Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

Sammanfattning och slutdiskussion
Ett av studiens övergripande syften var att ta reda på socialarbetarnas uppfattningar av
bristerna och förtjänsterna med BBIC och det visade sig att rösterna om BBIC var många,
samstämmiga och ibland motstridande. Under studiens gång har uppfattningen av att alla de
intervjuade har var sin version, syn eller förståelse av BBIC ständigt förstärkts. Vad BBIC är till
för, vilka syften som ligger bakom och hur man skall förhålla sig till konceptet är föremål för
många tolkningar. Studiens tematiseringar visar vilka huvudteman som ständigt diskuteras
bland handläggarna. Det blir tydligt att det inte går att tala om BBiC:s förtjänster utan att
samtidigt ta upp bristerna och att handläggarna i stor utsträckning har dubbla känslor,
tankar och uppfattningar.
Handläggarnas svar och diskussioner stämmer väl överens med tidigare forskning inom
området, exempelvis Rasmussons studie från 2004. Barnperspektivet är i fokus och både
struktur och systematik har blivit tydligare i barnavårdsutredningarna. Det finns en enighet
de intervjuade handläggarna emellan om att BBIC ger klarhet och tydlighet i arbetet och att
det blir lättare att kunna fatta välgrundade beslut i ett ärende. Samtidigt är informationen
som samlats in så omfattande att det blir svårt att sovra mellan relevant och irrelevant
information. Munros (1998) uppfattning att det har blivit svårare att foga ihop den
insamlade informationen till en helhet och sedan kunna göra adekvata tolkningar är något
som många handläggare håller med om; den stora informationsmängden är problematisk.
Detaljstyrningen innebär att man i sin strävan att täcka in alla områden, missar viktig
information som skulle ha kommit fram vid samtal som är mindre styrda.
Flexibiliteten i systemet öppnar upp för att använda BBIC som ett av flera instrument eller
verktyg som kan användas lite som man själv vill. De intervjuade handläggarna är i stort sett
överens om att BBIC bidrar till att handläggare och utredare i större utsträckning än tidigare
undviker att missa viktiga delar av en utredning genom att BBIC finns som en ständig
påminnelse om att man inte får missa viktiga livsområden. BBIC-triangeln och vad som kan
kallas ”BBIC-tänkandet” har blivit en integrerad del av utredningsarbetet. Samtidigt påpekar
många handläggare att om utredningarna är för fixerade på BBIC så riskerar handläggarna
att missa saker som inte täcks in av frågerutorna (exempelvis mer fria samtal med barnen i
barnintervjuer).
Barnperspektivet är och skall vara framträdande i alla utredningar och det finns också en
samstämmighet om att BBIC hjälper utredaren att behålla ett fokus på barnen. Samtidigt
finns det en tanke om att även om barnperspektivet finns i fokus, så ger den teoretiska
grunden lite motstridiga budskap; det finns en uppfattning om att det ekologiska
systemtänkandet har en fokus på familjen; det som är bäst för barnet är att familjen mår bra
och för att familjen skall må bra måste föräldrarna må bra. Då glider barnperspektivet lite
undan. Palm & Gladh (2011) kan inte utifrån sin studie uttala sig om BBIC som
arbetsinstrument medför att det verkligen blir bättre för de barn som samhället åtagit sig
särskilt ansvar att sörja för. I föreliggande studie gäller kanske samma sak i en lite annan
tappning; barnperspektivet finns i utredningarna, men det finns samtidigt en uppfattning om
att insatsenheterna i större utsträckning än utredningsenheterna arbetar utifrån ett
föräldraperspektiv. Det är enbart de utredande socialsekreterarna som har intervjuats och
59