Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

Det finns en oro för att olika socialsekreterare vare sig de är utredare eller utförare blir
oklara och diffusa när det gäller vilken kunskapsgrund olika enheter utgår ifrån i sitt arbete.
Arbetet blir för beroende av den enskilde socialsekreterarens uppfattningar, vilket försvagar
hela BBIC-konceptet:
”Ibland är vi för snabba och ibland reagerar vi för sakta och vi kan inte definiera
det tydligare, vi har liksom inte tid och det blir mycket skrivbordsprodukter. Det
är jätteviktigt att vi använder samma teori och det vet vi inte riktigt att vi gör
och då blir det väldigt subjektivt igen och då kan vi använda BBIC på vilket sätt
vi vill och då är det ju inte längre BBIC.”
Uppfattningen kring vad BBIC är eller skall vara kan ha samband med hur BBIC
implementerats i förvaltningarna. Vid flera tillfällen var kritiken hård, vilket följande
replikväxling är ett exempel på:
Andra är mer positiva:
Några tar tiden till hjälp:
– ”Vi kanske skulle behöva mer utbildning? Det känns liksom att vi inte har
riktigt klart för oss vad de olika rubrikerna eller rutorna innebär. Kanske
utbildning från dom som själva har jobbat med BBIC så dom vet vad det
innebär? Eller de som har gjort dom här manualerna.
– Hum, jag vet liksom inte riktigt.
– Jag kan känna att de som föreläste på de kurser som jag har gått var lite
flummiga och oorganiserade och att vi själva ibland hade både större
kunskaper och erfarenhet än de hade och då vet jag inte.
– Det var som om dom läste utifrån manualerna och en bok och det kan vi ju
göra själva.”
”Jag fick jättemycket hjälp i att jag fick gå utbildningen en gång till genom
socialstyrelsen för den var jättemycket bättre än den utbildningen vi fick här
första gången, måste jag säga. Ett varv till och sen blev det lättare med saker
som jag funderat på och då funkade det helt plötsligt.”
”Jag är inne på samma sak; jag har ju jobbat med det här i snart två år. Åhhhh
alla de här dokumenten och sen blir man lite säkrare och tänker att man måste
våga klicka bort en hel del av dom, jag måste inte fylla i allt det här.”
Det flexibla förhållningssättet till utredningsförfarande gör att handläggare medvetet
försöker vinkla utredningen i någon viss riktning:
”… jojo men så är det nog och den friheten finns ju ibland så skriver jag
medvetet så att jag skall få igenom det jag vill få igenom för klienternas skull
och det är någonting som kanske inte är så bra. Man tar det man behöver i en
utredning och utelämnar kanske någonting annat.”
34