Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst
Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst
Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>BBIC</strong>, familjerna, handläggarna och relationerna<br />
Användningen av <strong>BBIC</strong> kommer <strong>till</strong> sin spets när det gäller förhållandet <strong>till</strong> klienterna, hur<br />
använder man <strong>BBIC</strong>, vilka problem eller möjligheter skapar <strong>BBIC</strong>? Här <strong>finns</strong> en stor bredd i<br />
uppfattningar från handläggarnas sida. I vissa fall har <strong>BBIC</strong> inspirerat <strong>till</strong> egna arbetssätt:<br />
– ”Alla fick en bild av utredningen alltså?<br />
– Precis! <strong>Det</strong> blev så fruktansvärt tydligt med triangeln, föräldrarnas förmåga,<br />
barnens behov och sen pang upp på väggen med det!<br />
– Ja vi fick ju nästan en kick du och jag (vänt <strong>till</strong> en kollega) när vi jobbade<br />
med förra utredningen. Vi jobbade med familjen och triangeln och bockade<br />
av rubrik efter rubrik och sen föll rubrikerna på plats. Vi skrev på<br />
blädderblock på väggen så familjen själva kunde se. Vi har ju själva<br />
utvecklat systemet! Va kul det var!”<br />
Ett tema som dyker upp i olika skepnader är med vilken inställning en handläggare går i in i<br />
en utredning. En är den relationella, där handläggarna betonar vikten av att ha ett bra<br />
<strong>förhållningssätt</strong> och en relation med familjen för att kunna få fram den information man vill<br />
ha, samtidigt som oron <strong>finns</strong> där för att det ändå inte skall vara trovärdigt:<br />
”Man vill ju ha en relation <strong>till</strong> föräldrarna som jag sa tidigare och då blir det <strong>till</strong><br />
att man skriver ner exakt det föräldrarna säger och ingenting annat. <strong>Det</strong> ser<br />
man ju av utredningarna att de säger en sak och verkligheten är någonting<br />
annat, alltså de säger att de inte dricker och sen luktar de alkohol när man<br />
träffar dom och det kan man ju inte riktigt säga då. Skriver man det då så<br />
förstör det relationen, men det kanske är fel att skapa en relation? Men om<br />
man inte har en relation så kan de ju säga vad som helst som inte är sant och<br />
då kan man inte skriva i utredningen att de ljuger för då blir det inte trovärdigt.<br />
<strong>Det</strong> är jättesvårt.”<br />
”… det <strong>finns</strong> inte något utrymme för relationen, det borde finnas där för bra<br />
information som vi kan använda oss av för att hjälpa familjen, får vi genom<br />
relationen <strong>till</strong> familjen!”<br />
Ungefär samma uppfattningar ryms inom följande replikbyte:<br />
”– <strong>Det</strong> att man sitter med föräldrar och barn och man sitter där med sina frågor<br />
och frågar om formulären och rutorna ja då får man ju ingen bra kontakt direkt<br />
om man säger så.<br />
– Jag tycker tvärt om. Frågorna sitter liksom där redan och jag kollar ju inte in<br />
dem på ett papper och jag kan ju gå och kolla när jag skall skriva om det jag ska<br />
skriva om det råkar sig att det var nåt som jag inte fick med, eller fråga det jag<br />
missade förra gången. Jag menar att jag hittar ju inte på!”<br />
Andra handläggare vill ha ett utredningsförfarande där saklighet och objektivitet sätts i<br />
förgrunden. Här är två röster:<br />
40