Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

vetenskaplig kunskap, utan kanske i ännu större utsträckning av moral och
värderingsmässiga ställningstaganden (Sundell et al. 2007). Vad är exempelvis en ”normal”
familj?
Wiklund (2006) menar att barnavårdssystemet och dess byråkrati och praktiska utövande
har ett inflytande i denna definitionsprocess och samtidigt uppgiften att hantera dess
problem. Det betyder att barnavårdsområdet kan liknas vid ett minerat fält där det är lätt
för enskilde handläggaren/socialarbetaren att trampa snett. Att arbeta inom den sociala
barnavården innebär att enskilda handläggare ställs inför komplicerade frågeställningar av
etisk karaktär, juridiska bedömningar, rättssäkerhet och svåra avväganden i ärenden som
ofta har med marginaliserade människor att göra. Det handlar om svåra diskurser om kön
och familj, om vikten av att behålla ett barnperspektiv, om hur begreppet ”barns bästa”
skall tolkas och inte minst den påfrestning det är för den enskilde handläggaren att hela
tiden leva med dessa vanskliga avgöranden och ställningstaganden (Tham 2008). I detta
komplicerade sammanhang är det något tillspetsat kanske nödvändigt för den enskilde
handläggaren att hitta strategier för överlevnad. Det är tänkbart att denna situation också
avspeglas i utredningsarbetet och hur enskilde socialsekreterare handskas med BBIC.
Nordlander (2006) tar upp dessa frågeställningar i sin avhandling om hur socialarbetare
använder sig av sina kunskaper i ett utredningsarbete. Han visar hur socialarbetares
kunskapsanvändning ofta utgår från en omedveten process som de har svårigheter att
artikulera eller formulera. Han hävdar att detta inte betyder att de är utan relevanta
kunskaper för arbetet, utan att kunskapen i stor utsträckning är kontextuell och svår att
formulera på ett konkret sätt i ett strukturerat formulär.
För att kunna förstå hur socialarbetare arbetar med olika utredningsinstrument eller verktyg
är det av central betydelse att se att socialtjänsten och den enskilde socialsekreteraren
verkar i ett samhälle med krav på socialtjänsten att bli mer kostnadsmedveten. De senaste
årens ökade krav på ekonomisk styrning ställer krav på handläggarna som kan vara svåra att
förena med klienternas behov av hjälpinsatser. Karin Mossler (I Jergeby 2008) tar upp hur
ekonomiska perspektiv i termer av effektivitet och produktivitet, utvecklandet av effektmått
och kostnadsanalyser både på kort och på lång sikt slår igenom i socialtjänsten. Ett centralt
begrepp är ”kostnadseffektivitet” som beskrivs som effekten av en viss behandling i relation
till vad den kostar och till vilka resurser som finns att tillgå.
Östberg studerade under 2003 alla inkomna barnavårdsanmälningar i två kommuner under
två månader (260 anmälningar) och kom fram till att två tredjedelar av alla anmälningar
sorterades ut utan vidare utredning, bara en femtedel ledde till någon sorts åtgärd. Hon tar
upp den så kallade ”barnavårdstratten” som lättast kan beskrivas som ett
sorteringsinstrument. Det finns många barn som initialt anses behöva hjälp av olika slag,
men efter hand som hanteringen av ärenden följer olika faser (förhandsgranskning,
utredning och beslut) gallras de flesta barnen bort. (Östberg 2010, Sundell et al. 2007).
Östbergs slutsatser är ingen uppmuntrande läsning:
”…This forms child welfare into a rejecting practice, where hard social
conditions are individualized. Legislation gives municipalities’ considerable
25