Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

– Men å andra sidan är det ju också ett problem att vi inte skriver något när det
inte är problem, då blir ju utredningen sned för då missar vi ofta de positiva
sidorna och utredningarna ser väldigt negativa ut.”
Så långt om rättssäkerheten i systemet. Också de personliga vinsterna för den enskilde
socialsekreteraren understryks:
”Jag tycker det att jag har fått BBIC har höjt min professionalism.”
Och inte minst finns en uppfattning om att barnperspektivet har lyfts:
”Alltså, jag tror att diskussionerna kring BBIC har lyft barnen, dom var ju ibland
helt frånvarande i utredningarna alltså tidigare.”
”Det säkerställer arbetet. Det är tydligare vad vi skall göra, men vi gör ju inte
riktigt vad vi skulle göra.”
Inte alla tycker dock utvecklingen varit till det bättre. I några av fokusgrupperna fanns
socialsekreterare/handläggare som också arbetat med andra utredningsmallar och system
än BBIC. Flera säger att utredningarna inte var så dåliga förr som man har hävdat, men att
det tidigare fanns en större balans mellan den tid man använde för rena klientkontakter och
utredningsarbetet:
”Ja det gjorde jag och det var ju ungefär samma saker vi utredde, fast det inte
var lika systematiskt som nu, men lite samma rubriker var det. Allt var väl inte
lika bra kanske, men… Man följde andra mallar, som lagstiftningen till exempel.
Det var mycket mera tid för varje klient man utredde och det blev ett annat
förhållande till klienterna tycker jag.”
En handläggare är ännu tydligare:
”Det är ju som om man inte hade någon som helst aning om hur man gjorde
(barnavårdsutredningar) innan BBIC, men det är ju inte sant. Åtminstone på
min gamla arbetsplats var det mycket bra utredningar, men då hade vi också en
chef som höll hårt i det.”
En deltagare påpekar de stora förväntningar som andra ställer på BBIC:
”Jag har ju inte jobbat med nåt annat instrument. Jag tycker ju det är vettigt
med tankarna kring utredning, jaa det är ju bra. Men samtidigt finns det en
tidsbrist med BBIC, tänker jag och det är ett stort dilemma inom socialtjänsten.
Alla räknar med att vi skall kunna förse alla med information. Och sen skall vi
komma med ja, utredningsmetoder och behandlingsmetoder också som skall
gagna klienterna och kommunen och alla vi som jobbar här. Jag undrar om de
verkligen vet hur det är?”
56