Ladda ner - Mellanskog

aktivt skogsbruk
4
Gallring och King Edward
på Värmlandsnäs
Hos Lars Björsell och Åsa Rölin på Värmlandsnäs några mil utanför Säffle
gallras både skog och potatisplantor. ”Skogen är egentligen Lars del men
jag förstår gallring inom all odling”, säger Åsa som är utbildad hortonom.
För 23 år träffade hon Lars och kom till gården Bodaholm
för första gången. Några stänk värmlänning fanns redan i
henne; mamma kom från Segmon utanför Grums.
Den gången, hösten 1987, hade stadsbon Åsa svårt
att förstå skogsägaren Lars entusiasm.
– Vi tog promenader och han sa, ”titta, vad det har
växt!”. Jag sa till honom, ”vadå, det är ju bara skog.”
Sedan dess har jag följt utvecklingen och numera ser
även jag hur skogen växer och träden utvecklas.
För 100 år sedan var det åker på skogsmarkerna kring
Bodaholm. Lars farfar, Johan Emil Björsell, köpte gården
1913 och flyttade in under mitten av 30-talet.
Veckan före jul satte Åsa och Lars igång med gallringen
som gav 1 000 kubik på en månad.
– Arbetet i markerna utförs av entreprenörer, vi har
inga egna maskiner, säger Åsa. Där har Mellanskog och
inspektor Björn Andersson varit till stor hjälp. Vi har inga
anställda på skogen utan kontakten med entreprenörerna
har gått via Björn och dialogen har fungerat bra.
Skogen är ett varierande bestånd med gran, tall och
björk. Lars och Åsa har 200 hektar produktiv skog, 40
hektar mossor och 125 hektar åker på sina marker. Det
mesta av den 40-åriga skog som gallras just nu blir massaved
och största delen körs till Gruvöns bruk.
Bra att gallra vintertid
Åsa och Lars är medvetna om att gallra i tid.
– Vi har gallrat beståndet en gång tidigare, för ungefär
10 år sedan. Efter den här svängen får skogen stå på
tillväxt 8-10 år till, menar Åsa.
Gallring av skogen sker under ideala förhållanden,
säger inspektor Björn Andersson från Mellanskog.
– Ja, det är varken för blött eller för mycket snö. Det
är bra att gallra under vintern när markskadorna blir
minimala och det inte finns rötsporer i luften.
Stefan Karlsson från Kjell Sillén Skogsentreprenad
och hans skördare går fram genom den 40-åriga skogen
och pudrar snön med ljusbrunt sågspån. Det knakar
och rasslar efter snökedjorna som lämnar huggormsmönster
kvar på marken, tillsammans med småkvistar
och barr. Fina moln av snö faller från trädens grönkronor
där topparna vajar till innan stammarna fälls.
– Gallra ska man göra oavsett priset på massaved,
säger inspektor Björn Andersson. Man lurar sig själv
genom att vänta, men skogen väntar inte. Den växer
oavsett pris, och det är slutprodukten som räknas.
Vakande öga på potatisbeståndet
En slutprodukt av annan art hittas i det stora lagerhuset
på gården. När Åsa öppnar dörren breder ett mörkbrunt
berg av potatis ut sig, som en strand där vågorna
putsat och slipat stenarna runda med en lätt rödskimrande
yta.
– Här på Bodaholm odlar vi 1 500 ton potatis per år
som tvättas, sorteras och säljs till Konsum Värmland i
lösvikt. Värmlänningarna gillar King Edward, säger hon.
Med 35 hektar vidsträckt potatisåker håller Åsa också
ett vakande öga på det beståndet.
– Precis som i skogen gäller det att plantorna inte
står för tätt.
Utsikt över skog, vatten och åkrar
Något annat växer också på markerna om man följer
vägen ner mot Gaperhults hamn där man fram till
1930-talet lossade virke från stenpiren, i en vik av Vänern
med ett djup på 60 meter.
I skogsbrynet står en hög planta, kraftig och grön i
botten, avsmalnande och vit högre upp – ett vindkraftverk.
De vita rotorbladen speglar vintersolens mässsingssken
mot den blekblå eftermiddagshimlen.
– Energiproduktionen är vår pensionsinvestering, säger
Åsa Rölin. För tre år sedan avverkades skogen här
och vi fick möjligheten att bygga ett kraftverk, så vi slog
två flugor i en smäll.
Den som beger sig upp i det 73 meter höga verket
kan kika ut genom en lucka och se hela Värmlandsnäs –
en förträfflig utsiktsplats över sjön, potatisåkrarna och
skogen.
Text: Dan Linder, NPP
Foto: Caroline Forsberg, NPP
med mellanskog NR 1 – 2011