Pilgrimsvandring uppsats Friberg 080604.pdf - Svenska ...

människans liv här och nu”). Mycket talar för att detta är Lindströms grundsyn i fråga om
eskatologi:
Äkta himmelslängtan är inte en flykt från verkligheten. Den leder snarare ut i världens
pulserande liv. Där det himmelska hoppet lever, där lever också det äkta engagemanget
för andra människor… Tvärtemot tron på himlen som opium och flykt, är den en kraft
och inspiration att leva livet mer autentiskt än annars. Den ger drivkraft…” 121
Ett annat sätt att förstå Lindström är mer pessimistiskt och innebär att himlen blir just den
flyktväg som Lindström hävdar saknar stöd i pilgrimsteologin. Talet om att människan inte är
hemma, utan är främmande i den här världen och på väg till en annan värld, ger en
livsinriktning som är vänd bort från världen och människornas liv. Denna tanke stärks när
Lindström skriver att pilgrimen går ut ”i den stora, stora rivningskåk som kallas världen.” 122
Att beskriva världen som en ”rivningskåk” uppfattar jag som en stark betoning av att världen
kommer att gå under och att världen är utan framtid. Skildringen av världen som
”rivningskåk” finns med på tre ställen, i Det sjunger under skosulorna och i Gå med Gud. 123
Det finns skäl att undra hur denna skildring går ihop med att Gud sägs vara ”skapelsens
byggherre.” 124 Har Gud byggt en ”rivningskåk”? Lindström ger här uttryck för en
eskatologisk grundsyn där framtidshoppet förläggs utanför Guds skapelse. Pilgrimen räddas
från världen och kommer istället hem till den himmel som inte har något gemensamt med den
värld som pilgrimen lever i.
I Lindströms bidrag till den danska antologin Pilgrimsspor, som består av tidigare
publicerade texter, finns det avsnitt med från Det sjunger under skosulorna där ordet
”rivningskåk” ingår. I Pilgrimsspor är ”rivningskåk” utbytt mot ”brusende ferd”. 125 Jag tolkar
denna förändring som att Lindström inte tycker att ”rivningskåk” är en beskrivning som
stämmer med hans bild av världen.
121
Lindström, 1997, s 52-53. Formuleringen ”Där det himmelska hoppet lever, där lever också det äkta
engagemanget för andra människor” finns ordagrant med i Lindström, 2005a, s 83.
122
Lindström, 1997, s 17.
123
Lindström, 1997, s 17, bokens baksidestext, samt Lindström, 1999, s 126.
124
Lindström, 1997, s 120.
125
”De representera den framtida kyrkans vandringsfolk, som har dragit upp tältpinnarna, axlat sin ryggsäck,
tagit tag i sin stav och givit sig ut i den stora, stora rivningskåk som kallas världen.” [Min kursivering.]
Lindström, 1997, s 17. Jfr: ”De repraesenterer den framtidige kirkes vandringsfolk, som har rykket teltpaelene
op, taget rygsaekken på skuldrene, taget fat i staven og givet sig ud på den store, brusende faerd, som kaldes
verden.” [Min kursivering.] Lindström, 2007, s 26.
42