uppdraget, bok - ABF

Förord 

Det här är ett nytt och uppdaterad studie- och utvecklingsmaterial för politiker i 

kommuner och landsting. Det är ett material som varje förtroendevald bör ha 

och som förhoppningsvis ger inspiration och vägledning i det politiska vardagsarbetet. 

Materialet bör användas i de olika socialdemokratiska grupper som finns i kommuner 

och landsting. Gör till exempel en studiecirkel och arbeta igenom de 

olika avsnitten. Med detta material kan det politiska arbetet i styrelser och 

nämnder bli både roligare och mer framgångsrikt. Och, glöm inte att anmäla 

studiecirkeln till ABF, som också kan hjälpa er med beställning av studiematerialet. 

Det här är tredje gången vi ger ut ett studiematerial för förtroendevalda politiker 

i kommuner och landsting. Denna gång har vi valt att samla alla avsnitten till en 

bok. Du som tidigare läst pärmen kommer att känna igen dig i denna bok. Marginella 

förändringar i tidigare avsnitt har gjorts. Däremot innehåller detta material 

några nya avsnitt; Oppositionsarbete, Facklig-politisk samverkan, 

Jämställdhetsarbete och EU – en politisk nivå. 

Du som redan har pärmen har möjlighet att ladda ner de kompletterande avsnitten. 

Boken beställs från Bilda förlag, www.bilda 

Lycka till med det politiska arbetet! 

Produktion & Layout: aipmedia, juni 2007 

Tryck: Sjuhäradsbygdens Tryckeri, november 2007 

Socialdemokraterna, 105 60 Stockholm, tel 08-700 26 00 

e-post: info@socialdemokraterna.se • www.socialdemokraterna.se 

Uppdraget 

1

2 

Innehåll 

Introduktion 3 

Planeringsuppgift 12 

Vårt uppdrag 15 


Vår grupp 27 


Vår kommun 41 


Kontakten med partiet 53 


Kontakten med medborgarna 61 


Kontakten med massmedia 71 


Kontakten med chef och personal 83 


Oppositionsarbete 93 


Facklig-politisk samverkan 107 


Jämställdhetsarbete 117 


Integration och mångfald 127 


EU – en politisk nivå 139 


Utvärdering 157 


Hemsidor 162 

Register 164

Introduktion 

Uppdraget. Ett utvecklingsmaterial för politiker. 

1 

3

4 

Introduktion 

Välkommen som 

socialdemokratisk politiker 

Är du ny i uppdraget eller gammal i gården – det spelar ingen roll. Du är en av 

de omkring 20 000 partivänner som möter väljarna och medborgarna, som företräder 

socialdemokraterna nära människorna. 

Det är om dig och dina partivänners arbete i nämndgruppen Uppdraget handlar. 

Som kommunalpolitiker kommer du att möta förtroende och intressanta arbetsuppgifter, 

engagemang och idéer. Du kommer att känna tillfredsställelse och se 

resultat av ditt arbete. Men kanske kommer du också att möta misstro och tröghet. 

Kanske kommer du att känna otillräcklighet och tycka att det politiska arbetet 

är trögt. 

Det är ett uppdrag i förvandling och utveckling. Omvärlden och samhället förändras. 

Kommunernas uppgifter, arbetsformer och organisation förändras. 

Synen på politik och politiker förändras. Väljarnas rörlighet ökar. Avståndet 

mellan politiker och väljare har ökat. 

Det ställer stora krav på arbetet som kommunalpolitiker. Det är egentligen inga 

nya krav. Som förut handlar det om att vinna medborgarnas förtroende, om att 

forma en politik som svarar mot medborgarnas behov, om att lyssna och erbjuda 

möjligheter. Men formerna och förutsättningarna är annorlunda. Kraven är tydligare 

i dag än tidigare, och kanske är de större. 

Det är lätt att fastna i de mer övergripande beskrivningarna av vad det kommunalpolitiska 

arbetet innebär. Att vi ska prioritera kontakterna med medborgarna. 

Att vi ska ha en levande kontakt med partiorganisationen. Att vi ska synas mer i 

media. Att vi ska leda debatten och vara tydliga. 

Det är om dig och dina partivänners arbete som kommunalpolitiskt förtroendevald 

i kommuner och landsting Uppdraget handlar. 

Din egen roll 

Detta material handlar mest om vårt politiska arbete i gruppen. Men varför inte 

börja i en annan ände: med din egen roll och dina egna förväntningar. För även 

om ert gemensamma arbete i gruppen är viktigt, är det ett resultat av dina och 

dina gruppkamraters personliga intressen och insatser. Du har blivit förtroendevald 

– hur har du tänkt förvalta det förtroendet?

Fundera på egen hand över följande frågor: 

Varför är du socialdemokrat? 

– Vad var det som vägde tyngst för din del – de grundläggande värde ringarna? 

En viktig, aktuell, fråga? Kamratskapet? 

– Vad svarar du om en granne eller arbetskamrat ställer frågan till dig? 

Varför blev du kommunalpolitiker? 

– Du valde inte bara att bli medlem i socialdemokraterna – du valde också att bli 

aktiv i kommunalpolitiken. Varför då? 

– Och varför blev det just detta uppdrag? 

Vad vill du uppnå? 

– Vad tycker du själv att du kan bidra med i just detta uppdrag? 

– Vad vill du engagera dig särskilt i? 

– Vilken fråga vill du driva – vilken förändring vill du uppnå? 

– Vad har du för hjärtefråga? 

Sammanfatta dina egna svar på frågorna i formuläret (finns längst bak i det här 

avsnittet). Det blir anledning att komma tillbaka till dem när gruppen planerar 

sin verksamhet och diskuterar sin inriktning under de närmaste åren. Det är 

också klokt att stämma av dina egna svar efter något år: har utvecklingen gått åt 

rätt håll? Får du möjligheter att arbeta med det du tänkt dig? Finns det anledning 

att ompröva vad du vill åstad komma? 

Praktiskt planeringshjälpmedel 

Uppdraget tar upp de viktigaste arbetsområdena för dig som kommunalpolitiker 

och för gruppen. Tanken är att underlätta en diskussion i nämndgruppen om ert 

kommunalpolitiska arbete och vara ett praktiskt hjälpmedel för planeringen av 

nämndgruppens arbete. Här hittar ni praktiska råd och anvisningar om vad ni 

ska tänka på när ni planerar arbetet. Ni hittar tips och exempel. Här finns möjligheter 

till diskussioner med andra grupper och att dela med sig av idéer och 

funde ringar. Och här finns praktiska planeringshjälpmedel – när ni diskuterat 

hur ni ska göra kan ni skriva ut och följa upp er arbetsplan. Ni väljer själva vilka 

avsnitt ni vill gå igenom i gruppen och bestämmer helt och hållet era egna arbetsformer. 

Uppläggning 

Uppdraget består av ett antal avsnitt, som tar upp olika aspekter av uppdraget 

som kommunalpolitiker. Avsnitten är: 

1. Introduktion 

2. Vårt uppdrag 

3. Vår grupp 

4. Vår kommun 

5. Kontakten med partiet 

6. Kontakten med medborgarna 

7. Kontakten med massmedia 

8. Kontakten med chef och personal 

9. Oppositionsarbete 

Introduktion 

5

6 

Introduktion 

10. Facklig-politisk samverkan 

11. Jämställdhetsarbete 

12. Integration och mångfald 

13. EU – en politisk nivå 

14. Utvärdering 

Börja med att läsa igenom materialet i sin helhet för att få en överblick över 

innehållet. Välj därefter vilka avsnitt ni vill arbeta med i gruppen. Det avgörande 

är förstås era egna förhållanden, behov och erfarenheter: Behöver vi klara ut våra 

mål och definiera våra målgrupper tydligare? Starta med avsnittet: Vårt uppdrag. 

Vill vi finna bättre former för kontakten med partiorganisationen? Ta upp 

diskussionen kring avsnittet Kontakten med partiet. Och så vidare. Ett tips är 

dock att börja med avsnittet Vår grupp för att lägga grunden till ett bra gemensamt 

arbete och klara ut vilka spelregler som ska gälla i gruppen. 

Fria arbetsformer 

Ni väljer själva hur ni arbetar med Uppdraget. Efter era egna behov och möjligheter 

kan ni: 

✓ ta upp de aktuella områdena i samband med gruppens ordinarie träffar, 

✓ ordna en längre planeringsträff, kanske under en helg, 

✓ i samråd med arbetarekommunen ordna en gemensam överläggning tillsammans 

med andra nämndgrupper där vissa delar är gemensam och andra 

gruppvis. 

Likheter större än skillnader 

Det finns stora skillnader mellan olika kommuner och mellan olika landsting, 

som har avgörande betydelse för hur vi arbetar som kommunalpolitiker. Det 

gäller till exempel skillnader som sammanhänger med: 

✓ Storleken, det kommunalpolitiska arbetet skiljer sig mellan en kommun i en 

storstadsregion och en landsbygdskommun. 

✓ Majoritetsförhållandena, arbetet i majoritet kan skilja sig mycket från arbetet 

i oppositionsställning. 

✓ Kommun/landsting, arbetet som politiker i ett landsting kan skilja sig 

betydligt från arbetet som politiker i en kommun. 

I detta material talar vi konsekvent om nämndens och nämndgruppens verksamhetsområde, 

vilket beroende på de lokala förhållandena kan vara ett geografiskt 

område eller verksamheten inom speciell sektor eller någon annan form av 

ansvarsområde. Vi talar om kommunen och kommunalpolitiken, vilket avser 

både kommun och landsting, respektive kommunalpolitik och landstingspolitik. 

Möjligheterna och arbetsförhållandena förändras när vi går från majoritet till 

opposition – eller tvärt om. Men uppgifterna förblir i hög utsträckning detsamma. 

Skillnaderna är stora, och det ska givetvis vara de lokala förhållandena 

som styr hur vi lägger upp vårt kommunalpolitiska arbete. Men i grunden är det 

kommunalpolitiska uppdraget detsamma, likheterna är större än skillnaderna.

Planeringsverktyg 

Till varje avsnitt finns ett planeringsverktyg där gruppen planerar sitt arbete på 

det aktuella området och skriver in vad man kommer överens om och vad som 

ska göras. 

Svaren sparas och kan sedan skrivas ut som en arbetsplan för gruppen och 

användas för uppföljning och detaljplanering. 

Avsnitten tar upp följande områden: 

2. Vårt uppdrag 

Avsnittet behandlar vår grundsyn när det gäller uppdraget och uppdrags givaren: 

vilket är vårt uppdrag som kommunalpolitiker och vilka är våra uppdragsgivare? 

Det är viktigt att vi har en gemensam bild av vad vi vill åstadkomma som kommunalpolitiker 

och för vilka vi vill göra det. En klar bild av uppdraget och uppdragsgivaren 

utgör utgångspunkten för vårt arbete och för planeringen av 

verksamheten på både kort och lång sikt – vi måste veta vad vi vill för att kunna 

leda utvecklingen rätt. Det handlar om: 

❏ Kartläggning – hur vi skaffar oss en god bild av verkligheten och den politiska 

diskussionen på vårt nämndområde. Vilka som är våra politiska 

huvudmotståndare och vad de kan driva för frågor. Vilka intresse grupper vi 

kommer att arbeta med och så vidare. 

❏ Mål – vilka politiska mål vi ska sätta för vårt arbete. Hur vi beskriver vår 

vision och mål på kort och lång sikt, hur vi utformar vårt budskap. 

❏ Målgrupper – vilka grupper vi i första hand ska inrikta oss på i vårt kommunalpolitiska 

arbete. Hur vi kan få till stånd kontakt och samtal med dem. 

I planeringsuppgiften sammanfattar gruppen diskussionerna om uppdraget och 

uppdragsgivare, etiska regler med mera. Vi definierar mål för vårt arbete under 

mandatperioden, målgrupper och vi utformar vårt budskap i detalj. 

3. Vår grupp 

I nämndgruppen lägger vi fast politiken. Här är vi bland partivänner och kan ha 

ett fritt meningsutbyte, pröva argumenten öppet och veta att det stannar bland 

de närvarande. 

I gruppen lägger vi också fast vårt kommunalpolitiska arbete, till exempel när 

det gäller kontakter med medborgarna, brukare, massmedia och partiorganisationen. 

Vi fördelar arbetsuppgifterna så att alla i nämndgruppen kommer in i 

arbetet och deltar. 

Avsnittet tar upp arbetet i nämndgruppen: vårt grundläggande synsätt, vad som 

ska känneteckna vårt arbete i gruppen, den praktiska uppläggningen och arbetsfördelningen. 

Vi tar särskilt upp vad som krävs för att alla i gruppen ska komma 

till sin rätt och utvecklas. 

I planeringsuppgiften lägger vi fast hur vår grupp ska arbeta på kort och lång 

sikt. 

Introduktion 

7

8 

Introduktion 

4. Vår kommun 

I detta avsnitt tar vi upp kommunens uppgifter och organisation, det regelverk 

som utgör ramen för det kommunalpolitiska arbetet. Vi går också översiktligt in 

på den kommunala ekonomin och den principiella ansvars- och arbetsfördelningen 

mellan nämnder, kommunstyrelse och fullmäktige. Avsnittet syftar till 

att ge en faktabakgrund för vårt eget arbete i gruppen. 

Huvuduppgiften för Uppdraget är att vara ett hjälpmedel för vårt politiska 

arbete i nämndgruppen. Det innebär att vi inte kommer att gå in på kommunallagens 

bestämmelser och dess praktiska tillämpning i detalj. Ytter ligare ett skäl 

till detta är att kommunerna har stor frihet att själva bestämma hur de ska fullgöra 

sina skyldigheter. Därmed skiljer sig förhållandena åt högst väsentligt. 

I planeringsuppgiften kartlägger vi hur det ser ut i vår egen kommun, hur vi har 

valt att organisera verksamheten, hur vi har fördelat arbets upp gifter och ansvar 

inom de ramar som framför allt kommunal lagen drar upp. 

5. Kontakten med partiet 

Som kommunalpolitiker är vi representanter för socialdemokraterna. Vi företräder 

partiet och arbetar för att förverkliga de program vi gått till val på. Vårt uppdrag 

är att aktivt driva vår politik inom vårt verksamhetsområde, att 

självständigt göra bedömningar och väga samman olika intressen. 

Även om den principiella uppdelningen mellan partiorganisationen och kommunalpolitikerna 

är klar, kan det vara mer komplicerat i praktiken. Gränserna är 

inte entydiga. Som kommunalpolitiker verkar vi inte i ett tomrum, utan i nära 

samarbete med partiorganisationen. Det är ett samarbete som baseras på sunt 

förnuft och där bägge parter har ett ansvar för att samarbetet fungerar: 

❏ Kommunalpolitikerna, för att informera och föra frågor vidare för diskussion 

och ställningstagande i partiorganisationen, för att ge partimedlemmarna 

goda möjligheter till påverkan, för att lyssna. 

❏ Partiorganisationen, för att föra vidare medlemmarnas och medborgarnas 

uppfattningar, för att ge klara riktlinjer och raka besked. 

I planeringsuppgiften lägger vi fast hur våra kontakter med arbetarekommunen 

och de socialdemokratiska grundorganisationerna ska fungera. 

6. Kontakten med medborgarna 

Uppdraget som politiker är alltid ett utåtriktat uppdrag. Ska vi kunna företräda 

medborgarna krävs alltid kunskaper om medborgarnas behov och idéer. Ska vi 

som kommunalpolitiker kunna få dessa kunskaper krävs levande kontakter med 

medborgarna. Det krävs lyhördhet. Det krävs praktiskt arbete, planering och att 

alla i gruppen tar sin del. Men framför allt krävs det medvetenhet om medborgarkontakternas 

betydelse och en vilja – från partiorganisationen och från oss 

som kommunalpolitiker – att prio ritera dessa kontakter. 

Konkurrensen om kommunalpolitikernas tid är ofta stor. Det är lätt att dras in i 

sammanträdesrummen, läsa handlingar, lyssna på föredragningar och fatta beslut. 

Många kommunalpolitiker lägger ner mycket tid på sitt uppdrag. De blir bättre 

tjänstemän än tjänstemännen. Men det är inte bara det som är viktigt för en 

kommunalpolitiker. Kontakterna med människorna, samtalet, lyssnandet är alltid 

den främsta politiska uppgiften.

För att bli bra kommunalpolitiker måste vi bryta upp från samman trädesrummen 

och prioritera kontakterna med medborgarna! 

Ett dåligt utåtriktat arbete beror delvis på att vi prioriterar fel. Men det beror 

också på osäkerhet, ovana och rädsla. Det utåtriktade arbetet ställer andra krav 

på oss. Vi ska ta initiativ, prata med folk, lyssna, förklara och försvara. Det kommer 

inte att sköta sig själv, utan kommer att kräva både tid och planering. 

I planeringsuppgiften går vi igenom våra kontakter med medborgarna – vilka 

grupper vi ska prioritera i vår grupp, hur vi ska bära oss åt. 

7. Kontakten med massmedia 

De flesta människor möter i dag politiken via massmedia. Även i kommunal - 

politiken har radio, TV och tidningar omedelbar genom slags kraft och blir 

genom sin räckvidd en oslagbar kanal för att nå så många människor som möjligt. 

I detta avsnitt tar vi upp kontakterna med media. 

I en demokrati är det självklart att olika förslag ställs mot varandra, debatteras 

och kritiseras. Där har vi som kommunalpolitiker en roll – och media en helt 

annan. Vill vi bilda opinion för våra idéer måste vi synas och höras. 

Vi är beroende av massmedia för att sprida våra politiska budskap. Men samtidigt 

har vi som kommunalpolitiker ibland en misstänksam attityd gentemot 

massmedia. Visst finns det exempel på att media inte fullgör sina skyldigheter 

och inte behandlar oss juste – men ibland ligger felet hos oss: vi är misstänksamma, 

slutna och ser inte nyheterna i vår egen verksamhet. 

Viktiga tumregler för kontakterna med journalister är öppenhet, tillgänglighet 

och ärlighet. Det handlar om att långsiktigt bygga upp ett förtroende och en 

respekt för oss som företrädare för ett politiskt parti. Det hand lar om att förstå att 

journalistens uppgift är att granska oss som makt havare. 

Ska vi nå ut måste vi själva som kommunalpolitiker medvetet arbeta med våra 

mediakontakter, diskutera och planera vad vi ska ta upp, fördela arbetet inom 

gruppen. Det gör vi i planeringsuppgiften i detta avsnitt. 

8. Kontakten med chef och personal 

I princip är skiljelinjen mellan kommunalpolitiker och de kommunala tjänstemännen 

enkel: politikerna fattar beslut och utformar politiken, tjänstemännen 

verkställer och bereder. 

I praktiken är gränsen svårare att dra. Har politikerna verkligen förutsättningar 

att styra? Är det alltid de som fattar besluten? Är tjänstemännen alltid lojala? 

Uppfattar verkligen medborgarna någon skillnad mellan tjänstemännen och 

politikerna – eller ser de politikerna som företrädare för förvaltningen? 

Det här avsnittet handlar om vårt förhållande som kommunalpolitiker till den 

kommunala förvaltningen, till förvaltningsledning, till övrig personal och till de 

fackliga organisationerna. Vi tar också upp vårt ansvar för att motverka byråkrati 

och underlätta medborgarnas kontakter med den kommunala apparaten. 

I planeringsuppgiften lägger vi fast hur kontakten med förvaltningen – med 

chef, tjänstemän och fack – ska fungera. 

Introduktion 

9

10 

Introduktion 

9. Oppositionsarbete 

Att vara i opposition är inte lika intressant som att vara i majoritet, men inte 

mindre viktigt. Detta avsnitt handlar om oppositionsarbete och betydelsen av att 

göra en medveten och strategisk planering av oppositionsarbetet. Det handlar 

om att på bästa sätt ta tillvara på de resurser vi har och planera arbetet på ett 

sådant sätt att vi lyckas bättre i kommande val. 

Val vinns mellan val och för detta behövs ett aktivt och genomtänkt politiskt 

arbete under hela mandatperioden – det behövs en nedtecknad politisk strategi 

och handlingsplan. 

I detta avsnitt finns en vägledning i hur vi kan gör en politisk strategi och handlingsplan 

som är förutsättningen för ett framgångsrikt oppositionsarbete. 

10. Facklig-politisk samverkan 

Avsnittet handlar om facklig-politisk samverkan, vad det är, vilken betydelse det 

har haft och fortfarande har. Hur ser facklig-politiska samverkan ut i dag och 

vilken betydelse har det för oss som politiskt förtroendevalda? 

Avsnittet går igenom den rollfördelning som gäller mellan partiet och facket, 

ansvarfördelningen och det gemensamma intresset. 

Här får vi också idéer på hur vi kan arbeta fackligt – politiskt. Planeringsunderlaget 

är ett utförligt hjälpmedel för den egna planering. 

11. Jämställdhetsarbete 

Varannan damernas och lika lön för likvärdigt arbete är exempel på viktigt jämställdhetsarbete. 

Men det är mycket mer än så. Även om vi tycker att vi nått 

långt i vårt jämställdhetsarbete så återstår en hel del. 

Detta avsnitt ger oss lite att fundera på och vägledning i hur vi kan bli mer jämställda 

inom vårt politiska område. 

Vad är det vi ser när vi sätter på oss jämställdhetsglasögonen. Hur kan vi kartlägga 

och utveckla vår verksamhet så den blir jämställd? 

Planeringsunderlaget hjälper oss att bli medvetna om det som behöver göras för 

att vår verksamhet ska bli jämställd. 

12. Integration och mångfald 

Detta avsnitt tar upp vårt arbete med integrationsfrågor i det kommunalpolitiska 

vardagsarbetet. Avsikten är att vi alltid ska ha ett integrationspolitiskt perspektiv 

och ställa oss frågan hur vår politik och vår verksamhet påverkar dessa 

frågor – och se till att vi alltid motverkar segregation och diskriminering och 

medverkar till mångfald och integration. 

13. EU – en politisk nivå 

Sverige är med i EU och EU är en politisk nivå som på olika sätt påverkar vårt 

lokala politiska arbete. Därför måste vi lära oss mer om EU för att kunna 

påverka även den nivån.

I detta avsnitt, som är ganska omfattande, beskrivs EU och hur det påverkar oss 

och vår vardag i kommuner och landsting, men också hur vi kan påverka EU. 

Många av de beslut som vi fattar i kommuner och landsting är beroende av de 

beslut som EU fattat. Detta avsnitt ger oss kunskap om EUs roll och på vilka 

sätt partiarbete bedrivs inom EU. 

Planeringsunderlaget bidrar till att öka vår medvetenhet om EU. 

14. Utvärdering 

Tidigare har vi behandlat planeringen av vårt arbete som kommunalpolitiker, 

mål och strategi. Detta avsnitt handlar om hur vi lägger upp utvärderingen av 

våra mål och vårt arbete, både när det gäller den kommunala verksamheten 

inom vårt nämndområde och vårt eget arbete som kommunalpolitiker. 

Ofta blir målen bara formuleringar på papper och planerna någonting vi diskuterar, 

enas om och sedan placerar i bokhyllan – de glöms snabbt bort i det politiska 

vardagsarbetet. 

För att målen ska bli effektiva styrmedel och planerna meningsfulla krävs att vi 

alltid genomför en systematisk utvärdering, att vi stämmer av att utvecklingen går 

åt rätt håll och i hur hög grad vi når våra mål. Det kräver i sin tur att målen är formulerade 

så att de verkligen går att utvärdera och mäta. Utvärderingen ska alltid 

vara en naturlig del av vår plane ring. 

I planeringsuppgiften bestämmer vi hur vi i vår grupp ska utvärdera arbetet och 

resultaten under mandatperioden. 

Introduktion 

11

12 

Introduktion 

Planeringsuppgift 

Diskutera i gruppen hur ni ska arbeta med Uppdraget. 

Vilka avsnitt känns angelägna för er? 

I vilken ordning ska ni behandla avsnitten? 

Hur ska ni praktiskt arbeta med de olika avsnitten? 

– När ska ni diskutera ert arbete? 

– Ska någon i gruppen förbereda diskussionen kring de olika 

frågorna?

Varför är du socialdemokrat? 

– Vad var det som vägde tyngst för din del – de grundläggande värde ringarna? 

En viktig, aktuell, fråga? Kamratskapet? 

– Vad svarar du om en granne eller arbetskamrat ställer frågan till dig? 

Varför blev du kommunalpolitiker? 

– Du valde inte bara att bli medlem i socialdemokraterna – du valde också att bli 

aktiv i kommunalpolitiken. Varför då? 

– Och varför blev det just detta uppdrag? 

Vad vill du uppnå? 

– Vad tycker du själv att du kan bidra med i just detta uppdrag? 

– Vad vill du engagera dig särskilt i? 

– Vilken fråga vill du driva – vilken förändring vill du uppnå? 

– Vad har du för hjärtefråga? 

Det är klokt att stämma av dina egna svar efter något år: har utvecklingen gått 

åt rätt håll? Får du möjligheter att arbeta med det du tänkt dig? 

Finns det anledning att ompröva vad du vill åstad komma? 

Introduktion 

13

14 

Introduktion

Vårt uppdrag 


2 

15

16 

Vårt 

uppdrag 

Vårt uppdrag – mål och strategi 

Det här avsnittet behandlar vår grundsyn när det gäller uppdraget och uppdragsgivaren: 

vilket är vårt uppdrag som kommunalpolitiker och vilka är våra 

uppdragsgivare? 

Det är viktigt att vi har en gemensam bild av vad vi vill åstadkomma som kommunalpolitiker 

och för vilka vi vill göra det. En klar bild av upp draget och uppdragsgivaren 

utgör utgångspunkten för vårt arbete och för pla ne ringen av 

verksamheten på både kort och lång sikt – vi måste veta vad vi vill för att kunna 

leda utvecklingen rätt. Det handlar om: 

❏ Kartläggning – hur vi skaffar oss en god bild av verkligheten och den politiska 

diskussionen på vårt nämndområde. Vilka som är våra politiska huvudmotståndare 

och vad de kan driva för frågor. Vilka intresse grupper vi kommer 

att arbeta med och så vidare. 

❏ Mål – vilka politiska mål vi ska sätta för vårt arbete. Hur vi beskriver vår 

vision och mål på kort och lång sikt, hur vi utformar vårt budskap. 

❏ Målgrupper – vilka grupper vi i första hand ska inrikta oss på i vårt kommunalpolitiska 

arbete. Hur vi kan få till stånd kontakt och samtal med dem. 

Vilket är uppdraget? 

Vilket är i grunden vårt uppdrag som kommunalpolitiker? Det är lätt att hamna i 

en diskussion om vad vi konkret vill åstadkomma under mandatperioden, vilka 

förändringar vi vill genomföra. Det är viktigt, men låt oss vänta med den diskussionen 

för att istället fundera över det grundläggande: vilket är vårt uppdrag, vilket 

är kommunalpolitikens uppgift i samhället? 

Uppdraget kan givetvis uttryckas på många sätt, men i grunden handlar det alltid 

om att möta medborgarnas behov – behov av trygghet, vård och omsorg när 

man är sjuk eller gammal, av en god utbildning och trygg uppväxt, av en bra 

miljö, kommunikationer och boende, av arbete och goda levnadsvillkor, för att 

nämna några områden. 

Att säga att kommunalpolitikens uppgift är att möta medborgarnas behov är 

naturligtvis inte samma sak som att säga att kommunalpolitiken ska möta alla 

medborgarnas behov, eller att behoven alltid ska mötas med kommunal verksamhet. 

Givetvis kan sättet att möta medborgarnas behov skifta. 

Det finns dock några utgångspunkter för oss som socialdemokrater: 

❏ Vi vill möta medborgarnas behov tillsammans med medborgarna – inte åt 

dem. Den kommunala verksamheten bygger på demokratisk styrning och 

medborgarnas medverkan. Öppenhet och en stående inbjudan till medbor-

garna att delta, ta initiativ, påverka är viktiga inslag. Kommunalpolitikens 

uppgift är därför ofta att erbjuda möjligheter, skapa förutsättningar och ta 

tillvara engagemanget. 

❏ Vi vill möta behoven utifrån våra grundläggande socialdemokratiska värderingar 

om rättvisa och solidaritet och enligt den politiska vilja och vision vi 

uttryckt i program och i mötet med väljarna. 

❏ Vi vill möta medborgarnas behov på ett effektivt sätt och hushålla med 

ekonomiska, mänskliga och miljömässiga resurser. 

Med detta synsätt sätter vi medborgaren och medborgarens behov i centrum. 

Kartlägg verklighet och behov 

Om medborgarnas behov är utgångspunkten blir det en viktig uppgift för oss 

som politiker att ha en god bild av just medborgarnas behov – vi behöver veta 

hur medborgarna ser på verksamheten, vad som är viktigast, vad som fungerar 

bra och vad som fungerar mindre bra. 

Att ha en klar bild av verkligheten är en nödvändig utgångspunkt när vi ska 

sätta våra mål och dra upp riktlinjer för vårt arbete. Om vi inte vet utgångspunkten 

är det svårare att veta åt vilket håll vi ska gå för att nå målet. 

Säkert har vi redan stora delar av bakgrunden klar för oss. Men det är ändå klokt 

att systematiskt diskutera igenom dessa frågor i nämndgruppen – vi bygger på 

vår bild så att den blir mer komplett och vi ser till att alla har samma kunskap 

och utgångsläge i de kommande diskussionerna. 

Den politiska debatten 

För oss som kommunalpolitiker är det viktigt att ha en klar bild av den politiska 

debatten inom vårt nämndområde. Det handlar både om den rent lokala debatten 

och om den debatt som kan förekomma i andra kommuner och på riksplanet 

och som är av intresse för oss. 

Några områden vi bör gå igenom är följande: 

Den lokala politiska debatten. 

Har det varit någon lokal debatt som berör vårt nämndområde? 

Har lokaltidningen tagit upp någon sådan fråga? 

Har våra frågor diskuterats på tidningarnas insändarsidor? 

Våra motståndare. 

Vilka förslag har våra politiska motståndare väckt? Kolla i deras budgetförslag 

eller i förslag som tidigare lagts fram i nämnden eller i fullmäktige. 

Vad tror vi att de kan komma att aktualisera? En fingervisning kan vi få genom 

att läsa deras program inför valet – finns det något som berör vårt nämndområde 

där? Dessutom bör vi diskutera våra motståndares starka respektive svaga sidor: 

Var står de starka? Vilka grupper vinner på deras förslag? Vilka grupper förlorar 

på deras politik? Vilken är bilden av våra motståndare hos medborgarna? 

Hur tror vi att de uppfattas bland medborgarna? 

Ideologiska skillnader. 

Förutom skillnader när det gäller konkreta frågor bör vi ha en klar bild över de 

ideologiska skillnaderna mellan oss och våra motståndare på vårt nämndområde. 

Vårt 

uppdrag 

17

18 

Vårt 

uppdrag 

Var går skiljelinjerna? Vad har ideologin för betydelse i det praktiska arbetet i 

nämnden? Vilket eller vilka partier är våra huvudmotståndare? Vilka kan vi 

sam arbeta med? 

Förslag från andra håll. 

Vi går senare in på vilka intressegrupper vi kan komma att jobba med inom vårt 

nämndområde. Vi bör kartlägga vilka förslag som har väckts från olika håll, från 

intressegrupper, föräldrar, anhöriga och så vidare. Vilka förslag kan vi räkna med 

aktualiseras på nytt? Vad är vår egen uppfattning? 

Trender och övergripande förändringar. 

Diskutera vilka övergripande förändringar i samhället, trender, som har betydelse 

för vårt nämnd område. 

Vårt nämndområde 

Grundläggande för vårt kommunalpolitiska arbete är att ha god kunskap om 

vårt nämndområde, om verksamheten och den verklighet vi verkar i. Våra egna 

behov av att kartlägga nämndområdet varierar naturligtvis kraftigt efter erfarenhet 

och bakgrund. Vilka metoder och vägar vi använder varierar också. Genom 

att gå igenom protokoll, bokslut och budget, liksom att genomföra studiebesök 

kan vi bygga på vår kunskap om de sakfrågor och verksamhetsområden vi 

behandlar i nämnden. 

Vi bör gå igenom: 

Verksamheten i dag, både när det gäller kvantitet och kvalitet. 

Hur har omfattning och inriktning förändrats under senare år? 

Behoven i dag. 

Hur svarar verksamheten mot de behov vi känner till? 

Finns det andra, mer effektiva vägar att möta behoven? 

Planeringen. 

Vad säger den planering som gäller i dag? Det kan vi ofta hitta i budget och 

flerårsplaner. 

Vilka tankar om förändringar, nedskärningar och utbyggnad har diskuterats? 

Personalen. 

Hos såväl förvaltningsledning som personalen i övrigt finns en god kunskap om 

dagens verksamhet och morgondagens behov. Ofta finns också idéer och förslag på 

hur verksamheten bör förändras och effektiviseras. 

Ekonomi. 

Ibland möter vi invändningen att det är meningslöst att planera verksamheten 

och diskutera inriktningen, eftersom de ekonomiska problemen gör att vi hela tiden 

måste skära ned verksamheten och pruta. De ekonomiska problemen gör det i själva 

verket extra viktigt att föra en medveten politisk diskussion om mål och inrikt - 

ning, prioriteringar och prutningar. Annars riskerar vi att konsekvenserna av 

besparingarna slår hårdast på den verksamhet och mot de grupper vi vill värna. 

En viktig utgångspunkt är att klarlägga den ekonomiska utvecklingen under 

mandatperioden och diskutera vad det innebär för våra måldiskussioner: vad är 

viktigast att slå vakt om? Vad kan effektiviseras? Vad bör omprövas? Vad kan 

göras på något annat sätt? 

En genomgång av verksamheten inom vårt område kan bli omfattande och tidskrävande. 

Självklart är inte avsikten att vi ska ha en detaljkunskap på alla områden 

– men vi ska ha tillräcklig översikt för att kunna sätta mål för verksamheten 

och de förändringar vi vill se under mandatperioden. Det kan vara bra att dela

upp genomgången av verksamhetsområdet inom gruppen så att alla får sin del 

att kartlägga. 

Vi själva 

På samma sätt som vi behöver en klar bild av våra motståndare bör vi se till att 

vår självbild är den rätta. Det handlar om hur vi tror att medborgarna och våra 

målgrupper uppfattar oss. 

Var självkritisk och öppen: 

Vilka gynnas av vår politik – vilka får stå tillbaka? 

Hur ser resultaten ut? Kan vi peka på konkreta förändringar och förbättringar 

som medborgarna kunnat märka? Hur skulle det sett ut om vi kunnat genomföra 

vår politik? 

Vilka är våra starka sidor – och vilka är våra svaga? 

Vilken tror vi är vår framtoning bland väljarna: Står vi för förnyelse och utveckling 

– eller för stillastående, byråkrati och pessimism? Uppfattas vi som lyssnande 

och öppna – eller som maktfullkomliga? Ser man oss som regeringsdugliga – eller 

som handlingsförlamade? Som konstruktiva eller gnälliga? 

Diskutera bilden av oss. Tycker vi själva att den stämmer? Om inte: på vilka 

punkter är den missvisande och orättvis? Och framför allt: vad behöver vi göra 

för att ändra bilden av oss? 

Politisk vilja 

En viktig utgångspunkt för vårt kommunalpolitiska arbete är den politiska vilja 

och vision vi uttryckt i program och presenterat för väljarna i valrörelsen och på 

andra sätt. 

Givetvis varierar förhållandena och traditionerna mellan kommunerna. På vissa 

håll presenterar vi heltäckande och detaljerade handlingsprogram, på andra sammanfattar 

vi vår färdriktning och vår politiska vilja i kortfattade principer och 

riktlinjer. Oavsett vad som gäller hos oss är det självklart att de program som antagits 

av partiet utgör riktlinjer för vårt kommunalpolitiska arbete; för hur vi ska 

möta medborgarnas behov. 

Därför är en viktig uppgift att gå igenom de program och riktlinjer som finns 

och diskutera vad de innebär för vårt arbete i gruppen. Det kan gälla olika program: 

✓ Det kommunala handlingsprogrammet. Det program som arbetarekommunen 

fastställt och presenterat inför valet. 

✓ Lokala program. På många håll har partiet presenterat lokala program för 

en viss stadsdel eller kommundel. Det lokala programmet kan även ta upp 

mindre frågor. 

✓ Centrala program. Partiets övergripande program, fastställda av partikongress 

och partistyrelse, kan utgöra riktlinjer som har stor betydelse för den 

kommunala verksamheten. 

✓ Vallöften. Under den lokala debatten före och under valrörelsen förekommer 

det ofta att våra företrädare på partiets vägnar gör utfästelser i form av 

initiativ i kommunfullmäktige, debattartiklar och uttalanden. 

Vårt 

uppdrag 

19

20 

Vårt 

uppdrag 

Samverkan med andra partier 

När vi sätter upp våra mål för arbetet under mandatperioden är de program vi 

presenterat före valet en utgångspunkt. Men det politiska läget, styrkeförhållandena 

efter valet, spelar givetvis en viktig roll. I flera av de kommuner där vi befinner 

oss i en majoritetsställning behöver vi prata oss samman med ett eller 

flera andra partier när vi lägger fast målen för arbetet – alternativet kan vara att 

vi inte kan bilda en majoritet. Även i en enskild sakfråga kan vi ställas inför den 

situationen: vi kan kompromissa och få igenom huvuddragen men ge efter på 

annat – eller avstå och inte få igenom någonting alls. 

Det kräver lyhördhet och kompromissvilja. Det kräver att vi själva har klart för 

oss vad som utgör grundstenarna i den socialdemokratiska politiken och vad vi 

lättare kan förändra. Det viktiga är givetvis att diskutera var gränsen går – vad 

kan vi acceptera? 

Ibland diskuteras hur väljarna ser på den typen av kompromisser efter valet. 

Flera undersökningar tyder på att väljarna respekterar och upp skattar att partierna 

försöker samla sig till ett handlingskraftigt styre framför vad som uppfattas 

som partipolitiskt käbbel. 

Mål 

En förutsättning för att åstadkomma resultat är att ha en klar bild av våra mål: 

vad är det vi vill uppnå, vilken är vår uppgift, åt vilket håll ska vi gå. Har vi inte 

målet klart för oss är det lätt att vi blir styrda istället för att styra. 

Inför valet uttrycker vi ofta våra övergripande mål – för vårt kommunalpolitiska 

arbete liksom för de olika nämndområdena – i handlingsprogram, debattartiklar 

och valmaterial. Men för att vara vägledande för vårt arbete i nämndgruppen är 

det nödvändigt att vi omsätter dessa övergripande mål med konkreta, tydligt 

avgränsade mål på lång och kort sikt. Huvudfrågan är då: vad betyder det övergripande 

målet för vår verksamhet? Vad vill vi konkret uppnå på lång och kort 

sikt? 

Här uppehåller vi oss i första hand vid det som utgör våra politiska mål med arbetet 

i nämndgruppen. I det kommunala planeringsarbetet ingår ofta att sätta 

administrativa och verksamhetsmässiga mål. Planerings systemen varierar kraftigt 

mellan kommunerna, men självklart är det viktigt för oss att eftersträva att 

våra politiska mål kan slå igenom också i nämndens och förvaltningens mer formella 

planering. 

Vad är ett mål? 

Mål kan formuleras på många olika sätt. Tyvärr ser vi ofta exempel på mål som 

inte fyller sitt syfte, det vill säga som inte talar om vad vi vill uppnå. Ofta ser vi 

också hur mål och medel sammanblandas. 

En viktig grundregel är att vi ska uttrycka våra mål som en beskrivning av vad vi 

vill uppnå, inte vad vi ska göra. Målet ska uttrycka ett framtida tillstånd: ”när vi 

har arbetat med detta område under mandatperioden ska verkligheten se ut så 

här:...”.

Vi ska alltså undvika att uttrycka mål av typen ”vi ska anställa ytterligare 25 

hem vårdare”. Det är ett medel. Målen är istället att ”alla pensionärer ska få hemservice...”. 

Vi ska eftersträva att våra mål är: 

✓ Tydliga, de ska inte kunna missuppfattas. Man ska kunna se det framför sig. 

✓ Mätbara eller åtminstone möjliga att utvärdera. Vi ska alltså veta när vi har 

uppnått målet, eller i vilken grad vi uppnått målet. 

✓ Aktivitetsinriktade. Det ska krävas handling, att vi följer upp målet med 

konkreta insatser, för att det ska uppnås. Målet måste utgöra en utmaning, 

vi måste känna att det fordras att vi anstränger oss för att nå det. 

✓ Realistiska. Det måste uppfattas som verklighetsförankrat, vi måste känna 

att målet är möjligt att uppnå. 

✓ Tidsbegränsade. Vi ska ange när målet ska vara uppnått. 

Typ av mål 

Även om vi formulerar våra mål som en beskrivning av verkligheten kan de vara 

sinsemellan mycket olika. Vanligast är verksamhetsmål och känne teckensmål. 

Med verksamhetsmål uttrycker vi hur vi vill att verksamheten ska se ut: ”vid 

mandatperiodens slut har alla barn tillgång till...”, ”kan alla pensionärer får den 

service...” och liknande. 

Men ofta är människornas inställning eller attityd lika viktig. Med känne teckensmål 

uttrycker vi hur medborgarna eller en viss målgrupp ska uppfatta verksamheten 

eller oss som kommunalpolitiker: ”vid mandatperiodens slut ska fyra 

av fem tycka att kommunen kännetecknas av effektivitet...”, ”att kommunen utvecklas 

i rätt riktning” och liknande. 

Verksamhetsmål är relativt lätta att mäta, till exempel genom att utnyttja tillgänglig 

statistik. Känneteckensmål, som ofta är lika viktiga för oss som kommunalpolitiker, 

kräver att vi på något sätt skaffar oss en tillförlitlig bild av vad 

människorna verkligen tycker. Det kan man göra genom olika former av enkäter 

bland brukarna eller medborgarna, genom attitydundersökningar och på andra 

sätt. Dessa bör vara regelbundna om man vill kunna mäta förändringar. 

Mål på olika nivåer 

När vi arbetar med att formulera våra mål är det ofta till hjälp att se målen i 

olika nivåer, beroende på hur omfattande de är och vilken tidsperiod de omfattar. 

Pröva att diskutera mål i följande tre nivåer: 

1. Vision 

Visionen uttrycker vårt övergripande mål för ett visst område. När vi formulerar 

vår vision behöver vi inte känna oss strikt begränsade av dagens resurser och inte 

strikt bundna till en viss tidsperiod – även om vi naturligtvis formar vår vision i 

medvetande om hur verkligheten ser ut i dag... Med visionen uttrycker vi hur vi 

skulle vilja att verkligheten såg ut om vi kunde önska fritt. 

Vårt 

uppdrag 

21

22 

Vårt 

uppdrag 

2. Långsiktiga mål 

För oss som kommunalpolitiker är det naturligt att forma våra långsiktiga mål 

för mandatperioden, det vill säga för den kommande fyraårsperioden. Med våra 

långsiktiga mål bör vi uttrycka hur vi vill att verkligheten ska se ut på vårt 

nämndområde och olika verksamhetsområden när mandat perio den närmar sig 

sitt slut. 

Vision och långsiktiga mål ska hänga ihop. Vi utgår från visionen och frågar oss: 

om vi ska närma oss den vision vi satt upp, vad måste vi uppnå under mandatperioden? 

3. Kortsiktiga mål 

Det räcker dock inte att sätta upp mål för en så lång period som mandatperioden 

utgör. Ibland skjuter vi de praktiska insatserna framför oss – vi har ju flera år 

på oss. 

Därför bör vi bryta ner de långsiktiga målen på kortare sikt, naturligen per verksamhetsår. 

Huvudfrågan är då: om vi vill uppnå vårt långsiktiga mål när mandatperioden 

är slut, vad måste vi då uppnå under detta verksamhetsår för att 

närma oss det långsiktiga målet? 

Kortfattat budskap 

När vi arbetat igenom mål för vårt arbete i nämnden och nämndgruppen har vi 

en bild av vad vi ska åstadkomma. Men vi behöver också kortfattat kunna berätta 

för medborgarna och för olika målgrupper vad vi har för inriktning, vilken 

verksamhetsidé vi har. Då duger det inte att hänvisa till ett program eller till ett 

omfattande måldokument. Vi behöver mycket kort kunna svara på frågan ”vad 

vill ni åstadkomma?”, ”vad kommer ni att göra?” eller liknande när den ställs av 

en medborgare. 

Det är klokt om vi tvingar oss själva att formulera ett sådant budskap. Då får vi 

ett koncentrerat besked att ge till dem som är intresserade. Alla som är med i 

nämndgruppen kan använda samma beskrivning. 

Försök forma ett kort budskap som sammanfattar: 

✓ vad vi vill åstadkomma, 

✓ för vem eller vilka vi vill göra det, 

✓ varför vi vill göra det, 

✓ hur vi vill göra det, 

✓ vad som skiljer oss från våra politiska motståndare. 

Diskutera också språket i budskapet. Vad uttrycker vårt ordval? Vilken bild vill 

vi förmedla av oss själva och partiet? Använder vi ett överhetsperspektiv och 

pratar om abstrakta begrepp är det förstås svårt att uppfatta oss som lyssnande, 

som ”vanligt folk”.

Uppdragsgivare – målgrupp 

Uppdrag och uppdragsgivare hänger intimt ihop. Har vi grundsynen att vårt 

uppdrag som kommunalpolitiker är att möta medborgarnas behov, är också uppdragsgivaren 

självskriven: det är medborgarna. 

Att medborgarna är politikernas uppdragsgivare är självskrivet i en demokrati. 

Vi väljs av medborgarna, antingen direkt i allmänna val till fullmäktigeförsamlingarna, 

eller indirekt, av fullmäktige till nämnder och andra organ. Visserligen 

företräder vi partiet, vi är valda för att genomföra våra idéer och program, men 

partiets och vår uppdragsgivare som kommunal politiker är medborgarna. 

Det är en enkel princip. Det borde också vara enkelt i praktiken. Men i takt med 

att kommunerna och deras arbetsuppgifter växt och förändrats har verkligheten, 

en del politikers syn på sin roll och medborgarnas syn på politikerna påverkats. 

Vi ser ibland exempel på hur politiker i praktiken upplevs som företrädare för 

förvaltningen, organisationen eller apparaten. Kommunalpolitikern identifierar 

sig med tjänstemännen och framträder som förvaltningens företrädare gentemot 

medborgarna. Gränserna mellan politiker och tjänstemän suddas ut. Politikerna 

låter sig styras istället för att styra. 

Möjligen finns det anledning att fundera över om politikerna ibland ses som en 

egen grupp, att man ser politikerna som företrädare inte för medborgarna, utan 

för sig själva. Vi vet att avståndet mellan väljare och valda växt och att kommunalpolitikerna 

blivit ”de där”. 

Det är en överlevnadsfråga för socialdemokratin, den kommunala demokratin 

och tilltron till politiken, som väg att forma samhället att se medborgarna som 

vår uppdragsgivare. 

Därför är en viktig arbetsuppgift att ta reda på mer om vår uppdragsgivare, om 

våra målgrupper: vilka är de? Hur kan vi få kontakt? Hur kan vi få del av deras 

synpunkter och idéer? 

Målgrupper 

För vårt praktiska arbete är det nödvändigt att vi diskuterar vilka medborgare 

och medborgargrupper vi vänder oss till mer specifikt, vilka som är våra målgrupper. 

Ofta är det ganska enkelt: vi vet vilka som är berörda av vår verksamhet, vilka vi 

arbetar för i olika avseenden. Ibland är det svårare: arbetar vi i en kommundelsnämnd 

är kanske varje medborgare på ett eller annat sätt berörd av vår verksamhet. 

Det är viktigt att vi, så långt vi kan, bryter mer målgrupperna. Det gör det 

möjligt att på ett effektivt sätt hålla kontakt med dem, få deras synpunkter och 

kommunicera med dem. Vi måste oftast prioritera mellan olika grupper och 

försöka koncentrera insatserna. Huvud frågorna för en sådan diskussion är: 

Vilka är mest berörda och/eller intresserade av vårt verksamhetsområde och vår 

politik? Här gäller det att bryta ner målgruppen så mycket som möjligt för att 

våra insatser ska göra bäst nytta. 

Hur vi kan nå dem? Är de organiserade på något sätt? Finns det några föreningar 

som har intresse av våra frågor? Finns de registrerade i något öppet register där vi 

kan hitta namn, telefonnummer med mera? 

Vårt 

uppdrag 

23

24 

Vårt 

uppdrag 

Vänner och allierade. Finns det några grupper som delar vår uppfattning och kan 

hjälpa till att nå grupper som vi har svårt att få kontakt med? 

Vilka målgrupper vi väljer beror på de lokala förhållandena. Här kommer några 

exempel uppdelade efter ämnesområden. Det finns andra ämnesområden och 

andra målgrupper – detta är bara några tips. Diskutera vad som kan vara aktuellt 

för er. 

Äldrepolitik 

✓ Kommunens pensionärer eller en mindre grupp pensionärer: viss ålder, viss 

inkomst etc. 

✓ Boende på pensionärshotell och andra äldreinstitutioner. 

✓ Köande till plats i äldrevården. 

✓ Personal inom äldrevården. Ofta glömmer vi den kommunala personalen. 

Det bör vara självklart att vi redovisar våra planer för äldrepoli tiken också 

för dem som jobbar i äldrevården – och självklart bör vi fråga efter deras 

synpunkter. 

Barnomsorgen 

✓ Barnfamiljer med barn i en viss ålder. 

✓ Föräldrar med barn på dagis. 

✓ Föräldrar med barn i kö. 

✓ Personalen på dagis. 

Skolan 

✓ Eleverna och deras föräldrar. 

✓ Elevråden. 

✓ Lärare. 

✓ Övrig personal. 

✓ Hem och skolaförening. 

✓ Vuxenstuderande. 

Fritid och ungdomsfrågor, kultur 

✓ Föreningslivet. 

✓ Personal på fritidsgårdar och liknande. 

✓ Kulturföreningar, körer, teatergrupper och liknande. 

✓ Personal på bibliotek, konsthallar, museer med mera. 

Miljön 

✓ Miljöföreningar, miljögrupper, naturskyddsföreningar. 

✓ Lärare i skolorna.

Boende 

✓ De lokala hyresgästföreningarna. 

✓ Villaägarföreningar. 

✓ Bostadsrättsföreningar: HSB, Riksbyggen och privata. 

✓ Bostadssökande. 

✓ Boende i vissa bostadsområden, där vi föreslår förändringar. 

✓ Boende hos det kommunala bostadsföretaget. 

Arbetslöshet, arbetsmarknad 

✓ Arbetslösa inom kommunen, kommundelen. 

✓ Småföretagare. 

✓ Arbetsförmedlingens personal. 

Vårt 

uppdrag 

25

26 

Vårt 

uppdrag 


Sammanfatta er diskussion om uppgift, mål och målgrupp. 

Kartläggning 

Hur ser vår verklighet ut? 

– Vad berör oss i den politiska debatten? 

– Hur uppfattas vi själva? 

Mål 

Hur ser vår vision ut? 

– Vilka är våra mål på lång sikt, för hela mandatperioden? 

– Vilka är våra mål på kort sikt, för det kommande verksamhetsåret? 

Budskap 

Hur sammanfattar vi våra ambitioner i ett kortfattat budskap? 

Målgrupp 

Vilka grupper riktar vi oss särskilt till? 

– Kan vi bryta ner målgrupperna? 

– Går våra målgrupper att identifiera?

Vår grupp 


3 

27

28 

Vår grupp 

Vår grupp 

I nämndgruppen lägger vi fast politiken. Här är vi bland partivänner och kan ha 

ett fritt meningsutbyte, pröva argumenten öppet och veta att det stannar bland 

de närvarande. 

I gruppen lägger vi fast vårt kommunalpolitiska arbete när det gäller kontakter 

med medborgarna, brukare, massmedia och partiorganisationen. Vi fördelar arbetsuppgifterna 

så att alla i nämndgruppen kommer in i arbetet och deltar. 

Detta avsnitt tar upp arbetet i nämndgruppen. Vårt grundläggande synsätt, vad 

som ska känneteckna vårt arbete i gruppen, den praktiska uppläggningen och 

arbetsfördelningen. Särskilt tar vi upp vad som krävs för att alla i gruppen ska 

komma till sin rätt och utvecklas. 

Vi börjar med att diskutera kraven på oss som kommunalpolitiker och våra egna 

förväntningar och ambitioner. Vad är det just jag vill åstadkomma med mitt 

kommunalpolitiska engagemang. 

Politikerrollen – möjligheter och påfrestningar 

Uppdragen som kommunalpolitiker skiljer sig i hög grad åt. Att sitta som ersättare 

i en nämnd är inte samma sak som att vara ordförande; att vara fritidspolitiker 

är inte samma sak som att vara kommunalråd. 

Men oavsett uppdraget innebär rollen som kommunalpolitiker alltid både möjligheter 

och påfrestningar. Det innebär möjligheter att påverka, att delta i samhällsbyggandet, 

att vara med och utveckla. Men det innebär också personliga 

påfrestningar och risk för konflikter. 

Trycket på politikerna 

Uppdraget som kommunalpolitiker innebär alltid ett visst tryck, personliga påfrest 

ningar och risk för konflikter. Även ett begränsat nämnd uppdrag kan växa. 

Det ställs krav på vår medverkan i olika sammanhang, på att vi ska möta medborgarna 

och förklara, ibland, komplicerade sammanhang. Vi får kanske möta misstro 

och ibland uteblir resultaten. 

Under senare år har avhoppen från politiskt arbete ökat. Kom munal politiker 

lämnar sina uppdrag i förväg, under pågående mandatperiod. Rekryteringen till 

kommunalpolitiska uppdrag försvåras. Vi talar om partiernas kris samtidigt som 

det politiska intresset är stort och växande. Vi vet att bland de grupper som är 

särskilt svåra att rekrytera till politiskt arbete, framför allt ungdomar, finns ett 

stort intresse för samhälls frågor.

Vi tar inte här upp någon allmän diskussion om partiernas eller politikens kris. 

Men för oss som kommunalpolitiker är det viktigt att diskutera de problem som 

vi kan komma att möta i just den rollen och hur vi bäst tar itu med dem. När vi 

går igenom den kritik och det missnöje som finns med rollen som kommunalpolitiker 

är det några huvudpunkter som återkommer. 

Praktiska arbetsförhållanden 

De praktiska arbetsförhållandena anförs ofta som skäl till tveksamhet inför 

kommunalpolitiskt arbete och till avhopp. Tiden räcker inte till och uppdraget 

innebär konflikter med familjelivet, arbetslivet och med andra fritidsintressen. 

Man väljer bort kommunalpolitiken. 

De praktiska problemen är allvarliga. Vi riskerar att stora grupper stängs ute från 

de politiska arbetet och att avståndet mellan valda och väljare ökar. 

Men de är samtidigt möjliga att göra något åt genom: 

✓ att se till att arbetsformer, sammanträdestider och arbetsförhållanden är 

vettiga och anpassas till våra möjligheter, 

✓ ersättningar och arvoden som gör det möjligt att åta sig kommunala uppdrag 

utan inkomstbortfall och med en rimlig ekonomisk kompensation, 

✓ att sprida arbetsuppgifterna inom gruppen så att alla deltar, 

✓ att prioritera, stötta varandra och acceptera att vi ibland måste säga nej. 

Politikermisstro 

Många kommunalpolitiker har under senare år mött misstro och misstänksamhet. 

Brukare, media och medborgarna har ifrågasatt både det politiska arbetet, 

resultatet av det och ibland både förmåga och den goda viljan hos kommunalpolitikerna. 

Det innebär självklart en påfrestning. 

Att möta misstron mot politiker och partierna är naturligtvis ett övergripande 

problem. För oss som kommunalpolitiker är det viktigt att arbeta intensivt med 

kontakterna med medborgarna och brukarna. 

Politikens innehåll 

Självklart är det så att kommunalpolitikerna på en del håll haft jobbiga år som 

dominerats av nedskärningar och prutningar. Man tog uppdraget för att vara 

med och utveckla en verksamhet – istället fick man vara med om att avveckla 

den. Man får gentemot brukare och medborgare ta det fulla ansvaret för politiken 

samtidigt som man känner att det egna inflytandet är begränsat. 

Att möta missnöjet med politikens innehåll är ett övergripande problem. För oss 

som kommunalpolitiker är en viktig uppgift att bejaka nytänkande, välkomna alternativ 

och få den bästa möjliga verksamheten inom de ramar som samhällsekonomin 

sätter upp. Det bygger på att vi har en demokratisk och väl fungerade 

diskussion om prioriteringar och effektivaste möjliga väg att svara mot medborgarnas 

behov. 

Vår grupp 

29

30 

Vår grupp 

Bristande inflytande 

Ytterligare en anledning till missnöje med uppdraget som kommunalpolitiker är 

att det ibland är svårt att se resultat av arbetet. Vissa kommunalpolitiker tycker 

att de inte har vare sig verklig insyn eller verkligt inflytande genom sitt uppdrag. 

Makten är, eller upplevs vara, koncentrerad till några få politiker med de heltidsengagerade 

kommunalråden i spetsen. Fritidspolitikerna tycker att de ställs inför 

fullbordat faktum. Även här handlar det om att se till att vi har en väl fungerande 

demokratisk process, främst inom partiet. 

Enighet och personligt svängrum 

Traditionellt sett ser vi inom socialdemokratin oss i första hand som representanter 

för partiet. Personerna har en undanskymd roll, och enigheten inom 

gruppen, inom partiet, sätts främst. 

Det finns skäl för ett sådant synsätt. Enighet ger styrka. Men det finns också 

skäl att diskutera en rimlig avvägning: 

❏ Ett problem är politikernas anonymitet. Avståndet mellan väljare och valda 

är stort. Partipolitiken och politikerna möts med misstro. Detta är ett avgörande 

samhällsproblem. Det är ingen tvekan om att en orsak är politikernas 

anonymitet. Tidigare var politikerna välkända i sin omgivning. I dag är det 

få som känner – eller vet om att de känner – någon kommunalpolitiker. Det 

är bara något enstaka kommunalråd som syns i massmedia. Andra kommunalpolitiker 

ligger medvetet eller omedvetet lågt. Ska vi kunna bryta anonymiteten 

måste vi visa att politiker är människor av kött och blod, som lever i 

samma verklighet som medborgarna. Då måste vi också acceptera att de har 

en egen profil, att de syns och hörs. Vi måste kunna visa att vi är individer. 

❏ Ett annat problem är konflikten mellan helhetssyn och delintressen. Som 

kommunalpolitiker i en kommundelsnämnd är det självklart att stå upp för 

medborgarnas intressen i kommundelen. I fullmäktige kanske vi tvingas 

göra en annan avvägning och prioritering. Ibland driver vi ändå kravet på 

en enhällig partilinje fullt ut – kommundelsnämndspolitikern tvingas företräda 

en anan linje än den hon/han tror på. Ofta har medborgarna svårt att 

förstå detta: man frågar sig varför inte en politiker i kommundelsnämnden 

slåss för sitt område. Kanske vinner vi större förståelse och respekt om vi accepterar 

att vi faktiskt hamnar på olika linjer och våra företrädare kan stå 

upp för sina del intressen. 

Diskussionen om behovet av ökat utrymme för personer inom politiken har 

bland annat resulterat i det ökade inslag av personval som tillämpats sedan valet 

1994. Den kandidat som stod på partiets valsedel och fick ett tillräckligt antal 

personliga röster lyftes upp och gick förbi övriga kandidater. 

Givetvis finns inget facit för hur vi ska se på avvägningen mellan behovet av 

enighet inom partiet som ger handlingskraft och styrka och behovet av personligt 

svängrum. Men det är viktigt att vi som kommunalpolitiker diskuterar det, 

vilka konflikter vi ser och hur vi ska hantera dem.

När vi inte kommer överens 

Ett syfte med nämndgruppens arbete är att vi som socialdemokratiska kommunalpolitiker 

eftersträvar ett enigt uppträdande och sammanhållning – eftersom 

det ger oss styrka och möjlighet att påverka utvecklingen. Men det finns också 

behov av ett personligt svängrum för den enskilde kommunalpolitikern. 

När det gäller den praktiska hanteringen av en eventuell oenighet i nämndgruppen 

är det viktigt att vi har en öppen diskussion. 

Det är naturligt att försöka överbrygga oenighet och hantera frågor så att vi kan 

hitta en gemensam syn baserad på våra program och mål, även om det kan kräva 

tid och arbete. Men ibland kan man även efter stora ansträngningar tvingas 

konstatera att det finns olika meningar som inte kan bryggas över. Man bör då i 

gruppen diskutera oenigheten. 

När det finns en bred majoritet i en fråga har det ofta ingen praktisk betydelse 

om en eller ett par av de socialdemokratiska representanterna har en annan mening 

än gruppen – det går ändå att bilda majoritet. En oenighet kan få större 

konsekvenser om majoriteten är bräcklig och en ledamot som röstar mot gruppens 

uppfattning kan betyda att majoriteten svänger. Gäller det principiella och 

viktiga frågor finns möjlighet att ta upp frågan för en bredare diskussion i fullmäktigegruppen 

eller arbetarekommunens styrelse. 

Normalt gäller gruppens majoritetsbeslut och alla våra representanter är skyldiga 

att följa det. Om någon inte anser sig kunna göra det ska detta anmälas vid 

gruppsammanträdet. Ibland kan man då komma överens om att det är lämpligt 

att en ersättare företräder partiet på det aktuella sammanträdet. Ingen ledamot 

kan dock tvingas avstå från sin plats. Praxis är sträng: om en gruppmedlem inte 

deltagit på gruppsammanträdet är hon eller han ändå skyldig att följa det beslut 

som fattats, såvida ledamoten inte före gruppens sammanträde meddelat sin 

uppfattning. 

Strävan efter enighet är viktig och självklar, men det finns anledning att diskutera 

hur långt i vår strävan efter en klar partilinje vi ska gå. Att vi tillhör samma 

parti behöver inte alltid innebära att vi tycker likadant. Tvärtom kan det vara 

viktigt att vi accepterar att vi ibland kommer till skilda slutsatser. Kanske vinner 

det större respekt hos väljarna och kanske motverkar det den anonymitet som 

drabbar politikerna och politiken. 

Självklart förutsätter vår strävan efter enighet att gruppen verkligen arbe tar på ett 

demokratiskt satt och att alla har möjlighet att påverka besluten. I diskussionen i 

gruppen ska alla ha lika möjligheter att delta. I det formella ställningstagandet har 

dock bara ordinarie ledamöter besluts rätt. 

Etik och moral 

Anklagelser om missbruk av skattemedel väcker alltid stor uppmärksamhet – 

med all rätt. Det kan handla om slarv, om alltför vidlyftig representation, om 

sammanblandning av den egna ekonomin och den man är satt att förvalta, om 

fallskärmar och frikostiga ersättningar – men också om direkt fiffel och till och 

med lagbrott från kommunalpolitiker eller kommunala tjänstemän. 

Vår grupp 

31

32 

Vår grupp 

Självklart utgör de uppmärksammade fallen undantag. För de flesta av Sveriges 

kommunalpolitiker sitter de juridiska och moraliska reglerna i ryggmärgen och 

tanken på missbruk är främmande. Men de uppmärksammade undantagen har 

riktat strålkastarljuset på dessa frågor. De har bidragit till en misstro gentemot 

politikerna, till att öka avståndet mellan väljare och valda. 

Det innebär att det är viktigt att diskutera och enas om vilka moraliska regler 

som ska gälla för vårt arbete som kommunalpolitiker. Att möta kritik med att 

reglerna är oklara eller kan tolkas på olika sätt möter ingen respekt hos medborgarna. 

Det går inte heller att hänvisa till hur näringslivets företrädare agerar eller 

att hänvisa till tradition och gamla vanor. Att missbruka förtroendet, att blanda 

ihop intressena, att använda de skattemedel man blivit anförtrodd på ett olämpligt 

sätt är aldrig acceptabelt. 

Några självklara grundregler är: 

❏ Regler för representation ska följas minutiöst. Men allt kan inte regleras i 

skrift. Sunt förnuft måste råda. 

❏ En bra tumregel är att agera på ett sådant sätt att man i morgon kan möta 

medborgarna och öppet och med stolthet redovisa vad man gjort. 

❏ Egna intressen ska aldrig blandas ihop med kommunens/medborgarnas. 

Finns någon anledning att misstänka en sammanblandning eller jäv ska det 

alltid diskuteras öppet. Naturligtvis ska inte heller en organisations, eller 

partiets, intressen sammanblandas med kommunens. 

❏ Öppenhet och ärlighet ska vara en självklarhet. Vi ska alltid lägga korten på 

bordet och aldrig dölja uppgifter eller sanningen. 

Dessa och liknande grundregler är enkla och självklara. Men det är också nödvändigt 

att fundera på vilka moraliska krav som uppdraget som kommunalpolitiker 

ställer på oss personligen. Det som är acceptabelt och naturligt när en 

privatperson gör det kan väcka uppmärksamhet och diskussion när en kommunalpolitiker 

gör det, även om det är lagligt. Vi har sett exempel när det gäller 

skatteplanering, slarv med privatekonomi, förtur till attraktiva lägenheter, skulder 

med mera. Tidigare gällde den mediala granskningen några få toppolitiker – 

nu ser vi hur den omfattar andra politiker, även på kommunal nivå. 

Det är naturligt att frågan om privatmoral i första hand är just en privat fråga. 

Men vi företräder partiet och ett olämpligt agerande kan skada partiet liksom 

tilltron till politiker. Därför bör moral och etik även på detta plan diskuteras 

öppet inom nämndgruppen. 

Vi i gruppen 

De socialdemokratiska ledamöterna och ersättarna i gruppen utgör tillsammans 

nämndgruppen. Säkert har vi mycket gemensamt, men samtidigt är vi olika individer, 

vi har olika bakgrund, styrkor och svagheter. När nämndgruppen börjar 

sitt arbete är det bra att ägna tid åt att lära känna varandra – dels för att det alltid 

blir trevligare på så sätt, och dels för att vi på ett effektivt sätt ska kunna ta 

tillvara de samlade erfarenheter, kunskaper och egenskaper vi besitter. 

Börja med att vi var och en tänker igenom våra personliga erfarenheter och bakgrund. 

Några områden som är av intresse för vårt fortsatta arbete:

Min personliga bakgrund: 

Familjeförhållanden, uppväxt, utbildning, yrkesliv och ambitioner i arbetet. 

Min politiska bakgrund: 

Hur kom jag i kontakt med politiken, vad har jag arbetat med i politiken hittills, 

vilka av våra organisationer har jag varit aktiv i – SSU, kvinnoklubb, Broderskap, 

socialdemokratisk förening och så vidare. 

Mina fritidsintressen i övrigt: 

Vad gör jag på fritiden vid sidan av det politiska engagemanget. Vilka föreningar 

är jag medlem och/eller aktiv i? Kanske inom facket, idrottsrörelsen, miljörörelsen, 

frikyrkorna, villaägarförening/hyresgästförening eller något annat. 

Mina kommunala erfarenheter: 

Vad har jag hittills haft för kommunala uppdrag? 

Vilka är mina erfarenheter från kommunala uppdrag hittills? 

Mina egna erfarenheter från nämndens arbetsområde: 

Vad har jag själv för erfarenheter från de frågor vi kommer att arbeta med? 

Har jag det som brukare, förälder till barn på dagis eller i skolan? 

Som anhörig kommit i kontakt med nämndens ansvarsområde? 

Vilka är mina intryck från de kontakterna? 

Tänk igenom punkterna ovan var och en. Redovisa sedan för varandra och notera 

gruppens samlade erfarenheter och bakgrund. Diskutera gemensamt vilka 

erfarenheter, intressen och egenskaper som kan komma till nytta i nämndgruppens 

fortsatta arbete. På vilka områden står vi som grupp starka? Var finns våra 

brister när det gäller vår bakgrund och erfarenheter? 

Styrka och svagheter 

Vår grupp 

Som kommunalpolitiker kommer vi att möta olika typer av uppgifter som ställer 

olika krav på kunskap och personlig förmåga att presentera politik och samtala 

med medborgarna, massmedia och brukare. Därför är det viktigt att vi fortsätter 

att kartlägga våra egenskaper och kunskaper också när det gäller dessa områden 

och öppet redovisar både personliga styrkor och personliga brister. Syftet är naturligtvis 

att vi ska kunna komplettera kunskaper och erfarenhet där det brister 

så att nämndgruppen samlat blir så stark som möjligt. 

Var och en funderar igenom sina personliga kunskaper och egenskaper. Några 

områden som är av intresse: 

Sakkunskap om nämndens arbetsområde. 

Hur god kunskap har jag om nämndens arbetsuppgifter, medborgarnas behov, 

resultat verksamhetsmässigt och ekonomiskt? Hur har verksamheten utvecklats 

under senare år? Vet jag hur resurserna används? Vet jag hur förvaltningen är 

organiserad, hur många som arbetar med vad, vilka arbets platser, anläggningar 

och institutioner som nämnden ansvarar för? 

Den politiska diskussionen på nämndens område. 

Har jag en klar bild av vad den politiska diskussionen inom nämndens arbetsområde 

har handlat om? Vilka är skiljelinjerna gentemot övriga partier på nämndens 

område? Vad vet jag själv om framtiden när det gäller nämndens arbetsområde? 

Partiets politik i stort. 

Vad tycker jag själv om mina kunskaper när det gäller partiets politik i stort, om 

partiets grundläggande idéer? Om de övergripande skiljelinjerna gentemot övriga 

partier i vår kommun och i övrigt? 33

34 

Vår grupp 

Externa kontakter. 

Kontakterna utåt blir allt viktigare. Vad har jag för egna intryck av mina 

kontakter med medborgare, brukare och massmedia? 

Gillar jag att utåt presentera vår politik, diskutera och samtala med människor? 

Tycker jag det är roligt att skriva? 

Allmän kommunalkunskap. 

Känner jag mig trygg när det gäller hur kommunen fungerar? 

Kan jag tillräckligt om den kommunala organisationen, om budgetprocessen, 

om kommunal ekonomi och liknande frågor? 

När var och en har funderat igenom sina personliga styrkor och brister gör vi en 

gemensam redovisning för varandra. 

Komplettera kunskap och erfarenheter 

Diskutera gemensamt vilka svaga och starka sidor vi som grupp har och framför 

allt på vilka områden vi behöver komplettera kunskap och erfarenhet. Här har vi 

flera vägar: 

❏ Brister när det gäller sakkunskap om nämndens arbetsområde kan vi ofta 

hantera internt. Det kan gälla att uppdra åt förvaltningen lägga upp studiedagar 

för ledamöter och ersättare, genomföra studiebesök för att få en klar 

bild av verksamheten. 

❏ Brister när det gäller den politiska diskussionen på nämndens område kan 

vi också ofta hantera interna, till exempel genom att gemensamt gå igenom 

vad diskussionen gällt, vad partierna har sagt i sina handlingsprogram, vilka 

förslag som aktualiserats. Men det kan också vara aktuellt att ta reda på vad 

partiet centralt eller regionalt eventuellt sagt på nämndens arbetsområde, 

liksom att ta tillvara erfarenheter och funderingar från partivänner i andra 

kommuner. 

❏ Brister när det gäller partiets politik i stort liksom när det gäller allmän 

kommunalkunskap är ofta lämpligt att aktualisera hos arbetarekommunen 

som kan ordna studiecirklar, kurser och seminarier som berör förtroendevalda 

från flera nämnder. 

❏ Brister när det gäller våra kontakter med medborgare, brukare och media 

kan också aktualiseras hos arbetarekommunen, som kan ordna utbildningar 

och arrangera övningar när det gäller dessa områden, eventuellt i samarbete 

med andra arbetarekommuner eller partidistriktet. 

Individuell utvecklingsplan 

När vi diskuterat igenom våra individuella erfarenheter och egenskaper, styrkor 

och svagheter och hur vi ska stärka våra samlade möjligheter bör vi sammanställa 

våra planer i en individuell utvecklingsplan för varje medlem i gruppen. 

Den individuella utvecklingsplanen ingår i arbetsplanen och bör precisera: 

Vilka är mina svaga sidor som kommunalpolitiker? 

Vilka bristande erfarenheter och kunskaper bör jag komplettera? 

Hur ska jag avhjälpa dessa brister, till exempel genom utbildning och träning? 

När ska detta ske? 

Vem är ansvarig?

Nämndgruppen bör gemensamt och regelbundet, till exempel en gång per år, 

stämma av de individuella utvecklingsplanerna, ompröva och komplettera dem. 

Arbetet i gruppen 

Hur vi lägger upp det praktiska arbetet i nämndgruppen har en mycket stor 

betydelse för: 

❏ Det politiska resultatet, hur väljarna ser på vårt arbete. 

❏ Det verksamhetsmässiga resultatet, vad vi lyckas uppnå. 

❏ Hur vi som kommunalpolitiker trivs med vårt arbete. 

Därför är det viktigt att diskutera både vad vi vill ska känneteckna arbetet i 

nämndgruppen och hur vi rent praktiskt ska lägga upp arbetet, och vad vi ska 

göra när vi inte är överens internt. 

Kännetecken 

Inled med att diskutera vad vi vill ska känneteckna arbetet i nämndgruppen, vad 

som är viktigast och framför allt hur vi ska uppnå det. Det handlar mycket om 

vilken atmosfär vi lyckas få i våra diskussioner. 

Diskutera till exempel hur vi ska uppnå följande kännetecken. 

❏ Öppenhet. Det är viktigt att alla medlemmar i gruppen känner att de verkligen 

kan föra en öppen diskussion i nämndgruppen, att de inte blir avfärdade 

med ”det där har vi redan prövat”, ”så har vi aldrig gjort förut” eller 

”det har vi lagt fast för länge sedan”. Det ska vara fritt att ta upp nya idéer 

och att ifrågasätta, inget ska nonchalant avfärdas. 

❏ Engagemang. Det är viktigt att alla medlemmar i gruppen känner engagemang 

i arbetet, att inte överlämna allt till några få – till exempel gruppens 

ordförande – att dra lasset ensam. Det viktigt att alla verkligen får chansen 

att delta aktivt, att vi fördelar arbetsuppgifterna bland alla medlemmar i 

gruppen, inte bara bland några få. 

❏ Långsiktighet. Det är viktigt att vi inte bara koncentrerar gruppens arbete 

på det kortsiktiga, på de frågor som ska avgöras av nämnden på nästa sammanträde, 

utan att vi också lyfter blicken framåt och planerar långsiktigt. 

❏ Medborgarföreträdare. Det är viktigt att gruppen arbetar så att vi alltid 

sätter det politiska uppdraget att företräda medborgarna i centrum, att vi 

inte tappar bort vare sig uppdrag eller uppdragsgivare. 

Nämndgruppens sammanträden 

På nämndgruppens sammanträden planerar vi gruppens arbete. Nämnd grup pen 

kan och bör ha både löpande sammanträden som särskilda överläggningar. 

Löpande sammanträden 

Normalt sammanträder nämndgruppen inför varje sammanträde. Rutinerna 

växlar, men oftast är det bra att ha gruppsammanträdet några dagar före nämnd- 

Vår grupp 

35

36 

Vår grupp 

sammanträdet – då har man möjlighet att efter gruppen kontrollera uppgifter, 

utarbeta förslag och ta kontakter. Undvik att ha gruppsammanträden omedelbart 

före nämndsammanträdet. Givetvis är det grundläggande att nämndgruppens 

sammanträden passar flertalet i gruppen. 

På de löpande sammanträdena handlar det i första hand om att rent praktiskt 

förbereda nämndens sammanträde. Det gäller att: 

❏ Gå igenom samtliga ärenden på nämndsammanträdet och diskutera vårt 

ställningstagande. Här ingår att stämma av mot våra program med mera. 

❏ Kontakta de medborgargrupper – till exempel föräldraföreningar, villa ägarföreningar, 

miljögrupper, hyresgästföreningar – som berörs av olika beslut 

och föra ett samtal med dem, lyssna och presentera våra tankar. 

❏ Kontakta media när vi vill lyfta fram någon fråga eller presentera ett eget 

förslag. 

❏ Kontakta de socialdemokratiska organisationer som är berörda av olika frågor 

och diskutera de aktuella frågorna med dem. 

❏ Utforma våra förslag till beslut, reservationer och särskilda yttranden. Ofta 

lägger vi fram våra förslag muntligt, men det är en styrka att ha dem skriftligt. 

Dessutom underlättar det våra kontakter med media. 

Mycket av detta förberedelsearbete klarar vi av i förväg om vi har en god framförhållning. 

På gruppen fördelar vi också arbetet mellan alla gruppens medlemmar. Vi har 

tidigare pekat på vikten av att fördela arbetet när det gäller kontakten med medborgarna, 

partiet, media och så vidare. Självklart gäller detta också arbetsfördelningen 

inför det aktuella sammanträdet. Olika ledamöter/ersättare bör få 

ansvaret för att förbereda vårt agerande på nämnden. 

Särskilda överläggningar 

Det är viktigt att nämndgruppen avsätter tid för att diskutera politiken och 

utvecklingen på sitt verksamhetsområde på längre sikt. I den hektiska vardagen 

blir det ofta inte tid till detta. Ska det bli av, måste vi bestämma oss för att ägna 

särskilda överläggningar till detta, till exempel en gång per år eller per säsong. 

Att arrangera dessa planeringsöverläggningar när mandatperioden inleds och vi 

ska planera arbetet är extra viktigt. 

Ha trevligt 

Dessutom ska vi alltid försöka se till att vi får goda möjligheter att lära känna 

varandra och ha roligt ihop. Då arbetar vi också bättre ihop. Därför är det bra att 

avsätta tid till lite mer avspänd samvaro då och då. Göra någonting roligt tillsammans: 

laga mat och äta tillsammans eller kombinera gruppsammanträden 

med kulturarrangemang.

Fullmäktigegrupp och kommunal grupp 

De viktigaste kommunala frågorna avgörs av kommunfullmäktige. Fullmäktige 

är direktvalt av väljarna och är enligt grundlagen det beslutande organet i kommunen 

och avgör principiella frågor, lägger fast mål och riktlinjer och beslutar 

om budgeten och andra viktiga ekonomiska frågor. Det innebär att fullmäktigegruppen 

har en viktig roll i våra förberedelser för dessa frågor. 

Organisationen och rutinerna skiljer sig åt mellan arbetarekommunerna. I vissa 

sammanträder den kommunala gruppen regelbundet, hos andra förekommer det 

mer sparsamt och frågorna avgörs av fullmäktigegruppen. 

❏ Kommunala gruppen kan samla alla partiets företrädare i fullmäktige, kommunstyrelse 

och nämnder liksom bland andra arbetarekommunens styrelse. 

Även andra grupper kan ingå i kommunala gruppen, beroende på de lokala 

stadgarna. Kommunala gruppen är inte obligatorisk enligt stadgarna. Den 

kommunala gruppen kan vara en stor församling. Den sammankallas normalt 

för att diskutera övergripande frågor som budget, politiska mål och 

riktlinjer etc. 

❏ Fullmäktigegruppen samlar de ledamöter och ersättare partiet har i kommunfullmäktige. 

Även andra grupper kan ingå i fullmäktigegruppen, beroende 

på de lokala stadgarna. Fullmäktigegruppen förbereder kommun full - 

mäktiges sammanträden: våra ställningstaganden, vårt agerande i debatten 

och vilka nya initiativ i form av frågor, interpellationer och frågor vi ska ta. 

Framtidsdiskussioner 

Det är viktigt att den kommunala gruppen och fullmäktigegruppen tar sig tid 

för att diskutera långsiktiga, principiella och övergripande frågor. Att stämma av 

program, politiska mål och riktlinjer – liksom att fundera över framtiden. 

Ska det vara möjligt bör gruppen avsätta tid och hålla särskilda sammanträden 

och konferenser kring de kommunalpolitiska frågorna på längre sikt. Görs inte 

det, tenderar de akuta frågorna att ta all tid. 

Nämndgruppen och fullmäktigegruppen 

Nämndgruppen har normalt möjlighet att aktualisera en diskussion i fullmäktigegrupp 

eller kommunal grupp. Det kan vara aktuellt när vi vill ha en bredare 

diskussion i en fråga, när frågan är av principiell art och berör partiets politik 

utöver nämndens löpande verksamhet; när frågan berör också andra nämndgruppers 

områden. Vill nämndgruppen aktualisera en sådan fråga, görs det normalt 

upp med gruppledare eller fullmäktigegruppens styrelse. 

Nämndgruppen och arbetarekommunens styrelse 

Det är i arbetarekommunen vi formar riktlinjer för vår politik, och vårt uppdrag 

från partiet är att genomföra denna politik. Vi har i nämndgruppen också möjlighet 

att aktualisera en diskussion i arbetarekommunens styrelse om särskilt 

viktiga och principiella frågor. Det tas i sådana fall upp med arbetarekommunens 

ordförande. Vi behandlar i ett senare avsnitt våra kontakter med partiorganisationen 

mer utförligt. 

Vår grupp 

37

38 

Vår grupp 


Detta avsnitt har handlat om arbetet i nämndgruppen. Diskutera utifrån era 

egna förutsättningar i kommunen och nämndgruppen. 

Trycket på politikerna. Ser vi några behov eller problem när det gäller 

– de praktiska arbetsmöjligheterna 

– politisk misstro 

– politikens innehåll 

– brister i inflytandet 

När vi inte är överens 

– vilka regler ska gälla för oss? 

– hur hanterar vi oenighet i nämndgruppen? 

Moral och etiska regler 

– vilka regler gäller hos oss?

Vi i gruppen 

– kartläggning av våra egna erfarenheter och kunskaper 

– styrkor och svagheter 

Personliga utvecklingsplaner 

– hur ska vi komplettera erfarenheter och kunskaper 

Arbetet i gruppen 

– kännetecken för arbetet 

– löpande sammanträden 

– övriga överläggningar 

Fullmäktigegrupp och kommunala grupp 

– ansvars- och arbetsfördelning 

Vår grupp 

39

40 

Vår grupp

Vår kommun 


4 

41

42 

Vår kommun 

Vår kommun 

I detta avsnitt tar vi upp kommunens uppgifter och organisation – det regelverk 

som utgör ramen för det kommunalpolitiska arbetet. Vi går också översiktligt in 

på den kommunala ekonomin och den principiella ansvars- och arbetsfördelningen 

mellan nämnder, kommunstyrelse och fullmäktige. Avsnittet syftar till 

att ge en faktabakgrund för vårt eget arbete i gruppen. 

Huvuduppgiften för Uppdraget är att vara ett hjälpmedel för vårt politiska 

arbete i nämndgruppen. Det innebär att vi inte kommer att gå in på kommunallagens 

bestämmelser och dess praktiska tillämpning i detalj. Ytterligare ett skäl 

till detta är att kommunerna har stor frihet att själva bestämma hur de ska fullgöra 

sina skyldigheter. Därmed skiljer sig också förhållandena åt högst väsentligt. 

Från socken till kommun 

Den kommunala självstyrelsen har långa traditioner i Sverige. Formerna och 

namnen har förändrats i takt med att uppgifterna vuxit. 

Byn och byalaget var den äldsta samhällsbildningen i vårt land. De boende i byn 

tog själva ansvar för sina angelägenheter. Så småningom samlades alla som tillhörde 

samma kyrkoförsamling i en socken, vars förvaltning leddes av prästerna. 

Ordet ”socken” kommer från ”söka” och betecknar de som sökte sig till samma 

kyrka. På 1600-talet utökades socknarnas uppgifter och de fick ansvar för bland 

annat fattigvård och skolväsendet. Det blev klockarens uppgift att undervisa 

socknens barn. Det beslutande organet var sockenstämman, där allmänheten 

deltog. På 1800-talets första hälft reglerades socknens ansvar och befogenheter 

och de fick viss beskattningsrätt. 

I städerna skötte stadens borgare stadens angelägenheter under ledning av borgmästare 

och råd, som så småningom fick namnet magistraten. All män heten deltog 

i stadens förvaltning genom de allmänna rådstugorna, sockenstämmans 

motsvarighet. 

Kommunernas moderna historia börjar 1882. Genom nya kommunallagar blev i 

princip varje socken på landet och varje stad en kommun. I både landskommunen 

och staden kvarlevde stämman respektive rådstugan, men man fick möjlighet 

att istället inrätta ett fullmäktige. För verkställighet och förvaltning 

inrättades särskilda nämnder. 

1862 inrättades också landstingen, även om beteckningen historiskt hade 

använts tidigare. Tanken var att landstinget skulle handha uppgifter som var för 

betungande för den enskilda kommunen. Landstingens uppgifter blev hälsooch 

sjukvård, fattigvård, kommunikationer med mera.

Formellt sett gjordes ingen mer genomgripande förändring av kommunallagstiftningen 

förrän efter andra världskriget. Under tiden hade samhället förändrats 

i grunden, industrisamhället växt fram och landsbygden avfolkats. 1951 hade 

mer än hälften av landskommunerna under tusen invånare. 

1952 genomfördes den första stora kommunreformen. De 2 498 kommunerna 

slogs samman till 1 037. Kommunerna blev alltså större, fick en starkare ekonomisk 

bas och bättre möjligheter att svara upp mot medborgarnas krav. Städerna 

berördes inte. Men reformen visade sig snart otillräcklig. Avfolkningen av landsbygden 

fortsatte, skatteunderlaget minskade och försörjningsbördorna ökade i 

många landskommuner. Det var dags för en ny kommunreform. 

Den kom i början av 1970-talet. Principen var att varje kommun skulle vara livskraftig 

och ha minst 8 000 invånare. Skillnaderna mellan stad och landskommun 

samt de specialkommuner som fanns, municipalsamhällen och köpingar, 

avskaffades. Alla fick beteckningen kommun. 

278 kommuner bildades. Sedan dess har vissa kommuner delats av olika skäl, 

ofta som en följd av en lokal opinion som uttryckts i en folkomröstning. Från 

och med årsskiftet 2002/2003 finns det 290 kommuner i Sverige. 

Antalet landsting är 21. 

Kommunalt självstyre 

Den kommunala självstyrelsen utgår från grundlagen. I regeringsformen slås det 

fast att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt 

statsskick och genom kommunalt självstyre. Där regleras också att 

det ska finnas kommuner och landsting, att de har beskattningsrätt, att valda 

församlingar utövar beslutanderätten i kommunerna med mera. 

Det är i kommunallagen som kommunernas befogenheter närmare regleras. Här 

finns bestämmelser och kommunernas indelning, befogenheter, organisation, 

fullmäktige, styrelse, övriga nämnder och så vidare. 

Befogenheter 

Bestämmelserna om kommunernas och landstingens befogenheter är allmänna 

för att de ska kunna anpassas till samhällsutvecklingen. Där sägs bland annat att 

kommuner och landsting får ”själva ta hand om sådana angelägenheter av allmänt 

intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område 

eller deras medlemmar och som inte ska handhas enbart av staten, en annan 

kommun, ett annat landsting eller någon annan”. 

Kraven är alltså två: det ska vara av allmänt intresse och det ska ha anknytning 

till kommunen eller dess medlemmar. Vidare får inte ansvaret ligga på någon 

annan. 

Vid sidan av denna allmänna kompetens finns den specialreglerade kompetensen, 

särskild lagstiftning som ålägger kommuner och landsting visst ansvar. 

Vissa arbetsuppgifter är lagstiftade, eller obligatoriska, för alla kommuner. 

Andra är frivilliga. 

Vår kommun 

43

44 

Vår kommun 

Exempel på områden med obligatoriska uppgifter är: 

✓ Fysisk planering. 

✓ Räddningstjänst. 

✓ Skola. 

✓ Socialtjänst. 

✓ Hälso- och sjukvård. 

I lagstiftningen sätts ofta upp minimikrav på verksamheten, till exempel mål om 

likvärdig utbildningsstandard och vårdkvalité i hela landet. 

Det är viktigt att vi har en klar bild av vilka arbetsuppgifter som är frivilliga och 

vilka som utgör en skyldighet för kommunen att sköta. Vi bör ta reda på de 

aktuella förhållandena i vår verksamhet. 

Likställighetsprincipen 

Ytterligare en grundläggande princip i lagstiftningen är att kommunerna ska 

behandla sina medlemmar lika. Man får alltså inte gynna eller missgynna en 

kommuninvånare eller en grupp av invånare. Kommunen ska iaktta objektivitet 

och rättvisa i sin verksamhet. 

Avsteg från denna princip måste därför vara särskilt reglerade i lagstiftningen. 

Det gäller till exempel socialtjänstens bistånd, olika avgifter inom barnomsorg, 

äldreomsorg och liknande. 

Fri kommunal organisation 

Fram till och med 1990 var den kommunala organisationen noggrant reglerad i 

lagstiftningen. Där reglerades vilka nämnder och styrelser som skulle finnas och 

vilka ansvarsområden de skulle ha. Den nya kommunallagen överlåter dock organisationen 

i stort sett helt och hållet till den enskilda kommunen. Endast den 

grundläggande strukturen läggs fast: 

❏ Fullmäktige, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige, är det beslutande 

organet. Fullmäktige ska ta ställning i alla ärenden där den politiska 

betydelsen är stor: ärenden av principiell betydelse, mål och riktlinjer för 

verksamheten, budget, skatt och andra viktigare ekonomiska frågor. Fullmäktige 

väljer styrelse och nämnder. Fullmäktige kan delegera sin beslutanderätt, 

dock inte när det gäller principiellt viktiga frågor. 

❏ Styrelsen, kommunstyrelsen eller landstingsstyrelsen, är det ledande förvaltningsorganet. 

Styrelsen ska leda och samordna verksamheten och ha 

uppsikt över övriga nämnders verksamhet. Styrelsen ska bereda eller yttra sig 

över alla frågor som fullmäktige ska fatta beslut om. 

❏ Nämnderna. Den kommunala nämndorganisationen kan fullmäktige i huvudsak 

besluta fritt om. Undantag är att det ska finnas en valnämnd, som 

administrerar de allmänna valen, samt en överförmyndarnämnd, om det 

inte finns någon utsedd överförmyndare. I övrigt ger lagen kommunerna 

möjlighet att inrätta nämnder som:

1. Har hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen eller lands - 

tinget, alltså olika centrala nämnder som har ansvaret för en viss verksamhet 

i hela kommunen, skola, äldreomsorg etc. 

2. Har hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller 

landstinget, det vill säga lokala nämnder, som har ansvaret för en rad 

verksamheter inom ett geografiskt område. 

3. Har hand om verksamheten vid en eller flera anläggningar, alltså för verksamheten 

på en eller flera institutioner, institutionsstyrelser. 

4. Är underställd en annan nämnd. En institutionsstyrelse kan till exempel 

vara underställd den lokala nämnden i vars område institutionen ligger. 

5. Är gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting. 

Målstyrning 

En anledning till den friare organisationen var att man ville öppna för ett större 

inslag av målstyrning, där kommunalpolitikerna fastställer mål för verksamheten 

medan verkställigheten delegeras. Fullmäktige lägger fast mål som det är nämndens 

uppgift att verkställa. Nämnderna ska sedan redovisa till fullmäktige i 

vilken grad och hur målen uppnåtts. Resultatuppföljningen får en viktig roll i ett 

målstyrt system. 

Kommunala företag 

Många kommuner driver verksamhet i olika typer av företag – aktiebolag, 

stiftelser med mera. Vanligast är det inom bostadsförsörjningen och teknisk 

verksamhet. 

Kommunallagen ger kommunerna denna möjlighet med vissa inskränkningar. 

Fullmäktige ska fastställa syftet med bolaget, utse samtliga styrelseledamöter, 

yttra sig över principiella frågor med mera. 

Fullmäktige beslutar 

Alla viktiga beslut ska, som redan påpekats, fattas av fullmäktige. Viktiga 

bestämmelser om fullmäktige är: 

❏ Antalet fullmäktige och ersättare fastställs av fullmäktige själv inom vissa 

ramar som fastställer ett minsta antal beroende på antalet invånare i kommunen. 

Minsta antalet i de minsta kommunerna är 31. 

❏ Partilistor. Partierna sätter upp sina kandidater på valsedeln. Genom det 

nya personvalsinslaget kan ordningen dock förändras. Om minst fem procent 

av partiets röstande i valkretsen kryssat för en viss kandidat, tilldelas 

hon/han partiets första plats i fullmäktige. 

❏ Mandattider. Fullmäktige väljs vid allmänna val tredje söndagen i september 

valår. De väljs för fyra år och tillträder den 1 november valåret (i Stockholm 

den 15 oktober). 

❏ Sammanträden. Fullmäktige bestämmer själv när sammanträden ska hållas. 

Kommunallagen bestämmer dock att budgeten ska fastställas före november 

Vår kommun 

45

46 

Vår kommun 

månads utgång och att revisionsberättelsen ska behand las före årets slut. 

Fullmäktiges sammanträden är alltid offentliga. 

❏ Beslutsförhet. Fullmäktige får fatta beslut om mer än hälften av ledamöterna/ersättarna 

är närvarande. Vid behandling av interpellationer kan fullmäktige 

besluta om lägre närvarokrav. 

❏ Beredning. Normalt ska alla beslut som ska behandlas av fullmäktige vara 

beredda av den nämnd som är ansvarig. Styrelsen ska alltid yttra sig. Fullmäktige 

kan inrätta särskilda beredningar inom fullmäktige. Som ett led i 

beredningen kan fullmäktige också besluta om en folk omröstning eller opinionsundersökning, 

vars resultat blir rådgivande. En folkomröstning ska 

ordnas om minst fem procent av de röstberättigade stödjer det. 

❏ Initiativ. Varje ledamot kan lägga fram förslag till fullmäktige i form av motioner. 

De bereds alltid. Man kan också ställa interpellationer och frågor. 

De ska ta upp kommunala ärenden och riktas till ordförande i nämnd eller 

fullmäktigeberedning. 

❏ Fullmäktiges val. När fullmäktige väljer en nämnd har partierna rätt till representation 

i nämnden i förhållande till sin styrka i fullmäktige. Ofta sker en 

sådan fördelning genom en överenskommelse mellan partierna, men i lagen 

ges en minoritet rätt att tvinga fram proportionella val. 

Styrelse och nämnder förvaltar 

Vid sidan av styrelsen har fullmäktige stor frihet att organisera sin nämnd organisation 

fritt. I huvudsak gäller samma regler för styrelse och de nämnder som 

inrättas. Några viktiga punkter är: 

✓ Uppgifter. Fullmäktige bestämmer nämndernas ansvarsområden och uppgifter. 

✓ Sammansättning. I styrelsen ska det finnas minst fem ledamöter. Antalet 

ersättare bör vara lika stort som antalet ledamöter. Valbar är den som är som 

är valbar till fullmäktige – hon/han ska ha fyllt 18 år senast den dag valet 

förrättas av fullmäktige. Vissa personer är inte valbara: den kommunala 

tjänsteman som är förvaltningschef inom nämndens ansvarsområde. 

✓ Mandatperioden fastställs av fullmäktige när det gäller nämnderna. Den är 

dock högst lika lång som fullmäktiges, det vill säga fyra år. Styrelsens mandatperiod 

är fyra år. Normalt tillträder nämnderna 1 januari året efter allmänna 

valet. Fullmäktige kan dock besluta att styrelsen tillträder snabbare. 

✓ Sammanträden. Nämnderna bestämmer när de ska ha sammanträden. 

Sammanträde ska också hållas när ordföranden anser att det behövs eller då 

minst en tredjedel av ledamöterna begär det. Utomstående kan kallas till 

sammanträdet och delta i överläggningarna men inte besluten. Fullmäktige 

kan besluta om att nämndsammanträden ska vara öppna för allmänheten. 

Sekretessbelagda ärenden kan inte behandlas på öppna sammanträden. Företrädare 

för personalen har rätt att närvara när nämnden behandlar ärenden 

som rör förhållandet mellan anställda och nämnden. 

✓ Reglementen. Fullmäktige fastställer reglementen för nämnderna. Där 

klargörs uppgiftsfördelningen och ansvarsområden för nämnden.

Samverkan med andra 

Både när det gäller kommunens frivilliga arbetsuppgifter och de obligatoriska 

arbetsuppgifterna är det ofta nödvändigt och klokt att samverka med andra 

intressenter, till exempel: 

✓ Andra kommuner. 

✓ Polisen. 

✓ Landstinget. 

✓ Organisationslivet. 

Ofta handlar det om att på bästa sätt utnyttja kunskap, erfarenhet och resurser. 

Samverkan kan vara mer eller mindre formaliserad. Det rättsliga ansvaret påverkas 

förstås inte av att man samarbetar med andra myndigheter eller organisationer. 

Den kommunala förvaltningen 

Kommunerna har full frihet att organisera den kommunala förvaltningen. Vanligt 

är att det till varje nämnd finns en kommunal förvaltning, men det kan 

också finnas en sammanhållen förvaltning som svarar inför flera nämnder. 

Den aktuella utvecklingen är att ansvar, befogenhet och administration flyttas ner 

i den direkta verksamheten. Fristående resultatenheter upprättas med långtgående 

ansvar för en eller flera anläggningar eller flera olika verksamheter som är lokaliserade 

till samma anläggning eller kommundel. Medborgarkontor, där medborgarna 

kan sköta merparten av sina kontakter med kommunen i sin kommundel, har 

också blivit vanligare under senare år. Vidare blir beslutsnivåerna färre – många 

mellanchefer rationaliseras bort. 

Kommunal ekonomi 

Genom den nya kommunallagen fick kommunerna en större frihet när det gäller 

den ekonomiska hanteringen. 

Lagen stadgar att kommunerna ska ha en god ekonomisk hushållning. Det 

innebär att man ska förvalta tillgångarna på ett betryggande sätt, att man ska ha 

balans mellan inkomster och utgifter, att man inte lånar till driften, att man 

sköter verksamheten på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, att redovisningen 

uppfyller god sed och så vidare. 

Varje år ska en budget upprättas. I budgeten ska verksamheten och ekonomin 

under budgetåret redovisas. Huvudregeln är att inkomsterna ska balansera utgifterna. 

Från och med år 2000 finns dessutom ett direkt krav på att kommunens 

budget ska vara i balans. Överstiger utgifterna inkomsterna ett år har kommunen 

två år på sig att rätta till det. Fullmäktige ska normalt fastställa budget före 

november månads utgång. Under valår ska budgeten fastställas av det nyvalda 

fullmäktige. Finns det särskilda skäl kan fullmäktige nöja sig med att fastställa 

skatten i november och resten av budgeten i december. 

Vår kommun 

47

48 

Vår kommun 

Kommunernas inkomster 

De tre främsta inkomstkällorna för kommunerna är följande: 

Kommunalskatt 

Kommunalskatten är proportionell och utgår med samma belopp oavsett 

inkoms ten. I genomsnitt går omkring 32 kronor av varje intjänad hundralapp – 

32 procent – till kommun och landstinget. Av den genomsnittliga totalsumman 

utgörs xx av skatt till kommunen, cirka 10 kronor av skatt till landstingen. 

Skatten står för omkring 65 procent av kommunernas verksamhet och omkring 

77 procent av landstingens verksamhet. 

Statsbidrag 

Kommunerna och landstingen får statsbidrag till sin verksamhet. Det är dels 

generella bidrag och specialdestinerade statsbidrag. Special desti ne ra de bidrag ska 

medverka till bland annat inkomstutjämning och kostnads utjämning, beroende på 

till exempel kommunernas åldersstruktur, geografiska och sociala förhållanden etc. 

De generella statsbidragen fördelas till alla kommuner efter antalet invånare. 

Statsbidragen står för 15 procent av kommunernas verksamhet och för 8 procent 

av landstingens inkoms ter. 

Avgifter 

Kommunerna har rätt att ta ut avgifter för vissa tjänster som man erbjuder medborgarna. 

Till exempel inom den tekniska verksamheten: el, vatten och avlopp. 

Den sociala verksamheten: barnomsorg och äldreomsorg. Avgifterna står för 

omkring 9 procent av kommunernas inkomster och för omkring 10 procent av 

landstingens. 

Arvoden och ersättningar 

Det ideella intresset är grundläggande för det kommunalpolitiska arbetet, men 

ersättningar och arvoden bör göra det möjligt att ta ett kommunalt uppdrag 

utan inkomstbortfall och med en rimlig ersättning – i princip ska ingen tvingas 

avstå från ett kommunalpolitiskt arbete av ekonomiska skäl. 

Därför har kommunerna möjlighet att fatta beslut om bland annat: 

✓ Ersättning för förlorad arbetsförtjänst, inklusive pensions- och semes ter förmåner. 

✓ Arvode för uppdraget. 

✓ Ersättning för till exempel resor, telefon, skrivhjälp och liknande kostnader. 

✓ Barnomsorg som är nödvändig för att en kommunalpolitiker ska kunna 

sköta sitt uppdrag. 

Kommunerna kan själva bestämma både konstruktion av arvodes- och ersättningssystemet 

och nivån på ersättningar och arvoden. De kommunala arvodena 

är ofta föremål för en granskning i lokala media. Ibland stöter vi på kritik från 

medborgarna, som ofta baseras på en felaktig föreställning av arvodenas storlek.

Arvoden och ersättningar fastställs av kommunfullmäktige. För oss i nämndgruppen 

är det viktigt att veta vilka regler som gäller och att ta upp en diskussion, 

till exempel med fullmäktigegruppens ledning, om vi anser att arvoden och 

ersättningar fått en olämplig konstruktion, om de försvårar för oss att sköta uppdraget 

som vi skulle vilja. 

Kontroll och överklagande 

Lagstiftningen reglerar också hur kontroll och tillsyn ska ske, samt hur kommunala 

beslut kan överklagas. 

Kommunrevision 

Fullmäktige ska utse revisorer som granska verksamheten under mandatperioden. 

De förtroendevalda revisorerna biträds normalt av yrkesrevisorer från en 

revisionsbyrå. Kommunens revisorer har en självständig och fristående ställning. 

Varje enskild revisor har rätt att avge en egen mening i revisionsberättelsen. 

Kommunrevisionen granskar all verksamhet som drivs inom kommunen. De ska 

pröva om den sköts på ett ändamålsenligt sätt, om räkenskaperna är rättvisande, 

om den interna kontrollen fungerar med mera. 

JO och JK 

Justitieombudsmannen, JO, och Justitiekanslern, JK, har vissa tillsynsbefogenheter 

över kommunerna. JO, som är riksdagens tillsynsmyndighet, ska till exempel 

övervaka efterlevnaden av lagar, och kan klandra ett kommunalt beslut. Detta 

begränsas dock till allvarliga fall. 

Även JK, som är regeringens tillsynsmyndighet, har vissa tillsynsuppgifter över 

kommunerna. 

Kommunalbesvär 

Den som är medlem i en kommun kan anföra kommunalbesvär över de flesta 

kommunala beslut – man behöver alltså inte vara berörd själv. Medlem i kommunen 

är, förutom medborgarna, de som äger fast egendom i kommunen eller 

är taxerad till kommunalskatt i kommunen. 

Genom kommunalbesvär prövas lagligheten i kommunen. Det kan gälla om beslutet 

tillkommit i laga ordning, till exempel om beslutsordningen varit korrekt; 

om det avser en kommunal angelägenhet eller inte eller om det strider mot 

lagen. 

Kommunalbesvär prövas först av Länsrätten, om den klagande överklagar vidare 

av Kammarrätten och till slut av Regeringsrätten. För prövning i Kammarrätt 

och Regeringsrätt fordras prövningstillstånd, vilket ges om ärendet bedöms vara 

principiellt intressant. Prövningen gäller alltså lagligheten, inte innehållet i beslutet. 

Prövningsinstansen kan fastställa eller upphäva det kommunala beslutet, 

inte ersätta det med ett annat. 

Vår kommun 

49

50 

Vår kommun 

Förvaltningsbesvär 

Flera av de kommunala beslut som regleras av speciallagar – inom skola, socialtjänst, 

planverksamhet, hälso- och sjukvård – överklagas via förvaltningsbesvär. 

Då prövas både lagligheten och lämpligheten av beslutet. Det fattade beslutet 

kan alltså ändras genom ett förvaltningsbesvär. 

Förvaltningsbesvär kan bara anföras av den som beslutet har gått emot, oavsett 

om denne är kommunmedlem eller inte. 

Vart man ska vända sig med ett förvaltningsbesvär varierar. Beslut om plan- och 

bygglag riktas till Länsstyrelsen, därefter eventuellt till Läns rätten, Kammarrätten 

och Regeringsrätten. Beslut om socialbidrag går direkt till Länsrätten och 

sedan eventuellt vidare.


Diskutera utifrån era egna förutsättningar i kommunen och nämndgruppen huvudfrågorna 

i avsnitett: 

Från socken till kommun 

– vår egen kommuns historik 

Fri kommunal organisation 

– hur ser vår nämndorganisation ut? 

– vilka arbetsuppgifter är frivilliga respektive obligatoriska inom vår verksamhet? 

Fullmäktige beslutar 

– hur ser partiställningen ut i vårt fullmäktige? 

– hur arbetar fullmäktige hos oss? 

Styrelse och nämnder förvaltar 

– hur arbetar styrelsen och nämnderna hos oss? 

– vilka andra intressenter kan vi samverka med? 

Vår kommun 

51

52 

Vår kommun 

Den kommunala förvaltningen 

– hur är vår kommuns förvaltning organiserad? 

Kommunal ekonomi 

– hur ser ekonomin ut i vår kommun? 

Arvoden och ersättningar 

– hur är vårt arvodessystem konstruerat? 

Kontroll och överklagande 

– hur fungerar revisionen hos oss? 

– hur överklagas våra beslut?

Kontakten 

med partiet 


5 

53

54 

Kontakten 

med partiet 

Kontakt med partiet 

Som kommunalpolitiker är vi representanter för socialdemokraterna. Vi företräder 

partiet och arbetar för att förverkliga de program vi gått till val på. Vårt uppdrag 

är att aktivt driva vår politik inom vårt verksamhetsområde, att själv - 

ständigt göra bedömningar och väga samman olika intressen. 

Även om den principiella uppdelningen mellan partiorganisationen och kommunalpolitikerna 

är klar, kan det vara mer komplicerat i praktiken. Gränserna är 

inte entydiga. Som kommunalpolitiker verkar vi inte i ett tomrum, utan i nära 

samarbete med partiorganisationen. Det är ett samarbete som baseras på sunt 

förnuft och där bägge parter har ett ansvar för att samarbetet fungerar: 

❏ Kommunalpolitikerna, för att informera och föra frågor vidare för diskussion 

och ställningstagande i partiorganisationen, för att ge partimedlemmarna 

goda möjligheter till påverkan, för att lyssna. 

❏ Partiorganisationen, för att föra vidare medlemmarnas och medborgarnas 

uppfattningar, för att ge klara riktlinjer och raka besked. 

Partiet lägger fast politiken 

Grundprincipen är alltid att det är partiet som utformar principer och riktlinjer 

för vår politik. Det är partiet som fastställer riktlinjer för kommunalpolitiken, 

bland annat genom: 

❏ Kommunalt handlingsprogram. I handlingsprogrammet presenterar vi vår 

politik för väljarna och programmet blir därmed grundvalen för vårt kommunalpolitiska 

agerande – vårt åtagande gentemot väljarna är att förverkliga 

programmet. 

Handlingsprogrammet är ofta övergripande och sammanfattar vårt alternativ. 

Många arbetarekommuner lägger ner mycket arbete på handlingsprogrammet 

som utgör partiets främsta kommunala policydokument och 

därmed också det främsta rättesnöret för oss som kommunalpolitiker. 

Handlingsprogrammet arbetas ofta fram efter en omfattande programdiskussion 

och fastställs som regel av arbetarekommunens möte. 

❏ Lokala program. På vissa håll utarbetas lokala program. Där sammanfattas 

vad vi vill uppnå i ett visst bostadsområde, en stadsdel eller ett samhälle. I 

de lokala programmen kan vi presentera vår inställning även i mer avgränsade, 

lokala frågor. De lokala programmen utarbetas oftast av den socialdemokratiska 

föreningen i området. 

❏ Specialprogram. Ofta utarbetas särskilda program inom områden som partiet 

vill prioritera, till exempel äldreomsorg, skola, ungdoms frågor, arbetslös-

het etc. Vi presenterar dem i valrörelsen och de utgör en viktig grund för vårt 

arbete som kommunal politiker. 

❏ Principbeslut. Frågor av stor ekonomisk och principiell betydelse ska arbetarekommunen 

behandla innan beslut tas i kommunen. Vad som är av ”stor 

principiell” betydelse varierar från kommun till kommun och över tiden. 

Man bör observera att även frågor av mindre omfattning utan stora ekonomiska 

konsekvenser mycket väl kan vara av stor principiell betydelse. Har 

arbetarekommunen fattat beslut i en kommunal fråga av detta slag, utgör 

beslutet ett klart direktiv till oss som kommunalpolitiker. 

Delat ansvar 

Ansvaret för att vi arbetar efter våra program och för att det sker ett löpande 

samråd om de övergripande frågorna i kommunalpolitiken är delat: 

❏ Partiorganisationen ska se till att de kommunalpolitiska företrädarna har 

god kunskap om programmen. Med jämna mellanrum, till exempel en gång 

per år, bör vi stämma av vallöften och programpunkter mot verkligheten: 

vad är avklarat, vad återstår, vad kommer vi inte att klara av som vi tänkt 

oss, vad måste vi ompröva. 

❏ Kommunalpolitikerna ska använda programmen som en viktig utgångs - 

punkt för diskussionerna om inriktningen på verksamheten. Man ska ta upp 

viktigare avvikelser från våra program till en diskussion med partiorganisationen. 

Man ska löpande diskutera vilka frågor som är av principiell betydelse 

och ta en diskussion med parti organisationen om hur dessa ska 

behandlas. 

Begränsade frågor 

Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte bara är de övergripande frågorna 

där ett samråd med partiorganisationen är viktig. Det finns också många mer 

begränsade frågor som kan bli politiskt viktiga och inflammerade. 

Alla känner till att det ofta är de små, nära, frågorna som berör människor mest. 

En stor satsning på kollektivtrafiken kan vändas till en politisk belastning om 

busshållplatsen måste flyttas. Ändrade öppettider på biblioteket, dålig sandning 

på gatorna och en mindre höjning av hemtjänsttaxan kan engagera betydligt 

mer än övergripande, långsiktiga frågor. 

Därför är det viktigt att noga löpande diskutera vilka lokala och/eller begränsade 

frågor som kan vara av politiskt intresse. Det kan vara: 

✓ Frågor av stort lokalt intresse, som berör en kommundel eller bostads område. 

I denna typ av frågor kan en socialdemokratisk förening ha intressen. 

✓ Frågor som är intressanta för någon speciell grupp. 

✓ Frågor som kan upplevas som försämringar av någon grupp. 

Även när det gäller denna typ av mer begränsade frågor är ansvaret delat: 

✓ Partiorganisationen har ansvaret för att hålla kontakt med de kommunal - 

politiska företrädarna och se till att de känner till vilka frågor som diskuteras 

och kan vara känsliga. 

Kontakten 

med partiet 

55

56 

Kontakten 

med partiet 

✓ Kommunalpolitikerna har ansvaret för att löpande diskutera vilka frågor 

som kan vara av politiskt intresse med partiorganisationen. Denna bevakning 

bör ske regelbundet, till exempel inför varje nämndsammanträde. 

Information och påverkan 

Ett av de viktigaste skälen för många att vara med i partiet är att kunna påverka 

och delta i samhällsutvecklingen. En viktig arbetsuppgift för oss som kommunalpolitiker 

är att ta vår del av ansvaret för att göra detta möjligt. 

Det innebär att partimedlemmen och den som är aktiv i partiet: 

❏ Ska vara välinformerad om vad som händer i kommunen. Hon eller han ska 

kunna ta diskussionen med grannar och arbetskamrater, ska ha argumenten 

och känna till förslagen i förväg. Det ställer krav på oss som kommunalpolitiker 

att arbeta med informationen internt. 

❏ Men den som är aktiv i partiet ska också ha goda möjligheter att påverka 

och kunna säga sin mening. Det ställer krav på en dubbelriktad kommunikation, 

där vi som kommunalpolitiker målmedvetet frågar partivänner efter 

synpunkter och förslag. 

Formerna för denna information och påverkan kan variera. Målet är att partimedlemmarna 

ska kunna vara delaktiga i processen. Det är viktigt att både partiorganisationerna 

och de kommunalpolitikerna tar sin del av ansvaret och 

systematiskt samråder om lämpliga former. Det är partiorganisationen som har 

det slutliga ansvaret för att samordna information och påverkan och planera det 

i tid och form. Det hindrar inte att det praktiska arbetet, att ta fram diskussionsmaterial 

och annat underlag, kan ligga på de kommunalt förtroendevalda, som 

har sakkunskap och tillgång till förvaltningens underlag. 

Exempel på information inom partiet och samråd med partiets aktiva är: 

❏ Löpande kontakt med arbetarekommunens ledning och berörda partiorganisationer 

för att informera om vilka politiskt intressanta frågor som blir aktuella 

på kort och lång sikt och diskutera våra ställningstaganden. 

Gemensamt kan man då avgöra vilka informationsinsatser som är lämpliga. 

❏ Informationsbrev eller e-post till partiets aktiva, till exempel de social demokratiska 

föreningarnas styrelser. Ett enkelt e-post/brev med notiser från de 

olika nämnderna sammanställs. 

❏ Sosserian. På socialdemokraternas digitala mötesplats, Sosserian, kan till 

exempel arbetarekommuner, fullmäktigegrupper och nämndgrupper ha 

egna klubbar. I dessa är det möjligt att föra diskussioner och spara relevanta 

dokument. Adressen är sosserian.socialdemokraterna.se Till skillnad från 

hemsidor är Sosserian enbart öppen för partiets medlemmar. 

❏ Enkäter och remisser. Ett bra sätt att kommunicera med de aktiva partimedlemmarna 

är att regelmässigt fråga efter deras synpunkter i aktuella frågor. 

Det kan göras per e-post/brev eller på hemsidan, genom att vi ställer 

några enkla frågor och lämnar möjlighet att svara och framföra sina tankar. 

❏ Rådslag. I större frågor kan det vara lämpligt att partiet arrangerar ett mer 

omfattande rådslag där alla partivänner (och kanske även allmänheten) kan 

delta i en diskussion. Det kräver ett genomarbetat underlagsmaterial som

ger fakta och beskriver tänkbara alternativ. Det kräver att vi tar oss tid och 

möjlighet att avvakta denna mer omfattande diskussion. 

❏ Möten. Vanligast är kanske att vi tar upp de aktuella frågorna för en diskussion 

i partiföreningarna och i arbetarekommunen. Då är det vårt ansvar att 

ta fram lämpligt underlags- och diskussionsmaterial. Man kan också arrangera 

särskilda temamöten, konferenser eller seminarier kring den aktuella 

frågan. Det är partiorganisationens sak att besluta om sådana satsningar, 

även om det praktiska arbetet till stor del kan falla på oss som kommunalt 

förtroendevalda. 

De informella kontakterna är minst lika viktiga som de organiserade. Ibland 

diskuteras värdet av olika typer av partiarbete. De aktiva i partiföreningarna är 

kritiska mot att det kommunala arbetet går före, att det upplevs som ”finare” och 

att de som får kommunala uppdrag plötsligt försvinner från föreningsmöten och 

annan verksamhet – för att sedan dyka upp igen när nomineringsperioden 

närmar sig. 

Det kan vi inte acceptera. Det kan leda till en klyfta mellan de parti aktiva och 

kommunalpolitikerna som kan bli förödande för partiet. Det bästa sättet att 

motverka en sådan utveckling är att vi som kommunal politiker också är aktiva i 

det lokala partiarbetet. Är vi som kommunalpolitiker aktiva i grundorganisationerna, 

pratar med partivänner och aktiva, medverkar i studier och utåtriktat partiarbete 

kan vi få den bästa och mest levande kontakten mellan 

kommunalpolitiken och partiverksamheten. 

När vi måste ändra oss 

Att vår uppgift är att förverkliga den politik vi presenterat för väljarna innebär 

som sagt inte att vi alltid kan hitta svaren på alla frågor i våra program. Av kommunalpolitikern 

krävs alltid ett självständigt ansvar och initiativkraft. 

Att vi ska se till att de aktiva är välinformerade och har goda möjligheter att 

påverka innebär inte att vi alltid får eller kan kräva besked från partiet: Oftast 

måste vi vara beredda att utifrån de riktlinjer som program och riktlinjer ger oss 

självständigt driva politiken. 

Men vad händer om vi måste ändra oss? Om vi inte blir överens? Om vi upptäcker 

att vi inte klarar att förverkliga vårt program? Eller att det vore direkt fel 

att göra det? Orsakerna kan vara flera: 

❏ De ekonomiska restriktionerna omöjliggör våra ambitioner. 

❏ Förutsättningarna har ändrats på något avgörande sätt sedan programmet 

skrevs: tekniken har förändrats, lagar och bestämmelser har justerats. 

❏ Det har kommit fram bättre förslag eller alternativ efter det att programmet 

lades fast. 

❏ Behoven har förändrats. 

Det kan således finnas goda skäl att förändra en ståndpunkt. Men det är angeläget 

att vi alltid tar upp en diskussion med partiorganisationen – med arbetarekommunens 

ledning eller berörda föreningar – om vi anser att det finns skäl att 

gå ifrån partiets utfästelser i till exempel handlings programmet. Då får vi 

gemensamt diskutera fram en lämplig hantering och ett nytt ställningstagande. 

Kontakten 

med partiet 

57

58 

Kontakten 

med partiet 

Självklart bör vi ta upp en sådan diskussion i god tid och i förväg. Men det går 

inte alltid att undvika brådska och att beslut måste fattas utan samråd. Då måste 

det i efterhand rapporteras till partiorganisationen. 

I sådana situationer finns alltid en risk för en intern ”svekdebatt”. Givetvis ska vi 

söka enighet genom diskussion. Men till slut måste ett internt beslut fattas. Då 

gäller på sedvanligt sätt majoritetsbeslutet i till exempel arbetarekommunens 

styrelse eller gruppstyrelsen, beroende på typen av fråga. 

Det finns också en risk för en extern svekdebatt om medborgarna känner att vi 

inte lever upp till vårt program. Hur vi hanterar en sådan situation är viktigt att 

diskutera i förväg och väga in innan vi bestämmer oss för att gå ifrån programmet. 

En tumregel är att visa öppenhet och redovisa varför vi inte klarar av att uppfylla 

våra åtaganden. Vi måste kunna stå för att vi ändrat uppfattning och redovisa 

skälen. Medborgarna har oftast större respekt för raka besked, även om de är 

negativa, än för undanglidande och inlindade svar där politikerna förnekar vad 

som är uppenbart för den enskilde medborgaren. 

Partiet ska synas 

Som vi understrukit tidigare bygger samarbetet mellan oss som kommunalpolitiker 

och partiorganisationen på sunt förnuft. Det är de lokala förhållandena, en 

dubbelriktad kommunikation och ett ömsesidigt förtroende som ska styra vilka 

lösningar vi väljer. 

Det innebär att ansvars- och arbetsfördelningen när det gäller utåtriktade kontakter 

med medborgarna och interna kontakter med aktiva och medlemmar kan 

variera. 

Det är dock alltid viktigt att partiet syns, att medborgarna får klart för sig att det 

är socialdemokraterna som ger dem chansen att säga sin mening, att man tydligt 

ser att det är socialdemokraterna som engagerar sig i de viktiga lokala frågorna. 

Det kan innebära att det är arbetarekommunen som bjuder in till en pressträff 

där vi ska presentera vår politik inom vårt kommunala verksamhetsområde. Det 

kan innebära att det är den berörda partiföreningen som står som arrangör för 

det utåtriktade mötet. Att det är partiet som bjuder in till ett seminarium eller 

en konferens där vi diskuterar aktuella frågor. Att det är partiorganisationen som 

arrangerar rådslag och enkäter för att ge medborgare möjlighet att säga sin mening. 

Oftast är detta naturligt. Att partiorganisationen står för arrangemangen behöver 

dock inte innebära att den ska sköta allt arbete. Tvärtom måste vi som kommunalpolitiker 

ta på oss en stor del av arbetet, till exempel när det gäller: 

✓ Att ta fram underlagsmaterial, presentationsmaterial, enkätformulär etc. Vi 

har sakkunskapen och ofta tillgång till stöd från den kommunala förvaltningen 

att ta fram informationsmaterial. Att ta kontakter internt och externt, 

till exempel för att lyssna på synpunkter och idéer. 

✓ Att sköta en del av de praktiska arrangemangen inför möten, seminarier 

och konferenser, till exempel att kontakta medverkande och göra upp program.


Diskutera utifrån era egna förhållanden i kommunen och nämndgruppen hur ni 

ser på huvudfrågorna i kapitlet, bland annat: 

Samråd med partiorganisationen i övergripande och begränsade frågor 

Partiets information och påverkan 

När vi måste ändra oss 

Partiet ska synas 

Kontakten 

med partiet 

59

60 

Kontakten 

med partiet

Kontakten med 

medborgarna 


6 

61

Kontakten med 

medborgarna 

62 

Kontakten med medborgarna 

Uppdraget som politiker är alltid ett utåtriktat uppdrag. Ska vi kunna företräda 

medborgarna krävs alltid kunskaper om medborgarnas behov och idéer. Ska vi 

som kommunalpolitiker kunna få dessa kunskaper krävs levande kontakter med 

medborgarna. Det krävs lyhördhet. Det krävs praktiskt arbete, planering, att alla 

i gruppen tar sin del. Men framför allt krävs det medvetenhet om medborgarkontakternas 

betydelse och en vilja – från partiorganisationen och från oss som 

kommunalpolitiker – att prio ritera dessa kontakter. 

Konkurrensen om kommunalpolitikernas tid är ofta stor. Det är lätt att dras in i 

sammanträdesrummen, läsa handlingar, lyssna på föredragningar och fatta beslut. 

Många kommunalpolitiker lägger ner mycket tid på sitt uppdrag. De blir 

bättre tjänstemän än tjänstemännen. Men det är inte bara det som är viktigt för 

en kommunalpolitiker. Kontakterna med människorna, samtalet, lyssnandet är 

alltid den främsta politiska uppgiften. För att bli bra kommunalpolitiker måste 

vi därför bryta upp från sammanträdesrummen och prioritera kontakterna med 

medborgarna! 

Ett dåligt utåtriktat arbete beror delvis på att vi prioriterar fel. Men det beror 

också på osäkerhet, ovana och rädsla. Det utåtriktade arbetet ställer andra krav 

på oss. Vi ska ta initiativ, prata med folk, lyssna, förklara och försvara. Det kommer 

inte att sköta sig själv, utan kommer att kräva både tid och planering. 

I planeringsuppgiften går vi igenom våra kontakter med medborgarna – vilka 

grupper ska vi prioritera i vår grupp, hur ska vi bära oss åt. 

Politikermisstro 

Många känner att avståndet mellan väljare och valda, mellan medborgare och 

politiker, är stort. Partipolitiken och politikerna möts med misstro, ibland till 

och med förakt. Enligt en del attitydundersökningar tror upp till 70 procent av 

medborgarna att det förekommer allvarligt maktmissbruk, 6 av 10 svarar att de 

har litet eller ganska litet förtroende för politikerna. Många känner sig svikna av 

politiken och politikerna. De känner att politiken inte angår dem, och de drar 

alla politiker över en kam. Tendenserna finns i många andra länder, och har varit 

densamma under lång tid. 

Det finns flera förklaringar. Många medborgare är tveksamma om det partipolitiska 

arbetet är en effektiv väg att påverka samhällsutvecklingen. Säkert spelar 

politikernas utsatta situation och olika ”affärer” en roll. Men det råder ingen tvekan 

om att en del av förklaringen är politikernas anonymitet. Tidigare var de 

politiska företrädarna välkända i sin omgivning. Alla visste vem som var kommunalpolitiker. 

Politikerna var ”en av oss”, de fanns bland arbetskamrater och 

grannar. I dag är situationen annorlunda. Få känner – eller vet om att de känner

– någon kommunalpolitiker. Det är bara något enstaka kommunalråd som syns i 

lokala massmedia. Andra kommunalpolitiker ligger medvetet eller omedvetet 

lågt. Det handlar om ”vi” och ”dem”. 

Om anonymiteten är en del av orsaken till misstron är det en självklar uppgift 

för oss som kommunalpolitiker att bryta anonymiteten och synas och höras mer 

i vardagen, bland medborgarna. Det är viktigt för oss själva och för partiet – 

men i grunden är det också viktigt för demokratin. Därför ska vi som kommunalpolitiker: 

❏ Visa att de socialdemokratiska företrädarna är vanliga människor av kött 

och blod, som bor bland medborgarna och arbetar bland vanligt folk. 

❏ Visa att det politiska arbetet ger resultat, att ett politiskt engagemang är en 

bra väg att påverka och lösa problem. 

❏ Visa att socialdemokraterna är angelägna om att lyssna på människor, att vi 

baserar vår politik på vanliga människors synpunkter och behov, att vi är lyhörda 

och bryr oss om. 

❏ Visa att vi bejakar människors engagemang och initiativ och är öppna för 

nya lösningar för att ta tillvara detta engagemang. 

❏ Fungera som budbärare för vårt politiska budskap. Det kräver att våra företrädare 

är välkända, utåtriktade och aktiva. 

Prioritera kontakterna med medborgarna 

Vår utgångspunkt är att de utåtriktade kontakterna måste prioriteras högre i det 

kommunalpolitiska arbetet. Vi ska ut från sammanträdesrummen och prata med 

och lyssna mer till de medborgare vi företräder. 

Men stannar vi vid det konstaterandet är det lätt att det bara blir ord. Ska vi gå 

från ord till handling krävs det en målmedveten prioritering och en aktiv planering. 

Kontakterna med medborgarna är ingenting som kommer av sig själv eller 

som sköter sig själv. Därför är det en viktig uppgift för oss att planera medborgarkontakterna 

– och genomföra planerna. 

Partiet huvudansvarigt 

Det är partiet – arbetarekommunen och de socialdemokratiska föreningarna – 

som är huvudansvariga för våra kontakter med medborgarna. Det är partiet som 

i verksamhetsplan och valplan gör en övergripande prioritering av vilka frågor vi 

ska lyfta fram, vilka målgrupper vi ska vända oss till, vilka metoder vi ska satsa 

på. Ska vi vara framgångsrika i vår utåtriktade verksamhet krävs det samordning 

och prioritering. 

Det betyder inte att vi som kommunalpolitiker kan luta oss tillbaka. Som partiets 

företrädare inom vårt verksamhetsområde har vi ansvaret för att alltid bevaka 

vilka medborgarkontakter som är viktiga: vilka frågor bör vi ta upp, vilka 

medborgargrupper bör vi ta kontakt med. Vi har inte bara initiativrätt utan 

också initiativskyldighet. Vi har också ett ansvar för att alltid samråda med arbetarekommunen 

och berörda partiorganisationer. Kanske är det lämpligt att samordna 

de utåtriktade kontakter vi planerat med partiverksamheten, kanske 

kolliderar våra planer, kanske finns det andra kontakter som bör prioriteras? 

Kontakten med 

medborgarna 

63

Kontakten med 

medborgarna 

64 

Planera kontakterna med medborgarna 

Formerna för planeringen av kontakterna med medborgarna avgörs naturligtvis 

av de lokala förhållandena. Att systematiskt och målmedvetet diskutera kontakterna 

med medborgarna – dels på längre sikt, under hela mandatperioden, dels 

på kortare sikt är bra. Det är viktigt att sätta upp konkreta och mätbara mål – 

liksom att fördela arbetet. Här går vi igenom viktiga punkter i planeringen av 

kontakterna med medborgarna. 

Syfte 

Inledningsvis bör vi diskutera vad vi vill åstadkomma med kontakten. Det kan 

till exempel handla om att: 

❏ Presentera oss själva. Självklart är det angeläget att de berörda medborgargrupperna 

vet vilka vi är. Därför är en uppgift, framför allt vid en ny mandatperiod, 

att vi presenterar oss. Det ska vara enkelt att kontakta oss – det 

kräver att man vet vilka vi är, att man vet hur man får tag på oss – och att vi 

är tillgängliga. I presentationen är det också naturligt att redovisa vår 

interna arbetsfördelning, för att göra det enkelt att vända sig till rätt person 

från början. 

❏ Presentera vår politik. Ett annat självklart syfte är att presentera vår politik 

inom vårt verksamhetsområde och söka stöd för vår linje. 

❏ Lyssna på synpunkter och förslag. Ett viktigt syfte med våra medborgarkontakter 

är att lyssna på synpunkter, kritik och idéer. Dels handlar det om 

att rent faktiskt ta del av synpunkterna för att kunna forma politiken så att 

den blir så effektiv som möjligt. Dels handlar det om att visa medborgarna 

att vi är lyhörda, att vi är intresserade av deras åsikter. 

Självklart går målen för kontakterna in i varandra. Ska vi kunna motverka politikermisstro 

och visa på politiken som en effektiv väg att påverka samhället väger 

alltid lyhördheten tungt. Det innebär att vi alltid ska se till att vår information 

och kommunikation är dubbelriktad – det ska aldrig handla om att tala till medborgarna, 

det ska alltid handla om att tala med medborgarna. Det ställer krav på 

metoder och utformning av kontakterna, vilket vi återkommer till. 

Budskap 

Nästa diskussionspunkt gäller budskapet – vad är det vi vill säga vid våra kontakter? 

Ibland är vårt budskap oklart eller ologiskt, och olika företrädare för 

partiet har olika budskap. 

Ofta vet vi vad vi vill, men vi har inte försökt formulera det kortfattat och slagkraftigt. 

Därför är det viktigt att vi går tillbaka till vår inledande diskussion om 

våra mål och diskuterar vilket vårt budskap är: vad är det vi vill säga och vilken 

bild vill vi förmedla av oss själva och partiet? 

Målgrupp 

Avgörande för våra kontakter med medborgarna är alltid vem eller vilka vi ska 

vända oss till, vilka målgrupper vi har för våra kontakter. Vi har redan tidigare 

diskuterat vilka våra uppdragsgivare är: vilka är berörda av vår verksamhet? 

Hur många är de? Är de organiserade? Går de att nå?

Vi har i avsnittet om våra mål och vår strategi diskuterat hur vi definierar våra 

målgrupper och givit exempel på grupper inom olika områden. När vi planerar 

våra kontakter med medborgarna är det naturligt att gå tillbaka till detta avsnitt. 

Metoder 

Vilka metoder vi ska använda oss av avgörs av de lokala förhållandena, av vilka 

vägar vi förfogar över och vilka resurser vi kan använda. En del tycker att vi saknar 

möjligheter att nå ut. Det är fel. Vi förfogar över en rad olika metoder – men 

det är inte alltid vi utnyttjar dem rätt. Viktigast är att vi ser till att vi kommer 

ut – till arbetsplatserna, till dagis, till föreningslivet. Vi ska se till att vi blir 

inbjudna – och själva bjuda in. Vi ska själva söka upp – inte bara vänta på att bli 

uppsökta. Här är några exempel. 

Besök verklighet och verksamhet 

Att vi går ut och besöker verklighet och verksamhet på skola, dagis, i hemtjänstlaget 

är kanske den främsta metoden för oss att nå ut och få kontakt med medborgare 

och brukare. Ofta handlar det om att vi ska bjuda in oss själva till träffar 

med föräldrar på skolan, på dagis, inom äldreomsorgen. Att komma ut i verksamheten 

spelar stor roll för att få kontakt med verksamheten och personalen. 

Föreningskontakter 

I ett välorganiserat samhälle som Sverige är en effektiv metod att nå ut att samarbeta 

med de föreningar och organisationer som arbetar inom vårt verksamhetsområde. 

I kartläggningen av målgrupper är det därför viktigt att kolla vilka 

organisationer som finns: hem- och skolaföreningen, villaägarföreningen, 

idrottsföreningen, kören, hyresgästföreningen, villaägarföreningen och så vidare. 

Observera att även organisationer som är strikt partipolitiskt neutrala ofta har 

ett stort intresse av att ha kontakter med oss, bland annat i syfte att kunna 

påverka oss. Några vägar att få kontakt via föreningarna kan vara: 

❏ Träffar med styrelsen. Ett bra sätt är att be att få presentera oss, vår politik 

och framför allt få lyssna på synpunkter vid träffar med styrelsen och aktiva. 

❏ Medlemsblad. Många föreningar har medlemsblad. Vi kan erbjuda oss att 

skriva en kortfattad presentation av vår politik och ställa några frågor via en 

artikel i medlemsbladet. 

❏ Möten. Vi kan också be att få medverka på medlemsmöten, konferenser 

och kurser. 

Egna arrangemang 

Andra sätt för kontakter med medborgarna är egna möten och andra typer av 

arrangemang. Det är viktigt att planera arrangemangen väl. Några tumregler: 

❏ Syftet med arrangemanget är normalt att få kontakt med medborgarna och 

framför allt få en möjlighet till samtal snarare än att få föreläsa. Därför ska 

vi se till att det blir goda tillfällen att prata, att vi är flera som medverkar. 

❏ Vi ska hellre arrangera fler små möten än några få stora. Det ger bättre 

möjligheter att kunna samtala. 

Kontakten med 

medborgarna 

65

Kontakten med 

medborgarna 

66 

❏ Vi ska hellre söka upp medborgarna än kräva att de ska komma till oss. 

Några former för egna möten och andra arrangemang: 

❏ Studiebesök. Vi bjuder in medborgarna till att besöka anläggningar, studera 

verksamheten och diskutera med oss som kommunalpolitiker. 

❏ Seminarier dit vi bjuder våra målgrupper för att presentera och diskutera 

förslag, med kvalificerade och intressanta medverkande. 

❏ Torgmöten och kaffebordsmöten vid köpcentra, busshållplatser, torg, 

i kvarteret etc. 

Ibland kan vi – när det gäller studiebesök, seminarier etc – få en diskussion om 

vem som ska stå för arrangemangen: vi som parti eller den kommunala förvaltningen. 

Ofta är vi intresserade av att lyfta fram partiet, vilket talar för att vi 

själva ska stå för arrangemangen. Ibland kan praktiska skäl tala för motsatsen, 

liksom det faktum att vissa kan vara tveksamma till att delta om det är ett politiskt 

parti som är ansvarigt. Om kommunen ska stå för arrangemanget, är det 

dock alltid viktigt att vi får goda möjligheter att presentera politiken och samtala 

med folk. 

Telefonkontakt 

Telefonen är ett effektivt sätt att relativt snabbt få kontakt med många i vår målgrupp 

för att presentera vår politik och fråga efter synpunkter och reaktioner. 

För att bli effektiva krävs en noggrann planering av telefonkontakterna. 

Det gäller: 

❏ Vilka vi ska ringa. Ofta kan vi hämta namn och telefonnummer till vår målgrupp 

från offentliga register av olika slag. 

❏ Vad vi ska säga. Normalt underlättas telefonkontakterna om vi gemensamt 

tar fram ett enkelt manus, så att vi vet vad som ska tas upp och vilka frågor 

vi ska ställa. 

❏ Material. Det är bra att kunna erbjuda något material som vi kan skicka till 

dem som är intresserade, vårt program, våra skriftliga förslag och så vidare. 

❏ Noteringar. Vi ska föra anteckningar från samtliga telefonkontakter och 

notera vem som är intresserad av våra förslag, vilka vi bör ta ytterligare 

kontakt med etc. Självklart ska vi också notera svar på de frågor vi ställer 

och använda dessa i vårt fortsatta arbete. 

E-post och brev 

E-post och brev är andra sätt för våra kontakter med medborgarna, särskilt när 

det gäller att presentera oss själva och vår politik. Med e-post och brev kan vi nå 

många med en och samma arbetsinsats, men kontakten är naturligtvis inte personlig 

på samma sätt som telefonsamtalet. 

Det är viktigt att underlätta för mottagaren att höra av sig till oss, så att kommunikationen 

kan bli dubbelriktad. Gör det genom att ställa några frågor avslutningsvis 

och uppmana folk att höra av sig, till exempel genom att svara 

direkt på e-posten eller fylla i ett svarskort, ett enkätformulär som bifogas eller 

genom att ringa oss. Glöm inte att ange namn och telefonnummer.

Samordnade insatser 

Det är viktigt att inse att en enstaka kontakt inte alltid ger ett positivt resultat. 

Ingen blir övertygad efter att plötsligt ha fått ett brev från en kommunalpolitiker 

som hon/han aldrig hört av tidigare. Tvärtom – ibland väcker en enstaka kontakt 

bara irritation: ”inför valet hör de 

minsann av sig, annars ser vi aldrig till dem”. Därför är det bra att lägga upp en 

långsiktig bearbetning av målgrupperna där vi använder olika kontakt vägar 

under en längre period. Då blir vi mer trovärdiga när vi vill ha synpunkter och 

en chans att presentera vår politik. 

Mätbarhet 

Som vi tidigare varit inne på är det angeläget att vi sätter upp klara och entydiga 

mål, som dessutom går att mäta eller åtminstone utvärdera. Det är ofta en förutsättning 

för att planerna ska förverkligas och för att vi ska kunna utvärdera insatserna. 

Exempel på mätbara verksamhetsmål vi kan sätta upp för kontakterna: 

✓ Antal möten med målgrupperna. 

✓ Antal träffar med föreningsstyrelser. 

✓ Antal besök på arbetsplatser, institutioner etc. 

✓ Antal telefonkontakter med vår målgrupp. 

✓ Antal brev. 

✓ Antal inlägg i lokaltidningen. 

En förutsättning för att vi ska klara av kontakterna är att alla hjälps åt. Därför 

bör vi sätta upp mätbara verksamhetsmål dels för nämndgruppen som helhet, 

dels för varje ledamot eller ersättare personligen. 

Tidpunkt 

Tidpunkten handlar förstås om när vi ska genomföra våra kontakter. Valet av 

tidpunkt beror på bland annat syfte och metoder och ska alltid samordnas med 

partiorganisationen. 

Det är väsentligt att kontakterna sker i god tid så att de synpunkter och idéer vi 

verkligen får kan användas och påverka förslag och lösningar. Ofta skjuter vi på 

kontakterna för att kunna presentera färdiga förslag. Ibland kan det vara klokt 

att presentera problem och olika alternativ i ett tidigare skede, och bjuda in till 

en mer förutsättningslös diskussion innan beslut är fattade – även om det kan 

kräva mer arbetsinsatser och återkommande kontakter. 

Arbetsfördelning 

Till sist handlar det om vem som ska svara för vad. Alltför ofta är det ordföranden/-gruppledaren 

som sköter det mesta. Hon eller han står för i princip alla 

kontakter – med förvaltning, medborgarna, partiet. Övriga ledamöter och ersättare 

hamnar lätt vid sidan av. 

Det kan vara förståeligt. De flesta vill tala med ordföranden/gruppledaren. Men 

det kan också innebära att arbetsinsatserna blir orimligt snedfördelade. På en 

Kontakten med 

medborgarna 

67

Kontakten med 

medborgarna 

68 

eller ett par i gruppen ligger i princip allt arbete – de övrigas insatser inskränker 

sig till att gå på sammanträdena. Det är viktigt att fördela arbetsinsatserna för 

medborgarkontakterna på ett effektivt och bra sätt. Alla ska delta i de utåtriktade 

kontakterna och självständigt sköta sitt ansvarsområde. 

Notera arbetsfördelningen exakt i arbetsplanen. Det ska vara klart och entydigt 

vad var och en i gruppen har åtagit sig. Ingen ska dock tvingas ta på sig orealistiska 

arbetsuppgifter. Det är viktigt att de mål vi sätter upp är realistiska och väl 

förankrade, att alla känner för dem och är engagerade. 

Engagera medborgarna 

I demokratin är alltid medborgarnas engagemang och delaktighet en grundläggande 

förutsättning. Möjligheterna för medborgarna och brukarna att medverka 

själva, att påverka, att forma service, omvårdnad och annat efter de egna behoven 

och värderingarna är viktigt för att få förankring och engagemang. 

Det var också under lång tid en självklarhet i den kommunala verksamheten, 

men tunnades ur under några årtionden. Engagemanget ersattes med kommunala 

tjänster. Det finns dock ett stort och växande intresse för att på olika sätt 

medverka själva – delvis för att ersätta och möta nedskärningar i den kommunala 

servicen, men också som ett uttryck för en vilja att själva vara med och påverka. 

För oss som kommunalpolitiker är det naturligt att se partipolitiken som den 

självklara vägen om man vill vara med och påverka. Vi vet samtidigt att många 

inte ser det på det viset: endast en mindre grupp tycker att den naturliga vägen 

är att gå med i ett politiskt parti. 

Därför är det angeläget för oss att diskutera också andra vägar för medborgarna att 

inom vårt nämndområde medverka i den kommunala verksamheten, att påverka 

som brukare och medborgare. Det kan röra sig om: 

✓ Föräldrastyrelser med barn och ungdomar på dagis och grundskola. 

✓ Elevstyrelser på gymnasieskolor. 

✓ Anhörigstyrelser inom äldrevården. 

✓ Självförvaltning eller brukarmedverkan inom barnomsorg, skola, äldreomsorg. 

✓ Kooperativ drift och föreningsdrift av ”kommunal” verksamhet. 

✓ Väntjänst inom äldrevärden som komplement till kommunal 

service. 

✓ Brukarråd och medborgarråd för inhämta idéer och synpunkter. 

✓ Särskilda ungdomsforum eller ungdomsråd inom kommundelen. 

Normalt är nya former för engagemang, medverkan och påverkan ingenting som 

vi i nämndgruppen eller nämnden själva fattar beslut om. Det är naturligt med 

en övergripande partidiskussion och principbeslut i kommunfullmäktige. Det är 

ingenting som hindrar att vi inom nämndgruppen tar initiativ till en sådan diskussion 

utifrån de idéer och förslag som vi själva aktualiserat inom vårt eget 

nämndområde.


Diskutera utifrån era egna förutsättningar i kommunen och nämndgruppen 

huvudfrågorna. 

Syfte med kontakterna: vad vill vi åstadkomma? 

Budskap: hur ska väljarna uppfatta oss och vår politik? 

Målgrupp: vilka ska vi nå? 

Metoder: vilka metoder ska vi välja? 

Mätbarhet: hur ska vi göra för att ta reda på om ni når resultat eller inte? 

Kontakten med 

medborgarna 

69

Kontakten med 

medborgarna 

70 

Tidpunkt: när ska kontakterna göras? 

Arbetsfördelning: hur fördelar ni arbetet? 

Nya former för att ta tillvara medborgarnas engagemang: 

vilka behov och lösningar är aktuella för vår del?

Kontakten med 

massmedia 


7 

71

Kontakten 

med massmedia 

72 

Kontakten med massmedia 

De flesta människor möter i dag politiken via massmedia. Även i kommunalpolitiken 

har radio, TV och tidningar omedelbar genom slags kraft och blir genom 

sin räckvidd en oslagbar kanal för att nå så många människor som möjligt. I 

detta avsnitt tar vi upp kontakterna med media. 

I en demokrati är det självklart att olika förslag ställs mot varandra, debatteras 

och kritiseras. Där har vi som kommunalpolitiker en roll – och media en helt 

annan. Vill vi bilda opinion för våra idéer måste vi synas och höras. 

Vi är beroende av massmedia för att sprida våra politiska budskap. Men samtidigt 

har vi som kommunalpolitiker ibland en misstänksam attityd gentemot 

massmedia. Visst finns det exempel på att media inte fullgör sina skyldigheter 

och inte behandlar oss just – men ibland ligger felet hos oss: vi är misstänksamma, 

slutna och ser inte nyheterna i vår egen verksamhet. 

Viktiga tumregler för kontakterna med journalister är öppenhet, tillgänglighet 

och ärlighet. Det handlar om att långsiktigt bygga upp ett förtroende och en 

respekt för oss som företrädare för ett politiskt parti. Det hand lar om att förstå 

att journalistens uppgift är att granska oss som makt havare. 

Ska vi nå ut måste själva som kommunalpolitiker medvetet arbeta med våra 

mediakontakter, diskutera och planera vad vi ska ta upp, fördela arbetet inom 

gruppen. 

Olika roller 

I umgänget med massmedia måste vi vara medvetna om och respektera journalistens 

yrkesroll. Reporterns uppgift är att återge händelser i nyhetsform och 

kritiskt granska det som händer i samhället. Vi måste inse och acceptera att 

politiska partier och massmedia faktiskt har olika roller. 

Media rapporterar, informerar och kontrollerar. Socialdemokratin är ett parti 

med uppgift är att beskriva problem, visioner, idéer och politiska förslag, som vi 

ser dem utifrån våra intressen och vår ideologi. Vi skulle aldrig gå med på att 

våra politiska motståndare fick stå oemotsagda i massmedia. 

Massmedias nyhetsvärdering styrs av redaktionernas journalistiska nyhets värdering. 

Uppdraget är dels att granska beslutsfattare inom politik, förvaltning och 

näringsliv, och dels att ge röst åt grupper som har svårt att göra sig hörda på 

egen hand. 

Därför kan journalistiken ibland kännas negativ och aggressiv. Men att journalisterna 

ställer kritiska frågor och använder metoder som vi kan tycka känns 

påträngande är naturligt. Det är deras jobb. Att bli granskad av media är ett 

demokratiskt sundhetstecken.

Det heter ofta att journalister är slarviga och okunniga. En reporter måste 

naturligtvis ha grundläggande kunskaper om hur vårt samhälle fungerar. Men 

han eller hon ska kunna lite om väldigt mycket. Vi får inte begära att journalisten 

ska vara insatt i alla detaljer. De flesta reportrar måste vara beredda att bevaka 

allt från bränder och trafikolyckor till bolagsstämmor och fullmäktigesammanträden 

under en och samma dag. Det är bara stora redaktioner som har 

råd att hålla sig med special reportrar för till exempel arbetsmarknad, kultur och 

ekonomi. 

Vad är en nyhet? 

Massmedia gillar först och främst nyheter. Men vad är en nyhet? Ibland är det 

lättare att bestämma vad som inte är en nyhet. Att nämnden har hållit sammanträde 

och behandlat löpande ärenden är knappast någon nyhet. Det räcker alltså 

inte att någonting har hänt för att det ska kunna betraktas som en nyhet. Media 

kräver någonting mera. Några kännetecken på en nyhet är: 

❏ Överraskning. En klassisk definition låter så här: Om en hund biter en man 

är det ingen nyhet. Om en man biter en hund är det däremot en nyhet. Vad 

exemplet säger är att en bra nyhet ska innehålla någonting oväntat; ett 

moment av överraskning. 

❏ Identifikation. En nyhet ska helst beröra läsaren. Man ska kunna identifiera 

sig med nyheten, känna att nyheten handlar om en själv eller människor 

man känner – eller om platser, företag, organisationer, frågor man berörs av. 

❏ Känslor. En nyhet ska helst väcka känslor och gripa tag i läsaren. Självklart 

kan det röra sig om både positiva och negativa känslor. 

❏ Konflikter. En nyhet är det som någon någonstans vill förtiga, har det sagts. 

Allting annat är reklam. Händelsen ska alltså vara laddad med konflikter 

eller motsättningar för att kunna bli en bra nyhet. 

❏ Liten mot stor. Särskilt intressant blir det om konflikten kan beskrivas som 

”liten mot stor”, till exempel barnet mot skolans rektor, den ensamstående 

föräldern mot chefstjänstemännen, den drabbade mot kommunalrådet, 

alltså den ”lille mannen” mot överheten. 

❏ Händelsen får också ett större nyhetsvärde om redaktionen tror sig vara 

först eller kanske till och med ensam om den. 

Hitta nyheten! 

Om vi själva övar oss i att tänka nyhetsmässigt har vi bättre förutsättningar i 

våra egna mediakontakter. Då vet vi vad som kan vara intressant för lokaltidningen. 

Vi kan ge journalisterna tips som de kan arbeta med. Och vi är bättre 

förberedda när lokaltidningen hör av sig till oss och vill ha en kommentar eller 

förklaring. 

Därför gäller det för oss att hitta nyheten i vår egen verksamhet. Ofta är det 

svårt – vi diskuterar frågor som för oss känns tjatiga – och glömmer bort att för 

läsaren är de helt okända och spännande. Vi resonerar ofta i övergripande termer 

om besparingar och omstruktureringar – och glömmer att det får nyhetsmässigt 

intressanta konsekvenser för barnen på dagis. Vi vet att våra politiska 

Kontakten 

med massmedia 

73

Kontakten 

med massmedia 

74 

motståndare driver en annan linje – och glömmer att det för lokaltidningen är 

en intressant konflikt. Därför är det viktigt att diskutera vilka nyheter som finns 

inom vårt verksamhetsområde. 

Dels på längre sikt, för hela mandatperioden. 

Diskutera hur verksamheten ska beskrivas på sikt – om vi får bestämma. 

Dels på kort sikt, inför varje nämndsammanträde. 

Bestäm vad som ska vara månadens nyhet från vårt verksamhetsområde! 

En sådan medveten genomgång utgör en förutsättning för en effektiv mediekontakt 

och ett första steg i vår medieplan. Det handlar om att både på kort och 

lång sikt diskutera. 

Vad vi vill få ut för nyheter. 

Vad vill vi att media ska uppmärksamma? 

Hur ska vi informera tidningen? 

Hur kan vi göra dessa nyheter extra intressanta? 

Vad vi tror media själva kommer att uppmärksamma? 

Vilka kommentarer bör vi förbereda? 

Bör vi själva ta initiativet för att visa öppenhet? 

Vad kommer våra motståndare att tipsa tidningen om? 

Hur förbereder vi oss för frågor och angrepp? 

När vi kontaktar media 

När vi har inventerat vilka frågor vi vill föra fram ska vi diskutera vilka metoder 

vi ska använda. Ibland kan vi vara lite osäkra och underskatta våra möjligheter. I 

själva verket har vi ofta större möjligheter än vad vi tror – under förutsättning 

att vi tar upp lokala frågor som berör tid ningens läsare och radions lyssnare och 

att vi verkligen har någonting intressant att säga. 

En förutsättning är självfallet också att vi väljer rätt väg att nå ut och att vi arbetar 

på rätt sätt. Här sammanfattar vi kort några viktiga punkter. 

Personliga kontakter 

Personliga kontakter med tidningens och radions journalister är ofta den effektivaste 

metoden. Genom att ge nyhetstips och förslag till nyhetsmässigt intressanta 

lokala artiklar ökar chanserna att få tidningen att ta upp ”våra frågor”. Det 

gäller till att börja med att bli igenkänd av och bekant med journalisterna – att 

göra sig ”nyttig”. 

En kommunalpolitiker som är på alerten på det sättet blir känd och uppskattad 

av journalisterna. Han eller hon blir helt enkelt en nyttig kontakt för redaktionen. 

Det betyder också att det blir naturligt för journalisten att höra av sig, kolla 

läget och kanske testa idéer till reportage och artiklar. Självklart måste man samtidigt 

vara klar över gränserna mellan den som är politiskt aktiv och den som är 

bevakande journalist. Kontakterna bygger på ömsesidigt förtroende och respekt 

för de olika rollerna.

Pressmaterial 

En viktig del av mediakontakterna är det material vi skickar till dem. Det kan 

röra sig om olika sorters material, från pressmeddelandet till mötes referatet. Här 

är några: 

Pressmeddelandet 

Pressmeddelandet är ett bra sätt att informera massmedia, till exempel när vi 

lagt fram förslag i nämnden eller när vi vill kommentera ett beslut. Vi skickar 

det per e-post. Några tumregler för utformningen av pressmeddelandet är: 

✓ Skriv kort. Ett pressmeddelande bör inte vara längre än en A4-sida. 

✓ Endast ett ämne. Ett pressmeddelande bör inte ta upp mer än en fråga. 

✓ Avsändare. Längst upp på pressmeddelandet skriver vi datum, namn, telefonnummer 

och adress till ansvarig kontaktperson. Kom ihåg att personen 

ifråga måste vara anträffbar. 

✓ Ingressen. Ingressen är en inledande sammanfattning av texten. Vi återger 

budskapet som vi vill förmedla i några meningar. 

✓ Texten. Här utvecklar vi budskapet efter principen det viktigaste först. Kom 

ihåg att hela pressmeddelandet inklusive ingress, rubrik och avsändare inte 

bör vara längre än en A4-sida. 

Bakgrundsmaterial och rapporter 

Pressmeddelanden har inte plats för all information. Ofta finns det något att 

förklara eller utveckla. Ett bra sätt är egna rapporter där vi samlar bakgrundsuppgifter 

som vi har tillgång till som kommunalpolitiker. Det behöver i och för 

sig inte handla om egentliga nyheter. Ofta kan fakta i sig vara välkända. Men 

det blir journalistiskt intressant just genom att uppgifterna sammanställs, genom 

att de lokala konsekvenserna belyses och så vidare. Det är arbetsuppgifter som 

journalisterna ofta saknar tid och resurser för. 

Det är OK att ”hänga på” egna kommentarer och reflexioner på rapportens faktauppgifter. 

Men det bör klart framgå när dessa startar: ”I en kommentar till 

rapporten säger socialdemokraternas talesman i barnomsorgsfrågor...” 

Insändare och artiklar 

Vi har möjligheter att komma till tals i media med egna artiklar och insändare. 

Ofta är vi dåliga på att utnyttja dessa. 

Debattartiklar 

Debattartiklar har en begränsad läsekrets. Men de är viktiga på flera sätt: de visar 

våra sympatisörer att vi är på alerten och att vi har en politik som vi står för. De 

visar våra politiska motståndare att de inte är ensamma. Dessutom kan det tvinga 

motståndarna att ägna sig åt våra frågor. 

Därför krävs planering. I vår medieplan bör det framgå vilka artiklar som ska 

skrivas, och vem som ska skriva dem. 

Kontakten 

med massmedia 

75

Kontakten 

med massmedia 

76 

När vi skriver en debattartikel kan vi gärna ringa och förvarna om att den är på 

väg. På det viset underlättar vi tidningens planering; debatt redak tören kanske 

kan reservera plats i förväg. När vi svarar på angrepp är alltid en snabb reaktion 

nödvändig – då blir debatten aktuell och rapp. 

Insändare 

Insändare har ett lika stort läsvärde som sport, serier och TV-program. Det är de 

mest lästa texterna i en tidning. Det ska vi ta som en utmaning – vi ska använda 

insändarsidorna. 

En insändare ska vara kort – håll den gärna på maximalt 10-15 rader – och slagkraftig. 

Vi ska alltid koncentrera oss på ett enda ämne. 

Som kommunalpolitiker kan det hända att vi får frågor eller kritik på insändarsidan. 

Ta allvarligt på det: se till att vi svarar omedelbart – tänk på att insändarna 

läses intensivt. 

Pressträff/presskonferens 

Vi ska ransonera presskonferenserna. Det finns ingenting som gör journalister så 

irriterade och negativa som att slösa bort en timme på en innehållslös presskonferens. 

Att kalla på pressen i tid och otid motverkar sitt syfte. 

I vissa fall är dock presskonferensen en oöverträffad metod. Det kan gälla när vi 

ska presentera ett omfattande program eller liknande, eller när vi vill visa något, 

till exempel en modell eller ritning. Då är det en fördel att möta alla journalister 

samtidigt. Det underlättar både för tidningen och för den egna organisationen. 

Pressträffar som arrangeras ska vara ordentligt förberedda när det gäller: 

✓ Budskap. Vad vill vi säga, vilka frågor kan vi förvänta oss. 

✓ Inbjudan. Bjud in dagen innan. 

✓ Tidpunkt. Anpassa tiden efter lokaltidningarnas arbetstider. 

✓ Plats. Välj en plats som i sig är intressant, handlar det om barnom sorgen 

kanske vi kan ha presskonferensen på ett dagis. 

✓ Genomförande. Se till att programmet inte tar mer än 15 minuter och att 

journalisterna därefter får bra tillfällen till frågor och fotografe ring. Dela ut 

bakgrundsmaterial och skrivna kommentarer. 

✓ Efter pressträffen. Kontakta de media som inte kunde komma per telefon. 

Vilka media finns det? 

Vi ska alltid fundera över vilka tidningar – dagstidningar, veckotidningar – som 

kan vara intresserade. Hur är det med TV- och radiosändningar? Närradio? 

Lokal reklamradio? Oftast vet vi väl vilka ”riktiga” massmedia som arbetar hos 

oss. Men det finns också andra media – nyhetsbrev, före ningsblad, facktidningar, 

lokalblad som utges av hyresgästföreningen/ 

villaägareföreningen med mera? Även om liknande blad är strikt partipolitiskt 

neutrala, är de ofta intresserade av att berätta om lokala frågor och ta upp en 

lokal debatt. De är ofta lästa i hög utsträckning.

När media kontaktar oss 

Oavsett om journalisten ringer för att det har hänt någonting, för att han eller 

hon har fått ett tips, eller bara för att kolla läget i största allmänhet gäller samma 

grundregel: vi ska se till att vi är förberedda. Är vi inte det, ber vi att få återkomma. 

Vi är inte skyldiga att tacka ja till en intervju på stående fot. Även om 

en journalist i princip alltid är stressad och vill ha ett uttalande på stört kan vi 

säkert få en kvarts frist. 

Innan vi bestämmer oss för att ställa upp försöker vi ta reda på vad frågorna 

handlar om i stora drag. Om vi kräver exakta besked blir journalisten säkert 

irriterad. Det är få reportrar som skriver ner sina frågor i detalj före en intervju. 

Däremot bör vi få veta huvudtemat för intervjun. 

När vi vet ämnet för intervjun formulerar vi vårt budskap för oss själva i korta, 

slagkraftiga meningar. Men vi måste också tänka igenom svaga punkter och 

obehagliga frågor, och formulera svaren. Ofta är en journalist mer intresserad av 

det som vi försöker undvika, än det vi helst vill ha fram. Därför ska vi se till att 

vi är förberedda på de hårda puckarna. 

Ingen kan tvinga oss att ställa upp i massmedia. Men som kommunalpolitiker 

måste vi tänka oss för innan vi tackar nej till journalistens intervjuförslag. Det 

ligger oftast i vårt intresse att ta varje möjlighet att få förklara och presentera vår 

politik. Många uppfattar dessutom att den som tiger har någonting att dölja. Vi 

ska alltså ha goda skäl för att säga nej. Att vi inte ställer upp innebär normalt 

inte att journalisten låter bli att skriva. Istället skriver han sin artikel utan våra 

kommentarer – och ofta talar han om att vi vägrat uttala oss. 

Att bli intervjuad 

Intervjuer skiljer sig i hög utsträckning åt, men några viktiga tumregler är: 

❏ Vi ska aldrig ljuga, under några omständigheter. Osanningar kommer alltid 

fram. Vi ska räkna med att journalisten kollar våra uppgifter med andra. 

❏ Vi ska stå för det vi säger. Vi måste inte kunna allt. Om vi är osäkra på 

någon fråga, säger vi det. 

❏ Vi ska erkänna fel. Ofta är det bättre att förekomma än att förekommas. 

Vet vi att reportern är ute efter en svår eller känslig fråga kan vi ta upp den 

självmant, så avdramatiserar vi intervjun. 

❏ Vi ska svara enkelt och rakt på sak, och hålla fast vid budskapet. Vi ska 

undvika att blanda in för många ämnen, och prata om allting i en stor fråga. 

❏ Vi ska inte låta oss provoceras. Det lönar sig inte att bli arg på journalisten 

även om vi inte gillar frågorna. Aggressivitet slår tillbaks. Läsarna eller lyssnarna 

håller gärna på den som hamnar i underläge – oavsett om det är vi 

eller reportern. 

❏ Vi ska svara på alla frågor – även de obehagliga. På det sättet får vi en chans 

att rätta till felaktigheter, och minskar utrymmet för spekulationer. Att vi 

kan få ut vår version är bättre än att motståndare får stå oemotsagda. 

Kontakten 

med massmedia 

77

Kontakten 

med massmedia 

78 

Om det blir fel 

De etiska regler som finns för journalister sammanfattas i ”Etiska regler för 

press, radio och TV”. De säger bland annat att intervjupersonen har rätt att få 

veta i vilket sammanhang intervjun görs: hur och var ska uttalandena återges. 

Grundregeln är att journalisten fritt kan citera ett uttalande. Vi bör dock i förväg 

komma överens med journalisten att vi får våra uttalanden upplästa för oss 

och att vi får möjlighet att ändra våra egna uttalanden. Gör vi en sådan överenskommelse 

har vi rätt att få våra uttalanden upplästa – men inte hela artikeln. Vi 

kan då göra strykningar, klipp och tillägg i våra uttalanden och ha synpunkter på 

sakinnehållet. Däremot har vi ingen möjlighet att lägga oss i journalistens ordval 

i övrigt, eller vad andra människor gör och säger i artikeln. 

Vi ska undvika att ställa till bråk om bagateller. Har journalisten avrundat en 

siffra lite yvigt, eller förenklat ett krångligt resonemang utan att direkt göra våld 

på fakta, behöver vi inte gå i taket för det. Enkla sakfel kan ofta rättas till med 

ett vänligt samtal till reportern. Även om någon annan har satt rubriken känner 

journalisten säkert ansvar för sin artikel, och hjälper till med ett tillrättaläggande. 

Vi ska spara krutet tills det behövs. När reportern har misshandlat våra uttalanden 

så att hela intervjun blir missvisande har vi berättigade skäl att vara arga. Då 

ska vi vända oss till redaktionsledningen eller chefredaktören. 

I första hand är kravet då att redaktionen tar in en rättelse. Det brukar sällan 

vara problem att få in rättelser i tidningar. Radio och särskilt TV kan vara hårdare 

i sina bedömningar. Blir vi vägrade rättelse kan vi skriva ett genmäle, som 

är ett slags replik till journalisten. Skulle vi bli vägrade rätten att genmäla och 

felet är allvarligt, kan vi vända oss till Allmänhetens Pressombudsman eller 

Radionämnden. 

Men innan vi rusar iväg till PO eller skriver arga genmälen, ska vi alltid ta en 

funderare på om det verkligen är värt besväret. Rättelser får ibland motsatt 

effekt. Genmälet förstärker det som blev fel, istället för tvärtom. 

Offentlighet 

En grundläggande princip för den kommunala verksamheten är offentlighetsprincipen 

som syftar till att medborgarna ska kunna kontrollera politiker och 

tjänstemän. Det är viktigt att vi som kommunalpolitiker känner till offentlighetsprincipens 

innehåll. 

Offentlighetsprincipen ingår i tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag. 

Den innebär i huvudsak bland annat: 

❏ En handling som finns hos en kommunal förvaltning är allmän och offentlig. 

Det gäller både handlingar som skrivits inom förvaltningen och handlingar 

som skickats in till förvaltningen. 

❏ Den som önskar ta del av handlingen har rätt att få göra det genast och 

utan oskälig försening. Man har rätt att få läsa handlingen på plats eller att 

få en kopia av den mot en viss avgift. 

❏ Myndigheten, till exempel den kommunala förvaltningen, har ingen rätt att 

fråga efter varför personen vill ta del av handlingen eller vem personen är.

❏ En offentlig uppgift ska också lämnas ut muntligen, till exempel per telefon, 

om det inte är förenat med praktiska svårigheter. 

❏ Även om en handling skickats hem, till exempel till en kommunalpolitiker, 

är den offentlig om den tar upp frågor som rör den kommunala verksamheten. 

❏ Offentlighetsprincipen gäller även kommunala bolag i den utsträckning 

kommunfullmäktige beslutat. 

Givetvis finns undantag från offentlighetsprincipen. Vissa handlingar kan vara 

hemliga: 

❏ Frågor som rör enskild persons privatliv är inte offentligt. Uppgifter om privatpersoner 

som finns inom socialtjänsten är alltså skyddade. I denna typ av 

ärenden gäller också tystnadsplikt för kommunalpolitiker och tjänstemän. 

❏ I kommunala bolag är uppgifter som rör affärsförhållanden, kontrakt med 

affärspartner och liknande, undantagna från offentlighet. 

❏ En handling som upprättats inom myndigheten är normalt offentlig först 

då den färdigställts eller avsänts. Det innebär att arbetshandlingar inom 

myndigheten, utkast eller anteckningar normalt inte är offentliga. 

Andra bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen 

som viktiga att känna till är: 

❏ Yttranderätten. Ger varje medborgare rätt att säga sin mening. Det gäller 

även kommunalpolitiker och kommunala tjänstemän. Ingen kan således 

åläggas någon munkavle. Är man kritisk mot ett beslut, har man rätt att 

säga det även om man som anställd naturligtvis ska rätta sig efter beslutet. 

❏ Meddelarskyddet. Innebär att den som lämnar en uppgift till massmedia är 

garanterad anonymitet. Media är skyldiga att skydda identiteten på sin 

meddelare och det är brottsligt att efterforska vem som är meddelare. Man 

får alltså inte undersöka detta, även om man anser att uppgiften inte borde 

ha lämnats ut. 

Kontakten 

med massmedia 

79

Kontakten 

med massmedia 

80 


Diskutera utifrån era egna förutsättningar i kommunen och nämndgruppen 

huvudfrågorna: 

Rollerna som politiker och journalister 

Vilka media kan vara intresserade av er verksamhet? 

Vilka nyheter finns inom ert verksamhetsområde? 

– på längre sikt? 

– på kort sikt? Bestäm månadens nyhet!

Metoder när ni kontaktar media 

– vilka personkontakter med media har ni? Vad behöver kompletteras? 

– vilka metoder ska ni använda? 

Förberedelser när media hör av sig 

– vem svarar? 

Offentlighetens principer 

Kontakten 

med massmedia 

81

Kontakten 

med massmedia 

82

Kontakten med 

chef & personal 


8 

83

Kontakten med 


84 

Kontakten med chef och personal 

I princip är skiljelinjen mellan kommunalpolitiker och de kommunala tjänstemännen 

enkel: politikerna fattar beslut och utformar politiken, tjänstemännen 

verkställer och bereder. 

Men i praktiken är gränsen svårare att dra. Har politikerna verkligen förutsättningar 

att styra? Är det alltid de som fattar besluten? Är tjänstemännen alltid 

lojala? Och uppfattar verkligen medborgarna någon skillnad mellan tjänstemännen 

och politikerna – eller ser de politikerna som företrädare för förvaltningen? 

Det här avsnittet handlar om vårt förhållande som kommunalpolitiker till den 

kommunala förvaltningen, till förvaltningsledning, till övrig personal och till de 

fackliga organisationerna. Det tar också upp vårt ansvar för att motverka byråkrati 

och underlätta medborgarnas kontakter med den kommunala apparaten. 

Politiska mål 

Om principen är att politikerna fattar beslut och drar upp riktlinjerna, är det 

viktigt att diskutera om vi som kommunalpolitiker verkligen har förutsättningar 

och möjligheter att styra – och det är viktigt att diskutera förhållandet mellan 

politiker och tjänstemän. 

Att styra en kommunal verksamhet har blivit allt mer komplicerat: 

❏ Omfattningen av den kommunala verksamheten har vuxit, ofta har den 

blivit mer komplex. Utvecklingen har gått snabbt. 

❏ Förändringarna i omvärlden leder till nytänkande och omprövning. Den 

ekonomiska verkligheten har gjort nedskärningar, bantningar och förnyelse 

nödvändig. 

❏ Medborgarnas syn på kommunalpolitik och kommunal verksamhet har förändrats. 

Skillnaderna mellan politiker och tjänstemännen är inte alltid klar. 

Även formerna för att styra verksamheten har förändrats. I många kommuner 

strävar man efter att gå från styrning genom detaljregler och anvisningar för 

verksamhet och drift, till styrning genom att formulera mål och uppdrag. 

Utvecklingen skiftar från kommun till kommun och de praktiska lösningar och 

styrsystem man valt varierar. Men viktiga inslag är i de flesta fall: 

❏ Uppdrags- eller målstyrning. Politikerna fastställer mål och formulerar uppdrag 

för varje verksamhet, medan förvaltningen får stor frihet att finna de 

effektivaste metoderna att nå målen. Det sker på längre sikt, för hela mandatperioden, 

och på kortare sikt, för det kommande verksamhetsåret. Det 

kräver att målen är konkreta och tydliga, men också realistiska. Normalt 

fastställs utvecklings- och verksamhetsmål i samband med den årliga bud-

geten och olika långtidsplaner. Man eftersträvar uppdrags- eller målstyrningssystem 

där målen uttrycks på ett mätbart eller åtminstone utvärderingsbart 

sätt. 

❏ Ekonomiska ramar. De politiska organen sätter också upp de ekonomiska 

ramar inom vilka målen ska uppnås. De resurser man avsätter måste räcka 

till för att nå målen och klara uppdragen – annars blir målen orealistiska. 

❏ Utvärdering. En viktig del av styrningen är att regelbundet kontrollera att 

man når målen. Det ställer krav på att målen är utformade så att de verkligen 

går att utvärdera. Det kan vara enkelt, när det handlar om kvantitativa 

mål, till exempel antal platser i barnomsorg eller äldrevård. Det kan vara 

svårare – men lika viktigt – när det gäller kvalitén på verksamheten. Ofta 

måste man via intervjuundersökningar och enkäter fråga hur medborgarna 

uppfattar servicen. 

❏ Delegering. Om politikerna sätter målen får förvaltningen stor frihet att 

lägga upp det löpande arbetet så att de fastställda målen uppnås inom de 

ramar som angetts. Den tidigare regelstyrda organisationen blir då mer en 

uppdragsstyrd organisation. 

Det finns en rad mer eller mindre omfattande styr- och planeringsystem som 

används i kommunerna. Köp/säljsystem, beställare/utförarmodeller, internkonsultsystem 

är några beteckningar. Det är de lokala förhållandena som avgör vad 

som passar. För oss som kommunalpolitiker är det viktigt att styr- och planeringssystemen 

verkligen ger oss möjligheter till en politisk styrning och att följa 

och utvärdera resultaten 

I händerna på förvaltningen? 

Ibland känner man som kommunalpolitiker att förvaltningen har ett övertag i 

diskussionerna i kraft av sina detaljkunskaper och resurser. Det kan vara naturligt. 

Det viktiga är att komma ihåg att uppdragen är olika: kommunalpolitikerna 

är lekmän och företräder medborgarna. Tjänste männen ska stå för expertkunskaperna. 

Vi ska som kommunalpolitiker inte eftersträva att bli bättre experter 

än tjänstemännen eller ha mer detaljkunskaper än dem – det är inte vårt uppdrag. 

Det finns hos allmänhet och kanske också bland tjänstemän och kommunalpolitiker 

en viss oklarhet om skillnaderna. Medborgarna har svårt att skilja på politiker 

och förvaltning – båda grupperna ”är” kommunen. Tjänstemännen tycker att 

kommunalpolitikerna ska ställa upp för dem och försvara förvaltningen inför 

kritik och krav. 

Vi ska vara medvetna om denna oklarhet och om risken att företräda förvaltningen 

mer än medborgarna. Vi ska eftersträva en klar gränsdragning – och vi 

ska aldrig förlora vårt uppdrag ur sikte: vi ska företräda medborgarna. Det 

bygger på att vi har goda kontakter med: 

✓ Medborgarna, brukarna av servicen eller omvårdnaden. Det är deras 

intressen vi företräder. 

✓ Partiorganisationen, så att vi har en förankring för våra beslut och den 

politik vi för. 

Kontakten med 


85

Kontakten med 


86 

✓ Personalen, inte bara förvaltningsledningen utan också de som arbetar på 

fältet, så att vi får en komplett bild av verkligheten. 

Det innebär också att vi inte ska acceptera att förvaltningen driver oss till beslut 

som vi är tveksamma till. Vi ska kräva ett fullödigt underlag och en tillfredsställande 

information. Det är särskilt viktigt när vi tvingas fatta svåra beslut, om 

neddragningar eller prutningar som berör medborgarna och/eller personalen 

negativt. Som politiker kan vi inte skylla på någon annan. Vi måste kunna stå 

för våra beslut. Då krävs ett tillförlitligt underlag och en stor öppenhet för alternativ 

och dialog. 

Vad händer då om ingenting händer? Om vi fattar beslut som går förvaltningen 

emot och som sedan nonchaleras? Det kan aldrig accepteras. Har ett beslut fattats 

ska det förverkligas. Tycker förvaltningen att beslutet är felaktigt, om det 

finns nya fakta som bör föranleda en ändring, kan förvaltningen ta upp ärendet 

för förnyad prövning. 


De praktiska arbetsförhållandena för oss som kommunalpolitiker spelar en stor 

roll för våra möjligheter att styra verksamheten. Det är viktigt att vi får rutiner 

och förhållanden som fungerar bra. 

Hur arbetet ska läggas upp varierar naturligtvis. Det är inom rimliga gränser 

önskemål och synpunkter från oss som kommunalpolitiker som ska avgöra. 

Några punkter som är av betydelse i det löpande arbetet som kommunalpolitiker, 

vid sidan av väl fungerande styr- och planeringssystem, är: 

❏ Begripliga handlingar. Föredragningslistor och handlingar ska vara ute i 

god tid före sammanträdet. Handlingarna ska vara tydliga, kortfattade och 

där ska finnas tydliga förslag. Är de mer omfattande, bör de också inledas 

med en kort sammanfattning. 

❏ Föredragningar. Är handlingarna ute i förväg kan muntliga före drag ningar 

slopas eller koncentreras på kompletteringar och frågor. Det kan innebära 

kortare och effektivare sammanträden. 

❏ Sammanträdestider. Nämnden ska sammanträda på tider som passar de 

förtroendevalda bra. Det kan vara klokt att sätta upp en maximal sammanträdestid 

så att man vet när man kan komma hem. 

❏ Särskilda planeringsdagar. Vid sidan av ordinarie sammanträden är det 

nödvändigt att ha särskilda planeringsdagar, där vi som kommunalpolitiker 

och förvaltningsledning kan avsätta tid för långsiktig planering och 

meningsutbyten, kanske tillsammans med externa medverkande. 

❏ Ärendebalans. Förvaltningen bör regelbundet – till exempel en gång per 

kvartal – redovisa en ärendebalans, en sammanställning över pågående 

arbete, uppdrag, utredningar etc. Det ger oss kommunalpolitiker möjlighet 

att kontrollera vad som sker med fattade beslut. 

❏ Studiebesök. För nyvalda kommunalpolitiker är det viktigt att få goda möjligheter 

att bekanta sig med verksamheten genom att besöka olika institutioner 

och verksamheter. Det är också viktigt att vi som kommunalpolitiker 

regelbundet gör besök i verksamheten.

❏ Studiedagar. Bland de nyvalda finns också ett behov av att få en fyllig inblick 

i nämndens verksamhet, ekonomi, juridiska förhållanden, organisation 

och så vidare. Ett sätt är att anordna studiedagar kring dessa frågor. 

❏ Faktapärm. På samma sätt kan det underlätta arbetet som förtroendevald 

om man får en pärm/mapp där aktuella uppgifter om förvaltningen, organisation, 

personal och verksamheten sammanställts. 

❏ Kompletterande underlag. Förvaltningen ska, inom rimliga gränser, ta fram 

kompletterande underlag som kommunalpolitikerna anser sig behöva. Det 

ingår också i tjänstemännens uppgift att medverka på våra möten och sammanträden 

för att presentera sina förslag om vi önskar det. 

Håll efter byråkratin 

Den kommunala verksamheten är till för medborgarna. De har rätt att kräva en 

god service, enkla och lättfattliga regler, ett effektivt resursutnyttjande och att bli 

bemött på ett trevligt och hjälpsamt sätt. Det är deras skattepengar som finansierar 

verksamheten. Den legendariska socialdemokratiska finansministern 

Ernst Wigforss formulerade det så här: ”En dåligt använd skattekrona är en 

stöld från skattebetalarna”. 

En viktig uppgift för oss som kommunalpolitiker är att stå på medborgarnas 

sida och motverka onödig byråkrati och krångel. Vi ska hela tiden vara medvetna 

om faran att vi istället företräder förvaltningen inför medborgarna – av 

slentrian, slarv eller därför att vi inte håller på gränserna mellan politiker och 

tjänstemän. Vi har ofta uppfattats som ett parti som alltid står på byråkratins 

sida – rättvist eller felaktigt. Det är viktigt att visa att det är en felaktig bild. 

Att motverka byråkrati och krångel kräver insatser både när det gäller övergripande 

organisationsfrågor och mindre detaljer. 

Effektiv organisation 

Den kommunala organisationen ska vara effektiv och resurssnål. En viktig del är 

väl fungerande system för styrning och planering, som vi berört tidigare. Hur en 

effektiv organisation vid sidan av det ser ut varierar. Några viktiga punkter är: 

❏ Ta vara på erfarenhet och engagemang. En ineffektiv organisation kännetecknas 

av detaljstyrning av medarbetarna med regler och direk tiv. Istället 

ska vi eftersträva en organisation som tar tillvara medarbetarnas erfarenheter, 

idéer och engagemang, som ger frihet att finna de bästa lösningarna. 

❏ Möjligheter att påverka. En konsekvens av detta är att personalen ska ha 

stora möjligheter att påverka och lägga upp sitt arbete själva efter de behov 

medborgarna har och de politiska beslut som lagt fast mål och inriktning. 

❏ Resultatinriktad. En effektiv organisation ser mer till att vi når bästa möjliga 

resultat än till hur det görs. Den tillåter medarbetarna att tänka själv 

och lösa problemen. 

❏ Lyssnar på medborgaren/brukarna. En effektiv organisation lyssnar på hur 

medborgarna/brukarna uppfattar servicen och tjänsterna. Man är lyhörd för 

kritik och öppen för förslag. Man inser att uppgiften är att leva upp till 

deras behov. 

Kontakten med 


87

Kontakten med 


88 

❏ Uppdragsstyrd. En effektiv organisation är uppdragsstyrd snarare än 

regelstyrd. Man löser sitt uppdrag på bästa sätt och hämmas inte av onödiga 

detaljregler. 

Enkelhet och vänlighet 

Det är också viktigt att bevaka vardagsarbetet och motverka byråkrati och 

krångel i kontakterna mellan kommunen och medborgarna. Några frågor som 

kan spela stor roll: 

❏ Enkelt språk. Kontakterna med medborgarna ska ske på ett enkelt språk. 

Blanketter och standardbrev ska utformas på ett begripligt sätt. 

❏ Enkel kontakt. Det ska vara lätt att få kontakt med rätt person, kommunalpolitiker 

eller tjänstemän i kommunen. Detaljer som måste fungera bra är: 

– öppettider 

– telefontider 

– reception 

– telefonväxel 

– hemsida 

– 020-nummer 

– e-post 

❏ Registrering av klagomål. Alla klagomål – per brev, e-post, telefon eller på 

annat sätt – bör registreras och regelbundet redovisas för nämn den, som får 

en bild av var kritiken finns och ett underlag för att diskutera förändringar 

och förbättringar. 

❏ Snabb respons. Oavsett hur medborgaren tagit kontakt med kommunen ska 

de få ett snabbt svar. Det är rimligt att de omedelbart får ett svar som 

bekräftar att kontakten tagits emot och berättar hur ärendet kommer att 

hanteras, vem som är handläggare etc. 

❏ Begripliga regler. Regler och bestämmelser ska vara enkelt och begrip ligt 

utformade. Regler som inte har någon praktisk funktion avskaffas. 

❏ Vänligt bemötande. Personalens personliga bemötande är viktigt för hur 

medborgarna uppfattar verksamheten. Alla har rätt att bli vänligt och 

korrekt bemötta i kontakterna med kommunen. 

Ta vara på medborgarnas synpunkter 

En central uppgift för oss som kommunalpolitiker är kontakterna med med borgarna. 

Det är också angeläget att vi ser till att kommunen/förvaltningen på 

genomtänkta och systematiska sätt tar vara på medborgarnas synpunkter på 

kommunens verksamhet, önskemål om förändringar, betyg på service, vård, 

skola, barnomsorg och så vidare. 

Det kan ske på olika sätt, genom mer eller mindre omfattande och avancerade 

attitydundersökningar bland medborgarna, genom enkäter eller djupintervjuer 

med brukarna, för att ta några exempel. Vi kan också bjuda in medborgare och 

brukare till att lämna synpunkter på olika frågor eller på den kommunala verksamheten 

i allmänhet via brevlådor i köpcentra, e-post eller på annat sätt. 

Vi bör alltid ta en diskussion om vad vi ska göra själv som parti och kommunalpolitiker 

och vad vi ska överlåta åt den kommunala apparaten att hålla i. Vi kan

också initiera en övergripande diskussion inom partiet för att ha en gemensam 

grundsyn. 

Kontakt med personalen 

Som kommunalpolitiker är det naturligt att hålla kontakten och föra diskussionerna 

med förvaltningschefen. Det är hon eller han som har ansvaret för förvaltningen, 

som lägger upp det dagliga arbetet efter de direktiv som givits i politiska 

mål och riktlinjer. 

Det är också naturligt att vi som kommunalpolitiker normalt ”går tjänstevägen” 

när vi vill ha uppgifter eller när vi tycker det finns anledning att diskutera något. 

Det betyder alltså att vi normalt begär av förvaltnings chefen att hon eller han 

ska ta itu med de frågor vi har. Det är sedan förvaltningschefens sak att fördela 

arbetet bland tjänstemännen. Vi ska aldrig som kommunalpolitiker överta rollen 

som arbetsledare utan hålla på gränsen mellan politiker och tjänstemän. 

Det får dock inte innebära att vi inte har kontakt med övrig personal. Tvärtom 

är det viktigt att vi har nära kontakt med de verksamheter som drivs inom vårt 

område och med de människor som verkar inom det av flera skäl: 

❏ Det viktigaste är att vi som politiker behöver en väl förankrad bild av hur 

verksamheten fungerar i vardagen. Får vi den kunskapen bara via förvaltningsledningen 

är det stor risk att verkligheten filtreras och bilden blir 

snedvriden. En dialog med personalen ger oss underlag och kunskap för 

våra beslut som kommunalpolitiker. 

❏ Särskilt viktig är kontakten med den personal som ”står i frontlinjen” och 

har direktkontakt med brukarna, till exempel med småbarnsföräldrarna på 

dagis, lärarna i skolan och inom äldrevården. Det är de som snabbast märker 

reaktioner och som känner till behov och synpunkter bäst. 

❏ Kontakten med personalen är också viktig för att visa dem att vi som politiker 

sätter värde på deras arbete och idéer, erfarenheter och engagemang. Vi 

kan visa att vi vill basera våra beslut på ett fylligt underlag och inte bara förlita 

oss på förvaltningsledningens uppgifter. De kommunalanställda är ofta 

en prioriterad grupp för partiet. 

Planera personalkontakter 

Kontakterna med personalen kräver planering och arbetsfördelning, särskilt om 

det är en större förvaltning vi arbetar med. En viktig utgångspunkt är att kontakten 

med personalen inte bara bör ske under ett valår, utan ingå som ett led i 

arbetet varje år. Några steg i kontakterna: 

❏ Kartlägg alla arbetsplatser/institutioner inom förvaltningen. Hur många arbetar 

på respektive ställe? Vilka fackliga organisationer finns? Vilka kan 

fungera som kontaktpersoner? 

❏ Sätt upp mål för kontakterna, till exempel att alla arbetsplatser ska besökas 

en gång per år. 

❏ Boka in studiebesök. Se till att det inte blir för stressat – vi ska ha tid att 

följa med verksamheten och prata med personalen. Vi ska aldrig nöja oss 

med att svepa genom lokalerna och bara prata med avdelningschefen. 

Kontakten med 


89

Kontakten med 


90 

❏ Tänk igenom vårt budskap. I första hand är vi där för att lära och fråga, 

men ibland vill personalen också fråga vad vi som politiker vill. Vi ska tänka 

igenom budskapet och kunna förklara vårt program kortfattat. 

❏ Varför inte jobba med personalen en eller ett par arbetsdagar? Det ger en 

god inblick och förståelse att arbeta på dagis, i gatukontorets arbetslag eller 

i hemtjänsten en arbetsdag. Självklart kräver det mer förberedelser och kan 

vara svårt att arrangera i vissa fall. 

❏ Givetvis måste arbetet fördelas mellan alla i gruppen för att det ska vara 

möjligt att genomföra. 

❏ Ett komplement till studiebesöken kan vara att vi arrangerar tematräffar 

och bjuder in berörda personalgrupper till diskussioner med oss. 

Kontakt med facket 

För oss som socialdemokrater är det självklart att ha god kontakt med de fackliga 

organisationerna. Det är en självklarhet att lyssna på och diskutera med 

fackets representanter när det gäller prioriteringar och arbetsförhållanden. 

Det är dock viktigt att vi som kommunalpolitiker inte tar på oss en arbetsgivarroll 

i till exempel förhandlingsfrågor. Normalt är det förvaltningsledningen som 

företräder arbetsgivarsidan i förhandlingar om löner och anställningsvillkor.


Diskutera utifrån era egna förutsättningar i kommunen och nämndgruppen huvudfrågorna 

i avsnittet. 

Politiska mål 

– Är de politiska målen för förvaltningens arbete genomtänkta? 

– Hur vill ni ändra de politiska målen? 

I händerna på förvaltningen 

– Hur bedömer ni ”styrkeförehållandena” mellan nämnden och förvaltningen? 

– Ser medborgarna skillnad på politiker och tjänstemän? 


– Är de praktiska arbetsförhållandena för er som politiker tillfredställande? 

– Vad behöver ändras? 

Kontakten med 


91

Kontakten med 


92 

Håll efter byråkratin 

– Upplever ni förvaltningen som effektiv och öppen? 

– Vad vill ni ändra på när det gäller förvaltningens arbetsformer och kontakter 

med allmänheten? 

Kontakt med personalen 

– Vilka arbetsplatser finns inom förvaltningen? 

– Vilka personalgrupper ska ni knyta kontakter med? 

– Vilka fackliga organisationer ska ni kontakta?

Oppositionsarbete 


9 

93


94 

Politiskt arbete i opposition 

Att vinna val är ett viktigt mål för en politiker eftersom det betyder att man fått 

mandatet och folkets förtroende att styra. Det betyder att du har både en skyldighet 

och en möjlighet att bedriva ett politiskt arbeta och påverka samhälls - 

utvecklingen. Och detta ska göras utifrån de vallöften som presenterats och de 

värderingar och idéer som man företräder. 

Rollen som oppositionsparti och oppositionspolitiker ger inte samma möjligheter. 

Det betyder dock inte att oppositionsrollen är mindre viktig. Tvärtom – 

oppositionsrollen är oerhört viktig. Vad vi gör och hur vi hanterar den påverkar 

våra möjligheter att vinna nästa val. Vi brukar betona att val vinns mellan valen, 

eftersom det är då vi bygger och utvecklar ett förtroende med medborgarna/väljarna. 

Det är då vi lägger grunden för ett bättre väljarstöd och förhoppningsvis 

en valseger i kommande val. Därför är arbetet som oppositionspolitiker viktigt. 

Men hur ska vi arbeta och organisera oss? Hur ska vi på bästa sätt ta tillvara de 

samlade resurser vi har så att vi lyckas bättre i nästa val? 

Det här häftet tar kort upp oppositionspolitik och rollen som oppositionspolitiker 

och är ett komplement till häftet, Vårt uppdrag. Det är skillnad på att vara i 

majoritet eller i opposition och det avgör formen på det politiska arbetet. Vad är 

viktigt att fundera på i planering av oppositionspolitiken och hur organiserar 

man ett så bra oppositionsarbete som möjligt utifrån de resurser man har? Dessa 

båda häften ger förhoppningsvis inspiration och vägledning i planering av ett 

oppositionsarbete som innebär framgång i nästa val 

Det måste finnas en politisk strategi och en plan för det politiska arbetet som 

utgår från den verklighet som är och som syftar till att vinna val. Ett bra valresultat 

är förutsättningen för att kunna bedriva ett politiskt arbete och påverka 

en samhällsutveckling som utgår från Socialdemo kra tiska idéer och värderingar. 

Därför behöver vi alltid, som politiker, en politisk strategi och plan för hur vi 

kommunicerar vår politik med medborgarna. 

Val vinns mellan val 

Val vinns inte bara under valåret och i valrörelsen. Val vinns mellan valen. När 

valresultatet är färdigräknat och det politiska arbetet startar så är det även startskottet 

för en valrörelse i syfte att vinna nästa val. Det är under mandatperioden 

och i den politiska vardagen vi ska visa vad vi gör och vad vi står för. På så sätt 

bygger vi ett förtroende för Socialdemokra terna, vår politik och våra politiker. Vi 

ska vara ute där medborgarna finns, lyssna, samtala och kommunicera våra förslag 

och värderingar. Därför behöver vi ha en genomarbetad politisk strategi och 

handlings plan för hela mandatperioden. Detta behövs oavsett om vi är i majoritet 

eller i opposition. Hur strategin ser ut beror på om vi är i majoritet eller opposition, 

vilken maktfördelning som råder, vilka resurser vi har och hur många vi 

är som vill och kan vara med i arbetet.

Opposition 

Att vara ett parti i opposition är något annat och inte så enkelt som majoritetsrollen. 

Oppositionsrollen upplevs ofta inte lika stimulerande och meningsfull 

eftersom möjligheterna att driva den egna politiken är begränsad. Oppositionsrollen 

är dock inte mindre viktig. Alla vi socialdemokrater som sitter i riksdag, 

landsting och kommunfullmäktige är direkt valda av medborgarna. Vi har fått 

mandatet för att väljarna tror på oss och stödjer vår politik. Vi kan inte som i en 

majoritet driva vår politik, men det förväntas att vi granskar majoriteten, försöker 

påverka deras beslut och skapa opinion bland medborgarna för ”våra” frågor. 

Vi ska visa väljarna att vi är ett parti i människors vardag, att vi lyssnar och att vi 

har ambitioner för framtiden både med utformningen av politikens innehåll och 

vinna kommande val. 

För att ha en chans att vinna val eller få ett inflytande på det politiska arbetet 

krävs en medveten och välorganiserad oppositionspolitik. Ett passivt politiskt 

arbete i opposition leder knappast till några valsegrar. Oppositionsarbetet är 

med andra ord oerhört viktigt och något mer än att skriva reservationer och 

särskilda yttranden. Även om det också är viktigt. 

Hur oppositionsarbetet ska se ut är inte alltid givet eftersom det också beror på 

hur majoriteten ser ut och arbetar. Här är två exempel på vägval som kan vara 

aktuella att fundera omkring. Vilken ”oppositionsmetod” passar bäst? 

✓ Ett mer ”aktivt” oppositionsarbete i kontakten med majoriteten i syfte att 

försöka påverka deras arbete och få ett inflytande på besluten så det blir så 

bra beslut som möjligt utifrån våra idéer och värderingar. 

✓ Ett mer ”passivt” oppositionsarbete när det gäller kontakten med majoriteten 

och mer inriktad på att presentera egna förslag och på så sätt tydliggör 

skillnaderna i politiken och ge majoriteten det fulla ansvaret för sin politik. 

Vilken väg man väljer beror på de lokala omständigheterna och vad som är mest 

framgångsrikt i syfte att vinna nästa val. 

Här är några exempel på frågor som kan ha betydelse för vägvalet: 

✓ Är det en stor eller liten kommun? 

✓ Hur starkt fäste har socialdemokraterna? 

✓ Hur fungerar majoriteten – hur pass enig är den? 

✓ Är majoriteten intresserade av vad oppositionen tycker och hur pass välvilliga 

är de i kontakten med oppositionen? 

✓ Har vi förlorat valet och räknar med att komma tillbaka i nästa val? 

Det finns många frågor att fundera på och som avgör vilken oppositionsroll som 

är mest framgångsrik. Det vanliga är förmodligen en oppositionsroll som är en 

kombination av de två exemplen. Majoritetens arbete, olika politiska frågor och 

händelser under mandatperioden påverkar vårt arbetssätt. 

Oppositionsrollen och positionen som oppositionsråd är inte alltid enkel. Eller 

som ett oppositionsråd, Johanna Graf uttryckte det i Aktuellt i Politiken, den 21 

maj 2007: 

– Jag kallar det för oppositionspolitikerns dilemma. Antingen är man emot hela 

tiden eller kommer med konstruktiva förslag, som i och för sig till en början inte 


95


96 

går igenom utan dyker upp senare och presenteras då som majoritetens förslag. Det 

går också att sitta med armarna i kors och se på när majoriteten styr- eller vara 

med och mildra effekterna av skadorna. En annan risk är att oppositionspolitikern 

lätt hamnar i en situation och lierar sig med fienden. Till slut orkar man kanske 

inte protestera och kriga hela tiden mot sina arbetskompisar. 

Majoriteten tar våra förslag och presenterar som egna 

Det finns många exempel där vi i opposition upplever att majoriteten inte är 

lyhörd och intresserad av majoritetens synpunkter och förslag men där de, efter 

en tid, presenterar våra förslag som egna. Det händer också att majoriteten efter 

opinion från medborgarna väljer att lyssna och ändra sitt ursprungsförslag. Även 

om det är vårt ursprungsförslag och det är vi som startat opinionen bland medborgarna 

så är det majoriteten som vinner i sympati när de visar sig vara beredda 

att ändra sig och följa opinionen. Väljarna vill se praktiska, konkreta och snabba 

resultat i de vardagspolitiska frågor som man är berörd och beroende av. 

Det är naturligtvis positivt att våra förslag förverkligas men det är också angeläget 

att medborgarna får en insyn i hur det politiska arbetet och spelet går till. 

Därför är kommunikationen mellan vårt parti/vi politiker och medborgarna viktig. 

Vi måste se till att medborgarna får ”vår version” av hur politiska beslut 

kommit till. Det är ett kommunikations arbete som vi själva måste ta ansvar för 

och organisera. 

Vår roll – att granska majoriteten 

åt medborgarna och skapa opinion 

Majoriteten arbetar självklart för att förverkliga sina vallöften. I vår roll som 

oppositionsparti ska vi granska politiken åt medborgarna och skapa opinion för 

vår politik. Vi ska berätta för medborgarna vilka beslut som majoriteten fattar 

och vilka förslag vi har. Vi ska beskriva skillnaderna i politiken och den ideologiska 

skiljelinjen. För att klara detta, där våra resurser som vi har tas tillvara på 

bästa sätt, behöver vi formulera en strategi för det politiska arbetet och kommunikationen 

med medborgarna. 

Framtidsparti i opposition 

Förutom rollen som granskare av majoritetens förslag så är vår roll som socialdemokratiska 

politiker att visa på alternativ och framförallt ha en framtidsvision. 

Vi vill vara ett parti i människors vardag men vi vill också vara ett parti som har 

idéer för framtiden. Vi ska hela tiden ligga steget före. Därför är det, återigen, 

angeläget att vi har en strategi för vårt politiska arbete, både på lång och kort 

sikt. 

Som oppositionsparti ska vi både arbeta med den dagsaktuella politiken och 

dagordningen men även planera för framtiden och utveckla våra möjligheter att 

öka inflytandet på samhällsutvecklingen. Vi ska visa oss stolta och rakryggade 

för att vi är socialdemokrater och att vi har värde ringar som vi är stolta över, som

är vår utgångspunkt i det vi gör och att vi har en framtidspolitik som vi vill realisera 

tillsammans med alla som vill vara med. 

I vår oppositionsroll ska vi vara offensiva, bygga nätverk, utveckla mötesformer, 

vara synliga i människors vardag, bilda intressegrupper, ta initiativ och våga vara 

öppna och kreativt nytänkande. Vi ska visa att vi är ett öppet parti som lyssnar 

och vågar föra diskussioner omkring nya och icke färdigtänkta frågor. 

Opposition i starka borgerliga kommuner 

I vissa kommuner är vi väldigt små och har bara en ordinarie plats i de olika 

nämnderna. Att då bedriva meningsfull oppositionspolitik är en stor utmaning. 

För det första är det tufft att vara ensam socialdemokrat i en nämnd och för det 

andra så innebär det ett omfattande arbete att ensam vara den som ska granska 

opinionen och samtidigt bedriva en tydlig och offensiv socialdemokratisk politik 

för framtiden. 

För att underlätta vårt arbete är samarbete med socialdemokrater från andra 

kommuner, som också är i opposition, att rekommendera. Det är onödigt att 

”uppfinna hjulet” i varje kommun. Ta tillvara på goda idéer och exempel i oppositionsarbetet, 

dela med er av erfarenhet och samarbeta över kommungränserna 

– utveckla ett nätverk mellan oppositionskommunerna i partidistriktet. 

Varje röst är viktig och ingen kommun är hopplös att vinna. Genom kraftfull 

och smart oppositionspolitik ökar framgångarna i valet. Och det har betydelse 

för varje kommun men även för landsting och riksdag. 

Kommunalpolitiskt förhållningssätt 

Oavsett om vi är i majoritet eller i opposition så krävs en medvetenhet om den 

politiska rollen. Vad förväntas av mig som socialdemokratisk politiker? Det 

finna många förväntningar och från flera håll. Det handlar både om den attityd 

och om den kompetens vi har som politiker. 

Människor vill möta politiker som lyssnar, är tillgängliga och vet hur människors 

vardag ser ut. Vi säger ofta att vi vill vara ett parti i människors vardag och 

det förutsätter politiker som är närvarande och synliga. 

Under de senaste valen har vi kunnat konstatera att valresultatet inte bara är 

kopplat till den politiska dagordningen och de olika valprogrammens innehåll 

utan även av den kultur och den attityd som väljarna uppfattar finns i partierna 

ochbland deras företrädare. 

Politiker som är närvarande, tillgängliga och arbetar med frågor som berör 

människor i deras vardag har det lättare. Det måste finnas en känsla, ärlighet 

och politisk vilja att göra det bästa för kommunen. Politiskt käbbel, arrogans, 

okun nighet och anonymitet är inga kännetecken som leder till valframgångar. 

Den politiska kartan är mer brokig i dag med många olika partier och det är 

ovanligt med egen majoritet. Samverkan mellan två eller flera partier är det vanliga. 

Samverkan innebär att partierna kommit överens att jobbar ihop med ett 

program som utgår från kommunen och är för kommunens bästa. Ett lokalt per- 


97


98 

spektiv, sunt förnuft och personrelationer är, förutom vår politik och våra värderingar, 

ofta utgångspunkten för samverkan med andra partier. Därför kan vi se 

exempel på samverkan mellan socialdemokrater och vissa borgerliga företrädare. 

Den vanligaste politiska uppdelningen i en kommun är dock fortfarande vänster-höger. 

Oavsett vilken konstellation vi samverkar i så får det dock inte betyda att vi gör 

avsteg från våra värderingar och den politik som vi som social demokrater står 

för. Har väljarna gett oss sitt förtroende ska de också känna igen det i vårt politiska 

arbete och i de ställningstaganden vi gör. 

I rollen som oppositionspolitiker är det lätt att hamna i ”käbbelfällan”. Därför är 

det angeläget att diskutera igenom vilken attityd och vilken metod vi ska arbeta 

efter som oppositionsparti i kommunen och som oppositionspolitiker i nämndgruppen. 

Vi ska inte vara ett parti som kännetecknas av att vilja ”käbbla”. Vi ska vara ett 

parti som står för våra grundläggande värderingar, som tydligt kan visa att vår 

politik och våra förslag utgår från dessa och att vi är ett parti i människors vardag. 

Vi ska också vara ett parti som tydligt kan visa på den politiska kontrast 

som finns mellan oss och våra motståndare. Och detta ska göras på ett sakligt 

sätt och med tydliga illustrationer. Det är här lätt att hamna i ”käbbelfällan” och 

det är inget som ger respekt hos väljarna. 

Avesta – ett gott exempel 

Avesta kommun är ett exempel på en kommun som efter 80-årigt obrutet makt - 

innehav förlorade valet år 2002 men tack vare ett gott oppositionsarbete återtog 

makten valet 2006. 

Valförlusten blev en chock men tiden i opposition använde partiet till att jobba 

med sin självbild och förändra sin attityd till bland annat väljarna och samarbetspartier. 

I Aktuellt i Politiken juli 2007 beskrivs deras arbete så här: 

– Vi har blivit mer ödmjuka, vi lyssnar mer nu, säger kommunal rådet Agneta 

Thörnqvist. 

Socialdemokraterna i Avesta är i dag mer ödmjuka, jobbar mer metodiskt med 

väljarkontakter och internt hissas heta frågor snabbare än tidigare till medlemmarna. 

– Det var lite chockartat i början, vi visste egentligen inte hur det var att vara i 

opposition. Ingenting som vi gjorde eller ville i kommunen blev det beslut på, utan 

vi blev nedröstade hela tiden. Det var väldigt frustrerande och vi kände att vi 

måste ut och träffa folk och jobba på ett annat sätt, säger Agneta Thörnqvist. 

Avesta tog kontakt med socialdemokraterna i Timrå, som tidigare genomgått en 

liknande process. De berättade om ”vikten av att ha roligt, bejaka förändringar, 

reda ut interna konflikter, söka upp väljarna och bedriva valrörelse året runt”. 

Som en del i förändringsarbetet delade socialdemokraterna i Avesta dess utom ut 

en enkät där medlemmar, fackliga och allmänheten fick berätta hur de uppfattade 

socialdemokraterna i staden. Enkäten låg tillsammans med valanalysen till 

grund för förändringsarbetet.

– Vi hade blivit för självsäkra. Vi upplevdes som byråkrater som förvaltade och var 

lite nonchalanta. Vi upplevdes inte som ödmjuka, säger Agneta Thörnqvist. 

Socialdemokraterna i Avesta genomförde flera konferenser och ett framtidsprogram, 

Ett bättre Avesta 2007, arbetades fram. 

Även om socialdemokraterna i Avesta hamnade i mediaskuggan när man nu var 

i opposition så valde man, att som i Timrå, att arbeta med utåt riktade aktiviteter 

och utveckla kontakterna med medborgarna. 

– Vi är ute på staden och grillar korv till ungdomar när det är speciella aktiviteter – 

sossekorv har blivit ett begrepp bland ungdomar, säger Agneta Thörnqvist. Vi har 

blivit mer ödmjuka, det säger också miljöpartiet. De säger också att det är mycket 

lättare att samarbeta med oss nu. Man får inte vara så prestigefylld. Du kan lyssna 

på andras åsikter och kompromissa istället för att köra på med den egna linjen. Nu 

när vi är vid makten igen känner jag att jag inte till varje pris kan säga nej till 

allt som oppositionen kommer med. De kan komma med väldigt bra förslag som vi 

inte har tänkt på, då tycker jag det är okej att ta upp det och rösta igenom det. 

Tidigare hade vi sagt nej till allt som de kom upp med, även om det hade varit bra. 

Det kanske var något som vi själva hade kommit på, men om de sa det först så sa 

vi nej till det. Så styrde vi ibland förut och så kan man inte hålla på. De kan 

faktiskt ha bra idéer – ibland. 

För Avesta är det medlemsvärvning och utveckling av den egna organisationen 

det som står högst upp på agendan. En välfungerande organisation och inplanerade 

aktiviteter är A och O i en valrörelse, som pågår hela tiden. 

Olika roller på olika nivåer 

Vi är i opposition i kommunen, sitter i majoritet i landstinget och i opposition i 

riksdagen. Så kan det se ut för flera av oss. Oavsett hur konstellationen ser ut på 

de tre olika nivåerna så är det angeläget att vi har en fungerande kommunikation 

med väljarna där vi kan vara tydliga med vem som bär ansvar för vad. Detta 

märks tydligast när vi är i majoritet på kommunoch landstingsnivå men i 

opposition i riket. Centrala beslut tas som får konsekvenser för oss i kommunerna 

där vi har majoritet. Det är då viktigt att vi inte uppfattas ha ansvar för 

eventuella försämringar på lokal nivå som är en konsekvens av centrala beslut 

fattade av en höger regering. 

Formulera en strategi – att tänka efter före 

Vad vill vi? Hur ska oppositionsarbetet se ut? Hur använder vi våra resurser på 

bästa sätt för att når uppsatta mål? 

För att kunna bedriva en effektiv oppositionspolitik behöver vi en strategi och 

en handlingsplan. Vi måste redan nu ha en idé om vad vi vill uppnå för resultat i 

nästa val och vad som är realistiskt. Och vi måste utifrån önskvärda mål organisera 

vårt politiska arbete så vi på bästa sätt tar tillvara de resurser vi har. 

En strategi måste sättas på pränt. Finns den inte nedtecknad i ett dokument så 

finns det heller ingen strategi. Det räcker inte att man har en idé i huvudet. En 

strategi ska arbetas fram av dem som ska arbeta med den. Gemensamma diskussioner, 

analyser och prioriteringar behöver göras. Ska intresset och engage- 


99


100 

manget finns hos alla som förväntas arbeta i opposition så måste de också erbjudas 

delaktighet i framtaganden av strategin och handlingsplanen. 

Strategin och handlingsplanen är ledstången i det politiska arbetet – vi vet vad 

vi ska göra och varför. Det finns en medvetenhet och en röd tråd i vårt arbete. 

Men hur tar man fram en strategi? Det finns ett antal punkter/frågor som måste 

besvaras. Gå igenom frågorna här nedan och låt svaren bli underlag för er dokumenterade 

strategi. Titta även i avsnittet Vårt uppdrag som mer utförligt 

beskriver mål, budskap, målgrupper etc. 

Syfte – varför gör vi det vi gör? 

Syftet med ett genomtänkt oppositionsarbete är rimligen att vi vill vinna val och 

ta ansvar för en samhällsutveckling som kännetecknas av våra värderingar. 

Mål – hur ser de ut? 

Vad är det vi vill uppnå i framtiden/i nästa val? Tänk på att mål ska vara realistiska, 

ha ett slutdatum men också vara en utmaning. Det ska krävas lite extra. 

Ett mål ska både innehålla ett framtida kvalitativt tillstånd och vara kvantitativt. 

Hur ser vårt program ut? Vilka frågor vill vi driva/lyfta fram? 

Som underlag för detta kan vi titta på följande: 

✓ Vårt valprogram – vilka frågor gick vi till val med? Vilka frågor är viktiga 

att driva och som vi i opposition vill göra väljarna medvetna om. 

✓ Majoritetens program – vilka frågor arbetar de med? Vi ska granska majoriteten. 

Vad gör de med sina vallöften och andra frågor som dyker upp och 

som vi är kritiska till? 

✓ Vi ska dessutom finnas ute i människors vardag och vara lyhörda för frågor 

som engagerar människor och som majoriteten inte lyssnar på. Vi ska lyssna 

och skapa opinion. Vilka frågor är aktuella i människors vardag och bör lyftas 

fram? 

Hur ser verkligheten ut? 

Vi behöver en omvärldsanalys. Vi ska ta reda på vad människor, organisationer 

och olika aktörer tänker och tycker. Hur ser de på oss och vår politik och hur ser 

de på majoriteten och det de gör? Sortera svaren i problem och möjligheter. Var 

ärlig! Här krävs det ett osentimentalt förhållningssätt till all information som 

samlas in. Vill vi nå framgång så måste vi vara lyhörda, respektera väljarna och ta 

hand om den information vi får, analysera den och göra något konstruktivt. 

Vilka är våra motståndare/majoriteten? 

Vi måste ha kunskap om motståndaren, deras program och vad de gör. Vi ska ta 

reda på hur majoriteten arbetar, hur pass eniga de är, deras starka och svaga sidor 

och vilken framtoning och popularitet de har. 

Finns det frågor som splittrar majoriteten och där vi eventuellt kan utveckla ett 

samarbete med något av partierna som ingår i majoriteten?

Vår roll är att granska vad de gör och vilka konsekvenser det får för medborgarna. 

Det blir också underlag för att visa på kontrasten mellan majoritetens och 

vår politik. 

Vilka är vi? 

Vi behöver titta närmare även på oss själva. Vilka är våra starka och svaga sidor? 

Varför är vi i opposition? Frågan måste analyseras för att vi ska kunna formulera 

och organisera vårt arbete och få väljarnas förtroende. Är det politikens innehåll 

som inte har attraherat väljarna, är det vår framtoning eller är det helt enkelt så 

att vi inte varit särskilt duktiga på att organisera och genomföra en bra valrörelse. 

Vilken uppfattning har väljarna om oss? En central fråga som vi måste 

kunna svara på för att också veta hur vi ska arbeta för framtiden. 

Hur vill vi kännetecknas? 

Utifrån analys av verkligheten och människors bild av motståndaren och oss 

själva kan vi enas om vad vi tycker ska känneteckna oss och vad som krävs för att 

nå dit. Det kan handla om val av politiska frågor – att lyfta fram och prata om 

det som berör, vårt arbetssätt – hur vi organiserar oss och vilka metoder vi väljer 

att använda men också om förhållningssätt och attityd. 

Vilka är målgrupperna? 

Ska vi kommunicera med alla eller finns det vissa målgrupper som det är mer 

meningsfullt att försöka nå? Det är självklart önskvärt att kunna nå så många 

som möjligt. Men eftersom våra resurser är begränsade måste vi göra en prioritering 

och lägga vår energi i första hand på de grupper som vi har störst chans 

att vinna. 

Vilka målgrupper vi prioriterar avgör också vilka frågor vi särskilt vill lyfta fram 

och hur vi ska organisera arbete. 

Vilka frågor vill vi lyfta fram i opposition? 

Vi har analyserat verkligheten, våra motståndare/majoriteten och oss själva. Vi 

har identifierat de målgrupper som vi i första hand bör arbeta med och vilka 

frågor som är viktiga för medborgarna i kommunen. Utifrån detta väljer vi de 

frågor som vi vill prioritera i vårt oppositionsarbete 

När frågorna är besvarade finns underlag för att formulera och skriva en politisk 

strategi. Det bör finnas en strategi för hela arbetarekommunens oppositionsarbete 

och det bör finnas en strategi för oss i nämnden. Vår strategi ska dock 

hänga ihop med arbetarekommunmens strategi. Vi kan inte i vår nämnd göra ett 

arbete som inte är förankrat i arbetarekommunen. Strategin kan både ha ett 

långsiktigt och kortsiktigt perspektiv. Men det räcker inte med en dokumenterad 

politisk strategi. Ska det bli något gjort måste strategin konkretiseras i en 

handlingsplan 


101


102 

Underlag för en handlingsplan 

Avslutningsvis behöver vi gemensamt ta fram en handlingsplan för hela mandatperioden 

där vi konkretiserar det vi ska göra. Utgå från att vi vill vara ett parti 

i människors vardag – lyssnande och trovärdiga. Några punkter som ingår i en 

handlingsplan är till exempel: 

Organisationen – hur ska den se ut och vem ansvarar för vad? 

Eventuella projekt? 

Hur ska vi arbeta – vilka metoder ska vi använda? 

Verksamhets- och tidsplan- vad ska göras, på vilket sätt och när? 

Vilka ska göra det och vad får det kosta? 

En budget för hela verksamheten. 

Utvärdering och uppföljning – gör vi det vi kommit överens om, stämmer handlingsplanen 

överens med strategin, behöver något omvärderas och justeras? 

En dokumenterad politisk strategi och en dokumenterad handlingsplan kan 

tyckas omständlig och tidskrävande att ta fram. Men är detta väl gjort så underlättas 

det politiska vardagsarbetet, det finns en röd tråd i det vi gör och vi kommer 

att uppfattas som ett trovärdigt och engagerat politiskt parti. Chansen att 

vinna nästa val ökar och där vi är i majoritet minimerar vi risken att förlora, 

istället kan vi få väljarnas fortsatta stöd att regera vidare. 

Strategi och handlingsplan i vår nämnd 

I nämnden utgår vi från arbetarekommunens strategi och formulerar en strategi 

och en handlingsplan för vårt oppositionsarbete i nämnden. Vi utgår från ovanstående 

frågor men har fokus på nämnden: 

✓ Vilka mål har vi för nämndens verksamhet? 

✓ Hur ser nämndens verksamhet ut, vilka frågor är på dagordningen, 

vad driver majoriteten? 

✓ Hur ser verkligheten ut inom nämndens område? Gör en omvärlds analys. 

Vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? 

✓ Hur uppfattas majoriteten i nämnden – deras starka och svaga sidor? 

Eventuell splittring inom majoriteten? 

✓ Hur uppfattas vi och vår politik – vilka är våra starka och svaga sidor? 

✓ Hur vill vi uppfattas? 

✓ Viktigaste målgrupperna inom nämndens område? 

✓ Vilka frågor inom nämnden vill vi driva – alternativ till majoritetens förslag, 

egna och nya utvecklings- och framtidsfrågor? 

✓ Vilken ”oppositionsmetod” vill vi arbeta efter?

Gör därefter en handlingsplan för mandatperioden: 

✓ Hur ska vi organisera oss – vem ansvarar för vad? 

✓ Någon särskild fråga som vi vill driva eller skapa opinion för? Hur ska det 

arbetet organiseras, vad ska göras, när och vilka metoder ska användas? 

✓ Vad händer inom nämndens område som vi bör uppmärksamma under 

mandatperioden? Gör en tids - och verksamhetsplanering. 

✓ Gör en budget. 

✓ Gå igenom handlingsplanen och funder på vad som ska göras enbart i 

nämnden och vad som arbetarekommunen ska stå bakom. 

✓ Presentera strategin och handlingsplanen för arbetarekommunen. Vi ska 

försäkra oss om att vårt arbete har arbetarekommunens stöd och att det 

hänger ihop med arbetarekommunens plan. 

✓ Hur och när följer vi upp vår strategi och vår handlingsplan? Det bör göras 

regelbundet under mandatperioden. Gör vi det som vi planerat, fungerar 

det eller behöver något omprövas? 

Med detta som utgångspunkt stärks våra möjligheter att bedriva ett framgångsrikt 

oppositionsarbete. En gemensam strategi och en handlingsplan som är satt 

på pränt ger oss en ledstång att hålla i och öka våra möjligheter till meningsfullt 

oppositionsarbete. 


103


104 


Vilken typ av oppositionsroll vill vi ha. 

– Hur ser majoriteten ut och hur är vår kontakt med den? 

– Hur fungerar majoriteten – eniga eller splittrade, offensiva eller förvaltande...? 

– Hur ska vår kontakt med oppositionen vara, hur ska vårt oppositionsarbete se ut? 

Gör en politisk strategi utifrån de frågeställningar som presenterats i detta 

avsnitt. Boka in ordentligt med tid för detta arbete. 

När ska det göras och vilket material behöver tas fram? Vem gör vad? 

Gör en handlingsplan för nämndens arbete utifrån frågorna i detta avsnitt.

Hur presenterar vi vår strategi och vår handlingsplan för arbetarekommunen och 

vilket stöd behöver vi? 


105


106

Facklig-politisk 

samverkan 


10 

107


samverkan 

108 

Facklig-politisk samverkan 

I Sverige finns en stark och lång tradition av facklig-politisk samverkan mellan 

LO, LO-förbunden och socialdemokratin. Historiskt har facklig-politisk samverkan 

haft en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen i Sverige. Välfärdssamhället 

är ett resultat av mångårigt fackligt och politiskt arbete. Arbetarna 

behövde både facklig och politisk kamp för att bygga ett samhälle präglat av 

frihet och rättvisa. Det har varit naturligt att kämpa tillsammans. Att kämpa 

tillsammans var viktigt då och är lika viktigt i dag. 

Det finns en gemensam grundsyn i fackföreningsrörelsen och socialdemokratin 

där rättvisa, jämlikhet, frihet och demokrati är centrala ledstjärnor. 

Våra gemensamma värderingar hotas ständigt av krassa och ibland omänskliga 

ekonomiska intressen. Även om vi lever i ett välfärdssamhälle där de allra flesta 

har det bra så finns det orättvisor och klyftor i samhället. Dessutom vet vi inget 

om morgondagen. Inget kan tas för givet. Demokratin och välfärdssamhället 

måste ständigt försvaras och utvecklas. Dagens och morgondagens verklighet 

kräver starka motkrafter som har förmåga att avslöja och blottlägga de intressen 

och krafter som innebär ökade klyftor och ett raserande av den välfärd vi 

gemensamt byggt upp. Det behövs facklig-politisk samverka för att vi även fortsättningsvis 

ska kunna vara med och forma ett samhälle för alla och bidra till en 

utveckling som utgår från våra gemensamma värderingar. Ett arbete som måste 

göras på alla nivåer – lokalt och regionalt, nationellt och internationellt. 

Omvärlden förändras ständigt och det betyder att även den facklig-politiska 

samverkan måste anpassa sig och förhålla sig till den förändrade verkligheten för 

att kunna vara en viktig kraft för en samhällsutveckling där medborgarna sätts i 

centrum. Facklig-politisk samverkan behövs och ska utvecklas. I detta arbete 

kan även du som politiker medverka och, framför allt ha nytta av i ditt vardagspolitiska 

arbete. Detta avsnitt vill ge dig en kort introduktion i fördelarna och 

möjligheterna med facklig-politisk samverkan och avslutningsvis ett planeringsunderlag 

för ert facklig-politiska arbete. 

Vad är facklig-politisk samverkan? 

Facklig-politisk samverkan kallar vi det nära samarbete som finns mellan socialdemokraterna 

och fackförbunden inom LO. Detta har funnits sedan partiet bildades. 

Den fackliga rörelsen är socialdemokratins rötter. Det var fackförbunden 

som tog initiativet och bildade det socialdemokratiska partiet år 1889. Fackföreningsrörelsen 

insåg att det inte räckte med att förhandla med arbetsgivaren om 

medlemmarnas livsvillkor. Det krävdes även ett politiskt engagemang och politiska 

beslut för att påverka samhällsutvecklingen, Därför bildades det socialdemokratiska 

partiet, som en motvikt till den tidens borgerliga värderingar och 

med syfte att driva en politik som tog tillvara medlemmarnas intressen och livs-

villkor för en samhällsutveckling baserad på arbetarrörelsens gemensamma 

grundvärderingar. 

Ingen kan säga att han eller hon inte är beroende av politiska beslut. De politiska 

besluten påverkar människors vardag. Det påverkar bland annat samhällsekonomin 

som i sin tur inverkar på tillgången till jobb och hur hela vårt sam - 

hälle kan organiseras med bland annat barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård. 

Detta är områden som fackföreningsrörelsen inte kan förhandla med 

arbetsgivaren om. Men det är områden som alla fackliga medlemmar är berörda 

av. Därför har det varit naturligt för fackföreningsrörelsen att arbeta för ett 

inflytande även i de politiska besluten som spelar roll för medlemmarnas hela 

livssituation. 

Facklig-politisk samverkan är också en tillgång för politikerna. Genom fackligpolitisk 

samverkan får politikerna insyn och kunskap om bland annat arbetslivets 

villkor, som bidrar till möjligheten att fatta kloka politiska beslut. Det 

handlar om att veta hur det är att vara arbetslös, lågavlönad, jobba i skift och ha 

dålig arbetsmiljö och otrygga anställningar. 

Facklig-politisk samverkan har sin tradition mellan socialdemokraterna och 

fackförbunden inom LO där man tydligt tagit ställning för nödvändigheten och 

betydelsen av detta. När det gäller fackliga organisationer inom tjänstemannagrupperna 

så har de en annan tradition som göra att samverkan inte är möjlig. 

Inom dessa fackliga organisationer så är den politiska obundenheten ett krav 

från medlemmarna. Man vill inte som fackföreningsrörelse sammankopplas med 

något särskilt politiskt parti. Det betyder inte att man är oengagerad i den samhällsutveckling 

som sker och på olika sätt försöker skapa opinion för frågor som 

har betydelse för deras medlemmar. Den partipolitiska neutraliteten är dock viktig 

inom tjänstemannafacken. Detta gör det omöjligt att bedriva facklig-politisk 

samverka på samma nära och självklara sätt som socialdemokraterna kan göra 

med LOs fackförbund. 

I den förändrade omvärld vi lever i så kan vi samtidigt konstatera att tjänstemannagrupperna 

växer. Det får naturligtvis betydelse för hur vi politiker ska 

kunna arbeta fackligt - politiskt med även dessa växande grupper för att få nödvändig 

kunskap om deras medlemmars livs- och arbetsvillkor. Det fackligpolitiska 

arbetet med tjänstemannagrupperna behöver utvecklas och hitta en 

form som fungerar utifrån sina förutsättningar. 

Olika roller olika ansvar men ett gemensamt intresse 

Vilken roll och vilket ansvar har facket respektive partiet? Och hur ser det 

gemensamma ansvaret ut? 

Partiets roll 

Partiets roll är att ta ansvar för samhällsutvecklingen och utifrån en helhet göra 

prioriteringar och fatta politiks beslut som utgår från de idéer och värderingar 

som man företrädare. Många medlemmar, och ett brett engagemang bidrar till 

att kloka beslut fattas. 

Partiets rekrytering av politiker är förknippad med stort ansvar. Ska innehållet i 

politiken stämma överens med våra visioner är det av betydelse vilka människor 


samverkan 

109


samverkan 

110 

som är politiska företrädare. Det är viktigt att olika grupper är representerade 

och speglar ett genomsnitt av befolkningen och de socialdemokratiska väljarna. 

Annars blir det lätt ”dom” och ”vi”. Partiet behöver politiker som har sina rötter 

bland LO-medlemmar och tjänstemän, unga och gamla, barnfamiljer och 

ensamstående och självfallet både kvinnor och män. 

Socialdemokratiska politiker måste se fackföreningarna som en resurs och ta 

tillvara den kunskap och styrka som finns att hämta hos facket och dess medlemmar. 

Fackets aktiva medlemmar måste förmås att engagera sig i politiken 

och bidra med bland annat ett arbetslivsperspektiv på de politiska frågorna. 

Fackets roll 

Fackets roll är att kämpa för sina medlemmar på arbetsplatsen, i arbetslivet men 

också i ett större sammanhang – i livet utanför arbetsplatsen. Facket ska kämpa 

för medlemmarnas rätt till ett bra liv och det kräver inte bara ett bra fackligt arbete, 

det kräver också politiska beslut. Fackets ansvar för medlemmarna upphör 

inte i och med att arbetsdagen är slut. Förmågan att se till helheten, sätta sig in i 

och förstå omvärlden och den samhällsutveckling vi lever i avgör också möjligheterna 

till inflytande på samhällsutvecklingen. Det innebär att det också finns 

ett ansvar för att bygga upp kunskap och engagemang omkring olika samhälls - 

frågor som man vill ha ett inflytande på och som berör medlemmarna och deras 

liv. För att klara denna roll måste facket vara bekant med den politiska organisationen, 

vara politiskt insatt, ha politisk kompetens – aktivt följa och delta i det 

politiska skeendet. Politiska beslut som påverkar facket och medlemmarna ska 

inte behöva komma som några överraskningar. Därför krävs det att facket sätter 

den politiska medvetenheten högt. En del av den fackliga rollen handlar om att 

bygga engagemang och kompetens i de politiska frågor man vill prioritera, och 

överföra kunskap till fackliga medlemmar och politiker. Finns det politiska förslag 

som facket är missnöjt med måste strävan vara att kunna presentera alternativ 

och påverka innan beslut fattas. 

Den gemensamma rollen 

Den gemensamma rollen för facket och partiet är centrerad kring öppen het och 

dialog. Det gäller att finns former för dialogen och stimulera utbytet. Ett ömsesidigt 

kunskapsutbyte och konstruktivt samarbete i syfte att skapa en positiv 

samhällsutveckling. Facket och partiet har ett gemensamt ansvar för att tillsammans 

hitta bra lösningar. Det är ett gemensamt ansvar som förpliktar och det 

ska kanaliseras i våra s-föreningar, arbetarekommun och i övrigt på alla nivåer. 

Politiken får inte formas i slutna rum. Politiken är en del av samhället och ingen 

isolerad ö. Det finns ett gemensamt ansvar för att den politiska dialogen blomstrar 

på arbetsplatser, i bostadsområden, s-föreningar och arbetarekommuner. 

Människor ska finnas med i politiken och inte stå utanför. 

Ett levande idé- och erfarenhetsutbyte inom och mellan organisationerna är en 

del av vår folkrörelsetradition och ett gemensamt ansvar. Det vardagliga politiska 

samtalet måste vitaliseras genom att hitta nya former och mötesplatser. 

Det gemensamma ansvaret för en kreativ och bred dialog inom och mellan 

organisationerna ger oss kraft och kunskap att forma egna ställningstaganden 

skapa opinion, styra dagordningen och påverka samhället.

Erfarenhetsutbyte – inte förhandling 

Det är viktigt att understryka de olika rollerna som facket och partiet har. Facket 

ska ta tillvara sina medlemmars intressen, partiet har ett ansvar för samhällsutvecklingen 

och ska utifrån en helhet göra lämpliga prioriteringar. Den värdefulla 

dialogen och kunskapsöverförandet innebär dock inte alltid att beslut som fattas 

sker i samförstånd. Partiets roll att långsiktigt ta ansvar för hela samhällsutvecklingen 

ledar ibland till beslut som inte är uppskattade. Samverkan betyder dock 

att besluten blir bättre, att det finns en bred förståelse och kunskap för besluten. 

Risken för konflikt mellan facket och partiet minskar om samarbetet fungerar 

och förståelsen för de ställningstagande som görs ökar. 

Facklig-politisk samverkan i praktik 

Hur ser facklig-politisk samverkan ut i praktiken? 

Fackligt aktiva politiker 

Traditionellt har den hängt ihop med personer som varit aktiva både inom 

facket och i partiet. Dessa har haft erfarenhet från båda ”världarna”. Den 

enorma samhällsutvecklig som skett under de senaste femtio åren har fått konsekvenser 

för facklig-politisk samverkan. Vi lever i en mer komplex och gränsöverskridande 

verklighet, informationsflödet är både snabbare och mer 

omfattande, familjesituationen ser annorlunda ut i dag då även kvinnor förvärvsarbetare. 

Det nya livsmönstret påverkar också möjligheten att vara aktiv. Då var 

det inte ovanligt att vara både politiskt och fackligt aktiv. I dag är det mer ovanligt. 

Organisationernas arbetsformer har dessutom inte utvecklats och anpassats 

för en ny verklighet samtidigt som organisationerna förändrats med färre medlemmar, 

förtroendevalda och sammanslagningar. 

Fortfarande är det dock viktigt att vid nomineringar och val se till att det finns 

företrädare som representerar de olika fackliga organisationerna. På så sätt får de 

fackliga organisationerna genom sina medlemmar som även organiserar sig politiskt 

en ingång i den politiska världen. 

Fackliga utskottet och facklig ledare 

I varje arbetarekommun ska det, enligt stadgarna, utses en facklig ledare, som 

också ska ingå i styrelsen. Dessutom finns som regel ett fackligt utskott i varje 

arbetarekommun. Utskottets funktion och arbetssätt varierar stort. En naturlig 

uppgift för ett fackligt utskott är att ta tillvara och utveckla den facklig-politiska 

samverkan med fackförbunden inom LO och hitta lämpliga samarbetsformer 

med tjänstemannafacken. 

I verksamhetsplanen för arbetarekommun bör det framgå vilken roll det fackliga 

utskottet ska ha. Det mest naturliga är att det fackliga utskottet tar ansvar för 

arbetarekommunens facklig-politiska verksamhet och tar ansvar för hur kunskapsöverföringen 

mellan fackföreningen och partiet ska göras och hur dialogen 

mellan de båda organisationerna ska kunna organiseras och fungera. Det skulle 

betyda att det fackliga utskottet skulle ha en strategiskt viktig roll i det politiska 

arbetet. 


samverkan 

111


samverkan 

112 

Hur ser det ut i din arbetarekommun? Finns det ett fackligt utskott och hur 

fungerar det? Detta är några frågor som du som förtroendevald politiker bör 

skaffa dig kunskap om. Ska du och dina kamrater kunna organisera ett meningsfullt 

facklig-politiskt arbete i ”din” nämnd/styrelse är det viktigt att ha 

kunskap om dessa frågor. Utifrån den verklighet som är i er arbetarekommun 

kan ni nu planera ert facklig-politiska arbete. 

Tjänstemannagrupperna 

Eftersom tjänstemannafacken understryker vikten av att vara politiskt obundna 

så måste kontakten och arbetsformen med dessa grupper organiseras utifrån 

detta. Tjänstemannagrupperna är dock en viktig informationskälla för oss. 

Många av våra medlemmar är tjänstemän och flera är även fackligt aktiva i 

tjänstemannaorganisationerna. Genom att ta tillvara på dessa medlemmar så 

kan vi få värdefull kunskap om till exempel arbetslivet utifrån ett tjänstemannaperspektiv. 

Tjänstemannagrupperna kan även nås genom att bjuda in till seminarier, föreläsningar 

och dialogmöten omkring samhällsfrågor som är angelägna för dessa 

grupper. 

Hur kan ni som politiskt 

förtroendevalda arbeta fackligt-politiskt 

För dig som förtroendevald politiker är det viktigt att få kunskap och möjlighet 

till dialog inom de politiska områden som du har ansvar för. Mycket information 

får du som politiker via den kommunala förvaltningen och tjänstemännen. 

Därutöver är det värdefullt att ha kontakt med både medborgare som nyttjar 

verksamheten men också de som arbetar i densamma. Här är några idéer på hur 

ni kan organisera ert facklig-politiska arbete. 

✓ När ni planerar detta arbete är det viktigt att den fackliga ledaren och det 

fackliga utskottet är med. Ambitionen ska vara att utveckla och ta tillvara 

det fackliga utskottet. Här är det sunt förnuft och lokala förutsättningar 

som avgör hur arbetet ska organiseras. Det betyder att om det inte finns 

något fungerade fackligt utskott så får detta inte vara ett hinder för er som 

förtroendevalda att bygga upp ett kontaktnät med fackliga organisationer 

och fackligt aktiva personer. Startar ni detta arbete så kan det bidra till en 

start på ett fungerande fackligt utskott. 

✓ Kontakten med dom som arbetar i verksamheten fås bäst genom de fackliga 

organisationerna som är berörda och de personer som ni vet är medlemmar 

i partiet. 

✓ Skaffa kunskap om vilka fackliga organisationer som finns i din kommun 

och inom ditt område. Har de expedition i din kommun och vilka kontaktpersoner 

finns på de fackliga organisationerna? 

✓ Finns det socialdemokratiska medlemmar som också är fackligt aktiva? Gör 

en lista på lämpliga personer och bjud in till en träff i syfte att bygga ett 

nätverk.

✓ Gör kontinuerliga arbetsplatsbesök för att träffa personalen i syfte att lyssna 

och samtala. Med kontinuitet menas oftare än valår. Att bara komma under 

valår ger inte förtroende för oss som politiker. Det uppfattas oftast som 

röstfiske och inte som ett genuint intresse av att föra en dialog som ska leda 

till bra beslut. 

✓ Tänk på att hitta lämpliga arbetsformer och möten som passar tjänstemannagrupperna. 

✓ Glöm inte att betona er roll som politiker, att ta ansvar för en helhet och 

göra prioriteringar, men att ni vill ha en dialog med facket för att få bättre 

underlag till beslut. Det finna alltid en risk att det som är önskvärt inte är 

möjligt och att detta kan leda till konflikter istället för ömsesidigt utbyte 

och respekt för de olika rollerna som finns. 


samverkan 

113


samverkan 

114 


Hur fungerar det facklig-politiska arbetet i din arbetarekommun? 

Finns det ett fackligt utskott? 

Hur ser uppdraget ut och hur arbetar det? 

Vilka är med i det fackliga utskottet? 

Vem är facklig ledare? 

Vilken nytta har ni i styrelsen/nämnden med det fackliga utskottet? 

Har ni i nämnden/styrelsen ett fackligt nätverk? 

Vilka är med? 

Hur arbetar ni? 

Om ni inte har något nätverk hur vill ni bygga upp ett nätverk? 

Vilken nytta skulle ett nätverk vara för er? 

Vilka personer vill ni bjuda in? 

Hur vill ni arbeta med detta nätverk? 

Några politiska frågor som borde diskuteras med berörda fackliga organisationer? 

Vilka frågor är aktuella? 

Vilka fackliga organisationer är aktuella? 

Hur kan detta organiseras på lämpligt sätt?

Arbetsplatsbesök? 

Varför är det viktigt för er med arbetsplatsbesök? 

Mål med arbetsplatsbesök? 

Vad vill ni uppnå med arbetsplatsbesöken? 

Hur ofta ska de besökas? 

Vilka frågor vill ni diskutera/informera om? 

Vilka arbetsplatser ska besökas? 

Fadder/ansvarsfördelning mellan er förtroendevalda? 

Hur ska det organiseras? 


samverkan 

115


samverkan 

116

Jämställdhetsarbete 


11 

117


118 


Alla människors lika värde är en ideologisk utgångspunkt och vägledning för 

socialdemokratisk politik. Man och kvinna, gammal och ung, kristen och muslim, 

rik och fattig – alla har ett människovärde och ingen är mer värd än någon 

annan. Det innebär respekt för varje människa och ett engagemang som syftar 

till att ge varje människa möjlighet till ett värdigt liv. Kön, religion, ålder, hudfärg 

och sexuell läggning är skillnader som finns men som inte får vara utgångspunkt 

för olika diskriminerande bedömningar. Många skillnader som finns är en 

rikedom som vi ska ta tillvara samtidigt som vi ska överbrygga de skillnader som 

ger oss olika förutsättningar och möjligheter till utveckling och delaktighet i vårt 

samhälle. Detta gäller inte minst villkoren för män och kvinnor och den ojämlikhet 

som finns. Vi ska arbeta för att både män och kvinnor behandlas med 

respekt i de politiska beslut vi fattar men också i attityden i det vardagliga livet. 

Det här häftet handlar om alla människors lika värde med fokus på kön. Är män 

och kvinnor lika mycket värda? Självklart är det så, men hur ser verkligenheten 

ut, behandlas kvinnor och män lika? I vårt arbete med att organisera samhället, 

de politiska besluten och vår attityd till kvinnor respektive män så finns det 

skillnader. Om vi sätter på oss ”jämställdhetsglasögon” och tittar närmare på den 

verksamhet som vi ansvarar för, hur den är organiserad och hur vi fördelar resurserna 

– vad är det vi ser? Är det jämställt och hur är det när det är jämställt? 

Häftet fokuserar på vårt jämställdhetsarbete i den politiska vardagen. I varje beslut 

som vi fattar behöver vi sätta på oss ”jämställdhetsglasögonen” och kritiskt 

granska den verksamhet vi har ansvar för även utifrån ett jämställdhetsperspektiv. 

Sverige – mest jämställda land…. 

Inget land i världen är jämställt och det finns en myt i Sverige om att vi nästan 

uppnått jämställdhet. En myt som riskerar att göra oss ”blinda” och mindre observanta 

på de brister i jämställdhet som fortfarande finns. Även om vi har en 

lagstiftning som kan uppfattas som rättvis ur ett jämställdhetsperspektiv så finns 

det en verklighet som ser annorlunda ut. Hur lagar ser ut och hur det är i praktiken 

stämmer inte alltid överens. Dessutom saknas en självklar koppling mellan 

vad vi säger och tycker om jämställdhet, det som är korrekt, och vad vi sedan gör 

och hur vi beter oss. Att leva som man lär är inte alltid så enkelt och självklart. 

Attityder och värderingar som värderar kvinnor och män olika är en del av vår 

kultur och samhällsstruktur, och i den är vi uppfostrade i liksom även våra barn. 

Kritisk granskning och medvetna förändringar som påverkar våra barn mot ett 

jämställt förhållningssätt är en utmaning och en nödvändighet för ett jämställt 

och mer demokratiskt samhälle än det vi har i dag. 

Sverige nämns ofta som ett välutvecklat land ur ett jämställdhetsperspektiv. Men 

hur ser det egentligen ut i Sverige? Vi lever i en välfärd och en demokrati som

jämfört med många andra länder ligger i framkanten. Men när vi granskar Sveriges 

jämställdhet så har vi en del att arbeta med. Hur ser lönerna ut, hur värderas 

arbetsuppgifter, vem har makten, vilka har de ledande politiska uppdragen, 

vilka är chefer, vilka är hemma under föräldraledigheten och när gemensamma 

barn är sjuka? Detta är några frågor där vi vet att det finns könsskillnader. 

Kvinnorna tjänar mindre än män även när de har likvärdigt arbete. Traditionella 

kvinnoyrken värderas lägre än traditionella yrken för män. Där makten finns, 

som i bolagsstyrelser, bankstyrelser, chefsbefattningar, tidningsutgivare, chef - 

redaktörer och politiska uppdrag, är det fler män än kvinnor. Makten delas inte 

lika mellan män och kvinnor. En grundregel tycks vara, att där det finns makt 

där finns männen och kvinnorna är dåligt representerade. Kvinnorna tar ut 

huvuddelen av föräldraledigheten och är oftare hemma när barnen är sjuka. 

Ansvaret för hem och barn delas inte heller lika mellan män och kvinnor. Men 

här är det männen som lyser med sin frånvaro. Detta är några påståenden som vi 

alla känner igen och som även kan bekräftas i den statistik som till exempel 

SCB (Statistiska centralbyrån) och Jämställdhetsombudsmannen har. Det är 

viktiga områden som vart och ett kräver mycket arbete och förändringar i vår 

kultur och våra attityder för att något konkret ska ske, som leder oss mot ett 

jämställt samhälle. 

Att dela makt och ansvar lika mellan män och kvinnor är en rättvise- och demokratifråga. 

Män och kvinnor utgör var sin halva av befolkningen och bör rimligen 

också dela på både ansvar och makt - ett självklart mål i jämställdhetsarbetet. 

Jämställdhet handlar om relationer mellan män och kvinnor. Ska samhället utvecklas 

och bli mer jämställt måste både män och kvinnor ta ansvar och visa 

varandra ömsesidig respekt. Jämställdhetsarbetet är ett gemensamt ansvar och 

ska göras gemensamt. 

FNs Kvinnokonvention – ”Gör världen jämställd” 

”All min erfarenhet säger mig att den allra viktigaste frågan för världens utveckling 

är kvinnors rättigheter”, sagt av före detta generalsekreteraren Kofi Annan. 

Därför har världens diskriminering av kvinnor uppmärksammats av FN genom 

att bland annat skapa en särskild Kvinnokonvention som 1979 antogs av FNs 

generalförsamling. Den kom till för att göra världen uppmärksam på den diskriminering 

som kvinnor utsätts för. FNs allmänna förklaring om mänskliga rättigheter 

ansågs inte räcka till för att jämställa kvinnor och män. Med hjälp av en 

Kvinnokonvention ville FN säkerställa att de mänskliga rättigheterna även blev 

kvinnors rättigheter. Konventionen kräver att all slags diskriminering av kvinnor 

avskaffas. Sverige var ett av de första länderna som skrev under Kvinnokonventionen. 

Över 90 procent av världens länder har undertecknat konventionen. Det 

låter bra men i verkligheten är det långtifrån alla som står bakom hela konventionen. 

FNs Kvinnokonvention består av 16 artiklar som handlar om hur jämställdhet 

mellan kvinnor och män ska garanteras inom politik, offentlighet, arbete och 

familjeliv. Artiklarna är radikala och pekar på nödvändigheten av att kämpa mot 

stereotypa könsroller och att kvotering och positiv särbehandling bör användas 

som tillfälliga åtgärder för att uppnå jämställdhet. Tyvärr har flera länder reser- 


119


120 

verat sig för vissa av artiklarna där de hävdat att artiklarna strider mot nationella 

lagar, eller inhemsk tradition, religion och kultur. Detta bidrar naturligtvis till att 

Kvinnokonventionen försvagas eftersom reservationerna strider mot hela konventionens 

syfte och mål. Flera länders syn på kvinnan stoppar därför utvecklingen 

som innebär att mänskliga rättigheter även ska gälla kvinnor. Kulturella 

och religiösa motiv får aldrig vara en ursäkt för att kränka individens mänskliga 

rättigheter. 

De 16 artiklarna i Kvinnokonventionen har följande rubriker: 

1. Vad är diskriminering? 

2. Jämställdhet genom lagen. 

3. Jämställdhet i praktiken. 

4. Använd kvotering och positiv särbehandling. 

5. Bort med stereotypa könsroller. 

6. Bekämpa trafficking och prostitution. 

7. Hälften kvinnor i politiken. 

8. Hälften kvinnor på internationell nivå. 

9. Rätt till medborgarskap. 

10. Rätt till utbildning. 

11. Rätt till arbete och lika lön. 

12. Rätt till hälso- och sjukvård. 

13. Rätt att låna pengar och rätt till kultur, sport och fritid. 

14. Se till landsbygdens kvinnor. 

15. Likhet inför lagen. 

16. Jämställdhet inom äktenskap och familj. 

Vart fjärde år ska medlemsländerna lämna in en rapport som beskriver de åtgärder 

som gjorts för att leva upp till Kvinnokonventionens artiklar. Rapporten 

granskas av FNs Kvinnokommitté, som också har ett ingående förhör med 

representanter från de olika regeringarna. 

Senast Sverige var med fick vi både ris och ros. Ros för att det i Sverige finns så 

stor andel kvinnliga politiker, att regeringen fört in ett jämställdhetsperspektiv 

inom alla politikområden och för arbetet mot människohandel och prostitution. 

Ris fick vi för att vi i Sverige fortfarande har stora löneskillnader mellan män 

och kvinnor, att så få kvinnor är chefer, att vi har en starkt segregerad arbetsmarknad 

och att mäns våld mot kvinnor är så pass omfattande. 

Jämställdhet och verksamhet 

Rubrikerna i FNs Kvinnokonvention är lika aktuella i dag som då de antogs för 

mer än 30 år sedan. Fortfarande är det kvinnorna som har huvudansvaret för 

hem och familj, fortfarande är det kvinnorna som har lägre lön och fortfarande

är det kvinnorna som är kraftigt underrepresenterade där makten finns. Dessutom 

utsätts kvinnor för mäns våld och sexhandel över hela världen och så länge 

detta får pågå kommer världen inte att utvecklas. 

Hur granskar vi verksamheten? 

Om vi sätter på oss ”jämställdhetsglasögonen” och granskar den verksamhet vi 

har ansvar för, vad kan vi titta på och hur ser det ut hos oss? Här är några exempel. 

✓ Hur ser det ut inom åldringsvården, har ensamma män mer stöd/hemtjänsttimmar 

än ensamma kvinnor? Om det är så, vad beror det på? 

✓ Hur är det med pojkarna i skolan, får de mer tid och uppmärksamhet än 

flickorna? Hur ser jämställdhetsarbetet ut i förskolan, grundskolan och på 

gymnasiet? 

✓ Hur ser fritiden ut i kommunen för pojkar och flickor? Satsa kommunen 

mer resurser på de traditionella pojkaktiviteterna? 

✓ Planerar vi byggandet i kommunen så både män och kvinnors behov tillgodoses? 

Finns det tillräckligt med belysning så kvinnor kan känna sig trygga 

även på kvällar och nätter? 

✓ Kvinnors hälsa – hur stor uppmärksamhet får den? Finns det någon skillnad 

på behandlingens innehåll och omfattning? Är symtomen lika för män och 

kvinnor? 

✓ Hur tar vi hand om misshandlade kvinnor och hur hjälper vi både kvinnor 

och män som är berörda? Har utsatta kvinnor någon fristad i vår kommun 

och vad gör vi med förövarna? 

✓ Hur ser personalpolitiken ut – finns det diskriminerande skillnader i lön 

och anställningsvillkor? 

Frågorna är många och som politiker måste vi stanna upp och kritiskt granska 

varje del av vår verksamhet även ur ett jämställdhetsperspektiv. Det gäller såväl 

de tekniska som de mjuka nämnderna. 

För ett mer systematiskt jämställdhetsarbete finns det flera metoder att arbeta 

efter som till exempel: 

3R-metoden 

3R-metoden är ett kartläggnings- och analysverktyg. Metoden är en hjälp att 

systematiskt ta fram kunskaper om kvinnors och mäns villkor i en verksamhet. 

Vilket inflytande har kvinnor och män, hur stor del berörs kvinnor och män av 

den kommunala verksamheten och vilkas normer råder? 

1R Representationen – män kvinnor på olika nivåer och i olika verksamheter. 

2R Resurser – hur fördelas organisationens resurser i form av pengar, utrymme 

och tid mellan kvinnor och män. 

3R Realia – hur kommer det sig att representationen och resursfördelningen 

mellan könen ser ut som den gör? 

Det behövs svar på alla 3R:en för att jämställdheten ska kunna intergreras i 

verksamheten. 


121


122 

Nyckeltal 

Nyckeltal kopplat till jämställdhetsarbetet är ett bra sätt för att kunna göra jämförelser 

både mellan verksamheter och mellan olika verksamhetsår. Nyckeltalen 

kan också användas för att konkretisera målen för jämställdhetsarbetet. 

LOTS 

LOTS är ett verktyg för att planera, leda och följa upp en verksamhet. En organisation 

som använder LOTS eller liknande planerings- och utvecklingsverktyg 

kan även använda verktyget för att arbeta mer systematiskt med jämställdhet. 

Vad måste vi som förtroendevalda kommunpolitiker göra? 

FNs Barnkonvention känner vi kommunpolitiker till och många av oss har arbetat 

för att den ska tillämpas i kommunens olika verksamheter. Det har varit relativt 

lätt att få stöd för detta. FNs Kvinnokonvention är däremot okänd för 

många av oss och inget dokument som vi i vårt kommunalpolitiska arbete ställt 

krav på ska genomsyra all vår verksamhet. Som kommunpolitiker har vi en uppgift 

att se till att den diskuteras och blir känd. Artiklarna i Kvinnokonventionen 

tar var och en upp angelägna och aktuella frågor som vi har ett ansvar för att de 

belyses och behandlas på olika sätt. 

✓ Vår uppgift är att granska verksamheten och beskriva verklighet. Det kan vi 

göra genom att ta fram en könsuppdelad statistik på all den verksamhet 

som vi har. 

✓ Vid varje beslutsfattande måste vi ställa oss frågan om det får några särskilda 

konsekvenser som konserverar ett ojämlikt könstänkande. 

✓ Varje beslut ska vara rättvist och utgå från alla människors lika värde. 

✓ Vi ska diskutera och föra in metoder som ökar jämställdheten och jämställdhetsarbetet. 

✓ Vi ska följa upp och utvärdera vår verksamhet. Är den jämställd? 

Jämställdhet och attityd 

Det är en sak att förnuftsmässigt kunna se och förstå frågor som handlar om 

jämställdhet. Det är en annan sak att ta ansvar för den kultur och den attityd 

som vi många är bärare av. För detta krävs medvetenhet, respekt och mod. 

Hur ser arbetet ut i vår grupp, i kommunala gruppen och i arbetarekommun? Är 

arbetet organiserat för att passa både kvinnor och män och hur är förhållningssätet? 

Oftast handlar det om att leva som man lär. 

Härskartekniker 

Berit Ås, professor i Norge, presenterade fem områden/metoder som män med 

makt medvetet eller omedvetet använder sig av för att säkra makten över kvinnorna 

och den kvinnliga kulturen. De fem områdena är: 

❑ Osynliggörande. När folk inte lyssnar, bläddrar i papper, talar med varandra, 

går på toaletten. Att inte bli sedd eller lyssnad på (osynliggjord) är

kränkande. Man känner sig betydelselös och förminskad. Lusten att fortsätta 

ett engagemang får sig en rejäl törn. 

❑ Förlöjligande. Att göra sig lustig på andras bekostnad. 

❑ Undanhållande av information. På så sätt håller man människor okunniga. 

Genom att göra upp på annat håll (bastun, golfbanan, puben) och inte på 

mötet då alla är närvarande. 

❑ Dubbelbestraffning. Hur man än gör så blir det fel. Känsla av otillräcklighet. 

❑ Påförande av skuld och skam. När den som blir utsatt för ett övergrepp får 

skylla sig själv. När omgivningen ger den utsatta skulden för det inträffade 

som i värsta fall även tar på sig skulden. 

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund har gett ut en liten handbok, 

Makthandboken, som är en intressant läsning om just Berit Ås härskartekniker. 

Jämställdhet är en fråga som angår både män och kvinnor och en fråga som 

både män och kvinnor måste ta ansvar för. Ska samhället utvecklas måste kvinnans 

ställning jämställas med mannens. Ett jämställt samhälle är ett demokratiskt 

och mänskligt samhälle. Och i ett demokratiskt samhälle delas makten och 

ansvaret likvärdigt mellan män och kvinnor. 


123


124 


Gå igenom artiklarna i FNs Kvinnokonvention – vilka är aktuella att arbeta med 

för oss i Sverige och i vår nämnd? 

Finns det något organiserat jämställdhetsarbete i vår nämnd/styrelse? 

Hur ser det ut i så fall? 

Hur är det med jämställdheten inom vårt nämndområde? 

Vilka verksamheter bör vi titta närmare på ur ett jämställdhetsperspektiv? 

Hur följer vi upp och utvärderar verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv? 

Finns det till exempel könsuppdelad statistik?

Vad behöver göras i vår nämnd/styrelse för att leva upp till en jämställd verksamhet? 

Gör en plan för detta för mandatperioden och utgå från följande frågor: 

Hur ser verksamheten ut i dag utifrån ett jämställdhetsperspektiv? 

Vilka frågor/områden behöver vi arbeta med? Gör gärna partiaktivitet omkring 

detta och involvera medlemmar och medborgarna. 

Gör en prioritering av de olika förslagen. 

Vad kan vi göra för att nå jämställdhet inom de olika förslagen? 

Vilka mål ska vi sätta? 

Hur kommunicerar vi vår plan med medborgarna? 

Följ upp och utvärdera 

Avslutningsvis är det bra om ni i gruppen även diskuterar kultur och attityd som 

konserverar ett könsrollstänkande, både hur ni i gruppen fungerar och ur ett rent 

allmänt perspektiv? 


125


126

Integration 

och mångfald 


12 

127

128 

Vårt arbete 

med integration 

och mångfald 

”Dagens svenska folkhem bebos av 

människor från alla världsdelar. Sverige 

är ett av de länder i Europa som 

har flest invånare med utländsk bakgrund. 

Men trots att invandrare generellt 

har högre utbildningsnivå väljer 

arbetsgivare oftare att anställa andra 

svenskar. Detta är djupt 

orättvist – men det vittnar också om 

en enorm möjlighet. Skulle sysselsättningsgraden 

bland utlandsfödda vara 

lika hög som bland svenskfödda skulle 

120 000 fler och kunnigare personer 

arbeta. Sverige skulle bli ett mycket 

rikare land – både 

ekonomiskt och socialt – om all den 

erfarenhet och kompetens som 

svenskarna med utländsk bakgrund 

besitter tas tillvara. 

Det är dags för en ny offensiv i 

integrationspolitiken. Sverige 

måste bli ett föregångsland på 

integrationsområdet. 

Vår vision är ett öppet Sverige som 

berikas av människornas olika 

erfarenheter och som ger plats för 

människors frihet och utveckling”. 

Politiska riktlinjer 

Mellankongressen april 2004.

Inledning 

För oss socialdemokrater är grunden för ett demokratiskt samhälle alla människors 

lika värde – alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. 

Där är integrationsarbetet den stora ideologiska, politiska och organisatoriska 

utmaningen. Det handlar om att ta tillvara alla människors inneboende resurser 

och vilja att medverka i samhällsarbetet. Det handlar om att bryta den sociala 

och ekonomiska segregationen. Om att motverka diskriminering i arbetsliv, i 

utbildning, i boende. 

Ska vi kunna möta denna utmaning krävs en politik för att minska klyftorna i 

samhället, som tar itu med diskriminering, som ser den kulturella mångfalden 

som en resurs i samhället. Det krävs också att vi som parti välkomnar människor 

med olika bakgrund och även i partiarbetet ser mångfalden som en tillgång. 

Och det krävs att integrationsarbetet blir en del av vår kommunalpolitik – på 

alla områden. För integrationspolitiken är inte bara ett isolerat politikområde, 

den måste genomsyra alla områden och verksamheter. Integrationspolitiken blir 

därigenom ett ansvar, inte för någon annan, utan för alla – för arbetarekom munen, 

kommunfullmäktigegruppen och för nämndgrupperna. 

Detta avsnitt tar upp vårt arbete med integrationsfrågor i det kommunalpolitiska 

vardagsarbetet. Avsikten är att vi alltid ska ha ett integrationspolitiskt perspektiv 

och ställa oss frågan hur vår politik och vår verksamhet påverkar dessa 

frågor – och se till att vi alltid motverkar segregation och diskriminering och 

medverkar till mångfald och integration. 

Ansvar för alla 

Med vårt synsätt är integrationspolitiken ett ansvar för alla socialdemokratiska 

företrädare – för arbetarekommunens ledning, för kommunfullmäktigegruppen 

och för nämndgruppen. Det är inte ett ansvar för någon annan – till exempel för 

invandrarna själva – utan för oss alla. Ska det vara möjligt att ta det ansvaret, är 

det viktigt att fördelningen av ansvar och arbete är tydlig och klar. 

Exakt hur ansvar och arbete fördelas i just er arbetarekommun är beroende på de 

lokala förhållandena, det centrala är att vi diskuterar fördelningen och lägger fast 

den på ett tydligt sätt. 

Arbetarekommunens ledning 

Arbetarekommunen har ett övergripande ansvar för integra tions politiken, liksom 

för övriga politikområden. Det betyder följande: 

Vårt arbete 


och mångfald 

129

130 

Vårt arbete 


och mångfald 

Vår representation 

Arbetarekommunen ansvarar för att vår representation i kommunfullmäktige 

och i övriga kommunala organ blir bred och allsidig genom att medlemmar med 

utländsk bakgrund kommer med i det politiska arbetet. Grundläggande är att vi 

inte alltid kan kräva samma typ av erfarenhet och bakgrund av invandrade medlemmar 

som av infödda svenskar – vi måste värdera också andra typer av erfaren 

het och kunskaper. 

Ett särskilt ansvar har arbetarekommunens valberedning, som medvetet bör 

uppmärksamma dessa frågor när det gäller nomineringarna. Likaså bör man 

arbeta långsiktigt med att ta vara på kunskap och erfarenhet hos dem som kommer 

nya till partiet. Det räcker inte med att vi ”på pappret” har en hyfsad representativitet 

– vi måste också se till att vi på de tunga posterna som till exempel 

ordförande, vice ordförande och gruppledare har företrädare med olika erfarenheter 

och bakgrund. 

Givetvis ska vi också eftersträva att representationen i våra egna organ – arbetarekommunens 

styrelse, föreningsstyrelserna, valberedning och så vidare – blir 

allsidig. 

Utbildning 

Arbetarekommunen har en viktig uppgift i den politiska och organisatoriska 

skolningen av medlemmarna. Arbetarekommunen bör upprätta en studieplan, 

där vi erbjuder 

– ideologisk utbildning, 

– politisk utbildning, 

– kommunalpolitisk utbildning, 

– organisatorisk utbildning. 

Arbetarekommunen bör också hålla en personlig kontakt med alla aktiva medlemmar 

och lägga upp en individuell studieplan. Genom att aktivt erbjuda utbildning 

också till medlemmar med utländsk bakgrund medverkar vi till att fler 

kan delta i det politiska arbetet – och vi får också en möjlighet att ta tillvara 

andra erfarenheter. 

I all utbildning – i princip oavsett ämne och målgrupp – bör vi vidare ta upp integrationsfrågorna 

i syfte att öka den interna medvetenheten om diskriminering 

och integration. 

En viktig del av utbildning och utveckling utgörs alltid av återkoppling, av klara 

besked om vad man gör bra och var det finns brister. Det är viktigt för alla att bli 

sedda och bekräftade. 

Stöd till politiker 

Arbetarekommunen bör särskilt uppmärksamma de nya politikernas behov av 

stöd. Att komma ny till en nämnd eller till kommunfullmäktige är alltid jobbigt 

– och särskilt jobbigt är det om man är ovan med begrepp och rutiner. Ett sätt är 

att se till att varje ny företrädare får en mentor, en erfaren kommunalpolitiker 

som kan fungera som bollplank och stöd.

Medlemsvärvning 

En annan huvuduppgift för arbetarekommunen är medlemsvärvning. I medlemsvärvningen 

bör vi vända oss särskilt till underrepresenterade grupper, bland 

annat till de med utländsk bakgrund. Det gäller att bygga upp kontakterna med 

invandrarföreningar, kyrkor, muslimska församlingar och kulturföreningar; att 

besöka flyktingförläggningar och presentera vår politik och vår verksamhet. 

Lika viktigt som själva medlemsvärvningen är mottagandet av nya medlemmar. 

Arbetarekommunen har ansvaret för att alla som söker sig till partiet välkomnas 

och får möjlighet att engagera sig i de frågor och verksamheter som de är intresserade 

av. Ingen ska behöva känna sig bortkommen eller falla mellan stolarna. 

Finns ingen etablerad verksamhet som intresserar, kanske man kan dra igång en 

ny verksamhet. På många håll har man med framgång startat socialdemokratiska 

föreningar för olika språkgrupper liksom internationella (s)-föreningar och muslimska 

kvinnoföreningar. Vi ska ha stor öppenhet för nya former och låta intresset 

styra. Det viktigaste är att välkomna ett politiskt intresse och engagemang. 

Kontakt med föreningslivet 

Arbetarekommunen har ansvaret för att planera och genomföra våra kontakter 

med arbetarrörelsens övriga organisationer men också med övrigt lokalt före - 

ningsliv, till exempel med lokala invandrarföreningar. Det är mycket viktigt att 

visa att vi vill ha en levande kontakt och öppen dialog även med partipolitiskt 

obundna grupper. 

Vi ska inte vänta på att de ska komma till oss, utan vi ska aktivt söka oss till dem 

för att presentera vår politik och organisation liksom politikens villkor och 

möjligheter – och för att lyssna på erfarenheter, kritik och idéer. Vi ska göra det 

regelbundet och vi måste kunna visa att politiken erbjuder en väg att påverka det 

som berör dem nära, till exempel genom att föra vidare idéer och förslag i 

motioner till kommunfullmäktige. 

Arbetarekommunen kan 

– Bjuda in till öppna seminarier om integrationsfrågorna. 

– Besöka andra föreningars arrangemang. 

– Medverka på föreningsdagar. 

Valrörelserna 

En uppgift för arbetarekommunen är alltid valrörelserna. Vi bör särskilt planera 

hur vi kan öka valdeltagandet och stödet för partiet hos väljare med utländsk 

bakgrund. Även här är nyckeln ofta att vi aktivt ska söka oss till dem och inte 

vänta att de kommer till oss. Vi ska besöka kyrkor, moskéer och andra före - 

ningsaktiviteter. 

Öppen diskussion 

Arbetarekommunen ska se till att det finns möjlighet att internt diskutera segregation 

och integration – men också öppet de problem som vi kan uppleva med 

invandringen. Ingen tjänar på att problem – oavsett om de handlar om sociala 

eller kulturella mönster och oavsett om de är verkliga eller överdrivna – sopas 

under mattan. Inom partiet ska diskussionen präglas av öppenhet och respekt. 

Vårt arbete 


och mångfald 

131

132 

Vårt arbete 


och mångfald 

Mångfalds- och integrationsplan 

Arbetarekommunen bör sammanfatta partiets arbete med mångfald och inte - 

gration i det politiska arbetet i ett lokalt integrationspolitiskt program. Huvudpunkterna 

kan vara de som vi går igenom ovan. En viktig del av underlaget 

utgörs av nämndgruppernas planer som vi går in på närmare nedan. 

Ur riktlinjerna: 

– Reformera mottagandet så att alla snabbt kan börja arbeta. 

– Dra fördel av språkkompetens. 

– Förbättra utbildningen i svenska språket. 

– Synliggör även yrkeskompetens. 

– Ge yrkesutbildade flyktingar och nyinvandrade en mentor som stöd i 

arbetslivet. 

Kommunfullmäktigegruppen 

Kommunfullmäktigegruppen har ett övergripande ansvar för vårt kommunalpolitiska 

arbete, även ur integrationspolitisk synpunkt. Några viktiga punkter är: 

Integrationspolitiskt program 

Kommunfullmäktigegruppen bör ta initiativ – kanske genom en motion i kommunfullmäktige 

eller förslag i kommunstyrelsen – till att kommunen upprättar 

ett samlat program för kommunens integrationspolitiska arbete som lägger fast 

mål och insatser för att till exempel: 

– Motverka diskriminering. 

– Få en mångsidig personalrekrytering. 

– Medverka till integration på arbetsmarknaden. 

– Se till att alla har samma möjlighet till en god utbildning. 

– Motverka segregation i boendet. 

– Medverka till demokrati och inflytande för alla kommun invånare. 

Kommunen som arbetsgivare 

Ett område där kommunfullmäktige har ett övergripande ansvar är kommunen 

som arbetsgivare. Kommunen ska medvetet eftersträva mångfald och välkomna 

anställda med utländsk bakgrund som kan tillföra också ny kunskap och andra 

erfarenheter. 

Medborgarkontakter 

Ett annat område för kommunfullmäktigegruppen är att medverka till att alla 

medborgare, oavsett ursprung, har goda möjligheter till demokratisk insyn och 

inflytande. 

Särskilt viktigt är våra kontakter som politiker med medborgare och föreningsliv.

Vi har ett ansvar för att aktivt söka upp intressegrupper, föreningar och medborgare 

och inte bara passivt ta emot synpunkter och förslag. När vi planerar hur 

kontakterna med medborgarna ska läggas upp, är det angeläget att vi tänker på 

invandrargrupperna och frågar oss hur vi ska nå kontakt med dem. 

Utbildning och medvetenhet 

Ytterligare ett huvudområde är att medverka till att medvetenheten om diskriminering 

och integrationens problem och möjligheter höjs och att kunskapen – 

hos kommunens anställda, förtroendevalda, näringsliv, föreningsliv, andra myndigheter 

– fördjupas. 

Nämndgruppen 

Nämndgruppen har ansvar för integrationsarbetet inom sitt nämndområde. Det 

gäller: 

– Den egna verksamheten ur integrations synpunkt. Se till att verksamheten 

är upplagd så att den medverkar till integration och motverkar diskriminering. 

– Den egna förvaltningen och att arbetsplatserna fungerar bra ur integrationssynpunkt. 

– Det egna arbetet ur integrationssynpunkt, att vi håller kontakter med olika 

brukargrupper, föreningslivet och invandrarföreningar. 

Nämndgruppens integrationsarbete 

I detta avsnitt koncenterar vi oss på arbetet i nämndgruppen för att föra in 

integrationstänkandet i nämndens verksamhet. Det är vårt omedelbara ansvarsområde. 

Vi ska dock inte glömma att vi alltid först och främst är socialdemokrater 

och därmed har ett gemensamt ansvar för partiets arbete med integrations - 

frågor och för mångfald. Det betyder att vi bör driva på och ta initiativ om vi 

tycker att fullmäktigegruppen eller arbetarekommunen bör vara mer aktiva. 

Kartläggning av verksamheten 

Det första steget är att på ett systematiskt sätt gå igenom nämndens verksamhet 

ur integrationssynpunkt. 

I vissa verksamheter spelar integrationen en naturlig roll – utbildning, kultur, 

fritid och äldreomsorg. I andra verksamheter är det svårare att se om och hur integrationsfrågorna 

kommer in – den tekniska verksamheten och fastighetsfrågor. 

Det hindrar inte att vi ska gå igenom även dessa verksamheter och fråga oss hur 

vi på bästa sätt kan motverka diskriminering och medverka till integration och 

mångfald. 

Gå igenom verksamhet för verksamhet och diskutera följande frågor: 

Hur intressant är denna verksamhet ur integrationssynpunkt? 

Bedömer vi den som viktig eller mindre viktig ur denna synpunkt? 

Allmänt sett: hur fungerar denna verksamhet ur integrationssynpunkt? 

Vilken är vår allmänna uppfattning? 

Vårt arbete 


och mångfald 

133

134 

Vårt arbete 


och mångfald 

Vilka utnyttjar denna verksamhet – vilka är brukare? 

Finns det några grupper bland invandrarna som borde utnyttja den men inte gör 

det i samma utsträckning som andra? Varför finns det sådana skillnader? 

Hur fungerar informationen om verksamheten? 

Är den upplagd så att den når även invandrargrupper? 

Finns information på flera språk? 

Hur fungerar tillgängligheten och medborgarkontakterna när det gäller denna 

verksamhet? Är det lätt för alla att få kontakt och besked? 

Vad möter vi för synpunkter och förslag när det gäller denna verksamhet? 

Vilka är det som lämnar synpunkter och förslag? Vet vi om det finns några 

särskilda önskemål och idéer från olika invandrargrupper? 

Kartläggning av våra arbetsplatser 

På motsvarande sätt går vi igenom vår egen förvaltning och nämndens olika 

arbetsplatser ur integrationssynpunkt. Några områden att kartlägga: 

❑ Personalgruppens sammansättning: finns det en rimlig andel anställda med 

utländsk bakgrund? Tar vi vara på de kvalitéer som etnisk och kulturell 

mångfald innebär? Hur är det när det gäller chefer, ledningsgrupp och 

arbetsledare? 

❑ Rekrytering: när vi rekryterar personal, ser vi annan kulturell bakgrund och 

andra erfarenheter än de traditionella som meriterande? Ser vi flerspråkighet 

som en merit? 

❑ Vidareutbildning och karriär: erbjuder vi goda möjligheter till utveckling i 

arbetet också för anställda med utländsk bakgrund? 

❑ Integrationsmedvetande: hur bedömer vi personalens och led ningens integrationsmedvetande? 

Är kunskapen om integrationens problem och möjligheter 

tillräcklig? 

Kartläggning nämndgruppen 

Till sist ska vi självkritiskt fråga oss hur vi själva som nämndgrupp fungerar ur 

integrationssynpunkt: 

❑ Vårt integrationsmedvetande: är vår egen kunskap om diskrimine ring och 

integration inom vårt område tillräcklig? 

❑ Våra medborgarkontakter: är våra kontakter med 

– medborgare 

– brukare 

– intressegrupper 

– föreningsliv 

väl utbyggt också när det gäller invandrargrupperna? Ser vi till att finnas 

med och lyssna och förklara även utanför de ”vanliga” kretsarna? 

❑ Våra mediekontakter: tänker vi på att kontakta också media med invandrarbakgrund, 

lokala och rikstäckande invandrartidningar, invandrarföreningars 

närradiosändningar, Sveriges radios sändningar på andra språk?

❑ Partiets integrationsprogram: tas ”våra” frågor upp på ett bra sätt? Ska vi 

trycka på fullmäktigegrupp och/eller arbetarekommunens ledning för att få 

igång ett arbete med integrationspolitiskt program för partiet och kommunen? 

Mål och program 

Nästa steg är att vi utifrån kartläggningen frågar oss: 

– Vad som behöver förändras. 

– Vilka mål vi bör sätta upp ur integrationssynpunkt och vilken tidshorisont 

vi ser för målen. 

– Vad vi konkret ska göra för att uppnå målen, hur vi ska aktualisera våra förslag, 

när de ska göras och vem som ansvarar för vad. 

Vi följer kartläggningen och kan använda mallen på kommande sidor. Observera 

att planeringsmallarna är tänkta som ett hjälpmedel som givetvis ska användas 

med sunt förnuft. Fyll i det som är av intresse för er och hoppa över det som 

inte berör er. 

Uppföljning 

Vi ska regelbundet, till exempel varje säsong, följa upp våra planer och justera 

dem. Vi bör avsätta särskild tid på ett gruppmöte för att gå igenom punkt för 

punkt och diskutera: 

– Vad vi uppnått. 

– Om målet behöver förändras. 

– Vilka åtgärder som kan vara nödvändiga. 

– Om något behöver omprövas inför kommande säsong. 

Redovisning 

Som vi konstaterat ovan har arbetarekommunen ett övergripande ansvar för vårt 

integrationsarbete. Det är därför lämpligt att nämndgruppernas planer och uppföljningar 

redovisas till arbetarekommunen. De utgör en viktig del av underlaget 

för arbetarekommunens mångfalds- och integrationsplan. 

Vårt arbete 


och mångfald 

135

136 

Verksamhet 

Kartläggning Vad vill vi 

förändra 

Allmänt: 

Hur fungerar 

denna verksamhet 

från inte grations - 

synpunkt? 

Målgrupp: 

Vilka utnyttjar 

verksamheten? 

Missgynnade 

grupper? 

Information: 

Når informationen 

alla grupper? 

Tillgänglighet: 

Lätt för alla att 

få kontakt och 

besked? 

Reaktioner: 

Vad får vi för 

syn punkter? 

Från invandrargrupper? 

Mål Åtgärd Tidpunkt Ansvarig

Förvaltning och arbetsplatser 


förändra 

Personalens 

sammansättning: 

Tar vi vara på den 

kvalité som etnisk 

och kulturell 

mångfald innebär? 

Rekrytering: 

Ser vi annan 

kulturell bakgrund 

som merit? 

Flerspråkighet? 

Vidareutbildning: 

Erbjuder vi goda 

utvecklingsmöjligheter 

också till 

anställda med utländsk 

bakgrund? 

Medvetande: 

Är kunskap om 

integrationens 

problem och 

möjligheter 

tillräcklig? 

Mål Åtgärd Tidpunkt Ansvarig 

137

138 

Nämndgruppen 


förändra 

Vårt medvetande: 

Är vår egen kunskap 

om diskriminering 

och inte - 

gration tillräcklig? 

Medborgar kontakter: 

Är våra 

kontakter med 

medborgare, 

intressegrupper, 

med flera väl utbyggda 

också när 

det gäller invandrargrupperna? 

Mediekontakter: 

Täcker vi också 

media med invandrarkoppling 

med våra media - 

kontakter? 

Partiets integrationsprogram: 

Uppmärksammas 

våra frågor i partiets 

program? 

Mål Åtgärd Tidpunkt Ansvarig

EU – en 

politisk nivå 


13 

139

140 

EU 

EU – en politisk nivå 

Sverige har varit med i EU sedan 1995. Allt tyder både på att EU kommer att 

fortsätta existera och att Sverige kommer att fortsätta vara med. EU har därmed 

blivit en politisk nivå som vi måste diskutera och påverka på samma sätt som 

kommun, landsting/region och riksdag. 

För att som kommun- eller regionpolitiker kunna förstå vad som sker i EU och 

påverka det krävs vissa grundkunskaper. I detta material tar vi därför kortfattat 

upp EU faktamässigt och historiskt. 

I detta avsnitt diskuterar vi hur EU-medlemskapet påverkar medborgarnas vardag. 

Hur du som lokal eller regional politiker påverkas samt hur du som förtroendevald 

kan påverka EU. Avsnittet ger en kort grundläggande introduktion till 

EUs uppbyggnad och uppdrag och är därför lite längre. Förhoppningsvis får du 

viss kunskap om EU och men också intresse för EUs arbete och Sveriges roll i 

framtiden. 

EU är en politisk allians och ett politiskt verktyg. Precis som i kommunfullmäktige, 

i ditt landsting eller i Sveriges riksdag blir resultat av europasamarbetet det 

vi och våra partier väljer att fylla det med. Därför är det lika viktigt vilken politisk 

färg och ideologi som styr i Europapolitiken som det är på lokal, regional 

och nationell nivå. 

EU är världens första internationella organisation med rätt att verka som en 

normal demokratisk nivå, bland annat med rätt att stifta lagar som sedan måste 

gälla i medlemsländerna – i många fall till och med genom majoritetsbeslut. Däremot 

har EU inte rätt att beskatta medlemsstaternas medborgare eller företag. 

EU innebär att vi berörs av och blir involverade i gränsöverskridande politiska 

och ekonomiska beslut och regler. 

Det grundläggande skälet till förändringar i kommunerna är att omvärlden har 

förändrats, att allt fler politiska och ekonomiska frågor har blivit gränsöverskridande. 

Och vi påverkas av våra grannar i Europa. 

När allt fler politiska och ekonomiska frågor blir gränsöverskridande innebär vår 

grundsyn att demokratin måste ta steget över nationsgränsen, om inte gränsöverskridande 

problem och marknadskrafter ska få råda opåverkade av politiken. 

Därmed kommer många EU-beslut att också – direkt och indirekt – påverka 

den lokala och regionala nivån. Därför måste vi som socialdemokratiska kommun- 

och regionpolitiker också försöka vara med och påverka på den nivån. 

Uppgiften handlar om 

✓ att hitta lösningarna på rätt nivå – lokal/regional, nationell, europeisk eller 

global, 

✓ att sätta sakfrågorna i centrum,

✓ att utveckla demokratin och dialogen runt dessa sakfrågor, och runt Europapolitikens 

framtida utveckling. 

Tänk globalt, handla lokalt är en välkänd slogan som blir allt mer sann. Fast det 

omvända gäller kanske också: tänk lokalt – handla globalt! 

EUs historia och beslutsformer 

EUs historia 

EU startades efter andra världskriget. Så många i Europa hade upplevt förödande 

krig i generation efter generation. För varje gång blev följderna allt värre - 

miljoner och åter miljoner dödades. Ekonomi, miljö och försörjning för de överlevande 

påverkades för årtionden. 

I slutet av andra världskriget bestämde man sig för att försöka bryta fiendskapet 

och ta itu med konfliktorsakerna på ett nytt sätt – genom att bygga gemensamma 

konkreta projekt och fatta gemensamma beslut över gränserna. Målet var 

att på så sätt skapa förtroende, kontakter, ekonomisk utveckling – ett positivt 

beroende. 

1950 träffades det första avtalet om en ny europeisk samverkan och 1951 skapade 

sex länder Kol- och stålunionen. Syftet var att skapa gemensam kontroll 

över marknaden för kol, järn och stål, den marknad som mest av allt behövdes 

för återuppbyggnaden, men som också var grunden för de militära rustningarna. 

1957 träffades Romfördraget som lade grund för det EEC som sedan har blivit 

dagens EU. Och stegvis började man bredda samarbetet – till energi, jordbruk, 

transporter och så vidare. 

Gradvis kom den gemensamma marknaden att omfatta fler områden, och i takt 

med internationaliseringen vidgades samarbetet även till mer politiska projekt: 

gemensam handelspolitik, miljöpolitik, utrikes- och säkerhetspolitik. 

Den mest omfattande utvidgningen av EU kom på 1990-talet. Då genomfördes 

en gemensam inre marknad som skulle omfatta både varor, tjänster, personer och 

kapital – de så kallade fyra friheterna. Samtidigt intensifierades planeringen för 

ett djupare ekonomiskt samarbete och genomförande av en gemensam valuta. 

Euron kom till 2002. Amsterdamfördraget, som började gälla 1999, innebar förändringar 

som ytterligare fördjupade samarbetet. Det stärkte EU-parlamentets 

ställning som medbeslutande med ministrarna i rådet och införde kamp mot 

arbetslösheten som en uppgift för EU. 

Grundprinciper för EUs makt 

Principer om vad EU kan och får lägga sig i: 

❑ Principen om Tilldelade befogenheter innebär att EU aldrig kan ta sig 

makt. EU kan bara få makt av medlemsstaterna, och bara om de är eniga 

om att överlämna befogenheter till EU; 

❑ Närhetsprincipen (subsidiaritetsprincipen) innebär att grunden för vilka 

befogenheter som kan/bör överlämnas till EU är att det ska gälla frågor som 

är gränsöverskridande och därmed svåra att lösa lokalt, regionalt eller nationellt. 

EU 

141

142 

EU 

EU har fått fler befogenheter. Det beror främst på att medlemsstaterna anser att 

samhällsutvecklingen har gjort det nödvändigt att lösa allt fler frågor gemensamt 

i Europa. Fast det finns förstås också en het debatt som ifrågasätter om 

inte EU, trots denna internationalisering, har fått mer makt än nödvändigt. 

Det faktum att EU inte är en stat, men ändå på vissa områden har lagstiftningsmakt, 

är skälet till att beslutsprocessen i EU är mer komplicerad än i en nationalstat 

som Sverige, där regeringen lägger förslag till lagar, skatter, statsbudget 

och riksdagen fattar beslut som regeringen och myndigheterna sedan verkställer. 

Så här fattar EU beslut: 

❑ Kommissionen består av 25 ledamöter (kommissionärer), en per land, som 

ska se till EUs gemensamma intressen och alltså inte företräder sina hemländer. 

Kommissionen lägger förslag och verkställer beslut, precis som en 

regering. Men den är ändå ingen regering. Komimissionen tillsätts inte av 

det valda parlamentet, utan av medlemsstaterna, och den har ingen renodlad 

politisk profil. Varje medlemsstat väljer sin kommissionär, vilket innebär 

att det kan bli politiker med helt olika politisk profil. Vissa kommissionärer 

är inte ens politiker, utan experter eller tjänstemän. 

❑ Ministerrådet (ofta bara kallat ”rådet”) är EUs främsta beslutsorgan och 

består av en minister från varje medlemsland. Rådet fattar alltid beslut, 

ibland ensamt, men allt oftare tillsammans med Europaparlamentet i ett 

slags tvåkammarsystem. Ministerrådet består av en minister från varje land, 

som fattar beslut inom sina respektive ansvarsområden. Mer övergripande 

beslut tas av utrikesministrarna. Varje minister har ett visst antal röster beroende 

på folkmängden i det egna landet. När stats- och utrikesministrarna 

möts till toppmöte kallas ministerrådet Europeiska Rådet. Då tar man sällan 

konkreta beslut, utan drar upp mer strategiska riktlinjer. 

Parallellt med förberedelsearbetet i EUs institutioner pågår beredning i 

Sverige, främst i regeringskansliet och den svenska EU-representationen i 

Bryssel. Den svenska regeringen måste ju avgöra hur den ska ställa sig till 

kommissionens förslag inför diskussioner och omröstningar i rådet. Riksdagen 

har möjlighet att påverka regeringens ståndpunkt, bland annat genom 

det obligatoriska samrådet i EU-nämnden. 

❑ Europaparlamentet är den enda institution på europeisk nivå som är vald 

direkt av folket. Sedan EU utvidgats till 27 länder har parlamentet utökats 

till 785 ledamöter, varav Sverige har 19. Den nationella fördelningen spelar 

dock mindre roll, eftersom parlamentet fungerar efter partipolitiska linjer i 

europeiska partigrupper. Parlamentet godkänner EUs budget och har lag - 

stiftande makt i flertalet frågor – annars yttranderätt. Parlamentet utövar 

politisk kontroll genom att godkänna kommissionen och har dessutom 

makt att avsätta den. Parlamentets viktigaste roll är att fatta beslut tillsammans 

med rådet i alla de ärenden där medbeslutandeprocessen råder, vilket 

numera är de flesta. Här en lista på olika huvudområden och sakområden 

där medbeslutande mellan rådet och EU-parlamentet används: 

Huvudområden 

✓ Fri rörlighet för unionsmedborgare, arbetstagare, rätt till social trygghet, 

etableringsrätt.

✓ Harmonisering av den inre marknaden och tullsamarbete. 

✓ Miljö, allmänt, handlingsprogram. 

✓ Transport, allmänt, sjö och lufttransport. 

✓ Riktlinjer och andra åtgärder för transeuropeiska nätverk: riktlinjer och 

andra åtgärder. 

✓ Socialpolitik: hälsa och säkerhet, lika lön och lika möjligheter för män och 

kvinnor. 

✓ Genomförande av Europeiska socialfondens mål. 

✓ Utbildning: stimulansåtgärder, yrkesutbildningspolitik. 

✓ Sysselsättning; stödåtgärder. 

✓ EUs budget har en speciell from av medbeslutande. Medlemsstaterna avgör 

EUs inkomster men parlamentet har vetorätt om långtidsbudgeten och 

medbeslutanderätt om de flesta av budgetens utgifter. 

Vissa sakområden 

✓ Förbud mot all diskriminering på grund av nationalitet. 

✓ Folkhälsa. 

✓ Konsumentskydd. 

✓ Europeiska regionala utvecklingsfonden. 

✓ Ramprogram för forskning och teknisk utveckling. 

✓ Öppenhet och insyn. 

✓ Åtgärder för att bekämpa bedrägeri. 

✓ Bistånd. 

✓ Skydd av personuppgift. 

Allt detta – institutionerna, beslutsprocesserna, EUs befogenheter och så vidare 

styrs av fördragen. Det första, Romfördraget, tecknades 1957 – och dess grundprinciper 

gäller än. Fast EU har gradvis blivit mer komplext och en rad nya fördrag 

har slutits som både utvecklar beslutsformerna och utvidgar befogenheterna. 

Det fördrag som gäller idag (2007) kallas Nicefördraget, och gäller från 

och med 2003 – fram tills den kontroversiella frågan om ett eventuellt nytt 

(konstitutionellt) fördrag är avgjord. 

Skälen till detta komplexa system är att; 

❑ EU är ingen stat. Därför måste alla medlemsländers regeringar vara direkt 

inblandade i beslutsfattandet genom Rådet som företräder de nationella intressena. 

❑ EU har lagstiftningsmakt på vissa områden. Stifta lagar kan, enligt den 

mest grundläggande demokratiska principen, bara politiskt folkvalda göra. 

Därför har det direkt folkvalda Europaparlamentet medbeslutanderätt i de 

flesta fall, och företräder de europeiska partipolitiska intressena. 

EU 

143

144 

EU 

EU och den kommunala vardagen 

EU-frågorna förekommer både i media och på de kommunala dagordningarna. 

Många frågor som vi lokalt har till uppgift att hantera ”styrs” av EU. Låt oss ta 

några exempel, som kan få – eller redan har fått - direkt betydelse för din verklighet 

som kommunal eller regional fullmäktige/nämndledamot: 

Tjänstedirektivet 

En av grundprinciperna för EU är fri rörlighet över gränserna – för personer, 

kapital, varor och tjänster. EU har länge diskuterat hur fri rörlighet för tjänster 

ska förverkligas. Det är viktigt, eftersom tjänsterna – privata och offentliga – står 

för huvuddelen av alla jobb. Om också tjänsteföretag – IKEA, H&M, Vattenfall, 

banker, försäkringsbolag, hotell, vård- och omsorgsföretag, städfirmor – kan få 

fri tillgång till hela EUs marknad på 500 miljoner konsumenter ökar tillväxten 

och jobben kan bli fler. Men idag finns massor av hindrande regler. 

År 2004 lade EU-kommissionens liberale kommissionär holländaren Bolkestein 

fram ett sådant förslag – tjänstedirektivet. I grunden bra, ansåg många, men 

med risker för facket och konsumenterna. För precis som i industrin ska den så 

kallade ursprungslandsprincipen gälla, menade Bolkestein. Den innebär att ett 

företag som verkar i ett annat land kan göra det med de regler som gäller i tillverkarens 

ursprungsland. En Volvobil som är producerad och godkänd i Sverige 

ska kunna säljas i Italien utan en massa nya tillstånd och kontroller. 

Men när det gäller tjänster blir det knepigare. Ska ett lettiskt byggföretag kunna 

verka i Sverige med lettiska kollektivavtal som grund för löner och trygghet? 

Ska en polsk elfirma kunna verka i Sverige med polska elsäkerhetskrav som 

grund? Ska en spansk klädkedja med butiker i Sverige kunna strunta i svenska 

konsumentskyddsregler som ångervecka? 

Nej, det vore orimligt sa facket, kommuner och regioner, konsument- och miljörörelsen 

och många regeringar. Så nu har vi fått ett tjänstedirektiv, där det är fritt 

att etablera och sälja tjänster i de andra EU-länderna. Det betyder att det öppnas 

nya marknader för svensk tjänstexport och att Sverige öppnas för fler utländska 

tjänsteföretag. Men det innebär också att kollektivavtal, arbetsmiljöoch 

konsumentskyddsregler i det land där jobbet utförs måste följas. Reglerna 

ska införas i Sverige senast 2010. 

Upphandlingslagstiftningen 

EUs uppgift att trygga den fria rörligheten för varor och tjänster har fått stora 

konsekvenser för lagstiftningen för kommuner, landsting och regioner i deras 

roll som inköpare av offentliga varor och tjänster. Och det är ingen liten marknad, 

den motsvarar 16 % av allt vi producerar. De offentliga upphandlingskontrakten 

i EU är värda 1 500 miljarder Euro (år 2007). 

I Sverige har vi en EU-anpassad svensk lagstiftning, LOU, Lagen om Offentlig 

Upphandling. 

2004 antogs två nya EU-direktiv som innebär att också icke-ekonomiska kriterier 

får väga tungt i upphandlingen, en seger för socialdemokratin. Det innebär

att upphandlande myndigheter bör ställa miljökrav och sociala krav ”i den utsträckning 

det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art”. 

Avfallsfrågorna 

När kommunfullmäktige i Norrköping skulle ta beslut om en ny avfallsplan 

kunde man i handlingarna konstatera att själva avfallshierarkin (återvinning – 

energiutvinning – deponering etc) bygger på en EU-överenskommelse och att 

planen därtill bygger på en rad konkreta EU-regelverk: 

✓ EUs vattendirektiv, som styr regler för hantering av spillvattenutsläpp. 

✓ Producentansvaret som styrs av EUs producentansvarsdirektiv. 

✓ Farligt avfall. Det finns en rad gemensamma EU-regler och fler är på gång. 

✓ Alternativa fordonsbränslen. Här finns en EU-överenskommelse som sätter 

mål för ökad användning av förnybara bränslen, samt skatte- och tull - 

regler som avgör vad till exempel etanol ska kosta i förhållande till bensin. 

✓ EU-krav på förpackningar för att bli återvinnings- och återanvändningsbara. 

✓ Gemensamt EU-regelverk – Miljökonsekvensbeskrivningar. 

✓ EU-direktiv om avfallsdeponering, samt EU-definition av avfall. 

✓ Elektronikåtervinningsdirektivet, som styr hur vi nationellt ska organisera 

återvinningen av gamla datorer, telefoner etc. 

Förutom dessa tre exempel kan nämnas frågor inom arbetsmarknaden – arbetstiden, 

arbetsmiljön och arbetsrätten. Inom dessa områden finns det minimiregler 

inom EUs gemensamma arbetsmarknad. Det är viktigt att villkoren på EUs 

gemensamma arbetsmarknad är bra och rättvis. Företag inom EU ska inte 

kunna konkurrera med varandra och sätta press på löntagarna genom att till exempel 

acceptera dålig arbetsmiljö. 

EUs påverkan på nationell 

verksamhet – direkt och indirekt 

EUs befogenheter omfattar dock inte kommunoch landstingssektorns kärnverksamheter 

såsom barnomsorg, skola, sjukvård eller äldreomsorg. Hur de verksamheterna 

organiseras och finansieras är ett nationellt ansvar (och lokalt – 

regionalt, förstås), även om det indirekt kan finnas beröringspunkter även på 

dessa områden. 

I de olika roller du som politiker har, vare sig det är som arbetsgivare, samhällsbyggare 

eller myndighetsutövare, tillämpar du dagligen bestämmelser och regler 

som har anknytning till EUs lagstiftning – ibland kanske utan att veta om det. 

EU 

145

146 

EU 

Så här beskrevs situationen av SKL 

(Svenska Kommuner och Landsting) 2006: 

”Beslut fattade av Europeiska unionen har stor betydelse för kommuner, 

lands ting och regioner. Besluten påverkar direkt och indirekt beslutsförutsättningarna 

för förbundens medlemmar. Det gäller allt från hur upphandlingsreglerna 

är utformade, hur kommunerna får genomföra miljödirektiv 

till hur regional utveckling kan gynnas av EU-finansiering. 

På grund av EUs stora betydelse för medlemmarna bedriver förbunden 

aktiv intressebevakning och analys inom EU-området. 

Det bör vidare påpekas att implementering av EU-lagstiftning och andra 

beslut ofta går genom det nationella regelverket, vilket innebär att EUs påverkan 

på kommuner, landsting och regioner många gånger inte framgår på 

ett enkelt och tydligt sätt. ” 

När detta sägs ska man förstås minnas att vi talar om beslut, lagar och regelverk 

– inte om skattemedel och verksamhet. EU har ingen beskattningsrätt, och 

ingen rätt att styra grundläggande verksamheter som skola, barnomsorg, äldreomsorg 

och vård. Fast även dessa områden påverkas ibland av vissa så kallade 

”horisontella” EU-regler – regler som påverkar alla sektorsområden, som till exempel 

förbud mot diskriminering. 

EUs arbete inom några viktiga områden 

EUs arbete syftar till att utveckla Europa som helhet genom samarbete och utveckling 

i varje enskilt medlemsland. Här är några exempel på angelägna områden 

som EU arbetar med. 

Tillväxt och jobb 

EUs medlemsländer beslutade vid ett möte i Lissabon i mars 2000 att unionen 

inom 10 år skulle vara ”världens mest dynamiska, kunskapsorienterade ekonomi, 

som utmärks av hållbar ekonomisk utveckling, fler och bättre arbetstillfällen 

samt ökad social sammanhållning”. För att uppnå detta mål krävs samverkan i 

frågor där EUs medlemmar tidigare inte haft något samarbete. Det gäller politikområden 

som till exempel sysselsättning, utbildning, pensioner, invandring, 

äldreomsorg, socialpolitik och hälso- och sjukvård. 

Den så kallade öppna samordningsmetoden gör detta samarbete möjligt. Metoden 

innebär att EU samordnar nationell politik inom områden där unionen inte 

har formell rätt att stifta lagar. Medlemsländerna fastställer i rådet strategiska 

mål och utifrån dessa mål tar varje land (regeringen i samråd med berörda parter) 

fram en nationell handlingsplan. 

Länderna rapporterar sedan om den nationella situationen till EU, som sedan 

jämför resultaten och ger rekommendationer om hur arbetet kan förbättras. 

Detta innebär att en större del av svenska kommuners, landstings och regioners 

verksamhet än tidigare får anknytning till EU, men utan att ge EU direkt beslutsmakt. 

EU vill också kombinera huvuduppdraget i Lissabonprocessen, ”Jobs and 

growth”, med idéerna om ”Hållbar utveckling” och en ”Europeisk social modell”.

Debatten handlar därmed om konkreta kommunala frågor. Det handlar om 

tjänsteexport – och att vi i Sverige skulle kunna både göra en viktig insats och 

tjäna pengar och skapa jobb genom att exportera våra välfärdstjänster – äldreomsorg 

och vård – och tjänster som miljö- och energiteknik i andra delar av 

världen. Frågan är om vi, för att kunna hantera det växande behovet av snabba 

och effektiva omställningar, i första hand bör skapa ett tryck neråt på löner, skatter 

och trygghet, eller ett tryck uppåt på kompetensutveckling, livslångt lärande 

och rörlighet. 

Välfärd och tjänster i allmänhetens intresse 

EU kämpar med frågan om var gränserna går för grundkonceptet om den inre 

marknaden i förhållande till det gemensamma värnandet av en europeisk social 

modell och medlemsstaternas nationella ansvar för välfärdsstaten. Tjänstedirektivet 

är första delen i en process som måste utvecklas och diskuteras på bred 

front: Var måste vi nyttja den inre marknadens potential, och var bör vi hellre 

prioritera sambandet mellan den nationella demokratin och välfärdssamhället? 

Tillväxtens och marknadens behov får inte ta över löntagarnas krav, och heller 

inte medlemsstaternas ansvar att för medborgarnas räkning organisera viktiga 

områden som vård, utbildning och bostäder. 

De privata fastighetsägarnas försök att via EUs förbud mot offentliga subventioner 

(statsstöd) komma åt den svenska bostadspolitiska modellen med kommunalt 

ägda allmännyttiga företag och så kallade bruksvärdeshyror, som modell har 

uppmärksammats. 

Vilken ska EUs roll vara i förhållande till medlemsstaterna respektive de lokala 

och regionala intressena på välfärdsområdet? Svenska politiker har olika uppfattning 

om tjänstedirektivet ska omfatta sjukvård och bostäder. Debatten om 

alkoholpolitik och apoteksmonopol har förts länge i Sverige. Hur ser vi på att 

allt fler patienter får vård i andra EU-länder, som landstingen måste betala, och 

hur ser vi på etableringen av utländska tandläkarföretag i Sverige? 

Miljön och klimatet 

Miljöfrågorna i dag handlar bland annat om kemikalierna och klimatet. EUs 

miljöministrar antog i december 2006 den kompromiss om kemikalieförordningen 

REACH som parlamentet tidigare beslutat om, som även påverkar kommuner 

och regioner. 

REACH – Registration, Evaluation, Authorization of Chemicals innebär 

grund läggande förändringar i systemet för att reglera kemikalier. Nya och redan 

existerande ämnen omfattas av samma system för registrering, bedömning och 

godkännande av kemikalier, enligt två grundprinciper: 

✓ Substitutionsprincipen. Farliga ämnen ska ersättas med mindre farliga om 

alternativ finns. 

✓ Försiktighetsprincipen. Den som bedriver en verksamhet ska vidta de försiktighetsmått 

som behövs så snart det finns skäl att anta att verksamheten 

kan medföra skada för människors hälsa eller miljö. 

Ansvaret för att ta fram kunskap om kemiska ämnens egenskaper läggs på industrin, 

vars information ska registreras i ett gemensamt EU-register. En nyhet 

EU 

147

148 

EU 

är att konsumenter på begäran ska få information om innehåll av särskilt farliga 

ämnen i varor, till exempel ämnen som kan ge cancer. En del av ansvaret för att 

reglerna följs kommer att läggas på kommunernas tillsynsverksamhet. 

När det gäller klimatet har EU börjat utveckla en allt mer gemensam energipolitik. 

De grundläggande målen är att säkra tillgången på energi, förbättra energisektorns 

konkurrenskraft samt att främja en hållbar utveckling. 

Strukturfonderna och den regionala utvecklingen 

Inom och mellan EUs medlemsstater finns stora skillnader mellan fattiga och 

rika regioner. Ett av EUs mål är att minska klyftorna mellan unionens olika 

delar. På så sätt vill EU och medlemsländerna bidra till ökad ”sammanhållning”. 

Ett av EUs mål är att minska klyftorna mellan unionens fattiga och rika regioner. 

Regionalpolitiken handlar dock inte bara om pengar. EU-samarbetet har fungerat 

som motor för utvecklingen på många viktiga områden i Sverige. 

❑ EU har gjort att kommuner, landsting och regioner har blivit starkare regionalpolitiska 

aktörer. 

❑ EU har tillfört nya resurser till utvecklingsprojekt som annars hade varit 

svåra att få in i budgeten, ofta samarbetsprojekt med andra länder. 

❑ EU har påverkat debatten i Sverige och utvecklingen av regionförsöken 

med nya självstyrande regioner, Skåne,Västra Götaland och nya regionförbund 

på flera håll. 

Tusentals svenska projekt har satts igång på basis av pengar från olika EU-fonder. 

Ett bättre skydd för de anställda 

EU-medlemskapet har haft konsekvenser för villkoren på arbetsmarknaden. 

Samtidigt har arbetsmarknadens parter givits en viktig roll att spela inom den så 

kallade Sociala dialogen, det vill säga samarbetet mellan kommissionen och arbetsmarknadens 

parter på EU-nivå. Nya arbetsrättsliga lagar har påverkat kommuner 

och landsting som arbetsgivare och deras anställda som löntagare. 

En fjärde politisk nivå – hur påverkar vi den? 

Gradvis har EU blivit en fjärde politisk nivå som de svenska medborgarna måste 

påverka. Som kommunalpolitiker påverkas du av många EU-beslut. Då blir det 

också viktigt att du som lokal företrädare kan påverka dessa beslut. 

EUs påverkan handlar inte om det som främst avhandlas på den kommunala 

nivån - resurserna eller utformningen och styrningen av verksamheterna. EU 

har ingen beskattningsrätt, och EUs befogenheter omfattar inte lokal och regional 

välfärds- och utbildningspolitik – inte ”skola, vård och omsorg” – med reservation 

för en del av de ”horisontella” regler vi redan har talat om (upphandling, 

förbud mot diskriminering) 

I grunden menar SKL att det finns många viktiga skäl för kommun-, lands - 

tings- och regionpolitiker att vara intresserade av EU-frågor. Så här skriver man:

”1. De påverkas alla av EU-beslut: Cirka 60 % av kommunernas, landstingens 

och regionernas verksamhet berörs direkt eller indirekt av EU-regler. Att 

vilja påverka EU-lagstiftningen är därför naturligt. En viktig uppgift för 

SKL är att informera medlemmarna om nya lagar som berör dem och som 

de har till uppgift att genomföra. 

2. De kan lära av andra EU-länder: Svenska kommuner, landsting, regioner 

och andra länders motsvarigheter kan utbyta erfarenheter och lära från varandras 

goda exempel. Detta sker genom vänortssamarbete, deltagande i 

EU-program, informella kontakter med mera. 

3. De kan få ekonomiskt stöd: För kommuner, landsting och regioner är projektstödet 

från EUs strukturfonder och andra EU-program en nämnvärd 

resurskälla.” 

Som kommunoch regionpolitiker finns det många sätt att påverka EU: 

✓ Genom att påverka beslutsfattarna i rådet, det vill säga regeringen. Riksdagen 

har beslutat att bli aktivare i europafrågor, och låta sakutskotten spela 

en större roll på ett tidigare stadium, innan det formella samrådet mellan 

regeringen och EU-nämnden. 

✓ Genom att påverka beslutsfattarna i Europaparlamentet. I parlamentet 

finns 19 svenskar (år 2007), varav många har en bakgrund som kommunoch 

regionpolitiker. 

✓ Genom att påverka de europeiska partierna. Den svenska socialdemokratin 

är medlem i det Europeiska Socialdemokratiska partiet, ESP, och de 

svenska EU-parlamentarikerna ingår i den gemensamma ESP-gruppen i 

Europaparlamentet. 

✓ Genom att verka genom de egna regionkontoren, och på så vis ha direkt 

kontakt med EU-kommissionen. Alla svenska regioner har någon form av 

representation i Bryssel. 

✓ Genom medlemskap i någon av de många organisationer för lokalt och 

regionalt samarbete som finns i Europa 

Den vanligaste vägen att påverka är genom EUs regionkommitté, där svenska 

kommunoch regionpolitiker har en egen direkt representation, och där SKL 

fungerar som samordnare och sekretariat för de svenska ledamöterna. I arbetsmarknadsrelaterade 

frågor kan den Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) 

spela en tung roll. 

Regionkommittén och Ekonomiska & sociala kommittén 

EUs regionkommitté representerar de regionala och lokala valda organen i medlemsländerna. 

Den yttrar sig om alla förslag till åtgärder som berör kommuner 

och regioner. Därmed har kommuner, landstinger och regioner en direkt kanal 

till EUs institutioner. 

Regionkommittén är ett rådgivande organ, ett “remissorgan” och har samma status 

som Ekonomiska och sociala kommittén, som bland annat innehåller företrädare 

för fackliga organisationer. Kommittén får också avge yttranden på eget 

initiativ. 

EU 

149

150 

EU 

Alla förslag till nya direktiv och förordningar som har regional betydelse (exempelvis 

frågor om strukturfonderna, transporter, telekommunikationer och utbildning), 

ska skickas till Regionkommittén. Kommittén ger sina synpunkter – men 

kan inte göra ändringar - innan beslut fattas i EUs ministerråd. Amsterdamfördraget 

bestämde att Regionkommittén ska rådfrågas på fler områden, bland 

annat i frågor som rör sysselsättning, miljö och sociala frågor. Amsterdamfördraget 

införde också en möjlighet för Europaparlamentet att också höra Regionkommittén. 

Regionkommittén – organisation och tillsättning 

Regionkommittén består av 317 ledamöter och är indelad i sex utskott med 

olika ansvarsområden. Ledamöter kan också bilda politiska grupper efter sin politiska 

hemvist. Idag finns fyra grupper som avspeglar de större politiska partisammanslutningarna 

inom EU: Europeiska socialdemokratiska partiet (ESP), 

Europeiska folkpartiet (PPE), Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska 

partiet (ALDE) och Europeiska alliansen (AE). 

Kommittén sammanträder i sin helhet minst fyra gånger per år i Bryssel. Däremellan 

möts utskotten. Regionkommittén leds av en ordförande som väljs för 

två år i taget. Kommitténs dagliga arbete sköts under ledning av en generalsekreterare 

och kansliet ligger i Bryssel. Sverige har tolv platser i Regionkommittén. 

De svenska ledamöterna förnyas efter varje val i Sverige, nomineras av SKL, 

föreslås sedan av regeringen och utses formellt av EUs ministerråd. 

Svenskt inflytande 

Kan vi påverka då? Ja, på flera sätt! Sverige har – inte minst genom samarbete 

och utbyte på lokal och regional nivå – sedan EU-inträdet bidragit till EUs kultur 

med sin tradition av öppenhet, jämställdhet, generell välfärdspolitik samt 

inte minst en aktiv arbetsmarknadspolitik och starka fackföreningar. 

Att arbeta med EU-frågor i kommuner och regioner 

Hur arbetar vi då i kommuner och regioner med EU- och internationella frågor? 

Internationaliseringsarbetet har olika karaktär. Allt fler kommuner och regioner 

har antagit egna internationella strategidokument. På många håll har man samlat 

ansvaret även för mycket av kommunernas verksamhet – informationsinsamling, 

policy, och påverkan – i regionala organ. I många kommuner finns 

”specia lister” som jobbar specifikt med EU-frågor. Men viktigast är att EU-frågorna 

finns integrerat i alla områden som är berörda. 

Många jobbar aktivt med att utveckla verksamheten och dra till sig resurser 

genom olika EU-projekt. Och många jobbar i olika europeiska nätverk och organisationer 

tillsammans med likasinnade kommuner/regioner för att utveckla 

gemensamma idéer och projekt. 

Sammantaget kan man säga att den kommun, stor eller liten, klarar sig bäst som 

lär sig att offensivt hantera förändringar, inte bara känner att man ”drabbas”. Internationellt 

arbete blir alltmer något för alla, och påverkar allt mer både kärnverksamheterna 

och utvecklingspolitiken.

Arbetarrörelsen i Europa 

Socialdemokratin i Europa samverkar sedan 1957 i Europeiska Socialdemokraters 

Parti, ESP, som regelbundet samlar ledande socialdemokrater i Europaparlamentet 

och de socialdemokratiska EU-kommissionärerna. Inför Euro paparlamentsval 

bidrar ESP med ett gemensamt valmanifest och gemensamma 

prioriteringar för EUs framtida politiska arbete. 

I Europaparlamentet samverkar alla socialdemokrater och socialister och avgör 

självständigt, men givetvis i nära kontakt med ESP och de nationella partierna, 

hur man ska agera och rösta i Europaparlamentet. 

Europafacket 

Hösten 2006 bildades det nya världsfacket ITUC (International Trade Union 

Confederation), som representerar 166 miljoner fackligt anslutna löntagare i 156 

länder. De har också en Europaavdelning PERC (Pan-European Regional 

Council), som arbetar i nära samverkan med Europafacket EFS. 

Detta gränsöverskridande samarbete har dock kommit allra längst inom EU. 

EUs ekonomiska och sociala kommitté, där arbetsgivare och fackliga organisationer 

är representerade, har funnits med i samarbetet från början (i 50 år). 

Kommittén yttrar sig över alla ärenden som rör arbetsmarknaden innan ministerrådet, 

och parlamentet fattar beslut. 

Europafacket EFS (ETUC på engelska) bildades 1973, som en direkt följd av 

EUs ökade betydelse. Arbetsgivarna har parallellt med detta organiserat sig i 

UNICE (privata) och CEEP (offentliga). 

Medlemmar i Europafacket är 78 nationella centralorganisationer från 34 länder, 

bland annat LO, TCO och SACO. Under det senaste decenniet har fackliga 

organisationer från Central- och Östeuropa blivit invalda. Europafacket är 

den enda centrala arbetstagarorganisation på europanivå som erkänns som part 

inom EU, och som regelbundet förhandlar med EU-kommissionen och arbetsgivarna 

bland annat om att lösa vissa EU-frågor med avtal hellre än lagstiftning. 

EUs stora framtidsutmaningar 

Allting tyder på att EUs och omvärldens påverkan på kommuner och regioner 

kommer att växa. Lokala och regionala organ står inför stora utmaningar, som 

alla har med internationaliseringen att göra: 

Kunskapssamhället – Fler jobb kräver utbildning, och ofta en utbildning som 

ständigt måste uppdateras, livslångt lärande. 

Kretsloppssamhället – Fler politikområden ställer krav på ekologisk insikt och 

miljömedvetande: energiförsörjning, trafikpolitik, jordbruks- och skogsfrågor, 

konsumenternas rättigheter... 

Teknikutvecklingen – IT-tekniken har inneburit att näringslivet förändras, 

gamla jobb försvinner, nya kommer till och gränserna suddas ut. 

Befolkningsutvecklingen – I hela Europa växer andelen äldre och att allt färre i 

arbetsför ålder ska försörja barn, studerande och äldre. De flesta kommuner 

har idag dessutom allt fler invånare med ursprung i andra länder. 

EU 

151

152 

EU 

De nya hoten – Vår livsmiljö, säkerhet och integritet hotas allt mer av gränsöverskridande 

fenomen som terrorism, pandemier, växthuseffekt, övervakningssamhället 

och så vidare. 

Alla dessa gränsöverskridande frågor ligger nära kommunernas framtid och 

kommunmedlemmarnas och de offentliganställdas hjärtan. Vi bör ha en långsiktig 

ambition att som politiker, lokalt och nationellt, fundera över svaren på 

dessa stora frågor och att försöka påverka de långsiktigt avgörande utmaningar 

som bestämmer medlemmarnas framtidsvillkor. De villkoren avgörs i de enskilda 

kommunerna, men också i allt högre grad i omvärlden, globalt och inom 

EU, förutsättningarna för tillväxt och skatteuttag, omvärldens tryck på löner och 

arbetsvillkor i en gränslös marknadsekonomi. 

Stora framtidsfrågor på EUs dagordning 

När EU ska diskutera stora frågor blir det allt viktigare för kommuner, landsting 

och regioner att vara med och påverka. Viktiga frågor som står på dagordningen 

de kommande åren: 

✓ Jobben och tillväxten inom den så kallade Lissabonprocessen. 

✓ Tjänster i allmänhetens intresse (en principiell gränsdragning omkring vilka 

tjänster som ska omfattas av den inre marknaden och vilka välfärdstjänster 

som ska hållas utanför). 

✓ En gemensam flyktingpolitik, invandringspolitik, arbetskraftsförsörjning. 

✓ Alkoholpolitik – och dess följder för social- och kriminalpolitik. 

✓ Skattesamarbete. Ska miljöskatterna samordnas för att komma åt utsläpp 

och miljöförstöring? Ska vi försöka få mer lika bolagsskatter, så att inte 

företagen flyttar mellan länderna för att slippa skatt? 

✓ Trans-Europeiska nätverk för transporter och energi. 

✓ EUs budget, jordbrukspolitikens och EU-fondernas framtid? Vilket är viktigast 

– att Sverige får en låg avgift eller att EU kan uträtta mer inom forskning, 

klimatpolitik osv? Och hur ska vi ha det med jordbrukspolitiken? 

✓ Kampen mot internationell brottslighet: knark, terrorism, trafficking, 

ekonomisk brottslighet, skatteflykt... 

En avgörande fråga är också EUs förmåga att kommunicera och demokratiseras. 

För att människor ska kunna vara aktiva och välja klokt måste de veta vad som 

sker – i EU likaväl som i en kommun eller en nationalstat. Alla som kan påverka 

EU måste göra det lättare för medborgarna att göra sin röst hörd. 

Denna idé måste gälla allt EU gör, en ny kommunikationspolitik och ett nytt 

konstitutionellt fördrag likaväl som lagstiftningen på tunga sakområden. Därför 

genomförs nu en rad insatser för att bredda och fördjupa detta lyssnande förhållningssätt. 

Ett av inslagen i denna förnyelse har blivit en succé, de så kallade öppna remisserna 

(public consultations) om viktiga förslag. Här har både enskilda, folkrörelser 

och experter fått en bred öppen kanal för inflytande – som komplement till 

medlemsstaternas, parlamentets, regionernas och arbetsmarknadsparternas.

Resultatet är att det aldrig har förts så många breda, folkligt förankrade debatter 

om EU-frågor som de senaste åren: kemikalier, tjänstedirektiv, klimatpolitik, 

hamndirektiv, arbetstider... 

EUs framtid och möjlighet till en positiv utveckling kräver en långsiktig strategi 

och vilja från EUs institutioner, medlemsstaterna, partier och folkrörelser på 

bred front – och därtill ett ökat ansvarstagande från media, som alltför ofta negligerar 

EU-frågor. Vi är en del av EU och vi ska ta tillvara på möjligheterna och 

bidra till en positiv utveckling för hela EU. 

EU 

153

154 

EU 

Planeringsuppgifter 

Hur omfattande är EUs inflytande på vår nämnds verksamhet? Vilka frågor styrs 

av EU? Gå igenom dagordningen till ett nämndmöte och fundera på vilka frågor 

som styrs av EU. 

Finns det frågor i vår nämnd som vi önskar att EU tar ansvar för? 

Är vår nämnd med i något EU-projekt? Vad är, i så fall, syftet med projektet? 

Hur ska vi arbeta om vi vill påverka EU?

Vilka socialdemokratiska politiker sitter i regionkommittén och i parlamentet? Bjud in 

någon av dessa företrädare (till gruppen eller föreslå arbetarekommunen att bjuda 

in till ett bredare möte) och diskutera frågor vi har i gruppen om EU, vår verksamhet 

och framtiden. 

När är nästa EU-val och vad kan vi i nämnden göra för att öka medborgarnas 

engagemang kring EU och EU-valet? 

Hur kan vi lära oss mer om EU? 

EU 

155

156 

EU

Utvärdering 


14

158 

Utvärdering 

Utvärdering 

Detta avsnitt handlar om hur vi lägger upp utvärderingen av våra mål och vårt 

arbete, både när det gäller den kommunala verksamheten inom vårt nämnd - 

område och vårt eget arbete som kommunalpolitiker. 

Ofta blir målen bara formuleringar på papper och planerna någonting vi diskuterar, 

enas om och sedan placerar i bokhyllan – de glöms snabbt bort i det politiska 

vardagsarbetet. 

För att målen ska bli effektiva styrmedel och planerna meningsfulla krävs att vi 

alltid genomför en systematisk utvärdering, att vi stämmer av att utvecklingen 

går åt rätt håll och i hur hög grad vi uppnår våra mål. Det kräver i sin tur att 

målen är formulerade så att de verkligen går att utvärdera och mäta. Utvärderingen 

ska alltid utgöra en naturlig del av vår plane ring. 

Mätbara mål 

Målen ska uttrycka vad vi vill uppnå, ett framtida tillstånd: ”när vi genomfört 

detta ska verkligheten se ut så här”. Målen ska vara tydliga och realistiska, de ska 

vara aktivitetsinriktade och tidsbegränsade. 

Framför allt ska vi eftersträva att våra mål alltid är mätbara eller åtminstone utvärderingsbara 

– är de inte det kommer de inte heller att bli styrande: vi måste 

kunna avgöra om vi närmar oss målet eller inte. Icke mätbara mål blir meningslösa. 

Möjligheter att mäta eller utvärdera målen gäller självklart de mål vi sätter upp 

för den kommunala verksamheten inom vårt nämndområde, oavsett om målen 

är ekonomiska, resultatmässiga, kvalitetsmässiga eller miljömässiga. Men det 

gäller också de mål som vi sätter upp för vårt eget politiska arbete. Vi ska se till 

att vi utformar mätbara mål när det gäller våra kontakter med medborgarna, 

med föreningsliv, vår medverkan i massmedia och så vidare. 

Tillförlitliga och relevanta mått är inte alltid enkla att konstruera. Det går lätt 

när det gäller ekonomiska mått – inkomster, utgifter, nettoresultat – liksom när 

det gäller resultatmässiga – antalet hemtjänsttimmar, antalet barn på dagis och 

så vidare. Det är svårare att konstruera mätbara mål när det gäller kvalitetsmässiga 

mål. 

Därför är det angeläget att vi redan från början ägnar stor uppmärksamhet åt 

målformuleringarna. Vi ska, redan när målen läggs fast, veta hur utvärderingen 

ska gå till. Utvärderingen ska alltid planeras från början.

Ekonomisk utvärdering 

Ekonomisk utvärdering är den typ av utvärdering som vi ofta har störst vana att 

arbeta med inom den kommunala verksamheten. Det ekonomiska tänkandet har 

en central ställning i den kommunala verksamheten, delvis som en följd av behovet 

av förnyelse, nedskärningar och omprioriteringar. Arbetet med budget och 

bokslut har tagit stor tid för många kommunalpolitiker. 

Via bokslut och rapporter kan vi följa verksamhetsutvecklingen i ekonomiska 

termer: 

✓ Kostnadsutvecklingen för den löpande verksamheten och särskilda projekt. 

✓ Intäkterna, från till exempel avgifter och taxor. 

✓ Resultatet. 

Givetvis är den ekonomiska uppföljningen viktig. Rätt hanterad ger den oss 

tidiga signaler om utvecklingen. Det är dock viktigt att se den ekonomiska 

utvärderingen endast som en del av den samlade utvärderingen. De ekonomiska 

måtten behöver kombineras med andra mått för att vi ska få en bra bild av verkligheten. 

Kvalitativ utvärdering 

Ur politisk synpunkt är olika former av kvalitativ utvärdering lika viktig, eller 

viktigare, än den ekonomiska utvärderingen. De handlar om vad medborgarna 

får för pengarna – service, omvårdnad, utbildning – snarare än hur mycket 

pengar som satsas på olika verksamheter. 

Dessa former av utvärdering är betydligt svårare än den ekonomiska utvärderingen. 

Tänk noga igenom hur en kvalitativ utvärdering av verksamheten kan 

ske och planera från början in en sådan systematiskt och regelbundet. 

Kvantitativa mått 

Vi kan konstruera olika, lätt mätbara, kvantitativa mått på den kommunala 

verksamheten. Det kan gälla: 

❏ Utbildning. Antal elever i gymnasial utbildning, betygsnivå, andel elever 

som går vidare till högskoleutbildning. 

❏ Barnomsorg. Antal barn i barnomsorgen. 

❏ Äldreomsorg. Antalet hemtjänsttimmar, antal platser i olika former av 

äldreomsorg. 

❏ Miljöpåverkan. Utsläpp i luft och vatten, återvinning, energiförbrukning. 

Kvalitativa mått 

De kvantitativa måtten ger dock inte alltid en relevant eller tillräcklig bild. 

Ytterst är det alltid medborgarnas upplevelser av verksamheten, deras inställ ning 

till service, omvårdnad, utbildning och så vidare, som är avgörande. 

Därför är det viktigt att finna metoder att mäta också medborgarnas, brukarnas, 

inställning till verksamheten: Är man nöjd? Hur bra fungerar servicen? Vad fun- 

Utvärdering 

159

160 

Utvärdering 

gerar bra? Var finns bristerna? Vilken utveckling vill de se? Vilket betyg ger 

medborgarna verksamheten, kommunen och kommunalpolitikerna? 

Det gör det möjligt för oss att stämma av mål av typen: ”80 procent av medborgarna 

ska tycka att den kommunala verksamheten är bra eller ganska bra” eller 

”genomsnittsbetyget från barnfamiljernas sida ska öka till 3,75 på en femgradig 

skala”. 

Att mäta attityder på detta sätt kan göras genom: 

✓ Medborgarundersökningar. Mer omfattande enkäter eller intervju undersökningar 

av medborgarnas attityder och inställning till den kommunala verksamheten. 

✓ Brukareíntervjuer. 

✓ Enklare enkäter, exempelvis till föräldrarna till barn på ett visst dagis, till 

elever och föräldrar på en skola etc. 

Undersökningar av attityder måste alltid göras på ett tillförlitligt sätt: urval, 

frågekonstruktion, rapporter, utvärdering och analys måste göras på ett relevant 

sätt. 

Dessutom är det viktigt att följa utvecklingen under en längre period genom att 

regelbundet, till exempel årligen, och med jämförbar metodik ställa samma typ 

av frågor. Vi får då en bild av tendensen: rör vi oss åt rätt håll? 

Utvärdering av vårt politiska arbete 

På motsvarande sätt är det viktigt att vi sätter upp mätbara mål för vårt eget 

kommunalpolitiska arbete, till exempel våra: 

✓ Kontakter med medborgarna. 

✓ Kontakter med föreningsliv och olika brukargrupper. 

✓ Attityder och inställning till oss från olika målgrupper. 

✓ Kontakter med media, deltagande i lokala media. 

✓ Kontakter med personal. 

Vi bör se till att vi i planeringen kvantifierar kontakterna: hur många föreningar 

ska vi träffa, hur många brukargrupper ska vi kontakta, hur ofta ska vi medverka 

i lokala media, vad vill vi att inställningen till oss ska vara. 

Vi bör sedan regelbundet stämma av innehållet i vår arbetsplan, lämpligen en 

gång per år. Vi kan då stämma av resultaten, kolla vad vi eventuellt måste ompröva 

och så vidare. 

Huvuddelen av uppgifterna för en sådan utvärdering har vi genom vårt politiska 

vardagsarbete. Men även när det gäller vårt eget kommunalpolitiska arbete kan 

det vara aktuellt att genomföra någon form av enkät eller intervjuundersökning.


Diskutera utifrån era egna förutsättningar i kommunen och nämndgruppen hur 

ni ska lägga upp utvärderingen. 

Den kommunala verksamheten inom vårt nämndområde 

– Vilka ekonomiska mål finns/bör finnas? 

– Vilka kvantitativa mål finns/bör finnas? 

– Vilka kvalitativa mål finns/bör finnas? 

Vårt eget kommunalpolitiska arbete 

– Kontakter med medborgarna? 

– Kontakter med föreningsliv? 

– Kontakt med partiorganisationen? 

– Kontakt med media? 

– Kontakt med förvaltning och personal? 

Utvärdering 

161

162 

Utvärdering 

Hemsidor 

Demokrati och debatt 

SNS demokratidebatt: www.const.sns.se/demokratidebatt 

Ungdomsstyrelsen: www.ungdomsstyrelsen.se 

Ung riksdagen: www.ung.riksdagen.se 

Demokratiinstitutet: www.mkv.mh.se 

Institutet för framtidsstudier: www.framtidsstudier.se 

Socialdemokraterna: www.socialdemokraterna.se 

Övriga partier 

Centerpartiet: www.centerpartiet.se 

Folkpartiet: www.folkpartiet.se 

Kristdemokraterna: www.kristdemokraterna.se 

Moderaterna: www.moderat.se 

Miljöpartiet: www.mp.se 

Vänsterpartiet: www.vansterpartiet.se 

Myndigheter 

Regeringskansliet: www.regeringen.se 

Riksdagen: www.riksdagen.se 

Datainspektionen: www.datainspektionen.se 

Glesbygdsverket: www.glesbygdsverket.se 

Organisationer 

Sveriges kommuner och landsting: www.skl.se 

Arbetsförmedlingen: www.amv.se 

Barnombudsmannen: www.bo.se 

Boverket: www.boverket.se 

SABO: www.sabo.se 

Statistiska centralbyrån: www.scb.se 

Media 

Aftonbladet: www.aftonbladet.se 

Expressen: www.expressen.se 

Dagens Nyheter: www.dn.se 

Svenska Dagbladet: www.svd.se 

Aktuellt i Politiken: www.aip.nu 

Förteckning svenska medier: www.inetmedia.nu 

EU-frågor i kommuner och regioner 

Sydsam (South Sweden): www.sydsam.se 

West Sweden: www.westsweden.se 

East Sweden: www.eastsweden.org 

Stockholm Region: www.stockholmregion.org 

Central Sweden: www.centralsweden.se

Mid Sweden: www.midsweden.se 

North Sweden: www.northsweden.org 

Norra Sverige: www.europaforum.nu 

Utvärdering 

163

164 

Register 

Introduktion 3 

Välkommen som socialdemokratisk politiker 4 

Din egen roll 4 

Praktiskt planeringshjälpmedel 5 

Uppläggning 5 

Fria arbetsformer 6 

Likheter större än skillnader 6 

Planeringsverktyg 7 

Innehåll 7 


Vårt uppdrag 15 

Vårt uppdrag – mål och strategi 16 

Vilket är uppdraget? 16 

Kartlägg verklighet och behov 17 

Mål 20 

Uppdragsgivare – målgrupp 23 


Vår grupp 27 

Politikerrollen – möjligheter och påfrestningar 28 

Trycket på politikerna 28 

Enighet och personligt svängrum 30 

Etik och moral 31 

Vi i gruppen 32 

Styrka och svagheter 33 

Arbetet i gruppen 35 

Fullmäktigegrupp och kommunal grupp 37 


Vår kommun 41 

Från socken till kommun 42 

Kommunalt självstyre 43 

Fri kommunal organisation 44 

Fullmäktige beslutar 45 

Styrelse och nämnder förvaltar 46 

Den kommunala förvaltningen 47 

Kommunal ekonomi 47 

Arvoden och ersättningar 48 

Kontroll och överklagande 49 


Kontakten med partiet 53 

Partiet lägger fast politiken 54 

Information och påverkan 56 

När vi måste ändra oss 57 

Partiet ska synas 58 


Kontakten med medborgarna 61 

Politikermisstro 62 

Prioritera kontakterna med medborgarna 63 

Planera kontakterna med medborgarna 64 

Engagera medborgarna 68 


Kontakten med massmedia 71 

Olika roller 72 

Vad är en nyhet? 73 

När vi kontaktar media 74 

När media kontaktar oss 77 

Om det blir fel 78 

Offentlighet 78 


Kontakten med chef och personal 83 

Politiska mål 84 

I händerna på förvaltningen? 85 

Praktiska arbetsförhållanden 86 

Håll efter byråkratin 87 

Kontakt med personalen 89 


Oppositionsarbete 93 

Politiskt arbete i opposition 94 

Val vinns mellan val 94 

Opposition 95 

Majoriteten tar våra förslag 96 

Att granska majoriteten och skapa opinion 96 

Framtidsparti i oppositioin 96 

Opposition i starka borgerliga kommuner 97 

Kommunalpolitiskt förhållningssätt 97 

Avesta – ett gott exempel 98 

Olika roller på olika nivåer 99 

Formulera en strategi 99 

Underlag för en handlingsplan 102 


Facklig-politisk samverkan 107 

Vad är facklig politisk samverkan? 108 

Olika roller olika ansvar men ett gemensamt intresse 109 

Erfarenhetsutbyte – inte förhandling 111 

Facklig-politisk samverkan i praktik 111 

Politiskt förtroendevald och arbeta fackligt-politiskt 112 


Jämställdhetsarbete 117 

Sverige – mest jämställda land... 118 

FNs kvinnokonvention – ”Gör världen jämställd” 119 

Jämställdhet och verksamhet 120 

Jämställdhet och attityd 122 


Integration och mångfald 127 

Inledning 129 

Ansvar för alla 129 

Arbetarekommunens ledning 129 

Kommunfullmäktigegruppen 132 

Nämndgruppen 133 

Kartläggning av våra arbetsplatser 134 

Kartläggning nämndgruppen 134 

Mål och program 135 

Uppföljning 135 

Redovisning 135 


EU – en politisk nivå 139 

EUs historia och beslutsformer 141 

EU och den kommunala vardagen 144 

Tjänstedirektivet 144 

Upphandlingslagstiftningen 144 

Avfallsfrågorna 145

EUs påverkan på nationell verksamhet 145 

EUs arbete inom några viktiga områden 146 

En fjärde politisk nivå – hur påverkar vi den? 148 

Regionkommittén och Ekonomiska sociala kommittén 149 

Arbetarrörelsen i Europa 151 

EUs stora framtidsutmaningar 151 

Stora framtidsfrågor på EUs dagordning 152 


Utvärdering 157 

Mätbara mål 158 

Ekonomisk utvärdering 159 

Kvalitativ utvärdering 159 

Utvärdering av vårt politiska arbete 160 


Hemsidor 162 

Register 164 

165

uppdraget, bok - ABF

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?