Pilgrimsvandring uppsats Friberg 080604.pdf - Svenska ...

Människan har förmåga till godhet, kärlek, förlåtelse, förmåga att dela med sig, forma
gemenskap, mod, frimodighet, glädje, personlig utveckling, ansvar och att söka Guds närvaro
i världen. Människan har också förmåga att göra ont. Lindström använder inte ordet synd.
Han beskriver ondska som en ”parasitär”, nedbrytande kraft som inte förmår att skapa utan
enbart riva ner och trasa sönder. 110 Ondskan kan skära av människan från gemenskap och
sammanhang, göra så att människan hatar, stressar, lever ytligt, bli feg, egoistisk, följer med
strömmen, lider, sörjer.
Människan har att välja mellan ont och gott. 111 Människan har en utvecklingspotential och
hon har ett eget ansvar för vem hon är och vem hon vill bli. ”Ja, det tillhör den mognande
människan och fördjupade tron, att integrera sin egen styrka och svaghet, goda och onda
sidor, övervinna kluvenhet och bli hel genom att helt leva för de ideal man bär på. Med andra
ord: att i den inre kampen mellan ont och gott ändå göra det goda.” 112 Människan kan genom
sin pilgrimsvandring utveckla sitt eget andliga liv, bli mer kärleksfull och engagerad som
medmänniska.
Det går att benämna Lindströms beskrivning av människan som en positiv människosyn
utifrån studiet i kap 3 och stycket ”Människan, Guds avbild och fallen i synd”. Nyckelorden,
pilgrimens symboler och vandringsbegrepp går att förstå som en modern form av dygdetik.
Lindström citerar Göran Lantz när han talar om människans utvecklingspotential och kopplar
detta till människans etiska ansvar: ”Ska vi uttrycka etik så ska vi göra det i förebilder och
dygder och inte i principer. Det är snarast personlighetsegenskaper vi talar om”. 113 Efter en
reflektion kring Franciskus ges en sammanfattning av vad en längre pilgrimsvandring kan
innebära för vandraren. 114 I denna karakteristik av pilgrimsvandring finns de ord som senare
kommer att presenteras som de sju nyckelorden. 115
Till övervägande del anser jag att Lindström är konsekvent i sin beskrivning av människan i
det att hon lever med ”både och”, samt att människan har förmåga att utvecklas och förändras.
Jag menar ändå att det finns avsnitt där läsningen ger upphov till frågor. Jag jämför här med
vad Katarina Westerlund och Ola Sigurdson skriver om människan (kap 3 och stycket ”Ande,
själ och kropp”). Westerlund skriver om att flera teologer under historiens gång har velat
knyta kroppen till det jordiska livet och anden till det himmelska. Sigurdson skriver om
110 Lindström, 1997, s 105.
111 Lindström, 1997, s 102.
112 Lindström, 1997, s 166. Jfr ”Men den som accepterar sin egen ondska och inte projicerar den på andra, klarar
oftast av att handskas med sina destruktiva krafter”, s 106.
113 Lindström, 1997, s 167.
114 Lindström, 1997, s 174-176. Beskrivningen finns även återgiven i Lindström, 2005a, s 27-29.
115 Nyckelorden presenteras två år senare, Lindström, 1999, s 8-10.
39