Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

de tillfällen då diskussionerna tog andra spår grep moderatorn in och påminde om studiens
centrala frågeställningar. Vid enstaka tillfällen vid varje intervju ställdes några frågar av
klargörande natur, men i stort var intervjuerna präglade av stor saklighet, diskussionslusta
och intresse för frågeställningarna.
Tillförlitlighet och validitet
Reliabilitet och validitet är centrala begrepp i en studie eller undersökning. Kortfattat
används validitetsbegreppet för att beskriva om en studie verkligen mäter det den skall mäta
och reliabilitetsbegreppet beskriver hur tillförlitligt studien är (Kvale 1997). I föreliggande
studie har valts att använda begreppet ”tillförlitlighet”, som i sammanhanget är ett något
enklare begrepp, men som säger något om studiens trovärdighet.
Studiens deskriptiva ansats i kombination med valet av fokusgrupper som intervjumetod
innebär att ett stort antal handläggare har kommit till tals. Empirin visar att det inom de
olika fokusgrupperna var personer med sinsemellan mycket olika uppfattningar och att det
inom grupperna fanns större meningsskiljaktigheter än mellan de olika grupperna. Vid två av
kommunerna anordnades, som tidigare presenterats, uppföljningsmöten där ett preliminärt
resultat från intervjuerna presenterades för grupperna. Under dessa uppföljningsmöten
framkom inga invändningar mot det preliminära resultatet, snarare fortsatte och
fördjupades diskussionerna från fokusgrupperna, vilket stärker studiens validitet.
Att göra fokusgruppsintervjuer har stora fördelar då det möjliggör för många att komma till
tals, men metoden är också problematisk. Inom enskilda fokusgrupper kan det finnas en
tendens till att några deltagare tar större plats än andra och att deras uppfattningar kan
dominera det empiriska materialet om inte moderatorn styr grupperna genom att fördela
ordet mellan de olika deltagarna. Det kan vara svårt att värdera vilka uppfattningar eller
synpunkter om studiens frågeställningar som är de mest frekventa inom gruppen. Även om
tiden är jämt fördelat mellan gruppens medlemmar är ändå risken för att från majoriteten
avvikande åsikter inte får plats i diskussionerna. Något som ofta tas upp i sammanhanget är
begreppet ”social önskvärdhet”; där respondenterna berättar för utredaren/forskaren vad
han eller hon tror att utredaren/forskaren vill veta. Problematiken förknippad med social
önskvärdhet beskrevs redan på 50-talet av forskaren Allen L. Edwards (1957). Men med
tanke på den mångfald av uppfattningar som fanns i diskussionerna och den bredd det finns
på åsikterna inom studiens olika teman, har dessa metodproblem undvikits i stor grad. Det
är också orsaken till att socialsekreterarnas olika uppfattningar getts ett brett utrymme.
Det kan vara förvirrande att det i texten förekommer flera olika beteckningar på
intervjupersonerna så som ”några handläggare”, ”andra handläggare” eller ”enstaka
handläggare”. I texten förekommer dessutom begreppen ”socialarbetare”, ”handläggare”,
”utredare”, och ”socialsekreterare”. Dessa är inte synonyma begrepp, men de har i
föreliggande studie använts i betydelsen ”utredare inom den sociala barnavården”, detta för
att skapa variation i texten så att framställningen inte skulle bli för enahanda.
18