Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

det här det är kul och det skulle vi jobba med och här kan vi göra nytta annars
så ja…”
Hos flera är BBIC något som förknippas med tydlighet och med tydlighet finns en större
trygghet i utredningsarbetet:
”… jag tycker mig märka en jättestor skillnad när jag läser gamla utredningar.
Allt är rörigt, men med BBIC ser man ju faktiskt. Man tänker när man läser de
gamla; har dom inte tänkt på det här? Man vet inte om man gjorde det men
inte skrev det eller om man inte skrev det för att man inte gjorde det. I BBIC är
det så här: har man gjort det så har man också skrivit det och det tycker jag är
bra!”
Flera handläggare i de olika fokusgrupperna hävdade att det var viktigt att inte stirra sig
blinda på själva blanketterna och formulären. Uppfattningen var snarare att BBIC inte
handlade om huruvida BBIC är en utredningsmanual eller inte, men att det var mer viktigt att
implementera själva tänkande som BBIC bygger på; det rent ideologiska innehållet.
En vanlig tanke hos flera av handläggarna var just att BBIC är helheten och själva
grundtänkandet, den systematiska uppbyggnaden och det ideologiska innehållet. Följande
citat ger en bra beskrivning av denna tanke:
”Utredningarna i sig är viktiga, men det viktigaste är trots allt själva tänkandet.
Den ideologiska grunden för BBIC är det ekologiska tänkandet och där barnet
finns i centrum. Vi tänker numera utifrån triangeln. Vi tänker ur ett
barnperspektiv. Utredningsblanketterna är bara minneslappar, vi måste lära
oss att sovra mellan viktig och mindre viktig information.”
Lika fullt finns en osäkerhet bland många handläggare kring hur mycket det är möjligt att
avvika från manualerna. Vad måste vara med och vad kan man välja bort och frågan blir om
man klickar bort alla rubriker, är det då fortfarande BBIC? Det finns uppfattningar om att det
bästa är att använda BBIC fullt ut och detta av flera orsaker. Här är en röst:
”Jag vill alltid fylla i alla rutor och rubriker, jag vill ha en täckande bild av
barnen annars blir det godtyckligt.”
Andra kan ha en mer lättsinnig inställning till hur man använder sig av konceptet:
”… man kan ta bort många rubriker 99 % och det skulle då vara så skönt att
bara klick, klick och borta! Och sen är det fortfarande BBIC!”
”Jag vet ju nu att vi skall använda de rubriker som är nödvändiga att det är
viktigt att se vad anmälan handlar om och att det kan styra vad som skall med
eller inte med!”
Den socialsekreterare som ville fylla i alla ”rutor och rubriker” hävdade att det inte var bra
att friheten att själv välja fanns. För att BBIC skulle vara ett rättssäkert arbetsredskap
krävdes det att manualerna användes på samma sätt av samtliga handläggare.
29