994)
1 kap. Fastighet och
dess gränser: 1§
”Fast egendom är jord. Denna
är indelad i fastigheter. En
fastighet avgränsas antingen
horisontellt eller både horisontellt
och vertikalt. Om fastighetsbildning
finns särskilda
bestämmelser.”
2 kap. Tillbehör till fastighet
1 § ”Till en fastighet hör
byggnader, ledningar, stängsel
och andra anläggningar som har
anbragts inom fastigheten för
stadigvarande bruk,
på rot stående träd och andra
växter,
naturlig gödsel.”
En fastighet är alltså en bit
mark. Eventuella byggnader på
fastigheten kallas juridiskt för
tillbehör (se också fotnoten).
Varför envisas vi då i vissa sammanhang
att sätta ett likhetstecken
mellan fastighet och
byggnad? Det går att urskilja två
huvudanledningar.
Den första är okunskap.
Man tror att fastighet är en mer
formell synonym till byggnad.
Jag upplever att det allt för ofta
är just fastighetsägare som i
meddelanden och anslag visar
prov på denna ordförväxling,
lite pinsamt kan tyckas.
Den andra handlar paradoxalt
nog om att göra sig
förstådd. Man tänker att
fastighet används synonymt
med byggnad och därför väljer
man att uttrycka sig som folk
förväntar sig. Detta, menar jag,
inte bara underskattar mottagaren
utan cementerar också
en begreppsförvirring som både
sätter käppar i hjulen för det
goda samtalet såväl som skapar
en ekonomisk, juridisk och
samhällelig otydlighet.
Ett exempel är en debattartikel
undertecknad Nyamko Sabuni
och Erik Ullenhag publicerad i
Dagens Nyheter den 20 mars i
år. I denna argumenteras för en
rejäl omarbetning av miljonprogrammets
bostadsområden
som de tycker ”kanske är vårt
lands största misstag under
1900-talet”. På flera ställen i
texten används ordet fastighet
och man kan ana att även dessa
två författare har fallit till föga
för ovan beskrivna ordförväxling.
I ett stycke skrivs att
”vanskötsel av fastigheter kan
gå långt innan det blir aktuellt
med särskild förvaltning. För
att förhindra att det går så långt
att väggar rasar in eller ohyra
sprider sig i hela fastigheten vill
vi att hyresnämnden ska kunna
agera tidigare.”
Detta kan väl knappast tolkas
på annat vis än att de med fastig-
heter avser hus? Eller menar de
i själva verket att det är förkast-
ligt med pälsängrar på parke-
ringsplatser? Kanske avser de just
fastigheter, men det framgår då
inte i deras val av exempel.
Jag är inte ute eft er en billig
poäng, snarare vill jag peka
på den, måhända oavsiktliga,
REDAKTÖR PER-YNGVE BENGTSSON per-yngve.bengtsson@citat.se Debatt
Slarv med fastighetsbegreppet
sätter utemiljön i skymundan
Slarvet med begreppet fastighet – tyvärr
utbrett också bland fastighetsägare – är
inte bara pinsamt, det nedvärderar dessutom
utemiljöns betydelse. Det skriver
Linus Hedin, forskningsassistent vid
Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
FASTIGHETSTIDNINGEN NR 5 MAJ 2009
otydlighet detta språkbruk för
med sig. Som landskapsarkitekt
ser jag att miljöerna mellan
husen är en stor brist i många
miljonprogramsområden.
Jag är den förste att skriva
under på att de är utdaterade
och förfallna och bör ges omsorg,
men jag är inte alls säker på att
detta inkluderas i Ullenhag och
Sabunis resonemang. De poäng-
terar visserligen i slutet av arti-
keln värdet av offentliga mötes-
platser som torg och parker, men
det stärker snarare min misstanke
att rummen mellan husen inte
avhandlas tidigare i texten. Skri-
’’
Som landskapsarkitekt
ser jag att
miljöerna mellan
husen är en stor brist
i många miljonprogramsområden.
’’
ver alltså författarna om hela fas-
tigheter eller bara hus? Det fram-
går aldrig riktigt, och det är synd.
Ett annat exemel är danska
Ørestad, en ny stadsdel i Köpenhamn.
Ørestad är ett stort,
snyggt område i betydelsen ”en
samling av snygga hus” men
dess rumsliga relationer mellan
husen och de döda utemiljöerna
speglar en okunskap, alternativt
ointresse, för det offentliga och
de halvoffentliga rummen. Parallellerna
till miljonprogrammets
funktionalism är frestande
att ta till. Utemiljöns största
kvalitet är närhet till metro
och parkering medan rumsliga
kvaliteter får stå åt sidan.
Den stora skillnaden från de
svenska områdena är möjligtvis
ett blandat uttryck hos de
höga byggnaderna, något som
faktiskt Ullenhag och Sabuni
förespråkar i sin artikel.
Att hävda att Ørestad fått sin
form genom ett felaktigt fastighetsbegrepp
är väl kanske att
ta i, men samma byggnadsorienterade
fokus återspeglas som
i debattartikeln. Kanske skulle
Sabuni och Ullenhag mena att
Ørestad är en bra förebild för
vad våra miljonprogramsområden
kan utvecklas till. Men som
tidigare nämnts, om detta går
det bara att spekulera eft ersom
man inte med säkerhet vet vad
de avser med fastighet.
För att frågor om god utemiljö
verkligen ska komma upp på
bordet hävdar jag att vi måste
sluta slarva med fastighetsbegreppet,
inte minst jag och
mina kolleger inom landskapsarkitekturen
som ofta har rollen
som förkämpar för utemiljön.
Om språkbruket påverkar hur vi
tänker eller tvärtom är en fråga
om kausalitet.
Troligtvis på-
verkar de var-
andra och då kan
vi hjälpas åt att
bryta cirkeln ge-
nom hur vi uttrycker
oss.
LINUS HEDIN
forskningsassistent SLU
Texten har tidigare publicerats
i Arkitekten nummer 4 2009
Fotnot: Sedan 2003 kan fastigheter vara av tredimensionell karaktär, och från och
med 1 maj i år kan fastigheter även vara ”ägarlägenhetsfastighet: en tredimensionell
fastighet som inte är avsedd att rymma annat än en enda bostadslägenhet”.
Även före 2003 har ju en fastighet exempelvis i våra innerstäder kunnat vara
bebyggd ända ut mot fastighetsgränsen, vilket också kan vara en trolig orsak till
ordförväxling. Detta gör dock ingen skillnad i sak.
DEBATTERA I FASTIGHETSTIDNINGEN
Tyck till, du också! Skicka ett inlägg till fastighetstidningen@citat.se.
Korta insändare är lika välkomna som debattartiklar. För att få plats
i nästa nummer behöver vi ditt inlägg senast den 2 juni.
49