Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

”Många familjer har ju varit aktuella i såå många år i den här svängen och
ungarna har redan pratat med så många personer såå många gånger. Dom vet
ju redan vad dom skall säga. Vi vet ju redan hur det kommer att gå. För det
mesta i alla fall. Nej det menar jag väl kanske inte riktigt, vi vet inte, men vi vet
vilka förutsättningar vi har för att kunna ge det ena eller det andra och det är
inte så värst mycket.”
Denna insikt gör också att det i grunden finns en förståelse för utförarna:
”Men det här är ju inga lätta familjer och vi har ju inga snabblösningar på
någonting i den här världen, det är väl inte så att de (utförarna) slarvar eller är
okunniga tycker jag. Det är ibland som om ingen förstår hur svårt det här
egentligen är. Och det har ju inte med BBIC eller vem som har ansvaret för det
ena eller andra att göra.”
”Men så negativa skall vi väl inte vara. Vi vet väl alla hur svåra många av de
ärenden vi har är och att de skulle kunna utföra underverk är ju inte så särskild
sannolikt, det är ju familjer vi ofta känt till över många många år eller som är
kända från tidigare.”
Ibland finns det en frustration bland handläggarna över att det inte finns tillräckligt belagt
vilka insatser som fungerar och vad som inte fungerar och att det finns oväntade inslag i det
sociala arbetets vardag:
”Jag tänker att vi måste väl kunna tänka själv för vi vet ju inte alltid vad som
fungerar och plötsligt fungerar en insats vi kanske inte trodde skulle fungera
och sen är det andra som får mycket och där händer det aldrig någonting, vi vet
ju inte och vi är ju alla människor med mycket olika tankar och behov och ja jag
vet inte…”
Flera hävdar att det är enklare att skriva för externa utförarenheter, exempelvis
behandlingshem. Externa enheter är mer intresserade än interna utförarenheter av att
utföra de uppdrag som ges i enlighet med uppdragsbeskrivningarna för att kunna få
eventuella nya uppdrag för kommunen, hävdar flera handläggare. Det förefaller i
intervjuerna som att det i de flesta fall handlar om egna öppenvårdsinsatser, vilket följande
citat belyser:
”Nu är det nästan bara öppenvårdsinsatser, tidigare kunna man erbjuda det
och det och det, men nu är det ju begränsat och allt skall godkännas uppifrån.
Jag kan ibland känna att ingen vill ta ansvar för någonting och att alla tror att
BBIC skall lösa allting. Men det funkar ju inte så, BBIC är ju bara ett redskap och
inget som kan spara pengar åt kommunen. Snarare tvärt om kan jag tycka, om
vi verkligen använde det som vi skulle och som det var tänkt så skulle det ju visa
vilka behov våra klienter hade och då skulle det bli dyrt.”
Inte alla är av samma uppfattning utan hävdar att det handlar om två olika saker:
50