14 Gunilla, reumatiker i industrin - Välkommen till ...
14 Gunilla, reumatiker i industrin - Välkommen till ... 14 Gunilla, reumatiker i industrin - Välkommen till ...
Här vid maskinen trivs Gunilla Blomberg allra bäst, men hon klarar inte att behöva göra de 150-160 lyft som krävs under ett arbetspass. När lyftmomenten automatiseras hoppas hon kunna gå tillbaka till det arbetet. inom en månad efter diagnosen. Det besöket gav Gunilla Blomberg modet att berätta om sjukdomen för avdelningschefen i Ludvika, Per-Ola Lund. – Vi försöker hjälpa Gunilla så gott det går. Hon har fått pröva lite olika arbetsuppgifter för att vi ska kunna komma fram till vad som känns bäst för henne. Det kan hon bara avgöra själv. Vi har också bestämt att hon får växla rätt fritt mellan olika arbetsuppgifter. Hon behöver bara säga till, så kan hon stämpla ut från det ena jobbet och gå till det andra. I verkstaden finns också en speciell massagestol, där de anställda (det gäller inte bara Gunilla) kan ta paus och samtidigt massera axlar och ryggar. – Det är tillåtet att ta paus och gå dit när man känner att det behövs, säger Per-Ola Lund. Nu växlar Gunilla Blomberg oftast mellan sitt gamla jobb vid maskinen och ett annat arbetsmoment som kallas REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 99 RT 2/99 15
När Gunilla Blomberg väl tog mod till sig att berätta för avdelningschefen Per-Ola Lund att hon hade RA, fick hon möjlighet att växla mellan olika arbetsmoment. ”plock på stav”. Med snabba, vana handgrepp plockar hon 20 små blanks på varje liten stav. Det ser ansträngande ut, handleden arbetar oavbrutet. Visst gör det ont ibland, men inte så farligt tycker hon. – Att skära bröd är betydligt svårare. Rörelser som kräver tryck eller lyft tar mycket mer på kraften än detta. Men jag skulle nog inte klara det om jag inte åt mina mediciner. Då hade det nog gjort mer ont. Medicinerna hon syftar på är bland annat methotrexate. Läkarna har satt in en tuff, medicinsk behandling redan från början för att bromsa inflammationen. Gunilla Blomberg är mycket 16 REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 99 Reumatiker i industrin ingen omöjlighet nöjd med behandlingen i Falun, dit hon åker för kontroll varannan månad. – Jag har klarat mig bra trots den långa, kalla vintern och har inte behövt några extra kortisonsprutor. Har bara varit sjuk en enda gång. Då hade jag feber och det hade inte med reumatismen att göra. Men visst är det tungt många gånger. Särskilt tidiga mornar. Då har hon som mest ont. Gunilla Blomberg arbetar tvåskift och förmiddagsskiftet börjar redan klockan sex på morgonen. För att hinna få igång den morgonstela kroppen, kliver hon ur sängen strax efter fyra. Det är kämpigt. – Tur att jag har nära till jobbet. Bara tio minuters promenad, skrattar hon. Skiftjobb kan vara bra Annars tycker hon att skiftjobbet har sina fördelar för en reumatiker. Eftermiddagsskiftet börjar inte förrän 14.30 och sådana dagar brukar hon passa på att motionera. Det blir många promenader, ibland också cykling och simning. Men i vinter har det varit jobbigt med all snö och halka. Seco Tools erbjuder alla anställda möjlighet att träna på arbetstid en gång i veckan. Via Ludvikahälsan kan den som har särskilda träningsbehov få gå ytterligare en gång i veckan. Gympalokal finns på fabriken och åtta anställda har fått massageutbildning. Detta är en möjlighet som Gunilla har avstått från att använda. Hon tycker att hennes behov av träning för händer och fötter är lite speciella. Därför kör hon sitt eget program efter instruktioner från sjukgymnasten på reumateamet i Falun. Men hon skulle önska att hon kunde få simma oftare. – I höstas fick jag remiss för att träna i varmbassängen här i Ludvika. Jag simmade två gånger i veckan under fem veckor. Det var jätteskönt, men man får bara remiss för tio gånger. Det är så många andra som också behöver. En annan önskan är att kunna gå tillbaka på heltid till arbetet vid maskinen, något som Gunilla Blomberg hoppas ska bli verklighet innan sommaren. Som på så många håll inom verkstadsindustrin automatiseras allt fler processer. Här ska lyftblocken ersättas av lättare så kallade paletter och delar av själva lyftmomenten ska automatiseras. – Jag är jätteglad att jobbet funkar, men det är ändå här vid maskinen som jag trivs jag allra bäst. Här har man sitt eget område och man sköter sig själv. Det gillar jag. Text: Lotta Tillström Foto: Thomas Fahlander
Här vid maskinen trivs <strong>Gunilla</strong> Blomberg allra bäst, men hon klarar inte att<br />
behöva göra de 150-160 lyft som krävs under ett arbetspass. När<br />
lyftmomenten automatiseras hoppas hon kunna gå <strong>till</strong>baka <strong>till</strong> det arbetet.<br />
inom en månad efter diagnosen. Det besöket gav <strong>Gunilla</strong><br />
Blomberg modet att berätta om sjukdomen för avdelningschefen<br />
i Ludvika, Per-Ola Lund.<br />
– Vi försöker hjälpa <strong>Gunilla</strong> så gott det går. Hon har fått<br />
pröva lite olika arbetsuppgifter för att vi ska kunna komma<br />
fram <strong>till</strong> vad som känns bäst för henne. Det kan hon bara<br />
avgöra själv. Vi har också bestämt att hon får växla rätt fritt<br />
mellan olika arbetsuppgifter. Hon behöver bara säga <strong>till</strong>, så<br />
kan hon stämpla ut från det ena jobbet och gå <strong>till</strong> det<br />
andra.<br />
I verkstaden finns också en speciell massagestol, där de<br />
anställda (det gäller inte bara <strong>Gunilla</strong>) kan ta paus och<br />
samtidigt massera axlar och ryggar.<br />
– Det är <strong>till</strong>åtet att ta paus och gå dit när man känner<br />
att det behövs, säger Per-Ola Lund.<br />
Nu växlar <strong>Gunilla</strong> Blomberg oftast mellan sitt gamla jobb<br />
vid maskinen och ett annat arbetsmoment som kallas<br />
REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 99<br />
RT 2/99<br />
15
Change language