MiL nr 4 -08.indd - Västanfors Västervåla församling - Svenska kyrkan

M
TI T I LVET I
Västanfors Västervåla församlings tidning NR 4/08
Förväntan

2
Förväntan
Är du optimist eller pessimist? Är du en person
som är obotligt optimistisk och alltid har så höga
förväntningar på andra människor och på sånt som
ska hända att du ofta blir besviken? Eller är du
pessimisten som inte tror att något kommer att bli
särskilt lyckat? Realist kanske, med en något mer
avvaktande inställning. Du tar varje händelse i livet
som den kommer och försöker förhålla dig till det
utan att tillåta dig själv att sväva iväg varken i djup
sorg eller översvallande glädje.
Lite av varje är kanske det bästa. ”Lagom är bäst”,
som vi svenskar brukar tycka.
Alltför stora förväntningar på andra människor
och på livet som sådant kan resultera i en känsla av
ständig besvikelse. Samtidigt är det ju så att utan
förväntningar och drömmar kan livet bli ganska platt
och tråkigt. Att låta sig överraskas och förundras
över smått och stort ger ytterligare en dimension till
vardagen och en glädje i att leva. ”Kan man vara glad
åt lite har man mycket att vara glad åt” är ett ganska
bra ordspråk.
Adventstiden är en tid då vi förväntansfullt
väntar in julfi randet. De fl esta har säkert positiva
förväntningar på hur det kommer att bli. Andra har
negativa erfarenheter och känner kanske oro och
motvilja om kraven och förväntningarna är för höga.
Försök att ta dagen som den kommer och tillåt dig att
uppskatta de små detaljerna som gör skillnad.
Cecilia Kjellin Eriksson, redaktör
Foto: Magnus Aronson

Jimmy Pesola, 28, och Alba Criado Alvarez, 25, bor i Spanien. Jimmy har växt upp i
Fagersta och han träffade Alba från Spanien när de studerade i Karlstad. De har bott
tillsammans både i Sverige och i Spanien, och under en period bodde Jimmy kvar i
Sverige medan Alba fl yttade tillbaka till Spanien, eftersom hon fi ck jobb där. De har
svarat på några frågor via mejl om vilka förväntningar de har på sitt liv.
1 Hur ser ert liv ut just nu?
Hur bor ni? Vi bor i lägenhet.
Hur försörjer ni er? Jobb? Studier? Vi arbetar båda
två.
Vad gör ni på fritiden? Vi umgås, ser på fi lm, går
ut och äter, spelar datorspel, utövar hobbyn, träffar
kompisar, tar promenader, reser utanför stan på
helger, går på bio, shoppar...
Vad mår ni bra av? Allt som är roligt och att vara
tillsammans.
Vad undviker ni att göra? Stressa, och att stanna
inomhus över hela helger.
2 Hur ser ert liv ut om fem år?
Var bor ni och hur bor ni? Vet inte, antingen
någonstans i Sverige eller i Madrid, Spanien. Vi hyr
förmodligen en lägenhet.
Vad jobbar ni med? Jimmy har samma jobb som nu
(programmerare på Ericsson) och Alba arbetar som
journalist eller lärare.
Vad gör ni på fritiden? Precis detsamma som förut.
Jimmy
och
Alba
Bor ni fortfarande tillsammans? Ja.
Har ni några barn? Vi vet inte, kanske.
3 Hur ser ert liv ut när ni blir pensionärer?
Var bor ni och hur bor ni? Vi kommer att bo i
Sverige på sommaren (på landet i ett hus nära
en sjö) och vi spenderar vintrarna i Spanien
(Santander).
Har ni gott om pengar? Ja (håller tummarna).
Bor ni fortfarande tillsammans? Ja.
Har ni några barnbarn? Troligtvis inte barnbarn,
men barn.
Vilka intressen har ni? Träffar vänner och familj,
resa, njuta av natur och lugna ställen.
Reser ni mycket? Ja, vi kommer att resa mellan
Spanien och Sverige rätt mycket.
Är ni friska? Förhoppningsvis ja (håller tummarna).
Vad mår ni bra av att göra? Att vara med familj
och vänner.
Vad undviker ni? Alltför vilda ohälsosamma saker
och dålig mat.
3

Eva och Herbert
vill fortsätta resa
Eva och Herbert Bertilsköld är numera pensionärer. Eva gick i pension
i förtid för ett år sedan och blir ”riktig pensionär”, som hon själv
kallar det, först i februari. När Herbert gick i pension från lärarjobbet
på Brinellskolan för sju år sedan trodde Eva att det skulle kännas
trögt att fortsätta jobba, men så blev det inte.
Text och foto: Cecilia Kjellin Eriksson
4

D– De åren gick otroligt fort,
säger Eva, som arbetade med
administrativa uppgifter på Seco
Tools. Det var fullt upp på jobbet
och vardagarna rullade på med
hög fart.
Tar dagen som den kommer
Det som Eva uppskattar mest med
att vara dagledig är att kunna ta
dagen som den kommer.
– Nu har jag fått tid att slösa
med. Man behöver inte göra så
mycket på en dag, men det kan
få ta den tid det tar. Bara att läsa
morgontidningen i lugn och ro är
en förmån.
Eva trivs med att vara hemma
och ha tid att fi xa i kedjehuset på
Regnbågsvägen. Hon är inte rädd
för att ge sig i kast med praktiska
sysslor och hon har både snickrat,
målat, tapetserat och klätt om
möbler. De fi ck hem en hundvalp
för ett år sedan och det har medfört
en del slitage på inredning och
möbler, och ganska mycket jobb
förstås för att få en trevlig hund.
Eva är intresserad av mycket.
Hon spelar golf och uppskattar
att motionera och att umgås med
vänner. Kultur är ett annat intresse
och Eva går gärna på teater och
olika föredrag.
Resor betyder mycket
Herbert och Eva tycker mycket om
att resa. De har gjort fjällvandringar
bland annat i de norska fjällen och
i Alperna. Malaysia, regnskogen
på Borneo och Hurtigrutten längs
Norges kust är också exempel på
tidigare resmål. Vartannat år gör
de tillsammans med fem andra par
en resa för att prova viner. De har
varit både i Frankrike och Italien,
och till våren är det dags för nästa
resa.
Herbert tycker om skidåkning och
har åkt både Engelbrektsloppet
och Vasaloppet, men på senare år
har det varit alltför ont om snö för
att hålla igång skidåkningen. Allra
mest tycker Herbert om att vara ute
i naturen. Han tillbringar mycket
tid på föräldragården i Värmland
där han tillsammans med sin bror
sköter om husen och skogen. Där
är han också med i ett jaktlag. Han
brukar tillbringa en vecka i taget i
Värmland och då har han förstås
hunden med sig.
– Det är skönt att få jobba av sig
en vecka där borta, och när jag är
trött på det så åker jag hem. När
jag är hemma i Fagersta går jag
gärna på promenader eller pysslar
i trädgården.
Släktgården lämnar spår
– Det är fantastiskt med en gård
som funnits i släkten i generationer
för man kan fi nna spår från tidigare
generationer, något som farfar
eller mormorsmor har lämnat efter
sig. Jag ser det som att jag har en
”förvaltningsperiod” då jag har
privilegiet att sköta om gården.
Man slutar aldrig att planera. När
jag till exempel planterar ett träd så
gör jag det till nytta för kommande
generationer.
– Livet i storstan är mer fl yktigt
och föränderligt, konstaterar Eva
som har vuxit upp i Stockholm.
Hoppas på ett fortsatt bra liv
Trots olika bakgrund trivs Eva och
Herbert tillsammans och de har
haft ett bra liv. De hoppas att det
får fortsätta så. Eva säger:
– Vi kan bara hoppas att vi får vara
friska och orkar fortsätta med våra
resor och att vara ute i naturen. Vi
har haft ett jättebra liv. Jag har
mycket att vara tacksam för.
Eva som har sett sin mamma åldras
inom äldrevården i Stockholm
önskar att hon får slippa den
upplevelsen som gammal.
– Att vara beroende av andra
människor som bara tycker att
man tar plats, det önskar jag att
jag får slippa. Den tanken poppar
upp hos mig ganska ofta, berättar
Eva.
– Det är lätt att man tar hälsan
för given så länge man är frisk,
funderar Herbert. Jag önskar att
jag har hälsan kvar även om tio
år så att jag kan var ute mycket,
jobba utomhus och fortsätta resa.
Boende på äldre dar
Var de ska bo när de inte orkar
sköta huset och trädgården längre
har Eva och Herbert inte riktigt
velat tänka på ännu. De bor ju
så fi nt mitt i Fagersta med utsikt
över Melingsjön och det vill de
inte gärna byta bort. En lättskött
enplanslägenhet på marknivå med
en liten täppa är ett önskemål.
Att fl ytta från Fagersta är inget
alternativ trots att båda de vuxna
barnen bor på annan ort.
– Vi har så många vänner här,
fortsätter Eva, och de är viktiga för
oss. Jag tror inte heller att det är så
bra att fl ytta efter barnen. Om det
sedan blir så att de fl yttar igen, så
har man ju inte så stor kontaktyta på
en ny ort. Det sociala kontaktnätet
på en liten ort fi nns inte på samma
sätt i storstan som på en mindre
ort som Fagersta. Men visst ser vi
fram emot den dagen när första
barnbarnet kommer, säger hon och
tittar på Herbert som instämmer.
5

Jenny har varit i Costa Rica
GRATTIS JENNY! Du har blivit utvald att
representera Svenska Kyrkans Unga i Costa
Rica under tre månader. Jag läste meningen
om och om igen och kunde inte förstå vad jag hade
läst. JAG skulle åka till Costa Rica och representera
Svenska Kyrkans Unga. Jag ringde genast runt till
vänner och familj och berättade vad jag skulle göra
efter studenten. Jag hade stora planer på gång!
Jag skulle till Costa Rica och jag googlade genast fram
all information jag kunde om det latinamerikanska
landet, som är ungefär lika stort som Sveriges
Småland. Jag hade aldrig tidigare varit i Latinamerika
och började fundera på hur allt skulle vara. Hur skulle
vi bo? Hur skulle jag klara språket jag som knappt
kunde någon spanska? Vilket bemötande skulle vi få?
Många frågor och funderingar var det under lång tid.
I juni var jag på en förberedande kurs i Sigtuna under
en vecka och fi ck svar på några av mina frågor. Jag
och mina tre reskamrater Johannes, Stine och Toni
skulle bo tillsammans i ett hus utanför huvudstaden
San Josè. Det var en bra nyhet för mig för då skulle
jag kunna få mycket hjälp med spanskan. Jag såg
verkligen fram emot den erfarenhet som resan skulle ge
mig. Nyfi kenheten på hur Lutherska kyrkan fungerar
i Latinamerika var stor och med förväntan satte jag
mig på fl yget till Costa Rica.
Väl på plats fi ck vi reda på att vi skulle bo i olika
familjer i olika delar av landet. Visserligen
relativt nära varandra men i alla fall. Första
kvällen med familjen ville jag bara hem igen. Jag
kunde inte kommunicera med familjen utan åt lite
mat och gick sedan och la mig och grät. Jag ville
bara hem. Hur skulle jag klara denna resa? Skulle jag
klara att bo själv i en familj utan att kunna språket?
Jag tvivlade verkligen på att jag skulle klara denna
vistelse. Människorna var annorlunda och kulturen.
Språket var ett helt annat. I Costa Rica ska fl ickorna
hälsa på alla med en kindpuss, och det var mycket
6
svårt i början. Mycket är annorlunda om man jämför
med Sverige och jag vet inte riktigt vilken bild av
Latinamerika jag hade målat upp för mig själv. Jag
visste att Costa Rica var fattigare än Sverige, att man
pratar spanska och att man ofta dansar salsa. Detta
stämde in mycket bra. En hel del salsa har jag lärt mig,
även lite cumbia och merenge. Att landet är fattigare
än Sverige stämde också. Jag bodde i La Carpio som
är ett område där människor lever i stor fattigdom.
Det är mycket skräp överallt och många hus är gjorda
av plåtväggar. Jag hade tur som fi ck bo i ett hus med
innertak och riktiga väggar tillsammans med en tjej
som heter Brenda och hennes familj. Brenda kom till
Sverige som utbytesstipendiat förra året. Hon har
varit ett otroligt stöd för mig under min resa.
Att bo i en familj var det bästa både för mig och
de andra stipendiaterna. Vi lärde oss språket,
kulturen och fi ck se så mycket. Familjen visade
hur verkligheten ser ut. Om vi stipendiater hade bott
tillsammans i ett hus så skulle vi ha pratat mycket
svenska om kvällarna och missat mycket av vad landet
har att erbjuda.
Mina förväntningar var som sagt ganska höga
när jag åkte. Resan har varit bra och jag
har fått ut mycket av min vistelse i landet.
Jag har lärt mig massor med nya saker och jag känner
att jag har utvecklats enormt mycket som person. Att
åka på en sådan här resa utan att få nya perspektiv på
livet är omöjligt. Resan har gjort starkt intryck. Mitt
engagemang i miljöfrågor och diskrimineringsfrågor
har ökat betydligt, och det är någonting som jag ska
försöka jobba vidare med. Frågor som tex varför får
inte homosexuella gifta sig i kyrkan? Vad ska vi göra
för att minska klyftan mellan fattiga och rika? Det är
mycket vi behöver förbättra och vi måste börja med
oss själva innan vi kan förändra någon annan. Jag
har förändrats och fått nya perspektiv – så det kan du
också!
Jenny Eldståhl

Jag och min underbara syster i Costa Rica. Brenda heter hon
och hon har hjälpt och stöttat mig otroligt mycket under min
vistelse i landet.
Här har vi malekukurs.
Maleku är en ursprungsbefolkning
i Costa Rica. Det
är mycket viktigt att de
försöker behålla sin kultur
och sitt språk. Därför har
de språkkurs två gånger i
veckan och vi fi ck vara med
på en av dem.
Jennie utanför en gammal fi n kyrka i Granada i
Nicaragua. Kyrkan har överlevt ett stort krig och
en mycket kraftig jordbävning som la hela staden
i ruiner.
7

8
Text och foto: Staffan Riddersporre

Handbok för en lugn jul
S”Snön ligger vit på taken, endast
tomten är vaken” lyder en känd
strof av Viktor Rydberg. Fast idag
fi nns det nog inte fog för vare sig
det ena eller andra. Julen är oftast
grön och utan snö och inte katten
är det bara tomten som måste hålla
sig vaken. I dagens sönderstressade
samhälle måste såväl datasupport
som 7-Elevenbutiker ständigt vara
beredda och stå på tårna för dem
som glömt sina lösenord eller glömt
att köpa hem russin och mandel till
glöggen. Men måste det vara så?
Jag ska försöka förmedla några
tips och goda råd på den slingriga
vägen som leder fram till JULEN.
Först av allt: Förväntan; hur
mycket laddning ligger det inte i
det ordet när det lackar mot jul?
Framförallt de små barnen som
skriver sina önskelistor och som
hoppas/förväntar sig att det mesta
ska infrias. Många går i fällan och
köper verkligen allt som står där
och helst lite mera. Dyrare och
dyrare hela tiden, allt för att vara
en god förälder. Men det som kan
infi nna sig sen är tomheten. Denna
känsla som kommer när man har
nästan allting och ingenting fi nns
mer att önska sig, ingenting att
längta efter.
Sen detta med den evinnerliga
julstädningen som stjäl så mycket
tid och samtidigt framkallar
så mycket stress. Istället för
en jättestädning inför julen,
damma bara av det värsta och
byt eventuellt julgardinerna. Jag
menar, det blir ju ändå så rysligt
med skräp under julen med
skinkbitar som hamnar på golvet
och rester från julklappspaketen
och rött lack överallt. Bättre är då
att ha storstädningen efter jul och
få rent o fi nt då istället. Dessutom
tittar ju ingen på dammtussarna;
alla spanar ju efter tomten…
Ett annat bra tips är att gå igenom
spelreglerna innan julen och inte
när den är i full gång. Vem har t ex
börjat spela ”Monopol” och när
man kommer till ”Fri Parkering”
börjat diskutera vad som ska hända
då? Har man inte gjort det innan är
det upplagt för bråk. Samma sak är
det med julen. Kom överens innan
om när julmaten ska ätas, vem som
ska vara tomte, vem som ska dela
ut julklapparna och framför allt:
hur ska julklapparna delas ut. Alla
på en gång eller i lugn och ro så
man hinner se vad de andra fått för
någonting.
Här berör jag också något som
är ganska centralt med julen och
julklappar. Vilket är roligast, att
ge en julklapp eller att få en? Själv
tycker jag faktiskt det är roligare
att ge. Allra helst när man lyckas
överraska någon av döttrarna eller
frugan med något som de önskat
sig för länge sen och sedan glömt
bort. Sen kan man ju bara hoppas
att den där artisten de höjt till
skyarna tidigare under sommaren
fortfarande är en favorit när julen
kommer (vilket ibland har hänt att
hon inte är). I en del hem har man
julklappsbyten och köper en sak för
ett i förväg bestämt belopp som man
sen ”lottar ut” men vad är glädjen i
det? Då blir tillfredsställelsen bara
att tömma portmonnän på några
surt förvärvade slantar. Bättre då
att istället komma överens om att
alla sätter in pengar på en fond för
fattiga barn i fjärran länder. Då
blir det många som blir glada och
mätta istället. Detta är också en
sak man kan komma överens om.
En annan sak som också kan
sprida en viss oro är vilka som ska
fi ra jul tillsammans. Där bör vi inte
vara rädda för att vi blir för många
under julen. Vi ska vara rädda om
den tid vi har tillsammans; vi vet
inte hur länge vi har varandra. Sen
är det kanske också roligare att
vara fl er som fi rar jul tillsammans.
Man säger ju ”delad glädje är
dubbel glädje” och nog ligger det
mycket i det.
Något som också kan framkalla
diskussion är vad som ska stå på
julbordet eller rättare sagt vad
som ska ätas av det som fi nns på
julbordet. Speciellt det små grynen
får alltid höra:
– Ta en bit och smaka i alla fall, det
är så gott. Varför säger man detta
till de små glyttarna men inte till
faster Agata?
– Ta nu och smaka lite av den
syrliga syltan, den är inte alls
äcklig, det ser bara så ut.
Nej, låt var och en ha sin glädje
och sin förväntan. Då får alla det
trevligt tillsammans, huvudsaken
är att man slipper grisfötter för det
vägrar jag äta…
9

Julnattens bibeltexter
10
Gammaltestamentlig läsning
Jes 9:1-7
1 Men natten skall vika där ångest nu råder. Om den
förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis
land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot
landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens
område. 2 Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort
ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
3 Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför
dig som man gläds vid skörden, som man jublar när
bytet fördelas. 4 Oket som tyngde dem, stången på deras
axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag
då Midjan besegrades. 5 Stöveln som bars i striden och
manteln som fl äckats av blod, allt detta skall brännas,
förtäras av eld. 6 Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:
Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
7 Väldet skall bli stort, fredens välsignelse utan gräns för
Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas
vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse skall göra detta.
Prästens kommentarer
De fl esta känner igen julnattens texter men oftast får julevangeliet,
alltså den text som är från Lukasevangeliet en större plats i
gudstjänsten. En liten undanskymd roll har den gammaltestamentliga
texten från boken Jesaja. Men den texten bjuder på en hel del
tänkvärda pärlor.
”Men natten skall vika där ångest nu råder...” (vers 1)
Det fi nns en oerhörd förväntan i början av texten. Författaren känner
till sina medmänniskors situation, och inger hopp genom profetian att
efter mörkret kommer ljus. När Jesus som vuxen är verksam talar han
om sig själv som världens ljus.
”Ty, ett barn har fötts, en son är oss given...” (vers 6)
Det här är en av de starkaste texter som fl era hundra år innan Jesus
existens berättar om en fredsfurste som ska komma och ge världen
fred och förinta krig och förtryck. Och det gjorde Jesus med sitt
budskap. För oss är frågan hur vi lever upp till det budskapet.
Pia Luotomäki

Foto: Magnus Aronson
Julevangeliet
Luk 2:1-14
1 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en
förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
2 Det var den första skattskrivningen, och den hölls
när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3 Alla gick då
för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Och
Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids
hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen,
till Davids stad Betlehem, 5 för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade
sitt barn. 6 Medan de befann sig där var tiden inne
för henne att föda, 7 och hon födde sin son, den
förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en
krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i
härbärget.
8 I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin
hjord om natten. 9 Då stod Herrens ängel framför
dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem,
och de greps av stor förfäran. 10 Men ängeln sade
till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en
stor glädje, en glädje för hela folket. 11 Idag har en
frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias,
Herren. 12 Och detta är tecknet för er: ni skall fi nna
ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln
en stor himmelsk här som prisade Gud. 14 ”Ära i
höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har
utvalt.”
11

KKlockan är tio minuter i sju en
vanlig torsdagskväll. Jag går
upp mot Västanfors kyrka. Den
vita kyrkväggen lyser upp i
vintermörkret. Nästan framme vid
kyrkan tittar jag en sista gång upp
mot tornet. Många generationer
har blickat upp mot samma torn,
och gått in genom samma port.
Det känns tryggt på något sätt.
Kyrkporten är välkomnande
öppen, och jag stiger in i en varm
atmosfär.
Inne i kyrkan möts jag av ett leende
och en varm blick. Det är en av
12
församlingens trevliga kyrkvärdar
som ger mig en psalmbok i handen.
En liten lapp följer med, där jag
kan se ordningen för gudstjänsten.
På Veckomässor, som den här
gudstjänstformen kallas, står
stolarna i en halvcirkel längst
fram i kyrkan. De fl esta sitter på
stolarna, men någon har valt att
sitta i kyrkbänken också.
Jag sätter mig på en av stolarna
och tar ett djupt andetag. Äntligen
här! Nu kan axlarna sjunka lite,
och jag kan få landa i tillvaron.
Jag vet att gudstjänsten börjar med
Foto: Magnus Aronson
klockringning, att vi ska sjunga en
psalm och få lyssna på prästens
betraktelse. Så länge kan jag följa
med i ordningen på pappret. Men
sedan blir det lite klurigt. Vad ska
jag göra egentligen? Hur mycket vet
jag redan utantill, och hur mycket
kan jag läsa mig till på pappret?
Det här med att ta emot nattvard,
d.v.s. vin och bröd i gudstjänsten
är inte alltid helt självklart hur
det går till. Det kan ske på lite
olika sätt i olika gudstjänster och
församlingar.

Nattvarden – ett mysterium?
Hur gör man?
I många kyrkor faller man på knä
framme vid altaret när man ska
ta emot nattvarden, vilket inte är
så vanligt i Västanfors-Västervåla
församling. Den vanligaste formen
i vår församling är att man får
ta emot nattvarden stående i
en halvcirkel runt altaret och
prästen delar ensam ut både bröd
och vin. Denna form tillämpas
oftast i Veckomässan i Västanfors
kyrka och söndagens mässa i
Brukskyrkan. När det är många
som vill ta emot nattvarden brukar
prästen ta hjälp av en annan person
som delar ut antingen bröd eller vin.
Då visar prästen om församlingen
ska ställa sig i en halvcirkel, eller i
en kö.
Om den grupp människor är fl er
än vad som får plats i en halvcirkel
så tillämpas obrutet duklag. Det
betyder att den som tagit emot
bröd och vin går tillbaka till sin
plats utan att vänta på de andra
runt altaret. På det sättet kan nya
personer få plats i halvcirkeln
som prästen delar ut till i nästa
runda. När det blir riktigt många
människor i kyrkan kan nattvarden
delas ut vid fl era olika stationer.
Ta emot välsignelsen
Vid utdelandet säger prästen/
utdelaren: ”Kristi kropp för dig
utgiven” till varje person som tar
emot oblaten/brödet. ”Kristi blod
för dig utgjutet” säger prästen/
utdelaren till varje person som
dricker vinet. Man behöver inte
dricka vinet om man inte vill utan
kan istället doppa oblaten i vinet,
eller bara ta emot brödet. Den som
inte vill ta emot bröd och vin kan
ändå komma fram till altaret under
själva måltiden för att ta emot Guds
välsignelse. Då lägger man bara
upp höger hand på vänster axel så
vet prästen det och ger välsignelse
istället.
I en del kyrkor används
alkoholfritt vin vid nattvarden,
men i kyrkorna i vår församling
är vinet inte alkoholfritt, eftersom
Jesus enligt traditionen använde
vanligt vin och bröd.
Oblaterna (brödet) som används är
dock glutenfria. De bakas på Ersta
diakonigård i Stockholm. Tanken
är att alla ska kunna ta emot
åtminstone brödet vid nattvarden.
Sockenbud
Det händer att en person som är
mycket sjuk eller gammal och
ligger för döden önskar att få ta
emot nattvarden en sista gång. Då
kan en präst komma hem till den
personen, eller till sjukhuset, och
fi ra nattvard tillsammans. Även
vid andra tillfällen kan det fi nnas
önskemål om att få fi ra nattvard i
hemmet. Det kan upplevas som en
mycket fi n och stark stund.
Prästen tar med sig Sockentyget,
som är en liten väska som innehåller
vin, en kalk (kanna för vinet), en
ask med oblater och en torkduk.
Vem får ta emot nattvarden
Den som är döpt får ta emot nattvarden
står det i Svenska kyrkans
ordning. Under konfi rmationstiden
får konfi rmanderna lära sig
mer om varför vi fi rar nattvard.
I Västanfors-Västervåla församling
är alla välkomna att ta emot
nattvarden. Prästen frågar inte
om du är döpt eller konfi rmerad
eller något annat om din
bakgrund. Oavsett samhällsklass
eller livserfarenheter är alla lika
inför Gud och Jesus. Därför får
även barn ta emot nattvarden,
vilket ofta sker i församlingens
familjegudstjänster.
Därför fi rar vi nattvard
Nattvarden är ett av de kyrkliga
sakramenten. Det är en helig
handling som fi ras för att vi
ska minnas Jesus och hans
gärningar och det budskap som
han ville förmedla till människor.
Nattvarden är ett sätt att möta
Jesus och komma närmare Gud.
Tacksägelsen till Gud är en viktig
dimension i nattvarden. Vid Jesu
sista måltid sa han till lärjungarna;
”Gör detta till min åminnelse”
och det är en formulering som
återkommer i nattvardsbönen.
Brödet och vinet förvandlas
symboliskt till Kristi kropp och
blod. Det fi nns de som menar att
det faktiskt sker, andra ser det mer
som en symbolisk handling.
Många upplever en känsla av
frid när de fått nattvarden och att
de kommer nära Gud. Vad som
händer och sker i nattvarden, när
prästen läser instiftelseorden och
när en människa får ta emot bröd
och vin är och förblir ett mysterium
i ordets djupaste innebörd.
Cecilia Kjellin Eriksson
& Pia Luotomäki
13

Förskolan Västanvinden
har öppnat i Västerås
Barnen på förskolan Västanvinden har just ätit
lunch. De mindre barnen ska sova middag och
de som är lite större sätter sig i soffan tillsammans
med Mia som läser för dem. Efter sagostunden tar
Gunnel fram ett nytt kreativt spel som man kan
bygga egna modeller och former med. Gunnel
småpratar med barnen medan de experimenterar
med byggdelarna, och hon passar på att tala om
vad ordet kreativ betyder.
– Det är viktigt på vilket sätt man
pratar med barn, menar Gunnel
Arnesson, som är ansvarig för
förskolan. Barn måste få tid att
både lyssna och prata, och få
tillgång till lite svårare ord ibland.
Förskolan Västanvinden har språk
och lek som profi l och därför
använder man sig ofta av både rim,
ramsor och sånger. Den fria leken
ges också stort utrymme.
– Som pedagog bör man vara
närvarande i barnens lek fast
man håller sig lite i bakgrunden.
Personalen ska ge barnen verktyg
för hur man till exempel löser
en konfl ikt genom att prata med
varandra istället för att slåss,
förklarar Gunnel.
Ute halva dagen
Minst halva dagen tillbringar barn
och personal utomhus. Ofta går de
ut även på eftermiddagen, och då
äter man även mellanmål ute. Det
fi nns fl era spännande lekplatser i
närheten av förskolan och man gör
ofta små utfl ykter dit.
Vid den dagliga samlingen delas
barnen upp i två grupper efter
ålder och mognad. Ofta arbetar
man med ett tema som märks både
på samlingen, vid gemensamma
14
lekar och när man sysslar med
skapande verksamhet. Att man
just nu jobbar med temat höst syns
på väggen där det sitter fi na tavlor
med höstlöv. På promenaden på
väg till biblioteket häromdagen
tittade barnen på höstlövens
färger och pratade om igelkottar
och andra hösttecken.
– Med kompetent och engagerad
personal vill vi skapa en varm och
tillåtande atmosfär där varje barn
utifrån ett positivt synsätt möts
på sin utvecklingsnivå, med sin
personlighet och sina intressen,
säger Gunnel.
Förhållningssätt
Stämningen på förskolan är god
och Gunnel tror att det har att göra
med den kristna grundsynen och
vilket förhållningssätt personalen
har till barn och föräldrar.
– Hur vi bemöter människor är
viktigt. Omtänksamheten gentemot
barnen och mot varandra i
personalgruppen tillför en dimension,
menar hon.
Förskolans värderingar grundar
sig på de kristna västerländska
värderingar som vårt samhälle är
uppbyggt på, och utifrån dessa
vill man skapa en miljö där alla
trivs och känner sig sedda och
bekräftade. Förskolans personal
lägger också stor vikt vid att bygga
ett ömsesidigt förtroende mellan
pedagoger och föräldrar, och man
ser föräldrarna som en resurs med
god kunskap om sitt barn.
Gunnel berättar att förskolan har
startats på förfrågan av en grupp
föräldrar, och de är väldigt nöjda
med verksamheten. Relationen
till grannarna är också god, trots
att några var tveksamma innan
förskolan öppnade.
Lägger pussel
När det börjar bli lite väl busigt
och stimmigt i lokalen tar Christina
med sig Filippa, David och Joel för
att lägga pussel. Filippa är djupt
koncentrerad medan hon med lite
hjälp från Christina försöker lägga
pusselbitarna på plats. Några
bakar med trolldeg och några
andra leker i ett av de små rummen
och provar att klä ut sig. Jakob och
Jonathan låter sig väl smaka när
det blir dags för mellanmål. Sedan
börjar föräldrarna droppa in för
att hämta sina barn. Personalen är
noga med att hinna prata lite med
föräldrarna och berätta om det har
hänt något särskilt för deras barn
under dagen.

Målsättning
Gunnel Arnesson (bilden tv) är ansvarig för
verksamheteten på förskolan Västanvinden
på Skälby i Västerås
Fakta om Västanvinden
20 barn har skolats in på förskolan som
öppnade i ett villaområde på Skälby
i Västerås i augusti. Fyra personer är
anställda och just nu fi nns också en
heltidstjänst genom Arbetsförmedlingen.
Det är Västanfors-Västervåla församling
i Fagersta som driver förskolan
Västanvinden i bolagsform. Kyrkoherde
Henrik Rydberg förklarar:
-Vi blev ombedda av lärare och föräldrar
att engagera oss i Skälbyskolan och när det
inte gick att genomföra blev det förskolan
i stället. Det handlar helt enkelt om
efterfrågan. Svenska kyrkan pratar mycket
om att satsa på barnen, och det här är ett
sätt att ge föräldrar och barn en koppling
till kyrkan.
• Att vara en områdesförskola där föräldrar med fullt
förtroende för pedagoger och verksamhet tryggt
ska kunna lämna sina barn
• Att se barnen utifrån individperspektiv med fokus
på vad barnet kan och vilka möjligheter som fi nns
till utveckling
• Att stötta barnets nyfi kenhet på lärande och se alla
dagens händelser och aktiviteter som tillfälle till
kunskap och social träning
• Att genom personalens kunskap, erfarenhet och
positiva engagemang ge förutsättning för en väl
fungerande verksamhet med Läroplan för förskolan
som grund.
• Att utifrån kristna värderingar skapa en varm och
tillåtande atmosfär där alla trivs och känner sig
sedda och bekräftade.
• Att se föräldrarna som en samarbetspartner med
ett unikt kunnande om sitt barn där vi i en öppen
och ärlig dialog skapar bästa möjlighet för varje
barn
• Att forma ansvarskännande och harmoniska
individer som med nyfi kenhet och upptäckarglädje
går vidare till skolan.
Text och foto: Cecilia Kjellin Eriksson
15

Därför är jag medlem i Svenska kyrkan
Tarja Eriksson
Jag har växt upp med kyrkan som en naturlig del
av livet. Mina släktingar har blivit döpta, vigda,
konfi rmerade och begravda i kyrkan. Det har känts
bra och naturligt för mig även om jag inte går i
kyrkan varje söndag, och jag har aldrig tänkt på att
gå ur kyrkan. Det har inte så mycket med religion att
göra, det är mer för att det känns tryggt och för att
det är tradition.
Jag tycker att kyrkan är en del i livet, ett ställe
att mötas på. Mina barn har varit med i barn- och
ungdomsverksamheten i församlingen och min son
har gift sig i Västanfors kyrka. Det har känts bra att
veta att barnen har fått del av de värderingar som
kyrkan står för.
Kyrkan här i Fagersta är framåt. Jag tänker i första
hand på utbudet av musik som församlingen har. Jag
går gärna på konsert i kyrkan, som ju också är en fi n
byggnad, eller på allsång på Lindgårdens brygga på
sommaren. Det fi nns ju så mycket annan musik än
psalmer som har ett viktigt budskap. Jag har också
varit på rockklubben Club Jam på Lindgården.
Jag tror att kyrkan är bra för människor som
blir ensamma för det är lätt att få kontakt med
människor där. Om jag skulle drabbas av något svårt
i mitt liv skulle det kännas naturligt att söka mig till
kyrkan och församlingen. Och den dagen jag dör vill
jag minsann att en präst begraver mig.
16
Alfred Westling
Det är både av tradition och för att jag tycker
att församlingens verksamhet är bra. Jag vill
lämna mitt bidrag till det kulturarv och den
kulturhistoriska miljö som kyrkobyggnaderna
representerar.
Jag går på gudstjänster ibland, helst
på veckomässa i Västanfors kyrka på
torsdagkvällarna. Jag är intresserad av det andliga,
och anser att det är upp till var och en vilka
dimensioner och former det tar sig i uttryck. Jag
är med i samtalsgruppen Text & tanke där vi läser
böcker av olika författare och diskuterar innehållet.
Församlingen har också ett stort musikaliskt utbud
som oftast inte kostar något. Själv sjunger jag
sporadiskt med allsångskören Full frihet.
Den diakonala verksamheten och det
internationella arbetet tycker jag också är viktigt.
I modern tid har kyrkan blivit en hjälpande hand,
även om jag ser med kritiska ögon på hur kyrkan
har verkat i historien.

Gamla byggnader andas liv från
en svunnen tid. Genom att nyfi ket
betrakta ett gammalt hus och ta reda
på vad huset har använts till kan man
få en liten aning om hur människor i
bygden tidigare har levt. Mitt i livet
kommer i en serie artiklar att berätta
om gamla byggnader kring våra
kyrkor och kyrkogårdar.
År 1695 uppfördes två porthus på Västanfors
kyrkogård under den hantverkskunnige kaplanen
Jacobus Gussarvius.
År 1772 lät brukspatron Jean Bedoire på Västanfors
bruk bygga om det förfallna södra porthuset, välvt
och rappat med plåttak. Under detta porthus lät
Jean Bedoire göra en grav åt sig, den så kallade
Västanforsgraven. Byggnaden har också använts som
bisättningshus (bårhus). Vintertid förvarades kistor
här, eftersom man inte kunde gräva gravar när det
var tjäle i marken. Sedan krematoriet byggdes på
1930-talet fi nns andra rutiner vid gravsättning. Idag
används byggnaden som förråd.
Om man går gången ner från kyrkporten mot
parkeringen kommer man förbi Christernins gravhällar
och mot det östra porthuset. Med församlingens
samtycke lät brukspatron Anders Timm ställa det i
ordning som gravhus 1794. Hit fl yttade han fadern
Byggnader berattar
Porthusen vid Västanfors kyrka
Gabriel Timms kista från koret i kyrkan och här blev
han själv begravd. Hit fl yttades även den altartavla,
”Jesu dop” som Lars Pedersson från Semla skänkt till
kyrkan.
Vid gravhuset lät Anders Timm sätta upp ett par
stenpelare med en dubbel järngrind och genom den
har generationer församlingsbor gått upp mot kyrkan.
Brukspatron Lars von Stockenström på Fagersta
bruk köpte vid samma tid hälften av det Timmska
gravkoret för sig och sin maka.
Det Timmska gravhuset har använts som rum vid
jordfästning och som bårhus. Idag står det tomt.
Golvet behöver renoveras för att byggnaden ska
bevaras. Båda gravhusen reparerades på församlingens
bekostnad 1885.
Läs mer om våra kyrkors historia i de foldrar som
fi nns i kyrkorna, eller på församlingens hemsida
www.svenskakyrkan.se/vastanfors
17

Du har väl sett församlingens nya hemsida?
Titta in på www.svenskakyrkan.se/vastanfors
Alkolås i skolbussarna
Nu är församlingens skolbussar som transporterar
Lindgårdsskolans elever utrustade med alkolås.
Nya träd vid Västervåla kyrka
15 skogslindar har planterats på kyrkogården i
Västervåla. 8 stora almar har tagits ned, eftersom
de hade almsjuka. Även en gammal murken Lind har
tagits bort. Den gamla almhäcken runt kyrkogården
var också drabbad av almsjuka, och har nu ersatts
med en häck av häggmistel och syren.
Budget 2009
Kyrkofullmäktige i Västanfors Västervåla församling
har beslutat att fastställa kyrkoavgiften
för 2009 till oförändrade 1,13 kr och
begravningsavgiften till 28 öre. Utöver detta
betalas 8 öre till Västerås stift. Det innebär att den
som bor i Västanfors Västervåla församling betalar
1,49 kr i kyrkoavgift. Genom kyrkoavgiften
bidrar du direkt till den breda verksamhet för alla
åldrar som församlingen bedriver. Den som inte
är medlem i Svenska kyrkan betalar ändå 28 öre i
begravningsavgift för rätten till en gravplats och
skötsel av våra kyrkogårdar.
Kyrkofullmäktige har också beslutat att avsätta
409 000 kr till investeringar under 2009.
Kyrkofullmäktige beslutade också vid sammanträdet
den 29 oktober att minska antalet
ledamöter i fullmäktige från 25 till 19 ordinarie
ledamöter i enlighet med Kyrkoordningen. Antalet
ersättare uppgår till högst hälften av varje
nomineringsgrupp. Ändringen träder i kraft efter
kyrkovalet den 20/9 2009.
18
Församlingsnytt
Julens gudstjänster
Julafton 24/12
kl 09 Grötfrukost & julbön (kl 10) i Brukskyrkan.
kl 11 Samling vi krubban. Västanfors kyrka. Sång: Frida
Lindberg & Rebecka Pettersson.
kl 17 Julbön i Västervåla kyrka
kl 23 Julnattsmässa med kyrkokören i Västanfors kyrka
Juldagen 25/12
kl 07 Julotta med kyrkokören i Västervåla kyrka. Julottekaffe
på Odensnäs. Buss avgår från Fagersta kl 05.50 enligt
följande tidtabell:
kl 05.50 Bring Citymail (mittemot kommunhuset)
kl 05.55 Brukskyrkan
kl 06.00 Bergslagssjukhusets entré
kl 06.05 PerOls-skolan (Floravägen)
kl 06.15 Järnvägsstationen Västanfors
kl 06.30 Ombenning
kl 06.40 Ängelsberg - Gamla Brukshandeln
kl 09.30 Återresa
kl 11 Joulukirkko. Finsk julgudstjänst i Västanfors kyrka.
Annandag jul 26/12
kl 15 Mässa i Brukskyrkan. Medverkande: gospelkören
Voices of joy.
kl 18 Katolsk gudstjänst i Brukskyrkan
Söndag 28/12
kl 18 Kvällsmässa i Västanfors kyrka
Nyårsafton 31/12
kl 18 Nyårsbön i Västervåla kyrka. Medverkande: Maria
Fahlin och Agneta Sonnebo Ögren.
Nyårdagen 1/1
kl 18 Nyårsmusik i Västanfors kyrka. Medverkande: Maria
Fahlin och Agneta Sonnebo Ögren.
Söndag 4/1
kl 15 Gudstjänst i Brukskyrkan
Trettondedag jul tisdag 6/1
kl 10 Gudstjänst i Västanfors kyrka. Eftersamling på Lindgården
med föredrag av Jenny Eldståhl som deltagit i utbytesprogrammet
”Ung i den världsvida kyrkan” i Costa Rica.
Mer information om gudstjänster hittar du på församlingens
nya hemsida www.svenskakyrkan.se/vastanfors

Tedans på Lindgården
Den 19 november var det tedans på Lindgården. Välkända
Skarvarna från Söderbärke stod för dansmusiken och
många glada dansälskare svängde runt på dansgolvet tills
svetten lackade. Kaffe och lotter såldes till förmån för
Svenska kyrkans internationella arbete.
Just nu pågår den årliga julinsamlingen. Svenska kyrkan
stödjer ett stort antal projekt i olika länder. I alla projekt är
människorna själva med och påverkar och får möjlighet att
förändra sina liv. Läs mer på Svenska kyrkans hemsida
www.svenskakyrkan.se
Församlingsnytt
Företagsmässa
Stefanie (tv), Samuel
och Samuel visade
upp församlingens
verksamhet på
Risbroskolans
företagsmässa den
11 & 12 november.
MITTI LIVET
Västanfors-Västervåla församlings tidning
Hjärtapparater
till Malmen och Stolpvreten
Kyrkoherde Henrik Rydberg överlämnade den 24/9 de
två hjärtapparater som bekostats med medel ur Sjukvårdsfonden
till kommunens socialchef Christina Kaloinen.
Överlämnadet skedde under mediabevakning på Malmen
i samband med en utbildning i hjärt- och lungräddning
för personal i kommunens äldreomsorg. En hjärtapparat
(defi brillator) fi nns nu på servicehuset Malmen och
en på Stolpvreten.
Västanfors Västervåla församlings sjukvårdsfond inrättades
2001 ”för att främja vården vid sjukhus och andra
vårdinrättningar inom Västanfors Västervåla församling
genom att lämna bidrag för inköp av utrustning eller för
personalens utveckling och uppmuntran”.
Utbetalning ur fonden har skett två gånger tidigare: År
2002 användes 35 000 kronor till att bekosta en utbildning
för ett diabetesteam på Bergslagssjukhuset. 2006
gjordes en utdelning på 70 000 kronor för kompetensutveckling
av Fagersta kommuns personal inom demens-
och äldrevården.
Den som vill kan bidra till Sjukvårdsfonden genom att
sätta in pengar i samband med uppvaktningar eller i stället
för blommor till en avliden persons minne. Kontot är
även öppet för gåvor från privatpersoner eller donationer
från företag. Kontakta församlingsexpeditionen tel
0223-434 00 så hjälper vi gärna till. Använd Västanfors
Västervåla församlings bankgiro 106-1183. Märk talongen
”Sjukvårdsfonden”.
Ansvarig utgivare: Henrik Rydberg, tel 434 10. Redaktör:
Cecilia Kjellin Eriksson, tel 434 06. Repro: TEXT & REPRO,
Västerås. Tryck: PRIMAtryck, Halstahammar. Omslagsfoto:
Magnus Aronson. Redaktören svarar för osignerat material.
www.svenskakyrkan.se/vastanfors
19

Lindgårdsskolans
nya hus är invigt
Tisdagen den 18 november hölls den offi ciella
invigningen av Lindgårdsskolans nya skolhus
Bergsvillan.
Invigningen skedde på Lindgårdsskolans skolkafé
för elever, föräldrar och inbjudna gäster. Elever och
personal välkomnade besökarna med facklor och
rektor Anna Segerbo höll invigningstal. Några elever
klippte bandet innan besökarna släpptes in för att få
se de nya fi na lokalerna där det bjöds på mingel med
cider och salta pinnar, bildspel och utställning. Det
fanns också möjlighet att prova den nya datatekniska
utrustningen activeboard i klassrummen.
Det är mellanstadiets elever som har fått nya fi na
klassrum. De fl yttade in efter höstlovet och får sedan
den 3 november sin undervisning i det nya huset.