Broschyr om Hedeflugan av Horst Kuehne - Härjedalen

More documents

Recommendations

Info

Nr 1 Skomakaren Nr 13 Kvällssolen Nr 25 Svarten Nr 2 Gesällen Nr 14 Engelsman Nr 26 Favorit Nr 3 Svarta Lisa Nr 15 Gulskorven Nr 27 Sotaren Nr 4 Svartöga Nr 16 Grönöga Nr 28 Silvertopp Nr 5 Gullgossen Nr 17 Sprätten Nr 29 Samen Nr 6 Blindbromsen Nr 18 Rödöga Nr 30 Brungull Nr 7 Rallaren Nr 19 Morgonstormen Nr 31 Harr 12:an Nr 8 Blekansiktet Nr 20 Bella Nr 32 Getingen Nr 9 Blåöga Nr 21 Harrtösen Nr 33 Gråtuss Nr 10 Lila Nr 22 Fetkusen Nr 34 Räkan Nr 11 Mullbänken Nr 23 Filuren Nr 12 Bam-Bam Nr 24 Gröngölingen Enligt Anders Isberg i det välkända sportfiskemagasinet ”Rackelhanen” härstammade Oskar Fick från Småland, men flyttade därifrån redan i ungdomen och bosatte sig så småningom i Hede, där han hade tillgång till Ljusnans fiskrika vatten. Han älskade att fiska med fluga och han använde oftast ett långspö i stället för flugspö, vilket var vanligt bland de fåtaliga som fiskade fluga på den tiden. Flugfiske med flugspö var då mycket ovanligt. Till yrket var Fick skomakare, vilket också har avspeglat sig i hans Hedeflugor som också kallas "Skomakarserien". Någon gång i 1942 flyttade familjen Sundquist, med fadern Gunnar, modern Gunvor och pojkarna Arne och Sten, från Haverö i det inre av Medelpad till Hede och råkade bosätta sig granne med just Oskar Fick. Arne har berättat en hel del ur minnet av det som redovisas i den här artikeln. Familjen kom alltså som nära grannar i kontakt med Oskar Fick,
som redan hade sin flugtillverkning i full gång med hjälp av framför allt sin dotter Alma. Men eftersom efterfrågan på de redan eftersökta Hedeflugorna var stor, så var det inte konstigare än att Fick frågade om han kanske kunde få hjälp med dunkrokstillverkningen också av sin nyinflyttade grannfru. Jodå, det kunde nog gå för sig, det skulle kanske bli ett litet men välkommet bidrag till hushållskassan. Men först skulle det förstås avläggas duglighetsprov. Fick själv lärde upp Gunvor, och Arne minns att hans mor beskrev honom som noggrann och lite petig. Men Gunvor blev godkänd och började så smått tillverka Ficks flugor, vid sidan av dottern Alma, som enligt Arne var den av Ficks döttrar som hade flinkast fingrar och tillverkade flest flugor. Fick själv var sannolikt född 1897, han var 55 år vid tiden för artikeln i tidningen Härjedalen, och man kan förstå att åldern började ta ut sin rätt beträffande fingerfärdigheten. Men nu var det 1942-1943, mitt under andra världskriget, och vi skall, med hjälp av Arnes minnesbilder, få en glimt av hur halvprofessionell flugbindning kunde te sig förr. Villkoren Vad Oskar Fick själv ställde för villkor för dunkrokstillverkningen vet vi inte, men så mycket är klart att Gunvor fick vissa delar av materialet av Fick och samlade in annat själv. Betalningen skedde sannolikt efter någon form av ackord, dvs per 100 krok, något beroende på svårighetsgrad, och det var ju inte heller fråga om heltidsjobb utan deltid. Flugtillverkningen skedde endast dagtid framför köksfönstret, där ljuset var starkt och jämnt. Glödlampsljuset räckte i regel inte till. Av den anledningen band Gunvor flugor endast några timmar om dagen, vilket kanske mildrade ansträngningen för ögon och axlar. Verktygen var få och flugbindningen skedde till stora delar för hand. Det fanns inget flugbindarstäd, berättar Arne, men däremot en spetsnosig plattång som nästan helt hölls gömd i handen, så att spetsarna på plattången var placerade under tumme och pekfinger. Flugorna bands rationellt med en sort åt gången, och många moment gjordes utan hjälp av tången. Fingerfärdighet var en absolut nödvändighet. Vidare minns Arne att det användes endast en hackeltång, samt två små och spetsiga saxar. En rak och en svagt kurvig. Inget mer. Ett riktigt hantverk med andra ord. Kroken som användes var antingen med öga eller utan (s.k. ”blind eye”) och det förekom såväl enkel- som dubbelkrok. Arne berättar också att de krokstorlekar som användes var ungefär som dagens storlek 16-18 som minst, och som storlek 8 eller 6 som störst, mättat efter normallång krok. De färdiga flugorna sattes upp på stora kartor, med ett stort antal flugor av varje sort, inför leverans till Fick. Materialen Beträffande vilka material som Fick respektive Gunvor skaffade fram var det sannolikt så att Fick på något sätt ordnade med mer svåröverkomliga material såsom vissa fjädrar, silke och tinsel, men att exempelvis fjädrar och dun från skogsfågel, tamhöns och tuppar, som fanns i bygden, för det mesta kunde ordnas av Gunvor själv. Flugkroken var man givetvis tvun-
Page 1 and 2: H E D E F L U G A N Napp var det h
Page 3: massproducerada imitationer och lå
Page 7 and 8: och små Hedeflugorna liknar varand

Broschyr om Hedeflugan av Horst Kuehne - Härjedalen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?