Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

”Jag tycker att basutredningen ställer en rad frågor. Vi skall ställa oss till de här
frågorna när vi går in i en familj. Inget annat. Vi måste kunna utgå från de här
frågorna och vara så öppna som möjligt inför de svar vi får och inte bli
förvånade inför vare sig det ena eller andra. Och inte ta ut saker i förhand bara
för att vi tror att det är på ett visst sätt som att säga att det är en
missbruksfamilj för då är vi ju tillbaka i det som vi ville bort ifrån innan BBIC!”
”Om vi svarar på de frågor som utredningen har genererad så är vi en bit på
väg. Vad jag tror är att vi ofta redan tror att vi vet svaren! Och det vet vi inte.
BBIC visar oss vilka frågor vi skall ställa. Sen samlar vi i lugn och ro in de svar vi
får på frågorna. Sen sätter vi ihop informationen och då får vi en bild och den
bilden skall vi tolka och förstå. Sakligt och objektivt skall vi redovisa
sakförhållanden och ge fan i att hela tiden vilja tolka under vägs! Tycker jag.”
Något som besvärar handläggare är att familjerna/klienterna så sällan läser utredningarna:
”Fast kan man inte tänka att även om familjen inte skulle läsa utredningen så
tänker jag att de har ju jobbat fram den tillsammans med oss och har haft
åsikter som man kan dela och göra om och det blir något gemensamt. Och då
kan jag tänka att även om familjen inte vill läsa den utredningen så har vi den
där som ett gemensamt arbete och även om familjen blir fly förbannat på mig
så tänker jag att den här utredningen med alla sina knöligheter ändå har fått
mig att tänka till och reflektera under vägen och då blir det hela mera ja
tydligt.”
Det relationella perspektivet betonas på andra sätt. Flera handläggare är inne på att det inte
går att använda BBIC på samma sätt i alla familjer. Dels kan det vara jobbigt att läsa om sig
själva, dels kanske inte familjerna ens kan läsa och dels kan det handla om att utredningarna
är skrivna på ett fackspråk som är svårt att ta sig igenom därför att det framstår som helt
obegripligt. Förutsättningarna att ta till sig och förstå är alltså mycket olika:
”Vissa familjer är ju det här jättebra för, vi kan prata om de olika områdena och
säga så här och så här tänker vi nu och de kan följa med i det vi säger. Andra
familjer är ju jättesplittrade och kan omöjligen följa med, de fattar inte att
deras liv är indelade i olika rutor och rubriker och tänker på helt andra saker än
utredningsfrågorna. Ja dom är inte där de har fokus på helt andra saker än
frågorna och då behöver man kanske i stället följa familjen, men det stämmer
ju inte med BBIC-mallen. Där kan man som utredare känna sig begränsat. Då
känner man så där när man skall skriva utredningen att den familjen har kanske
femton utredningar bakom sig och då känner man sig ganska platt, fast man
kanske gjort ett jättebra jobb. Det är så viktigt att kommunicera hela tiden med
familjen och visa dom hur saker ligger till och lotsa dom rätt. Vi kan ju inte
tvinga dom till att läsa, men det borde vi kanske för det handlar ju om deras liv
och våra förutsättningar för att kunna hjälpa och det kan ju hjälpa dom att
förstå hur världen ser ut!”
41