Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mera oförargligt var om get<strong>en</strong> åt <strong>upp</strong> s<strong>på</strong>n<strong>en</strong> efter skrapning<strong>en</strong>. Vår get hette Topsy .Jag kunde få rida <strong>på</strong> h<strong>en</strong>ne<br />
ibland, om pappa höll i mig. Själv höll jag mig i horn<strong>en</strong>. Topsy knallade <strong>på</strong> <strong>en</strong> stund, s<strong>en</strong> ruskade hon <strong>på</strong> huvudet<br />
och reste sig <strong>på</strong> bakb<strong>en</strong><strong>en</strong>, så att jag gjorde sorti akteröver. Fallet blev inte så högt, så jag slog mig aldrig.<br />
En gång om året hämtade karlarna <strong>en</strong> bock i land och tog ut till getterna. Om getterna var snälla och sällskapliga, så<br />
var bock<strong>en</strong> riktigt otrevlig mot oss barn. Åtminstone var vi rädda för d<strong>en</strong>. Vi hade väl inte fått någon undervisning<br />
om blommor och bin, så vi begrep inte vad bock<strong>en</strong> hade <strong>på</strong> Väderöbod att göra. <strong>Att</strong> getterna ville ha sällskap godtog<br />
vi inte. Dom var ju fyra styck<strong>en</strong> och behövde inget mera sällskap. Och rakt inte av <strong>en</strong> otrevlig bock. Om getterna<br />
hade aptit <strong>på</strong> <strong>en</strong> del otrevligt så var bock<strong>en</strong> än värre. Dels nådde han högre och dels hade han ännu värre aptit. Färsk<br />
målarfärg kunde han slicka i sig. Han stal salt makrill direkt ur tunnan om han kom åt. En gång gjorde han om<br />
fyrmästare Hults oljebyxor till shorts, när dom råkade hänga lite för lågt. Vi drog <strong>en</strong> lättnad<strong>en</strong>s suck när bock<strong>en</strong><br />
fraktades iland ig<strong>en</strong>.<br />
Ibland fick getterna killingar. Bäst minns jag Topsys sista killing, han hette Laban och var väldigt lekfull. M<strong>en</strong> så<br />
kom det ut <strong>en</strong> elak farbror från Fjällbacka och slaktade alla killingarna <strong>på</strong> <strong>en</strong> gång. Jag minns ännu att vi grät när<br />
mamma kokade Labans huvud och ögon<strong>en</strong> tittade <strong>på</strong> oss. Vi barn ville inte äta Laban-köttet, m<strong>en</strong> i vilk<strong>en</strong> form det<br />
serverades för att lura oss , minns jag inte. En kl<strong>en</strong> tröst var att Laban kunnat bli <strong>en</strong> otrevlig bock om han fått leva.<br />
Det kunde väl finnas snälla bockar också. Topsy rönte så småningom samma öde som Laban.<br />
Till mat och dryck hör också dricksvatt<strong>en</strong>. På Väderöbod finns inget grundvatt<strong>en</strong>, åtminstone inget "sött." Går det att<br />
hitta något är det bräckt av salt. Vi fick i stället använda regnvatt<strong>en</strong>. Det togs från taket <strong>på</strong> det största bostadshuset.<br />
M<strong>en</strong> det fick inte vara salt eller föror<strong>en</strong>at av fågelspillning eller av sot från skorst<strong>en</strong>srök. Det måste därför regna tills<br />
taket var r<strong>en</strong>t innan vattnet kopplades till brunn<strong>en</strong>. Koppling<strong>en</strong> bestod av <strong>en</strong> rörbit, som sattes <strong>på</strong> stupröret, så att<br />
vattnet rann över i <strong>en</strong> gryta med perforerad bott<strong>en</strong>. Från grytan rann vattnet g<strong>en</strong>om ett sandfilter till <strong>en</strong> gjut<strong>en</strong><br />
bassäng, brunn<strong>en</strong>, som rymde några kubikmeter.<br />
<strong>Att</strong> sätta i rörbit<strong>en</strong> var nästan som <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> ceremoni. Det skulle vara fyrmästar<strong>en</strong> eller fyrvaktar<strong>en</strong> som gjorde det.<br />
Först provsmakades vattnet. Med <strong>en</strong> skopa togs ett prov under stupröret. Sedan följde ett lukt- och smakprov. När<br />
allt var som det skulle, kopplades rörbit<strong>en</strong> in. Och ur ig<strong>en</strong> när det blev <strong>upp</strong>ehåll.<br />
Det fanns <strong>en</strong> reserv också. Det var <strong>en</strong> vanlig<strong>en</strong> proppad ledning från "Stora Damm<strong>en</strong>", som via ett sandfilter gick till<br />
brunn<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> vattnet i damm<strong>en</strong> kunde bli föror<strong>en</strong>at av salt och annat. Så ibland tömdes damm<strong>en</strong> och borstades r<strong>en</strong>.<br />
Mesta vattnet kunde tas med hävert, m<strong>en</strong> <strong>på</strong> slutet blev det hinkar och trärännor.<br />
Vattnet från brunn<strong>en</strong> fick bara användas som dricksvatt<strong>en</strong> och till matlagning. Till tvätt och disk med mera fick<br />
vattnet från damm<strong>en</strong> duga. Allt vatt<strong>en</strong> fick bäras in och så småningom ut i slask<strong>en</strong>.<br />
<strong>Att</strong> bada varmbad var <strong>en</strong> stor apparat. Pappa gjorde ett badkar av oljehärdad masonit och trä. Bott<strong>en</strong> var av spontade<br />
bräder med invändig segelduk. Masonit<strong>en</strong> var fästad vid träbottn<strong>en</strong> <strong>på</strong> samma sätt som lädret <strong>på</strong> <strong>en</strong> träsko, alltså<br />
med <strong>en</strong> längsgå<strong>en</strong>de tråd och krampor. Fast kraftigare än träskons. I båda ändar var det nästan som stävar <strong>på</strong> <strong>en</strong> båt<br />
och överkant<strong>en</strong> var nära lik <strong>en</strong> reling. Hela karet var vitmålat. Det var ett fint badkar och det fungerade utmärkt.<br />
Vattnet värmdes i stora tvättgrytan i tvättstugan. Precis som till tvätt, föll det <strong>på</strong> min lott att bära vattnet från Stora<br />
damm<strong>en</strong> till tvättstugan. Jag vill minnas att jag hade ett öre spann<strong>en</strong>. Jag höll noga räkning <strong>på</strong> antalet. Så värst<br />
många gånger <strong>på</strong> året blev inte badkaret använt, Vi badade desto flitigare <strong>på</strong> sommar<strong>en</strong>.<br />
7. Hur vi bodde, värmde och lyste oss.<br />
Hus<strong>en</strong> <strong>på</strong> Väderöbod byggdes samtidigt med fyr<strong>en</strong>, alltså <strong>på</strong> 1860-talet. Fyrmästar<strong>en</strong> hade eget hus. Fyrvaktar<strong>en</strong> och<br />
fyrbiträd<strong>en</strong>a hade läg<strong>en</strong>heter i ett och samma större hus. Fyrmästarbostad<strong>en</strong> var <strong>på</strong> tre rum och kök. Ett av rumm<strong>en</strong><br />
var kontor och fick tidigare inte användas som sovrum, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> bestämmels<strong>en</strong> hade s<strong>en</strong>are strukits, åtminstone i<br />
realitet<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> <strong>en</strong>da som fick ha sovplats där var fyrmästar<strong>en</strong> själv. Någon säng fick dock inte synas <strong>på</strong> dag<strong>en</strong>,<br />
då gjordes d<strong>en</strong> om till sittmöbel, det var <strong>en</strong> s.k. utdragssoffa. Fyrmästar<strong>en</strong> hade <strong>på</strong> så sätt två rum och kök för<br />
familj<strong>en</strong>.<br />
Fyrvaktar- och fyrbiträdesläg<strong>en</strong>heterna var <strong>på</strong> rum och kök. Både rumm<strong>en</strong> och kök<strong>en</strong> var stora och rymliga. Alla<br />
rum hade kakelugnar. I kök<strong>en</strong> var det järnspis, diskbänk med zinkplåt, stort skafferi samt några andra köksskåp. Det<br />
var nog i stort sett d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>s standard både plats - och utrustningsmässigt. Barnrika familjer bodde förstås trångt.<br />
Pappas föregångare som fyrvaktare hade tio barn i rum och kök. Det var inte precis <strong>en</strong>ligt nutida normer. Det fick bli<br />
sovplatser både i rummet och köket. På somrarna var det vanligt att några sov <strong>på</strong> vind<strong>en</strong>. Det var <strong>en</strong> efterlängtad<br />
händelse när det blev så pass varmt att man kunde flytta <strong>upp</strong>.<br />
Vi återgår till köket. I bott<strong>en</strong> <strong>på</strong> skafferiet var det plats för två vatt<strong>en</strong>hinkar, <strong>en</strong> med dricksvatt<strong>en</strong> och <strong>en</strong> med vatt<strong>en</strong><br />
för tvätt och disk. Härtill kom d<strong>en</strong> lika obligatoriska som nödvändiga slask<strong>en</strong>.<br />
Ihop med spis<strong>en</strong> fanns <strong>en</strong> reservoar för vatt<strong>en</strong>värmning. Reservoar<strong>en</strong> var av kopparplåt och putsades skinande blank<br />
när kastruller och annan koppar skulle snyggas <strong>upp</strong>. Över spis<strong>en</strong> var <strong>en</strong> stor spiskupa av plåt. Det var säkert praktiskt<br />
för om spis<strong>en</strong> rök in, fångade kupan <strong>upp</strong> d<strong>en</strong> mesta rök<strong>en</strong>, som sedan försvann g<strong>en</strong>om skorst<strong>en</strong><strong>en</strong>.<br />
Eftersom gryn, mjöl, och andra hällbara matvaror fick köpas i stora poster, rymdes inte allt i köksskåp<strong>en</strong>. Därför<br />
hade familjerna mjölbingar och andra förvaringsutrymm<strong>en</strong> <strong>på</strong> vind<strong>en</strong>. Källarutrymm<strong>en</strong>a har jag nämnt förut.<br />
För <strong>upp</strong>värmning fick familjerna köpa prima björkved till hyggligt pris av lotsverket. Jag vill minnas att det var sex<br />
famnar per familj. Ved<strong>en</strong> kom i regel med "Saga" eller någon annan fraktjakt <strong>på</strong> sommar<strong>en</strong>. Fyr<strong>en</strong> fick sin ved<br />
samtidigt. Vedjakt<strong>en</strong> lade i regel till ytterst i Bohålet. Med hjälp av landgångar och skottkärror, ibland bårar, togs<br />
ved<strong>en</strong> <strong>upp</strong> <strong>på</strong> vehälla,"Vedhällan", s<strong>en</strong> fick varje familj ta hand om sin del. Efter noggrann delning, som avslutades
Change language