Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

centralt och viktigt i det sociala barnavårdsarbetet. Familjerna har sina önskemål om hjälp i
en utsatt livssituation. Kommunerna vill ha en ekonomisk styrning där kostnader skall hållas
nere så mycket som möjligt och där förvaltningsledningar skall genomföra fattade beslut
(Mossler i Jergeby 2008). Resultatet kan vara som Östberg (2010) visar att en av
utredningsförfarandet viktigaste uppgifter är att ha en grindvaktsfunktion.
Socialarbetarna som gräsrotsbyråkrater (Lipsky 1980) skall både tillgodose klienternas
önskemål och behov samt vara lojala mot den organisation de företräder. Positionen gör i sig
att socialsekreterare kommer i kläm. Dessutom finns krav på socialsekreterarna att vara
forskningsorienterade och kunskapsorienterade utan att forskningen kan ge tillräckligt
tydliga anvisningar om vilka insatser som har önskvärda effekter. Dessutom har
socialsekreterarna själva olika agendor för sitt agerande i rollen som gräsrotsbyråkrater. Det
sammantagna resultatet av dessa faktorer kan göra att den enskilde socialsekreteraren
måste använda BBIC på det sätt som omständigheter och strukturer gör det möjligt.
Uppfattningen om att många handläggare och utredare inom den sociala barnavården
använder BBIC på det sätt den enskilde handläggaren själv vill är utbredd. Många tvekar om
de teorier som BBIC bygger på tolkas och används på ett likartat sätt i det vardagliga arbetet
och ställer sig då frågan om BBIC fortfarande är BBIC om man kan använda konceptet på det
sätt man själv finner för gott.
Nordlander (2006) påpekar att socialsekreterare har en pragmatisk inställning till olika
utredningsinstrument. I empirin i föreliggande studie yttrar denna pragmatism sig på olika
sätt, bl.a. genom det exempel som en handläggare tog avseende förhållandet till
domstolarna. Om man som utredare vill att domstolen skall stå på barnets sida får utredaren
inte skriva för positivt om barnets familj. Andra kan skriva förskönande om en familj bara för
att inte såra familjen etc.
Edvardsson (2003) tar upp en lång rad olika möjliga felkällor och tankefel som kan
förekomma i ett utredningsförfarande, bl.a. bristande källkritik och tendenserna till att vrida
en utredning i den riktning handläggaren själv vill. Detta har inte direkt koppling till BBIC, det
förekommer sannolikt också i andra utredningssammanhang, men det som kan ses som
allvarligt är om BBIC ger intrycket av att vara ett objektivt och rättssäkert utredningssystem
utan att vara det. Riktigt använt kan det vara ett bra utredningsinstrument, men det kräver
samtidigt tid och utrymme för diskussioner om exempelvis det teoretiska innehållet, tid som
kanske inte finns i tillräckligt stor utsträckning (Tham 2008, Östberg 2010).
Socialstyrelsens anvisningar om att BBIC-formulären skall vara ett hjälpmedel för
dokumentation och analys i barnavårdsärenden och att det skall präglas av flexibilitet vad
gäller form och innehåll kan uppfattas uppmuntra socialtjänsten och enskilde
socialsekreterare att vinkla utredningarna i olika riktningar. Det är sannolikt inte
Socialstyrelsens avsikt, men de anvisningar som ges kan tolkas på olika sätt. Detta är kanske
ett stort systemfel med BBIC. Det finns också andra problem som skapar irritation och som
försvårar användandet av BBIC, kanske inte systemfel, men väl stora tekniska svårigheter.
36