Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

”Vad vi kan göra har ju inte med BBIC att göra. Det är ju helt olika saker även
om det ju hänger ihop med varandra. BBIC ger ju oss nåt att arbeta vidare på
och det är väl bra att vi tar reda på vad våra familjer behöver för hjälp, men det
är ju inte så att vi alltid kan ge vad familjerna vill ha eller ens med vad vi tycker
de behöver, men det är ju inte BBIC:s fel i så fall.”
Andra handläggare hoppade in i diskussionen från ett något annorlunda håll:
”Men det påverkar ju vår bedömning från början, vi kan ju säga att vad vi kan
göra inte bestäms av BBIC. Men vi påverkas ju, vi föreslår ju inte något vi vet
inte kommer att kunna få igenom!”
”Det är ju inte riktigt helt sant, vi har ju egna verksamheter, vi kan ju placera i
svåra fall och vi kan ju hitta på egna lösningar som kan göras på hemmaplan ju.
Det gäller att motivera våra val av insats och ju bättre utredningarna är ju
bättre vet vi ju hur vi skall utnyttja de resurser som vi har!”
De ovanstående replikerna återkom i flera andra skepnader och ordalag också i flertalet av
de andra fokusgrupperna.
Från de intervjuade socialsekreterarna kommer det klagomål över att BBIC-utredningarna
inte alltid är kompatibla med de dokumentationssystem som andra arbetar efter. Följande
exempel kan vara belysande för hur dessa faktorer skapar svårigheter:
”Det är häpnadsväckande att de har upphandlat ett annat
dokumentationssystem till vår öppenvård!! Fel på upphandlingen, det är ju
uppåt i organisationen de inte förstår, det är ju hur fel som helst. Det är ju inte
kompatibelt!”
Detta i sig är problemskapande:
”Alltså det (BBIC) utgår ju efter barnens behov och föräldrars förmåga och för
att kunna följa upp och då kan de som skall utföra uppdraget och sitter med ett
helt annat dokumentationssystem inte göra något åt uppdraget och jag förstår
inte hur man tänkt, vi är ju en av de första kommunerna som fick licens och jag
förstår inte varför man inte säger: nu kör vi hela vägen, jag förstår inte hur
kommunen tänkt här eller om dom tänkt!”
Den sista kommentaren kan möjligen tolkas i den riktningen att handläggaren vill ha klara
och tydliga budskap från förvaltningens sida. Att ha en struktur inom ett arbetsområde som
innebär olika sätt att se på sambandet mellan utredning och insats blir störande för flera av
de intervjuade socialsekreterarna. Åter andra har svårigheter att hinna med i ett högt
uppdrivet arbetstempo:
”Jag hinner inte med i utredningarna under de pågående ärendena och sen
sitter jag en månad efter och försöker komma på hur det var.”
51