Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

egränsas till ett litet antal möjliga varianter i form av redan genomförda upphandlingar
eller insatser via insatsenheterna inom kommunerna.
Att BBIC främjar rättssäkerheten i barnavårdsutredningar har framhållits som en central
aspekt. Det Holland (1994) kallar ”scientific observations” skapar en bild av BBIC som ett
objektivt utredningsinstrument som garanterar en rättvis behandling. Samtidigt är det
uppenbart utifrån intervjuerna att socialsekreterarna har ett pragmatiskt synsätt och att en
utredning kan utformas på olika sätt: Utredningarna kan anpassas till det utbud av insatser
som kommunerna förfogar över så att behov tillsynes matchas till insatserna. Det är också
möjligt att, som Östberg (2010), visar att utredningarna används i ett ”grindvaktsyfte”. Å ena
sidan är det en fördel att familjer inte i onödan blir föremål för ingripanden från
socialtjänstens sida, å andra sidan kan familjer och barn som har stora behov bli avvisade
från behövliga hjälpinsatser till följd av att kommunerna skall spara pengar.
Det som är problematiskt är om ”anpassade” utredningar framstår som objektiva och att
BBIC används för att rättfärdiga enskilde socialsekreterares personliga uppfattningar, de
kommunala förvaltningarnas sparbeting eller andra möjliga intressenter. Då borde kanske
inte BBIC vara ett flexibelt arbetsinstrument, ett så flexibelt instrument att det kan böjas i
alla möjliga riktningar, utan behöver kanske omformas till en mer sammanhållen manual
som skall användas på en nationell nivå. Många av intervjupersonerna har önskemål i den
riktningen. Samtidigt är det problematiskt att detta skulle innebära att den insamlade
informationen om det enskilda barnet och den enskilde familjen skulle bli enormt
omfångsrik vilket bl.a. White et al. (2010) varnar för och skulle göra att det administrativa
förfarandet och inte barnen skulle komma i centrum. Och detta skulle i sin tur innebära att
utredningarna a priori inte skrivs för att hjälpa barnet eller familjerna, men att de har helt
andra syften. Utan att det här skall spekuleras för långt om möjliga andra syften är det svårt
att helt bortse från det ekonomiska intresse som finns för att hålla tillbaka på kostnaderna
för den sociala barnavården.
Har studien fått svar på sitt syfte och sina frågeställningar? Ja i den betydelsen att den visar
upp en stor bredd av uppfattningar om BBIC där brister och förtjänster har belysts och
sammanhanget mellan utredning, beslut och insatser har granskats. Att studien gjordes ur
ett socialsekreterarperspektiv har riktat ett ljus mot de praktiker som dagligen arbetar inom
den sociala barnavården och som är de som skall använda BBIC-konceptet i praktiken. Det är
tillämpningen av teorier och tillvägagångssätt som visar hur bra respektive dysfunktionella
olika metoder, insatser eller åtgärder är. Det är därför viktigt att enskilde socialsekreterarna
kommer till tals med sina positiva erfarenheter såväl som kritiska invändningar och
synpunkter. Val av undersökningsmetod verkar i det ljuset som ett rätt metodval. Många
socialsekreterare har här kunnat lämna sina synpunkter och åsikter.
Hur tillförlitliga är studiens resultat? Det empiriska materialet är relativt omfattande och
studiens resultat är till stora delar överensstämmande med tidigare svenska och brittiska
studier. Det finns dock några invändningar. Att använda fokusgrupper i en studie är inte
problemfritt; det är bl.a. svårt att få en uppfattning om hur många som delar en viss
uppfattning utan att studien följs upp med exempelvis en enkätstudie. I gruppintervjuer
finns alltid en ökad risk för att ”social önskvärdhet” kan slå igenom; det kan vara svårt att stå
för avvikande uppfattningar om man är ung, oerfaren eller nyanställd. Samtidigt visar
62