Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

På detta svarar en annan deltagare i samma fokusgrupp:
”… nja, jag tycker att det är bra att det finns det en frihet när det gäller de egna
tankarna och rubrikerna. Det finns ju manualer att utgå ifrån men man kan ju
också utgå från sig själv och vad man själv tycker är viktigt. Man kan ju också
avvika från manualen, man skall ju inte utreda mera än vad man behöver eller
är nödvändigt. Man kan ju välja bort något område. Man kan gå in i en
utredning och fokusera på några områden och då kan jag välja bort andra
områden jag inte tycker är så relevanta. Men det är ju lite baksidan av det hela,
det blir ju inte lika för alla utredningar och det är svårt att jämföra.”
Andra är inne på att om BBIC inte används på ett likartad sätt av alla handläggare så
försvinner delar av den rättssäkerhet som BBIC vill främja och då är situationen tillbaka på
den nivå den var innan BBIC infördes:
Analys
”Ja vi borde ha flera seminarier där vi kunde diskutera mera kring hur vi tolkar
och förstår innehållet i utredningarna, BBIC är ju hela tänket och inte bara
blanketterna och det blir så uppluckrat som det ser ut nu. Ja kanske
tillämpningsövningar hade varit bra så vi kunde se om vi verkligen uppfattade
samma saker under varje rubrik.”
En uppfattning som flera socialarbetare ger uttryck för är att det viktigaste med BBIC är det
ideologiska innehållet så som det presenteras genom BBIC-triangeln, men att det finns stora
oklarheter om hur det skall användas. Det var många som betraktade Socialstyrelsens
anvisningar som oklara. Flera uppfattar att Socialstyrelsen å ena sidan vill att BBIC skall vara
ett flexibelt utredningsinstrument, men samtidigt säger handläggare som gått utbildningen
på Socialstyrelsen att de uppfattar att utbildarna gärna ser att BBIC används som en manual.
Att Socialstyrelsens budskap uppfattas på olika sätt kan hänga samman med att konceptet är
så pass flexibelt att det är möjligt för enskilde socialsekreterare att fritt göra egna tolkningar.
Det är möjligt att detta är en förklaring till att flera vill att BBIC skall utvecklas till en manual.
Det ger en större trygghet om den enskilde vet att BBIC används på ett likartat sätt i hela
landet. I Socialstyrelsens grundbok (2006) påpekas vikten av flexibilitet och det har
handläggarna anammat, men samtidigt har det skapats en undran om hur flexibel det är
möjligt att vara.
Att BBIC uttryckligen inte är en manual ger ett spelrum för att varje handläggare skall kunna
arbeta enligt BBIC på ett personligt tillämpbart sätt. Att kunna klicka bort de flesta av
rubrikerna var en tanke som flera tog upp under intervjuerna och att det var tillåtet. Flera av
de intervjuade har uppfattat detta som ett problem för rättssäkerheten i barnavårdsfrågor.
Om ett antal rubriker försvinner så försvinner också strukturen i utredningarna och då är den
sociala barnavården tillbaka på den nivå den var på innan BBIC implementerades. Östberg
(2010) och Tham (2008) visar båda på den arbetssituation personalen inom den sociala
barnavården befinner sig i och hur arbetssituationen påverkas i negativ riktning av oklara
budskap, oklara riktlinjer och otillräckliga resurser. Det är tydligt i det empiriska materialet
att även många av de handläggare som i övervägande grad är positiva till konceptet
30