En guide – Att arbeta med sömnproblem på BVC - Webbhotell SLL

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
1
En guide –
Att arbeta med sömnproblem på BVC

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord 3
Att arbeta med sömnproblem på BVC 4
Planering 4
Anamnes 5
Beskrivning av sömn och matrutiner under ett dygn 5
Focus på barnet 6
Focus på föräldrarna 7
Focus på samspelet 7
Information om barns och vuxnas normala sömnmönster 7
Diskussion om de förändringar som föräldrarna vill genomföra 7
Problem och svårigheter 8
Uppföljande kontakter, ev. revidering av målen 8
Avslutning av kontakten 8
Att förändra sömnmönster 9
Information om sömn 11
Sömnens betydelse 11
Fakta om hur vi sover 11
Förebyggande råd 13
Att informera om sömn 14
Litteratur 14
Bilagor: Småbarnsfamiljer och sömn – broschyr
Sömnkurva
Formulär - sömn

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
3
Förord
I denna guide vill vi på Special-BVC dela med oss av våra erfarenheter om hur man kan
förebygga sömnproblem samt hjälpa föräldrar att komma tillrätta med barn som inte vill sova
och/eller vaknar ofta på natten. Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man ska tala om
sömnproblem eftersom många barn då fortfarande vaknar för att äta på natten. Redan
dessförinnan kan föräldrar dock införa rutiner och vanor som kan förebygga senare
sömnproblem.
Kunskap, engagemang och tid för att prata igenom problemet och för att följa upp hur det
går, är de viktigaste ingredienserna för att lyckas hjälpa föräldrarna. Föräldrarnas egna
önskemål och resurser styr sedan det fortsatta förändringsarbetet. Arbetsmetodiken beskrivs i
punktform nedan med kompletterande hänvisningar till fakta runt sömn och sömnproblem
samt till metoder för att komma till rätta med problemen.
Synpunkter och förbättringsförslag på denna guide mottages gärna.
Har ni frågor kontakta gärna oss:
Psykolog Veronica Wikström, tel: 018-6115969
e-post: veronica.vikstrom@akademiska.se
Sjuksköterska Elisabet Hagelin, tel: 018-6115967
e-post: elisabet.hagelin.pettersson@akademiska.se

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
4
Att arbeta med sömnproblem på BVC
• Planering: Avsätt en timmes tid för samtal. Be båda föräldrarna vara med.
Gör helst hembesök.
• Anamnes: Be föräldrarna berätta om hur man har det nu och hur det varit
sedan barnet föddes. Gör en noggrann hälsoanamnes för att kartlägga
bakgrunden till sömnsvårigheterna.
• Beskrivning av sömn- och matrutiner under ett dygn.
• Focus på barnet: Utveckling, temperament och beteende
• Focus på föräldrarna: Trötthet, samarbete och möjligheter till stöd och
hjälp
• Focus på samspelet
• Information om barns och vuxnas normala sömnmönster
• Diskussion om de förändringar som föräldrarna vill genomföra
• Problem och svårigheter
• Uppföljande kontakter, ev. revidering av målen
• Avslutning av kontakten
• Planering: Avsätt en timmes tid för samtal. Be båda föräldrarna vara med.
Gör helst hembesök.
Samtalet bör ta minst en timme för att Du ska hinna lyssna in och förstå barnets och
föräldrarnas situation. Föräldrarna ska få berätta hur man har det just nu och hur det har
varit, en aktuell anamnes ska tas upp, information om sömn ska ges och den fortsatta
planeringen ska diskuteras. Om Du skyndar på för mycket kan väsentlig information gå
förlorad.
Att förändra sömnrutinerna kräver att båda föräldrarna är överens och att de kan
samarbeta och hjälpas åt. Ska man dessutom t.ex. ta bort nattamning eller nattmat kan
pappas aktiva insats vara av mycket stor betydelse. Alltså, det är nödvändigt att båda
föräldrarna är med på samtalet!

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
5
Vid hembesök får Du bättre underlag och förståelse för de praktiska förutsättningar och
begränsningar som finns när det gäller att ändra rutiner runt sänggåendet. Att se barnet i
hemmiljö ger också en tydligare bild av hur barn och föräldrar har det tillsammans, och
även detta bör vägas in när man tillsammans med föräldrarna diskuterar vad de kan och
bör förändra.
• Anamnes: Be föräldrarna berätta om hur man har det nu och hur det varit
sedan barnet föddes. Gör en noggrann hälsoanamnes för att kartlägga
bakgrunden till sömnsvårigheterna.
Innan Du tar upp en strukturerad anamnes kan det vara bra att föräldrarna lite kort får
berätta om de aktuella problemen.
En noggrann anamnes kan därefter motiveras med att det är viktigt att utesluta medicinska
orsaker till att barnet sover dåligt/oroligt och därför vill veta hur barnet har mått och
utvecklats ända sen födseln. Om Du känner familjen bra kan anamnesen eventuellt
förenklas, men om kontakterna med BVC har varit begränsade bör Du vara noga med att
få med allt som kan ha påverkat sömnen både tidigare och just nu (tidigare hälsoproblem,
social situation, möjligheter till stöd mm).
Det är alltid viktigt att få med väsentliga områden som t.ex. förekomst av intoleranser,
födoämnesallergier kliande eksem, magbesvär, obstruktiv bronkit, eller andra
andningsproblem som t.ex. andningsuppehåll och snarkning pga. förstorade tonciller och
adenoid. Föreligger misstanke om någon medicinsk orsak som inte redan är känd kan
nästa steg bli att förmedla kontakt med barnläkare innan förändringar runt sömnen kan
påbörjas.
Fråga också om barnet har haft kolik/magproblem som liten och ofta blivit buren eller
vaggad till sömns? Denna typ av vanor kan vara svåra att förändra när koliken har
avklingat, både barn och föräldrar har ett inlärt mönster som kan behöva brytas.
• Beskrivning av sömn- och matutiner under ett dygn
Be föräldrarna ingående beskriva ett dygn, från det att barnet vaknar på morgonen och
fram till nästa morgon. Det ger värdefull information om om barnet äter som det ska på
dagen och hur det går till när barnet ska sova och somna om på natten. Ibland har
föräldrarna svårt att kunna beskriva ett dygn, man gör kanske olika från dag till dag.
Beroende på barnets ålder är detta också en viktig uppgift.
Följande punkter bör tas upp:
Nattsömn: Kvällsrutiner före sängdags? När läggs barnet och när somnar
han/hon? Hur gör föräldrarna när de lägger barnet? Vem nattar? Hur lång tid tar
det? Kan andra personer också lägga barnet? Protesterar barnet? Vaknar barnet
under natten? Hur ofta och hur länge? Somnar barnet om själv eller hur gör
föräldrarna för att få barnet att somna om? Nattmat? Napp? Vid vilken tid vaknar
barnet? Är hon/han glad då?

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
6
Dagsömn: När, hur många ggr och hur länge sover barnet på dagen? Sover barnet
ute eller inne? Hur gör man när barnet ska sova på dagen (ex. dras i vagn tills det
somnar, dras i vagn som måste hållas i gång hela tiden, kan bara läggas ner och
somnar själv). Protesterar barnet? Fungerar det lika bra med pappa och mamma?
Måltidsordning och matrutiner: Nattmat? Frukost, när, hur mycket och vad?
Mellanmål, när, hur mycket och vad? Lunch, när, hur mycket och vad? Middag,
när, hur mycket och vad? Kvällsmat, välling/amning? Får barnet tillräckligt med
mat under dagen så att de inte behöver äta på natten?
Övriga rutiner: Utevistelse? Andra aktiviteter? Kan föräldrarna planera hur dagen
ska se ut eller är allt beroende av hur barnet har sovit och ätit?
Informationen om hur just detta barn och dessa föräldrar har det tillsammans är viktig för
att kunna individualisera råd som rör förändringar av rutiner som kan behöva göras. Det
visar också föräldrarna att vi verkligen tar deras problem på allvar.
• Focus på barnet: Utveckling, temperament och beteende
Är barnets utveckling normal för åldern?
Om barnet är inne i en intensiv motorisk utvecklingsfas, t.ex. just har lärt sig stå eller gå,
är det vanligt att de prioriterar att träna denna funktion framför att sova. Om föräldrarna
förstår varför, och kan bemöta barnet konsekvent utan att förstärka det tillfälliga
insomningsproblemet brukar denna typ av problem ge med sig ganska snabbt. Man kan
t.ex. under en kortare period sitta inne hos barnet utan att ge så mycket kontakt eller gå in
vid upprepade tillfällen och lägga ner barnet med uppmaningen ”nu ska du sova”.
Något äldre barn kan vara inne i en period när de vill testa föräldrarnas gränser genom att
få höra ytterligare en godnattsaga, dricka vatten, kissa, kramas… Även då är ett lugnt och
konsekvent bemötande det mest effektiva.
Om barnet är inne i en period när de har speciellt svårt med separationer, kan en mjukare
omställning till nya kvälls- och sömn rutiner vara att föredra, t.ex. att sitta kvar på en stol
bredvid sängen tills barnet har lugnat sig.
Barn är olika. Vissa barn beskrivs av föräldrarna som kinkiga, krävande och otåliga. De
kan säga att barnet hela tiden kräver deras aktiva närvaro och behöver roas kontinuerligt.
En del av skillnaden mellan olika barn kan förklaras av barnets temperament. Föräldrarnas
syn på barnet är givetvis också beroende på hur de själva mår, hur trötta de är t.ex. vissa
barn med orolig sömn sover mindre än andra barn i samma ålder, detta kan konstateras vid
genomgången av hur ett dygn med barnet ser ut. Trötta barn har kortare uthållighet och
många barn varvar upp vid trötthet istället för att visa att de är trötta. För att tillfredsställa
det otåliga barnet kanske föräldrarna ger ytterligare stimulans. Resultatet kan bli en ond
cirkel där föräldrarna hittar på nya saker att stimulera barnet med, och barnet blir tröttare
och tröttare och kräver mer och mer för att orka hålla igång. Vår erfarenhet är att barn som
kan hjälpas till en bättre och längre sömn ofta blir mer tillfreds med sig själva, lugnare,
orkar vara glada och aktiva längre stunder, och de beskrivs ofta i mer positiva ord av
föräldrarna. Alltså, även barnet har glädje av att ändra på sömnrutinerna!

• Focus på föräldrarna: Trötthet, samarbete och möjligheter till stöd och
hjälp
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
7
Hur mår föräldrarna? Är mamman extremt trött så att Du misstänker att hon har en
underfunktion av sköldkörteln? Behöver någon av dem vara sjukskriven för att kunna
genomföra förändringsarbetet? Behöver någon av dem ytterligare stöd? Fundera ev. över
depression mm. Hjälp föräldrarna att vid behov få adekvat hjälp även för egen del.
Betona vikten av att föräldrarna hjälps åt att komma tillrätta med sömnproblemet; t.ex. ta
ansvar varannan natt eller halva natten var. Har någon av föräldrarna svårare att stå ut med
barnets protester? Bra om de kan ordna det så att den förälder som inte ”har jour” kan få
sova mer ostört, på så sätt kan man orka lite bättre. Att vara trött och inte få sova kan lätt
leda till irritation mellan föräldrarna. De kan tycka att den andra föräldern smiter ifrån sitt
ansvar. Att barnets oroliga sömn kan leda till relationsproblem mellan de vuxna är bra att
ta upp i samtalet med föräldrarna. Många känner igen sig och kan inse att den frustration
de upplever, inte behöver orsakas av att relationen i grunden är dålig, utan att det framför
allt beror på tröttheten.
Vilka möjligheter har föräldrarna att få hjälp och stöd av närstående, t.ex. hjälp att gå ut
med barnet några timmar på dagen så att den förälder som har sovit dåligt kan få vila
några timmar? Uppmuntra föräldrarna att våga be om hjälp, många har svårt att göra det.
• Focus på samspelet
Verkar samspelet mellan barn och föräldrar att fungera adekvat? Frågan bör besvaras med
JA om man ska rekommendera en ”tuffare” förändring av kvälls- och nattvanor. I de fall
Du känner dig osäker på kvaliten i kontakten barn – föräldrar är det bättre att
rekommendera mindre genomgripande förändringar, t.ex. börja med att införa tydligare
kvällsrutiner och att förstärka positiva beteenden.
• Information om barns och vuxnas sömn
Om barnet är friskt, äter och växer bra, är nästa steg att ge föräldrarna en grundlig
beskrivning av barns normala sömnmönster så att de förstår t.ex. varför barnet vaknar
upprepade gånger under natten eller varför det har svårt att somna in på kvällen. Detta är
mycket viktigt för att föräldrarna själva ska kunna förstå att de måste ändra på/införa vissa
rutiner för att förändra situationen.
Sömncykler och växlingar mellan lätt och djup sömn både hos vuxna och hos barn behöver
tas upp noggrant. Många gånger kan föräldrarna redan under denna informationen få en
insikt om vilka rutiner och vanor de kan behöva förändra.
Se ”Information om sömn” längre bak i denna guide.
• Diskussion om de förändringar som föräldrarna vill genomföra
Se ”Att förändra sömnrutiner”

• Problem och svårigheter
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
8
Barnets protester och skrik är ett problem som bör diskuteras igenom innan föräldrarna
påbörjar några förändringar. Att låta barnet skrika sig till sömns går emot den naturliga
föräldrainstinkten. Föräldrarna vet ofta vad de kan klara av, och det är bäst att välja en
modell som föräldrarna upplever som genomförbar. De ska kunna förmedla lugn, trygghet
och fasthet till barnet.
Misstolkning av skriket: En del barn kan vara svåra att ”läsa av”, d.v.s. ger otydliga
signaler för olika tillstånd. De kan t.ex. uttrycka trötthet, hunger eller annat missnöje på
likartat sätt och föräldrarna kan behöva hjälp med att tolka barnet.
Sjukdom: Om barnet insjuknar bör föräldrarna avbryta sömnträningen och starta igen när
barnet mår bra.
• Uppföljande kontakter, ev. revidering av målen
Gör en planering för de fortsatta kontakterna. Om föräldrarna ska göra större förändringar
av sina rutiner kan det vara lämpligt att under en kortare period ha en daglig
telefonkontakt. Telefonsamtalen hjälper föräldrarna att vara fortsatt konsekventa och de
har möjlighet att få feed-back på hur det har gått, vad som är normalt t.ex. beträffande hur
länge barnet protesterade etc.
I utvärderingar gjorda på Special-BVC brukar föräldrarna betona den trygghet som de har
känt i att veta tidpunkten för nästa uppföljning. Att låta föräldrarna höra av sig ”vid
behov” är därför inte någon bra modell. Erfarenhetsmässigt vet vi att vissa föräldrar då
inte ringer trots att något inte fungerade som de hade hoppats.
Vid uppföljningssamtalen är det viktigt att stärka föräldrarnas självförtroende genom
att lyfta fram alla framsteg som har gjorts, t.ex. att barnet somnar fortare, vaknar färre
gånger, inte behöver nattmat lika ofta eller inte alls mm. Föräldrarna har ofta en rad med
misslyckade försök att förändra sömnmönstret bakom sig, och behöver få känna att de nu
börjar kunna hantera situationen.
När det inte har fungerat så bra kan det vara lämpligt att låta föräldrarna detaljerat berätta
om hur de har gjort föregående kväll och natt. Relativt ofta visar det sig att föräldrarna
inte helt har följt den handlingsplan som man gemensamt har bestämt; de har t.ex. gett
barnet välling, lagt sig hos barnet på natten etc. och det berättar de inte alltid spontant.
Ibland handlar det om missförstånd om hur de borde ha gjort, men ibland kan målen
kanske ha satts för högt. Det kan då vara bättre att revidera planeringen, sätta upp mer
realistiska delmål och se förändringsarbetet lite mer på sikt. Föräldrarna ska helst inte
behöva uppleva ytterligare ett misslyckande!
• Avslutning av kontakten
Den specifika kontakten angående sömnproblemet kan avslutas när föräldrarna känner att
de kan hantera situationen själva eller när problemet är löst. På BVC kommer kontakterna

© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
9
sedan att fortsätta enligt gängse planering och det blir naturligt med uppföljning under en
länge tid.
Att förändra sömnmönster
När föräldrarna har fått en grundlig beskrivning av barns normala sömnmönster så att de
förstår t.ex. varför barnet vaknar upprepade gånger under natten eller varför det har svårt att
somna in på kvällen är det dags att fundera över vilka vanor/rutiner som behöver ändras. Ofta
brukar föräldrarna själva under informationen förstå vad som bör göras.
Formulera tillsammans med föräldrarna en hypotes om varför det har blivit så jobbigt runt
sömnen; beror det på sjukdomar, kolik, ett svåravläst barn, stressig familjesituation,
utvecklingsfas eller kanske helt enkelt att barnet inte ännu på egen hand har lärt sig hur skönt
det är att få somna när man är trött.
Det är viktigt att stötta föräldrarna, undvik på alla sätt att bidra till att ge dem dåligt samvete.
De har gjort det de har ansett varit bäst och det finns egentligen inte några rätt och fel när det
gäller sömn. Fel blir det bara när barn och/eller föräldrar inte får den sömn de behöver.
Fundera över vilka förändringar som föräldrarna orkar och vill göra? Vilka egna resurser och
vilket socialt nätverk har familjen som kan ge praktisk hjälp? Vad har föräldrarna tidigare
prövat och vad kan kännas riktigt för just dem? Tillsammans får man komma överens om
vissa förändringar, t.ex. att lära barnet somna själv, att sluta ge mat på natten eller att förändra
sovtiderna hos ett barn som vänt på dygnet. Allt bör vara individualiserat och förändringarna
bör genomföras stegvis så att föräldrarna kan känna att de nu lyckats eftersom de upplevt
många misslyckanden tidigare. En tät stödkontakt under förändringstiden är viktig.
Att lära ett barn som fått insomningshjälp att somna på egen hand kan gå lätt med vissa barn
men vara ganska svårt med andra. Högljudda protester med skrik och gråt kan skapa oro och
osäkerhet hos många föräldrar. Hur bestämd föräldern orkar vara är individuellt, men kan
också beror också på barnets temperament. För en del barn fungerar det bra med att
föräldrarna på ett självklart och bestämt sätt visar att nu är det något nytt som gäller. ”Nu skall
du somna här i sängen och det kommer att gå jättebra”. Efter nattningen går föräldern ut ur
rummet men tittar till barnet med jämna mellanrum för att visa att de finns kvar och inte har
övergivit barnet. Budskapet är tydligt: ”Nu är det natt och du skall sova”. Denna metod
beskrivs mer utförligt i Eckerbergs broschyr.
En del barn och föräldrar kan behöva en mjuk övergång där föräldrarna gradvis minskar på
insomningshjälpen. T.ex. att istället för att vyssja barnet till sömns i famnen, lägga ner det
försiktigt i sängen när det nästan, men inte riktigt har somnat in, och fortsätta vyssja i sängen
som ett första steg. Sedan minskas vyssjandet gradvis och barnet lär sig snart en ny vana. När
barnet sedan vaknar på natten lugnas det på samma sätt som vid läggningen. Kanske räcker
det med att gunga vaggan lite, stoppa och klappa om och upprepa igen att ”nu är det natt och
du skall sova”. Efter ett tag kanske det räcker med att barnet bara hör mammas eller pappas
röst för att det skall somna om.
Ett annan variant kan vara att lägga barnet i sängen, smeka dem på huvudet en kort stund och
istället för att gå ut, sätta sig på en stol en bit ifrån sängen. Helst ska barnet inte lyftas upp
sedan utan vara kvar i sängen. Om barnet blir mycket upprörd kan föräldern ta upp det en

stund, sitta lugnt med barnet i knäet och sedan lägga tillbaka barnet i sängen igen. Man ska
inte tända ljus, inte prata, nätterna ska vara neutrala, nersläckta och lite tråkiga. På dagarna
har man ljust, roligt tillsammans och leker.
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
10
Om barnet vaknar på natten och skriker bör föräldrarna först snabbt och tyst titta till barnet.
Något kan ha stört barnet, det kan t.ex. ha bajs i blöjan. Om inget verkar fel ska föräldern
försöka att inte ta upp barnet ut sängen. Du råder föräldrarna att göra som vid läggdags, bara
gå ut, smeka barnets huvud, sitta på en stol en bit bort etc. Om barnet fortsätter att skrika går
man in efter några minuter igen och gör samma sak. Om barnet är mycket upprörd sitter
föräldern med det en liten stund och lägger sedan barnet igen. Skrikande ska inte belönas
genom onödig uppmärksamhet eller mat.
För barn som äter på natten utan att egentligen behöva det längre kan föräldrarna också välja
olika lösningar beroende på vad de känner att de klarar av. Detta är givetvis också beroende
av barnets ålder. Om barnet ammas upprepade gånger under natten och mamma vill avsluta
nattamningen, är det ofta lättare om det är pappa som tar hand om barnet på natten. Han har
inte kopplingen till amningen och det brukar vara lättare för barnet att somna om när de inte
har mamma i omedelbar närhet. Barn som inte längre behöver nattmat men som ändå äter på
natten gör det oftast för att de är vana att somna på detta sätt, inte för att de egentligen är
hungriga. Många barn som slutar att äta på natten kommer allt eftersom att äta bättre på
dagtid.
Lika viktigt som den metod som används för att förändra situationen är det att kontinuerligt
stötta föräldrarna under förändringstiden. Om föräldrarna är överens och orkar vara
konsekventa så kommer sömnproblemet successivt att minska. För dem som väljer en
”tuffare” linje brukar en markant förbättring se på tre nätter. Första natten är mycket jobbig
och barnet skriker mycket, andra natten brukar skrikperioden ungefär halveras och till den
tredje natten kanske barnet bara protesterar en kort stund. Uppföljningen är viktig, om ingen
förbättring skett efter tre nätter och föräldrarna konsekvent har använt sig av den ”tuffare”
linjen bör man gå över till en mjukare förändring av vanorna. Här kan vi också påminna om
att den tuffare metoden bara passar i de familjer där samspelet mellan barn och föräldrar
fungerar bra.
I vissa fall, när föräldrarna är helt uttröttade och inte längre har några marginaler kvar, kan det
bli aktuellt att ge barn över åtta månaders ålder sömnmedicin under en tvåveckors period.
Barn och föräldrar bör då alltid träffa barnläkare för en undersökning av barnet och för att
ytterligare en gång prata igenom situationen. Samtidigt med en eventuell medicinering måste
de börja med beteendeförändringar, som t.ex. att ta bort all form av insomningshjälp och att
föra in nya fungerande kvällsrutiner som blir tydliga för barnet. Om inte dessa förändringar
genomförs samtidigt blir situationen snabbt densamma när medicineringen avslutats.

Sömnens betydelse
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
11
Information om sömn
Sömnproblem är vanliga hos små barn. Ungefär vart femte barn har mycket svårt att somna in
vid läggdags och vart tredje barn vaknar och skriker många gånger på natten. Lindrigare
sömnsvårigheter är förstås ännu vanligare. Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man ska
tala om sömnproblem, många barn behöver då vakna för att äta på natten.
Sömn är viktigt både för stora och små. Sömnen ger inte bara kroppslig och psykisk vila utan
har också annan betydelse för oss. Barn växer på natten genom att tillväxthormon utsöndras
under den djupa sömnen, och under djupsömnen byggs även vårt immunförsvar upp. Minne,
koncentration och uppmärksamhet har klara samband med sömnens mängd och kvalitet. Vi
bearbetar sinnesintryck och upplevelser när vi sover. Sömnbrist gör både barn och föräldrar
trötta och irriterade och påverkar hur vi kan och orkar samspela med andra (både med barn
och vuxna).
Ett flertal studier har visat att svåra sömnproblem hos spädbarn och förskolebarn är kopplade
till extrem trötthet och psykisk och fysisk ohälsa hos framför allt modern i familjen.
Relationsproblem och t.o.m. barnmisshandel finns också beskrivet som kopplat till svårare
sömnproblem. Barn med svåra sömnproblem har en ökad risk att senare utveckla
beteendeproblem och skolsvårigheter. Trots att sömnproblem är mycket vanligt i de tidiga
åldrarna kan alltså mer långdragna och komplicerade sömnproblem påverka både barnets
hälsa och hela familjens fungerande.
Behandlingsstudier av sömnproblem har visat att det finns effektiva behandlingsmetoder som
kombinerar beteendeterapi med konkreta råd om sömnvanor på ett familjeinriktat sätt.
Resultaten har både varit snabba och har haft långsiktigt kvarvarande resultat. Antalet
nattuppvaknande minskar, nattsömnens längd ökar, föräldrarnas upplevelse av kompetens
ökar och föräldrarnas relation förbättras.
Fakta om hur vi sover
Under natten har vi alternerande perioder av ytlig och djupare sömn. Se bilden nedan.
Vaken
Aktiv sömn
Djup sömn

Man kan skilja mellan två i princip olika tillstånd, REM-sömn (Rapid Eye Movement) och
Stadium I – IV sömn.
Under REM-sömnen är hjärnan och ögonen mycket aktiva, och det är lätt att vakna upp. Vi
drömmer under REM-sömnen men p.g.a. att den viljestyrda muskulaturen nära nog är
förlamad kan drömmarna (som tur är) inte omsättas i motorisk aktivitet.
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
12
Stadium I sömn är också en ytlig sömn när man är lättväckt och mottaglig för intryck från
omvärlden. Under barnets första sex levnadsmånader består halva sovtiden av aktiv/lätt sömn
eller drömsömn, när de blir äldre är ungefär 25% av sömnen aktiv.
I Stadium II blir hjärnans aktivitet (studerad med EEG) långsammare, musklerna mer
avslappnade och hjärtat slår långsammare. Stadium III och IV kallas djupsömn och då är EEG
vågorna ännu långsammare och vi är ännu mycket mer avslappnade. Det är i denna del av
sömnen som tillväxthormon utsöndras och immunförsvaret byggs upp. Vi kan vara svårväckta
under den djupa sömnen och att bli väckt här är mycket obehagligt. Sömnexperiment har visat
att en vuxens psykiska balans lätt kan rubbas om man konsekvent blir störd i sin djupsömn.
En mamma eller en pappa som får vakna upprepade gånger under natten ställer ofta in sig på
att bara sova ytligt. Utmattning- och depressionssymtom kan då visa sig, vi behöver nämligen
både den lätta och den djupa sömnen för att må bra.
Tidsintervallet mellan två REM-sömnsperioder beror på barnets ålder. För riktigt små barn
kan det röra sig om ca 30 minuter medan det för ett barn i 1-års åldern brukar vara ca 60
minuter. En vuxen person har ca 1½ timmes intervaller i sina sömncykler. Om det lilla barnet
vaknar ofta är det alltså troligt att det sker samtidigt som någon förälder befinner sig i
djupsömn.
Vi vet från studier av barn som filmats när de sover att så gott som alla barn vaknar upp på
natten, en eller flera gånger. Många barn kan somna om igen utan att väcka sina föräldrar. Att
vakna på natten är således normalt. Det som orsakar problem är att många barn inte kan
somna om utan hjälp av sina föräldrar.
Om barnen klarar av att själva somna in på kvällen är det troligare att de också kan
somna om när de vaknar på natten. Barn som sövs genom att bli burna, gungade,
matade osv. förväntar de sig ofta samma hjälp vid nattuppvaknanden. Om det sista
barnet uppfattade vid insomnandet t.ex. var känseln av en förälderns famn eller ljudet
av en speldosa, så blir detta förknippat med att somna, och vid nästa ytliga
sömnperiod när barnet vaknar till, kan de inte somna om utan att få det på samma sätt
igen.
Det finns stora skillnader i hur mycket sömn vi behöver, detta gäller både barn och
vuxna. Ett nyfött barn kan sova ca 16 – 20 timmar per dygn. I 6-månaders åldern
sover genomsnittsbarnet ca 12 timmar per natt och ofta två gånger på dagen. När
barnet har blivit 1 år är sömntiden ca 14 tim/dygn, inklusive en till två dagsömnspass.
De flesta barn går över till att sova ett pass på dagen mellan ett och två års ålder.

Förebyggande råd
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
13
Under de första levnadsmånaderna behöver barn äta på natten, och de somnar ofta i samband
med att de äter. Kopplingen mellan att äta och att somna in släpper ganska lätt för de flesta
barn, men hos vissa kan det bli en vana som håller i sig länge. Vid ca 3-4 månaders ålder
brukar en sömnrytm visa sig och det kan vara bra att börja ge barnet en läggnings- och
sovrutin. Om barnet är 4 månader eller äldre och fortfarande inte har något regelbundet
mönster beträffande dagsrutiner, kan Du hjälpa föräldrarna att få mer regelbundenhet i
vardagen med barnet. Man får ta hjälp av den biologiska klockan, börja och sluta dagen
ungefär vid samma tider, försöka att få ett mer regelbundet måltidsmönster etc.
Ljuset är viktigt för dygnsrytmen. Hormonet melatonin talar om för cellerna i kroppen
vilken tid på dygnet det är. Under dygnets mörka del ökar melatoninhalten, och
sjunker när ljuset återvänder på morgonsidan. Föräldrarna kan ta hjälp av denna
”biologiska klocka” och förstärka genom att visa barnet skillnad på dag och natt. På
dagen ska det vara ljust, på vintern får föräldrarna tända lampor, och även när barnet
sover på dagen kan de ha det ljusare än när barnet sover på natten. På natten släcker
man ner mer. Under våra ljusa sommarnätter kan en mörk rullgardin vara bra.
Ett annat råd som kan vara förebyggande är att efter de första månaderna börja lägga
barnet att sova i sin säng medan de är trötta, mätta och belåtna men fortfarande
vakna. Föräldrarna kan ofta på ett mjukt sätt vänja barnet vid att somna in själv,
mamma eller pappa stoppar om, säger god natt och lämnar sedan barnet att somna in
på egen hand.
Att redan tidigt skaffa sig en bra läggningsrutin är också viktigt. Om den här stunden
är trevlig kommer barnet att se fram emot den. En rutin för ett litet barn kan t.ex vara
att först ta ett bad, sen sätta på blöja och pyjamas, få ett kvällsmål, vara vaken en liten
stund till (tandborstning), få en kram, kanske en sång och sen läggas i sängen. Lite
äldre barn kan tycka om en stunds lugn lek, en saga eller en sång. Så snart barnet
börjar få lite mer regelbundna vanor är det bra om föräldrarna har en bestämd tid när
de ska lägga barnet. De barn som inte visar tecken på att bli regelbundna i sina vanor
kan man hjälpa genom att ha ett mer regelbundet mönster för måltider och sovtider.
Att läggas under samma förhållande kväll för kväll innebär att barnet börjar känna
igen sig och vet att det dags för att sova. Barn lär sig genom att mönster upprepas, de
känner igen sig och det som sker blir lättare att förstå och acceptera. När de kan
somna själva utan hjälp är situationen också oförändrad när de vaknar upp på natten
och det blir lättare att somna om igen. Om barnet har vant sig vid att mamma ligger
alldeles intill när barnet somnar har situationen förändrats när de senare vaknar upp.
Många barn kan då ha svårt att somna om utan att få mammas hjälp igen.
Vissa barn kan känna trygghet av ett gosedjur, snuttetrasa eller dyl. Att somna in med
den hjälpen kan underlätta om barnet måste vara utan mamma eller pappa någon
gång, t.ex. hos mormor eller med barnvakt. Du kan uppmuntra detta genom att alltid
lägga samma sak bredvid barnet när de ska sova.
Napp kan hjälpa en del barn att somna in. Problemet är att nappen ofta trillar ut ur
munnen under sömnen och barnet kanske vaknar upp och vill ha nappen igen. Det kan
innebära många turer mellan föräldrarnas och barnets säng. Ibland kan det fungera att

ta ut nappen innan barnet helt har somnat in, då kommer kopplingen mellan
insomning och nappsugning inte att bli lika stark. En annan lösning är att lära barnet
att själv ta nappen. Föräldern lägger då barnets hand på nappen och för den till
munnen. Om det finns några extra nappar i barnets säng ökar chansen att barnet kan
hitta någon. Ibland visar det sig att det bästa är att helt enkelt ta bort nappen.
Sugbehovet minskar efter barnets första 6 månader och ersätts sedan med en vana att
suga på nappen, en vana som det är lättare att bryta när barnet är litet än när de är 3-4
år.
Att informera om sömn
© Utarbetad av Special-BVC, Barnhälsovården i Uppsala län, 2007.
14
Den schematiska sömnkurvan ovan kan vara ett bra hjälpmedel när man ska informera om hur
vi sover. På den kan Du peka och visa.
Som ett komplement till den muntliga informationen kan faktabladet ”Småbarnsfamiljer och
sömn” delas ut. I faktabladet finns en sida om störda sömnmönster hos småbarnsföräldrar.
Många trötta föräldrar känner igen sig och det kan vara skönt att höra hur det kan vara också
för andra, som en bekräftelse på hur de själva har det.
”När barnet ska sova” (Thunström, Kronans droghandel), beskriver hur sömnproblem kan
förebyggas och broschyrerna ”Hur man lär barn att sova på nätterna”/”Att lära barn sova”
(Eckerberg, Kronans droghandel) kan delas ut till föräldrar där det finns ett sömnproblem som
de vill ha hjälp att förändra.
Litteratur
Goodman, R., Scott, S. (2005). Child Psychiatry. Blackwell Publishing.
Mindell, J.A., Owens, J.A. (2003). A clinical guide to pediatric sleep: diagnosis and
management of sleep problems. Lippincott Williams & Wilkins.
Stores, G. (2001). A clinical guide to sleep disorders in children and adolescents. Cambridge
University Press.