Broschyr om Hedeflugan av Horst Kuehne - Härjedalen

More documents

Recommendations

Info

gen att köpa, vilket Fick själv ordnade, och Arne minns särskilt namnet Leidesdorff, som var en svensk firma med verksamhet i Stockholm på Storkyrkobrinken i Gamla Stan (idag Lundgrens Fiskeredskapsfabrik, Kungl Hovl.) och naturligtvis också märket Mustad från Norge. Utan att gå så långt som till spekulationer, undrar Arne om det möjligtvis inte kunde varit så att Fick gjorde affärer med Leidesdorff, eftersom han hörde det namnet så ofta vid Ficks besök i hemmet? Bland det material som finns kvar efter Gunvor finns också en liten papperspåse med krok från Leidesdorff samt några små kartonger från Mustad. Bindtråd då, och vax? Ja, från det som är bevarat finns några delvis påbörjade, men ej avslutade flugor. Och där kan vi se vanlig bomullstråd vaxad med Cobblers vax lindad runt krokskaftet för att binda fast en nylontafs på cirka 30 cm, något som var mycket vanligt på den tidens flugkast. Men sannolikt användes också en tunnare tråd för det mer detaljerade arbetet med fjäder och tinsel när mönstren dressades. Överhuvudtaget var det principen "laga efter läge" som gällde. Vi är bortskämda med att idag bara lyfta telefonluren och ringa in en beställning på allt möjligt flugbindningsmaterial, så kommer det hem i brevlådan efter ett par dagar. Till och med från världens alla hörn. Men i Hede 1943 fanns i allmänhet ingen telefon hos vanligt folk, och det var mycket långt till något som liknade en "flugbindningsaffär". Hedeserien bestod ursprungligen av ett mindre antal flugor, som vartefter tiden gick och efterfrågan ökade blev större och större. Bland flugbindningsmaterialen minns Arne bestämt att det förekom påfågelsfjädrar, ögonfjädrarna. Sådana fanns också kvar i hemmet långt efter det att flugbindningen avslutats, men varifrån de kom vet han inte. Hans minnesbild från barndomen är också, att när Gunvor satt och band i köket, så låg det stora mängder med material på bordet, och det fanns många olika färger på materialen. Sannolikt var det skogsfågel av olika sorter, men helt säkert var det också färgade dun och fjädrar från tamhöns och tuppar. Med utgångspunkt i Hedeflugornas mönsterbeskrivningar och med kunskapen om att många olika skogs- och andfåglar i varierande ålder har fjädrar, som väl inbundna på de sparsamt dressade
och små Hedeflugorna liknar varandra i hög grad, så vågar jag mig också på en gissning att man substituerade friskt. Men det var ett både nödvändigt och naturligt inslag i flugbindningen. Flugorna skulle ju fram. Var det februari och gräsandsvingpennorna började ta slut, så ligger det nära till hands att tro, att man kunde substituera med exempelvis tjäder eller kråka. Vi skall också komma ihåg att Hedeflugorna är gjorda för att fiska med. De tillverkades med enkla verktyg och som regel på små krokar, och seriens karakteristiska klippta, eller "stubbade", hackel var snarast ett sätt att få fjädrarna att passa till storleken på de många gånger små krokarna. Det är omvittnat att de tog bra med fisk. Särskilt Mustadkrokarna, eftersom den krokmodell som användes var en storlek mindre jämfört med något annat märke idag. Dåtidens storlek 12 på Mustadkrok motsvarar storlek 14 för de flesta krokmärken idag. Och hur många hackel finns på en vanlig bondtupp som matchar storlek 14? Arnes mor färgade sommartid också en hel del fjäder själv ute i den stora tvättgrytan, "pannmuren", och Arne minns särskilt en starkt koboltblå färg. Hon var runt i gårdarna på materialjakt och fick bland annat tuppfjädrar. I de fall hon fick en hel fågel, hamnade fågeln på matbordet och fjädrarna gick till flugor. Konstigare än så var det inte. Härjedalsflugan Flugor bands, tiden gick, och 1947 flyttade familjen Sundquist vidare till Enköping nere i Mälardalen där Arnes far fick arbete på en bilverkstad. Gunvor fortsatte emellertid att binda åt Fick och skickade upp flugorna med posten. Det hände också att Fick kom på besök till Enköping, dit han reste hela vägen från Hede på sin motorcykel, en DKW av 30-talsmodell. Säkerligen en mycket dryg färd på den tiden. Någon gång en bit in på 1950-talet började Gunvor tillverkning av flugor i egen regi under namnet "Härjedalsflugan". Hon lät också trycka pergamentpåsar som flugorna levererades i. Vad Arne kan minnas så var detta Öring 7,56 kilo Sik 2 kilo Harr 1,7 kilo Ljusnan i Hede Ljusnan i Hede Ljusnan i Hede
Page 1 and 2: H E D E F L U G A N Napp var det h
Page 3 and 4: massproducerada imitationer och lå
Page 5: som redan hade sin flugtillverkning

Broschyr om Hedeflugan av Horst Kuehne - Härjedalen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?