Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

lyfta fram några aspekter på detta för oss
angelägna tema. Men låt mig ändå inledningsvis
kort återvända till 800-talets
början, då även andra än krigets vindar
drog fram över våra nordliga nejder. Jag
vill nämna två teman som under det kommande
800-talet, men förvisso även in i
vår tid, influerat och utmanat våra intellektuella
strävanden och vår verklighetsorientering.
År 808 gav tysken Friedrich Immanuel
Niethammer ut sin kända skrift Der Streit
des Philanthropinismus und Humanismus
in der Theorie des Erziehungs-Unterrichts
unserer Zeit. Niethammer förde det klassiska
bildningsidealets talan, med latinet
och klassisk fornkunskap som nödvändig
förutsättning för människans andligtintellektuella
utveckling. I Finland kom
detta arbete att utöva inflytande på vår
bildningsdebatt fram till 800-talet senare
del. Då vi därtill vet att författaren i sin
rubrik egentligen ville ställa Animalismus
mot Humanismus, något som förlaget
lyckades avvärja och erbjöd filantropinismen
som term i stället, förstår vi tydligare
att Niethammers arbete djupt grep in i vår
andligt-intellektuella föreställningsvärld.
Naturen och naturvetenskapen växte nu
fram som ett hot som kraftfullt, om ock
förgäves, måste bekämpas. Två år senare
underströk en annan tysk, Ludvig Jahn, i
arbetet Deutsches Volkstum att det tyska i
dess olika uttrycksformer måste genomsyra
bildningssyn och kulturutveckling.
Bland annat slog han fast: ”Nur eine Mutter
hat jeder Mensch, eine Muttersprache
ist für ihn genug.” Lite förenklat kunde
man säga att här stod die Muttersprache
der Musen, lärdomens modersmål mot folkets
modersmål, som ju sedan länge i det
protestantiska Norden också hade varit
trons språk.
*
I denna tvekamp vet vi att folkets språk
segrade, inte minst hos oss. Genom folkskolan
och en unik expansion av finskspråkiga
läroverk i vårt land, blev det
finska modersmålet snabbt lärdomens
språk. Från att svenskan av historiska
skäl länge hade varit storfurstendömets
formella förvaltnings- och bildningsspråk,
blev språket modersmål för landets
svenska befolkning. Denna förändringsprocess
från klassiskt bildningsideal
till nationell bildnings- och kultursyn,
med starka inslag av naturvetenskap och
realbildning, visar också på det totala
språkfältets föränderlighet. Vi kan i dag
berättigat fråga oss vilken framtid som
väntar svenskan och finskan och därmed
även våra kulturtillhörigheter på den globala
språkmarknaden.
Det i många avseenden nödvändiga
globala perspektivet, med engelskan och
småningom väl kinesiskan som dominerande
tungomål, fråntar oss emellerid
ingalunda ansvaret för att också i framtiden
öppet och djärvt odla och utveckla
våra nationella språk, våra specifika traditioner,
våra föreställningsvärldar, som
inga andra språk lika inträngande och betydelsebärande
kan förmedla. Att utvinna
ny kunskap och nya perspektiv på vår
språkliga och kulturella verklighet måste
vara en angelägen uppgift för vårt gemensamma
kunskaps- och forskningsintresse.
Genom sina nu utlysta forskningsprojekt
under det övergripande temat Det svenska
i Finland i dag och i morgon har Svenska
litteratursällskapet brett velat lyfta fram
det aktuella och det framtida i synen på
det svenska i vårt land.
*
Jag har här medvetet nämnt våra två nationalspråk
sida vid sida. Vi har gemensamma
värden och intressen att försvara