Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

något för någons räkning. En sats av det
slaget kan ställas i relation till uttryck som
skatta åt förgängelsen, dra öronen åt sig, bära
sig åt och liknande, där åt har en mycket
diffus uppgift; orden kommer så att säga
i grupp och uttrycken har helhetsbetydelse.
Ursprungligen har också dessa uttryck
varit produktiva bildningar i språket.
Det finns förbindelser med olika fasthet,
men väldigt tydligt är i alla fall att
språket är kollokativt i betydligt högre
grad än man kanske vanligen tänker sig.
Språkliga yttranden uppkommer inte
bara genom att ord och regler kombineras.
Den andra omständigheten jag vill ta
fram är den roll kulturen, de semantiska
ramarna (ämesområdet) och kontexten
spelar i språket.
En person som inte har svenska som
modersmål kan förstå en metafor som politikerna
rycker på axlarna åt de fattigas nöd
utifrån de ingående orden, förutsatt att
personen kommer från en kultursfär där
en axelryckning markerar likgiltighet.
Däremot är den bildliga betydelsen inte
utan vidare förståelig för en person som
kommer från en kultur där gesten inte
har den innebörden. För att förstå bilden
måste en språkanvändare ha hunnit tillägna
sig vår gestkultur.
Som ett exempel på semantiska ramar
kan verbet köra få tjäna. Om vi som finlandssvenskar
får höra t.ex. satsen Lasse
kör åt Pohjolan Liikenne drar vi med stor
59
sannolikhet slutsatsen att Lasse rattar
bussar. Men hör vi Lasse kör åt Stig H. Johansson
vet vi antagligen inte vad det är
Lasse kör. Många förställer sig antagligen
i alla fall att det handlar om fordon.
Men de av oss som vet att Stig H. Johansson
är travtränare räknar ut att Lasse är
travkusk. Den specifika innebörden – om
Lasse sitter vid ratten eller tömmarna
– bestäms av den ämnessfär där verbet
köra används.
Också de enskilda orden i satser ger
betydelse åt varandra. Åt:et i ge boken åt
Lasse har en helt annan funktion än åt:et
i dra åt snaran, och det är först i kontext
som ord ”får” sin mer precisa betydelse.
*
Ett litet åt kan vara fönstret till mycket
vida vyer, och jag hoppas att jag här har
kunnat förmedla något av den stora fascination
jag känner inför språket.
Nina Martola
Nina Martola disputerade i december 2007
vid Helsingfors universitet med avhandlingen
Konstruktioner och valens. Verbfraser med
åt i ett jämförande perspektiv (Nordica Helsingiensis
9. 2007). Hon arbetar som avdelningsföreståndare
vid Svenska avdelningen
på Forskningscentralen för de inhemska språken.