7036-P Kan mjölkens egenskaper och dess kvalitet påverkas…

Svensk Mjölk Forskning 

Telefon 0771-191900 

E-post fornamn.efternamn@svenskmjolk.se 

Rapport nr 7036-P 

2002-12-20 

Kan mjölkens sammansättning och egenskaper 

påverkas av mjölkningsrutinen? 

En litteraturstudie 

Kerstin Svennersten Sjaunja

Kan mjölkens sammansättning och egenskaper påverkas 

av mjölkningsrutinen? – En litteraturstudie 

Kerstin Svennersten-Sjaunja 

SAMMANFATTNING ................................................................................................................. 3 

Mjölkningsfrekvens och mjölkningsintervall................................................................. 3 

Mjölkningsrutiner........................................................................................................... 4 

Mjölkningsutrustning ..................................................................................................... 4 

INLEDNING .............................................................................................................................. 4 

MJÖLKBILDNING ..................................................................................................................... 5 

KOMPONENTER I MJÖLKEN SOM KAN PÅVERKA MJÖLKENS EGENSKAPER ................................ 6 

Plasmin........................................................................................................................... 6 

Lipas ............................................................................................................................... 6 

MJÖLKNEDSLÄPP..................................................................................................................... 7 

MJÖLKNINGSFREKVENS........................................................................................................... 8 

Mjölkning mer än två gånger om dagen ............................................................................ 8 

Effekter på avkastning.................................................................................................... 8 

Effekter på proteinets sammansättning .......................................................................... 9 

Varför påverkas mjölken vid mer frekvent mjölkning? ............................................... 11 

Mjölkning mindre än två gånger om dagen ..................................................................... 12 

EFFEKT AV MJÖLKNINGSINTERVALLETS LÄNGD .................................................................... 13 

OFULLSTÄNDIG MJÖLKNING ELLER ÖVERHOPPADE MJÖLKNINGAR........................................ 15 

STIMULERING AV MJÖLKNEDGIVNINGSREFLEXEN OCH JUVERTÖMNING ................................ 16 

Effekt av förstimulering ............................................................................................... 16 

Stimulering under hela mjölkningens gång.................................................................. 16 

Utfodring i samband med mjölkningen........................................................................ 17 

MJÖLKNINGSUTRUSTNING..................................................................................................... 17 

REFERENSER ......................................................................................................................... 18 

Studien har genomförts och sammanställts av Docent Kerstin Svennersten-Sjaunja* på 

uppdrag av Svensk Mjölk Forskning. 

*) L. O. Sjaunja AB, Dragarbrunnsgatan 24, Uppsala 

Svensk Mjölk Forskning 

Telefon 0771-191900 

E-post fornamn.efternamn@svenskmjolk.se

Sammanfattning 

Mjölkens sammansättning kan påverkas av flera faktorer såsom avel, utfodring och skötsel. I 

det senare ingår skötselmomentet mjölkning. Att det via mjölkningen finns vissa möjligheter 

att påverka mjölkens sammansättning är inte speciellt uppmärksammat eftersom traditionell 

mjölkningsforskning både nationellt och internationellt sett idag inte är ett högprioriterat 

område. Men då under senare tid nya mjölkningssystem introducerats på marknaden kommer 

kanske frågeställningar runt mjölkning och mjölkkvalitet att aktualiseras. 

I samband med mjölkning är det framförallt mjölkfettet som kan förändras medan proteinet 

påverkas i mindre utsträckning. Beträffande halter fett och protein gäller generellt att då 

fetthalten påverkas via mjölkningsrutinen förändras också proteinhalten, dock ej i samma 

storleksordning.Beträffande fettets och proteinets kvalitet och andra faktorer som kan påverka 

mjölkens egenskaper är det framförallt inverkan på mjölkfettet som har studerats och 

diskuterats. 

De mest betydelsefulla faktorerna i anknytning till mjölkningen, vilka påverkar mjölkens 

sammansättning är mjölkningsintervall, mjölkningsfrekvens, mjölkningsrutiner och 

mjölkningsutrustning. 

Mjölkningsfrekvens och mjölkningsintervall 

Då korna mjölkas mer än två gånger om dagen ökar i regel mjölkmängden medan fett och 

proteinhalt har en tendens att minska. Dock är den totala produktionen (mängden) fett och 

protein i regel större än vid mjölkning två gånger om dagen. Mer frekvent mjölkning medför 

också att mjölkningsintervallens längd förändras och i en del fall att mjölkningsintervallen 

blir ojämna och oregelbundna. Vid korta mjölkningsintervall tenderar halten fria fettsyror 

(FFA, free fatty acids) i mjölken att öka och vid mycket långa mjölkningsintervall minskar 

den totala fetthalten. Varför FFA-halten i mjölken stiger vid korta mjölkningsintervall är inte 

helt utrett. Det kan finnas både tekniska (ökad luftinblandning i mjölken under 

mjölktransport) och biologiska (ökad aktivitet i de mjölkbildande cellerna, ändrad 

fettsyrasammansättning, fettkulestorlek etc.) förklaringar till problemet, vilket därför återstår 

att lösa. Med den kunskap som finns idag verkar det vara mer troligt att den ökade FFAhalten 

i mjölken vid korta mjölkningsintervall är en effekt av flera faktorer. 

Huruvida mjölkproteinets sammansättning påverkas är inte heller utrett. Några enstaka studier 

pekar på att det kan finnas en trend till att kaseinhalten ökar vid mer frekvent mjölkning. 

Hypotetiskt skulle detta kunna relateras till plasminets aktivitet i juvret. Men mer forskning på 

området efterlyses. 

Rekommendationen till lantbrukarna vad gäller mjölkningsfrekvens och mjölkningsintervall 

bör vara att eftersträva jämna mjölkningsintervall och helst inte under 8 timmar. Dessutom 

bör man eftersträva att mjölktransporten blir så kort och så skonsam som möjligt. 

Rapport Svensk Mjölk Forskning Reg. nr. 7036-P 

Kan mjölkens egenskaper och dess kvalitet påverkas av mjölkningsrutinen? 

3(25)

Mjölkningsrutiner 

Mjölkningsrutinen inklusive spenstimuli har viss betydelse för mjölkens sammansättning. En 

väl genomförd förstimulering av juver och spenar samt övrig positiv stimulering i samband 

med mjölkning (t.ex. utfodring under mjölkning) leder till effektiv tömning av juvret, vilket 

har rapporterats ha positiv betydelse för avkastningen. I en del fall har ökad stimulering också 

lett till en ökad fettsyntes. Det bör vidare understrykas att mjölkningsarbetet måste ske under 

så lugna och stressfria förhållanden som möjligt. I samband med mjölkning frisätts och 

aktiveras en mängd olika hormoner som är av betydelse för det lakterande djuret. En väl 

genomförd mjölkning bör vara lika harmonisk och rogivande som själva digivningsprocessen 

är. 

Mjölkningsutrustning 

Det är välkänt att mjölkningsutrustningen kan påverka mjölkfettets kvalitet. Mekanisk 

bearbetning och luftinblandning påverkar emulsionens stabilitet och därmed också till att 

triglyceriderna kan exponeras för lipas med ökad halt fria fettsyror som följd. 

Inledning 

Mjölkens sammansättning och dess egenskaper kan påverkas redan i produktionsledet på 

gårdsnivå, framförallt genom avel och utfodring. Påverkan kan ske både kortsiktigt och 

långsiktigt. Ändras utfodringen t.ex. genom att förändra relationen mellan grovfoder och 

kraftfoder är effekten snabb och kortsiktig. Det är framförallt halt och sammansättning av 

mjölkfettet, som kan regleras via foderstaten. Ökas andelen kraftfoder och andelen grovfoder 

minskas, sänks fetthalten. I en del fall har man också försökt att påverka proteinhalten i 

mjölken via utfodringen, effekterna på proteinet är i regel inte så drastiska som för fetthalten, 

men å andra sidan kan även små förändringar i proteinhalt ha stor betydelse i senare led. Styrs 

mjölkens sammansättning via avel erhålls effekterna på lång sikt. 

Emellertid kan mjölkmängd och mjölksammansättning också påverkas via mjölkningen, dock 

i betydligt mindre utsträckning. Mjölkningsrutiner, mjölkningsintervall och 

mjölkningsfrekvens är exempel på detta. I naturen finns det exempel på att den diande ungen 

har en viss möjlighet att styra och reglera såväl mängd mjölk som sammansättningen på 

mjölken. Intensiteten i spenstimulit verkar ha betydelse. Kängurun är ett bra exempel på detta. 

Den lakterande kängurun ger ofta di till två ungar samtidigt. Ungarna är i olika åldrar och de 

diar var sin spene. Trots att de båda bröstkörtlarna har samma hormonella och nutritionella 

miljö produceras olika mängd mjölk med olika sammansättning i de båda juverdelarna, 

anpassat efter det olika behov som de båda ungarna har. Det enda som skiljer juverkörtlarna 

är ungens diande och det olika stimuli som ungarna ger. Det finns forskningsrapporter som 

indikerar att liknande system finns även hos kor. 

Avkastningen per laktation har ökat markant de sista decennierna bland annat som en följd av 

ökad kunskap om utfodring och näring, samt till följd av de avelsframsteg som gjorts. Det 

finns i dag kor som under topplaktationen producerar mer än 60 liter mjölk per dygn. En del 

mjölkproducenter har valt att öka antalet mjölkningar per dag eller försökt att ha så jämna 

mjölkningsintervall som möjligt för att på så sätt bidra till ett ökat välbefinnande för de 

högproducerande djuren. Automatiserad mjölkning medger också att korna kan mjölkas mer 

än två gånger per dygn. Men vilka är då konsekvenserna av ökad mjölkningsfrekvens för 

mjölkens egenskaper? Hur påverkar mjölkningsintervallen mjölkens sammansättning? 



4(25)

Mjölkningsintervall, frekvens, rutiner och utrustning är faktorer som kan ha inverkan på 

mjölkens sammansättning. I den följande genomgången kommer en del av de förändringar av 

mjölkens sammansättning som sker via mjölkningen att belysas. 

Mjölkbildning 

Mjölkens huvudbeståndsdelar fett, protein och laktos bildas i de sekretoriska, mjölkbildande 

cellerna i juvret. Sekretionen av mjölkens olika komponenter sker via olika strategier. Protein 

och laktos syntetiseras inuti cellen där de packas ihop i blåsor, som förflyttas ut mot 

cellmembranet. När blåsorna når membranet töms de på sitt innehåll, som sedan återfinns 

utanför mjölkcellen. Fettsyror och glycerol bildar triglycerider. Triglyceriderna bildar 

fettkulor, som när de lämnar cellen omsluts av cellmembran. Fettkulan knoppas av och 

förflyttas ut i alveolutrymmet. 

Mjölkens sammansättning varierar mellan olika djurslag, bland annat beroende av vilka 

förhållanden djuren lever under. Digivningsfrekvens, tillväxthastighet hos ungen och klimat 

är några av de faktorer som har betydelse för sammansättningen på mjölken. Komjölken 

består av ca 4 % fett, 3.2 % protein, 4.6 % laktos och 0.16 % citrat (Walstra & Jenness, 1984). 

Fettet återfinns till största delen som fettkulor vilka innehåller triglycerider, medan en liten 

andel fett förekommer som fria fettsyror. Proteinet förekommer till största delen i kasein 

micellerna. Cirka 80 % av proteinet utgörs av kasein medan ca 20 % är vassleproteiner. 

Diametern hos fettkulorna varierar mellan 0,1och 10 μm (Walstra m. fl. 1999). Den naturliga 

variationen i fettkulestorlek är beroende av ras, laktationsstadium, fetthalt och 

urmjölkningsgrad. Mjölk från SRB-kor tenderar att ha större fettkulor än mjölk från SLB-kor. 

Ju längre fram i laktationen kon är desto mindre är fettkulorna i mjölken och ju högre 

fetthalten är desto större är fettkulorna. I den mjölk som utvinns under slutet av mjölkningen 

finns också de större fettkulorna. Kaseinmicellerna är betydligt mindre än fettkulorna och 

diametern varierar mellan 20 och 300 nm (Walstra m.fl. 1999). 

Mjölkbildningen regleras av flera faktorer. Tillgång till näring, reglering av näringstillförsel 

till de sekretoriska cellerna och blodtillförseln till juvret är av betydelse för mjölkbildningen. 

Ett flertal hormoner är inblandade i regleringen av mjölkbildningen. Bland dessa kan nämnas 

hypofyshormonerna prolaktin och tillväxthormon, bukspottkörtelhormonet insulin, 

binjurebarkshormonet kortisol etc. Därutöver finns det också i juvret lokala reglermekanismer 

för mjölksyntes såsom tillväxtfaktorer, hormoner, neuropeptider och enzymer. Vissa av de 

faktorer som reglerar mjölksyntesen kan delvis påverkas via mjölkning. 

I samband med att mjölken bildas, bildas det också en proteinmolekyl som har negativ 

feedback kontroll på den mjölkbildande cellen. Inhibitorn är identifierad som ett glykoprotein 

och benämnes FIL (feedback inhibitor of lactation). Enligt Wilde m. fl. (1995) påverkas alla 

mjölkkomponenter lika av FIL, men påpekas bör att kunskapen om FIL och dess verkan inte 

är helt utredd. Då juvret töms på mjölk i samband med mjölkningen avlägsnas också 

inhibitorn och mjölksyntesen kan därmed fortsätta. En av förklaringarna till att 

mjölkavkastningen ökar i samband mjölkning mer än två gånger om dagen är troligen att FIL 

avlägsnas från alveolerna mer frekvent. 



5(25)

Komponenter i mjölken som kan påverka mjölkens egenskaper 

Mjölk innehåller också ett antal olika enzymer bland andra proteaser och lipaser, vilka kan 

påverka beståndsdelarna protein och fett. Enzymernas aktivitet och verkan har bland annat 

betydelse för mjölkens kvalitetsegenskaper och i vissa fall kan enzymernas aktivitet relateras 

till mjölkningen. 

Plasmin 

Mjölk innehåller flera proteinaser, dvs. enzymer som bryter ner mjölkproteinet. Det 

dominerande proteinasenzymet i komjölk är plasmin. Enzymet har sitt ursprung i blodet. 

Plasmin är den aktiva formen medan plasminogen är den inaktiva (Fox, 1992). Ökad aktivitet 

av plasmin påverkar mjölkkvaliteten. Det är framförallt ß-, a s1 -, och a s2 -kaseinerna som är 

utsatta, medan ?-kaseinet är relativt resistent mot enzymet. Likaså påverkas inte 

vassleproteinerna a-laktalbumin och ß-laktoglobulin (Walstra & Jenness, 1984). Det verkar 

finnas en variation i enzymets aktivitet under laktationen, aktiviteten ökar mot slutet av 

laktationen. 

Den optimala temperaturen för plasminaktiviteten är 38.5°C, vilket är samma temperatur som 

mjölken har då den lagras i juvret (Saeman m. fl, 1988). Plasminets betydelse i 

mjölkningssammanhang skulle därför kunna vara tiden som enzymet lagras i juvret, varför 

mjölkningsfrekvensen eller mjölkningsintervallets längd kan vara relaterat till påverkan på 

kaseinerna. 

I samband med mastit ökar också plasminhalten, vilket påverkar kaseinerna. Ett sätt att 

minska plasminaktiviteten är därför att praktisera mjölkingsrutiner, som minimerar 

mastitfrekvensen. Plasmin påverkas inte av pastörisering, varför det är extra viktigt att 

begränsa dess förekomst redan i mjölkråvaran (Walstra & Jenness, 1984). 

Lipas 

Fettkulorna är känsliga för yttre påverkan, bland annat kan omild behandling leda till att det 

omslutande fettkulemembranet skadas, varvid de enskilda triglyceriderna blir tillgängliga för 

enzymet lipas. Lipas kan härröra antingen från lipolytiska bakterier eller från blodet. 

Blodenzymet lipoprotein lipas (LPL) är det enzym som huvudsakligen är ansvarigt för lipolys 

av mjölkfett i färsk mjölk (Olivecrona, 1980). Enzymet frigör, hydrolyserar, fettsyrorna från 

triglyceriden och det är endast aktivt i gränssnittet mellan fett/olja och vattenfas (Walstra m. 

fl, 1999). Optimal temperatur för lipas är 37°C, optimalt pH ~8. 5 och divalenta katjoner 

såsom Ca 2+ stimulerar lipasaktiviteten (Walstra & Jenness, 1984). 

Lipolys i färsk mjölk initieras vanligen av fysikalisk påverkan på fettkulemembranet vilket 

leder till att fettet blir exponerat för enzymet lipas. Normalt sett ska fettkulemembranet 

skydda triglyceriderna från att attackeras av lipas. Om fettkulemembranet förstörs och ersätts 

med plasmaproteiner reduceras skyddet mot lipas (Deeth & Fitzgerald, 1978). I princip skulle 

enzymet kunna åsamka märkbar skada på mjölkfettet inom 10 sekunder, vilket aldrig sker. 

Lipasets tillgänglighet kan försvagas av dess association till kaseinmicellerna. Enzymet kan 

dessutom inhiberas av slutprodukterna som erhålls då det verkar på mjölkfettet, speciellt 

långkedjiga fettsyror har inhiberande verkan. Dessutom antar man att lågmolekylära proteiner 

såsom proteos pepton komponent 3 fungerar som hämmare (Walstra & Jenness, 1984). 



6(25)

Trots att hantering och temperaturfluktuationer kan inducera lipolys beror antalet fria fettsyror 

(FFA) i obehandlad mjölk starkt på mjölkens känslighet för lipolys. Känsligheten beror bland 

annat på närvaron av en kofaktor, apoprotein C-II, som är nödvändig för att enzymet ska 

kunna verka i gränssnittet fett/vatten. Apoproteinet härstammar från blodserum och är en 

betydelsefull aktivator av lipoprotein lipas systemet (Jellema, 1986) . 

Motstridiga uppgifter finns om samband mellan fetthalt och fettkulestorlek å ena sidan och 

lipolys å andra sidan. Jellema (1986) visade att det inte finns samband mellan lipaskänslighet 

och fetthalt, ej heller till fettkulestorlek eller till ytan av fettkulorna. Däremot har Murphy 

m.fl. (1979) indikerat att FFA-halten är relaterad till mjölkens fetthalt, ju högre fetthalt desto 

högre FFA-halt. Murphy säger vidare att fettkulestorleken som sådan inte verkar ha markant 

betydelse för FFA-halten. 

Enligt Deeth et. al. har mjölklipas ingen specificitet vad gäller olika fettsyror, men har en 

mycket stark specificitet vad gäller fettsyrans position i triglyceriden och attackerar endast 

fettsyror i sn-1 och sn-3 position, d.v.s. i ytterpositioner. Olivecrona et al. menar att 

kortkedjiga fettsyror hydrolyseras lättare eftersom de är mer lösliga och mer mobila och 

därför lättare transporteras bort från fasgränsen fett / vatten. Fler författare har diskuterat detta 

men det är svårt att hitta experimentella belägg. Huruvida kedjelängden i sig påverkar 

lipolysbenägenheten eller lipolyshastigheten i någon grad av betydelse är alltså oklart. Det 

tycks däremot inte råda någon tvekan om att lipoproteinlipaset endast attackerar 

ytterpositioner i triglyceriden. Det kan här påpekas att de korta fettsyrorna huvudsakligen 

finns i sn-3 position. 

Mjölknedsläpp 

När mjölken är bildad lagras den i alveolarområdet, i mjölkgångarna samt i cisternerna. För 

att få ut mjölken ur juvret måste mjölknedgivningsreflexen aktiveras. I spenen finns 

receptorer som är känsliga för sug, tryck och beröring. När dessa receptorer aktiveras sänds 

signaler in till centrala nervsystemet och hypofyshormonet oxytocin frisätts. Oxytocinet 

transporteras via blodet ner till juvret, där det binder till oxytocinreceptorer på 

myoepitelcellerna. Dessa omsluter alveolen och i samband med att oxytocin verkar kramas 

alveolen ihop av myoepitelcellerna och mjölken pressas ut från alveolerna. 

Emellertid är mjölknedgivningen mer komplex än vad som ovan beskrivits. I samband med 

att nedgivningsreflexen aktiveras, frisätts eller påverkas förutom hormonet oxytocin, även 

andra hormoner. Några av dessa är prolaktin, kortisol och magtarmhormonerna gastrin, CCK 

och somatostatin (Gorewit m.fl. 1992; Samuelsson m.fl. 1996; Samuelsson m.fl. 1998; 

Svennersten m.fl. 1989), vilka på ett eller annat sätt kan ha betydelse för mjölksyntesen. I nya 

forskningsresultat har det indikerats att mjölknedgivningshormonet oxytocin har en mycket 

bred effektprofil (Björkstrand, 1995; Björkstrand m. fl. 1997) och att hormonet kan ha direkt 

eller indirekt betydelse för mjölksyntesen (Samuelsson m. fl. 1994). Enligt Akers (1985) är 

prolaktinkoncentrationen i cirkulationen positivt korrelerad till mjölkmängden och 

prolaktinnivån är högst i början av laktationen. Det mjölkningsrelaterade svaret av hormonet 

minskar också ju längre fram i laktationen kon är. Enligt nya forskningsrön verkar prolaktin 

vara inblandat i regleringen av laktosproduktionen och därmed också själva mjölkmängden 

(Knight, 2001). 



7(25)

I samband med mjölkningen aktiveras också i juvret lokala neurogent relaterade 

reglermekanismer. Vilka de är, är inte klarlagt. Dock har det indikerats att aktivering av dem 

har betydelse för mjölkens sammansättning. I studier där spenen utsatts för ökad stimulering 

har energiinnehållet i mjölken ökat. Fetthalten ökade med ca 7 %, medan protein och laktos 

ökade ca 4 % (Svennersten m.fl. 1990; Svennersten m.fl. 1991). Dessutom påverkades 

fettsyrasammansättningen, andelen kortkedjiga fettsyror ökade medan långkedjiga minskade 

(Svennersten & Barrefors, 1991) 

Själva juvertömningsprocessen kan delvis ha betydelse för mjölkens sammansättning och 

egenskaper. Under mjölkningsförloppet sker en ökning av fetthalten (Johansson m. fl. 1952), 

vilket innebär att den först utvunna mjölken har en relativt låg fetthalt medan mjölken som 

utvinns i slutet av mjölkningen har en betydligt högre fetthalt. Under en mjölkning kan 

fetthalten variera mellan ca 1 och 16 % (Svennersten m.fl. 1990). Om hormonet oxytocin får 

verka ordentligt under nedgivningsprocessen och alveolen töms optimalt, minskar mängden 

residualmjölk varvid fetthalten höjs i den utvunna mjölken. Även mjölkens fysikaliska 

egenskaper borde därmed påverkas eftersom andelen stora fettkulor ökar med stigande 

fetthalt. Protein-, och laktoshalten förändras däremot mycket lite under mjölkningens gång. 

Mjölkningsfrekvens 

Mjölkning mer än två gånger om dagen 

Effekter på avkastning 

Det är allmänt känt att mjölkning mer än två gånger om dagen leder till ökad mjölkmängd. En 

ökad mjölkavkastning mellan 5 och 25 % har rapporterats, vanligen är ökningen 10-15 % 

(Svennersten, 1993). Däremot finns det olika resultat huruvida mjölkningsfrekvensen 

påverkar mjölkens sammansättning. I en del studier rapporteras det att koncentrationen av 

fett, protein och laktos blir lägre (Allen m. fl. 1986; Barnes m. fl. 1990; Sapru m. fl. 1997) 

eller att den relativa ökningen i fett och proteinmängd inte är lika stor som för mjölkmängden 

(Campos m. fl. 1994; Pearson m. fl. 1979). I andra studier rapporteras det att det inte blir 

någon signifikant skillnad i sammansättning vid en mer frekvent mjölkning (Amos m. fl. 

1985; DePeters m. fl. 1985). Liknande resultat, d.v.s. ökad mjölkmängd men ingen större 

koncentrationsskillnad, fann man också i en 25 veckor lång studie med s.k. frivillig mjölkning 

(automatiserad mjölkning) där korna i genomsnitt blev mjölkade 2.4 gånger per dag 

(Svennersten-Sjaunja m.fl. 2000) 

Erdman & Varner (1995) har i en litteratursammanställning kommit fram till att mer frekvent 

mjölkning än två gånger om dagen, tenderade att sänka fett och proteinhalterna, men 

effekterna var inte stora och i de flesta fall inte heller signifikanta. Däremot ökade mängderna 

proportionellt. Vad gäller halterna var det en skillnad mellan förstakalvare och äldre kor 

medan denna skillnad inte fanns om man tog hänsyn till mängderna, vilket kan förklaras av att 

yngre och äldre kor reagerade olika med avseende på mjölkmängden. 

Speicher m. fl. (1994) fann i en 305 dagar lång studie med Holsteinkor att yngre och äldre kor 

reagerade något olika på ökad mjölkningsfrekvens, med avseende på mjölkens 

sammansättning medan ökningen i mjölkmängd var i sort sett lika. Mjölkning tre gånger om 

dagen minskade fett- och proteinhalten hos andrakalvare och äldre kor, medan endast 

proteinhalten sjönk signifikant hos förstakalvarna. För att klara av den ökade 



8(25)

mjölkavkastningen användes antagligen energi från kroppsdepåerna, vilket framgår av att 

body score var lägre hos de mer frekvent mjölkade äldre korna. Dock var det ingen signifikant 

skillnad i body score hos förstakalvarna. Författarna anser att detta skulle kunna förklaras av 

att förstakalvarna hade en högre fodertilldelning. 

Att ökad mjölkningsfrekvens leder till ökad mjölkmängd och till oförändrad eller i en del fall 

något lägre koncentration av mjölkkomponenterna verkar vara oberoende av ras. I en studie 

med kor av blandras (Brown Swiss x Sahival), som mjölkats för hand och med olika frekvens 

i en 80 dagar lång studie, fann man att med ökad mjölkningsfrekvens fanns det en tydlig trend 

till att koncentrationerna minskade. Totala mängden av fett och protein ökade dock 

signifikant (Rao & Ludri, 1984). I två svenska korttidsstudier med SRB-kor ökade också 

mjölkmängden medan koncentrationen av fett och protein inte ökade signifikant (Wiktorsson 

m. fl. 2000; Persson, 2001). I Perssons (2001) studie ökade dock totala fettmängden 

signifikant. Hur stora skillnader som erhålls vid ökad mjölkningsfrekvens kan däremot vara 

relaterat till ras. Då man jämfört Holstein och Jersey utifrån kokontrolldata från en 305 dagars 

laktation fann man att mjölkavkastningen hos Holstein kor ökade betydligt mer jämfört med 

Jersey (17 respektive 6 %) vid tre gånger mjölkning. Samma tendens var det även för fett och 

proteinmängd (Campos m.fl. 1994). 

Hur stor produktionsökningen är i relation till ökad mjölkningsfrekvens kan delvis härledas 

till skillnader i juvrets anatomi. Man har funnit att ju större volym juvercisternen har ju lägre 

är gensvaret på ökad mjölkningsfrekvens, och ju större andelen av alveolarvävnaden är i 

relation till juvercisternen ju större är effekten av frekvent mjölkning (Dewhurst & Knight, 

1994). 

Att fetthalten minskar vid frekvent mjölkning skulle delvis kunna förklaras av att andelen 

residualmjölk är högre när korna mjölkas tre eller fyra gånger om dagen jämfört med om de 

mjölkas två gånger om dagen (Rasmussen m. fl. 1989). Är mängden residualmjölk som 

lämnas kvar i juvret efter avslutad mjölkning större än vid två gånger mjölkning borde detta 

ha effekter på fetthalten i samlingsmjölken. 

Huruvida citrat, som är den fjärde största organiska komponenten i mjölk, påverkas av 

frekvent mjölkning är inte studerat i större omfattning. I en indisk studie genomförd med 

korsningsboskap fann man ingen skillnad i citrathalt då korna mjölkats 2, 3 eller 4 gånger per 

dygn (Deshmukh & Ludri, 1987). I en svensk studie där mjölkning två eller tre gånger om 

dagen jämfördes, fanns inte heller någon skillnad i citrat-halt som kunde relateras till 

mjölkningsfrekvens (Larsson, 1998). Eftersom citrat bl.a. behövs vid syntes av korta och 

långkedjiga fettsyror i kons juver är det rimligt att anta att citratet inte är förändrat om inte 

fetthalten också är det. 

Effekter på proteinets sammansättning 

Teoretiskt sett skulle proteinsammansättningen kunna påverkas vid mer frekvent mjölkning. 

När mjölken lagras kortare tid i juvret borde t.ex. plasmin inte hinna verka lika mycket som 

vid en längre tids lagring i juvret och kaseinhalten skulle därför kunna vara något högre i 

mjölk utvunnen efter korta mjölkningsintervall. 

I en fyra veckors korttidsstudie, där frekvent mjölkning och användning av BST (bovint 

tillväxthormon) testades, framgick det att mjölkning tre gånger om dagen, förutom att 

resultera i signifikant ökad mjölkmängd, också tenderade till att resultera i en ökad 



9(25)

kaseinsyntes, dock ej signifikant. I denna studie fanns också tendenser till att 

enzymaktiviteten (acetyl CoA carboxylase, fatty acid synthetase och galactosyl transferase) 

ökade vid frekvent mjölkning (Knight m.fl, 1992). 

I en hellaktationsstudie, med 100 Holsteinkor där jämförelse gjorts mellan 2 och 3 gånger 

mjölkning per dag under olika delar av laktationen, framgick det att proteinhalten sjönk vid 

mjölkning tre gånger om dagen oberoende av laktationsstadium. Kaseinhalten sjönk 

signifikant endast i tidig laktation (Klei m.fl. 1997). Under mittlaktationen var kaseinhalten, 

mätt som % av totala proteinhalten, signifikant högre hos kor som mjölkades mer frekvent, 

vilket delvis kan förklaras av att totalproteinhalten sjönk men inte kaseinet. Liknande tendens 

fanns också i sen laktation. Den kortare lagringstiden av mjölken i juvret vid tre gånger 

mjölkning skulle kunna vara förklaringen till att kaseinhalten under mittlaktationen var högre. 

Det fanns inga signifikanta skillnader i plasminaktivitet relaterat till mjölkningsfrekvens, 

däremot var celltalet, (antalet somatiska celler/ml mjölk) något lägre i mjölken hos kor som 

mjölkats tre gånger om dagen. 

Av de kor som ingick i den ovan nämnda studien (Klei m. fl. 1997) användes mjölk från 28 

kor för vidare utvärdering av mjölkningsfrekvensens inverkan på ostutbytet vid tillverkning 

av Cheddarost. Sapru m. fl. (1997) rapporterade att det fanns en tendens, dock ej signifikant, 

till att ostutbytet minskade då mjölk från kor mjölkade tre gånger om dagen användes som 

mjölkråvara. Fett, vattenhalt, pH och totalkväve i osten påverkades inte av frekvent 

mjölkning, medan totalkvävet i pressvasslen var högre om mjölken kom från kor som 

mjölkats två gånger om dagen jämfört med tre gånger om dagen. Sammansättningen i färsk 

ost påverkades inte av om mjölkråvaran kom från kor mjölkade två eller tre gånger om dagen. 

Effekter på halt fria fettsyror (FFA) och fettsammansättning. 

Fria fettsyror (FFA) är också viktigt att ta hänsyn till vid frekvent mjölkning, eftersom FFAhalten 

påverkar mjölkens kvalitet. Exempelvis kan höga FFA-halter ha en inhiberande verkan 

på starter-kulturerna som används vid osttillverkningen (Sapru, m. fl.1997). Även viss typ av 

smakfel i mjölken, härsken smak, är en effekt av lipolys. För export av smör finns ett 

gränsvärde för halt fria fettsyror. 

Då fria fettsyror diskuteras och analysresultat för fria fettsyror jämförs är det viktigt att vara 

uppmärksam på att det finns olika analysmetoder och att det finns olika sätt att ange halter. 

De olika fettsyror som kan återfinnas i mjölk detekteras i olika grad, beroende på vilken 

metod som används. Med den s.k. BDI-metoden som bygger på bestämning av FFA i 

fettfasen kommer de kortkedjiga fettsyrorna, som ju är vattenlösliga ej att detekteras, medan i 

den s.k. Auto-Analyzer metoden, även större delen av de kortkedjiga fettsyrorna analyseras. 

FFA-halten i mjölken kan presenteras antingen som mekv/liter mjölk eller som mmol/100 

gram fett. Vanligen anges halten i mmol per 100g fett om halten mätts i enbart fettfasen, och i 

milliekvivalenter (mekv) per liter mjölk om halten mätts i fett- och vattenfas. En ytterligare 

faktor att vara uppmärksam på är provhanteringen. I en del undersökningar har proven 

förvarats en bestämd tid före analys, vilket ökar tiden för lipolys. 

I en hellaktationssstudie genomförd av Ipema & Schuiling (1992) där mjölkning två, tre eller 

fyra gånger om dagen jämförts fann man att ju mer frekvent korna mjölkades ju högre var 

FFA-halten i mjölken. FFA-halten var 0.36, 0.48 respektive 0. 77 mmol/100 g fett vid de 

olika frekvenserna. Tilläggas bör att förutom att mjölkmängden ökade med ökande 

mjölkningsintervall ökade också totala fettmängden (1.159 kg, 1.316 respektive 1. 494 kg). 



10(25)

Att FFA-halten ökar vid mer frekvent mjölkning har även påvisats i andra studier såväl 

hellaktationsstudier (Klei et al, 1997; Åkerlind & Österman, 1997) som korttidsstudier 

(Persson, 2001; Wiktorsson et al., 2000). Persson (2001) fann också i sin studie att FFAhalten 

tenderade att vara högst vid den första provtagningen på morgonen, oberoende om 

korna hade mjölkats två eller sex gånger per dygn. Intressant är att vid morgonmjölkningen är 

det längst tidsintervall sedan senaste utfodringstillfället. 

Den ökade FFA-halt som uppmärksammats vid kvällsmjölkning jämfört med 

morgonmjölkning har i en del fall förklarats vara relaterat till fetthalten. Dock kan inte detta 

vara hela förklaringen då liknande effekter även kan ses i en del studier där FFA-halten är 

uttryckt som mmol/100g fett. 

I de nya mjölkningssystemen med automatiserad mjölkning (AMS) har också mjölkkvaliteten 

studerats bl. a. med avseende på FFA-halten i mjölken. Såväl i danska (Justenssen & 

Rasmussen, 2000) som i holländska studier (Vorst & Hogeveen, 2000) framgår det att FFAhalten 

steg när AMS introducerades. I den holländska studien hade man konventionella gårdar 

som kontroll där mjölkning förekom både två och tre gånger om dagen. FFA-värdena var 

signifikant högre i AMS systemen jämfört med tre gånger mjölkning, vilket tyder på att 

orsaken till den ökade FFA-halten inte behöver vara en effekt av ökad mjölkningsfrekvens. 

Vorst och de Konig (2002) påpekar också i sin studie där mjölkkvaliteten studerats i AMSsystem 

att kvaliteten är god och att t.ex. FFA-värdena ligger under de nivåer som utgör gräns 

för anmärkning i Holland. 

Av intresse när kvaliteten på mjölkfett diskuteras är också mjölkfettets sammansättning. I ett 

hellaktationsförsök där både förstakalvare och äldre kor ingick studerades effekten av 

frekvent mjölkning på fettsyrasammansättningen (Smith m. fl, 1982). Vikts-procenten av de 

korta fettsyrorna, C 6 – C 14 minskade, medan både vikts-% och mängd av fettsyrorna C 16 , 

C 18 , och cisC 18:1 ökade. I just denna studie berodde tydligen den ökade mängden av 

långkedjiga fettsyror i mjölkfettet på att kroppsdepåerna av fett tagits i anspråk vid syntesen 

av mjölkfett. I en nyligen genomförd korttidsstudie där korna mjölkats två eller sex gånger 

per dygn var det ingen skillnad i ferttsyrasammansättning. Förklaringen till resultatet kan vara 

att försökstiden var för kort, för att behandlingseffekten skulle kunna hinna komma till uttryck 

(Persson 2001). 

Varför påverkas mjölken vid mer frekvent mjölkning? 

Men vad är då den bakomliggande biologiska förklaringen till att mjölkmängden ökar och i 

vissa fall också att mjölkens sammansättning ändras vid mer frekvent mjölkning? I dagsläget 

är det framförallt teorin om att det sker ett mer frekvent avlägsnande av den kemiska 

inhibitorn FIL som är den rådande, se ovan. Regleringen antas därför i huvudsak ske på en 

lokal nivå i juvret. Det är inte uteslutet att de hormoner som frisätts i samband med mjölkning 

såsom prolaktin, oxytocin och kortisol också kan ha en viss inverkan. 

I studier som genomförts på getter har man funnit att effekten av mer frekvent mjölkning är 

både kortsiktig och långsiktig. Dels erhålls en nästan omedelbart ökad enzymaktivitet i de 

mjölkbildande cellerna, dels erhålls en mer långsiktig effekt såsom ökat antal mjölkbildande 

celler (Henderson m. fl 1983; Henderson m. fl. 1985; Wilde m. fl. 1987). De enzymer som 

man hitintills sett påverkas är de som är inblandande i fettsyntesen, nämligen acetyl- CoA 

karboxylas och fettsyra syntetas (Wilde m.fl. 1987; Knight m. fl 1990). Dessutom sker en 



11(25)

uppreglering av generna för dessa enzymer vid mer frekvent mjölkning (Travers & Barber, 

1993). I och med att dessa enzymers aktivitet ökar, förväntas också de novo-syntesen av de 

korta fettsyrorna i juvret att öka (Hawke & Taylor, 1995), varvid proportionen korta fettsyror 

i mjölken borde bli större. 

Förutom att frekvent mjölkning medför mer frekvent borttagande av FIL i samband med 

mjölkningen ökar också antalet prolaktinreceptorer på den mjölkbildande cellen (McKinnon 

m. fl, 1988). Hormonet prolaktin har betydelse för mjölksyntesen och därför skulle ett ökat 

antal receptorer på alveolcellen på sikt kunna ha en positiv effekt på mjölksyntesen och då 

främst med avseende på laktos (Knight 2001). 

I halvjuverstudier, med kor som försöksdjur, där man mjölkat ena juverhalvan två gånger om 

dagen och den andra fyra gånger ökade mjölkmängden (10.4 %) under försökets gång endast i 

den mest frekvent mjölkade juverhalvan. Detta stärker hypotesen att effekten av att mjölka 

flera gånger om dagen är en reglering på lokal nivå i juvret vad avser mängd mjölk. 

Mjölkfetthalten ökade däremot i båda juverdelarna, mjölkproteinhalten ökade endast i de mer 

frekvent mjölkade juverdelarna. Det fanns också en tydlig trend för ökad aktivitet av 

enzymerna acetyl-CoA karboxylas, fettsyra syntetas, galaktosyltransferas och glukos-6-fosfat 

dehydrogenas, vilket indikerar att celldifferentieringen ökade, dvs. aktiviteten i de 

mjölkbildande cellerna (Hillerton m. fl 1990). De observerade förändringarna över tid kan ha 

att göra med förändrad utfodring men skillnaderna mellan juverdelarna är oberoende av 

utfodring. 

I mjölkningsstudier, utförda under 60-och 70-talet, har det undersökts om mängden 

residualmjölk skulle kunna ha betydelse för den avkastningsökning man får vid mer frekvent 

mjölkning. I dessa studier var det ingen skillnad i mängd residualvolym (Morag, 1973, Elliott, 

1961). Anmärkningsvärt var dock att Elliott (1961) i halvjuverstudier fann att fetthalten var 

högre i residualmjölken utvunnen efter två gånger mjölkning, vilket talar för att det vid tre 

gånger mjölkning sker en utjämning av fettets ökning under mjölkningens gång. Rasmussen 

(1989) fann däremot att det fanns mer residualmjölk kvar vid mer frekvent mjölkning. 

Den ökade avkastningen som erhållits i studier med mer frekvent mjölkning, kan inte endast 

tillskrivas FIL. I en studie där kor mjölkats tre eller sex gånger om dagen respektive mjölkats 

tre gånger om dagen och där dessutom kalven fått dia tre gånger om dagen ökade 

mjölkavkastningen mest i den senare behandlingen. Detta talar för att spenstimulit i sig också 

kan ha en betydelse för syntesaktiviteten i juvret. Fetthalten var lägst i behandlingen där 

kalven också fick dia. Proteinhalten ändrades inte signifikant men totala mängden av både fett 

och protein ökade (Bar-Peled m. fl, 1995). I behandlingen där kalven diade observerades 

också en annorlunda hormonprofil, där oxytocin, prolaktin, tillväxthormon var högre, insulin 

lägre samt att IGF-1 (insulin like growth factor 1) var högre. 

Mjölkning mindre än två gånger om dagen 

I vissa fall kan det vara aktuellt att mjölka korna en gång om dagen, vilket sker i vissa länder. 

Kunskapen om hur korna reagerar på detta är också relevant vad gäller nya system såsom 

frivillig eller automatiserad mjölkning, samt i diskussioner om hur man i sen laktation ska 

mjölka korna för att åstadkomma en för kon ”mjuk” sinläggning. Intressant är också att det 

tycks finnas en skillnad i hur väl korna klarar mjölkning en gång om dagen med hänsyn till 

avkastningssänkningen. Hos kor med stora juvercisterner blir minskningen mindre än hos kor 



12(25)

med förhållandevis små cisterner (Stelwagen & Knight, 1997). Den biologiska förklaringen 

till detta är bland annat effekten av FIL. 

Redan under femtiotalet intresserade man sig för att ta reda på hur en låg mjölkningsfrekvens 

påverkade mjölkavkastningen. Syftet på den tiden var att studera hur stor effekten var för att 

eventuellt kunna minska antalet mjölkningar ur arbetstidssynpunkt. Claesson m. fl. (1959) 

fann i tvillingstudier att mjölkning en gång om dagen ledde till att avkastningen var 50 % 

lägre i första och 40 % lägre i andra laktationen jämfört med om korna mjölkades två gånger 

om dagen. Protein och kloridhalten ökade, laktoshalten sjönk medan fetthalten var konstant. 

Resultaten talar för att mjölksyntesen i juvret påverkas. 

I försök där man studerat effekten av att mjölka en gång om dagen med avseende på 

mjölkproteinet och plasminaktiviteten, fann man ingen ökad aktivitet av plasmin, däremot 

fanns det en tendens till att plasminogenaktiviteten ökade. Studien genomfördes under fyra 

veckor i senare delen av laktationen. Trots att plasminaktiviteten inte påverkades signifikant, 

resulterade mjölkning en gång om dagen i en höjd γ/β-kasein kvot, vilken också var 

signifikant korrelerad med plasminaktiviteten (Prosser m. fl. 1995). Däremot har en annan 

studie visat att plasminaktiviteten nästan fördubblades vid mjölkning en gång om dagen 

(Stelwagen m. fl. 1994). En förändrad γ/β-kasein kvot och som korrelerar till förändringar i 

plasminaktivitet sker under mjölkens lagring i juvret, vilket förklaras av att plasminet får mer 

tid att verka på β-kaseinet (Prosser m. fl. 1995). Studien med Prosser m. fl (1995) är i linje 

med hypotesen att plasmin kan vara aktivt redan i juvret. Man bör också ha i åtanke att en 

ökad aktivitet av plasmin i mjölken har effekter på mjölken längre fram i kedjan. Plasmin, 

plasminogen och dess aktivatorer är relativt stabila för mjölkens behandling inklusive 

pastörisering (Richardson, 1983, Richardsson & Elston 1984). Skötselrutiner som kan 

föranleda en ökning av plasmin och plasminogen kan eventuellt orsaka ökad hydrolys av 

kaseinet under lagring och prosessing (Prosser m. fl, 1995). 

Inte oväntat har det också visats att kor som går från två till en gång mjölkning minskar mjölk 

avkastningen mer om de har ett högt celltal i mjölken i jämförelse med om celltalet är lågt. 

Dessutom minskar fett- och proteininnehållet mer hos kor med högt celltal (Kamote m. fl, 

1994). 

I en del besättningar på Irland är det vanligt att i slutet av laktationen endast mjölka en gång 

om dagen, vilket visats ha konsekvenser för mjölkkvaliteten i jämförelse med om korna blir 

mjölkade två gånger om dagen laktationen ut. Förutom att mjölkmängden minskade, ökade 

celltalet, sänktes laktoshalten medan pH, vassleprotein, plasmin och plasminogen-aktiviteten 

ökade (Kelly m. fl, 1998). 

Effekt av mjölkningsintervallets längd 

I föregående avsnitt diskuterades inverkan av mjölkningsfrekvens – antal mjölkningar per 

dygn. Eftersom mjölkningarna inte alltid är jämnt spridda över dygnet är det också av intresse 

att separat diskutera inverkan av mjölkningsintervallets längd 

Mjölkningsintervallets längd har betydelse för mjölkmängd och sammansättning. Om olika 

långa mjölkningsintervall praktiseras inom dygn erhålls lägst mjölkmängd, med högst fett och 

proteinhalt vid kvällsmjölkningen medan det vid morgonmjölkningen efter det långa 

intervallet är högst mjölkmängd och lägst fett-, och proteinhalt. Det är framförallt mjölkfettet 



13(25)

som uppvisar stor variation mellan morgon och kvällsmjölk. Fetthalten i kvällsmjölk vid 

ojämna intervall kan skilja ett par procentenheter och proteinet skiljer tiondels procentenheter. 

Att fetthalten minskar vid förlängda mjölkningsintervall beror dels på en högre fetthalt i 

residualmjölken men också på att fettsekretionen minskar (Heald, 1985; Henderson & Peaker 

1984). De senare visade också att regleringen av fettproduktionen delvis är oberoende av de 

andra mjölkkomponenterna, vilket också har indikerats av Elliott m. fl, (1960). De fann att 

sekretionen av mjölk och fettfri TS var linjärupp till 16 timmar,sedan avtog mjölksekretionen. 

Jellema (1986) har presenterat hypotesen att den minskade fettsekretionen vid förlängt 

mjölkningsintervall skulle kunna bero på en lokal reglering i juvret av någon form av 

inhibitormekanism. Vid förlängt mjölkningsintervall minskar fettsyntesen, varvid också 

upptaget av triglycerider från blodet minskar vilket leder till att aktiviteten av LPL vid 

kapillärsidan av endotelet måste regleras. Det är inte osannolikt att denna reglering skulle 

kunna ske via en inhibitor, som produceras i alveolcellen, och som därmed är involverad i den 

kortsiktiga regleringen. 

När effekten av mjölkningsintervall studeras på den totala dygnsavkastningen finns det dock 

skilda uppgifter på hur mjölkningsintervallet påverkar avkastningen. Dels har det rapporterats 

att vid ojämna intervall (8:16) jämfört med jämna (12:12) minskar mjölk och fettproduktionen 

(Spahr & Orniston, 1966), minskar mjölkmängden medan fettmängden är oförändrad 

(Ichikawa & Fujishima, 1981). Det har också visats att det inte var någon skillnad i 

mjölkmängd vid jämna respektive ojämna mjölkningsintervall, medan det däremot fanns en 

tendens till en högre fettmängd då korna mjölkades med ett ojämnt intervall (16:8 timmar) 

(O’Brien m. fl, 1998b). Samma år publicerads också resultat som inte helt överensstämmer 

med O´Brien (1998b). Ouweltjes (1998) fann i en studie där man beräknat mjölkbildning per 

timme att vid ett mjölkningsintervall på 14 timmar var mjölkbildningen 6 % lägre än vid det 

kortare intervallet på 10 timmar, dvs. vid kvällsmjölkningen. Studien bygger på data insamlat 

från sex olika försöksstationer och ca 1960 kor ingick i materialet. 

I automatiska mjölkningssystem mjölkas korna med olika och oregelbundna 

mjölkningsintervall, eftersom kon själv väljer tidpunkt för mjölkning. Wangler m. fl. (2002) 

studerade under tre års tid effekten av ojämna intervall i en besättning med AMS. Som 

förväntat fann man att laktoshalten i mjölken var oberoende av mjölkningsintervallets längd 

och antalet mjölkningar per dygn, proteinhalten varierade beroende på antalet mjölkningar 

medan fetthalten varierade med såväl antalet mjölkningar per dygn som tiden mellan 

mjölkningar. Författarna anser också därför att man vid provmjölkning av kor i AMS bör 

analysera alla prov som samlas under dygnet för att erhålla en god skattning av produktionen. 

Friggens och Rasmussen (2001) fann liknande resultat, men föreslog att man kan korrigera för 

mjölkmängd (som ju beror på mjölkningsintervallet) med avseende på protein, men fett 

däremot visade fortfarande stor variation efter korrigering. 

Även sammansättningen på mjölkfettet tenderar att påverkas av mjölkningsintervallets längd. 

Emanuelson (1989) fann att kvällsmjölken, utvunnen efter 8.5 timmars mjölkningsintervall, 

innehöll en lägre koncentration av fettsyrorna C12:0 och C 14:0. Morgonmjölken, som var 

utvunnen efter 15.5 timmars mjölkningsintervall, tenderade däremot att innehålla en högre 

andel av fettsyrorna C18:0 och C18:1. Tendensen till att finnas mer långkedjigt fett vid 

morgonmjölken skulle kunna vara en effekt av utfodringsrutinerna. I Emanuelsons studie 

utfodrades korna på sen eftermiddag i samband med kvällsmjölkningen, nästa gång de 

utfodrades var vid morgonmjölkningen. Det är därför möjligt att kroppsfett används för 

mjölksyntesen under natten. 



14(25)

Det har också rapporterats att FFA-halten ökar vid kortare mjölkningsintervall om intervallen 

är olika långa, exempelvis då kvälls-, och morgonmjölkning jämförs (Ahrné & Björck, 1985; 

Suhren m. fl, 1978). Suhren m. fl (1981) fann att då mjölkningsintervallet kortades till 8 eller 

6 timmar ökade FFA-halten signifikant med 56 respektive 116 % i jämförelse med ett tolvtimmars 

intervall. Sänkt FFA-halt beroende på ett längre intervall är mindre än ökningen i 

relation till ett kort intervall. Jellema (1980) rekommenderar att ett mjölkningsintervall bör 

vara minst tio timmar för att undvika problem med lipolys. Om känsligheten för lipolys i 

mjölken ökas, dvs. i samband med sent laktationsstadium eller vid låg mjölkmängd, ökas 

också effekten av ett kort mjölkningsintervall (Jellema, 1986). Jellema påpekar också att om 

mjölken inte är känslig är inte effekten av korta mjölkningsintervall lika uttalad förrän vid 

mycket korta intervall såsom 3-4 timmar. Detta styrks också av en studie med identiska 

tvillingar där Brandsma & Dijkman fann att vid mjölkmängder lägre än 3 kg vid enskild 

mjölkning ökade FFA-halten markant (cit Jellema, 1980). 

Dock visade O’Brien m. fl, (1998b) att det inte var någon skillnad i FFA-halt vid ojämna 

mjölkningsintervall om FFA-halten relaterades till fetthaltsnivån. Även Murphy m. fl (1979) 

visade att den skillnad i FFA-halt som uppmättes vid morgon respektive kvällsmjölkning då 

mjölkningsintervallen var ojämna var relaterad till fetthalten. Det bör dock påpekas att såväl 

Ahrné och Björck (1985) som Jellema (1986) redovisar halt fria fettsyror i relation till 

fetthalten, varför den ökade FFA-halten vid kvällsmjölkningen inte enbart kan vara relaterat 

till fetthalt. Jellema (1980) påpekar också att FFA-halten ökar vid ökad fetthalt såsom vid ett 

kort mjölkningsintervall, men det är svårt att renodla effekten av hög fetthalt från 

laktationsstadiet, mjölkmängden eller mjölkningsintervallet. 

Det är också allmännt känt att proteinhalten är något lägre vid morgonmjölkningen än vid 

kvällsmjölkningen om ojämna mjölkningsintervall praktiseras. Intressant är att βlaktoglubulin 

(β-LG) i en studie genomförd av McLaren m.fl. (1998) visade variation mellan 

morgon och kvällsmjölkning (16:8 timmars mjölkningsintervall) med den högsta 

koncentrationen vid morgonmjölkningen (då proteinhalten var lägst). β-LG utgör den största 

delen av vassleproteinerna och av totala mjölkproteinet utgör det ca 10 %. Det fanns inte 

någon dygnsvariation i α-laktalbumin. Tilläggas bör att studien genomfördes på Nya Zealand 

där korna hölls på bete. 

Ofullständig mjölkning eller överhoppade mjölkningar 

Frågeställningen huruvida ofullständig mjölkning eller överhoppade mjölkningar kan påverka 

mjölken är av intresse då driftsstopp av varierande slag kan förekomma i 

mjölkningsanläggningen. Vid såväl reducerad juvertömning med ca 50 % av förväntad 

mjölkmängd som överhoppade mjölkningar fyra mjölkningar i rad ökade mjölkmängden den 

första mjölkningen efter behandlingen. I de följande mjölkningarna var dock mjölkmängden 

reducerad men en återhämtning skedde inom ca 10 påföljande mjölkningar (Wheelock m. fl. 

1965). Sammantaget sjönk halterna av laktos och kalium, medan natrium, klorid, kasein, 

vassleproteiner och fett ökade. Schmidt (1960) observerade att föregående långa 

mjölkningsintervall har en sänkande effekt på mjölksekretionen. Fetthalten däremot verkar 

öka med ökande längd på föregående mjölkningsintervall. 



15(25)

Stimulering av mjölknedgivningsreflexen och juvertömning 

Stimulering av mjölknedgivningsreflexen, dvs. frisättning av hypofyshormonet oxytocin och 

dess verkan, kan ske dels genom beröring av spenen dels genom att aktivera reflexen via 

andra sinnen såsom syn och hörsel, men också genom att utfodra i samband med 

mjölkningen. Med avseende på mjölkens kvalitetsegenskaper såsom sammansättning kan 

effekten av mjölknedgivningen ha viss betydelse. Aktiveras reflexen optimalt töms juvret 

mer, vilket framförallt avspeglar sig i mjölkens fetthalt. I korttidsstudier, där man injicerat 

oxytocin i olika koncentrationer före mjölkning fann man både en ökad fetthalt och fettmängd 

i behandling med hög, dock ej över fysiologisk, nivå av oxytocin (Sagi m. fl 1980; Gorewit & 

Sagi, 1984). Förklaringen till resultaten var sannolikt att en momentan ökad juvertömning 

leder till mindre mängd residualmjölk och därmed också ökad fetthalt, medan däremot 

proteinhalten sjönk (Gorewit & Sagi, 1984). Injicerades oxytocin över en hel laktation erhölls 

effekt endast på mjölkmängd (Nostrand m. fl. 1991). 

Stimulering diskuteras i det följande under rubrikerna förstimulering, stimulering under hela 

mjölkningens gång, efterstimulering och utfodring i samband med mjölkningen. 

Effekt av förstimulering 

För att erhålla en optimal mjölknedgivning i samband med maskinmjölkning är s.k. 

förstimulering viktig. Om juvret och spenarna berörs och masseras innan mjölkningsorganet 

sätts på spenen är halten av hormonet oxytocin i blodet hög när maskinmjölkningen börjar, 

vilket leder till en snabb och effektiv tömning av juvret. Effekten av förstimulering har 

undersökts ganska mycket under 50-, 60- och 70-talet och man har funnit olika resultat med 

avseende på mjölkens sammansättning. 

I studier genomförda med Jersey-kor på Nya Zealand framgick det att mjölkmängd, 

fettmängd och fetthalt ökade signifikant om korna erhöll en ordentlig förstimulering, dvs. tills 

mjölknedgivningen kom igång (Phillips, 1986). Även Holstein Friesian kor reagerade på 

förstimulering med en ökad fettmängd, medan mjölk och proteinmängd var oförändrad (Zinn 

m. fl, 1982). Det finns emellertid andra rapporter där man funnit liten, dock ej signifikant, 

ökning i fett och protein (Gorewit & Gassman, 1985) eller ingen skillnad alls i 

mjölksammansättning till följd av manuell förstimulering (Merill m. fl 1987). 

Att rutinen med förstimulering tycks ha viss betydelse bekräftades i en större 

hellaktationsstudie där man jämförde en standardiserad förmjölkningsrutin med en rutin som 

varierade från dag till dag. Med den standardiserade rutinen erhölls en signifikant högre 

mjölkavkastning omräknat i kg FCM (fett korrigerad mjölk). Det var den ökade fetthalten 

som bidrog till ökningen i kg FCM (Rasmussen m. fl, 1990), vilket talar för att graden av 

juvertömning har viss effekt på mjölkens sammansättning i ett långtidsperspektiv. Väntetiden 

mellan påbörjad stimulering och påsättning av mjölkningsorganet har också en betydande 

effekt på avkastning och residualmjölksvolym. Om väntetiden närmar sig fem minuter kan det 

finnas upp emot 25 % residualmjölk kvar i juvret (Brandsma & Maatje, 1987). 

Stimulering under hela mjölkningens gång 

Då spenen utsätts för beröring aktiveras dels centrala hormonella system och dels i juvret 

lokala reglersystem. Ökad eller annan typ av beröring på spenen under mjölkningen 

(exempelvis då handmjölkning kontra maskinmjölkning jämförs) har resulterat i ökad 



16(25)

fettmängd och även en mindre ökning i mjölkmängd och proteinmängd (Svennersten m. fl, 

1990; Svennersten m. fl 1991, Hamann & Tolle, 1980). Dessutom fanns tendens till att 

fettsyrasammansättningen förändrades vid ökad taktil beröring på så sätt att de novo syntesen 

av fett i juvret ökade och förhållandevis mer kortkedjigt fett bildades (Svennersten & 

Barrefors, 1991). 

Utfodring i samband med mjölkningen 

Försök har genomförts där man sökt att förstärka mjölknedgivningsreflexen med att ge en 

fodergiva i samband med mjölkningen, vilket resulterar i högre oxytocinfrisättning 

(Svennersten m. fl 1995). Brandsma (1978) visade i tvillingstudier att en fodergiva i samband 

med mjölkningen ökade mjölkmängden och fetthalten signifikant medan residualvolymen 

minskade. Senare s. k. korttidsstudier har verifierat detta (Samuelsson m. fl, 1993; Johansson 

m. fl, 1998; Johansson m. fl, 1999). Förklaringen till resultaten kan naturligtvis vara en ökad 

juvertömning. Men det är inte uteslutet att den ökade oxytocinfrisättningen också kan ha en 

indirekt påverkan på mjölksyntesen. Det har indikerats att det finns ett positivt samband 

mellan oxytocinnivåer och mjölkmängd (Samuelsson m. fl. 1994; Johansson m. fl 2000) 

Mjölkningsutrustning 

Att mjölkningssystemet som sådant kan ha inverkan på FFA-halten i mjölken rapporterades 

redan 1955 av Thomas m. fl. De fann att gårdar med rörmjölkning och mjölktankar hade det 

högst frekvent förekommande problemet med lipolys. Vidare rapporterade Gander (1955) att 

förekomst av ”stigare” i rörmjölkningsanläggningen också bidrog till ökade FFA-halter. 

Skillnaden i FFA-halt i mjölk från gårdar med rörmjölkning respektive spannmjölkning var 

markant i vissa studier. T.ex. rapporterade Johnson & Von Gunten (1962) att medelvärdet av 

FFA i mjölk var 50 % högre i prov taget på gårdar försedda med rörmjölkning jämfört med 

spannmjölkning. Kankare & Antila (1978) jämförde också mjölkningssätten handmjölkning, 

spannmjölkning och rörmjölkning och fann att FFA-halterna var 0.77, 1.01 respektive 1.85 

mekv/l mjölk (mätt efter 1 dygn förvaring av mjölken vid 4°C). 

Mjölkningsutrustningen som sådan kan ha en betydande effekt på mjölkens kvalitets 

egenskaper, mest uppmärksammat är risken för bildning av fria fettsyror vid felaktig 

hantering av mjölken. . I en studie av Jellema (1986) framgick det att det var skillnad i FFAhalt 

om korna mjölkades med konventionell duo-vac maskin eller med en maskin där mjölk 

och luft transporterades separat. I duovac-systemet återfanns den högsta FFA-halten. 

Kapaciteten på luftinsläpp i spenkoppscentralen har betydelse för FFA-halten i mjölken. I en 

studie där man jämfört luftinsläppsnivån 6 l/min med 13 l/min var FFA-halten högst vid det 

högre luftinsläppet. Skillnaden var dock signifikant endast vid morgonmjölkningen (O'Brien 

m. fl, 1998). Jämförelse gjordes också med olika mjölkningssystem såsom spannmjölkning, 

recorderbehållare och rörmjölkning. Den lägsta FFA-halten fanns i spannmjölkad mjölk 

medan den högsta återfanns i mjölk från rörmjölkningsanläggningen. 

Hydraulisk mjölkning var ett nytt mjölkningskoncept som introducerades i England under 80talet. 

Konceptet innebar bland annat att luftinsläppet i spenkoppscentralen var reducerat och 

att mjölkningsorganet var försett med backventiler, vilket förhindrade att mjölk 

transporterades mellan spenkopparna under mjölkningen. Resultatet av denna typ av 

mjölkning var sänkt lipolys i mjölken samt mindre skumbildning (Grindal & Griffin, 1989). 



17(25)

Referenser 

Ahrné, L. & Björck, L. 1985. Lipolysis and the distribution of lipase activity in bovine milk in 

relation to stage of lactation and time of milking. J. Dairy Res. 52:55. 

Akers, R. M. 1985. Lactogenic Hormones: Binding sites, mammary growth, secretory cell 

differentiation, and milk biosynthesis in ruminants. J. Dairy Sci. 68:501. 

Allen, D. B, DePeters, E. J. & Laben, R. C. 1986. Three times a day milking: effects on milk 

production, reproductive efficiency, and udder health. J. Dairy Sci. 69:1441. 

Amos, H. E., Kiser, T. & Loewenstein, M. 1985. Influence of milking frequency on 

productive and reproductive efficiences of dairy cows. J. Dairy Sci. 68:732. 

Bar-Peled, U., Maltz, E., Bruckental, I., Folman, Y., Kali, Y., Gacitua, H. & Lehrer, A.R. 

1995. Relationship between frequent milking or suckling in early lactation and milk 

production of high producing dairy cows. J. Dairy Sci. 78:2726. 

Barnes, M. A., Pearson, R. E. & Luke-Wilson, 1990. Effects of milking frequency and 

selection for milk yield on productive efficiency of Holstein cows. J. Dairy Sci. 73:1603. 

Björkstrand, E. 1995 Role of oxytocin in glucose homeostasis and weight gain. Thesis. 

Karolinska Institutet, Stockholm. 

Björkstrand, E., Hulting, A-L., & Uvnäs-Moberg, K. 1997. Evidence for a dual function of 

oxytocin in the control of growth hormone secretion in rats. Regulatory peptides 69:1. 

Brandsma, S. 1978. The relation between milking, residual milk and milk yield. In 

Proceedings of the international symposium on machine milking, Lousiville, Kentucky USA. 

Brandsma, S. & Maatje, K. 1987. The importance of milking routines and machines for udder 

evacuation and production. In Mjölkning och mjölkningsarbetet, NJF-seminar 122:18. 

Campos, M. S., Wilcox, C. J., Head, H. H., Webb, D. W. & Hayen, J. 1994. Effects on 

production of milking three times daily on first lactation Holstein and Jerseys in Florida. J. 

Dairy Sci. 77:770. 

Claesson, O., Hansson, A., Gustavsson, N. O. & Brännäng, E. 1959. Studies on monozygous 

cattle twins. XVII. – Once–day–milking compared with twice-a-day milking. Acta Agr. 

Scand., IX, 38. 

Deeth, H. C. & Fitzgerald, C. H. 1978. Effects of mechanical agitation of raw milk on the fat 

globule membrane in relation to level of induced lipolysis. J. Dairy Res. 45:373. 

Deeth, H.C. & Fitz-Gerald, C.H. (1995) Lipolytic enzymes and hydrolytic rancidity in milk 

and milk products. In: Advanced Dairy Chemistry – 2: Lipids. 2 nd ed. (editor Fox, P.F.), 

Chapman & Hall. 



18(25)

DePeters, E. J., Smith, N. E. & Acedo-Rico, J. 1985. Three or two times daily milking of 

older cows and first lactation cows for entire lactation. J. Dairy Sci 68:123. 

Deshmuk, B. T. & Ludri, R. S. 1987. Citric acid in milk of crossbred cows at different 

frequencies of milking and stages of lactation. Indian J. Anim. Sci. 59:474. 

Dewhurst, R. J. & Knight, C. H. 1994. Relationship between milk storage characteristics and 

short term response of dairy cows to thrice daily milking. Animal Production. 58:181. 

Elliott, G. M. 1961. The effect on milk yield of three times a day milking and of increasing 

the level of residual milk. J. Dairy Res. 28:209. 

Elliott, G. M., Dodd, F. H. & Brumby, P. J. 1960. Variations in the rate of milk secretion in 

milking intervals of 2-24 hours. J. Dairy Res. 27:293. 

Emanuelson, M. 1989. Rapseed products of double low cultivators to dairy cows. Effects of 

long-term feeding and studies on rumen metabolism. Rapport 189, Institutionen för 

Husdjurens utfodring och vård, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. 

Erdman, R. A. & Varner, M. 1995. Fixed Yield responses to increased milking frequency. J. 


Fox, P. F. 1992. Indigenous enzymes in milk. In Advanced Dairy Chemistry – 1: proteins, P. 

F. Fox (editor), London, Elsevier Applied Science, p 310. 

Friggens, N. C. & Rasmussen, M. D. 2001. Milk quality assessment in automatic milking 

systems: accounting for the efefcts of variable intervals between milkings on milk 

composition. Livest. Prod. Sci. 73:45. 

Gander, G. W. 1955. The occurrence of rancidity in milk from pipeline milkers. J. Dairy Sci. 

(abs) 38:595. 

Gorewit, R. C. & Sagi, R. 1984. Effects of exogenous oxytocin on production and milk 

variables in cows. J. Dairy Sci. 67:2050. 

Gorewit, R. C. & Gassman, K. B. 1985. Effects of duration of udder stimulation on milking 

dynamics and oxytocin release. J. Dairy Sci. 68:1813. 

Gorewit, R. C., Svennersten, K., Butler, W. R. & Uvnäs-Moberg, K. 1992. Endocrine 

responses in cows milked by hand and machine. J. Dairy Sci. 75:443. 

Grindal, R. J. & Griffin, T. K. 1989. Effect of hydraulic milking on milking performance, teat 

condition and lipolysis. J. Dairy Res. 56:45. 

Hamann, J. & Tolle, A. 1980. Comparision between manual and mechanical stimulation. 

Milcwissenschaft 35:271. 

Hawke, J. C. & Taylor, M. W. 1995. Influence of nutritional factors on the yield, composition 

and physical properties of milk fat. P 37 In Advanced Dairy Chemistry –2. P.F. Fox, ed. Appl. 

Sci. Publ. London, England. 



19(25)

Held, C. W., 1985. In B. L. Larson (Ed): Lactation pp 198-228, The Iowa State Univ. press, 

Ames 

Henderson, A. J., Blatchford, D. R., & Peaker, M. 1983. The effects of milking thrice, instead 

of of twice, daily on milk secretion in the goat. Q. J. exp. Physiol. 68:645. 

Henderson, A. J. & Peaker, M., 1984. Feed-back control of milk secretion in the goat by a 

chemical in milk. J. Physiol. 351:39. 

Henderson, A. J., Blatchford, D. R. & Peaker, M. 1985. The effects of long-term thrice-daily 

milking on milk secretion in the goat: evidence for mammary growth. Q. J. exp. Physiol. 70: 

557. 

Hillerton, J. E., Knight, C. H., Turvey, A., Wheatley, S. D. & Wilde, C. 1990. Milk yield and 

mammary function in dairy cows milked four times daily. J. Dairy Res. 57:285. 

Ichikawa, T. & Fujishima, T. 1981. Effects of 6.5 and 17.5 hour milking interval on the yield 

and udder health in dairy cows. Jpn. J. Zootech. Sci., 53:355. 

Ipema, A. H. & Schuiling, E. 1992. Free fatty acids; influence of milking frequency. In 

Proceedings of Prospects for Automatic milking, Wageningen, Netherlands, EAAPpublication 

no 65, p 491. 

Jellema, A. 1980. Physiological factors associated with lipolytic activity in cow’s milk. IDF- 

Bulletin 118: 33. 

Jellema , A. 1986. Some factors affecting the susceptibility of raw cow milk to lipolysis. 

Milchwissenschaft, 41 (9) 553. 

Johansson, I., Korkman, N. & Nelson, N. J. 1952. Studies on udder evaquation in dairy cows. 

I. The rise in fat percentage during milking. Acta Agr. Scand. 2:43 

Johansson, B., Olofsson, J., Wiktorsson, H., Uvnäs-Moberg, K. & Svennersten-Sjaunja, K. 

1998. A comparision between manual prestimulation versus feeding stimulation during 

milking in dairy cows. Swedish J. Agric. Res. 28:177. 

Johansson, B., Uvnäs-Moberg, K., Knight, C. H. & Svennersten-Sjaunja, K. 1999. Effect of 

feeding before, during and after milking on milk production and the hormones oxytocin, 

prolactin, gastrin and somatostatin. J. Dairy Res. 66:151. 

Johansson, B., Svennersten-Sjaunja, K. & Uvnäs-Moberg, K. 2000. Co-ordinating role of 

oxytocin on milking-related hormone release, behaviour and milk production in dairy cows – 

further demonstrated by different milking routines. In Effect of Milking and feeding routines 

on milk production, hormone release and behaviour in dairy cattle. Agraria 211. Swedish 

University of Agricultural Sciences. Uppsala, Sweden. 

Johnson, P. E. & Von Gunten, R. L. 1962. A study of factors involved in development of 

rancid flavour in milk. Oklahoma State University Bulletin B – 593. 



20(25)

Justesen, P. & Rasmussen, M. D. 2000. Improvement of milk quality by the Danish AMS 

self-monitoring programme. In Robotic Milking, Proc. of the Int. Symp. Held in Lelystadt, 

The Netherlands, 17-19 August, 2000. P83. 

Kamote, H. I., Holmes, C. W., Mackenzie, D. D. S., Holdaway, R. J.& Wickham, B. W. 1994. 

Effects on once daily milking in later lactation on cows with either low or high initial somatic 

cell counts. Proc. N. Z. Soc. Anim. Prod. 54: 285. 

Kankare, V. & Antila, V. 1978. Influence of pipeline milking machines on lipolysis in farm 

milk. 20 th Internat. Dairy Cong. proc. 132. 

Kelly, A. L., Reid, S., Joyce, P., Meaney, W. J. & Foley, J. 1998. Effect of decreased milking 

frequency of cows in late lactation on milk somatic cell count, polymorphonuclear leucocyte 

numbers, composition and proteolytic activity. J. Dairy Res. 65:365. 

Klei, L. R., Lynch, J. M., Barbano, D. M., Oltenacu, P. A., Lednor, J., & Bandler, D. K. 1997. 

Influence of milking three times a day on milk quality. J. Dary Sci. 80:427. 

Knight, C. H. 2001. Overview of prolactin´s role in farm animal lactation. Livestock prod. 

Sci. 70:87. 

Knight, C. H., Fowler, P.A. & Wilde, C.J. 1990. Mammogenic effects of long-term treatment 

with bovine somatotrophin (BST) and thrice daily milking in goats. J. Endocr. 127: 129. 

Knight, C. H., Hillerton, J. E., Kerr, M. A., Teverson, R. M., Turvey, A. & Wilde, C. J. 1992. 

Separate and additive stimulation of bovine milk yield by the local and systemic 

galactopoietic stimuli of frequent milking and growth hormone. J. Dairy Res. 59:243. 

Larsson, U. 1998. Daglig registrering av mjölkavkastning och mjölksammansättning vid 

mjölkning två respektive tre gånger dagligen. Examensarbete 102. Inst. för Husdj. Utf och 

vård. SLU. Uppsala 

McKinnon, J., Knight, C. H., Flint, D. J. & Wilde, C. J. 1988. Effect of milking frequency and 

efficiency on goat mammary prolactin receptor number. J. Endocr. 119. (Suppl 167). 

McLaren, R. D., Auldist, M. J. & Prosser, C. G. 1998. Diurnal variation in the protein 

composition of bovine milk. Proc. New Zealnad Society of Animal Production. 58:49. 

Merrill, W. G., Sagi, R., Petersson, Bui, T. V., Erb, H. N., Galton, D. M. & Gates, R. 1987. 

Effects of premilking stimulation on complete lactation milk yield and milking performance. 

J. Dairy Sci. 70:1676. 

Morag, M. 1973. Two and three times-a-day milking of cows II. Possible mechanism to the 

increase in yield of cows milked thrice daily. Acta Agr. Scand. 23:256. 

Murphy, J. J., Connolly, J. F. & Headon, D. R. 1979. A study of factors associated with free 

fatty acid development in milk. Ir. J. Fd. Sci. Technol. 3:131. 

Nostrand, S. D., Galton, D. M., Erb, H. & Bauman, D. E. 1991. Effects of daily exogenous 

oxytocin on lactation milk yield and composition. J. Dairy Sci. 74:2119. 



21(25)

O'Brien, B., O'Callaghan, E. & Dillon, P. 1998. Effect of various machine milking systems 

and components on free fatty acid levels in milk. J. Dairy Res. 65:335. 

O’Brien, B., O’Connell, J. & Meaney, W.J. 1998b. Short-term effect of milking interval on 

milk production, composition and quality. Milchwissenschaft, 53:123. 

Olivecrona, T. 1980. Biochemical aspects of lipolysis in bovine milk. Bull. Int. Dairy. Fed., 

Doc. 118:19. 

Olivecrona, T., Vilaró, S. & Bengtsson-Olivecrona, G. (1992) Indigenous enzymes in milk. 

In: Advanced Dairy Chemistry – 1: Proteins. (editor Fox, P.F.), Elsevier Science Publishers, 

Barking. 

Ouweltjes, W. 1998. The relationship between milk yiled and milking interval in dairy cows. 

Livest. Prod. Sci. 56:193. 

Pearson, R. E., Fulton, L. A., Thompson, P. D. & Smith, J. W. 1979. Three times a day 

milking during the first half of lactation. J. Dairy Sci. 62:1941. 

Persson, S. 2001. Mjölkningsfrekvensens inverkan på mjölkfettets kvalitet och 

sammansättning. Examensarbete, Inst för Husdjurens utfodring och Vård, Sveriges 

Labntbruksuniversitet, Uppsala, In Press. 

Phillips, D. S. M. 1986. Studies on premilking preparation 5. Minimum wash procedure 

compared with stimulus to individual requirement. N. Z. J. Agric. Res. 29:55. 

Prosser, C. G., Nicholas, G., Stelwagen, K., Lacy-Hulbert, S. J., Woolford, M. W. and 

McFadden, T. B. 1995. Influence of milking frequency and feeding level on plasmin activity 

and casein degradation in milk. Proceedings of the New Zealand Society of Animal 

Production. 55:9. 

Rao, I.V. & Ludri, R.S. 1982. Effect of increasing milking frequency on the efficiency of milk 

production and its organic constituents in crossbred cows. Indian J. Anim. Sci. 54 (1): 33. 

Rasmussen, M. D., Krohn, C. C. & Frimer, E. S. 1989. Production, reproduction and health 

with 2, 3 or 4 daily milkings. Meedelse nr 728, Statens Husdyrbrugsforsög. 

Rasmussen, M. D., Frimer, E. S., Horvath, Z. & Jensen, N. E. 1990. Comparision of a 

standardized and varaible milking routine. J. Dairy Sci. 73:3472. 

Richardsson, B. C. 1983. The proteinases of bovine milk and the effect of pasteurization on 

their activity. New Zealand Journal of Dairy Science and Technology. 18:233. 

Richardsson, B. C. & Elston, P.D. 1984. Plasmin activity in commercial caseins and 

caseinates. New Zealand Journal of Dairy Science and Technology. 19:63. 

Saeman, A. I., Verdi, R. J., Galton, D. M. & Barbano, D. M. 1988. Effect of mastitis on 

proteolytic activity in bovine milk. J. Dairy Sci. 71:505. 



22(25)

Sagi, R., Gore wit, R. C. & Wilson, D. B. 1980. Role of exogenous oxytocin in eliciting milk 

ejection in dairy cows. J. Dairy Sci. 63:2006. 

Samuelsson, B., Wahlberg, E. & Svennersten, K. 1993. The effect of feeding during milking 

on milk production and milk flow. Swedish J. Agric. Res. 23:101. 

Samuelsson, B., Björkstrand, E., Emanuelsson, M., Uvnäs-Moberg, K., Svennersten, K. 1994. 

Differences in plasma levels of oxytocin between high and low yielding dairy cows. In Proc. 

Int. Symp. Prospects for future dairying: A challenge for science and industry. Tumba and 

Uppsala, Sweden 

Samuelsson, B., Gorewit, R.C. Uvnäs-Moberg, Svennersten- Sjaunja, K 1996. Profiles of the 

hormones somatostatin, gastrin ,CCK, prolactin, growth hormone and cortisol. I. In dairy 

cows that are milked and feed separately or milked and fed simultaneously. Livestock 

Production Science 46:49. 

Samuelsson, B., Emanuelsson, M., Olsson, G., Uvnäs-Moberg, K. Svennersten-Sjaunja, K. 

1998. Hormonal profile, rumen volatile fatty acids and milk trans C18:1 fatty acids in relation 

to milk fat content in ad libitum or restrictively fed dairy cows. Acta Agic. Scand. 48:76. 

Sapru A., Barbano, D.M. Yum, J.J. Klei, L., Oltenacu, P.A. & Bandler, D.K. 1997. Cheddar 

Cheese: Influence of milking frequency and stage of lactation on composition and yield. J. 


Schmidt, G. H. 1960. Effect of milking intervals on the rate of milk and fat secretions. J. 


Smith, N. E., Franke, A. A., DePeters, E. J.& Dunkley, W. L.1982. Effects of milking 

frequency on animal performance and excretion of fatty acids in milk fat. ADSA meeting. J. 

Dairy Sci. Supplement 1, 65:159. 

Spahr, S. L. & Ormiston, E. E. 1966. J. Dairy Sci. 49:729 (abstr.) 

Speicher, J. A., Tucker, H. A., Ashley, R. W., Stanisiewski, E. P., Boucher, J. F. & Sniffen, C. 

J. 1994. Production responses of cows to recombinantly derivered bovine somatotropin and to 

frequency of milking. J. Dairy Sci 77:2509. 

Stelwagen K. & Knight, C. H. 1997. Effect of unilateral once or twice daily milking of cows 

on milk yield and udder characteristics in early and late lactation. J. Dairy Res. 64:487. 

Stelwagen, K., Politis, I., White, J. H., Zavizion, B., Prosser, C. G., Davis, S. R. & Farr, V. C. 

1994. Effect of milking frequency and somatotropin on the activity of plasminogen activator, 

plasminogen and plasmin in bovone milk. J. Dairy Sci. 77:3577. 

Suhren, G., Hamann, J., & Tolle, A. 1978. Free fatty acids in milk depending on the portion 

of the milking and the milking ingerval. Chapter 1 – Milk productions , Section 1.2 – Aspects 

concerning quality in 20 th International Dairy Congress, Paris. E:79, Congrilait, Paris. 

Suhren, G., Hamann, J., Heeschen, W. & Tolle, A. 1981. Zum Einfluss tierindividueller 

Faktoren der Gemelksfraktion und des Melkzeitintervalls auf den Gehalt freier Fettsäuren 

(FFA) in Rohmilk. Milchwissenschaft 36:150. 



23(25)

Svennersten, K. 1993. Ska korna mjölkas tre gånger dagligen? Faktablad nr 19 Husdjur. SLU. 

Svennersten, K. & Barrefors, P. 1991. Effect of local stimulation on fatty acid composition in 

bovine milk. Milchwissenschaft. 46:507. 

Svennersten, K., Claesson, C. O. & Nelson, L. 1990. Effect of local stimulation on one udder 

quarter on milk production and milk components. J. Dairy Sci. 73:970. 

Svennersten, K., Nelson, L. & Claesson, C. O. 1991. Effect of local stimulation on one udder 

quarter on fat production, fat distribution and residual milk in cows milked at equal intervals. 

Milchwissenschaft. 46:157. 

Svennersten, K., Nelson, L., Arvinder, K. & Uvnäs-Moberg, K. 1989. Milking and feeding 

induced release of the hormones gastrin and somatostatin in dairy cows. J. Dairy Sci. 72:2276. 

Svennersten, K., Gorewit, R. C., Sjaunja, L-O. & Uvnäs-Moberg, K. 1995. Feeding during 

milking enhances milking-related oxytocin secretion and milk production in dairy cows 

whereas food deprivation decreases it. Acta Physiol. Scand 153:309. 

Svennersten-Sjaunja, K., Berglund, I. & Pettersson, G. 2000. The milking process in an 

automatic milking system, evaluation of milk yield, teat condition and udder health. In 

Robotic milking, Proceedings of the international symposium held in Lelystadt, The 

Netherlands, 17-19 August 2000, Ed. Hogeveen & Meijering, pp 277. 

Thomas, E. L., Nielsen, A. J. & Olson, J. C. Jr. 1955. Observations on the extent of lipolysis 

in milk supplies as related to various milk handling procedures. J. Dairy Sci. 38:596. 

Travers, M. T. & Barber, M. C. 1993. Isolation of a goat acetyl-CoA carboxylase 

complementary DNA and effect of milking frequency on the expression of the acetyl-CoA 

carboxylase and fatty acid synthetase genes in goat mammary gland. Comp. Biochem. 

Physiol. 105B: 123. 

Van der Vorst, Y. & Hogeveen, H. 2000. Automatic milking systems and milk quality in the 

Netherlands. In Robotic Milking, Proc. of the Int. Symp. Held in Lelystadt, The Netherlands, 

17-19 August, 2000.73. 

Van der Vorst, Y. & de Koning, K. 2002. Automatic milking systems and milk quality in 

three European countries. In The first North American Conference On Robotic Milking, 

March 20-22, Toronto, Canada. V-1. 

Walstra, P. & Jeness, R. 1984. Dairy chemistry and physics. John Wiley and Sons. 

Walstra, P., Geurts, T. J., Noomen, A., Jellema, A. & van Boekel, M. A. J. S. 1999. Dairy 

Technology. Principles of milk properties and processes. Marcel Dekker, Inc, New York, 

Basel. 

Wangler, A., Sanftleben, P. & Weiher, O. 2002. Milk yield and constituents under conditions 

of different milking frequencies in automatic milking systems. In The first North American 

Conference On Robotic Milking, March 20-22, Toronto, Canada. V-76. 



24(25)

Webb, B. H., Johnson, A. H. & Alford, J. A. 1978. Fundamentals of Dairy Chemistry. 2 nd ed. 

AVI Publ. Co., Inc., Westport, CT. 

Wheelock, J. V., Rook, J. A. F. & Dodd, F. H. 1965. The effect of incomplete milking or of 

an extended milking interval on the yield and composition of cow´s milk. J. Dairy Res. 

32:237. 

Wiktorsson, H., Svennersten-Sjaunja, K. & Salomonsson, M. 2000. Short or irregular milking 

intervals in dairy cows – effects on milk quality, milk composition and cow performance. In 

Robotic milking, Proceedings of the international symposium held in Lelystadt, The 

Netherlands, 17-19 August 2000, Ed. Hogeveen & Meijering, pp 128. 

Wilde C. J., Henderson, A. J., Knight, C.H., Blatchford, D. R., Faulkner, A. & Vernon, R.G. 

1987. Effect of long-term thrice-daily milkking on mammary enzyme activity, cell population 

and milk yield in the goat. J. Anim. Sci. 64:533. 

Wilde, C. J. & Paeker, M. 1990. Autocrine control in milk secretion. J. Agric. Sci. 114:235. 

Wilde, C. J., Addey, C. V. P., Boddy, L. M. & Peaker, M. 1995. Autocrine regulation of milk 

secretion by a protein in milk. Biochem. J. 305:51. 

Zinn, S. A., Gorewit, R. C. & Sagi, R. 1981. Milking responses of cows given premilking 

stimulation at four lactational stages. J. Dairy Sci. 65:668. 

Åkerlind, M. & Österman, S. 1997. Lipolys i komjölk - effekten av mjölkningsfrekvens och 

kalvningsintervallets längd. Prel. Rapport. HUV. SLU. 



25(25)

7036-P Kan mjölkens egenskaper och dess kvalitet påverkas…

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?