Terrorattackerna i London 2005 av ... - Krisinformation
Terrorattackerna i London 2005 av ... - Krisinformation
Terrorattackerna i London 2005 av ... - Krisinformation
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kommunikation och samverkan mellan<br />
inblandade aktörer på skadeplats<br />
fungerar inte alltid så smidigt som planerna<br />
gör gällande. Enligt planeringen<br />
ska polis, brand- och ambulanspersonal<br />
samlas och diskutera hur de ska hantera<br />
incidenten, men detta är inte alltid fallet.<br />
Alla har olika inriktningar och de<br />
springer iväg åt olika håll för att sköta<br />
sina respektive uppgifter och sina egna<br />
sidor <strong>av</strong> incidenten. Vid Aldgate, där<br />
Edmondson var LAS silverbefäl initialt,<br />
pratade de olika organisationsrepresentanterna<br />
inte särskilt mycket med varandra<br />
(ibid.). Det bör dock även nämnas<br />
att vid en stor skadeplats blir det ofrånkomligen<br />
prioriterat att upprätta den<br />
egna interna ledningen och lägesbilden<br />
innan interorganisatorisk samverkan kan<br />
komma till stånd.<br />
Samverkansmöten ägde dock rum<br />
på skadeplatserna. Planerna föreskriver<br />
att de olika myndigheternas silverbefäl<br />
ska mötas löpande genom händelsen.<br />
Dessa möten tenderar dock att samla<br />
för många deltagare och dra ut på<br />
tiden. Under hanteringen <strong>av</strong> bombningarna<br />
den 7 juli begränsades antalet<br />
silvermöten på flera skadeplatser,<br />
vilket fungerade bra (Trendall, <strong>2005</strong>;<br />
Edmondson, <strong>2005</strong>). Vid Aldgate, till<br />
exempel, beslutade silverbefälen att ha<br />
ett möte inledningsvis och ett <strong>av</strong>slutningsvis<br />
(Edmondson, <strong>2005</strong>).<br />
Fördelning<br />
mellan sjukhusen<br />
Att LAS larmcentral överbelastades <strong>av</strong><br />
inkommande samtal och information<br />
fick till följd att kommunikationen<br />
med sjukhusen blev lidande, vilket<br />
resulterade i en bristfällig distribution<br />
<strong>av</strong> skadade till de olika sjukhusen.<br />
Samordningen <strong>av</strong> kommunikationen<br />
var ett annat problem för LAS. Kritiska<br />
samtal som ambulansbeställningar föll<br />
mellan stolarna mellan larmcentralen,<br />
ledningscentralen och de lokala<br />
larmcentralerna. De loggades, men det<br />
fanns inget system för att försäkra att<br />
de verkligen genomfördes (Edmondson,<br />
<strong>2005</strong>). Kommunikationen med<br />
och mellan stabsledningen på de olika<br />
skadeplatserna och LAS inre stabsledning<br />
fungerade inte optimalt, vilket<br />
resulterade i en något sned fördelning<br />
<strong>av</strong> antalet skadade som skickades till<br />
olika sjukhus.<br />
Tretton sjukhus sattes i beredskap<br />
för en storskalig händelse och kallade<br />
därmed in sin personal enligt plan.<br />
Dessutom sattes samtliga 28 sjukhus<br />
i <strong>London</strong> på standby. I flera fall fick<br />
sjukhusen inte användning <strong>av</strong> personalen<br />
då de fick långt färre skadade än<br />
väntat. Sjukhusen och deras personal<br />
användes inte optimalt, vilket till viss<br />
del berodde på att tre bussar skickades<br />
till samma sjukhus, Royal <strong>London</strong><br />
Hospital (RLH). Beslutet att skicka tre<br />
bussar till det närliggande sjukhuset<br />
RLH fattades <strong>av</strong> en läkare på skadeplatsen,<br />
trots att han inte hade en formell<br />
ledningsposition enligt planen. Beslutet<br />
fattades dessutom, enligt uppgift, utan<br />
att man först hade kontrollerat huruvida<br />
det fanns lediga sängar. Vidare<br />
skickades ytterligare fyra bussar från<br />
King’s Cross till RLH (ibid.). RLH,<br />
som visserligen är ett mycket stort sjuk-<br />
2 | t e r r o r a t t a c k e r n a i l o n d o n d e n 7 j u l i 2 0 0 5
Change language