Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

Rösterna är dock blandade; följande citatväxling visar kanske på komplexiteten:
”– Ja, men det skulle ju inte ta mindre tid med ett annat system eller?
– Nej kanske inte.
– Ja jag tror ju på den vidare forskningen och utvecklingen och vi har ju inte så
mycket annat att hålla oss till eller? Jag tror ju på det här. Så här tänker jag: Det
tar ju tid att komma in i BBIC-tänket och dessutom är det alldeles för omfattande.
Vi kan ju behålla grundplåten och sen förenkla det hela?
– Men vi måste få enklare tekniska lösningar tycker jag om det skall vara hållbart.
– Vi får inte göra för olika för då går det ju inte att forska på det, eller liksom. För
då går det ju inte att göra jämförelser. Om man kan tänka sig – vi kan ju inte bara
köra på med all den information vi samlar in här är ditt liv liksom.”
Ibland kan en viss ilska dyka upp:
”Men det är ju värre saker, när man sitter och ska skriva så scrollar den jävla
grejen ner hela tiden utan att man rör den och sen försvinner saker och sen får
man skriva om. Och det att man inte ens har en stavningskontroll i
utredningarna det är ju en skandal, jag menar man skriver fort, man skall
kanske presentera något för rätten och sen är det vi skrivit fullt av stavfel. Det
får oss att se ut som idioter och inte har jag tiden att leta igenom varje
dokument för att kolla om jag skrivit fel!”
Samma tema dyker upp i andra versioner:
”Dom skall väl inte behöva betala dyr personal för att de ska sitta och kolla
stavfel när det finns bra program som fixar det.”
Flera understryker vikten av att programmet är användarvänligt för att inte skapa onödigt
motstånd mot BBIC i sig:
”… det här hänger ju ihop! Det motiverar oss ju inte att använda ett sånt
system om det inte funkar optimalt rent tekniskt, det skapar ju bara motstånd
även hos dem som är jättepositiva (till BBIC).”
Flera är inne på att det är resursslöseri att systemen är utformade på det sätt de är:
“… men att jag inte skall behöva klicka i och skriva in informationen igen och
igen och igen, det är vad jag menar, den tiden skulle jag kunna använda på att
diskutera och reflektera och det skulle vi alla kunna göra istället för att sitta där
som en annan … ja och fylla i och fylla i!”
“Ja i en annan kommun har de rättstavningsprogram inbyggt och det har vi ju
inte här och det blir man ju så frustrerad av att det finns teknik men att vi inte
använder den här!!”
38