30.09.2013 Views

Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

På denna bild ur Gustave Dorés klassiska illustrationer<br />

till Inferno har Vergilius och Dante lämnat<br />

Helvetet och stiger upp mot ljusare sfärer, kanske<br />

en lämplig sinnebild för svenskans framtid i <strong>Finland</strong>.<br />

mot de expansiva och starka språkens<br />

otillbörliga mentala dominans, ett försvar<br />

som är långt viktigare än ofruktbara inbördes<br />

stridigheter. På svenskt håll har vi<br />

anledning att ta del av de argument med<br />

vilka man trätt fram till det finska modersmålets<br />

försvar. I ett föredrag senaste<br />

vår slog språkforskaren Kaisa Häkkinen<br />

fast att: ”Suomen kieli elää ja menestyy<br />

niin kauan kuin suomalaiset itse sitä haluavat.”<br />

Alltså, språkets fortlevnad är ytterst<br />

beroende av att de som talar det, vill<br />

att det skall fortleva. Ett sociolingvistiskt<br />

axiom är, fortsätter hon, att språket är en<br />

folkgrupps bärande kännetecken. De som<br />

talar samma språk förstår varandra och<br />

känner att de hör ihop. Vi kan också erin-<br />

5<br />

ra oss den devis man samlades under vid<br />

det viktiga Mikael Agricola-jubileet för<br />

något år sedan: ”Oma kieli, oma mieli”,<br />

alltså ett eget språk, ett eget sinnelag.<br />

Häkkinen gör också tankeexperimentet<br />

om vad som skulle hända ifall man införde<br />

ett gemensamt världsspråk. Detta<br />

språk skulle dock kunna ge uttryck endast<br />

åt en ytterst begränsad del av verklighetens<br />

mångfald. ”Siihenkö me haluamme<br />

latistaa tietomme, ajatuksemme ja<br />

tunteemme?”, lyder hennes kritiska konklusion.<br />

Alltså, vill vi verkligen uttunna<br />

och avsnäva vårt vetande, våra tankar<br />

och våra känslor? Det har varit uppfriskande<br />

att ta del av språkforskare Häkkinens<br />

frimodiga och stolta anförande.<br />

*<br />

Det är omvittnat att klimatet för det<br />

svenska i vissa avseenden blivit bistrare,<br />

också om positiva tecken har noterats under<br />

senaste tid. Men i oklara, svårtolkade<br />

lägen är det inte överraskande att villrådighet<br />

sprider sig bland de berörda. Hur<br />

skall man i en sådan situation klarlägga<br />

och formulera sin hållning? Det något<br />

nedslitna och mångtydiga identitetsbegreppet<br />

är inte alltid lätt att hantera. Också<br />

frågor som ”Vem är jag? Vad är jag?”,<br />

känns kanske stora, kanske rentav lite<br />

patetiska, i vår värdemässigt utslätade<br />

tid? Och ändå, är det just det allt till syvende<br />

och sist handlar om. Kanske även<br />

den materiella välfärden och praktiska<br />

vardagsfrågor upptar alltmer av vår tid<br />

och vår uppmärksamhet.<br />

I ett sådant läge är Häkkinens hållning<br />

välkommen. Också på svenskt håll måste<br />

vi vilja vårt svenska språk och därmed<br />

grunden för vår svenska kultur. För självrespekten<br />

är detta för många ett orubbligt<br />

fundament, men även av vikt då det gäller<br />

att väcka respekt hos våra finska systrar

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!