Dogfight - Patrik Bergner

Personer: 

1, trettio år 

2, tjugofem år 

Dogfight 

Av Patrik Bergner 

Telefonplan -04

1 delar ut kort. 

En röst? 

Ja. 

Du menade… en röst? 

Ja, när jag säger en röst så menar jag en röst. 

Vad menar du med det? 

2 

Det var inte jag som sade det. Jag sade det han sade och han sade att det var en röst. 

En röst? 

Ja, en röst. 

Inne i huvudet? 

2 

Han sade det! Jag vet inte var han hörde rösten, den kanske satt på axeln! Du får det att låta 

som mitt fel. 

Det är ditt fel som nämnde det från början. 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

1 

2 

1 

1

Jag trodde det kunde vara intressant. Ursäkta. 

För vem? 

2 

Hur många fler ser du här? Hissar av den här storleken tar max trehundra kilo och ditt ego 

måste väga över tvåhundra, så som jag ser det är det överfullt på det här skitutrymmet. 

3 

2 

1 

1 

Denna aggressivitet är nästan beundransvärd. All energi du lägger på att ilskna till över någon 

som du inte känner, det får mig att undra hur du var innan. 

2 

Vägrar ge sig, vill nå fram, men är något för aggressiv. 

Det var en röst. Han sade det. Det var hans förklaring. 

Lugnar ned sig i ett försök att få upp konversationen en nivå. 

Så. Frågan jag ställde var; hur man skall handskas med det? Skall han straffas eller skall han 

komma undan? För det får man väl säga – utan att bli anklagad för att vara aggressiv – att hela 

rösthistorien knappast var något annat än en fet undanflykt. 

Fet? 

Man säger så. 

Jaha du. Som smör? Eller olivolja? 

2 

Man säger så! Det verkar som om allt jag säger vänder du emot mig. 

1 

Det verkar som om allt du säger inte är sådant som du säger, utan sådant som andra säger. 

2 

Det verkar som om du inte lyssnar utan använder dina öron till något helt annat… 

1 

2 

1

1 

Du kanske också har en röst inom dig som säger vad du skall säga till mig om allt vad det är 

som andra säger? 

Du fuskar. 

Inte. 

Du tog tre kort och valde bort ett. 

1 

Om jag ville fuska skulle jag se till att du inte märkte det. 

Men jag såg det ju. 

1 

Jag hörde att du sade det, men då säger jag, vilket du inte verkar höra, att om jag fuskade 

skulle jag ju inte vara så dum så att du såg det. 

Men jag… 

Då är det ju ingen vits att fuska. 

Hur kan man… 

4 

2 

1 

2 

2 

2 

1 

2 

1 

Och han kanske verkligen hade en liten intrigant röst på axeln som trilskades med hans själ… 

Javisst… 

… och slet fram vilddjuret inom honom. 

2 

1

Säkert. 

1 

För hur skall du kunna veta, du kände honom knappast. 

Och då skall han få, vaddå, vård? 

Nej - 

Istället för en giftspruta? 

1 

- men kanske den lilla rösten skulle behöva vård? 

Med ett litet föraktfullt skratt. 

Säkert. 

1 

Så då finns det kanske en liten röstmottagning där det då sitter en liten röstterapeut, och 

bredvid på en liten schäslong har den lilla rösten lagt sig tillrätta och berättar vilken svår, 

otacksam tillvaro den har, som dag ut och dag in måste sitta på en axel och viska tills den är 

alldeles hes och aldrig får den någon uppskattning utan alla bara skäller och skriver 

spaltmetrar i tidningarna om hur farligt det är med röster inuti huvudet när den egentligen är 

en vanlig liten röst som bara sköter sitt jobb. 

5 

2 

2 

1 

2 

2 

2 

Visst. Och de pratar och pratar om röstens svåra barndom tills rösten har blivit så pass frisk att 

den kan försvinna. För i den stackars lilla röstens fall så är själva försvinnandet ett 

tillfrisknande. Vilket tål att tänka på 

Att man blir frisk när man försvinner? 

Eller till och med när man dör. 

1 

2

Skulle döden vara ett friskhetstecken? 

6 

1 

2 

Det beror nog på vad du har gjort i ditt liv. Vad har du gjort av ditt liv? Du vet att någonstans 

under livets gilla gång begick du ett misstag, ett riktigt ordentligt ångermisstag. Du vet att 

någonting ligger där och glöder som en hemsk aning att ”Fan, det där borde jag inte ha gjort, 

jag borde inte ha gjort så där mot henne och nu sitter den här skådespelande faen här mittemot 

mig och jag vet att han har rätt, han har rätt i att jag borde trycka på nerknappen, för jag 

förtjänar inget bättre, och han borde få trycka på uppknappen, men jag kämpar emot! Jag vill 

inte inse någonting, tack så mycket! Jag vill fortsätta i mitt väl upptrampade livsspår: 

Förnekelse!” 

1 

Får jag ställa en fråga, som inte alls är menad som en attack, även om du säkert kommer att 

uppleva den som det… 

Vad händer om jag betackar mig? 

… men vad jag skulle vilja… veta... 

Skrattar överseende till. 

Jag kommer givetvis att ställa frågan ändå… 

Givetvis. 

1 

Alltså: Tror du jag är intresserad i fall du är intresserad av någon arab som knäpper någon 

brud på något varuhus? 

2 

Jag fattar inte hur du kan tycka att mordet på Anna Lind inte är ett riktigt juste ämne för en 

diskussion. 

1 

Kanske för att mordet på Olof Palme dränker all konkurrens. 

Tappar ett kort, nära kortleken. 

2 

Den där gamla reliken, det har ju svenska folket kommit över. 

2 

1 

2

Så du är talesman för alla åtta miljoner? 

Tar upp ett kort. 

Vi är nio miljoner nu. 

Eh… Jaha...? 

2 

Anna Lind, det är grejen numera. Nu fuskade du igen. 

Omöjligt. 

För då skulle jag inte ha sett det? 

Bingo. 

7 

1 

2 

1 

1 

2 

1 

2 

Men du fuskar när jag inte ser det? När jag ser att du fuskar, fuskar du inte och när jag inte ser 

något så fuskar du. 

Den möjligheten är ju inte helt utesluten. 

Skapar en viss osäkerhet, tycker jag. 

Skapar en viss spänning, tycker jag. 

1 

2 

1 

2 

För dig, ja! Du vet ju hur det är. Du tycker det är lite läckert så där: ”Hihi, han vet inte, han 

tror vi spelar och att det är nervkittlande och spännande, men egentligen vet jag att han 

kommer att förlora, för jag har mina höga hästar att tänka på!” Varför spelar du då, vad är det 

för kul? Var ligger det kuliga då, förklara det för mig!

Spänningen. 

2 

Allt spännande har ju flugit ut genom fönstret, du har tagit Spänningen och stoppat ner den i 

ett kuvert adresserat Mitt Livs Novell. 

Det här. 

Vilket? 

Det här är själva spänningen. Du och jag. 

2 

Det måste vara jävligt spännande att jag vet att du är en fuskare. 

Men jag fuskar inte. 

2 

Jag begriper inte folk som fuskar sig igenom livet. Som finner en vits med det, att det är så 

viktigt för dem att vara något. Men! Fusket skall ju inte synas. Så om de fuskar till livet, så 

blir ju inte deras liv synligt för andra. Osynliga får de vandra sina återstående dagar i De 

Oseddas Dal, utmärglade krafsar de sig fram på blödande naglar: Se mig... Se mig... 

Pratar du om dig själv? 

Nej, fan. 

Bra, då kan du ta av dig strumpan. 

Under protest. 

8 

1 

1 

2 

1 

1 

1 

2 

1 

2

Det finns inga domare här. 

Bara du och jag. 

1 

Du vet egentligen ingenting. Inte om mig, i alla fall. 

9 

2 

Jag vet alldeles tillräckligt, du satt där ”Hehe, jag tar den här, så viiinner jag, hehe, slurp, och 

jag får se hans tår vifta för vinden!” 

1 

2 

1 

Hur skulle det vara om du accepterade att jag inte bryr mig det minsta om dig? Det är bara en 

fråga, du behöver inte ta illa upp. 

Ursäkta, jag ville bara... 

1 

Jag gör helt enkelt så att jag avvaktar tills du inser att du skall ner i... vad-det-nu-är och jag 

skall upp till… vad-det-nu-är. 

Förlåt, jag försökte säga något här... 

2 

2 

1 

Du vill absolut tro att jag fuskar bara för att du råkat se det? Du kan inte tolerera att jag är mer 

lyckad än du, bara för att du börjar frysa om foten? 

Det handlar fortfarande om rätt eller fel. 

Det är du som är fel, min vän. 

2 

Då är det så märkligt att det är du som är på väg ner. 

2 

1

10 

1 

Söker ord, alltför irriterad. 

Det är så otroligt… 

Öppnar sin portfölj,tar fram ett papper. 

Inte bara det: Det är oerhört otroligt. 

Ritar på ett papper. Visar 2: En pil som pekar upp. 

Jag då? 

Vänder på papperet så pilen pekar ned. 

Säkert. 

Vi får väl se. 

Du får väl se. 

Kort paus. Skrattar till. 

Jaja. Vi får väl se. 

Du vet varför vi sitter här! 

1 

Och där kom den välbekanta aggressiviteten som ett brev på posten… 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

2 

Hur länge har vi suttit här? Hur länge har du slagit ifrån dig med näbbar och klor och ”jag vill 

inte - jag vill inte - jag vill inte ner till ”vad-det-nu-är”, pyttsan heller att jag ska, för JAG har 

då aldrig gjort något elakt hela mitt liv!” men om jag får göra en lekmans bedömning… 

Helst inte. 

… så är ditt största problem just Förnekelse. 

1 

2

Hej och hå, favorit i repris… 

2 

Som Förintelsen. Förintelsen var en Förnekelse. Alltså är du en förintelse. 

Oj! Kom det en sanning här nu? 

11 

2 

Eh, låt mig tänka, kan det ha varit en sanning, jag tror inte det, eller ja, jo, det var en sanning. 

Försöker skratta bort det. 

Det här är så otroligt… oerhört… 

2 

Du tror väl inte att vi hamnat här bara av en slump? 

Jo tänk, det tror jag! 

Ödet har alltså inget med det här att göra? 

1 

Vi har ju inget gemensamt! Du hann ju inte ens gå ut den där skolan, du hann ju bara med att 

hoppas att du skulle bli något… 

2 

Åh, ursäkta, har jag tråkat ut dig genom att fördriva tiden? 

Jag var något! 

Ja, du påstår det… 

Jag hade något på gång! 

1 

1 

1 

1 

2 

1 

2 

1

Något riktigt stort… 

Jag visste vad som gällde! 

Företaget skulle börsintroduceras, hurra… 

12 

2 

1 

2 

1 

Och plötsligt skall du äga rätten att vända dig till mig i någon torftig konversation bara för att 

jag inte har någon annan att vända mig till? 

2 

Ledsen att göra dig besviken, herr VD, men Ödet är tydligen ingen vidare festfixare. 

Ler. 

1 

Om leendet. 

Min fru var också så där. Skulle säga emot på de mest självklara saker. Det var som om hon 

satte en dygd i att inte ge sig och det kunde vara allt från att påstå att Mozart inte förstod sig 

på musik till att påstå att Bert Karlsson gör det. 

Han är rätt stor nu, vet du. 

1 

Den där lille kufen? Som trodde hans Sommarland skulle bli någon slags attraktiv plats för 

barnfamiljer? 

Den blev det. 

1 

Vi pratar om samma kuf? När de sjöng den där Diggelo-diggelej-grejen, han tyckte på något 

sätt att han ägde alltihop. 

2 

Ja, du vet, nu spänner Schalger-SM över hela våren. 

Gör det? 

2 

2 

1

Tar aldrig slut. 

Gör det inte? 

2 

Och kufen har ett finger med i sextio procent av allt som händer. Det blir sex fingrar. 

13 

1 

Nu kommer du från ämnet. Vi pratade om min fru. 

Du gjorde det. 

Kom jag från ämnet? 

Du pratade om frugajäveln. 

Visa lite respekt, annars blir det här olidligt. 

2 

För det första måste du lära dig att inte racka ner på folk. Jag kan förstå att det är lite knepigt 

för en person i din ställning – 

Överdrivet imponerad. 

- mr. Big VD, oj, oj, oj… Men det är inte försent än. Du kan fortfarande ändra dig. 

Skojar du? 

För det andra så är det redan olidligt. 

1 

Anledningen till att vi sitter här är just för att det är försent. 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

1 

2

14 

2 

Nej, jag skojar inte alls. Vi kan inte gå tillbaka, vi kan inte ändra på något. Det är riktigt. Men 

vi kan komma fram till något. Vi kan komma överens. 

Då lär det ta en stund. 

Kort, laddad tystnad, där de för ett ögonblick mäter varandra med blicken. 

1 

2 

Jag kan – precis som du antagligen också gör – uppleva den här hissen som rena helvetet, men 

frågan kvarstår: Varför kämpar du emot? Du har ju redan levt bort ditt liv. 

Du kommer aldrig ge med dig. 

1 

2 

För du är så jävla envis. Allt måste bli som du tänkt det, du vägrar uppenbarligen förlora, 

sitter och håller på dina kort, ”hoppas, hoppas, hoppas jag får jättebra kort, hoppas, hoppas jag 

vinner och han förlorar.” 

Lille vän, du är precis lika envis. 

2 

Sluta racka ner! ”Lille vän”, vad fan är det för jävla uttryck? Kallar du din fru så? Eller vad 

var du, förlovad? 

Ja, först var jag förlovad, så skarpsint av dig. 

Kallar du henne så? 

1 

”Lille vän”? Nej, möjligen ”lilla vän”, men då skulle jag fått en rak höger. 

Gillar hon också Jackie Chan? 

1 

1 

2 

2

Är det någon ny stjärna? 

En ny Bruce Lee. 

1 

Bruce Lee... Wosch, schmock... Tjong pong, ping pong. Ponken med svarta... - 

Har vunnit igen. Pekar på 2s bälte. 

- bältet. 

15 

2 

Medan han tar av bältet. 

Mikaela gillade Jackie Chan. Hon var en Jackie-Chan-fan. 

Jag är verkligen ingen våldsam man. 

2 

Jackiechanfan… Säg det snabbt tre gånger… 

För sig själv, i bakgrunden 

Jackiechanfan - Jackiechanfan – Jackiechanfan… 

1 

Hela den här debatten om videovåld. Kommer du ihåg den där filmen Motorsågsmassakern? 

Som Studio S gjorde det där inslaget om, det var det värsta jag sett. 

Den går på biograferna nu. 

Du skämtar. 

Den är kultförklarad. 

1 

Du kommer ihåg debatten, va? De ville förbjuda videofilmer helt och hållet överhuvudtaget. 

Nej, jag var typ fem år då… 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

2

16 

1 

Varje gång man skulle hyra en film kände man sig som en riktig pangpangfreak, man fick ha 

hatt och lång rock på sig, vika upp slagen och smyga in i affären och ”Hej… jag undrar om ni 

har Bröderna Marx’ En dag på cirkusen, för jag vill absolut inte se något våld, jag vill se en 

svartvit klassisk film, jag är motståndare till allt våld, jag är blodgivare, men där drar jag 

gränsen…” Och hela det här med VHS och Beta, det är ju omöjligt att veta vilken apparat 

man skall köpa… 

Nu är det DVD som gäller. 

1 

Det var det, vad då? Vad var det för någonting? 

Inte ”Det var det”. DVD. 

Låter som en förkortning. Hur stavas det? 

DVD. 

Vad betyder det? 

Jag vet inte. 

Oj, något du inte vet, hur känns det? 

2 

Du förstår att det fantastiska och jag får tillägga banbrytande med DVD är, att apparaten 

fungerar fast jag inte vet vad bokstäverna står för. 

Så varför är DVD så bra? 

Det är praktiskt. Det är bara en skiva så här. 

2 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

1 

2

Vad då, som en grammofonskiva? 

Mindre. 

Som en singel? 

Som en CD. 

1 

Aha, den förkortningen känner jag till, det är den där nya hifi-skivan. 

Vi släpper det, jag blir bara irriterad. 

17 

1 

Du? Jag som suttit fast i ingenting i snart tjugo år, hur tror du det känns för mig att du 

kommer här och berättar hur allting är och det som jag berättar för dig antingen vet du redan 

eller struntar i, för du var bara fem år. 

1 

2 

1 

2 

2 

2 

Det är verkligen hemskt synd om dig, men som du så träffsäkert påpekade så struntar jag i det, 

för, jag hade ett stort fett Äntligen på gång, det var bara så jävla mycket Äntligen så det räckte 

och blev över, efter elva gånger, fattar du, elva gånger… 

Trött på att höra tjatet om scenskolan. 

Och här kommer löparna in för tredje varvet... 

2 

De begrep mig, de ville ha mig, de tog in mig och du vet Mikaela skulle ordna med fest och 

hon… Ja, hon försökte, hon ville nog vara glad för min skull, köpte oxfilé och rödvin och 

gjorde rösti... 

1 

1 

Det vet jag precis! Rösti, sådan där schweizisk potatis som man river och steker… Åh, ibland 

önskar jag att jag var hungrig...

Man köper det i frysdisken numera. 

Jaha...? Ja, vad kul för dig då… 

18 

2 

1 

2 

Det är inte lätt, det är tusen som söker och bara tolv som kommer in och det gäller att ha både 

tur och skicklighet, framförallt skicklighet. Och du vet elva gånger, jag hade ju gått och 

hunnit bli 29 år… 

Skrattar torrt. 

”Det finns ju en scenskola i Stockholm, varför börjar du inte där? Vad i helvete skall du i 

Göteborg att göra i fyra år? Fyra år? Och vad blir du på det, vad fan blir du efter fyra år?” – 

”Tja, jag blir väl skådespelare...” – ”Vackert! Med ett studielån på flera hundratusen och inget 

jobb när du väl går ut, hur kul tror du jag tycker det är att sitta här och vänta på att du skall 

förkovra dig medan jag trycker fast små siffror på kvitton och vill ha betalt av alla idioter som 

tycker att ’Herregud, kostar mjölken åtta kronor, det gjorde den inte när Olof Palme styrde!’” 

och röstin fräste i stekpannan och oxen bakades i ugnen och hon grät och jag blev… Ja, jag 

blev förbannad, jag hymlar inte, och så skulle vi äta och det skulle vara fest, vinet och den där 

stekta köttbiten… Tvärsigenom, den var stålgrå, jag lovar dig, inte en blodsdroppe gick det att 

klämma fram ur den där torra klumpen… Sedan började jag skolan. 

1 

Jag kan fortfarande inte begripa att jag sitter här med dig. Lika fast som en tärna i ett 

luciatåg... 

Sjunger. 

Vill du se en tärna... se på Nils... 

Jag heter inte Nils. 

2 

1 

2 

Då är det kanske inte om dig sången handlar. Kan det vara en möjlighet? Har du någonsin 

tänkt på det? Att inte vara det absoluta föremålet för allas uppmärksamhet? Känns ovant, va? 

Att föreställa sig att jag sjunger om någon som faktiskt heter Nils. Och inte om dig, som ändå 

heter något helt annat. 

Om korten. 

Hur många? 

1

19 

2 

Två. Och jag skulle äntligen bli det jag ville, det jag hade strävat efter, längtat efter, som jag... 

som jag... ville. 

Så du sket i vad hon ville? 

2 

Vad hon vill kan väl inte styra vad jag vill? Det är ju inte som en julklapp, hon önskar sig en 

cykel och jag köper henne ett strykjärn? Det är ju inte den typen av strunta-i-vad-hon-tyckerförfarande 

som jag pratar om, jag pratar om att förverkliga en dröm. 

Så vad gjorde ni? 

Vi förlovade oss. 

Så romantiskt. 

1 

1 

2 

1 

2 

Jag ville att hon skulle känna sig älskad. Att hon kunde lita på mig, att vi skulle ha framtiden 

ihop precis som om jag inte höll på med mitt självförverkligande av mig själv, att jag alltid 

skulle finnas där vid hennes sida och att jag absolut inte struntade i vad hon tyckte bara för att 

jag... liksom... 

Struntade i det? 

2 

För det var ju det jag strävade efter hela tiden, att få ett bevis på vem jag är, att jag dög och 

jag gjorde mina monologer för den där satans juryn och genomled hela skiten och svettades 

och så till slut efter denna mangling av prover och sångprover och kroppen skulle göra 

kullerbyttor och inlevelsen skulle vara på topp... så läser jag på listan... antagna till 

Teaterhögskolan... och där var jag med. Jag såg mitt namn med en gång. Jag såg det flera 

gånger. Och så satte jag mig i en vattenpöl och kippade efter andan. Och folk grät och skrek 

omkring mig, kramades och skrattade och slog knytnävarna i väggen och där satt jag. 

Äntligen skulle jag få skapa på riktiga premisser. Jag var värdefull. Jag hade papper på det. 

Värdefull. Signifikant. Som konstnär alltså, som människa vet jag ju redan att jag är… ja… 

1

20 

1 

Fyller på, samtidigt med 2. Som en ironisk hjälp. 

Värdefull och signifikant... 

2 

… och jag ringde henne och hon bara... Ja, hon sov, hon fattade väl inte riktigt... Jag var glad 

och hon var förbannad… Upp som en sol och ner som en... som en... som något som faller 

jävligt hårt. 

Som Ikaros, kanske. 

Föll han? 

Som en gråsten. 

Så var det. Poff. Klimaxen i mitt liv. 

Inte förlovningen? 

Vilken då? 

Glöm det. 

2 

Nej, men säg nu. Det var väl du som var förlovad? 

Jag har också varit förlovad, alldeles riktigt. 

Jajaja! - 

Även om jag framförallt var gift. 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

1 

2 

1

- nu fattar jag. Med henne! 

Ja, med min fru. 

21 

2 

1 

2 

Jag var fan inte förlovad med din fru, jag pratar om Mikaela. Ja, visst, det är klart att det också 

var ett klimax, själva förlovningen... att vi... Jaha. Vackert. Efter ditt härliga påpekande inser 

jag att jag sumpat två klimaxer. Vi roligt vi har det tillsammans, tack så mycket. 

Två klimaxar. 

Två klimaxeeeerrrr. 

1 har vunnit pokeromgången igen. 

Byxorna. 

1 

2 

1 

2 

Och det här är antiklimax. Sitta här med dig. Maxantiklimax. Titta på dig, där du sitter med 

din kostym, prata med dig som bara tuggar om hur stor Olof Palme var, som inte ens vet vem 

Eminem är… 

En förkortning, kanske? 

2 

… du sitter där, fast i din åttiotalsidé om att unga män med porsche var värda något och tror 

att det fortfarande är ballt att kavla upp ärmarna på kavajen, jag fattar det inte. Hur fan kunde 

man vara verkställande direktör vid trettio års ålder? 

Genom hårt arbete. 

2 

Visst säkert. Lånat pengar från banken och trodde du ägde dem – 

1 

1

Ja? 

22 

2 

- åkte omkring i en Porsche och snackade i mobil... 

1 

Överseende. 

De är nog liiite större än så... 

Visar på en stor apparat, som en mindre väska, som fungerar som telefon. 

2 

”Sälj, köp, sälj, köp!” Men det där höll inte i längden. 

Dra den sagan för dina kompisar i helvetet. 

Yuppien är en utdöd art. 

Vad du snackar. 

Som dinosaurierna. 

1 

Hur fan skulle det kunna gå åt skogen? Det finns ju hur mycket pengar som helst! 

Fanns. 

1 

Det är ju bara att lyfta på luren så sade de ja till nästa lån. 

Det var bara. 

Du ljuger så du tror det själv, taskspelare. 

1 

1 

2 

1 

2 

2 

2 

1

23 

2 

Jag är ledsen, herr verksmällande direktör, men bubblan sprack. 

Vilken bubbla? 

Fastighetsbubblan. 

1 

De är ju värda hur mycket om helst! Hur mycket om helst! Hur skulle fastigheter kunna 

spricka? 

Med framgång. 

1 

Plötsligt har du blivit mycket ful. Dina ögon sitter alldeles för tätt ihop. 

2 

Du vet ju inte hur det gick. Eller hur? Du kan däremot fråga mig vadsomhelst, för jag vet. 

Nästan hotfullt. 

Eller hur? 

Vänligt. 

Fråga mig. Fråga vad du vill. 

Vem mördade Palme? 

2 

De hade ett ganska bra förslag, men det strandade på juridiska teknikaliteter. 

Så man vet inte. 

2 

Jo. Men ingen har åkt fast för det. Ser du? Jag vet. Du, däremot, är som en åttitalistjolle mitt 

ute på havet. Dels det som du värnar så hett om, slutet på 80-talet, poff bara, alla lån blev 

tvärdyra och sedan i slutet på 90-talet när IT-bubblan sprack. 

IT? 

1 

2 

2 

1 

1 

1

En ny förkortning. 

Finns det inga ord i svenskan längre? 

24 

2 

Tja, vi har bytt ut en del förkortningar, EG heter EU, för det är inte längre någon gemenskap. 

Och vpk heter v nu, för de är inte kommunister längre. 

Inte? 

2 

1 

1 

2 

Det är som om de skämdes för att han mördade sextio miljoner människor, precis som du med 

din videoaffär, de tar på sig hatt och slår upp rockslagen innan de ger sig in i 

riksdagsdebatten: ”Herr talman, det är jättekul att få vara med i den här jättekuliga debatten 

med en massa jättefina åsikter, men för övrigt anser vi att kungahuset bör förstöras. Kan vi 

föra inte det lite i dagordningen? Bara pyttelite?” Och den här gången får du fan ge mig bra 

kort, jag börjar bli kall. 

1 

Så det gick åt skogen i slutet på 80-talet och sedan i slutet på 90-talet... Vilka åker på stryk 

nästa gång, i slutet på... Vad är det nu? 

2003. 

1 

Om en fyra, fem år alltså. Vilka åker på nästa stjärnsmäll? 

2 

2 

Ja, det är väl styrelserna på bigga företag, sådana där på Skandia och så där, som sitter med 

fallskärmar och tror sig ha hittat någon slags ekonomisk grisen Särimner: Så fort de tuggat i 

sig en miljon, så utlöses nästa fallskärm och så rullar det på. Men nu håller fallskärmarna på 

att säcka ihop, det finns fallskärmsjägare, som ser till att miljonen aldrig löses ut, och de drar 

och drar i snöret och ser marken komma farande mot dem och för bara en sekund sedan hade 

de allt: Lägenheter åt barnen och åt sig själva och åt frugan och hunden och tre sommarstugor 

i södra Frankrike och ett jättefint litet torp alldeles intill Jönköping som de har bara för att 

kunna ta det lite lugnt och se ut över Vättern och de satt i fem styrelser med en fallskärm i 

varje och de drar och sliter i tåten, men skiten fäller inte ut sig och plötsligt inser de att de inte 

har något. De bara hade något. Och de ser när marken är riktigt nära att det inte är marken, 

utan de håller i själva verket på att dundra rätt in i en löpsedel! Och de faller hårt – smack! – 

och blir bara en patetisk våt fläck i den massmediala kapplöpningen som älskar att ge sig på

25 

stora starka maktberusade hundar och det finns inget som lockar en kvällstidning så, som en 

hund som redan ligger. De ser inte att han redan är en blöt förorening av blod och spyor, som 

får trycksvärtan att rinna. Som ingen bryr sig om att torka upp. 

1 

Fräscht. 2003… Då hade jag varit fyrtiofem år nu… 

2 

Ja, många bäckar små blir mycket spilld mjölk. 

Hur var det? Tvåtusengrejen. 

1 

2 

Millennieskiftet? Det kom och gick. De trodde att datorerna skulle braka ihop, men ingenting 

hände. Absolut ingenting. 

1 

Nej, det där med datorer, det kommer aldrig att hålla, allt blir så datoriserat, så fort man skall 

boka en tågbiljett på SJ så säger de ”Vänta lite, datan krånglar...” 

2 

Men det är ju praktiskt att kunna surfa ut och kunna kolla tågpriserna själv... 

Så numera surfar man när man åker tåg? 

Jag sade att det var praktiskt att... 

1 

Och jag sade att det är ett riktigt otyg, vet du att Sverige håller på att bli ett av världens mest 

datoriserade länder? Allt skall in på på på på... det där som det skall in på och hela samhället 

blir så sårbart. Hela den där datorsvängen kommer att självdö, människor kommer att förstå 

att datorskiten bara är en fluga. En flugskit. 

Det är nog lite för sent för det resonemanget. 

1 

2 

2

26 

1 

Och så kommer en sak som då millenieskiftet som tydligen gör att datorerna kan flippa ut; är 

det ingen som vaknar då och tänker ”Vänta! Datorerna håller på att ta över allting! Vi måste ta 

tillbaka makten över våra liv!”? 

2 

Nej. Det var som vilket nyår som helst. Min dator funkar fortfarande. 

Skrattar föraktfullt åt tanken. 

Din dator? Har du en egen dator… 

Vi släpper det. 

1 

Jag älskar nyår. Jag älskar nyårsaftnar. Jag friade på en. Hela den kvällen var jag totalnervös 

och hade planerat med blommor och middag och bokat en svit på Grand Hotel. På tolvslaget 

så... Jag gick ner på knä... och... 

Nä! 

1 

2 

2 

1 

Jo, visst, ner på knä och tog hennes hand och frågade då... Och hela himlen exploderade i 

fyrverkerier. Och det var som om alla färgerna och blixtarna var för oss. Helen och mig. Jag 

stod där på knä och såg upp på henne. Jag kunde se färgkaskaderna långt där uppe och det var 

som en stumfilm. Jag hörde inte larmet, alla rop och knallarna och explosionerna. Jag såg bara 

hennes ansikte och hennes hår som lystes upp i grönt och rött av alla fyrverkerierna som 

bakgrund. Och det var alldeles tyst. Och när hon log slog det ned som en bomb i mitt hjärta. 

Och i den här kakofonien av... av... overklighet... så var hennes ja det enda verkliga. 

Varför skiljde ni er? 

2 

1 

Om du frågar mig det en gång till, så kommer jag inte sluta förrän du svalt vartenda kort i den 

här leken. 

2 

Får jag fråga vad som hände då? Med dig. Du. Här. 

Gör en gest eller min som innebär att dö.

Jag tittade åt höger. 

27 

2 

Okej… Att göra så var alltså livsfarligt på åttiotalet? 

1 

1 

Det kom en kompis... som de gör, de kommer alltid och skall morsa och fråga hur det är, om 

jag och Helen fortfarande är vänner och det är ett evigt ”Jodå, vi kan fortfarande umgås” – 

”Nä, men det är väl bra! Va?” – ”Jodå, föffan, det känns skitbra nu.” – ”Det är ju skitbra!” – 

”Visst, sörrö!” – ”Kanon, hörrö! Tja då!” – ”Tja ba’!”... och så är jag på väg ut, över, han kom 

från höger och så är jag på väg över och så hinner jag precis bara glimta till vänster. En 

Volvo. Alldeles blank. Röd. 

Smäller ihop handflatorna. 

Vad fånigt. 

Visst. Ena polare man har, va? 

2 

1 

2 

Och så var det inte ens en Porsche. Vilket slöseri. Om han varit en av dina anställda kunde du 

ha avskedat honom. 

Kommer på att det är omöjligt. 

Eller... Ja. 

Nej... Jag kan tänka mig att han mår ganska... 

Var ni nära? 

Ja, det var väl en sådan här bit, någonting... 

Nära vänner. 

1 

Ja, så där. Han heter... Nej fy, det kan inte vara kul att vara honom just nu. 

1 

2 

1 

2

28 

2 

Det finns ju en chans att han kommit över det vid det här laget. 

1 

Och hon i bilen sedan då. De säger att kvinnor kör bättre än män, men hon lär ju inte köra en 

meter på ett bra tag. 

2 

Ja, men hallå. Kvinnor skulle köra bättre... För det första är det där diskriminering, för det 

andra så kör de som kärringar. 

1 

Jag läste en undersökning... Av alla tillfrågade män, svarade 80 procent att de kör bättre än 

genomsnittet. 

De frågade väl fel män. 

2 

1 

I vilket fall så var det mitt fel. Så jag behöver inte gräma mig. Och jag behöver inte ens tänka 

på det mer. Medan hon i Volvon då och han... Äh!... S-någonting... Stiff, steff… stuff… 

2 

Ja, nä, de kan knappast tyckt det var så fett kul. 

Vad sade du? Fett kul? 

Trött. 

Ja, man säger så nuförtiden. 

Fett kul... Låter som en ölmage. 

Så heter det i alla fall. 

1 

Vilket osvenskt uttryck. Fett med kul, det hade jag fattat. 

1 

2 

1 

2

Så säger bara nördar. 

”Nördar”? 

Glöm det. 

Ska vi inte spela mer? 

29 

2 

Glöm det. Du inbillar dig bara att du vinner hela tiden... 

2 

1 

2 

1 

1 

Begrundar 2s uppenbarelse: Fortfarande klädd i sin duffel, men annars enbart kalsonger och 

nakna ben. 

Du klär i det där... Men visst, strunta i det. Vi har ju tiden för oss. 

2 

Jag tror inte det finns Tid just nu. Jag tror inte ens det är ett Just nu. Det finns bara ett... Då. 

Kort paus, där 1 verkar begrunda 2s uttalande. 

Minns vad vännen heter. 

Sebastian! 

2 

Egentligen är den här versionen av döden helt oväntad. Att du har lallat omkring här och 

väntat på att just jag skulle bita i gräset, så du äntligen skulle få veta vem du egentligen är. 

Med avsmak. 

Och så den här hissen dårå… 

Med insikt. 

Är det därför du ligger på mig hela tiden? 

Hissjäveln är nästan det mest oväntade. 

1 

1 

2

1 

Du ser det som din dödsuppgift att få mig att trycka på nerknappen? 

2 

Vem skulle annars ha det tvivelaktiga nöjet? Mitt yrkesval visar ju på hur mån jag är om 

människor, att jag har förmågan att hysa empati, medan ditt så kallade yrke visar mer på en 

upptrampad stig till banken. 

30 

1 

Ursäkta om jag gör dig besviken, men jag har inget intresse av att få lära känna dig... eller - 

Skrattar till, åt det idiotiska i tanken. 

- mig! Det här är inte min idé. Jag flöt inte omkring och glodde på världen och spanade in 

vem som möjligen kunde vara den bäste för mig att få lira skjortan av: Det var ett ingenting. 

Inte ens mörker. Det fanns noll. Inget ljud, inga tankar, absolut inga känslor. Som ett väntrum, 

där slumpen delade ut köbrickor. Slumpens väntrum. 

2 

Tills vi kunde mötas och jag skulle få lära dig att du är en fuskare som bara tänker på dig 

själv, så du får något att grunna på, när du hamnat där nere, resten av din evinnerlighet. 

1 

Kom inte dragande en gång till med ditt jävla tugg om Ödet och ”Vi är förutbestämda för 

varandra” och ”Det måste finnas en mening” - 

Varför skulle vi annars vara här? 

1 

- Det finns ingenting! Inte ett smack! Jag har precis försökt förklara det för dig och det vore 

en stor lättnad för mig om du tog dig för att tro på mig: Det finns ingenting, jag vet; jag har 

varit där. 

Får jag säga vad jag tycker? 

1 

Vill du verkligen att jag skall svara på den frågan? 

2 

Jag tror att din själviskhet och din upptagenhet av dig själv, ditt sättande-av-dig-själv-ifrämsta-rummet 

krossade dig. Förstörde ditt liv och jag ger mig fan på att det var därför ni 

skiljde er. 

2 

2

31 

1 försöker komma med invändningar. 

Du tror att det beror på att hon inte älskade dig längre eller att du tvivlade på din förmåga att 

tillfredsställa henne eller något annat lika banalt, men den egentliga orsaken var att hon inte 

stod ut med din egenkärlek, ditt narcissistiska förhållningssätt att allt utgår från dig, som 

celsiusskalan: Allt mäts från din nollpunkt, där du fryser i din ensamhet för världen förstår dig 

inte, din excellens, din övermänskliga förmåga att bedöma andra, ”Han är minus tre och hon 

är plus femtiofyra”, och när ni älskar så är det du som drar upp henne till din kokpunkt, så 

ligger ni med varandra på hundra grader tills det går för dig och du pyser ned till fryspunkten 

igen och hon kämpar för att komma ikapp, men frosten biter hennes klitoris och du somnar i 

din lilla fascistigloo, oförmögen att se hennes längtan eller hennes... liv. 

Eftersom han omedvetet talar om sig själv, så har han svårt att hålla tårarna på plats. 

Totalt oförmögen till andra drömmar än dina egna, din egen längtan, din egen skräck för att 

inte räcka till, att bli gammal, ditt mjäll som du aldrig blir av med, ditt hjärta som skaver och 

levern som skrumpnar ihop för varje ny känsla, varje nytt anfall av självförakt som du 

projicerar på henne och skriker åt henne så jävla dumt att hon inte förstår dig och du sårar 

henne och du sviker henne. Och du går bara runt och tapetserar om igloon och spelar Håkan 

Hellström på högsta och undrar varför i helvete ingen förstår dig! Vad gör du för fel?! Hon 

lämnar dig och du blöder och hon kommer inte tillbaka för hon är död och hjärtat skriker efter 

henne och du bara fortsätter envist att frysa. Ensam. Och alla ser på dig… och tänker. 

Ja, så är det kanske. 

1 

2 

Du vet inte ens vad jag pratar om, din handikappade jävel. Ditt förakt för andra människor har 

dränkt så du ser inte längre dina tillkortakommanden, dina begränsningar, ditt statiska 

oemotionella tillstånd. 

1 

Ursäkta, hallå, men vem är det som snackar just nu? 

Märker du inte det? 

1 

Ett ögonblick trodde jag det var du, men när du började upphöja dig till en tron byggd på 

människoförakt och i samma andetag hävdade att det var jag som såg ner på människor bara 

för att jag äger en Porsche, så måste jag säga att jag blir rätt tveksam och därför frågar jag: 

VEM ÄR DET SOM SNACKAR JUST NU? 

2 

Just där... så låter det som du och just nu... så låter det som jag. 

2

32 

1 

Allt det här att du vill straffa den där lilla rösten som mördade den där Agneta Lund, det tyder 

på att du är på någon personlig vendettaresa genom dig själv, för att döma av vad du berättar 

så kunde det lika gärna vara du som hade en röst på axeln som hamrar och hamrar i skallen på 

dig att du är helt utan berättigande och förmodligen så tackar din kära Mikaela sin lyckliga 

stjärna för att du äntligen försvunnit ur hennes liv. Du har med andra ord tillfrisknat. 

2 

Jag ser det mer som att det kunde ha varit jag som var Agneta Lund. 

Vem är Agneta Lund? 

Var det inte hon som var Anna Lind? 

Hur skulle du kunna vara henne? 

1 

2 

1 

2 

Att gå och shoppa på stan och bli nedhuggen av en röst i någons huvud kan ju hända vem som 

helst. Och tydligen slog det aldrig den där galningen att gå in i en etisk diskussion med rösten, 

väga för och emot, rätt och fel: ”Mörda henne, mörda henne... – Hur då, menar du? När du 

säger mörda, syftar du då på döda någon jag inte känner? – Mörda henne, mörda henne... – Ja, 

jag hörde dig första gången, så du menar alltså mörda, i bemärkelsen inbilla mig att jag har 

rätt att ta en annan människas liv för att skapa en drägligare tillvaro åt mig själv? – Mörda 

henne, mörda henne... – Jag börjar förstå, du anser att mitt liv står över någon annans, 

eftersom du säger åt mig att mörda och jag inte finner några direkta invändningar och kanske 

framförallt att jag hinner först: Om hon nu vill mörda mig så är det ju fritt fram, vem hindrar 

henne? Ingen! Alltså är det inget som hindrar mig, är det så du menar, lilla rösten? – Mörda 

henne, mörda henne... – Ja, nu råkar jag ha en kniv på mig och jag finner dina argument 

rationella och sakligt framlagda, så jag tror nästan jag slår till, det är väl lika bra... 

1 

Mm. Kul. Jag tänkte på en grej... medan du... höll på med ditt om det där... Jag är ledsen, men 

mitt närminne är tydligen inte helt utvecklat när det gäller ointressanta föreläsningar... Så jag 

kom på: Om det inte... kanske... dyker upp någon mer. Det kanske dyker upp någon mer? 

Här? 

Varför inte? 

2 

1

Varför då? 

Varför inte? 

Vi har ju redan varandra. 

1 

Det är sant och ibland tror jag faktiskt att helvetet redan slagit sina käftar om mig... Hur 

hamnade vi egentligen här? 

Du var oförsiktig på ett övergångsställe... 

1 

Jag menar här. Plötsligt bara var vi här. Har du inget minne av var du befann dig igår? 

33 

2 

Jag tror inte de där tidsangivelserna gäller längre. 

1 

Igår var... Alltså, mitt igår är ju mycket längre sedan än ditt. Mitt igår, då var jag på gatan... 

förde upp handen som skydd mot den där röda lacken... som om det skulle hjälpa. 

2 

Nej, det gick ju inget vidare för sjutton år sedan, varför skulle det funkat igår? 

Exakt! 

2 

Och varför skulle min ironi nå fram till din hjärna nu, när den inte gjorde det för en stund 

sedan? 

Det var väl igår? För nu är jag här. 

Så observant du är. 

2 

1 

2 

2 

1 

1 

2

För du har inget minne av igår? 

Jag minns när Anna Lind dog. 

34 

1 

2 

1 

Och jag minns exakt var jag var när Olof Palme dog. Vi var i Zell am ze på en afterskibar och 

folk började skåla och hurra när nyheten kom. 

Och jag... 

1 

Du satt väl och försökte lista ut tvåans multiplikationstabell med hjälp av klossar. 

2 

Jag minns att jag var på väg hem från skolan och lyssnade på radion i min mobil när de 

berättade om Anna Lind. 

Finns det mobiler med radio? 

Avundsjuk? 

Liten paus. 

Inte det minsta. 

2 

Jag stod och väntade på röd gubbe. Och så sade de det. De visste inte om hon skulle överleva 

eller inte. Hon dog dagen därpå. 

Helt otroligt. 

Jag vet. 

2 

1 

2 

1 

1 

2

1 

Att stå och vänta på röd gubbe, när det brukliga är att vänta på grön. Hur känns det att vara 

unik? 

2 

Det var en jävla smäll. Hela Sverige höll andan. Ända tills hon gav upp sin. 

35 

1 

Jag tycker nog ändå att statministern smäller högre än..? 

Utrikesministern. 

1 

Kommer av sig, eftersom utrikesministern också är en viktig post. 

Mitt mord är ändå vassare än ditt. 

Och din hjärna är sjukare än min. 

Jag tycker nog att... 

2 

2 

1 

2 

Du måste sluta! Jag orkar inte! Du har gått omkring och svävat i ingenting – inte ens mörker – 

i sjutton år. Hur fan har du mage att påstå att något av vad du säger har någon som helst 

relevans för något samtalsämne överhuvudtaget? Igår?! Du var död igår! Acceptera det! 

1 

Det enda jag säger, är att det kan ju vara så att det dyker upp någon mer... som har lust att 

haka på lite klädpoker... 

Igår var jag hemma. 

Du kanske också varit i landet Ingenting. 

Jag var hemma. Igår slapp jag dig. 

2 

1 

2

1 

Säg att den där kvinnan som körde på mig, dör, decennier senare och hamnar här... - 

Hur fan det nu skulle gå till... 

36 

1 

- och hon berättar att de senaste trettiosju åren har hon varit i en depression på grund av den 

där vådliga olyckan när hon råkade meja ner en VD på ett övergångsställe. Så nu skulle det 

kunna vara år… 

Räknar snabbt efter. 

2023. Och ditt igår bara är ditt eget futtiga igår, som ditt så kallade Öde skrattar åt. 

2 

Men hör du inte vad jag säger? Ingen tid! Ingen-ting! Bara död! Bara försent! Bara skit med 

alltihop! 

1 

Men varför just du och jag? Vad väntar... någon... på? Skulle vi matcha varandra? 

2 

Jag tror vi sitter här för att avgöra vem av oss som skall åka upp och vem som skall ner. 

1 

Ja, du säger det, men då kommer vi att sitta här i evighet, för du kommer aldrig att gå med på 

att åka ner. 

2 

Varför skulle jag det? Jag sitter ju här med den mest egoistiska människa jag träffat. Och det 

tackar jag för. För det betyder ju att jag är fit for fight i min himmelska tillvaro. Förresten är 

inte evighet heller någon särskilt relevant... någonting, för det finns inget igår eller imorgon, 

det finns bara ett Förut. Passé. Det är knappt att det finns ett Sedan. 

2 

1 

Men kanske ett Snart? Snart får vi veta vem av oss som skall ner och vem som skall upp. 

Alldeles snart. Eller det kanske redan har gått trettiosju år, även om ingen mer dyker upp? Det 

kanske har gått etthundratrettiosju år... Oj, alltså, det kan ju vara... Just nu känns till och med 

Snart väldigt avlägset... 

2 

Fy fan för livet, alltså, det var då en jävla bluff. Vissa ser det som en gåva: ”Passa på och lev, 

det finns inget imorgon, lev ut ditt liv, du får bara en chans!” Vad är det för vits med att 

komma in på scenskolan och tro för en bråkdel av sin existens att man skall få göra något av 

sina drömmar, få leva ut och ge något till andra, inbilla sig att det är viktigt för andra

37 

människor att så här ser jag, som skådespelare, på tillvaron i den här pjäsen. Min karaktär vill 

det här och det är inte bra, så akta dig för att göra så här utan tänk, lilla publikmänniska, tänk 

på vad du gör av ditt liiiv och skapa gott för dina medmänniskor. Vad är det för vits med att 

ha någon slags begåvning om det ändå till slut bara handlar om att övertyga en idiot om att 

han saknar empati och sitta och dra av mig strumpor och byxor och han lyssnar inte, precis 

som alla andra, men när jag försöker nå honom så slår han ifrån sig med sin vetskap om sin 

flotta VD-titel, inlindat i så mycket bomull så du kan slå för dina öron och skrika jag lyssnar 

inte, jag lyssnar inte!, så var är det för vits med att jag rycks ifrån mina drömmar och gör slut 

med henne för hon fattar inte vad konst innebär, ”måste du bo i Göteborg också, räcker det 

inte med att du inte kommer att tjäna några pengar?”, att stå där på scen och berätta en historia 

och vilja något som folk som ser skiten kan ta ställning till, vad är det för satans vits när man 

ändå bara dör?! Jag tror Livet är ett skämt som Döden hittat på. 

Kort paus. 

Ja, nä ,det är… 

2 

Jag kan inte fatta att jag skall behöva sitta här och höra hur du ”inte fuskar, vem jag? Näää! 

Jag är såå reko!” medan jag snällt drar av mig skor och bälte för du mår bättre då och jag 

förklarade för henne att hon inte förstod mig och att det var något jag måste göra, men vad 

skulle jag göra? Ja, vad fan, så vi förlovade mig och hon var hur jäkla glad som helst, men 

vem frågade mig vad jag tyckte om det hela? Jag verkligen kräks på hela skiten, så jävla 

superkräks så jag blir alldeles jävla supermatt och vem bryr sig? Inte hon, för hon är passé. 

Inte jag, för passé är mitt andra namn. Inte du, för du är så självupptagen med din flotta titel, 

inte din fru, för hon har inte dött än, så för vems skull sitter jag här och snackar med idioten 

som ändå inte bryr sig? Inte för min, i alla fall, den saken är korvspadsklar, jag sitter inte här 

för min skull för att komma på vem jag är, för jag har fan inte gjort något fel... 

Inte ett dugg... 

Inte det minsta... 

Så varför är jag här? 

Varför är jag här? 

Väntar på något? 

1 

1 

2 

1 

2 

1

Bättre tider? 

Bättre umgänge? 

Bättre utrymme? 

38 

1 

Men så är det där, det som alltid kommer att vara där: 

2 

Den jävla döden, som aldrig kan ge sig, utan kommer att påminna mig om sin jobbiga 

existens så länge jag överhuvudtaget kan känna eller tänka! 

Och hon föraktar mig fortfarande... 

2 

Som om jag skulle kunna göra något åt saken... 

För jag vet inte vad jag vill... 

Bara en massa småsaker... 

Att bli något... 

Att älska! 

Att vara något betydelsefullt! 

Att få älska... 

2 

1 

2 

1 

1 

2 

1 

2 

1 

2

Eller förtvina... 

39 

1 

2 

Trots att livet slutar med döden så känns det inte som om allt inom mig är dött... Hon lever 

fortfarande inom mig. Och hur kul är det? Hur kul är det när alla runtomkring bara glor på en 

som om det var jag som satte kniven i fru Lind, som om det var jag som gjorde samtliga usla 

roller i Rederiet... Jag ville älska, jag ville fan inte motsatsen, så jävla sjukt sjunker inte själen 

på en människa som egentligen inget annat vill än väl, för när jag ser nyktert på saken, som 

jag faktiskt är kapabel till även när jag inte druckit, så vet jag att mord är ett brott, jag vet att 

gräva i en annan människas själ är kriminellt, jag vet att driva en fantastisk, genomvänlig 

människa till självmord är det lägsta varje usling kan företa sig, jag vet att det värsta jag kan 

utsätta en fästmö för är kärlekslöshet, jag vet allt sådant! Jag är inte totalt känslomässigt 

IQhandikappad. Det var inte mitt samvete som dog, det var bara jag! Det var inte jag som 

skränade usla repliker från scen, som fick publiken att dra efter andan för att inte somna... Det 

var inte jag som dödade henne... Jag gjorde ju bara slut, det är väl varje människas rätt? Ändå 

stirrade alla på mig som om jag var en brottsling. Jag försökte förklara att jag ville bara... 

leva... Jag hatar döden. Den är så i vägen! 

1 

Kan du ta det där igen, jag hängde inte riktigt med från början... 

2 

Jag ångrar ingenting. Jag tycker bara det är för jävligt synd. 

1 

Sätt det på pränt, så skriver jag under. På just den punkten är vi helt överens. 

2 

Och du, din jävel, som bara jamsar och fuskar och tror du är något struntsuperviktigt som 

vräksvällande direktör för Sveriges bästa småföretag med en hel hoper anställda, som bara 

lånar pengar och driver eländet vidare på ren förlust bara du tjänar pengar på det, du som 

stirrar på min mobil och egentligen inget hellre önskar än att du också hade haft en sådan 

skithäftig pryl i din PorschemersaBMW, hur kan du sitta där eller stå eller vad fan det är du 

gör, hålla med mig i min mest patetiska monolog jag haft sedan jag försökte mig på MacBeths 

”Är detta en kniv jag ser framför mig” på småländska, hur kan du med att tro att du menar 

allvar med att känna empati, din myrartade lilla nolla, när du bara tänker på din egen lilla 

fjärttillvaro som inte kommer att leda till något annat än en aktiekursförändring eller en 

bolagsstämma eller ännu mera kärlekslöst famlande efter en mening med livet? Ursäkta! Men 

jag förstår mig inte på dig. Solidaritet. Fy fan vad du föraktar det ordet. 

Vad är ditt jävla problem? 

1

40 

2 

Att du... att du... Att du! Du där! Att du, med dina materialistiska värderingar, talar om för 

mig vem jag är. Hur fan kan du värdera mig som någon jävla fond? Du vet inget om mig, din 

inskränkta fan, du är precis en sådan som jag hoppades att jag skulle kunna påverka med 

konsten, att stå på scen och påverka och nå och slippa träffa! Okej, okej, okej. Det var inte... 

världens justaste puck med, med... den där förlovningen. På ett sätt är det ju en jävla flax att 

hon slapp fatta vem jag... egentligen... Men hon blev glad, jag gjorde det för hennes skull, för 

att glädja henne. Jag gjorde det fan inte för att hon skulle känna sig hämmad, bara för att hon 

är som en jävla järnkula kring mitt ben, vem tackar mig för det? Ödet har kommit på att jag 

skall sitta här med en kapitalist och få hans aktier att störtdyka på Själens börs, och först där, i 

börskraschens helvete – det enda helvete han förstår sig på – så börjar hans kamrar och 

förmak att bulta och pumpa blodet vidare upp i hjärnan och tränga ut alla pund och dollar och 

ersätta dem med... något annat! Som jag förstår! Nämligen: Något annat än pund och dollar. 

För det är inte det livet handlar om. Livet är bara en upptakt... inför... upp eller ned. 

1 

Jag tror... att jag börjar förstå... mindre och mindre av vad du säger. 

Glöm det. 

2 

1 

Oj. Glömma det? Dagens enklaste uppgift. Säg något vettigt nästa gång så får jag en riktig 

utmaning. Vad som inte är vettigt är att du sitter med den där apparaten hela tiden. Vad är det 

du gör egentligen? 

Kollar gamla sms. 

”Sms”? 

2 

1 

2 

Det saknar jag. Det där pipet. Och så öppna det och så läsa det och så svara på det. För det 

kan ju vara något som egentligen är alldeles för litet för att ringa upp och säga, som till 

exempel Jag längtar efter dig, men det är samtidigt alldeles för stort för att bara strunta i, som 

till exempel Jag längtar efter dig. 

1 

Sms… Låter som ett alternativ till ett riktigt förhållande. Du har det som bara i den där… 

Hittar inte ordet. 

Mobilen. 

2

41 

1 

Egentligen vill du kramas lite och mysa, och i stället har du det där substitutet. Är det det som 

sms står för? SubstitutMyS? Du tycker att det är flott och kul med den där mobiletten och 

snart kommer du väl dragandes med att ”Jo, förstår du, antikviteten lille, att numera, förstår 

du, så har alla en egen dator i hemmet” - 

Skrattar föraktfullt åt den absurda tanken. 

- eller något annat lika verklighetsstört... men medan du sitter och saknar din låtsasrelation i 

din... - Jag kan fortfarande inte fatta att det får plats en radio i den där! – så saknar jag... 

Det finns kamera i den också. 

Kommer av sig totalt. 

Du skämtar... 

Med viss triumf. 

Jag sade ju det... 

I vilket fall som helst, så saknar jag... 

Framtiden. 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

Värmen från min fru. Omhållningen. Ögonkontakten. Tillsammans... heten... I stället sitter jag 

fast i en… vad det nu är för någonting… och försöker få dig att förstå att det är du som skall 

ner och jag som skall upp. 

Hiss, va? 

1 

Och jag börjar inse att vi kommer inte att komma någonvart så länge du har den där envisa 

inställningen till både dig själv och till mig. 

Påminner om en hiss… 

2 

2

42 

1 

Ingen kommer att hjälpa oss reda ut det här, det var ju inte ens någon som sade att vi skulle 

hit, det var bara den där röda Volvon och sedan smack så sitter jag här och du sitter där och 

skiten bara pågår. Jag har mina aningar om varför du har hamnat här med mig. Men jag är 

osäker på om jag vill delge dem. 

Oh, delge dem. Snälla. 

1 

Från början... kände jag dig inte. Jag kände inte heller något för dig. Men nu tycker jag mig 

känna dig utan och innan. Och det känns inte bra. Känslan för dig... är okänslighet. Helt 

enkelt inga känslor. Och att inte känna för dig... påverkar mig... kännbart. 

2 

Nu måste jag fråga dig en sak: Är du förmögen att säga något väsentligt? 

2 

1 

Ibland kan jag känna mig helt lost. Som när jag sitter i min stol hemma… Farfars gamla 

länsfåtölj, med stora öronlappar så här och virkade antimakasser och jag tar igen mig efter 

alltihop och hon har hällt upp en Glenfiddich åt mig och sitter mittemot och löser korsord och 

frågar mig ”’Ökenök’, fem bokstäver?” och jag ler för hon är så otroligt söt som tror att hon 

har kapacitet att lösa ett korsord, och jag dröjer på svaret lite innan jag viskar ”kamel” och 

hon strålar för det hjälper henne vidare med vågrät tre och hon ser på mig med huvudet lite på 

sned och viskar tillbaka ”tack” och då, precis i den stunden, kan jag uppleva mig lost. 

Var det därför ni skiljde er? 

Pekar på kortleken. 

Tugga och svälj. 

2 

Nej, tack, herr Våldsman, men tack för erbjudandet. 

1 

Våldsm... vålds, vad då väld? Tror du jag slog henne? Med våld? Skulle jag ha slagit henne? 

Det var ju en tanke. 

2 

1 

2

1 

Jag högaktar henne. Jag är inte som du, gör oss båda en tjänst, va, blanda inte ihop oss. 

Som jag? 

43 

1 

Du som inte gör annat än klankar ned på din fästmö. 

Förlåt? 

Du pratar illa om människor du med. 

2 

Nej, nej, nu har du missuppfattat mig totalt – vilket går helt i linje med din personlighet – jag 

pratar illa om dig. 

Skrattar till. 

En röd Volvo… 

Du då? 

Jag då? 

Skit i det. 

Du menar, du menar typ: 

Låtsasdör. 

1 

Det var liksom något sådant jag syftade på, ja. 

Det var ingen Volvo i alla fall… 

2 

2 

1 

1 

2 

1 

2 

2

Bra, då vet jag vad det inte var, då. 

Den där jävla dumma bruden… 

Fnurra på tråden? 

44 

1 

2 

1 

2 

Du drar ner allt på en sådan… ”Fnurra på trå…”, på en sådan jävla låg skitsvenssonnivå. Ta 

du din vardagliga bilolycka och ställ det mot… Jag är någon som du kan… bara… Jag skapar. 

Du tjänade peeengar. Ditt liv var som ett marsvins, sprang där i bankens ekorrhjul och 

hamstrade grisslantar på svinjobb. Eller ännu bättre: Som en myra! Som släpar det där 

barret... långt bortifrån tallen på andra sidan skogen... till stacken och lägger det på plats och 

blir så otroligt nöjd. Ännu ett härligt barr!... bland miljoner andra barr. Och du tror det har en 

betydelse. En krona... till en miljon... det blir en miljon och en krona. Fan vad mumsigt. 

Sedan kan du dö nöjd eftersom förmögenheten är parallell lyckan. Jag vill ge folk något de 

kan minnas, som hjälper dem igenom sin vardag. Du! gav folk sparken. Två icke jämförbara 

storheter. Fast i ditt fall var det litenhet. Myrjävel. 

Du är otroligt svår att konversera med. 

Det beror på sällskapet. 

1 

Du som vill spärra in folk på livstid utan att känna dem. Hade du varit född på 

sjuttonhundratalet hade du varit slavägare. 

2 

Och det skall komma från mannen som saknar medkänsla. 

1 

Du vet inte ens hur medkänsla stavas, ditt självupptagna kräk. 

Och vad sitter marsvinet och häver ur sig nu? 

1 

Du som dömer folk utifrån ditt eget godtycke. 

1 

2 

2

2 

Har man mördat, så får man stå för det. Inte försöka komma undan bara för att det viskas i 

öronen på en. Galna människor kan också vara skyldiga. 

Men du är inte galen. Eller hur? 

2 

Så går jag inte omkring med kniv på stan, heller. Har den i fickan och så: 

Kör ner handen i fickan. 

”Aj, vad vass, där kan jag ju inte ha den, få se, Ah!, där är en främmande människas 

bröstkorg, det verkar vara en mycket mer praktisk plats.” 

45 

1 

1 

Gud, alltså, släpp ut mig härifrån, släpp ut mig! Hörrö! 

Riktar sig till Gud, syftar på 2. 

Han tänker inte! Han vill inte! Jag är fast här för evigt och det är inte mitt fel, jag gjorde inget, 

men hon var så jävla… Jag fattar det inte… 

Vad gjorde du henne egentligen? 

1 

Inget! Jag slog henne inte, säger jag! Vad gjorde du henne? 

Jag kände inte din fru. 

1 

Det är en mycket bättre fråga: Vad gjorde du henne? Lilla fästmön. Lilla festliga mön. 

2 

Projicera inte din skit på mig! Det var du som for fram som en börshaj och åt allt vad du 

kunde komma över: Din framgång, maktposition, få avgöra vem av dina fem, anställda som 

skulle få löneförhöjning och vem som skulle få sparken! Din kärlekstörst! Din förlorade 

självaktning! Ditt sökande efter förlåtelse och ditt fåfänga hopp om himmelriket! 

2 

2 

1 

Det är så märkligt, men framför mig har jag tydligen en man som inte inser att Olof Palme var 

fan så mycket märkvärdigare än Anna Lind.

2 

Hon var störst! Hon var mer än någon vars död du suttit och firat på skidsemester i franska 

alperna – 

Jag firade fan inte! 

- Hon var en ikon! 

1 

Jag avskydde de där uppkomlingsjävlarna med stenrika föräldrar - 

En symbol för Sverige - 

46 

1 

- som firade Olof Palmes död iförda moonboots! 

1 

2 

2 

2 

- hon var Sveriges ansikte, en mamma och en varm personlighet. Din Olof Palme gjorde ju 

till och med Gösta Ekman en satir på, tillsammans med Hasseåtage och kom inte och påstå att 

det var på grund av kärlek de gjorde det! 

1 

Ingen stor konstnär som Gösta Ekman kan göra ett sådant porträtt av en så stor personlighet, 

om det inte var av kärlek. Vem fan har gett en sådan kärleksförklaring till Anna Lind? 

Svenska folket. 

1 

Jag är ledsen. Men när det kommer till svenska folket jämfört med hasseåtage, så vinner 

hasseåtage. 

2 

2 

Men min mördare fick de åtminstone fast. Din mördarjävel springer ju fortfarande omkring på 

fri fot. Man kan ju i så fall fråga sig vilken minister som polisen hyste mest känslor för. 

1 

Du har verkligen en logik som Djävulen hade avundats.

Du får snart träffa honom. 

Damerna först. 

Kort paus. 

Skrattar. 

Vet du vem du påminner mig om? 

Jag är osäker på om jag vill gissa. 

47 

2 

Samma envishet. Samma obönhörlighet. Samma skitsnack. 

1 

Jag är ledsen om du förlovade dig med fel flicka. 

2 

Inte lika ledsen som du måste vara över ditt giftermål. 

Nämn inte henne en gång till. 

2 

Hur fan skall jag låta bli när hela golvet är täckt av dina ömma tår? 

1 

Och varenda tå har en lapp omkring sig där det står Mikaela! 

Vad har jag gjort dig? 

Skrattar överseende. 

Är du säker på att du inte menar tvärtom? 

2 

1 

2 

1 

1 

2 

1

Vem fan är du att mästra mig? 

Bara en enkel kapitalistmyra. 

Vem i helvete tror du att du är?! 

Jag är inte riktigt i helvetet än. 

48 

2 

1 

2 

1 

2 

Jag är inte så säker på det! Är det du som är evigheten? Min helvetiska evighet. Är det du som 

är ärkeängeln Gabriel med din feta plånbok som vingar, som utsänd av Gud terroriserar och 

häcklar och mobbar så FN hade deklarerat våra fem kvadratmeter som katastrofområde? Har 

du någon gång undrat över varför du misslyckades med äktenskapet eller har du överlämnat 

den uppgiften åt din fru? 

1 

Jag har redan sagt dig en gång, lämna henne utanför det här, jag säger det inte igen. 

Varför är du så aggressiv? 

Oj. Nu kom jag av mig. 

2 

Det är du som vill diskutera rätt och fel, samtidigt som du fuskar. Det är du som har mage att 

klandra en främling medan du själv är fläckfri. Jag hälsar dig, herr Klorin, mänsklighetens 

blekningsmedel! Så jag frågar igen: Vad har jag gjort dig? Mer än dött. 

Ja, alltså, du har… 

2 

Avbryter. 

Jag försökte spela kort; du fuskar. Jag försöker föra en tillvaro; du stör. Jag försöker vara 

vänlig; du avbryter. 

2 

1 

1

Får jag säga någo... 

Jag försöker nå fram till dig; du lyssnar inte. 

1 

Efter en liten paus. 

Nej, jag förstår, det inte kan vara lätt att diskutera med någon som ständigt avbry... 

49 

2 

Du har blivit mitt barr! Som jag släpat från tallfittan tvärs igenom skitskogen ända fram till 

kukstacken och jag hoppas att jag skall bli glad, men eftersom jag inte är du så blir jag bara 

jätte jätte jätte jätte jätte... besviken. 

Myrlivet är hårt. 

1 

2 

1 

2 

Du klampar in i mitt liv med dina pekpinnar: ”Har du verkligen älskat din fästmö och om inte, 

borde du då ha förlovat dig med henne?” Jag vet exakt hur mitt liv ser ut, du vet inte ens 

vilken färg Liv har! ”Nämen, vaddå, Liv, ursäkta, men är inte det färglöst?” Ja! Jag borde ha 

förlovat mig med henne, Ja! jag borde ha visat henne den uppskattning hon förtjänade och Ja! 

hon var det märkligaste, vidunderligaste som hänt mig! Du däremot, du är... så... verkligen 

väldigt... 

Nu är det spännande. 

Motsägig! 

Ursäkta? 

2 

Nej! Det gör jag inte! Jag ursäktar dig inte, jag orkar inte! Sorry! 

1 

2 

1 

1 

Med tanke på vem du är och vad du står för, ”han mördade henne, det vet jag, fast jag inte har 

en aning, så stek honom över långsam eld!”, så borde du vara väldigt försiktig med att döma 

folk.

50 

2 

Och det skall komma från liket som egentligen har väldigt svårt för ”Den stackars kvinnliga 

bilföraren, som kör bil bättre än män, för det var mitt fel att jag klev ut på gatan, för jag låtsas 

att jag hyser förståelse för alla människor, bara så länge aktierna går upp och teateranslagen 

skärs ner...” 

Det var ju inte hennes fel! 

1 

2 

Måste det alltid vara någons fel? Är det mitt fel att hon bara skulle… ha mig hos sig, jämt, 

jämt och inte kunde låta mig... Jag ville ju bara… Är det mitt fel? Det kanske är ditt fel! För 

sådana som du sprider moraliska floskler omkring er, använder dem som socker i bakningen 

och säger ”tro på mig, tro på mig så blir ditt liv en ännu sötare moralkaka!” Det kunde ju vara 

så, att livet är fyllt av sådant som är svårt att komma undan. Att… att… att… attattatt tankar 

och viljor inte alltid går ihop, för det finns en massa sådant-som-är-svårt-att-komma-undansaker! 

Det kan vara så! Men det skall alltid vara någons fel! Och du hatar den där 

volvobitchen. Erkänn! 

Inte alls. 

2 

Du hatar alla kvinnliga förare-som-kör-bättre-än-män. 

Inte alls! 

1 

1 

2 

För du tycker det är hennes fel och det är mitt fel att jag kanske kunde vinna poker mot dig, 

för det är det spelet går ut på, så du tvingas fuska, och det är din frus fel att du är här och snart 

åker ner i skitvärmen och det är din mammas fel att hon inte lånade dig pengar till din första 

Porsche, så du var tvungen att bli kapitalist… Och nu har jag kommit av mig i vad jag 

försöker säga, för du gör mig så förbannad, men det kunde faktiskt vara så att det är ingens 

fel. 

1 

Jag tycker inte att det var hennes fel. Jag borde inte ha gått ut på gatan, just som hon… 

Så då är det ditt fel? 

Ja, det blir ju det! 

2 

1

51 

2 

Så det är helt omöjligt att tänka sig att det var ödet? 

Ah! 

Skrattar. 

”Ööödet...” 

1 

2 

Ja, ja, nej, nej. Det var tydligen bortom det möjligas gräns. Bra. Fint. Då blir vi sittande här. 

Fram med kortleken igen bara. Det var ju hur kul som helst sist. Skall du få fuska till dig mina 

kalsonger också!! 

1 

Intressant inlägg, men jag är nog mer intresserad av varför du försöker få mig att inse vem jag 

är, istället för att inse vem du själv är. 

2 

Okej, om vi tar och lugnar ner oss lite här, va? Inse. Fint ord, jag gillar det. Jag försöker 

skänka dig insikten, att du måste ha gjort något, som gör att du förtjänar helvetet. 

Skrattar. 

Och vad skulle det vara? 

1 

2 

Det där… är precis! Allt man säger, som man tror skall nå fram – ”Ja, jag kan se att det är en 

betongvägg, men jag trooor nog att jag skall kunna komma igenom den ändå, han verkar inte 

fullt så omöjlig, fast han är en avskedande VDnörd” – Du ser hur användbart ordet nörd är, 

man kan kombinera det med andra närbesläktade ord! – ”han kan inte vara så döv och blind 

och galen att han inte förstår att du älskade henne, över allt annat, att det inte bara är några 

jävla brev per telefon i ett futtigt sms-förhållande, utan det är minnen och det är mina minnen 

som jag har som jag älskar att få läsa om och om igen ”När kommer du, jag saknar dig!”, ”Det 

var mysigt i morse, jag kommer att dofta dig hela dagen!” och vad svarade du på det, din 

idiot? Ingenting! Du svarade aldrig på de jävla sms:en, du bara behöll dem i din 

skitradiokamera och trodde att du var lycklig för att hon älskade dig, medan du skulle kunnat 

grabba tag i henne och hålla hennes hår och kyssa henne så hon minns det som livets starkaste 

upplevelse när det väl är hennes tur att stå framför en röd Volvo, du skulle kunnat kyssa 

henne sönder och samman, det är vad du borde ha gjort, kysst hennes läppar blodiga tills hon 

skrek Mer! Mer!, och hålla henne för att aldrig släppa taget. 

Andas djupt. Ser på 1. 

Men istället sitter han i en öronlappsfåtölj och känner sig lost när hon ser på honom och ler, 

och fast jag försöker nå honom med saker som jag anser som halvessentiella, för att inte säga 

totalviktiga, saker ur mitt liv, ur min synvinkel…”

Sluta. 

52 

1 

2 

… ”de sakerna som jag tror skall skapa en förbättring eller åtminstone en förändring, det är 

som en jävla formelettbil rätt in i Mount Everest, och inga reservdelar så långt ögat når, ingen 

verkstad som håller öppet på söndagar, ingen som är ute på husvagnssemester med fyra barn 

och två hundar som stannar till och frågar om de kan hjälpa till…” 

Vill du sluta någon gång? 

1 

2 

… ”allt som jag tror skall hjälpa honom att bli en bättre, död människa, det skakar han bara av 

sig som en våt katt ’Usch!’, och där sitter jag som ett fån och inbillar mig, men fan skall vara 

skådespelare när publiken är en sådan jävla koncentration av inskränkthet!” 

Håll käften, för helvete! 

Gud eller någon borde spä dig ett till fyra! 

Du har ju inte sagt något! 

2 

Åh, förlåt, missade jag att existera de senaste tre minuterna? 

Du bara… 

Söker ord. 

2 

I och för sig har jag inte existerat de senaste etthundratrettiosju åren, men det borde vara en 

väldig skillnad på att vara i ett Ingenting och att vara i en Skärseld. 

1 

Du vräker ur dig ord men säger absolut ingenting! 

2 

Och här sitter jag med värk i tungan och hoppades att kanske kanske den här gången… 

1 

2 

1 

1

Det enda jag får är vaxproppar! 

Det enda du får är åka ner! 

53 

1 

1 

2 

Du har ingen förmåga att fokusera, helt hostilt inställd till allt och alla, det var en sjuhelvetes 

tur för din stackars fästmömänniska att hon slapp dig: Om du låter så där nu, hur hade du inte 

blivit i pensionsåldern! 

2 

Nu är du där igen!: Klankar ner på främmande människor! Vad vet du om mig, hur jag hade 

blivit och framförallt vad vet du om pensionärer, mer än vad du läser om i böcker och i 

närstudier av din farmor? Pensionärer kan vara vitala. 

Gud, alltså… 

1 

2 

De kan det! Men det tror inte du, för du har bestämt att alla människor är som du bestämt och 

alla går att avskeda! 

1 

Jag hade inte ens några anställda! Jag bara sade så! 

2 

Försöker svara med något dräpande. Pekar och öppnar munnen. Kommer av sig. 

Okej. Då faller lite grand av det jag sagt. Jag är inte sämre lik än att jag kan ändra mig. 

1 

Jag sade så hela tiden. Helen trodde att jag var en framgångsrik direktör… när det egentligen 

bara var ett tomt aktieskal av lånade pengar… 

2 

Men det kompletterar bara bilden av fuskaren: Lögnare. 

Har du aldrig ljugit någon gång? 

1

2 

Aldrig. Aldrig, och så mycket kan jag säga, att just nu ljög jag lite grand, men jag undviker 

det i allra möjligaste mån. Så du kanske inte ens är gift? 

54 

1 

Kanske inte. Nu retas jag lite grand. Det är klart jag gifte oss. 

2 

Med ett litet leende, anspelar på felsägningen. 

För hur skulle du annars kunnat skilja er… Gick du ner på knä? 

1 

Jag hade tänkt det… men jag kände mig skitlarvig… Jag… Jag bara gav henne ringen, utan 

ett ord… och hon brände av det där leendet som jag aldrig kommer att glömma hur död jag än 

blir… 

2 

Varför ljuger du om en sådan grej för mig, jag menar, jag frågar dig vad du gjorde i livet och 

du brer på och ljuger om en massa anställda och även om du ljög för lilla fru korsordsHelen 

så, jag menar… 

1 

Jag ville att mitt… livsverk… inte skulle vara bortkastat… 

2 

Jag bryr mig inte om dig. Var en verkstressande domptör om du vill, ha haft ett viktigt liv 

eller ett betydelselöst, mig kvittar det. Men din fru kanske inte… var av riktigt samma åsikt? 

Eller? 

1 

Hon hade inte velat ha mig annars. Hon ville att jag skulle vara framgångsrik. Hon var… 

otroligt vacker. Och kunde fått vem hon ville. Och jag ville att hon skulle vilja ha mig. Jag 

tycker inte att det är ondska att önska sig en fru som alla är avundsjuk på. Ett hår som… och 

en helt fantastisk kropp och ögon som… Du förstår inte. Fast jag förklarar rätt dåligt också… 

2 

Lugnar. 

Jag sitter här och skapar mig en rätt duktig bild av hur hon måste ha tett sig. 

1 

Hon krävde att jag var något. Ett enmansföretag, som inte handlade om någonting utan bara 

fanns, hur patetiskt är inte det? Hon hade aldrig accepterat det. Det var mycket hon krävde.

Föreslår. 

Gå ner på knä..? 

1 

Håller med. 

Att gå ner på knä. Hör definitivt till en av de sakerna hon… önskade, skall jag säga, inte 

krävde. Och… 

Avbryter. 

Och ändå gifte hon sig med dig. 

Ja? 

2 

Så jag menar bara att hon kanske gjorde det av kärlek. Det är ju en möjlighet. Att vara VD 

eller gå ner på knä kanske var lika lite viktiga för henne. 

1 

Alltså, du har en meningsbyggnad som retar mig, vet du det? Men så är jag ju också 

”motsägig”… 

Kort paus. 

Är du kremerad? 

Blir inte alla det automatiskt? 

2 

Jag ville inte det. Jag avskyr tanken på att ligga som ett annat pulver i en burk. Som man 

skulle kunna krydda pizzan med om man får slut på oregano. 

Med viss förvåning. 

Skrev du ett testamente? 

Varför skulle jag inte gjort det? 

55 

2 

2 

1 

2 

1 

1 

2

1 

Du var ju så ung. Som jag, och jag hade ingen tanke på att skriva något testamente. 

Nä, men jag visste ju att… 

Avbryter sig. 

Vad då? 

2 

Så maskarna blev i alla fall glada när jag kom i jorden. Och alla andra. 

56 

1 

Skulle din död ha glatt någon? Det finns inget bra med döden, ingenting. Det är bara saknad 

och tomhet och… för sent. Det är döden för mig. Jag var på väg till henne när den där… 

volvokärringen! drämde in i mig. 

Bravo! 

2 

1 

2 

1 

Tänk att någon som jag inte ens känner, kan vara något så fruktansvärt i vägen! Först så 

vaknar jag på morgonen och vet att nu är det dags. Det är en bra dag. Nu går jag till henne och 

säger allt, att jag ångrar mig och ber henne förlåta mig och… och… om det krävs så går jag 

ner på knäna precis som hon ville att jag skulle ha gjort när jag friade… Jag var beredd att 

förnedra mig för hennes skull, göra vad som helst. Och nu får hon aldrig veta det. Det var en 

film om livet efter döden med Robin Williams, där han sökte upp sin fru som också var död 

och de kunde fortsätta på något sätt. Det var en sådan himla vacker film. 

Ser uppgivet på 2. 

Och du är ful. 

2 

Skrattar, med plötslig insikt om det komiskt patetiska. 

Så du vågade inte gå ner på knäna när du friade? 

1 

Jag trodde inte det var möjligt, men nu blev du faktiskt ännu fulare. 

2 

Skådespelare skall inte vara snygga, de skall ha utstrålning.

57 

1 

Du låter som Tjernobyl. 

Paus. 

Jag kan fortfarande inte fatta att de inte fått fast hans mördare. - 

2 

Nä, sett ur det perspektivet så vann Anna Lind. 

- Den jäveln borde ju grillas. 

2 

Han kanske också hade en liten bortförklarande fuling på axeln. 

1 

På något sätt... jag vet inte... men jag upplever att du inte hyser någon större respekt för 

hennes mördare. 

Precis som du inte gör för hans. 

1 

Vi kanske helt enkelt inte hyser respekt för brottslingar. 

Det är ju möjligt. 

Paus. 

Det är kallt. 

Ta på dig igen då. 

Nä nä, har jag förlorat så har jag. 

Jag bjussar på det. 

2 

Nej, säger jag, jag föreslog kortspel och du föreslog klädpoker och jag förlorade. 

1 

2 

2 

1 

2 

1

58 

1 

Vi hade inte så mycket val. Det enda jag fick med mig vad min mobil… och min plånbok… 

och mina nycklar… och den här gamla knappen som jag skulle sy tillbaka på kavajen… 

2 

Hade du plånbok? Då hade vi ju kunnat spela om pengar! 

1 

Det var du som inte hade någon plånbok. Du hade ju bara den där kortleken. 

Och den här nötkrämen. Vill du ha den? 

1 

Det sista jag vill är äta något. Om det inte var för omständigheterna skulle jag dö om jag åt 

den där. Jag är så ohungrig, så jag kräks åt det. 

2 

2 

Jag älskade de här. När jag var liten var det alltid de här som gällde. Jag gillade inte snören 

eller de där gula och brandgula apelsinklyftorna, du vet, de där hårda, eller lakritspipor eller 

råttor eller något. Nötkräm. Och det skulle vara ett riktigt litet hål, som blev mer och mer 

slitet för varje gång man tog sig en slurk, först med läpparna hårt så här, sedan med tänderna 

så här, så det blev riktiga märken och sist då så kom det bästa, att öppna och så slicka i sig allt 

som fanns på insidan. 

1 

Om du inte hade syftat på just nötkräm, skulle jag trott att du pratade om en kvinna. 

2 

Nä, nä, hon gillade inte de här. Hon skulle ha citronbomber med det där vita pulvret inuti. Och 

så gör jag fortfarande, varje gång jag står där och skall köpa godis så blir det en sådan här. 

Barn på nytt. Hon älskade mig. Riktigt så där så jag tänkte ”Hur puckad är hon?” Jag måste ha 

varit det absolut sämsta som någonsin hänt henne. 

1 

Jag tror att vi skiljde oss… av samma anledning. Jag vill mer än vad som är möjligt. 

Ville. 

1 

Jag vet, jag vet… men jag har väldigt svårt för den tempusformen just nu. För att jag vill… 

fortfarande… 

2

Skämtar. 

Jag ville fortfarande… 

Be om förlåtelse? 

Jag var nog inte så lätt att leva med. 

59 

2 

Du är inte så särskilt munter att vara död med, heller. 

Den där känslan av att det är försent. 

Försent att ångra sig? 

2 

1 

1 

2 

1 

Det hann jag med alldeles utmärkt. Att ångra mig var det inga problem med. Det gick alldeles 

över förväntan. Jag ångrade mig så jag… nästan ångrade mig. 

Tror du… Palmes mördare ångrade sig? 

1 

Jag vet inte om den frågan ens är intressant. Jag skiter i vilka motiv han hade; ingen jävel 

skall komma och vrida på vare sig mitt eller Palmes liv för att nå sina mål. 

Jag tror Anna Linds banegalning ångrade sig. 

1 

Jag tänkte på hur det måste vara att vara så pass jagad som han ändå var. Varje gång jag slog 

upp tidningen på morgonen så stod det alltid något om hur heta spår de hade och hur nära det 

var en lösning. Och han måste ju slå upp samma tidning, läsa samma artiklar… Och vad gör 

man i ett sådant läge? 

Alla hatade honom. 

2 

2 

2

60 

1 

Då får man gömma sig i en lägenhet hos en kompis, eller hos en ömmande mamma, eller ett 

soprum någonstans... Eller en buske i skogen… 

Och han ville vända på det. 

1 

Och hela tiden höra på radio och läsa i tidningen detta hur polisen närmar sig en upplösning 

på fallet. 

2 

Det var därför han hittade på det där med rösten, för att förklara, på något sätt väcka vår 

sympati. 

Han måste ha känt sig fruktansvärt… jagad. 

2 

Han ville slippa känna sig så fruktansvärt… anklagad. 

1 

Han hade så vidrigt dåligt samvete... och ville inget hellre än be om förlåtelse. 

2 

Men det var försent. Det fanns ingen kvar som kunde förlåta honom. 

Så vad skulle han ta sig till..? 

Hon var ju redan död... 

1 

Där låg han och flämtade, gömd och jagad, som ett marsvin i sin hatade bur... 

Hur skulle han då kunna få hennes förlåtelse? 

1 

Som en myra, alldeles för långt från stacken… 

2 

1 

1 

2 

2

2 

Hur skulle han då någonsin komma undan alla blickar, alla tankar, allt förakt och all skuld 

som alla dränkte honom i? 

Ingen visste att det var han… 

Alla visste att det var han... 

Men om han erkände..? 

2 

Alla hade redan fördömt honom... Varenda tidning, varenda löpsedel… 

61 

1 

Han kanske borde stå för det: ”Ja. Det var jag. Jag gjorde det hemska.” Då kanske… Kanske 

skulle han slippa känna sig jagad? 

Ingenting skulle hjälpa… 

1 

Då skulle han slippa bära på hemligheten längre… 

1 

2 

1 

2 

2 

… han skulle från och med nu vara för evigt känd som mannen som förvandlade hennes liv 

till död. Det var ju inte det han ville. Inte det han tänkte när han klev ur sängen på morgonen 

och tänkte Idag är det en bra dag! Han var bara en vanlig kille som råkade göra något dumt, 

en del tjuvröker i buskar, en del mördar kvinnor. Det är ju fortfarande bara en vanlig kille, 

men som nu plötsligt blivit symbol för ondskan. Hur skall någon orka bära det? Hur skall man 

kunna hitta ett sätt att förklara för alla människor som bara stirrar på en, bara stirrar på en och 

anklagar och om du inte hade varit hade hon varit vid liv! Så… kanske den där rösten kunde 

stå för det ondskefulla? 

Att kliva fram. 

Det skulle vara ett sätt att be om förlåtelse. 

1 

2

Att erkänna. 

Att säga jag ångrar mig. 

Att stå för det man har gjort. 

Men försent. 

Tystnad. 

1 

Jag tror knappast att människor föds olyckliga. 


Mikaela var lycklig. Hon var med barn. 

Och? Du då? 

62 

1 

2 

1 

2 

2 

1 

2 

Hon var med barn och jag var förvirrad. Varför kunde det inte ha funnits en scenskola där vi 

bodde? I huset bredvid? Jag var tvungen att välja. Ett litet liv stod mot mitt... skitlilla liv. Det 

är som när solen skiner och sakta börjar regnet falla. Du står där på gräset... kanske njuter... 

Ett stilla sommarregn. Små droppar, som du inte märker, för solen gassar. Så noterar du hur 

gräset blir blött... för dina fötter blir blöta... Så du tittar upp, för att se vad det beror på. Så ser 

du regnbågen. Strilande regn i strålande sol. Och till slut är det bara att gå in. 

Paus. 

En poetisk omskrivning av ordet abort. 

Du ville inte ha det? 

Ironiskt beundrande. 

Denna hjärna... 

1 

2

Men hon ville kanske behålla det? 

2 

… men inte alltid fullt så knivskarp… Kanske din hjärna behöver en översyn? Åka in på 

hjärnbesiktningen, så slipper du kanske låtsas att du är VD och romantisk och felfri. 

Hon kan knappast ha blivit så glad… 

63 

2 

”Jag, den mest spännande yuppien i min egen historia, föll på knä på det snabbast växande, 

nyårsaktiga sätt, och JAG fuskar inte när andra ser det!” 

… Eller hur? 

2 

Ska vi göra ett experiment? Kan inte du ta och söka upp din fru och ställa dig på knä för att 

vinna hennes förlåtelse, så får du se hur lätt det är när det är försent. 

Hon blev nog ganska sårad. 

2 

Din fru måste ha blivit fett sned när hon fick veta sanningen, eftersom hon lämnade dig… 

Du gjorde henne illa, helt enkelt. 

2 

Så vad gjorde du med henne när hon kom på dig? 

Kanske hon kände sig oälskad. 

Oälskad och förbannad i en härlig gryta… 

Hon ställde väl ett ultimatum? 

1 

1 

1 

1 

1 

1 

2 

1

2 

”Antingen så berättar du sanningen i fortsättningen eller så skiljer jag mig, din fega VDlögn!” 

Du får välja: Oss eller dig själv. 

”Nå? Vilket blir det?” 

Och du valde dig själv. 

64 

1 

2 

1 

2 

Men du kunde inte det, va? Du kunde inte stå ut med tanken på att se dig själv i spegeln varje 

rakningsmorgon, löddret hänger från hakan, du stirrar i spegeln och det är inte en mäktig 

direktör som står där längre, utan det är en vanlig kille som stirrar tillbaka, som är förälskad 

och håller sin fru kärare än några extra tusenlappar på kontot. 

1 

Du bad om förståelse och fick en örfil tillbaka. 

2 

Fuskalkoholist. Sitter där på dina Anonyma Fuskare-möten, ”Hej, jag heter… 

Inser att han inte vet vad 1 heter. 

Någonting…” – ”Hej, Någonting!” – ”Och jag är en fuskare!” 

Applåderar imponerat. 

1 

Och den där örfilen kanske växte till något ännu värre..? 

2 

”Jag står här framför er som en ny människa!” 

Hör vad 1 insinuerar och låter applåderna bli intensivare. 

Hon kanske inte stod ut? 

1 

2 

”Jag har just förlorat min fru, hon kom på mig med att låtsas vara någon annan eftersom jag 

skäms för vem jag är, och när hon satte ultimatum tappade jag humöret och gav henne en 

örfil, men jag ville be henne om förlåtelse men en kärring i en röd Volvo satte P för det, så nu 

är jag död och livet är liksom typ bortkastat och det är skitjobbigt…”

Hon kanske tog livet av sig? 

Och du kanske misshandlade din fru? 

Men du älskade henne… 

… ändå… 

… över allt på jorden… 

… och ville gottgöra… 

… på något sätt… 

Men det var försent. 

1 

Jag tappade humöret. Jag stod där med knytnävarna och stirrade på hennes näsblod. 

65 

2 

Hon var redan död. I tron att jag inte älskade henne. 

1 

Fast det var liksom inte jag. Det var bara… ett jag som blev förbannad… 

Skrattar lätt. 

… som en liten röst på axeln… 

Dumma jävla skata… 

… för hon kom för nära min hemlighet… 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

2 

1

Jag skulle gjort allt för henne. 

66 

1 

Hon hade kommit för nära mig. Genom att älska mig. 

Gud, som jag älskade henne. 

1 

Hon älskade mig. För den jag var… och inte var. 

Men hon fick aldrig veta det. 

Aldrig någonsin. 

Alla visste att det var mitt fel. 

Jag ville bara säga förlåt. 

De såg på mig och jag vet vad de tänkte. 

Jag ville så gärna ha hennes förlåtelse. 

Det var… 

Det blev... 

Försent. 

Tystnad. 

2 

2 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

2

Så vad gjorde du? 

Vad tror du? 

Jag menar… bara för nyfikenhets skull? 

2 

Jag gjorde precis som hon gjorde. Precis som hon och barnet gjorde. 


Så det var därför du skrev ett testamente? 

Gnuggar sig om halsen, omedvetet. 

Mamma fick allt. 

Jag tror att… Det här med… 

Syftar på skylten med pilen. 

Ja, jag vet… Dags för mig att åka ned. 

1 

Jag tänkte… inte riktigt i de banorna. Jag tänkte mer… att det var jag som skulle åka ned. 

Jag mördade en person som jag älskade. 

Det var självmord. 

Men mord, likafullt. 

67 

1 

2 

1 

1 

2 

1 

2 

2 

1 

2

1 

Men du ville gottgöra. Du kunde ju inte veta att hon skulle… Det låter fel när jag säger det 

men…: att hon skulle överdriva. 

2 

Men du ångrade dig. Du ville be om förlåtelse. 

68 

1 

Det hindrar inte att jag är en skitstövel. ”Hej, jag heter…” 

Ser på 2 med ett leende. 

”… Någonting…” 

”Hej, Någonting!” 

”Och jag var en misshandlare!” 

Applåderar. 

1 

Trycker du på nedknappen åt mig? Så är du snäll? 

2 

Javisst, jag trycker så gärna, men det är jag som skall ned. 

1 

Nej, jag tänkte mer i banorna att det var mig Satan var ute efter. 

Men gud, skall vi tjafsa om det här nu? 

2 

1 

2 

2 

1 

Då skiter det sig i alla fall. Skall vi sitta här en evighet och lista ut vem som förtjänar helvetet 

mest? 

Äh, vad fan. Vi åker ned båda två. 

2

Båda? 

Vem skulle kunna hindra oss? 

Ler. 

Hand i hand till helvetet. 

2 trycker på ned knappen. Hissen rycker till och börjar röra sig. 1 och 2 ser förvånat på 

varandra. De tittar uppåt. 

69 

1 

Här händer det visst oväntade grejer hela tiden… 

Ja, har du sett på fan. 

Nej. Tvärtom. 

Efter en liten paus. Håller upp halsen mot 1. 

Syns det något? 

Inte ett dugg. 

1 och 2 ser stint uppåt, nyfikna på hur Himlen kommer att se ut. 

1 

”Diggeloo diggelej, alla tittar på mig, där jag går i mina gyllne skor…” 

”Och jag börjar nästan sväva...” 

Kort paus. Hissen rör sig. 

1 

2 

1 

2 

1 

2 

1 

1 OCH 2 

2 

Tror du Anna Lind och Olof Palme också sitter i en hiss?

Dogfight - Patrik Bergner

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?