You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
sista gång<strong>en</strong>. Kalle och jag hade med d<strong>en</strong> i Svartepetter och låg som så ofta tidigare utanför Bohålet. Kalle rodde,<br />
jag drog <strong>upp</strong> och satte båt<strong>en</strong> i sjön. Då råkade Kalle vifta till d<strong>en</strong> lilla båt<strong>en</strong> med åran. D<strong>en</strong> gick med för<strong>en</strong> före till<br />
bott<strong>en</strong>. Vi tittade långt, eller rättare, djupt efter d<strong>en</strong>. Det var djupt. Jag skulle just säga några väl valda ord till Kalle,<br />
då flöt båt<strong>en</strong> <strong>upp</strong> med aktern före. Det var propellern som drivit <strong>på</strong> neråt. När urverket var utgånget flöt båt<strong>en</strong> <strong>upp</strong><br />
ig<strong>en</strong>.<br />
I Bokistedamm<strong>en</strong> fanns <strong>en</strong> sort små trevliga fiskar, spigg. Vi försökte ibland fiska <strong>upp</strong> någon <strong>på</strong> krökta knappnålar<br />
med <strong>en</strong> fluga som bete. Det lyckades inte. M<strong>en</strong> så kom vi över <strong>en</strong> kasserad trådgardin D<strong>en</strong> försåg vi med flöt<strong>en</strong> i <strong>en</strong>a<br />
och sänk<strong>en</strong> i andra kant<strong>en</strong>. Så fick vi ihop <strong>en</strong> landvad, eller not som det heter <strong>på</strong> insjöspråket. S<strong>en</strong> höll vi ett öga <strong>på</strong><br />
spiggstimm<strong>en</strong>. Vid lämpligt tillfälle körde vi, med motorbåt<strong>en</strong>, <strong>en</strong> lina över <strong>en</strong> grund vik och drog ut landvad<strong>en</strong>. S<strong>en</strong><br />
gjorde vis om riktiga fiskare, vi drog vad<strong>en</strong> mot land och fångade hela stimmet. Spiggarna släpptes i <strong>en</strong> hink vatt<strong>en</strong>,<br />
räknades noga och återfick frihet<strong>en</strong>. Rekordfångst<strong>en</strong> blev nära två tjog i ett kast.<br />
Bad hör också till sommar<strong>en</strong>s lekar. Havet är lite trögt när det gäller temperaturförändringar, så det brukade dröja till<br />
efter midsommar innan det var någorlunda varmt i vattnet. M<strong>en</strong> <strong>på</strong> ett par ställ<strong>en</strong> fanns saltvatt<strong>en</strong>dammar, s.k.<br />
hällkar, och där var vattnet betydligt varmare än i havet. Hällkar<strong>en</strong> låg också rätt bra vindskyddade, så där var det<br />
skönt att ta årets första dopp. Innan vi lärt oss simma, badade vi mest i Bohålet. Akter om Svartepetter var det grunt,<br />
där bottnade vi gott och väl. När vi hade åldern inne för simlektioner fick vi simbält<strong>en</strong>. Det var runda korkar med hål<br />
i, <strong>upp</strong>trädda <strong>på</strong> <strong>en</strong> tågstump, ungefär som pärlor i ett halsband. När vi lärt oss simma ord<strong>en</strong>tligt fanns det gott om<br />
badplatser både <strong>på</strong> Väderöbod och i Skitrarna. Karlarna badade gärna i yttre del<strong>en</strong> av Bohålet. Ibland hade dom<br />
exam<strong>en</strong>sprov. Det gällde att simma tvärs över inloppet under vattnet. Äv<strong>en</strong> utanför Vedhälla var populärt, Där fanns<br />
och finns fina bergpallar att dyka från. Mamma hade aldrig lärt sig simma. M<strong>en</strong> ibland tog hon ett dopp i <strong>en</strong>skildhet,<br />
då gick hon till gamla Kranhålet. Där var lagom djupt, lätt att gå i och ur vattnet och <strong>en</strong> mjuk och behaglig<br />
tångbott<strong>en</strong> att sitta <strong>på</strong>. Lekte vi allt för nära strandkant<strong>en</strong> kunde vi få oss ett ofrivilligt bad också. D<strong>en</strong> som mest<br />
ramlade i vattnet , var nog Signe, åtminstone säger hon så själv. En förklaring är att hon redan då var rätt kraftigt<br />
närsynt, m<strong>en</strong> det visste ing<strong>en</strong>. Annars hände det allt oss andra syskon ibland också. Allra lättast att halka i vattnet<br />
var det när vi fångade tångräkor i "Slihålan". Tångräkorna var goda att äta levande. Dom fick sprattla några<br />
sekunder i munn<strong>en</strong> innan vi bet ihjäl dom. Det var kanske rått, m<strong>en</strong> det var gott. Kom vi för nära vattnet var det<br />
gröna sliet halt som såpa. Å andra sidan blev det sällan mer än ett sittbad.<br />
Helst ville vi förstås att ing<strong>en</strong> vux<strong>en</strong> fick reda <strong>på</strong> våra ofrivilliga dopp. Var det sommar och varmt var klädseln lätt,<br />
kanske var det <strong>en</strong> bra stund till närmaste måltid också. Då gick det alltid att torka kläderna någorlunda innan man<br />
gick hem. Värre var det <strong>på</strong> vintern. <strong>Att</strong> byta kläder mitt <strong>på</strong> dan var i och för sig misstänkt. Upptäcktes sedan våta<br />
kläder <strong>upp</strong>hängda i <strong>en</strong> undanskymd vrå <strong>på</strong> vind<strong>en</strong> var det bara att erkänna.<br />
Någon livsfara var det dessbättre aldrig fråga om. Några episoder minns jag särskilt väl. En gång då vi fyra syskon<br />
rott till Skitrarna och badat och lekt, råkade Kalle halka ner mellan Svartepetter och berget. Han blev stå<strong>en</strong>de <strong>på</strong><br />
bott<strong>en</strong> med någon halvmeter vatt<strong>en</strong> över huvudet. Vi tog g<strong>en</strong>ast <strong>upp</strong> honom med båtshak<strong>en</strong>. Han var oskadad m<strong>en</strong><br />
förstås g<strong>en</strong>omvåt. Han hade bara <strong>en</strong> grå overall <strong>på</strong> sig. Vi vred ur d<strong>en</strong> allt vatt<strong>en</strong> vi kunde. S<strong>en</strong> slog vi overall<strong>en</strong> mot<br />
<strong>en</strong> slät berghäll och bredde ut d<strong>en</strong> i sol<strong>en</strong>. Ing<strong>en</strong> vux<strong>en</strong> fick veta något.<br />
En annan gång ramlade jag i vattnet i Bohålet. Pappa och jag hade varit i Bovallstrand. Vädret var gott. Vi hade tagit<br />
d<strong>en</strong> tvära sväng<strong>en</strong> inne i Bohålet och skulle staka in Pyret <strong>på</strong> plats. Jag stod i för<strong>en</strong> med båtshak<strong>en</strong> och bar av mot <strong>en</strong><br />
akterförtöjning. Jag fumlade väl, för båtshak<strong>en</strong> slant och jag gick pladask i vattnet. Det var inte djupare än att jag<br />
kunde gå <strong>på</strong> bott<strong>en</strong>, och då var det ju lika bra att jag ledde in båt<strong>en</strong>. Just då kom farbror Ragnar ner och tog emot<br />
oss. "Var har du Albert då "? frågade han pappa. Pappa pekade ner i vattnet. Farbror Ragnar blev något förvånad<br />
innan sanning<strong>en</strong> gick <strong>upp</strong> för honom. Ibland spelade vi kort. Aldrig om p<strong>en</strong>gar. Pappa och farbror Ragnar tyckte<br />
mycket om bondtolva. Det var ett spel för fyra, så där fick jag vara med bland de stora. Äv<strong>en</strong> rödskägg och olika<br />
varianter av kasino <strong>upp</strong>skattades. Kasino är förrest<strong>en</strong> ett utmärkt spel när det gäller att öva <strong>upp</strong> matematik<strong>en</strong>. Där<br />
gäller det att snabbt addera de små tal<strong>en</strong>.<br />
Fars gamla kortlek hade kasserats och kastats bort. Han köpte <strong>en</strong> ny. D<strong>en</strong> fick vi barn inte använda <strong>en</strong>samma. Då<br />
gjorde vi <strong>en</strong> själva av papp från tomma havregrynspaket. Ett par paket fick vi ihop själva, något fick vi av tant<br />
Hedvig. M<strong>en</strong> ett par paket till behövdes. Gröt blev plötsligt populärt bland oss barn. Det blev <strong>en</strong> kortlek av stort<br />
format, åtminstone vad tjocklek<strong>en</strong> beträffar. D<strong>en</strong> fick blandas i minst två omgångar. Torborg och Kalle hade små<br />
händer, så dom fick blanda i tre omgångar. Konstigt nog växte kortlek<strong>en</strong> <strong>på</strong> höjd<strong>en</strong> ju äldre d<strong>en</strong> blev. Pappa hade<br />
roligt åt oss och vår kortlek. På äldre dar kunde han ibland tala om hur han kom ut i köket i grådagning<strong>en</strong><br />
(gryning<strong>en</strong>) och det första han hörde var "tabbe <strong>på</strong> knekt" eller "jag Bygger till dam", från kökssoffan.<br />
Ibland försökte Kalle och jag spela fotboll. Det fanns bara ett ställe med plan mark vi kunde vara <strong>på</strong>; mellan<br />
fyrmästarbostad<strong>en</strong> och dasset. Gröna back<strong>en</strong> var tabu för sådana övningar. Ena målet fick bli källardörr<strong>en</strong>, andra<br />
dassgaveln. M<strong>en</strong> med bara <strong>en</strong> man i varje lag blev det förstås inte mycket till spel. Lika illa var det när vi spelade<br />
bandy <strong>på</strong> Bokistedamm<strong>en</strong> , ing<strong>en</strong> att passa till. M<strong>en</strong> det var roligt ändå, och vi lärde oss nödtorftigt att "gå" <strong>på</strong><br />
skridskor. Hade det varit nu, kanske både Signe och Torborg varit med. M<strong>en</strong> fotboll och bandy för flickor var inte<br />
<strong>upp</strong>funnet då.<br />
När det ibland var före åkte vi kälke. Signe och jag hade var sin rödmålad kälke av fars fabrikat. Kälkback<strong>en</strong> var <strong>en</strong><br />
berghälla vid sidan av väg<strong>en</strong> <strong>upp</strong> till fyr<strong>en</strong>. Med kälkarna kunde vi också "pigga" <strong>på</strong> is<strong>en</strong>. Det ser man aldrig barn<br />
göra nu för tid<strong>en</strong>. Vi satt <strong>på</strong> kälk<strong>en</strong> och hade <strong>en</strong> pigg i var hand. Pigg<strong>en</strong> var <strong>en</strong> rund träkäpp med <strong>en</strong> rejäl spik, pigg, i<br />
<strong>en</strong>a änd<strong>en</strong>. På bra is gick det fort värre.
Change language