Jenny Moberg Trots - WLH

Trots 

- som egenskap eller som konsekvens av 

bemötande? 

Jenny Moberg 

Lärarhögskolan i Stockholm 

Rudolf Steinerhögskolan 

Examensarbete 10 p/15 hp 

Utbildningsvetenskap 

Examensarbete 10 p (41-80 p) 

Höstterminen 2007 

Examinator: Lars Lindström 

English title: Defiance: Individual Trait or Consequence of Treatment?

Trots 

- som egenskap eller som konsekvens av bemötande? 


Sammanfattning 

Detta är en kvalitativt undersökande studie om barns trots. Syftet är att undersöka vad 

trots kan vara och om trots finns som en typ av egenskap hos barn eller om trots uppstår 

som en konsekvens av bemötande från vuxna. Jag har använt mig av hermeneutik på så 

sätt att jag läst och tolkat litteratur, bland annat angående några av 1900-talets teoretiker 

med tillhörande teorier om utveckling. Utifrån detta har jag presenterat det jag funnit att 

de skulle tycka om trots. Jag har även gjort några kvalitativa intervjuer för att fördjupa 

min kunskap om hur waldorfpedagogiken skulle ställa sig i min fråga om trots. Det jag 

har kommit fram till i min studie är att trots både kan ses som en egenskap eller som en 

konsekvens av bemötande beroende på vilket perspektiv man har. 

Nyckelord 

Trots, Bemötande, Jag-utveckling, Perspektivsyn, Utvecklingsteorier

Defiance: 

Individual Trait or Consequence of Treatment? 


Abstract 

This is a qualitative research about defiance with children. The purpose is to examine 

what defiance can be and if defiance is an attribute with children or if defiance is a 

consequence of treatment from adults. I have used a hermeneutic manner where I have 

been reading and interpret literature, among other things regarding some theorists of the 

nineteenth century among their theories about development. On the basis of this I have 

presented what I have found that they would think about defiance. I have also done 

qualitative interviews to deeply enter my knowledge what the pedagogy of waldorf 

would think concerning my question about defiance. In my research I have found that 

defiance both can be seen as an attribute or a consequence of treatment depending on 

what kind of perspective you have. 

Keywords 

Defiance, Treatment, Ego-development, Sight of perspective, Theories of development

Förord................................................................................................................ 1 

1.Introduktion ................................................................................................... 2 

1.1 Inledning ...............................................................................................................................2 

1.2 Problemformulering..............................................................................................................2 

1.3 Syfte ......................................................................................................................................2 

1.4 Frågeställning.......................................................................................................................2 

1.5 Begreppsdefinition ...............................................................................................................3 

2.Teori ............................................................................................................... 4 

2.1Trots .......................................................................................................................................4 

2.1.2 Att trotsa ............................................................................................................................5 

2.1.3 Trotssyndrom ....................................................................................................................7 

2.2 De relationella och punktuella perspektiven...........................................................................9 

2.2.1 Samspel mellan vuxna och barn....................................................................................10 

2.2.2 Gränssättning..................................................................................................................12 

2.3 Utvecklingsteorier ...................................................................................................................14 

2.3.1 Psykoanalys ....................................................................................................................14 

2.3.2 Psykosocial teori .............................................................................................................16 

2.3.3 Humanistisk småbarnspsykologi ...................................................................................17 

2.3.4 Utvecklingsekologi ..........................................................................................................18 

2.3.5 Waldorfpedagogik ...........................................................................................................19 

2.4 Preciserad frågeställning .......................................................................................................20 

3. Metod........................................................................................................... 21 

3.1 Kvalitativ undersökning......................................................................................................21 

3.1.2 Hermeneutik ....................................................................................................................21 

3.1.3 Kvalitativ intervjumetod ..................................................................................................22 

3.2 Urval ........................................................................................................................................22 

3.3 Forskningsetik.........................................................................................................................22 

3.4 Tillförlitlighet och relevans......................................................................................................23 

3.5 Genomförande........................................................................................................................23 

3.6 Intervjufrågor...........................................................................................................................23 

3.7 Introduktion av informanterna................................................................................................25 

4. Resultat....................................................................................................... 26 

4.1 Intervjusammanställning....................................................................................................26 

5. Analys ......................................................................................................... 28 

6. Diskussion .................................................................................................. 30 

7. Bilagor......................................................................................................... 31 

7.1 Sammanställning av intervjufråga 1 .................................................................................31 

7.1.2 Sammanställning av intervjufråga 2 ..............................................................................32 




8. Referenser .................................................................................................. 37

Förord 

Bakgrunden till det här arbetet är mitt intresse för den så kallade “trotsåldern”. Detta 

intresse väcktes när jag tidigare i utbildningen, under hösten 2005, läste om barnets 

utveckling från 0-3 år. Jag hade hört begreppet trotsålder innan men hade aldrig riktigt 

reflekterat över det. Då jag studerade barns utveckling från 0-3 år så skrev jag ett arbete 

där jag på slutet fick med ett litet avsnitt om just ”trotsåldern” och det var här intresset 

vaknade. Efteråt i ett samtal med min lärare där vi diskuterade det jag skrivit så 

påpekade hon att begreppet trotsålder är ett viktigt ämne och kanske något ha i åtanke 

för framtida studier. Den gången sådde min lärare ett frö hos mig som har grott i två års 

tid och nu är det dags för det att växa fram och jag hoppas att det här arbetet ska visa att 

det har blivit en planta som har börjat knoppa eller kanske till och med en blomma som 

har slagit ut. Jag vill tacka denna lärare men även andra som hjälpt mig med stöd, idéer, 

erfarenheter och kunskap i detta arbete. Ingen nämnd ingen glömd. 

1

1.Introduktion 

1.1 Inledning 

En vän till mig som är förälder och som jag samtalat med om trots under det här 

arbetets gång, liknar trots vid förlossningsvärkar. Hon beskriver förlossningsvärkar som 

att de är hemska, gör ont och de tär på kroppen men de är också den största hjälpen i 

förlossningsarbetet. För utan värkar inget barn. Om en moder väntar ut värkarna och 

jobbar tillsammans med dem blir modern snart belönad med det allra bästa. Min vän 

menar att likaså är det med trots. Trots är jättejobbigt i perioder men använder man 

trotset rätt så får man stabila barn som vet skillnad på rätt och fel. Min vän menar att 

man som förälder måste se trots som något positivt. 

1.2 Problemformulering 

Från att ha fokuserat på begreppet trotsålder i allra första början så har mitt fokus under 

resans gång hamnat på själva trotsandet och dess yttrande men även trotsets uppkomst. 

Med det här arbetet så vill jag veta vad trots kan vara och om trots kan betraktas som en 

egenskap eller som konsekvens av bemötande. Finns trotset i oss som en typ av 

egenskap eller uppstår trotset i mötet mellan oss? Jag vill veta om trotset skulle ligga 

som ett latent uttryck i barn om det inte fanns vuxna där som konfronterade, med andra 

ord om barns leverne med vuxna spelar in på trotsets uppkomst eller om trotset finns 

inuti barnet. 

1.3 Syfte 

Mitt syfte är att fördjupa min egen förståelse för begreppet trots framförallt som en del 

av barns utveckling. Men även hur vuxna och omvärlden spelar in i trotsets tillblivande. 

Detta ämne anser jag både intressant och pedagogiskt relevant för lärarprofessionen och 

min förhoppning är att olika pedagoger kan ta del av mitt arbete. 

1.4 Frågeställning 

1. Vad kan trots vara? 

2. Kan trots betraktas som en egenskap eller en konsekvens av bemötande? 

2

1.5 Begreppsdefinition 

För att förtydliga för läsaren så vill jag förklara några av de begrepp som jag använder 

mig av. För att ge en förklaring så använder jag mig av några ordböcker och egna 

tankar. 

Ordet trots förklaras i Bonniers svenska ordbok (1999) med olydnad, utmanande 

motstånd och uppstudsighet. Medan ordet trotsig förklaras som styvnackad och att inte 

låta sig knäckas. 

När jag talar om egenskap, även trots som egenskap, så ämnar jag undersöka om trotset 

finns i barnet, med andra ord om trots finns hos barnet som en typ av egenskap. Även 

om trotset kanske inte finns som en egenskap som inte alltid finns hos barnet, så tänker 

jag att trots kanske kan finnas som en egenskap som finns där för tillfället. I 

Nationalencyklopedin (1991) beskrivs att även om en individ i en mening förblir samma 

individ så förutsätts individen att med tidens gång förlora gamla och förvärva nya 

egenskaper. 

Med bemötande, även trots som konsekvens av bemötande, så menar jag att studera om 

trotset uppstår som en konsekvens av att vi möter varandra. Med andra ord så tänker jag 

att trots kanske uppkommer i mötet utanför barnet. Följd eller verkan kan förklaras med 

ordet konsekvens och besvarande, bete sig mot och tillbakavisande kan förklaras med 

bemötande (Bonniers svenska ordbok, 1999). 

Jag vill även framhålla för läsaren att det lite ligger i betraktarens öga hur olika 

begreppen kan definieras. Bara för att ordet trots förklaras med olydnad, utmanande 

motstånd och uppstudsighet (Bonniers svenska ordbok, 1999) så behöver det inte vara 

något negativt. Att vara olydig kan vara ett tecken på viljestyrka, att anta ett utmanande 

motstånd kan bevisa att man är motståndskraftig och att vara uppstudsig kan vara ett 

bevis på mod, beroende på ur vilken synvinkel betraktaren ser med sitt öga. 

Stephen von Tetzchner (2005), professor i utvecklingspsykologi beskriver att den 

klassiska utvecklingspsykologin har intresserat sig för ytterligheterna normal eller 

avvikande utveckling. Antingen är människan normal eller så är människan inte normal 

(Tetzchner, 2005). Jag tänker att det normala i det här sammanhanget förmodligen 

skulle vara normen att vara lydig och med andra ord kanske trots skulle ses som något 

negativt eftersom det eftersträvade då är att vara lydig, det vill säga normal i det här 

avseendet. 

3

Forskarna Oddbjörn Evenshaug och Dag Hallen (1992) menar att den senare 

utvecklingspsykologin mer har fokuserat på de individuella skillnader som finns under 

beteckningen normal utveckling. Jag uppfattar att trots i det här sammanhanget kanske 

skulle uppfattas som något positivt eftersom jag tror att olydighet skulle ses som en 

individuell skillnad. 

2.Teori 

2.1Trots 

Nutida barnpsykologen Malin Alfvén och hennes medskribent Kristina Hofsten (2005) 

menar att trots för många kanske låter som något negativt fast att trots egentligen har en 

positiv innebörd, enligt dem. De menar att trots är positivt på det sättet att det hjälper till 

att skjuta på i vår mognadsprocess och utveckling. Enligt dem så undrar föräldrar ofta 

varför deras barn trotsar men det är så att det alltid finns ett skäl till att ett barn trotsar 

även om vuxna inte alltid upptäcker det just då. När ett barn börjar trotsa kan det bli 

som förbytt och som förälder kanske man inte riktigt kan känna igen sitt barn längre och 

föräldern kan då bli orolig för att barnet inte mår bra. Men tvärtom så är det helt normalt 

när ett barn sätter sig på tvären och säger emot. Föräldrar kan ofta få höra ett nej! Och, 

jag vill inte! Det vanliga är att barnet innerst inne vill säga ja till att till exempel göra 

något, men det kommer istället ett nej från barnet bara för att vara tvärtemot. Alfvén och 

Hofsten (2005) menar att trots är ett sätt att visa sin egen vilja men även självständighet 

på, där trotset är ett steg i frigörelse-akten från mamma och pappa. Det är bara dem barn 

tycker riktigt mycket om som de trotsar. För ett annat skäl till att ett barn trotsar är att få 

reda på om föräldrarna fortfarande tycker om barnet, även om barnet är 

tålamodsprövande, som ett slags test för att få ett svar på hur stark kärleken är. Alfvén 

och Hofsten (2005) påpekar att det är inte bara vuxna runt omkring barn som råkar ut 

för barnets trotsande, barnet självt är i hög grad inblandat, för när barnet trotsar så 

bearbetar barnet sina inre känslor. 

Utifrån Alfvén och Hofsten (2005) så förstår jag det som att trotsyttringar hos barn ofta 

väcker oro hos föräldrar. De menar att olika skäl till att barn trotsar är för att hävda sin 

egen vilja, öva sin frigörelse-akt och pröva kärleken till sina föräldrar. Vilket alla är 

utvecklingssteg så föräldrar har inget att oroa sig för när barnet trotsar som jag förstår 

4

Alfvén och Hofsten (2005). Mina egna tankar är att barn trotsar överallt och 

närsomhelst, men ibland kan tillfället vara väl valt som på till exempel offentliga platser 

med mycket folk, till exempel i affärer, där barnet vet att det är lättare att få sin vilja 

fram. Eftersom jag har upplevt i situationer tillsammans med barn och vuxna att barn 

bland annat trotsar just för att få sin vilja fram, vilket även beskrivs av Alfvén och 

Hofsten (2005). 

2.1.2 Att trotsa 

Alfvén och Hofsten (2005) menar att det inte bara är i den beryktade ”trotsåldern”, runt 

2 – 3 år, som människan trotsar. Människan kan trotsa i många perioder igenom livet. 

Så snart som första levnadsåret kan ett barn visa olika uttryck för aspekter av trots, 

genom att bland annat vara extra klängigt, gnälligt, ilsket, vägra äta och sova. Men även 

perioder senare i det vuxna livet som innebär omställning kan vara fyllda av olika 

trotsyttringar. Men framförallt så talas det om utmärkande trotsperioder runt 2 – 3 år, 4 

år, 9 år, 12 år och tonåren. Det finns med andra ord flera trotsperioder eller trotsåldrar 

fast den kanske mest allmänkända ”trotsåldern” binder sig till just 2 – 3 årsåldern. 

Denna period runt 2 – 3 år kan innebära många konflikter för att barnet nu alltmer 

hävdar sin egen vilja och blir frustrerat när det inte klarar av att använda sin 

nyupptäckta utvecklingsförmågor, vilka kan vara orsaker till trots. Trotsperioden runt 4 

år kan bli riktigt explosionsartad med strider mellan barn och föräldrar i slaget om vem 

som ska bestämma därhemma. Omkring 6 årsåldern, eller ”lilla tonåren” som Alfvén 

och Hofsten (2005) kallar denna ålder, så kan barn pendla oerhört mellan att vara 

beroende kontra oberoende, med andra ord liten eller stor. I denna ålder finns mycket 

inre känslor som leder till konflikter och vredesutbrott och som kan vara orsaker till 

trots. När barn blir omkring 9 år så kan orsaker till trots vara att barnet går in i sig självt 

och funderar en del på livets stora frågor. Trotset visar sig kanske inte på samma sätt 

som tidigare utan nu kan trotset istället vända sig inåt som ett slags tyst trots. I 12 

årsåldern ”gör barnet upp” med föräldrarna och kan trotsa genom att avvisa allt 

föräldrarna tar sig för. Ett trotsande som kan ta sig uttryck i motsägande och svordomar. 

Tonåren är kanske den mest trotsiga av alla perioder i livet, ungdomen är på god väg att 

bli vuxen men är inte riktigt där än. Att trotsa genom att göra saker som vuxna gör kan 

vara en orsak att nosa på vuxenvärlden. Dessa perioder av trots inträffar nästan vid 

samma ålder för alla men det kan även se lite olika ut beroende på takten i 

utvecklingsprocessen. Alfvén och Hofsten (2005) framhäver som tröst för föräldrar att 

5

efterbörden av en intensivt trotsig period följs ofta av en extra lugn period, då föräldern 

börjar känna igen sitt barn igen. Just efter åldrarna 4 och 9 år, alltså år 5 och 10 så kan 

föräldrar uppleva dessa lugna och harmoniska perioder tillsammans med sitt barn. 

(Alfvén & Hofsten, 2005). 

Med inställningen att trots är något positivt så kan dessa trotsperioder som Alfvén och 

Hofsten (2005) beskriver faktiskt visa sig som både identitetsbildande, viljestärkande, 

självständighetstagande, distanstagande, språkutvecklande och mognadsprövande. 

Dessa trotsperioder blir då stärkande utvecklingssteg i normal riktning ur denna 

synvinkel. 

Alfvén och Hofstens (2005) beskrivande av olika typer av trotsperioder eller trotsåldrar 

gör att jag uppfattar att tala om ”trotsåldern”som en bestämd ålder inte är helt riktigt för 

alla. Jag tror att ”trotsåldern” är ett vedertaget begrepp som används i folkmun där det 

mest syftas på 2 – 3 årsåldern hos ett barn men att 2 – 3 årsåldern är vetenskapligt 

fastställd som en speciell trotsålder tror jag att det finns olika teorier om. I en 

ordförklaring jag funnit av trotsålder förklaras ordet med vilje – och 

självständighetsyttring i just treårsåldern (Bonniers svenska ordbok, 1999). Dock finns 

olika uppfattningar inom utvecklingspsykologin om ”trotsåldern” där ordet trotsålder i 

vissa fall inte används. Författarna Espen Jerlang med flera (2006), framhäver till 

exempel psykoanalytikern Margaret Schoenberger Mahler (1897-1985) som använder 

sig av ordet självständighetsutveckling och knyter an detta till ettårsåldern när ett barn 

lär sig att gå. Jerlang med flera (2006) anser att Mahler menar att när barnet tar sina 

första steg ifrån sin mor så tar barnet även sina första steg mot självständighet och att 

detta då skulle liknas med barnets trots fast med ett annat ord och i en annan ålder. 

Hur relevant det ens är att tala om det åldersbundna i vår utveckling kan anses olika 

relevant för olika människor. I förhållande till min fråga om trots som egenskap eller 

konsekvens av bemötande så menar psykologen Hans Carlsson (1985) att det är oviktigt 

att egentligen binda olika processer till speciella åldrar. Han tar ”trotsåldern” som 

exempel och menar att ”trotsåldern” ofta binds till treårsåldern. Carlsson (1985) menar 

att det viktiga ligger egentligen i andra frågor runt utvecklingsprocesserna som 

uppkomsten av dem och vilken betydelsen relationer för dess utvecklande. 

I problemformuleringen beskriver jag hur mitt fokus i denna uppsats har ändrats under 

resans gång. Från att ha varit fokuserad på endast ”trotsåldern” så har mitt fokus istället 

hamnat på trots och hur bemötande spelar in i dess yttrande, just av den anledningen 

6

som Carlsson (1985) beskriver att det åldersspecifika kanske inte alltid är det mest 

intressanta, även om ordet trotsålder ändå förekommer en del i min uppsats. 

I mitt informationssökande hittade jag enligt min uppfattning inte särskilt mycket 

information om just ”trotsåldern”. Jag uppfattar ”trotsåldern” som ett vedertaget 

begrepp hos gemene man men det verkar inte vara ett särskilt fastställt begrepp på 

papperet vare sig i traditionell forskning eller nyare forskning. Författaren Gunilla 

Ladberg (1990) menar att det skiljer sig åt i olika kulturer i syn på barns utveckling och 

tar ”trotsåldern” som exempel. Ladberg (1990) anser att i Sverige kanske ”trotsåldern” 

ses som något naturligt i barns utveckling men den kanske inte förekommer alls på 

samma uttalade sätt i andra kulturer på grund av en mängd olika faktorer. Detta för mina 

tankar fram till att det som Ladberg (1990) beskriver att ”trotsåldern” kanske inte 

förekommer på samma sätt i olika kulturer och detta kanske är en av anledningarna till 

att jag inte hittade så mycket information om ”trotsåldern” i mitt sökande. 

I andra kulturer tänker jag att de kanske använder andra definitioner av ”trotsåldern”, 

ord som kanske upplevs som mer förklarande av det som sker. Den danske psykologen 

Bent Hougaard (2004) anser att överhuvudtaget använda ett begrepp som trotsålder, då 

helt oberoende av vilken ålder det handlar om, kan vara missvisande då barnet inte alls 

har för avsikt att vara trotsigt. Hougaard (2004) menar att det enda barnet gör är att följa 

sin utveckling genom att få tillfredsställelse av behov och begär, enligt den nutida 

psykologen. 

2.1.3 Trotssyndrom 

De sätt barn visar sitt trots på kan te sig olika. Alfvén och Hofsten (2005) beskriver att 

det finns en spännvidd mellan ytterligheterna inåtvänt och tyst trots till ett utåtriktat och 

explosionsartat trots, men även olika former däremellan. Hur barn reagerar i 

trotsperioderna kan med andra ord variera. Barn är precis som vuxna olika till sättet att 

bete sig på bland annat beroende på temperament, men även arv och miljö är avgörande 

för beteendet. Att tala om en typisk 6-åring kan anses lika fel som att tala om en typisk 

36-åring (Alfvén & Hofsten, 2005). 

Med anknytning till min fråga vad trots är, så beror det ju lite på hos vem trotset 

utspelar sig eftersom jag uppfattar att Alfvén och Hofsten (2005) menar att 

trotsuttrycken ter sig olika hos olika barn. Chefspsykologen Aud Fossen (1983) menar 

att temperamentsfulla och viljestarka barn kan få riktiga raseriutbrott som anses som 

7

normalt beteende i utvecklingskrisen i två-årsåldern. Men om trotset blir ett fortsatt och 

återkommande beteende så kan det vara något annat än det normala trotset och istället 

ett tecken på svåra anpassningssvårigheter (Fossen, 1983). 

Det finns med andra ord en stor variation hur det ”normala” trotset yttrar sig. Men när 

det normala trotset går till överdrift och överstiger vad som är normalt så kan det 

vanliga trotset istället vara så kallat trotssyndrom. Socialstyrelsen (2004) förklarar att 

trotssyndrom (ODD), oppositional defiant order, utmärks av ett sammanhängande 

trotsigt, negativt och fientligt beteende mot personer i omgivningen. Detta syndrom 

utvecklas vanligen hos barn med ADHD. ADHD, attention deficit hyperactive disorder, 

är den mest identifierade diagnosen för beteendeproblem hos barn och brukar förklaras 

med uppmärksamhetsstörning och överaktivitet. (www.socialstyrelsen.se) 

Trotssyndrom var för mig ett obekant begrepp innan jag började min forskning i detta 

arbete. Visst förstod jag att barn kan vara mer eller mindre trotsiga men trotssyndrom 

hade jag aldrig hört talas om. Dock är det mer eller mindre vanliga trotset något annat 

än trotssyndrom. För att få diagnosen trotsyndrom så ska ett visst beteende ha uppvisats 

under en viss tid. Jens Driessen skriver i sitt examensarbete Telefoncoachning i KBT- 

behandling av normbrytande barn att för att få diagosen trotssyndrom så ska ett barn i 

minst sex månader ofta ha visat minst fyra av dessa beteenden: 

”Tappa besinningen, gräla med vuxna, trotsa eller vägra underordna sig vuxnas krav eller 

regler, förarga andra med avsikt, skylla på andra för egna misstag eller dåligt uppförande, vara 

lättretlig eller stingslig, uppvisa ilska eller förbittring, vara hämndlysten eller elak” (Driessen, 

2006 s. 2-3). 

Barn med trotsigt beteende är inte helt lätt att hantera för vuxna men hur vuxna bemöter 

har en avgörande roll. I socialstyrelsens kunskapsöversikt om ADHD (2002) beskrivs 

att det kan vara svårt för en del föräldrar att leva med ett barn som har ADHD, då 

speciellt om det har ett trotsigt beteende. Ett negativt bemötande från föräldrarna kan 

också vara en avgörande faktor för trotsets uppkomst hos ett barn med ADHD. Både arv 

och miljö spelar in i hur problem tar sig uttryck hos barn som har ADHD. Ett barn som 

protesterar mot krav med aggressiva utspel kan tvinga föräldrar i sociala situationer att 

finna sig i barnets beteende. Utspel kan få föräldrar att ge upp de krav de har och strunta 

i gränser av rädsla att utlösa ett nytt utspel. Det trotsiga beteende hjälper barnet att 

undvika ångestfyllda situationer och det trotsiga beteendet blir ett sätt att undkomma 

olustfylla känslor i andra sammanhang, vilket gör att trotsreaktionen upprepas vid fler 

tillfällen. (www.socialstyrelsen.se) 

8

Utifrån Alfvén och Hofsten (2005) så uppfattar jag att orsaker till trots kan se olika ut i 

barnets olika åldrar. Orsaker till trots hos det lilla barnet kan vara att barnet blir 

frustrerat när barnet inte klarar av att använda sina nyupptäckta utvecklingsförmågor. 

Medan trots hos det lite större barnet kan ha att göra med att barnet har mycket inre 

omvälvande känslor som kan leda till konlikter och aggressioner. Trots hos tonåringar 

kan vara uttryck för att försöka pröva på vuxenvärlden. Enligt Hougaard (2004) är det 

inte rätt att ens tala om trots utan menar att det är barnets behov och drifter som 

uttrycks. Alfvén och Hofsten (2005) beskriver trotsuttryck som något som finns hos 

barnet som en form av egenskap som jag uppfattat det. I socialstyrelsens (2002) 

beskrivning däremot så uppfattar jag att trots kan vara en konsekvens av bemötande då 

det beskrivs att ett negativt bemötande från föräldrar kan vara en faktor till trotsets 

uppkomst hos barn med ADHD. 

2.2 De relationella och punktuella perspektiven 

Moira von Wright som är docent har skrivit en artikel om Det relationella perspektivets 

utmaning (2002), som behandlar olika perspektiv på elevsyn. För att förtydliga vad som 

menas med det relationella perspektivet så ställs det i jämförelse med det punktuella 

perspektivet. Valet av perspektiv hos en lärare, med andra ord vad en lärare har för 

perspektiv på sina elever är av stor betydelse för relationen mellan dem men även för 

elevens utveckling menar Wright (2002). I ett relationellt perspektiv ser man människan 

och de handlingar hon utför utifrån de relationer och de sammanhang hon vistas i. 

Problem tillskrivs inte någon enskild individ utan betraktas som mellanmänskliga 

problem. I det relationella perspektivet är man inte en sjukdom utan man har en 

sjukdom. Det är i möten och relationer mellan människor som man blir någon, med 

andra ord i mötet upplever man vem någon annan är. I ett relationellt perspektiv intar 

läraren elevens perspektiv på så sätt att i mötet med eleven se vem eleven är och inte 

vad eleven är. I den mån man kan tala om elevens behov i det relationella perspektivet 

så är behov något som är bundet till ett sammanhang och inte något som finns hos 

eleven som den bär med sig. Wright (2002) beskriver att det relationella perspektivet ser 

vad som är möjligt att överkomma under omständigheterna som råder och detta utförs 

genom att mötas för att se vad som är bäst för individen. I det punktuella perspektivet 

ser man människan som en fristående individ där egenskaper och förmågor tillhör 

individen och dessa har inte något att göra med det sociala sammanhang som individen 

9

lever i. Personligheten härstammar endast ur människans inre. Om de problem som 

finns hos individen även får en diagnos eller ett namn så spelar det inte så stor betydelse 

vem individen är utan individens diagnos blir det centrala och vad individen kan bli 

utifrån sin diagnos. I ett punktuellt perspektiv ser läraren eleven utifrån en bedömning i 

förhållande till normen hur en elev ska vara. Elevens behov ses som tidsbestämda 

brister hos individen som ska rättas till så att behoven upphör att existera. Wright (2002) 

förklarar att det punktuella perspektivet upptäcker brister och vilka 

utvecklingsmöjligheter som finns med tanke på bristerna. (www.skolverket.se) 

Även fast Wrights (2002) artikel finns under området att arbeta med barn i behov av 

särskilt stöd och beskriver ett lärar- och elevförhållande så tänker jag mig, vare sig det 

handlar om särskilt stöd eller ej, att dessa olika perspektiv kan finnas i åtanke även i 

syn på mindre barn och då inte bara i lärar- och elevförhållande utan även i föräldrar- 

och barnförhållande. Vad skulle då dessa olika perspektiv ha för syn på mina frågor om 

trots och trots som egenskap eller konsekvens av bemötande? Jag tänker mig att det 

relationella perspektivet skulle se trots som en konsekvens av bemötande eftersom det 

relationella perspektivet ser människan och hennes egenskaper som något som uppstår i 

mötet mellan människor. Det punktuella perspektivet däremot skulle enligt min 

uppfattning se trots som en egenskap som finns hos barnet eftersom man tycker att 

individens egenskaper är bundna till den egna inre personen och att individens 

personlighet inte har någon påverkan från omgivningen. Det relationella perspektivet 

skulle kunna bindas ihop med socialstyrelsens (2002) åsikter om trots då dessa båda 

uppfattningar enligt mig ser trots som en konsekvens av bemötande. Medan Alfvén och 

Hofstens (2005) åsikter skulle kunna liknas med det punktuella perspektivet då jag 

uppfattar att dessa ser trots som främst en egenskap som finns hos barnet. 

2.2.1 Samspel mellan vuxna och barn 

Legitimerade barnpsykologen och familjeterapeuten Margareta Öhman (2003) har siktet 

inställt på samspelet mellan vuxna och barn i sin forskning. Öhman (2003) menar att när 

det allmänt talas om hur barn är så försvinner ofta spår av den enskilda individen. Det är 

lätt att barn får en typ av egenskap utifrån sin ålder och sitt beteende om vuxna börjar 

jämföra med hur ”andra barn” är istället för att respektera den individualitet som finns 

hos barn. I samvaro mellan barn och vuxna så uppstår det ständigt situationer där 

känslor väcks och kommer upp till ytan.Genom ett förhållningssätt som präglas av 

respekt och empati kan vuxna öka barns självkännedom genom att hjälpa barnet att sätta 

10

ord på barnets olika känslor. Att få en känsla bekräftad är ett sätt att få bekräftelse av sig 

själv menar Öhman (2003). Vuxna som inte ger barn chans att lära känna sina känslor är 

ofta själva rädda för att visa sina känslor. När barn i två-årsåldern börjar hävda sig 

själva med att visa känslor som aggression så är vuxnas bemötande av avgörande vikt 

för aggressionens fortsatta liv hos barnet. Om ett barn ofta hamnar i en motkamp med 

föräldern så kan detta leda till att barnets självkänsla kommer i kläm eller så leder det 

till att barnet får ett alltför aggressivt beteende där barnet ständigt är berett på kamp. 

Men om vuxna istället möter barn på ett lagom tillmötesgående sätt i medbestämmande 

så kan det sunda aggressiva som finns vara en hjälpande faktor i utvecklingen. Enligt 

Öhman (2003) är det med andra ord fostran och gränser från vuxna som avgör hur barn 

kommer att uttrycka sina fortsatta känslor genom livet. 

I jämförelse med det Öhman (2003) menar och med de relationella och punktuella 

perpektiven så uppfattar jag att båda perspektiven kan urskiljas här. I förhållande till 

min frågeställning om trots som egenskap eller konsekvens av bemötande så anser jag 

att det punktuella perspektivet kan liknas med det som Öhman (2003) beskriver, att en 

syn på barn som ofta jämför med hur andra barn är gör att barn lätt får en egenskap om 

de bryter mot normen. Det punktuella perspektivet ser egenskaper endast utifrån 

individen själv och att egenskaper inte har med omvärlden att göra. I det punktuella 

perspektivet är trots en egenskap hos barnet vilket jag tycker kan liknas med detta, ena 

synsätt som Öhman (2003) beskriver. Vad gäller det andra, relationella perspektivet 

som däremot ser människans beteende utifrån mötet mellan människor anser jag kan 

jämföras med det Öhman (2003) menar i påpekandet att den vuxne har stor betydelse 

för barnets uttryckta känslor. Enligt Öhman (2003) måste den vuxne möta barnet på ett 

riktigt sätt för att styra barnets fortsatta känsloutveckling och om detta inte sker kan den 

fortsatta känsloyttringen hos barnet få förödande konsekvenser. I det relationella 

perspektivet är trots en konsekvens av bemötande eftersom mötet mellan människor har 

en avgörande roll, detta menar jag kan liknas med det som Öhman (2003) beskriver om 

vikten av hur man bemöter barn. 

Alfvén och Hofsten (2005) beskriver att som förälder så är det lätt att känna sig 

misslyckad med sin uppfostran av ett motsträvigt barn. Ofta växlar vuxna i samspelet 

med barn från att vara stränga till att sedan ångra sin stränghet. Det kan även lätt bli så 

att vuxna och barn utvecklar en bråkvana i hemmet för att vuxna hela tiden ger barnet 

11

motstånd tillbaka. Att ge barn motstånd är bra men inte att alltid ge barn motstånd. 

(Alfvén & Hofsten, 2005). 

Å andra sidan är det inte heller bra att alltid vara till lags för sina barn. Jag uppfattar att 

många föräldrar kanske vill vara allt för sina barn men att bokstavligen också göra allt 

för sina barn är något helt annat. Hougaard (2004) beskriver det relativt nya fenomenet 

curlingföräldrar och förklarar att curlingföräldrar är föräldrar som sopar och röjer undan 

alla hinder i barnens väg. Hougaard (2004) anser att föräldrar inte kan älska sina barn 

för mycket men att mycket omsorg kräver ännu mer omsorg. Jag anser att barn måste få 

vissa gränser och insikten att barnet inte alltid kan få sin vilja fram. 

2.2.2 Gränssättning 

Psykologen Bengt Grandelius (1997) beskriver hur människan historiskt har ändrat sin 

syn på uppfostran. På 1970-talet började människor motsätta sig det auktoritära 

förhållningssättet till barn där vuxna använde både makt och hot i sin uppfostran. 

Grandelius(1997) beskriver att för att barn skulle lära sig veta hut så användes ibland 

även våld för att bokstavligen banka in vettet i barnen. Efter 1970-talets 

ställningstagande så började istället ordet auktoritet att användas i samröret med barn. 

Ordet auktoritet istället står för betydelsefull och tydlig förebild, som enligt Grandelius 

(1997) inte har något som helst att göra med maktutövande. Att sätta rimliga gränser är 

något som har med auktoritetens förehavanden att göra. Att få gränser satta för sig som 

barn hjälper enligt Grandelius (1997) till i växandet och bör upplevas för att barnet ska 

få känslan av att barnet är någon i förhållande till andra människor. Gränser hjälper 

även till i utformandet av barnets jag på så sätt att barnet förstår att dess vilja inte alltid 

är någon annans lag, då barnet inser att det även finns andra viljor hos andra människor. 

Grandelius (1997) beskriver att vid tre-årsåldern kan barn börja bli medvetna om saker 

som barnet får och som barnet inte får. Nejsägande ifrån föräldrar kan snappas upp av 

barn och detta nejsägande kan bli en del av barnets eget sätt att markera sig självt 

genom att även barnet börjar säga nej. Enligt Grandelius (1997) kan många föräldrar 

tyvärr vara rädda för att sätta gränser för att gränserna på något sätt ska hämma eller 

nedtrycka barnets person. Grandelius (1997) menar att inget kan göra ett barn så rädd 

som en vuxen som vänder barnet ryggen till. Om en vuxen gör det blir det en sorts 

kränkning som gör att barnet kan få för sig att det inte är önskat. Grandelius (1997) 

påpekar att när en vuxen kan säga nej till ett barn så betyder det mer för barnet den 

gången som en nej-person istället säger ja. Då är det verkligen värt något för barnet den 

12

gången som den vuxne ger sitt medgivande till något. Grandelius (1997) menar det är 

ett ständigt övervägande då den vuxne å andra sidan inte får bli en sorts gränspolis som 

ständigt sätter stopp för barnets prövande. Grandelius (1997) anser att när barn vill tänja 

på gränser i utforskandet av sin egen person så måste det ju finnas gränser att tänja på. 

Att trotsa och pröva sina muskler mot en vuxen är just ett försök att tänja på gränser. 

(Grandelius, 1997). 

Här tänker jag att det punktuella perspektivet skulle kunna bindas ihop med det 

auktoritära förhållningssättet till barn som Grandelius (1997) beskriver. Det punktuella 

perspektivet intresserar sig för barns behov som en form av brist som ska rättas till och 

det auktoritära förhållningssättet använder makt för att rätta till ”felen” hos barnet. 

Dessa båda synsätt ser inte bemötande som en avgörande del i barns utveckling, utan ser 

de fel som finns hos individen endast på grund av individen själv. Med andra ord tänker 

jag mig att trots ur dessa båda liknande synsätt skulle ses som en egenskap som finns 

hos individen, som behöver rättas till och inte som en konsekvens av bemötande. Det 

relationella perspektivet däremot skulle bättre kunna bindas ihop med begreppet 

auktoritet, i samröret med barn. Där auktoriteten är en förebild som sätter rimliga 

gränser för barnets utforskande i världen. Som Grandelius (1997) menar så blir 

trotsandet ett sätt för barnet att testa de satta gränserna på. Utan gränser inget trots, 

därför skulle ett relationellt perspektiv kunna liknas med det som beskrivs här att trots 

blir en konsekvens av bemötande. Om det inte fanns några satta gränser så skulle det 

heller inte finnas några gränser att trotsa emot och därmed inget trots. 

Det finns andra teorier om att barn verkligen testar de gränser som vuxna sätter. 

Hougaard (2004) menar att det kan verka som om barn prövar vuxnas gränser, men 

menar att för att ett litet barn ska kunna göra det så måste barnet kunna tänka abstrakt. 

Med andra ord att barnet medvetet skulle trotsa den vuxnes gränser. Enligt Hougaard 

(2004) fungerar det inte så eftersom små barn inte kan tänka abstrakt. Hougaard (2004) 

anser istället att det borde talas om ett överskridande av gränser för att små barn inte 

förstår de gränser vuxna sätter utan överskrider dem med sin upptäckarglädje för att 

stilla sin lust och inte för att gå emot den vuxne. Med andra ord uppfattar jag att 

Hougaard (2004) anser att det inte finns något trots hos det lilla barnet och att trots då 

heller inte är en konsekvens av bemötande. 

13

2.3 Utvecklingsteorier 

Det finns olika teorier om hur människans utveckling sker. Philip Hwang, professor i 

psykologi och Björn Nilsson (2003), universitetslektor i socialpsykologi beskriver att 

vid forskning om människans utvecklig arbetar forskare främst med fyra frågor för att få 

kunskap om ämnet. Frågorna behandlar arvet och miljöns betydande i utvecklingen, om 

utvecklingen sker jämnt gradvis eller språngvis i stadier, betydelsen av tidiga och senare 

erfarenheter i utvecklingen och om utvecklingen är generell eller individuellt inriktad. 

(Hwang & Nilsson, 2003). 

Tetzchner (2005) menar att den mest grundläggande frågan som rör människans 

utveckling anses vara förhållandet mellan arvets och miljöns betydande. De olika teorier 

som finns om människans utveckling måste ta hänsyn till att människan är en biologisk 

varelse som växer och frodas och utvecklar olika egenskaper utifrån arv men även 

beroende på sin fysiska, sociala och kulturella miljö enligt Tetzchner (2005). Arvet är 

de gener individen ärver från sin moder och fader. Den fysiska miljön är alla kemiska 

och fysiska krafter som påverkar individen. Den sociala och kulturella miljön är de 

människor individen umgås och lever med, en miljö som även innefattar större 

samhälleliga och kulturella sammanhang (Tetzchner, 2005). Om det nu är så att 

människan påverkas av både arv och miljö så tänker jag mig att trots skulle kunna 

betraktas både utifrån en egenskap och som en konsekvens av bemötande. 

2.3.1 Psykoanalys 

Hwang och Nilsson (2003) beskriver att psykoanalytikern Sigmund Freud (1856-1939) 

tillhörde den psykodynamiska skolan där människans sätt att vara ses utifrån olika 

krafter som finns inom individen. Bränslet som driver hur människan beter sig, känner 

sig och försvarar sig är omedvetna krafter. I ett psykodynamiskt perspektiv framhävs 

betydelsen av erfarenheter och konflikter under barndomen, då dessa spelar stor roll i 

människans vuxna liv. I den psykoanalytiska teorin, som grundades av Freud, anses 

omedvetna drifter och motiv styra människans utveckling. De drifter som Freud 

underströk var sexuella och aggressiva drifter och som Freud ansåg behöver 

tillfredsställelse så fort som möjligt. Dessa drifter ansåg Freud vara starkare än sociala 

behov, drifter som Freud ansåg inte var acceptabla av samhället.Vad gäller vår 

personlighet så delade Freud upp den i tre byggstenar bestående av detet, jaget och 

överjaget. Detet skickar ut omedvetna impulser till att tillfredsställa människans drifter 

14

och behov. Jaget utvecklas när barnet inser att det inte kan få sin vilja fram med en gång 

utan att barnet måste ta hänsyn till andra människor och deras jag och viljor. När 

överjaget har utvecklats kan barnet själv skilja mellan rätt och fel. Freud beskrev 

barnets utveckling i olika faser där varje fas har behov som hänförs till olika 

kroppsdelar. Vid varje fas verkar barnets förhållande med föräldrarna in på utformandet 

av barnets personlighet. Hwang och Nilsson (2003) anser att Freud menade att 

människan har en mängd fysisk och psykisk energi att hushålla med i varje fas. Om för 

mycket energi skulle slösas i en fas på till exempel konflikter som inte blir lösta så blir 

det mindre energi kvar till nästa utvecklingsfas. Vilket i slutändan kan leda till att barnet 

som vuxen kanske inte kan klara av de enkla konflikter som kan finns i vardagen 

(Hwang & Nilsson, 2003). 

Jerlang med flera (2006) beskriver att Freud ansåg att samspelet mellan detet, jaget och 

överjaget har en stor betydelse för människans konfliktlösning. Jaget är mest styrande i 

detta arbete men om konflikterna blir för svåra att lösa så har jaget hjälp med denna 

konfliktlösning i form av olika försvarsmekanismer. Det första som 

försvarsmekanismerna gör är att bearbeta ångest. De försvarmekanismer människan har 

är bortträngning, reaktionsbildning, projektion, fixering och sublimering. 

Bortträngningen tränger bort människans obehagliga känslor och minnen. 

Reaktionsbildningen omvänder en känsla till dess motsats, till exempel ilska till glädje. 

Projektion innebär att människan för över sina känslor på någon annan för att de då blir 

lättare att hantera. Fixering innebär att människan stannar i ett visst utvecklingssteg på 

grund av ångest att gå vidare i utvecklingen. Regression innebär att människan psykiskt 

går tillbaka i utvecklingen dit människan känner sig trygg. Sublimering är om jaget 

lyckas leda energi från det som från början skapade ångesten till något mera 

tillfredsställande (Jerlang m fl, 2006). 

Sigmund Freud (2001) menade att vad gäller viljans uppkomst så är det i anala fasen när 

barnet är 1 ! - 3 år som barnet börjar hävda sin egen vilja genom att göra sina behov 

eller att inte göra dem. Att barnet håller tillbaka sina behov ses som ett tecken på 

viljeyttring, trots och envishet (Freud, 2001). 

Författaren Ole Schultz Larsen (1994) menar att i samma veva när barnet är i den 

åldern där barnet har sina anala lustupplevelser brukar vuxna börja med 

renlighetsträning hos barnet. Då kan det uppstå en maktkamp mellan barnet och den 

vuxne där barnet vill bestämma över sin egen avföring (Schultz Larsen, 1994). 

15

Jag uppfattar det som att Freud skulle säga att trots hänger ihop med barnets 

viljeyttringar i anala fasen i åldern 1 ! - 3 år där barnet börjar hävda sin vilja genom att 

hålla tillbaka sin avföring i samband med potträning. 

2.3.2 Psykosocial teori 

Jerlang med flera (2006) beskriver att psykologen Erik Homburger Erikson (1902-1994) 

jobbade och spann vidare på Sigmund Freuds teori. Dock hade Erikson en inriktning 

mer åt det psykosociala hållet, med andra ord hur vi samspelar och anpassar oss till vår 

omgivning. Erikson såg människans utveckling som en del av tre olika 

organisationsprocesser. Den första processen betecknas av att människan är ett 

biologiskt väsen med kroppens organiska väsen som styr människans fysiska 

utveckling. Den andra att människan är ett jag-väsen, som Erikson kallade ego, som styr 

den psykiska utvecklingen och den tredje att människan ingår i en omvärld som styr den 

sociala utvecklingen. Erikson delade in människans utveckling i åtta olika faser från 

spädbarnsålder till ålderdom. Där varje ålder innehåller en kris som bör lösas, en 

existens-kris, därför går Eriksons teori ibland under namnet kristeori. Kriserna 

uppkommer bland annat som ett resultat av nya drifter hos människan. Det är jagets 

(egots) uppgift att lösa dessa kriser för då utvecklas identiteten, det vill säga människans 

upplevelse av sig själv. Även omgivningen har stor del i krisbearbetningen eftersom 

människan konfronteras med sin omgivning och de krav som ställs i takt med 

utvecklingen, till exempel de olika krav föräldrar har på sina barn (Jerlang m fl, 2006). 

Hwang och Nilsson (2003) menar att de åtta faserna i vår utveckling med tillhörande 

kriser och utgång i vinst eller förlust beskrivs så här av Erikson. I den första fasen som 

är från 0 – 1,5 år så ställs barnet inför krisen tillit kontra misstro. Andra fasen är från 1,5 

– 3 år där krisen handlar om autonomi mot tvivel. Tredje fasen mellan 3 – 6 år utmärks 

av initiativ eller skuld. Fjärde fasen är under åren 6 – 12 år och då handlar krisen om 

aktivitet mot underlägsenhet. Från åren 12 – 20 så står krisen mellan identitet och 

identitetsförvirring. Även åren från 20 upp till ålderdomen utmärks av kriser som måste 

lösas på vinst eller förlust och vad det bär med sig (Hwang & Nilsson, 2003). 

Jerlang med flera (2006) beskriver att Erikson hävdar att i andra fasen, 

småbarnsperioden 1,5 - 3 år, har existenskrisen sin utgång i självständighet eller skam 

och tvivel. I åldern 1,5 – 3 år har barn mycket vilja vilket gör att när barnet är i denna 

ålder så kan det bli en krävande period för familjen. Föräldrar ska ge barn utmaningar 

16

som är lagom för barn att klara av. Om ett barn löser utvecklingskrisen i det här stadiet 

så känner barnet att det ”kan själv” men om barnet inte löser krisen så leder det till att 

barnet känner skam och tvivel på sig själv (Jerlang m fl, 2006). 

Erik Homburger Erikson (2004) menar att småbarnsåldern, som han även kallar anala 

fasen, och dess kris mellan autonomi eller skam och tvivel leder till, om konflikten löser 

sig att barnets egen vilja gryr. I krisen i småbarnsåldern står barnet mellan beroende och 

oberoende, där barnet kan välja att lyda någon annans vilja eller välja att följa sin egen 

vilja (Erikson, 2004). 

Erikson tolkar jag som att han skulle säga att trots är en existens-kris i 

småbarnsperioden, en kris som har en utgång i självständighet eller skam beroende på 

hur den löser sig. Även om Erikson har en psykosocial inriktning som ser att vi 

utvecklas i samspel med omvärlden så förstår jag Erikson som att trots är en 

existenskris som finns hos barnet. 

2.3.3 Humanistisk småbarnspsykologi 

Hwang och Nilsson (2003) beskriver Daniel Stern (1934-) som en psykiater med 

huvudinriktning på spädbarnsforskning. Sterns fokus ligger på att försöka få fram hur 

det lilla spädbarnet upplever sig självt men även andra människor i sin omvärld. Enligt 

Hwang och Nilsson (2003) ser Stern samspelet mellan människor som en stor 

bidragande del i människans utvecklingen. Människans själv har sin grund i samspel 

med andra människor och utvecklingen av självet går hand i hand med relationer till 

andra. Barnets utveckling beskrivs i form av en linjeutveckling som följer med från 

livets början till livets slut. Stern beskriver fem olika typer av känslor av självet i 

barnets utveckling. Dessa olika känslor av självet hänger kvar hela livet, en ny känsla av 

själv ersätter med andra ord inte en annan utan alla känslor av själv följer människan 

hela livet. Därför använder Stern utvecklingslinjer i beskrivningen av sin syn på 

människans utveckling (Hwang & Nilsson, 2006). 

Jerlang med flera (2006) beskriver att Stern menar att de fem olika typerna av 

självupplevelse i barns utveckling även har relaterandeområden. Det innebär att varje ny 

känsla av själv hos barnet innebär ett nytt sätt att relatera och förhålla sig till sin 

omvärld med de erfarenheter barnet beskaffat sig i och med en ny känsla av själv. 

Redan före födseln har barnet påbörjat sitt samspel med sin moder och när barnet är fött 

så är barnet redan kompetent nog att ge sig in i relationer. Barnets självständighet är en 

17

medfödd förmåga som kan iakttas i ögonblicket när ett litet spädbarn vrider bort sitt 

huvud från sin mammas blick. Anknytning och autonomi anses som något som 

människan pendlar mellan hela livet (Jerlang m fl, 2006). 

Psykologerna Marianne Brodin och Ingrid Hylander (1997) menar att Stern anser att 

människans självständighet är under förändring och utveckling hela livet. Tillit och 

självständighet finns hos människan i ständig växelverkan. Det finns inte några 

speciella utvecklingsuppgifter som människan går igenom i en viss period utan 

utvecklingsuppgifter följer med människan som en ständig följeslagare genom livet. Det 

är inte först i den så kallade ”trotsåldern” som barn börjar visa sin viljeyttring och 

självständighet utan barns vilja och självständighet visas redan när barnet är ett litet 

spädbarn och bryter ögonkontakten med sin mamma (Brodin & Hylander, 1997). 

Legitimerade psykologen och psykoterapeuten Leif Havnesköld (1997) menar att Stern 

anser att i och med att barnet erövrar en ny känsla av själv så kommer barnet även in i 

lite av en kritisk period. För att den nya utvecklingen gör att barnet behöver anpassa sig 

självt till ett nytt interaktionsområde som innebär förändring. I takt med att barnet själv 

förändras, förändras även samspelet med omvärlden vilket kan leda till konflikter. 

(Havnesköld, 1997). 

Jag tolkar Stern som att han skulle säga att trots är ett uttryck för barnets självhävdelse 

efter att ha erövrat en ny känsla av själv i det aktiva samspelet med omgivningen. Trots 

för Stern uppfattar jag som en inre känsla av själv som kommer till uttryck men även en 

konsekvens av bemötande då Stern tillskriver samspelet och det interaktionistiska stor 

betydelse. 

2.3.4 Utvecklingsekologi 

Hwang och Nilsson (2003) beskriver Urie Bronfenbrenners (1917-2005) bakgrund som 

en psykolog med forskningsinriktning på barns utveckling i olika kulturer. Runt 1980- 

talet så presenterade Bronfenbrenner sitt utvecklingsekologiska perspektiv som innehar 

en mening att titta på miljöns inflytande på individens utveckling (Hwang & Nilsson, 

2003). 

Psykologen och författaren Bengt-Erik Andersson (1986) påpekar att Bronfenbrenner 

lade fram den utvecklingsekologiska modellen med fyra olika system på olika nivåer, 

som kallas för mikro-, meso-, exo-, och makrosystemet för att föra fram sitt perspektiv. 

18

De olika systemen innefattar de olika miljöer människan lever i eller har kopplingar till 

och som alla påverkar människan (Andersson, 1986). 

Hwang och Nilsson (2003) framhäver att Bronfenbrenner även påpekat ett femte, 

kanske mindre känt, system som finns med i det utvecklingsekologiska perpektivet och 

som kallas för kronosystemet. Detta system handlar om tid. Tiden gör att både miljön 

och individen förändras, vilket är viktigt att tänka på i förståelsen av hur systemen 

påverkar människan och dess utveckling, men även hur människan i sin tur påverkar 

systemen (Hwang & Nilsson, 2003). 

Tetzchner (2005) menar att Bronfenbrenner framhävt att de olika systemen har samband 

på så sätt att det som händer i ett system hänger samman med det som händer i ett annat. 

Det system som står ett barn närmast är mikrosystemet och som är den närmiljö barnet 

växer upp i och där barnets närmaste relationer finns, framförallt familjen. När ett barn 

växer upp blir även dagis, skola och vänner olika delar i mikrosystemet. För att 

människan ska må bra är det viktigt att mikrosystemet fungerar. Dessa olika delar i 

mikrosystemet bildar i relation till varandra ett nytt system, mesosystemet. Nästa system 

exosystemet, utgör ett mer utvidgat system som ett barn själv inte direkt ingår i men 

som är en del av föräldrarnas miljö, som till exempel arbete och socialt liv som indirekt 

påverkar barnet. Makrosystemet är ett ännu större system och utgör det samhälle 

människan lever i, med den politik som bedrivs och den kultur som finns i just det 

samhället (Tetzchner, 2005). 

Jag tolkar Bronfenbrenner som att han menar att trots främst är en konsekvens av 

bemötande då Bronfenbrenner anser att människan utvecklas med påverkan från sin 

miljö. Då tänker jag att man kan förstå trotset som ett uttryck emot omvärlden eftersom 

barnet då är i mötet med omvärlden. Jag tror att Bronfenbrenner skulle tolka trots som 

en konsekvens av bemötande främst från miljön närmast barnet, mikromiljön. 

2.3.5 Waldorfpedagogik 

Grundaren av waldorfpedagogiken Rudolf Steiner (1861-1925) hjälpte i sitt arbete till 

att föra fram den antroposofiska rörelsen. I samma veva som första världskrigets 

framfart och i förödelsen förde Steiner fram tankar i Tyskland om en ny samhällssyn 

med tre självständiga men ändå samverkande områden. Med näringsliv, rättsliv och 

skolväsen i fokus. Vad gäller skolväsendet så ville Steiner att alla skolor skulle vara 

skilda från staten. En person som nappade på Steiners förslag om den fria skolan var 

19

antroposofen Emil Molt som var direktör för cigarettfabriken Waldorf-Astoria i 

Stuttgart. Molt erbjöd Steiner att undervisa fabriksarbetarnas barn. År 1919 grundades 

den första waldorfskolan och Steiner förde in antroposofin i waldorfskolan. Steiner 

ansåg att den uppfostran och pedagogik som var aktuell på Steiners tid var alltför 

materialistisk och Steiner ville istället ha en pedagogik och livssyn med utgångspunkt 

ur människans inre, andliga, själsliga väsen och behov (Steiner, 1994). 

I Steiners beskrivning av människan delade Steiner in människans utveckling i olika 

sjuårsperioder, 0-7 år är första perioden. Steiner såg tanke, känsla och vilja som centrala 

delar i utvecklingen (Steiner, 2004). 

Steiner (1994) menade att i början av första sjuårsperioden är barnets själsliv stängt för 

yttervärlden och då gör barnet precis som det själv vill och finner sig inte i det som den 

vuxne vill med det. Människan är ett imiterande efterhärmande väsen i början av sin 

utveckling och det är något som inte en uppfostran kan styra utan barnet härmar den 

vuxne, barnet gör som den vuxne gör och inte som den vuxne säger att den vill att 

barnet ska göra (Steiner, 1994). 

Doktor Karl König (1984) menar att Rudolf Steiner har beskrivit en andlig form av 

process som ligger bakom trotsperiodens skeende där det beskrivs att barnets 

medvetande finns som en aura, tillhörande högre världar, svävande kring barnet under 

barnets första levnadsår men när denna aura tränger in i barnet upplever barnet sitt jag- 

medvetande och från denna tidpunkt kan barnet uppleva sig själv som ett eget jag 

(König, 1984). 

Jag tänker mig att Steiner skulle säga att trots främst är ett uttryck för den nyfunna 

upplevelsen av jaget där barnet trotsar genom att visa sin egen vilja och identitet. 

2.4 Preciserad frågeställning 

Med koppling till min fråga om trots är en egenskap, punktuellt perspektiv, eller om 

trots är en konsekvens av bemötande, relationellt perspektiv, så finns det olika svar 

beroende på vilken teori man har om utveckling. I de olika utvecklingsteorier jag här 

presenterat så tolkar jag det som att Freud, Erikson och Steiner skulle inta ett punktuellt 

perspektiv i den här frågan medan Bronfenbrenner skulle inta ett relationellt perspektiv. 

Stern anser jag skulle stå mellan båda perspektiven och både se trots som egenskap och 

som konsekvens av bemötande. 

20

3. Metod 

3.1 Kvalitativ undersökning 

Jag har valt att använda mig av en kvalitativ forskningsmetod i mitt arbete. Den 

kvalitativa metoden är lämplig då forskaren först och främst vill få en djupare insikt i 

det forskaren studerar. Den kvalitativa metoden går inte ut på att få fram en generell 

giltighet om det som undersöks utan istället att forskaren ska öka sin egen förståelse för 

problemet (Holme & Solvang, 1996). Mitt syfte handlar främst om att fördjupa min 

egen förståelse för begreppet trots och dess uppkomst. 

3.1.2 Hermeneutik 

Den vetenskapliga inriktning inom den kvalitativa forskningen som jag använt mig av 

är hermeneutik. Hermeneutik är en tolkningslära där forskaren går tillväga på så sätt att 

den studerar, tolkar och sedan försöker förstå. Hermeneutiken är ofta en litteraturstudie 

där forskaren tolkar det skrivna språket i olika texter. Forskarrollen beskrivs som öppen 

men subjektiv (Patel & Davidsson, 2003). Vid starten på den här resan så hade jag lite 

insikt i vad trots stod för men jag hade ingen bred förförståelse av detta begrepp eller 

egen erfarenhet av begreppet genom egna barn eller så. Den öppna forskarrollen har jag 

praktiserat genom att jag har läst och tolkat litteratur om vad begreppet trots kan stå för. 

Men även vad jag funnit att några av 1900-talets utvecklingsteorier med tillhörande 

teoretiker skulle se på mina frågor om trots och trots som egenskap eller konsekvens av 

bemötande. De teorier jag har inriktat mig på är psykoanalysen med teoretikern 

Sigmund Freud, psykosocial teori med teoretikern Erik Homburger Erikson, 

humanistisk småbarnspsykologi med teoretikern Daniel Stern och utvecklingsekologi 

med teoretikern Urie Bronfenbrenner. 

I Ulrika Lundqvist och Susanne Österbergs (2007) C-uppsats Passiva flickor aktiva och 

aktiva pojkar?: en jämförande studie av genusstereotyper i bilderboken, använder de 

sig av hermeneutik. De framhäver att hermeneutik är en tolkningsstudie som lämpar sig 

för studiet av sociala situationer och individuella problem där målet är att få förståelse. 

Syftet med deras studie var att jämföra hur flickor och pojkar framställs med 

genusstereotypa drag i både bild och text i bilderböcker. Därför tolkade de inte bara text 

utan gjorde även tolkning av bilder i sitt arbete (Lundqvist & Österberg, 2007). Sociala 

situationer och individuella problem där den hermeneutiska metoden lämpar sig är även 

21

faktorer som jag i viss mån forskar om i mitt arbete där jag använder denna 

hermeneutiska metod. 

3.1.3 Kvalitativ intervjumetod 

Jag har även valt att sätta mig in i var den antroposofiska waldorfpedagogiken med 

teoretikern Rudolf Steiner skulle ställa sig i mina frågor om trots. För att få insikt i detta 

har jag förutom att tolka litteratur gjort tre kvalitativa intervjuer med personer väl 

bekanta med waldorfpedagogiken och antroposofin. Kvalitativa intervjuer går ut på att 

intervjuaren ställer frågor som ger den intervjuade chans att svara på frågorna med 

utrymme (Patel & Davidsson, 2003). Vid intervjuerna ställde jag relativt få men öppna 

frågor där de personer jag intervjuade hade stort utrymme att svara på frågorna. 

3.2 Urval 

Valet av personer att intervjua gjordes utifrån frågeställningen var waldorfpedagogiken 

och dess grundare antroposofen Rudolf Steiner skulle stå i mina frågor om trots och 

trots som egenskap eller konsekvens av bemötande, därför valde jag att intervjua tre 

personer väl bekanta med waldorfpedagogiken och antroposofin. Alla tre personer har 

jag på något sätt kommit i kontakt med under min utbildning och jag ansåg dem alla tre 

som högst relevanta att intervjua i förhållande till min frågeställning. Mina tidiga 

funderingar i min forskning om att eventuellt intervjua föräldrar och pedagoger i 

kommunal förskola föll bort då jag främst gjorde intervjuer för att få reda på 

waldorfpedagogikens och Rudolf Steiners ståndpunkter i mina funderingar. Men då jag 

även frågade de personer jag intervjuade om deras egna personliga åsikter i mina frågor 

och inte bara ur antroposofisk synvinkel så fick jag även med intervjupersonernas 

personliga synpunkter på trots. 

3.3 Forskningsetik 

Två olika aspekter i forskning handlar om frivilligt medgivande från intervjupersoner 

om deras deltagande och även deras anonymitet (Rosenqvist & Andrén, 2006). De 

personer jag tillfrågade om de ville ställa upp på intervjuer hade alla rätt att tacka nej, så 

blev dock inte fallet utan alla tre valde att ställa upp på intervju. Vad gäller deras 

anonymitet så är det något som ska garanteras att intervjupersonerna ska vara. 

22

3.4 Tillförlitlighet och relevans 

Tillförlitligheten menas med hur pass man kan lita på resultaten i en rapport. 

(Rosenqvist & Andrén, 2006). Tillförlitligheten hos de tre intervjupersonerna anser jag 

hög eftersom de alla tre är väl bekanta med waldorfpedagogiken och har varit aktiva 

inom den i många år. Vad gäller min litteraturtolkning så har jag använt mig av 

vetenskapliga böcker där jag redovisat de källor jag använt mig av. Jag har även använt 

mig av en del andrahandskällor, vilket kan göra att mina egna tolkningar om de olika 

teoretikerna i viss mån kan bygga på andras tolkningar om teoretikerna. 

3.5 Genomförande 

Två stycken av intervjuerna gjordes i arbetsmiljö och den resterande i hemmiljö, då den 

resterande intervjun gjordes med en person som är pensionerad. Alla intervjuer 

bandades med diktafon och har efteråt transkriberats. Att göra en transkription är att 

ordagrannt skriva av det som sägs i en intervju, inklusive pauser och så vidare 

(Rosenqvist & Andrén, 2006). Var och en av intervjuerna tog ungefär en timma. 

3.6 Intervjufrågor 

Jag delade in intervjuerna i tre delar för att tydliggöra dem så mycket som möjligt för de 

personer som intervjuades. Jag gjorde en enkel uppställning på ett papper där jag ritat 

upp tre olika delar med ämnen intervjun skulle beröra. Dels för att göra det så tydligt för 

de intervjuade som möjligt men även för mig att skilja på deras egna personliga åsikter 

och waldorfpedagogikens och Rudolf Steiners teorier i frågan. Eftersom jag frågade 

utifrån både personlig och antroposofisk synvinkel. 

Första delen: Ur personlig synvinkel 

Fråga 1: Vad är trots? 

Fråga 2: Är trots en egenskap eller en konsekvens av bemötande? 

Andra delen: Ur antroposofisk synvinkel 

Fråga 3: Var står waldorfpedagogiken och Rudolf Steiner i frågorna om vad trots är och 

om trots är en egenskap eller en konsekvens av bemötande? 

23

I denna del av intervjun fick intervjupersonerna även tillägga om de visste något om hur 

de andra teoretikerna jag använt mig av i min undersökning skulle ställa sig i mina 

frågor om trots, här delgav jag intervjupersonerna hur jag hade uppfattat teoretikerna. 

Fråga 4: Hur skulle Sigmund Freud, Erik Homburger Erikson, Daniel Stern och Urie 

Bronfenbrenner ställa sig till mina frågor om vad trots är och om trots är en egenskap 

eller en konsekvens av bemötande och kan Rudolf Steiner jämföras med dessa 

teoretiker i mina frågor om trots och isåfall hur? 

Tredje delen: Ur relationellt och punktuellt perspektiv 

Synpunkter på Moira von Wrights artikel om Det relationella perspektivets utmaning 

(2002). 

Fråga 5: Hur kan frågan om trots som egenskap eller som konsekvens av bemötande 

ses ur ett relationellet och punktuellt perpektiv? 

Med hänvisning till att Wrights (2002) artikel placeras tidigt i denna uppsats så vill jag 

förklara anledningen till varför frågor om artikeln placerades sist i intervjun. Detta 

gjordes för att få intervjuerna så tydliga som möjligt. Där jag från början var ute efter 

personliga åsikter hos de jag intervjuade och sedan frågade efter åsikter ur antroposofisk 

synvinkel ville jag inte blanda in ytterligare perspektiv, relationellt och punktuellt 

perspektiv. Utan frågade därför efter åsikter om dessa perspektiv allra sist. Här var dock 

förutsättningarna lite olika vilket kan vara både för- och nackdelar. Då en ”gammal” 

kunskap både kan vara stabil men på samma sätt orubblig. Medan en ”nyfunnen” 

kunskap kan vara nytänkande men på samma sätt vacklande. Intervjuperson A kände 

redan till artikeln och känner även personen som skrivit artikeln. Person B fick läsa 

artikeln i lugn och ro och mailade mig sina synpunkter efteråt. Person C fick en kort 

förklaring av artikeln på plats vid intervjuns genomförande. 

24

3.7 Introduktion av informanterna 

Informant A har från början en psykologutbildning bakom sig och sedan 1970-talet har 

personen arbetat företrädesvis inom läkepedagogiken. Informant A förklarar 

läkepedagogiken som en antroposofisk pedagogik som liknar waldorfpedagogiken men 

som inriktar sig på barn med svårigheter, där barnens behov ses ur ett brett och djupt 

perspektiv. Informant A lärde sig läkepedagogiken genom en personlig handledning 

under tio års tid utav en av pionjärerna för läkepedagogiken i Sverige. Informant A har 

tjugo års erfarenhet av att vara läkepedagog i waldorfskoleområdet men har även varit 

handledare, pedagogisk konsult, ägnat sig åt skolpsykologiska uppgifter, utredningar 

och konfliktlösningar inom waldorfskoleområdet. Informant A har även erfarenhet av 

det kommunala förskole- och grundskoleområdet och har även varit aktiv utanför 

Sveriges gränser i sitt yrke. För tillfället är informant A verksamhetsansvarig för en 

läkepedagogisk särskoleverksamhet, vilket gör att informant A nu mest ägnar sig åt 

arbetsrättsliga frågor men utövar fortfarande sitt egentliga yrke till viss del i form av 

handledning inom läkepedagogiken. 

Vid intervjun med informant A så rekommenderades jag av informant A att intervjua 

informant B. Men jag själv hade redan fått upp ögonen för informant B då Informant B 

skrivit en artikel om samma ämne som jag valt att skriva uppsats om. Informant B är 

inte ifrån Sverige men utbildade sig dock till lärare här i Sverige och är nu pensionerad 

efter tjugoett år i yrket. Under informant B:s tid som verksam arbetade informant B 

oftast med barn mellan tre och sju år, vid enstaka tillfällen med 2 ! åringar, i 

barngrupper med cirka 15-17 barn. 

I informant C:s unga år fanns en vision om att jobba med olika konstnärliga förmågor 

men även att jobba med människor. När informant C var i tjugoårsåldern föll valet på 

att utbilda sig till förskollärare. Informant C:s möte med waldorfpedagogiken 

resulterade i att informant C tio år efter sin statliga förskollärarutbildning påbörjade en 

waldorfförskollärarutbildning. Informant C har arbetat som waldorfförskollärare i 

många år men även som förskolechef på ett föräldrakooperativ. Informant C är nu 

kursansvarig för en högskoleutbildning med antroposofisk inriktning. 

25

4. Resultat 

Efter transkribering av intervjuerna så har jag gjort en mer utförlig sammanfattning av 

alla tre intervjuer där jag även plockat ut tillhörande citat och detta har jag placerat 

längst bak i uppsatsen (Se bilagor nr.7 s. 31-36 ) Jag har även gjort en kortare 

intervjusammanställning av resultaten i mina intervjuer som följer här nedan. 

4.1 Intervjusammanställning 

När det gäller mina frågor om vad trots är och om trots är en egenskap eller en 

konsekvens av bemötande så är alla tre informanters personliga åsikter att trots är ett 

uttryck för det egna jaget och den egna individualiteten. Informant A hävdar att den 

dock ser trots ur en antroposofisk synvinkel för att förstå vad trots är för fenomen. 

Informant A och B anser båda att trots är något som finns hos barnet fast de båda vill 

helst inte använda ordet egenskap i fråga om trots. Informant A benämner hellre trots 

som jag-uttryck eller utvecklingssteg. Om informant A tvunget måste tala om trots som 

egenskap som använder informant A isåfall begreppet tillfällig egenskap. Informant B 

använder också ordet utvecklingssteg men även självhävdelse i fråga om trots. Om 

informant B i nödfall skulle benämna trots som en egenskap så skulle informant B 

använda begreppet åldersspecifik egenskap. Både informant A och B hävdar att trots 

inte är en konsekvens av bemötande men båda menar att trots kan förvärras genom fel 

bemötande. Informant C anser att trots inte bestämt kan benämnas som varken som 

egenskap eller som konsekvens av bemötande utan informant C menar att beroende på 

vilket synsätt man har så kan man säkert upptäcka att trots både kan vara en egenskap 

och en konsekvens av bemötande. 

Vad gäller Steiners åsikt i frågan så anser alla tre informanter att de uppfattat att 

Steiners åsikt om trots har med barnets utveckling att göra men ingen av dem har 

noterat att Steiner använder sig av exakt ordet trots. Informant A och B uttalar båda att 

de uppfattat Steiner som att trotset specifikt har att göra med jag-utvecklingen. Medan 

informant C menar att Steiner anser att människan går igenom vissa lagbundenheter i 

sin utveckling där dessa utvecklingsfaser har tillhörande krispunkter som gör att 

människan sedan går över i nästa utvecklingsfas. 

26

Angående de andra teoretikerna jag studerat i mitt arbete så hade informant A och B i 

förväg inga egna åsikter om vad dessa teoretiker tycker om just trots. Efter min 

förklaring om hur jag uppfattat teoretikerna så tänker sig både informant A och B att 

waldorfpedagogikens och Steiners åsikter om trots skulle kunna liknas med Eriksons 

teori om trots, som jag uppfattat som existens-kris. Dock anser informant B att 

waldorfpedagogiken ändå står närmast Sterns teori som jag uppfattat som en ny känsla 

av själv i det aktiva samspelet med omgivningen. Informant C som i förväg hade egna 

åsikter om teoretikerna ansåg att Freud tillskriver trots till treårsåldern när ett barn 

börjar hävda sin egen vilja i samband med potträning. Eriksons teori om trots menar 

informant C har samband med existens-krisen mellan självständighet och skam i 

småbarnsåldern. Informant C menar att vad gäller Stern så kanske Stern inte alls skulle 

tala om trots i sin teori för att han använder begreppet själv. Begreppet själv menar 

informant C är något helt annat än begreppet jag som ofta används i samband med trots. 

Informant C liknar Bronfenbrenners forskning vid Steiners forskning på så sätt att de 

båda hävdar att strukturer omkring oss påverkar vår utveckling fast Bronfenbrenner har 

en mer sociologisk inriktning där Steiner har en andlig. 

I synpunkter på Wrights (2002) artikel om de relationella och punktuella perspektiven 

så menar informant A och B att det punktuella perspektivet skulle se trots som en icke 

önskvärd egenskap som behöver åtgärdas. Det relationella perspektivet skulle förstå 

barnets trots och betydelsen av bemötandet menar informant A och B. Informant C 

anser att det ena perspektivet inte utesluter det andra i synen på människan. Informant C 

håller med det punktuella perspektivet på så sätt att egenskaper är burna av någon men 

håller även med det relationella perspektivet i betydelsen av mötet med någon annan. 

Informant C menar att det relationella perspektivet betyder i sin ytterlighet att man inte 

är någon utan sina relationer och det punktuella perspektivet i sin ytterlighet betyder att 

man är någon oavsett sina relationer. Därför har informant C svårt att ta ställning till det 

ena eller andra perspektivet. 

27

5. Analys 

Angående min fråga om vad trots kan vara så fick jag genom mina intervjuer fram att 

alla informanter ser trots som sammanhängande med hävdande av det egna jaget och 

den egna indivualiteten.Vilket kan liknas med det som Alfvén och Hofsten (2005) 

beskriver om trots, att trots är ett sätt att visa den egna självständigheten på. Dessa 

samstämmiga beskrivelser av trots gör att min tolkning av helhetsintrycket om trots 

förstärks utifrån dessa. 

Vad gäller frågan om trots som egenskap eller konsekvens av bemötande så ansåg två 

av mina informanter att trots är något som finns hos barnet, men de vill helst inte 

använda ordet egenskap. Även Alfvén och Hofsten (2005) talar om trots som något som 

finns hos barnet. Dessa synpunkter är iallafall enligt min tolkning ett punktuellt 

perspektiv där det anses att trots är något som finns hos barnet, som en typ av egenskap. 

Den tredje informanten ansåg att trots både kan ses som egenskap eller som konsekvens 

av bemötande beroende på vilken synvinkel man intar. Med andra ord om ett relationellt 

eller punktuellt perspektiv intas. Tetzchner (2005) påvisar frågan om arvet och miljöns 

betydelse för utvecklingen, där man kan binda ihop arv med egenskap och miljö med 

bemötande. Om det är så att vi både påverkas av arv och miljö i vår utveckling så kan 

trots både ses som egenskap eller som konsekvens av bemötande. Beroende på vilken 

synvinkel man har. I socialstyrelsens (2002) beskrivning intas ett relationellt perspektiv 

enligt mig då de beskriver att vuxnas bemötande mot barn är avgörande för trotsets 

uppkomst hos barn med ADHD. Detta borde väl även gälla det ”vanliga” trotsets 

uppkomst hos ”normala” barn tänker jag då. Enligt Grandelius (1997) beskrivning av 

betydelsen att sätta gränser så intar även han ett relationellt perspektiv när han menar att 

om den vuxne inte sätter gränser så har barnet inget att trotsa emot. Med andra ord 

tolkar jag att Grandelius (1997) anser att trots är en konsekvens av bemötande. Även 

Öhman (2003) pekar på betydelsen av vuxnas bemötande mot barn när det gäller 

barnets känsloyttringar och jag uppfattar att även Öhman (2003) intar ett relationellt 

perspektiv. Hogaard (2004) uppfattar jag som att han varken intar ett punktuellt eller 

relationellt perspektiv i fråga om trots då han anser att barn inte alls trotsar utan att de 

bara uttrycker sina behov och drifter. Dessutom menar Hougaard (2004) att barn inte 

alls testar vuxnas gränser utan bara överskrider dem i upptäckarlust. 

28

Angående min fråga om trots som egenskap eller som konsekvens av bemötande ur ett 

relationellt respektive punktuellt perspektiv så anser alla tre informanter att trots ses 

som egenskap ur ett punktuellt perspektiv och att ett relationellt perspektiv skulle se på 

trots i förhållande till konsekvens av bemötande. Dessa åsikter stärker mina egna 

uppfattningar om synen på trots ur de olika perspektiven. 

Vad gäller de andra teoretikerna jag studerat, förutom Steiner, så stärktes min 

uppfattning om Freuds syn på trots i en av intervjuerna då en av informanterna hävdade 

samma sak som jag om Freud. Även min teori om Eriksons syn på trots fick jag stärkt 

då samma informant uppfattade Eriksons syn på trots så som även jag uppfattat det. Min 

åsikt om Sterns åsikt om trots försvagades dock vid intervjun med samma informant då 

denna informant inte hade samma åsikt som mig om Sterns syn på trots. 

Var Steiner kan placeras i frågan uppfattar jag genom mina intervjuer som att Steiner 

ser trots i samband med utvecklingen. Där två informanter menade att trots specifikt 

hänger samman med utvecklingen av jaget. Den tredje informanten menade att Steiner 

anser att människan i utvecklingen genomgår olika faser av utveckling med vissa 

krispunkter. Min egen åsikt om Steiners uppfattning om trots som samband med jag- 

utvecklingen stärktes i intervjuerna med informant A och B. 

Min tolkning av litteratur och intervjuer är att Freud, Erikson och Steiner skulle uppfatta 

trots som en form av egenskap som finns hos barnet och att de då har ett punktuellt 

perspektiv på trots. Bronfenbrenner uppfattar jag som att han skulle se trots som en 

konsekvens av bemötande och att han då har ett relationellt perspektiv på trots. Stern 

vill jag placera mittemellan de båda perspektiven då jag uppfattar att han skulle se trots 

som både en egenskap och en konsekvens av bemötande. 

Min slutsats är att genom dessa olika påpekanden av olika teorier med ställningstagande 

av relationellt och punktuellt perspektiv så blir svaret på frågan om trots som egenskap 

eller konsekvens av bemötande utifrån vilket perspektiv man har. Har man ett punktuellt 

perspektiv så uppfattar jag att trots främst betraktas som en egenskap medan jag 

uppfattar att ett realtionellt perspektiv främst ser trots som en konsekvens av 

bemötande. Det rätta svaret på frågan uppfattar jag blir utifrån vilket perspektiv som 

intas. Dock behöver inte det ena perspektivet utesluta det andra i synen på barns trots. 

29

6. Diskussion 

Eftersom jag själv inte har några egna barn så har jag inte upplevt ett riktigt trotsande 

barn mer än på ett visst avstånd. Det hade varit intressant att på något vis sätta sig in i 

vad trots är genom något annat än litteratur och intervjuer. Kanske någon typ av 

observation eller liknande. Men å andra sidan tänker jag att jag själv tids nog säkert får 

chans att möta trots framöver, med egna barn eller i mitt framtida yrke. 

I mitt val av teoretiker att tolka valde jag några teoretiker som jag uppfattar som väl 

kända och Steiner valde jag för att jag läser en utbildning med waldorfinriktning och 

ville få fram den inriktningens ståndpunkter. I efterhand känner jag att jag kanske kunde 

gjort det lättare för mig och bytt ut några teoretiker mot några andra som uttalat sig mer 

tydligt om trots. Dock blev det en utmaning för mig att sätta mig in i de teoretiker jag 

valt och försöka förstå vad de skulle anse om mina frågor. Detta har gjort att jag ökat 

min kunskap av deras teorier i övrigt. 

Detta arbete har ökat min egen förståelse för begreppet trots och vad begreppet kan 

innebära. I samband med litteratursökningen om trots fann jag begreppet trotssyndrom 

som jag inte visste något om innan men som jag nu har vetskap om. I och med att jag 

ställde egenskap och bemötande mot varandra så fick jag bland annat upp ögonen för 

artikeln om de punktuella och relationella perspektiven som jag inte kände till innan. 

I min litteratursökning om trots så hittade jag endast några få barnböcker om trots och 

då väcktes tankar hos mig om att vidare forskning skulle kunna behandla hur 

barnböcker kan hjälpa föräldrar och andra vuxna att förstå vad trots är och hur man 

bemöter trots. Jag tänker att en barnbok om trots faktiskt kanske lättare hamnar i handen 

på en vuxen än en vuxenbok om trots gör. 

Om trots är att visa sin egen vilja genom att säga nej, jag vill inte! Så har jag själv 

ibland varit trotsig under det här arbetets gång när det inte gått som jag har velat. Men 

nu inser jag att arbetet med den här uppsatsen, som ibland varit motigt, innebär att jag 

tagit ett nytt utvecklingssteg! 

30

7. Bilagor 

7.1 Sammanställning av intervjufråga 1 

(Ur personlig synvinkel) Vad är trots? 

Informant A beskriver att den har en syn på trots ur antroposofisk synvinkel för att 

förstå vad det är för slags fenomen. Informant A upplever att den första trotsfasen, som 

kommer någon gång mellan 2-3 års ålder hos normalutvecklade barn, utmärks av att 

barnet börjar sätta sig på tvären fast barnet innan kanske aldrig har ifrågasatt den vuxnes 

förslag. Det som händer då i informant A:s tolkning, som bygger på Rudolf Steiners 

teori, är att barnet för första gången blir berört av sin egen identitet. Informant A säger: 

”Plötsligt upplever barnet att det är jag och världen, här är jag och där är världen. Världen vill 

något med mig men jag vill också något”. 

Detta skapar en inre konflikt hos barnet där trotset fyller en funktion i barnets 

omorientering i dess sökande efter sin plats i världen. Informant A anser att innan den 

här punkten kommer så vet barnet ännu inte att det på ett medvetet sätt existerar utan 

upplever nu för första gången sitt jag-medvetande. 

Informant B förklarar att barn vanligtvis trotsar hemma eftersom de oftast trotsar i 

trogna miljöer och mot människor de har en bindning till. Men informant B har ett 

särskilt tydligt minne ifrån sin yrkesverksamhet av ett riktigt trotsanfall hos ett barn och 

menar att det intressanta hände efter trotsanfallet då barnet utvecklade sin sociala sida 

oerhört. Informant B säger: 

”Man märkte att trotset hade förlöst barnet och att barnet stigit ur sin lilla kropp och visat att det 

här är jag”. 

Informant B har märkt är just att barn som trotsat ordentligt både kan leka bra och 

bestämma bra saker efter en trotsperiod. Informant B menar att genom trotsandet bryter 

egenviljan igenom, jaget i barnet börjar agera och jaget börjar använda viljan. Varje 

trotsuttryck är unikt på så sätt varje barn är unikt, därför är inget trots exakt likt något 

annat trots menar informant B. 

Informant C tycker att mycket av det som den upplevt av trots har den kanske mest 

upplevt på hemmaplan med sina egna barn. Informant C påpekar att inte tala utifrån 

någon särskild teori men att informant C alltid har tänkt att trots ligger i själva ordet. 

Informant C säger: 

31

”Trots att mamma, pappa, fröken eller mormor vill att det ska vara på det här sättet så vill jag 

som är barn ha det på ett annat sätt”. 

Med detta menar informant C att trots är ett tidigt uttryck för barnets eget jag, barnets 

individualitet eller barnets egen vilja. Informant C menar att det är barnets högsta 

önskan att göra som den vuxne vill men att barnet ändå måste manifestera sin egen 

självständighet vid olika tillfällen. Det är inte själva sakfrågan som är avgörande utan 

det är själva processen i sig att barnet vill ha det på ett annat sätt än den vuxne. Med 

andra ord trots vad den vuxne vill så vill barnet något annat. 

7.1.2 Sammanställning av intervjufråga 2 

(Ur personlig synvinkel) Är trots en egenskap eller en konsekvens av bemötande? 

Informant A beskriver inte trots som någon egenskap utan som ett utforskande tillstånd, 

där trotset är ett yttre tecken på ett utvecklingssteg. I den mån man kan tala om trots 

som egenskap så menar informant A att det isåfall får gå under benämningen tillfällig 

egenskap. Men menar att trots inte på något sätt är en bestående egenskap, informant A 

skulle hellre definiera trots som ett uttryck för det egna jaget. Informant A säger: 

”Trotset kommer inte därför att jag bemöter barnet på något avigt sätt utan det kommer inifrån, 

det är en inre process som uppstår. Det är en utvecklingsprocess som uppstår vare sig man vill 

eller inte så kommer den”. 

Informant A menar att ifall omvärlden inte förstår vad trotsandet handlar om så kan 

trotsprocessen bli onödig svår, ett fel bemötande av den vuxne som till exempel 

aggression kan ge barnet lätta psykiska pålagringar av till exempel nervositet. Ett rätt 

bemötande däremot genom säker lotsning hjälper till att stärka barnet så att det så 

småningom kan vila tryggt i sig självt, enligt informant A. 

Informant B anser att trots varken är en egenskap eller en konsekvens av bemötande, 

utan anser att trots är en form av självhävdelse och ett viktigt utvecklingssteg. I den mån 

man tvunget skulle tala om trots som egenskap så menar informant B att det skulle 

kunna vara en egenskap i just den åldern som trotset utspelar sig, med andra ord en 

åldersspecifik egenskap. Detta är inget informant B föredrar utan väljer hellre att sätta 

trots under benämningen utvecklingssteg. Informant B säger: 

”Jag tror att det är oerhört viktigt att man bemöter trotset på rätt sätt men trotset kommer inte 

ur att jag bemöter barnet på ett speciellt sätt utan trotset kommer ur barnet självt, det föds i och 

med att jaget föds”. 

32

Informant B menar att trotset kan bli värre av ett fel bemötande. Hur man ska bemöta 

trots beror på hur trotset yttrar sig hos barnet, en del barn gapar, skriker och stampar i 

golvet medan andra barn har ett tyst trotsförlopp som inte märks på samma vis. 

Informant B menar att det allra värsta vuxna kan göra är att stoppa trotsandet genom att 

ge barnet något gott, då förvandlas trotset istället till begär. 

Informant C anser att min fråga hänger samman och vill inte på ett enkelt sätt säga att 

det skulle vara det ena eller det andra. Med andra ord att trots både skulle kunna vara en 

egenskap eller en konsekvens av bemötande. Informant C menar att utan att säkert 

fastställa och utan egna erfarenheter så tänker sig informant C att det finns olika 

kulturer där trotsreaktionen visar sig olika starkt och informant C tror inte att trots är så 

universiellt att det alltid visat sig likadant i olika tider och kulturer. Även olika syn på 

barn i olika kulturer gör att fenomenet blir olika starkt. Informant C säger: 

”Om man vill anta, om man har hypotesen, att trots är ett uttryck för bemötande då skulle man 

säkert kunna upptäcka att det skulle vara så, om man vill titta på att trots är ett uttryck för en 

egenskap, då skulle man också kunna hitta att det är så också”. 


(Ur antroposofisk synvinkel) Var står waldorfpedagogiken i och Rudolf Steiner i 

frågorna om vad trots är och om trots är en egenskap eller en konsekvens av 

bemötande? 

Informant A förklarar att det informant A beskrivit i sina svar på frågorna ett och två 

har koppling till Rudolf Steiner eftersom informant A där svarat utifrån antroposofin 

och Steiners teorier. Informant A menar att den tagit till sig Steiners teorier och sedan 

upplevt och fått bekräftat dessa teorier genom sin yrkesverksamhet. Informant A förstår 

Steiners synsätt som att trots har samband med jag-utvecklingssituationen, detta har då 

även informant A fått bekräftat i sitt yrke. Informant A tar upp en av Steiners 

beskrivningar om människans första möte med sitt jag som sker i samband med första 

trotsfasen. Informant A säger: 

”Steiners påstående är att människan upplever sig själv som en individ, på ett individuellt 

medvetande när den möter den fysiska kroppen, i mötet med sin egen kropp så får man liksom 

en spegling tillbaka och ser sig själv, kroppen blir som en spegel för det individuella 

medvetandet och så uppstår jag-medvetandet”. 

Informant B menar att den aldrig noterat att Steiner använder sig av just ordet trots. 

Men anser att Steiners beskrivande av människans uppvaknande till att bli en människa, 

33

genom att lära sig gå, tala och tänka, där jaget börjar göra sig gällande och börjar hävdas 

kan liknas med trotsfasen. Informant B hänvisar till ett utav Steiners föredrag där 

Steiner beskriver hur viktigt bemötandet är och hur en vuxen ska bemöta ett skrikande 

barn. Informant B säger: 

”Steiner menar att om man bemöter ett barn som att det som barnet gör är moraliskt, riktigt och 

rätt så kommer barnet att utveckla en sund moralitet som vuxen människa. Men ger man 

barnet upplevelsen att det är fult så som barnet håller på när det skriker då kan det utvecklas 

som obehag i vuxenlivet med massor med konsekvenser”. 

Här menar informant B att skriket kan ses som och liknas med trotsyttring för att påvisa 

vilka konsekvenser bemötandet har. Informant B hänvisar till den tyska psykologen 

Markus Treichler (1993) som beskrivit trots ur en antroposofisk synvinkel. Treichler 

(1993) beskriver att barnets första jag-upplevelse har samband med barnets trots för att 

barnet då börjar hävda sig självt. Treichler (1993) som även studerat medicin har 

påpekat att försvagad eller utebliven trotsfas i treårsåldern är en av orsakerna till 

avmagringssjukdomen anorexia nervosa. 

Informant C har inte läst precis allt av Steiner och vågar därför inte uttala sig om att 

Steiner aldrig nämnt trots men informant C har själv aldrig lagt märke till att Steiner 

använder sig av just det ordet. Steiner har en betoning på det universella och dess 

lagbundenheter, där mänsklighetens och så även människan följer vissa lagbundenheter. 

Informant C säger: 

”Det tillhör människan att hon kommer in i en viss utvecklingsfas som kanske har vissa 

krispunkter och så övergår människan in i nästa utvecklingsfas”. 

Informant C menar att Steiner beskrivit att om barnet bara får utvecklas ur sin natur och 

dess lagbundenheter så kommer det att ske på det rätta sättet. Samtidigt som Steiner 

poägterar att barnet utvecklas i mötet med omgivningen och gör antydningar om att fel 

bemötande kan leda till senare sjukdomsbilder, informant C anser därför Steiner som 

motsägesefull i det här sammanhanget. 


Hur skulle Sigmund Freud, Erik Homburger Erikson, Daniel Stern, Urie 

Bronfenbrenner ställa sig i mina frågor om vad trots är och om trots är en 

egenskap eller en konsekvens av bemötande och kan Rudolf Steiner jämföras med 

dessa teoretiker i mina frågor om trots och isåfall hur? 

Vad gäller synpunkter på de andra teoretikerna jag studerat så känner informant A till 

dem allihop men är inte bekant med vad de skulle tycka om trots. När jag presenterade 

34

mina egna funderingar för informant A om vad jag tror att teoretikerna skulle tycka om 

trots så menar informant A att Steiner skulle kunna liknas med Eriksons åsikt om trots 

som jag uppfattar som existens-kris. 

Informant B menar att Eriksons åsikt om trots som existens-kris, som jag uppfattat det, 

kan liknas vid waldorfpedagogikens tankegångar om trots men informant B menar ändå 

att waldorfpedagogiken ändå ligger närmast är Sterns åsikt om trots, som jag beskrivit 

för informanterna att jag uppfattat är en ny känsla av själv, i det aktiva samspelet med 

omgivningen. 

Informant C:s egna tankar om vad de olika teoretikerna jag inriktat mig på förutom 

Steiner, är att Freud ser 3- årsåldern som kulmen för trotsfasen där barnet visar sitt trots 

genom vägran att göra sina behov och att detta då skulle vara en 

självständighetssträvan. Informant C uppfattar att Erikson skulle tillskriva existens- 

krisen mellan självständighet och skam i småbarnsåldern som trots. Vad gäller Stern så 

jämför informant A Stern och Steiner där Steiner tydligt talar om ett jag i utvecklingen 

där använder Stern ordet själv. Informant C menar då att man måste se till hur 

begreppen används, finns det ett tydligt begrepp som heter jag så finns det också ett jag 

och kanske därmed även trots. Men finns det inget jag då kanske det heller inte finns 

något trots och informant C syftar då på Sterns begrepp själv. Informant C menar att 

Bronfenbrenner och Steiner kan liknas vid varandra i och med att de båda studerat 

strukturer som finns omkring oss som cirklar av relationer i sammanhang fast 

Bronfenbrenner mer intresserat sig för det sociologiska och Steiner för det 

underliggande andliga. 


(Ur relationellt och punktuellt perspektiv) Synpunkter på Moira von Wrights 

artikel om det relationella perspektivets utmaning (2002), hur kan frågan om trots 

som egenskap eller konsekvens av bemötande ses ur ett relationellt och punktuellt 

perspektiv? 

Informant A som sedan tidigare var bekant med artikeln menar att det är vanligt att 

vanemässigt inta ett punktuellt perspektiv för att man är uppvuxen och uppfostrad i en 

kultur som betraktar människan ur detta perspektiv, ett perspektiv som ser människan 

som en punkt som funkar eller inte funkar. Funkar den inte så får man sortera bort den 

eller se till så att den blir en punkt som alla andra punkter, detta synsätt är enligt 

35

informant A ett sätt att reducera människan i människan. Informant A menar att 

budskapet i artikeln är att upprätta ett relationellt perspektiv i synsättet på människan. 

Ett relationellt perspektiv lägger vikt vid relationer och att umgås och sätta sig in i 

någon annans perspektiv, det vill säga ta individen på allvar. Informant A säger: 

”Det punktuella perspektivet skulle se trots som en oönskad egenskap som stör vardagen 

medan det relationella perspektivet skulle inta barnets perspektiv och förstå barnet inifrån i ett 

relationellt bemötande”. 

Informant B menar efter att ha läst igenom artikeln och mailat mig sina synpunkter att 

det relationella perspektivet skulle se trots som en självhävdelse för att det vill visa 

omgivningen att det är ett jag och detta genom att trotsa mot sin bindningspersoner. 

Detta perspektiv skulle tolerera att barnet ännu inte kan handskas med sitt eget 

beteende. Det punktuella perspektivet kanske skulle se barnets starka viljeyttringar och 

trots utifrån ett tidsbestämt utvecklingsskede där dessa yttringar måste åtgärdas, enligt 

informant B. 

Informant C som fick en kort förklaring av artikeln på plats säger: 

”Det relationella perspektivet skulle i sin ytterlighet betyda att man inte är någon utan en 

relation och det andra perspektivet skulle i sin ytterlighet betyda att man är någon oavsett sina 

relationer”. 

Därför har informant C svårt att ta ställning till dessa båda perspektiv. Informant C 

menar att en egenskap är buren av någon men sedan måste man mötas i en relation för 

att se att denna någon är så mycket mer än bara just den eller de egenskaper den har, 

apropå trots som egenskap eller konsekvens av bemötande. Därför kan trots varken 

benämnas som egenskap eller konsekvens av bemötande utan att det helt beror på vilket 

synsätt och vilken inställning man har menar informant C. 

36

8. Referenser 

Publikationer 

Alfvén, Malin & Hofsten, Kristina (2005). Trotsboken. Stockholm: Bokförlaget Prisma. 

Andersson, Bengt-Erik (1986). Utvecklingsekologi. Lund: Studentlitteratur. 

Bonniers svenska ordbok (1999). Stockholm: Albert Bonniers förlag AB. 

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1997). Att bli sig själv- Daniel Sterns teori i 

förskolans vardag. Stockholm: Natur och Kultur. 

Carlsson, Hans (1985). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur. 

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (1992). Utvecklingspsykologi. Lund: 

Studentlitteratur. 

Erikson-Homburger, Erik (2004). Den fullbordade livscykeln. Stockholm: Natur och 

Kultur. 

Fossen, Aud (1983). Utvecklingskriser hos barn. Borås: Forum. 

Freud, Sigmund (2001). Neuros och psykos, småskrifter. Stockholm: Natur och Kultur. 

Grandelius, Bengt (1997). Att sätta gränser, ett villkor för växande. Stockholm: Natur 

och Kultur. 

Havnesköld, Leif (1997). Daniel Sterns teorier om självutveckling- en introduktion. 

Stockholm: Liber AB. 

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1996). Forskningsmetodik, om kvalitativa 

och kvantitativa metoder. Stockholm: Studentlitteratur AB. 

Hougaard, Bent (2004). Curlingföräldrar och servicebarn. Stockholm: Bokförlaget 

Prisma. 

Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2003). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och 

Kultur. 

Jerlang, m fl (2006). Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber AB. 

König, Karl (1984). De tre första åren. Täby: Bokförlaget Robert Larson AB. 

Ladberg, Gunilla (1990). Utvecklingspsykologi. Arlöv: Esselte studium AB. 

Nationalencyklopedin (1991). Höganäs: Bokförlaget Bra böcker AB. 

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: 


Rosenqvist, Mia Maria & Andrén, Maria (2006). Uppsatsens mystik- om konsten att 

skriva uppsats och examensarbete. Uppsala: Hallgren & Fallgren Studieförlag AB. 

37

Schultz-Larsen (1994). Utvecklingspsykologi. Lund: Studentlitteratur. 

Steiner, Rudolf (1994). Waldorfpedagogik. Järna: Telleby förlag. 

Steiner, Rudolf (2004). Barnets uppfostran. Järna: Antroposofiska Bokförlaget. 

Tetzchner, Stephen von (2005). Utvecklingspsykologi, barn och ungdomsåren. Lund: 


Treichler, Markus (1993). Sprechstunde Psychotherapie. Stuttgart: Verlag Urachhaus. 

Öhman, Margareta (2003). Empati genom lek och språk. Stockholm: Liber AB. 

Artikel 

Wright, Moira von (2002) Det relationella perspektivets utmaning. (www.skolverket.se) 

Examensarbete 

Driessen, Jens (2006). Telefoncoachning i KBT-behandling av normbrytande barn. 

Stockholms universitet: Psykologiska institutionen. Samhälle och juridik. 

C-uppsats 

Lundqvist, Ulrika & Östberg, Susanne (2007). Passiva flickor och aktiva pojkar?: en 

jämförande studie av genusstereotyper i bilderboken. Högskolan i Borås: 

Institutionen för biblioteks – och informationsvetenskap. 

Referenser på internet 

www.skolverket.se (2002) 

www.socialstyrelsen.se (2002), (2004) 

38

Lärarhögskolan i Stockholm 

Besöksadress: Konradsbergsgatan 5A 

Postadress: Box 34103, 100 26 Stockholm 

Telefon: 08–737 55 00 

www.lararhogskolan.se

Jenny Moberg Trots - WLH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?