nörer - HQ Bank

Omaka par. Entreprenörerna Sune
Törnqvist/Hassel och Börje Toresson.
hq-kunden hyresmaskiner i stockholm ab
De är fullständigt olika och
hade egentligen inga som
helst planer på att starta
eget. Men när konjunkturen
kollapsade och uppsägning
hotade tog de saken i egna
händer. Och efter 14 slitsamma
men extremt framgångsrika år
kan Börje Toresson och Sune
Törnqvist/Hassel nu sälja sitt
maskinuthyrningsföretag med
rejäl förtjänst.
i augusti 1993 var hela byggbranschen
i fritt fall. Allt gick käpprätt åt
helvete. I Norge låg nedgången på 40
procent och nu hände samma sak i Sverige,
säger Börje Toresson när han ska beskriva
marknadsförhållandena då han och Sune
Törnqvist/Hassel tog över vad som skulle bli
Hyresmaskiner i Stockholm AB.
Den djupa bankkrisen hade smittat av
sig på så gott som alla branscher, och särskilt
på bygg- och fastighetssektorerna.
En rad företag gick i konkurs, varav en
del hamnade i statliga Securum. Andra
klarade sig med nöd och näppe genom
kraftiga nedskärningar, utförsäljning av
dotterbolag och fokusering på kärnverksamheten.
Ett bolag som stämmer in i den
sistnämnda kategorin var BPA, där Sune
Törnqvist/Hassel var ekonomichef för hela
maskinuthyrningsverksamheten och Börje
Toresson var regionchef för Stockholmsområdet.
Maskinuthyrningen var en av alla
de verksamheter som BPA bestämt sig för
att inte behålla.
– Tidigare hade jag aldrig haft någon drift
att starta eget, men nu var alternativet att jag
skulle avveckla mig själv. För att ha en försörjning
över huvud taget fick jag köra igång
själv, säger Börje Toresson om sitt beslut.
– Lyckas man så lyckas man eller så står
man där med en avbetalning i Rolls Royceklass
och en tvåa i Kista.
Börje Toresson och Sune Törnqvist/Hassel
tog lån på 17 miljoner kronor och köpte
BPA:s hyresverksamhet i Bandhagen och
Sollentuna utanför Stockholm. Här fanns
grävmaskiner, schaktmaskiner, lastmaskiner
och alla andra maskiner och verktyg
som många anläggningsföretag vill hyra
men inte äga. De nya ägarna fattade beslut
om smärtsamma men oundvikliga nedskärningar
och drev verksamheten så snålt
det bara gick. Och det fungerade.
– Alla andra uthyrningsföretag landade
i Securum. Det var ingen annan än vi som
överlevde av egen kraft, säger Sune Törnqvist/
Hassel.
Vi sitter på huvudkontoret i industriom-
finansiell planering
1

hq-kunden
hyresmaskiner i stockholm ab
En god affär. Börje Toresson skakar hand med Rune
Larsson, kapitalförvaltare på HQ Bank. Sune Törnqvist/
Hassel sitter i förarsätet.
rådet Högdalen söder om Stockholm, mitt
emellan två parker. På ena sidan byggnaden
finns transformatorparken i anslutning till
Högdalens värmeverk och på andra sidan
finns företagets maskinpark. Som de flesta
kontor skvallrar även det här en del om
vilka som brukar sitta bakom skrivborden.
Börjes bord pryds av Jämtlands Republiks
grön-vit-blåa flagga, medan Sunes väggar
täcks med olika grön-vita konstverk och
planscher som helt enkelt säger att Bajen
är bäst. I korridoren utanför de två rummen
finns flera jakttroféer, bland annat en
björnfäll från Kanada och älghorn från
Jämtland.
En jämtländsk ingenjör som brinner för
jakt, fiske, segling och golf och en urstockholmsk
ekonom som aldrig missar en fotbollsmatch
när Hammarby spelar. Tillsammans
har de ägt, drivit och slutligen sålt
Hyresmaskiner i Stockholm AB.
– Radarpar? Så långt ifrån det kan bli,
säger Börje Toresson utan att skratta.
– Ja, vi är väldigt olika. Men rent arbetsmässigt
har det fungerat fantastiskt bra.
Börje är entreprenören, jag är administratören,
säger Sune Törnqvist/Hassel.
Men i det omaka paret finns ändå en
gemensam nämnare som överskuggar alla
olikheter.
– Vi hyr ut samma grejer som alla andra,
men det som utmärker oss är servicegraden.
Kunden ska vara nöjd. Man måste hela tiden
se kunden, det är vad det handlar om. Att en
kund kommer in till en av våra depåer och ingen
bryr sig... det får bara inte hända! säger Sune
Törnqvist/Hassel och ser nästan lite ledsen ut.
Vid övertagandet i augusti 1993 hade
de två depåerna en total volym på 18 miljoner
kronor. Även om det värsta var över
var marknaden långt ifrån stabil, men genom
ett envist gnetande plockade Hyresmaskiner
i Stockholm AB sakta men sä-
finansiell planering
kert marknadsandelar. Trots
motgångar, som 1997 när
efterfrågan mer eller mindre
kollapsade, hade bolaget 1999
nått en volym på 30 miljoner
kronor. Det var dags för nästa
steg. Sortimentet skulle utökas
för att inte bara tillgodose
anläggningsföretag utan även
byggföretag. En tredje depå
öppnades, och i samma veva
började Sune Törnqvist/Hassel
arbeta i firman på heltid
efter att tidigare haft det närmast
som ett fritidsintresse.
Hösten 1999 sattes ett finansiellt
mål upp: Inom fem
år ska volymen ha fördubblats
till 55-60 miljoner kronor.
Men det skulle gå bra
mycket snabbare än så. Den
tredje depån blev en succé
och dessutom tog man fullständig
kontroll över ett tidigare delägt
maskinuthyrningsföretag i Uppsala.
– Vi nådde vårt mål redan efter två år.
År 2002 hade vi en volym på 54 miljoner
kronor, säger Börje Toresson.
Därmed var det raskt dags för ytterligare
ett nytt finansiellt mål.
– Vi bestämde oss för att vi 2008 skulle
ha en årstakt på 90 miljoner kronor. Men
den planen sköt vi ju i sank redan 2007 så att
det skrek om det. Vi gick som en raket, säger
Börje Toresson på sin
omistliga jämtländska.
Börje Toresson och
Sune Törnqvist/Hassel
tog över Hyresmaskiner
i Stockholm AB i augusti
1993, något som i backspegeln
skulle visa sig
vara precis rätt läge. Med
undantag från en period
i början av 2000-talet har
konjunkturen och efterfrågan
varit stark nästan
hela tiden. Det verkar
som att det har gått smidigt
hela vägen. Är det
egentligen någonting som har varit tufft?
– Likviditeten, säger Börje Toresson utan
att tveka, vilket han förresten aldrig gör under
hela intervjun.
– Eftersom vi har vägrat att vara i händerna
på bankerna har vi hela tiden balanserat
våra investeringar mot vad vi har
tjänat in i skrivbordslådan i rena kronor
och ören. Vi lärde oss fort att bankerna är
precis lika skitdåliga på att hantera en högkonjunktur
som en lågkonjunktur. Varje
gång man kommer in på banken, vad man
än pratar om, vill de ha en extra säkerhet.
Vi har haft många duster med dem.
Sune Törnqvist/Hassel fyller i, inte lika
dramatisk men minst lika indignerad:
Lyckas man
så lyckas man
eller så står
man där med
en avbetalning
i Rolls Royceklass
och en
tvåa i Kista.
– Vår inställning kommer från när vi
startade och det var som sämst. Då drabbades
många av att bankerna sa upp lån
för att de tyckte risken var för hög. För de
flesta fanns det inga alternativ till banken,
det gick inte att få finansiering på något annat
sätt. Till slut var det bara att ge upp och
kasta in handduken. De satt fast i en beroendeställning
och det där är något som vi
har haft med oss i ryggmärgen.
Trots, eller kanske tack vare, den tidvis
mycket ansträngda likviditeten har Hyresmaskiner
i Stockholm AB gått från klarhet
till klarhet. En volym på 18 miljoner kronor
1993 har vuxit till 97 miljoner kronor 2007.
Lönsamheten har stigit ännu kraftigare. Företaget
har löpande redovisat svarta siffror
men resultatet var länge blygsamt. De senaste
tre åren har dock de fasta kostnaderna legat
stilla, samtidigt som volymutvecklingen tagit
fart ordentligt. Därför landade resultatet
2007 på hela 23 miljoner kronor före skatt.
Ett starkt varumärke, en hög lönsamhet
och en väletablerad position gjorde förstås
att det började dyka upp friare som ville
köpa ut det osannolika radarparet.
– Man undrar nästan om det rörde sig
om industrispionage, för under loppet av
en halvtimme samma kväll i april 2007
ringde både Ramirent och Cramo hem till
mig, säger Börje Toresson.
HQ Bank hade sedan tidigare skött ägarduons
pensionsstiftelse och kopplades nu
in för att hjälpa till ytterligare. Först och
främst gällde det själva
värderingen av företaget
och frågan var förstås
om budgivaren betalade
skäligt. När affären blev
klar i slutet av 2007 fick
HQ Bank också förtroendet
att förvalta hela
köpeskillingen och ta
fram en plan för det mest
skatteeffektiva sättet för
Börje Toresson och Sune
Törnqvist/Hassel att ta ut
sina pengar. Fel hanterat
skulle skatteavbränningen
bli onödigt stor.
– Det är samma sak här som mellan oss
och våra kunder: det bygger på förtroende.
Särskilt som HQ Bank arbetar med saker
som är ganska främmande för oss, säger
Sune Törnqvist/Hassel.
Lejonparten av köpeskillingen har betalats
i form av handpenning, i mars 2009 kommer
en tilläggsköpeskilling och i mars 2010 kommer
slutlikviden. I avtalet med Ramirent står
också att Börje Toresson ska arbeta kvar i
företaget i ytterligare minst tre år och Sune
Törnqvist/Hassel i minst två år.
– Vi har sedan många år haft strategin
att inte jobba längre än till 57 års ålder. I
dag är jag 53 och Sune 54 så det stämmer ju
hyfsat väl, säger Börje Toresson.

krönika michael wood
Ä
”The One Big Thing”
nda sedan jag kom till Stockholm i juni 2006 som USA:s
Sverigeambassadör har jag rest över hela landet och sökt
efter nydanande lösningar när det gäller alternativ energi.
Jag har tagit del av många geniala idéer och tagit till mig den
starka känsla för miljövård som finns i detta land. Alla har varit
angelägna att visa mig sina projekt – från en vindkraftfarm på
Gotland till svartlutförgasning i Piteå. Och överallt frågar folk
mig vilken inställning USA:s regering har till klimatförändringarna
och till alternativ energi. Mitt svar brukar överraska dem:
President Bush är bekymrad över den globala uppvärmningen.
Det har han förklarat vid ett flertal tillfällen och han har lanserat
ett politiskt handlingsprogram för att ta itu med problemet.
Den som bara läser det som står i tidningarna är tyvärr inte
alltid medveten om att president Bush i januari, i sitt årliga tal
om tillståndet i den amerikanska nationen, tillkännagav att han
under de kommande tre åren anslår 2 miljarder dollar till inrättande
av en internationell fond för ren energiteknik för att möta
klimatförändringarna globalt. Det är faktiskt sant – 2 miljarder
dollar ska sättas in i en internationell fond för att bekämpa klimatförändringarna.
I december 2007 undertecknade president Bush en ny lag om
satsning på förnyelsebar energi (The Energy Independence and
Security Act) som kommer att göra fordon mer bränsleeffektiva
och bidra till att minska USA:s beroende av olja. Denna lagstiftning
är ett historiskt steg för USA:s ansträngningar att reducera
utsläppen av växthusgaser och att ta sig an utmaningen från
den globala uppvärmningen. Enligt
denna lag ska USA spara 40 procent av
bränsleförbrukningen fram till 2020
och dessutom bidra till en minskning
av landets totala beroende av olja. Sammanlagt
väntas man genom dessa åtgärder
spara 6 miljarder ton utsläpp av
koldioxid, vilket är mer än man skulle
spara enligt Kyotoprotokollet.
Under min tid som USA:s Sverigeambassadör
har jag engagerat vår
ambassad att göra allt för att samarbeta
med Sverige, med dess regering, företag,
organisationer och människor, inom
området för utvecklingen av alternativ
energi. På ambassaden talar vi om detta
som ”den stora saken” -The One Big
Thing. Av de 28 mål vi ställde upp 2006
som en del av detta uppdrag har nästan
alla genomförts, delvis eller fullständigt.
Jag är stolt över vad vi har uträttat, men
jag vill prestera ännu mer, framför allt i
samarbete med svenska företag.
Världens efterfrågan på energi kommer
bara att öka, vilket gör behovet av
alternativ energi ännu större. Vårt uppdrag
handlar om att hitta denna lösning
och att genomföra den. Tack vare am-
USA letar svenska entreprenörer som har
Jag letar nya produkter
och innovativa idéer
i Sverige som genom ett
ökat samarbete kan hitta
en marknad i USA.
krönikör
michael wood usa:s ambassadör i sverige
bassadens ansträngningar hittills har vi uppnått följande:
vi har identifierat 41 miljöteknikföretag i Sverige som USA
skulle kunna investera i. Våren 2007 lämnade vi information om
dessa företag under ett möte med riskkapitalister och investmentbanker
i Silicon Valley. I höstas inbjöd vi riskkapitalister
att komma till Sverige för att träffa representanter för företagen.
vi har bidragit till att sammanföra det amerikanska energidepartementet,
det svenska näringsdepartementet och Volvokoncernen
i ett affärsprojekt på 12 miljoner dollar som ska testa
hybridlastbilar och energisnåla tåg hos Mack Trucks i Förenta
staterna (Mack ägs av Volvo).
tack vare vårt ingripande fick ett litet svenskt företag som
arbetar med att ta fram jetbränsle av biomassa 5 miljoner dollar
från det amerikanska försvarsdepartementet för att det skulle
kunna fortsätta med sin forskning.
För att fortsätta ambassadens ansträngningar har ytterligare
29 mål utvecklats för 2008. Redan i år är amerikanska ambassaden
i Stockholm, tack vare vårt samarbete med det svenska
företaget Fortum Markets, en betydligt ”grönare” byggnad med
energisnåla glödlampor som får sin energi från förnybara energikällor.
Alla bostäder som ägs av ambassaden kommer att
övergå till geotermisk uppvärmning eller, när det är möjligt,
anslutas till fjärrvärme. I vår kommer
en uppdaterad lista på möjliga investe-
ringar att överlämnas till amerikanska
investerare på östkusten. Den svenskamerikanska
handelskammarens
företagardagar i San Diego i april blir
ytterligare ett tillfälle att förena lysande
affärsidéer och pengar. Projektet ”The
One Big Thing” är ett samarbete inom
alternativ energi mellan Sverige och
Förenta staterna som skapar exportmöjligheter.
Jag letar nya produkter
och innovativa idéer i Sverige som
genom ett ökat samarbete kan hitta en
marknad i USA. Vi är öppna för idéer
från företag inom olika områden, från
andra generationens biobränslen till
sol- vind, och vätekraft.
Den förre VD:n för Volvo personbilar
har berättat för mig att det finns två
svenska uppfinningar i varje bil, oavsett
var i världen den är tillverkad, nämligen
säkerhetsbältet och den katalytiska avgasrenaren.
Det är precis vad ”The One Big
Thing” handlar om: att hitta säkerhetsbältet
inom området för alternativ energi.
Sverige och Förenta staterna är samarbetspartner
i denna ansträngning.
finansiell planering