Socialarbetares förhållningssätt till BBIC - "Det finns ... - FoU Nordväst

Rösterna om BBIC är många och delvis svårfångade, det finns en stor bredd av uppfattningar
om BBIC som verktyg eller koncept. Tematiseringarna har därigenom blivit många till antalet.
Det hade varit möjligt att skära ned på antal teman, men då hade den deskriptiva ansatsen i
någon mån försvunnit. I stället har diversiteten och mångfalden i intervjusvaren kunnat
tydliggöras. För att ge en bild av hur diskussionerna kunde se ut har det valts att i empirin
ibland presentera små korta replikbyten mellan olika handläggare. De olika temana har i
slutet sammanställts under studiens övergripande frågeställningar; förtjänster och brister vid
BBIC och sammanhanget mellan utredning och insatser.
För den föreliggande studien har valts ett induktivt tillvägagångssätt (Patel & Davidsson
1994) vilket innebär att val av teoretiska ramar har skett efter studier av det empiriska
materialet. De valde temana analyserades inledningsvis utifrån tidigare forskning om BBIC.
Efterhand som empirin bearbetades blev det tydligt att socialarbetarnas uppfattningar,
tankar och reflektioner om BBIC behövde sättas in i ett vidare sammanhang för att kunna
skapa en förståelse för socialarbetarnas förhållningssätt till BBIC, eftersom så mycket i
intervjuerna handlade om det strukturella förutsättningarna för barnavårdsarbetet. De
senare åren har det kommit två för studien relevanta avhandlingar som behandlar de
strukturer och villkor den enskilde handläggaren arbetar under i den sociala barnavården;
Francesca Östbergs avhandling Bedömningar och beslut. Från anmälan till insats i den sociala
barnavården (2010), samt Pia Thams avhandling Arbetsvillkor i den sociala barnavården –
förutsättningar för ett kvalificerat arbete (2008). Båda dessa avhandlingar ger utmärkt
strukturell bakgrund för förståelsen av studiens syfte och frågeställningar och har
tillsammans med den tidigare forskningen använts som studiens analysverktyg.
Om fokusgrupper
Fokusgrupper kan sägas vara en typ av gruppintervjuer. Morgan ger en definition som i
svensk översättning lyder: ”Fokusgrupper är en forskningsteknik där data samlas in genom
gruppinteraktion kring ett ämne som bestämts av forskaren.” (definition i svensk
översättning, gjord av Wibeck 2000, s 161). Fokusgrupper är en forskningsteknik som
används för att genom gruppinteraktion samla in data för forsknings- eller
utvärderingsändamål. Detta särskiljer en fokusgrupp från andra grupper som terapigrupper
eller liknande. Datainsamling är alltså huvudsyftet med gruppaktiviteten och ämnet bestäms
av forskaren/utvärderaren (ibid.).
En fokusgrupp får i huvudsak karaktären av ett mer eller mindre strukturerat gruppsamtal
eller en gruppdiskussion. Den är formell till sin karaktär; leds av en moderator
(forskaren/utvärderaren) och har idealt formen av en gruppdiskussion kring i förväg
bestämda teman. Deltagarna skall så långt som möjligt, fritt och utan inblandning av
moderatorn föra en diskussion med varandra. Wibeck (ibid.) gör en sammanställning av för-
och nackdelar vid fokusgrupper och finner att fokusgrupper är mycket användbara i studier
med ett utvecklande syfte. Bl. a nämner hon att fokusgrupper är en utmärkt metod när
handlande och motivation skall undersökas.
I de fokusgrupper som hölls inom ramen för föreliggande rapport flöt diskussionerna på utan
större inblandningar från moderatorns sida. Studiens två huvudfrågor presenterades och
sedan löpte samtalen och diskussionerna relativt fritt så vitt moderatorn kan konstatera. Vid
17