Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

Barnsängsbesöken har gamla anor i de
flesta kulturer och t.ex. i 500-talets Europa
lär kalasen ha urartat i rena supgillen.
Också i Svenskfinland kunde brännvinet
vara en viktig festingrediens.
När ett barn har blivit fött och de närmaste
bestyren undanstökats, var det rätt vanligt
att modern inbjöd grannkvinnorna till ett
gille. Detta försiggick en hel dag och var ett
veritabelt supgille med stoj och buller, varunder
de övriga inbyggarna i gården höllo
sig mera på sidan. Kvinnorna berusade sig
i regeln grundligt. Barnsängskvinnan hade
vid sin huvudgärd en brännvins- eller ”konjakspotta”,
som hon flitigt anlitade, ofta
med den påföljd, att också hon blev redlöst
drucken. (Vörå)
I rika bondbygder antog förningen till
barnsängskvinnan enorma proportioner.
I Kronoby bestod ”nipibullan” som fördes
åt en rik värdinna av ” 5 bröd, en tiokannbytta
full av korngrynsgröt, ett fårlår,
ett kalvlår, en träask med smör och tre
eller fyra ostar”. Från Lappträsk berättas
att en kvinna rent av fick 20 ostar av olika
kvinnor i släkten, då hon låg hemma med
sin nyfödda dotter.
Ännu på 970-talet kunde Folkkultursarkivets
ortsmeddelare berätta minnen
från barnsängsbesök. De rikaste beskrivningarna
kom från Österbotten där ”bånkonåmaten”
bars till barnsängskvinnan i
”morokorgen” (Korsholm och Vörå). Benämningen
”barnsöl” användes både om
barnsängsbesök och om dopkalas (Pedersöre,
Esse och Purmo). I Närpes talades
om att ”föra barnsängsgröt” och i Jeppo
firade kvinnorna knytkalaset ”pirtis”.
Festerna var många och kunde infalla
både före och efter dopet.
I Åboland kallades serveringen i samband
med besöket ”barnfot”, i Östra Nyland
”tåmis” efter finskans ”tuomisia”,
”föron” eller ”tånan”. Sockerkakan var
här den vanligaste matgåvan och en hus-
5
mor förärades vid sin tvillingnedkomst
på 9 0-talet hela 2 sockerkakor av
grannkvinnor och släktingar.
Uppteckningar från alla delar av
Svenskfinland visar att seden att hjälpa
en nybliven mor med nödvändiga sysslor
och styrkande mat var en självklar del av
kvinnors grannumgänge. Varje ort hade
sin tradition när det gällde gåvor och
svarstraktering.
Terttu Kaivola, som undersökt festerna
på finskt håll, har påpekat att barnsängskalasen
i de breda folklagren upplevdes
som viktigare än festligheterna i
samband med dopet. Med ”varpajaiset”
avsågs ursprungligen trakteringen åt
den nyblivna mammans gäster. Ett annat
namn på barnsängsbesöken var ”rotinat”,
en förvrängning av det ryska ordet
för förlossning.
Peter Slotte har i en artikel behandlat
det speciella faktum att barnsängsbesöket
i många länder haft ett namn som anknyter
till orden ”fot” eller ”tå”. Han påpekar
att orden har sin bakgrund i en felaktig
översättning av det lågtyska ordet kindesfood,
alltså barnföda som småningom fick
formen Kinderfuß, barnfot. Benämningen
spreds till nordligare länder och här
började man tala om ”barntår” när man
ville markera att det var ”resterna av barnfoten”
gästerna serverades.
Vad är en baby shower?
Bland blivande mammor firas i dag allt
oftare baby showers, en tillställning som
ger den nyfikne miljoner träffar på internet.
Nätordboken Wikipedia definierar
baby showers som fester vid vilka gästerna
överlämnar gåvor till ett kommande
barn. Seden, som har spritt sig från sitt
hemland USA, uppges vara relativt ny i
Europa och även på andra kontinenter.