Terrorattackerna i London 2005 av ... - Krisinformation
Terrorattackerna i London 2005 av ... - Krisinformation
Terrorattackerna i London 2005 av ... - Krisinformation
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
hus, fick därmed ta emot sju busslaster<br />
med 208 skadade, medan Royal Free<br />
Hospital, som ligger nära King’s Cross,<br />
endast tog emot 59 skadade. En jämnare<br />
fördelning mellan sjukhusen hade<br />
varit att föredra, men en sådan hindrades<br />
<strong>av</strong> bristande kommunikation. LAS<br />
beredskapsplanerare har beskrivit hur<br />
tankarna gick på skadeplatserna:<br />
All of the incident sites were panicking<br />
about the hospitals. So you had the guys<br />
over at Edgware Road thinking, ”Oh,<br />
I better not send any casualties to the<br />
University College Hospital, because<br />
that’s near the bus bomb, isn’t it?” And<br />
then you had the people at Russell Square<br />
going, “Oh, University College Hospital,<br />
because that’s near the King’s Cross<br />
incident”. So we ended up with this<br />
ridiculous scenario were none of us were<br />
communicating. And we ended up with<br />
none of us using the central <strong>London</strong><br />
hospitals. […] All of these casualties<br />
were going for some reason to the Royal<br />
<strong>London</strong>. And we really didn’t use this<br />
effectively. […] We didn’t do one of our<br />
primary objectives (Edmondson, <strong>2005</strong>).<br />
RLH klarade <strong>av</strong> att hantera 208 skadade,<br />
men det var något <strong>av</strong> en utmaning.<br />
Det gick så långt att sjukhuset sa att de<br />
inte kunde ta emot och behandla fler<br />
skadade samtidigt som det fanns andra<br />
sjukhus som stod i beredskap och väntade<br />
på fler skadade (ibid.). En mer<br />
välfungerande samordning <strong>av</strong> busstransporterna<br />
hade löst det problemet.<br />
Fördelningen <strong>av</strong> skadade till olika<br />
sjukhus ledde till vissa besvär även<br />
efter den akuta insatsen. En central<br />
fråga för City of <strong>London</strong> Police var<br />
att etablera och upprätthålla statistik<br />
och uppgifter rörande skadade. Detta<br />
krävde samordning med sjukhusen<br />
och tog relativt lång tid, vilket också<br />
kritiserades (Beasly, <strong>2005</strong>). Ett problem<br />
i sammanhanget var sannolikt att LAS<br />
hade problem med att spåra skadade,<br />
det vill säga att hålla ordning på till<br />
vilka sjukhus de skadade hade skickats<br />
(Edmondson, <strong>2005</strong>).<br />
Avstängning och<br />
återstartande <strong>av</strong><br />
tunnelbanesystemet<br />
Ett <strong>av</strong> de mest centrala besluten som<br />
fattades den 7 juli var att stänga ner<br />
hela <strong>London</strong>s tunnelbanesystem.<br />
Beslutet påverkade samtliga inblandade<br />
aktörer och allmänheten på ett<br />
påtagligt sätt. Samtliga informanter<br />
som uttalade sig om beslutet ansåg att<br />
det var det enda rimliga alternativet.<br />
En fördel med att <strong>av</strong>siktligt stänga ner<br />
systemet är att det är relativt enkelt att<br />
starta det igen (Trendall, <strong>2005</strong>). En<br />
intressant aspekt <strong>av</strong> beslutet är att det<br />
tillkom som resultat <strong>av</strong> en lärdom från<br />
Madrid där tre outlösta bomber hittades<br />
utplacerade på tågen (Rolston,<br />
<strong>2005</strong>). Beslutet rymmer ett inneboende<br />
dilemma eftersom det är omöjligt att<br />
veta huruvida människor skickas från<br />
en riskplats till en annan eller inte. Det<br />
var Transport for <strong>London</strong>s guldbefäl<br />
som fattade beslutet. Diskussionerna<br />
bakom beslutet grundade sig på planer<br />
som ger vid handen att om säkerheten i<br />
systemet inte kan upprätthållas bör systemet<br />
stängas ned (Agnew, <strong>2005</strong>). Trots<br />
a n a l y s | 3