You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Vårminne från Stockholm<br />
En vanlig fråga till en utlandssvensk är:<br />
”Saknar Du Sverige?“ Svaret blir för min<br />
del: ”Ja, det gör jag, men det Sverige jag<br />
saknar är mitt barn- och ungdoms Sverige,<br />
inte det nuvarande precis.“ Stockholm<br />
har en speciell plats i mitt hjärta,<br />
landet Sverige likaså. Minnen dyker upp,<br />
visst längtar man tillbaka, men vem kan<br />
skruva tillbaka klockan? Under de trettiosju<br />
år jag har haft Wien som hemort,<br />
har ju så mycket skett i Sverige. Ett land<br />
utvecklas hela tiden, så ska det också<br />
vara. När man inte följer utvecklingen<br />
kontinuerligt, blir man förvånad varje<br />
gång man konfronteras med något nytt.<br />
Jag reser visserligen ”hem“ ganska ofta,<br />
men man kan ju säga, att man är ”gäst<br />
hos verkligheten“. Man berörs inte på<br />
samma sätt som en fast boende, utan<br />
står lite vid sidan om och iakttar. Jag<br />
har väl också utvecklats, förhoppningsvis,<br />
jag är inte den unga flickan som steg<br />
av tåget på Westbahnhof för många år<br />
sedan. Jag har acklimatiserat mig i Wien,<br />
fått familj, nya vänner, nytt sätt att se på<br />
16<br />
Thema<br />
Efter en vinter där rekorden som, snörika dagar, snömängd per dygn,<br />
medeltemperatur i mars varit många, förundras man inte över att vid<br />
första dagsmejan vårfantasierna slår ut. För Carina Kainz fick den första<br />
vårsolen henne att minnas barndomens Stockholm.<br />
saker och ting, men mina värderingar är<br />
oftast mycket svenska. De tidigaste åren<br />
ger oss tydligen en stark prägling, de är<br />
oerhört viktiga för vår personliga utveckling.<br />
Det är nog bara bra, tror jag.<br />
Tjusningen med att känna sig hemma i<br />
två miljöer är att känslan för vissa upplevelser<br />
har förstärkts genom åren. Den<br />
där speciella känslan dök upp häromdagen<br />
mitt i morgonbestyren. Jag öppnade<br />
sovrumsfönstren på vid gavel för att få in<br />
den friska morgonluften och kände vårbrisen<br />
leka ute på gården. Det märktes<br />
att det var vår i luften. Senare skulle det<br />
visa sig att vintern endast hade tagit en<br />
paus, men om detta visste jag ju intet.<br />
Exotisk stupränna<br />
Till min stora förtjusning såg jag att de<br />
ställt upp byggnadsställningar mot huset<br />
mitt emot. Jag gladde mig mycket åt den<br />
kommande, vackra fasaden, för sidogavlarna<br />
var redan färdiga och de var mykket<br />
smakfullt utförda. Så stannade mina<br />
ögon på något för Österrike mycket exotiskt:<br />
en glänsande stupränna, helt ny<br />
och fin! Har ni tänkt på att det inte<br />
finns stuprännor utanpå flervåningshusen<br />
i denna stad, utan de sitter inbyggda<br />
i husväggarna? Har man otur kan man<br />
få syn på en blöt fläck i fasaden, vilken<br />
visar att en läcka uppstått. Med avsaknaden<br />
av stuprännor uppstår även brist på<br />
rännor i gatan. Dessa härliga möjligheter<br />
för lekande barn på min tid att spela<br />
ränna eller rännboll, vi sade båda delarna.<br />
Stackars Wienbarn, de vet inte hur<br />
spännande det är att stå på var sin sida<br />
av en ränna och pricka in den med en<br />
tennisboll, som motparten fångar upp! I<br />
bakgrunden hördes hejarklacken, vilken<br />
uppmuntrade spelarna högljutt! Inte alltid<br />
var dessa rännor av godo. Det gällde<br />
att vara uppmärksam på var man place-<br />
<strong>SWEA</strong><br />
rade fötterna. Stiliga Wienskor får vricka<br />
fötterna på annat vis än att snubbla i<br />
en ränna. Har ni förresten tänkt på att<br />
gatorna i Wien, såtillvida det inte rör sig<br />
om gamla kvarter med kullerstensgator,<br />
är asfalterade och inte belagda med stenplattor?<br />
Dessa fyrkantiga plattor hittar<br />
man endast i Nordeuropa, t.ex. i nyare<br />
stadsdelar i Nederländerna, Belgien<br />
eller Nordtyskland samt Skandinavien.<br />
I Wien borrar man upp trottoarer och<br />
asfalterar åter igen dem så att det står<br />
härliga till. Stenplattorna var så praktiska,<br />
när man skulle hoppa hage eller inte<br />
gå på ränderna, en lek vid långtråkiga<br />
promenader!<br />
Halvstrumpor<br />
Ja, så börjar mina tankegångar, en vindpust,<br />
en stupränna och fram kommer en<br />
serie bilder och många fina barndomsminnen<br />
från den tidiga våren. Fram<br />
med lågskor, hopprep, bollar och annat<br />
trevligt som legat dolt under vinterhalvåret.<br />
Barmark på gatstumpen, men<br />
snödrivor här och var i skogsbrynet.<br />
Snart slapp man mössor och vantar,<br />
ännu längre fram blev det halvstrumpor<br />
- grå kliande ullvarianter till vardags,<br />
fina vita, mönstrade bomullsvarianter i<br />
gåbortstassens förlängning, men båda<br />
hade den irriterande benägenheten att<br />
rutscha ner efter de smala benen. Det<br />
var ett evigt dragande! De hörde dock<br />
våren till. Man ville absolut ha dem på<br />
sig så fort det tilläts. Att man sedan hade<br />
knottror i skinnet av den kyliga vinden,<br />
det fick man ha överseende med. En av<br />
mina barndomskamrater bor i Italien.<br />
Vi träffades en sommar, åkte till barndomens<br />
kvarter, tittade och kom ihåg<br />
allt roligt vi hade haft tillsammans. Ja,<br />
”halvstrumporna“, mindes Agneta. Det<br />
kvittade om det var snöstorm eller om<br />
man hade halsfluss, första maj skulle<br />
man ha de korta på! Ja, Sweor, nu har vi<br />
väl lämnat halvstrumporna hemma, men<br />
vi vet ju hur det kändes.<br />
Carina Kainz<br />
<strong>SWEA</strong> Bladet/Wien/2006