Här - kvfv.se

Resedagbok från Wienresan den 13-20 april 2010
av Inger Binette med hjälp av Charlie och Agneta Hultgren
bilder av Charlie Hultgren
År i 2010 i april månad, närmare bestämt den 13-20:e, gick den Konstvetenskapliga
föreningen i Värmlands årliga resa denna gång till Wien.
Även denna gång leddes resan av Lars-Gunnar Andersson som var väl förberedd, mycket
kunnig och inspirerande guide. Alla frågor vi ställde, besvarade han på sitt eget speciella sätt.
Inte endast med fakta utan också med utvikningar till alla möjliga och omöjliga
ämnesområden. Sin goda allmänbildning och sitt goda minne bjöd han på, för oss att ta del av.
Resan arrangerades som tidigare av Eliza Travel, en resebyrå som denna gång verkligen levde
upp till sitt välförtjänt goda rykte. Islands vulkan i Eyjafjallajökull blandade sig nämligen i
vår hemresa. Inga flygplan klarade dess askmoln, något som skapade kaos i Europas
flygtrafik. Resultatet blev massor av strandsatta resenärer och köer till buss-, tåg- och
färjebiljetter.
Vi slapp dock lindrigt undan tack var vår resebyrå. Vi fick en extra dag i Wien, nattlig busstur
via Tjeckien och Tyskland. I Hamburg mötte buss från Arvika med Eliza Travels ägare i egen
hög person för att välkomna oss innan färde gick vidare genom Danmark och hem. En STOR
eloge till honom.
Wien 13 april
Så kom vi då till denna huvudstad i det forna habsburgska kejsardömet, som en gång sträckte
sig över östra och södra Europa.
• med sitt ärofyllda förflutna,
• sina kejsare och kejsarinnor
• dess praktfulla slott och med sina majestätiska kyrkor, blandning av byggnader från
olika sekler.
• Den Innere Stadt (gamla staden). Sedan 2001 en del av Unescos världsarvskarta.
• Smala medeltida gränder kring Stephansdomen
• Den berömda Burgtheater och Staatsoperan
All detta och mer därtill bjöds vi på tillsammans med den så berömda Wienercharmen
”Gemütlichkeit”, deras egna ord för behaglig, gemytlig och trivsam, något som verkligen
stämde. De eleganta wienarna har också något som kallas ”Wiener Lebens art”, en kultiverad
uppskattning av livets alla njutningar som konst, musik och arkitektur, likaså dess teatrar och
kaféer. Detta var något som vi anammade och försökte att leva upp till under den korta tid
som stod oss till buds.
Dagens Wien har ca 1,5 miljoner invånare. Deras religion är romersk-katolsk. Staden är
uppdelad i 23 olika distrikt. Själva bodde vi mycket bra på ett IBIS-hotell med endast några
hundra meter till Westbanhof. Där kunde vi köpa veckokort som gällde alla kommunikationer
som tunnelbana, buss, spårvagn och snabbtåg.

Utsikt från hotellet
Så efter en god och riklig IBIS-frukost var det bara att välja färdsätt för dagens
äventyrligheter.
All denna bekvämlighet hade vi Lars-Gunnar att tacka för. Han hade varit nere och
rekognoserat och klurat ut hur vi skulle få det så bra som möjligt. Det fick vi också!
14 april
Vi började vår vecka med at på väg till slottet Hofburg få vara med om hur en överste? Från
Bulgarien under militärmusik och pompa lade ned en krans på den okände soldatens grav.
Hofburg
Efter denna parentes kom vi så till slottet som varit den Habsburgska dynastins residens i över
600 år. Hofburg är ett medeltidsslott som så småningom byggdes ut vartefter kejsarnas makt
kom att öka och som inte avslutades förrän 1918. Idag är det ett omfattande byggnadskomplex
som breder ut sig över ett stort område i stadskärnan. Neue Burg (det nya palatset) som är det
yngsta och mest uppseendeväckade byggdes t ex i den stil som då var dominerande. Idag
finns på slottet Hofburg bland annat den österrikiska presidentens kontor. Här uppträder i
Vinterridskolan de berömda vita lipizzanerhingstarna från Spanska ridskolan. Här finns också
officiella och privata bostäder samt flera museer och salonger som är öppna för allmänheten.
Själva koncentrerade vi oss huvudsakligen på Kejsarvåningarna, som bevarats i det skick
som de var under kejsar Franz Josephs och has hustru Elisabeths (Sisis) dagar. Franz Joseph,
som föddes 1830 och kröntes 1848, satt kvar på tronen till sin död 1916. Hans hustru var den
bayerska prinsessan Elisabeth, som älskades av österrikarna och i folkmun döptes till ”Sisi”
och vars sex privata rum fick besökas. Denna så vackra och mytomspunna kejsarinna
förskonades dock inte från familjetragedier. Kronprins Rudolf begick självmord 1889 i det så
kallade ”Mayerlingdramat” (lever fortfarande kvar i dagens TV-ruta och på bioduken). 1898
fick hela Österrike sorg då den så älskade Sisi mördades i Genève.

Att slottet genom tid fått uppleva många berömda personer och händelser är självklart. I dess
18 flygelbyggnader och 2 600 rum uppträdde till exempel Mozart regelbundet. Här hölls
Wienkongressen 1815. Dessvärre hölls också 1938 ett tal från balkongen på Neue Burg. Då
var det Hitler som kungjorde att Österrike hade införlivats med det Tredje riket.
Vi fortsatte så till den berömda Silberkammer. Kammaren visade upp det silver och det
porslin som användes vid de kejserliga banketterna. Här fick ordet prakt sin rätta plats! Rum
efter rum med oskattbara dyrbarheter. Här var det lätt att gå vilse, vilket somliga av oss också
gjorde.
Det berömda Konditorei Demel som öppnades 1786 och som försåg kejsarinnan Sisi med
hennes älskade violsorbet, försåg också oss, då med berömd bakelse och kaffe innan vi
beundrade Loos Haus (Adolf Loos 1870-1933). Loos förenade antiken med framtiden och
byggde sin karriär på det nakna formspråket. Han var en av funktionalismens pionjärer. Hans
hus som byggdes 1910 i utsökt material är numera bank. Det sägs att Franz Joseph avskydde
huset så mycket att han inte använde Hofburgs utgång som vette mot denna plats.
Vi såg Michaelerkirche. Här gick medlemmar av det kejserliga hovet i mässan. Interiören
dominerades av romanska valvbågar. Högaltaret i vit marmor var dock i barockstil.
Skattkammaren med de tyskromerska och österrikiska kejsarkronorna imponerade med all
sin prakt. Så gjorde också Kapuzinerkirche med dess Kaisergruft och alla dess
gravmonument (där Sisis fortfarande var försett med flera nya blombuketter). Här vilar 12
kejsare och 19 kejsarinnor. Dock inte deras hjärtan! Dessa begravdes separat i silverbehållare
och finns nu i Augustinerkirches gravvalv. Denna gotiska kyrka med dess fantastiska
kristallkronor blev också vittne till bröllopet mellan Napoleon och Marie Louise år 1810.
Även Franz Joseph I och Elisabeth (Sisi) vigdes här år 1851.
Eftermiddagens vilafötter- och tystamagenpaus hade vi i Palmhuset, en imponerande
konstruktion i stål och glas där huvudpaviljongen är 28 meter hög och som ritades av Frans
Xavier Segenschmind. Det uppfördes 1881-1882. Detta stora jugendorangeri i Burggarten
(Hofburgs egen park), är numera en välbesökt, välrenommerad och utmärkt restaurang,
berömd för sin mat, sina ostar och sina viner. Vi kunde konstatera att restaurangen väl levde
upp till sitt goda rykte. Nöjda med den så innehållsrika dagen kunde vi så vända hem till vårt
hotell.
15 april
Nästa dag begav vi oss i hällande regn till Karlskirche, den viktigaste av stadens
barockkyrkor (Johann Fischer von Erlach 1715-1737). Kyrkan uppfördes i tacksamhet över
att Wien befriats från det pestutbrott 1713 som skördade över 8 000 människoliv. De som så
önskade kunde åka hiss upp till toppen av kupolen. Inte endast för att njuta av en fantastisk
utsikt, utan också för att beundra kupolmålningarna som visar hur jungfru Maria bönfaller
treenigheten att skona befolkningen från pesten. Miljön runt kyrkan är lika imponerande som
interiören. Framför kyrka finns till exempel en stenlagd damm med en modern skulptur av
Henry Moore i mitten, något som medvetet valts för at kontrastera mot yrkans barockstil.

Karlskirche
På Karlsplatsen finns också de berömda Otto Wagnerska paviljongerna, två paviljonger
som ritades 1897 som stationer för Wiens stadståg. De är uppförda i stål och marmorplattor
och taket över den välvda ingången pryds av ornament i guld. Otto Wanger (1841-1918) var
en av Wiens mest framstående arkitekter, en förkämpe för funktionell arkitektur med dess
estetik och konstruktioner i stål. Ingen annan arkitekt har lämnat så tydliga avtryck i staden. I
dag används paviljongerna som utställningslokaler och kafé.
Vi passerade Befrielsemonumentet, som är Röda arméns monument över befrielsen av
staden som efter 2:a världskriget ockuperades av de allierade och var delad i fyra zoner.
Monumentet invigdes 1945 och i slutet av ockupationen 1955 lovade republiken att behålla
monumentet.
Också Secessionsbyggnaden passerades på vår vidare vandring genom staden. Dess kupol
som består av 3 000 förgyllda lagerblad (som symboliserar seger, värdighet och renhet) är det
mest iögonfallande av den i övriga rena formen.
Secessionsbyggnaden
Byggnaden är ritad av arkitekten Joseph Maria Olbrich 1897 som en utställningshall och den
invigdes 1898. I dag är det här ett av de mest hyllade exemplen på den konstperiod som går
under namnet wiensk jugend. Secessionen eller det österrikiska konstnärsförbundet grundades
1897 av Gustav Klimt. Det var en rörelse som ville bryta med traditionerna. Nu kom starka
färger, böljande organiska former och stiliserade blommor. Idén var att skapa en holistisk
konst som samlade alla aspekter av livet i ett enda uttryck, en rörelse som också anammades
av Otto Wagner och Adolf Loos. Detta ledde vidare till grundandet av Wiener Werkstätte
1903. Oskar Kokoschka (1886-1980), Egon Schiele (1890-1918) och Friedensreich
Hundertwasser (1928-2000) är exempel på efterföljare i secessionens anda.

Naschmarkt, denna marknadsplats från 1500-talet blev vår pausplats. Ett eldorado av frukt,
grönsaker, kläder och restauranger med dofter från världens alla hör i en salig och stimmig
blandning. En njutning för alla sinnen. Styrkta till kropp och själ stannade vi till för att
beundra Otto Wagners Majolikahaus som är ett av de finaste exemplen på jugendhus i
glaserat kakel med färggranna blommönster. Intill ligger Wagnerhaus, ett annat av hans hus,
nu med vit fasad och stuckarbeten i guld. Båda är helt fantastiska byggnader.
Otto Wagners Majolikahaus och Wagnerhaus
Så kom vi till dagens huvudattraktion, Belvederepalatsen, det finaste exemplet i sitt slag på
barockarkitektur i Wien. Här möttes 1955 de fyra segermakterna från 2:a världskriget för att
underteckna Österrikes neutralitetsavtal. Här finns också österrikisk konst från 1800- och
1900-talen, till exempel Gustav Klimts så berömda kyss (som för övrigt var avbildad på allt
tänkbart och otänkbart sätt och i alla former, i så gott som alla affärer). Kokoshka, Schiele var
rikt representerade, men också Monet, Renoir, Cézanne, Van Gogh, Rodin, Degas för att
ämna några. Även en liten Munch fanns att beskåda.
Belvedere
Övre och Nedre Belvedere var prins Eugen av Savojens sommarpalats som fullbordades 1723.
De ritades av Lukas von Hildebrandt och är ett fint exempel på barockstil. Prins Eugen var
den mest berömda av de habsburgska fältherrarna tack vare segern över turkarna 1683. Men
det var belöningspengar för segrar under det spanska tronföljdskriget som finansierade
palatsen. En minnesutställning över prinsen pågick vid vårt besök och några av oss passade på
att se den.
Det blev en dat fullmatad med olika intryck. Se det var trötta föreningsmedlemmar som tog
tunnelbanan hem för en god natts sömn innan morgondagens utflykt till Melk.

16 april
Utflykten till Melk som ligger cirka 8 mil från Wien gick med regionaltåg och i strålande sol.
Så fick vi också en liten förorts- och landskapsbild med oss hem.
Stift Melk
Melk (Stift Melk) vid Donaudalen och dess Benediktinerkloster, som ligger högt upp på en
utskjutande klippa med hänförande utsikt över en flodkrök, har varit en försvarspunkt sedan
romarnas tid, för att sedan användas av Babenburgarnas (Habsburgarnas föregångare) under
900-talet som ett befäst palats. Detta överlämnades 1106 till munkarna och Jakob Prandtaur
byggde 1702 om klostret i barockstil. Mest utmärkande är dess två torn och åttkantiga kupol,
ett nedre bibliotek och en marmorsal. Kyrkans interiör är dekorerad med rött och guld i
överflöd samt underbara takmålningar. Med en utsökt skulpterad predikstol, likaså kor och
biktstolar, var klostret väl värt ett besök. Men framförallt var den hänförande utsikten från
klostret värt besöket.
Så var också den lilla platsen Melk. När vi var där pågick någon slags festival på huvudgatan,
där barn var prydda med blomhattar och någon var utklädd till en slags färgglad insekt på
styltor. Det bakades knödel till allmän beskådan i skyltfönster etc, etc. Solen strålade. Vi
kunde sitta ute och äta och provsmaka den österrikiska glasstruten som dessert innan vi tog
tåget tillbaka till Wien efter ännu en lyckad dag.
17 april
Utvilade efter den underbara dagen i Melk gav vi oss i kast med slottet Schönbrunn, Det
byggdes för Leopold I som sommarresidens, men som från 1740 kom att bli Maria Teresias
bostad. Maria Teresia (1717-1780) kom att bli den första kvinnliga regenten. Hon regerade
mellan åren 1740-1780. Änka blev hon 1765 då hennes make Frans Stefan avled.
Schönbrunn

Slottet som var mycket imponerande utifrån visade sig ha en förvånansvärt varm och intim
insida i dekorativ rokoko. Men så kallades också hennes regeringsperiod det ”idylliska
enväldet”. Själv verkade hon också nöjd med sina 16 barn varav 10 nådde vuxen ålder och
som det skvallrades, alla sina älskare. Men hon var också känd för sin starka tro och för att
hon reformerade kejsardömet genom en rad reformer, bland annat genom att införa
obligatorisk skolgång.
Detta makalöst vackra slott ritades av arkitekten Johann Fischer von Erlach och byggdes
mellan åren 1695 och 1713. Fasaden gjordes om 1817-1819. Den fick då sin karaktäristiska
”Schönbrunnsgula” färg. De berömda barockträdgårdarna var tyvärr under omplantering när
vi var där, men det är lätt att förstå att slottet årligen besöks av ca 110 000 personer och att det
behövs nio kaféer och restauranger på området.
Blad de vackra rummen i slottet är kanske Spegelsalen den mest kända, inte endast för att
Mozart spelat där, utan kanske mest för att Nyårskonserten från Wien brukar bjuda upp till
vals här. Också Napoleon har bott på slottet när hans styrkor ockuperade Wien 1805-1809,
därav namnet Napoleonrummet. I den Blå Kinasalongen fick den österrikiska monarkin sitt
slut 1918 när den siste kejsaren Karl I tvingades avstå från tronen.
Till tonerna av den stora orkester som spelade på yttergården vandrade vi vidare till
Museumsquartier. Med sina 12 ingångar och sin stora innergård, flankerad av det vita
Leopoldmuséet till vänster och det antracitgrå Moderna museet till höger, blev det en
fantastisk och spännande kontrast. Ett stort torg med lekfulla statyer och kiosker, omgivet av
restauranger och massor av människor gavs oss ett oförglömligt minne. Det gjorde också den
utställning som hängde i Leopoldmuséet – Schiele & Klimt. Detta var ett eldorado för oss
som älskar Schiele, men som också bjöd på en annan sida av Klimt. Många fina målningar
med trädgårdsmotiv av hans hand fanns till beskådande.
Museumsquartier
Som avslutning på dagen tog vi tåget en bit utanför staden, för att besöka St. Marx
begravningsplats och kanske där finna Mozarts grav. Snopet nog visade det sig at vi kom 5
minuter efter stängningsdags. Nåväl, vi hade haft en så bra dag ändå så några sura miner blev
det inte.
18 april
Så var det dags för ett besök på det stora Konsthistoriska museet i italiensk renässansstil,
ritat av Karl von Hasenaur och Gottfried Semper, invigt 1891. Habsburgarna som hade gott
om pengar och var hängivna samlare fick här plats för sina samlingar under ett och samma
tak. Dessa samlingar och då framför allt verk av de gamla mästarna är bland de främsta och
mest imponerande i hela världen. Här finns en egyptisk samling och föremål från det antika

Grekland och Rom, skulptur och dekorativ konst. Men det är i porträttgalleriet som de mest
berömda målningarna finns.
Här är Italien representerat av namn som Tizian, Veronese, Canalette och Tintoretto. Holland
med Rembrandt, Pieter Bruegel d ä, Pieter de Hooch och Gerard Terborch. Det flamlänska av
Rubens och Jan van Eyk. Tyskland med Albrecht Dürer, Lucas Granach d ä och Hans Holbein
d y. Det spanska och franska av Velázquez. Även om man koncentrerade sig på endast denna
våning blev det allt för mycket att ta in på en dag. Detta museum kräver absolut återbesök. Så
många mästerverk under ett och samma tak!
Jan Vermeers målning Konstnärens ateljé
Efter detta kändes det skönt att komma till Pratern, det stora grönområdet som är Wienarnas
mest omtyckta park, öppnad för allmänheten 1766 efter att ha varit kejserliga jaktmarker. Här
finns också det ursprungliga Pariserhjulet (Riesenrad), byggt 1897 och 65 meter högt
(bekant för alla som sett filmen ”Den tredje mannen” med Orson Welles). Att utsikten över
Wien var formidabel kunde de som åkte upp intyga.
Pariserhjulet (Riesenrad)
En i gruppen kom sedan med den goda idén att vi skulle använda spårvagnen för att göra en
rundtur i staden. Det visade sig vara en strålande sådan. En god överblick fick vi och
ytterligare användning för vårt veckokort.
19 april
Så har vi kommit till den som i trodde var vår resas sista dag i Wien. Vi började med det som
anses vara stadens höjdpunkt och då inte endast bokstavligt – Stefansdomen, den gotiska
katedral som dominerar stadskärnan. ”Stefel”, som wienarna kärleksfullt kallar den, skadades

svårt vid bombningarna under andra världskriget. Återuppbyggnaden kom också att få
personifiera hoppet när landet reste sig ur askan efter kriget.
Stefansdomen
På muren alldeles innanför huvudentrén finns tecknet 05 målat. Detta var en hemlig kod för
den österrikiska motståndsrörelsen mot nazisterna som inleddes 1944. Tolkningen (med
reservation) är, att 5 står för alfabetets 5:e bokstav = E och 0. Det blir OE = (Ö) som bildar
den första vokalen i Österrike.
Alla skolklasser på studiebesök i katedralen och alla fiaker (hästdroskor) utanför i väntan på
turister, visar att Stefansdomen fortfarande är Wiens mest älskade landmärke.
Domens historia kan bli hur lång som helst, men några fakta och några händelser i dess
historia måste nämnas. Grunden till den ursprungliga romanska kyrkan är från 1147, men de
äldsta bevarade delarna (1200-tal) är Riesentor (jätteportalen) och Heidentürme (hedatornen)
på västra fasaden. Flera av de habsburgska regenterna har sedan lämnat avtryck på olika sätt
under 1300- och 1400-talen. Till exempel taket av ca 250 000 färggranna kakelplattor formar
habsburgska släktvapen.
343 trappsteg måste man ta om man vill komma till besöksdäcket i södra tornet. Men då får
man också en strålande utsikt över Wien. Ett av tornen rymmer Pummerinklockan som väger
nära 20 ton och som gjöts av de 100 kanonkulor som togs av turkarna vid deras misslyckade
belägring av Wien 1863. I katakomberna finns Hertingens krypta där kvarlevorna efter
habsburgarna vilar. Förutom dessa har också ca 11 000 människor fått sitt sista vilorum här
under katedralens golv. I domen har t ex Mozart både gift sig 1782 och fått sin begravning
1791.
Ett mäktigt besök som krävde kaffepaus. Detta intogs på Café Hawelka, ett gammalt kafé
med original jugendinredning, då tillsammans med Buchtein, en annan österrikisk specialitet
av bakverk.
Styrkta vandrade vi vidare till Hundertwasserhaus (1828-2000) av Friedensreich
Hundertwasser, en av Österrikes mest hyllade konstnärer, med byggnader, mynt frimärken
och målningar i klara färger i kontrast mot svart och guld. Hans signatur blev spiralen som
symboliserar livets början och slut. Hans mål var att hitta harmoni mellan människan och
naturen. Hur skall nu detta bisarra bostadskomplex med 52 lägenheter beskrivas? Denna orgie

i glada färger pryda med kakel, keramik och lökkupoler. En fantasins mästare har på sitt sätt
protesterat mot de raka linjernas tyranni i den rigida betongskolan. Resans absolut mest
glädjerika och färgglada höjdpunkt. Lyckliga är de som bor i detta märkliga hus med buskar
och träd på balkonger och tak.
Hundertwasserhaus och Kunsthaus Wienna
På hemvägen passerade vi också hans Kunsthaus Wienna i samma stil och Postsparkasse
(Otto Wagner). Där har Wagner genomfört alla sina arkitektoniska principer, funktionalism
med tilltalande formspråk, byggt i etapper mellan 1904 och 1912. Stenplattorna i marmor och
granit är fästade på ytterväggarna med metallnitar och naturligtvis döpte folkhumorn huset till
”Spiklådan”.
Inom parentes kan nämnas att detta hus plus kebabståndet vid Westbanhof och den sedvanliga
hårklippningen var LG:s höjdare på vår resa.
En 50-talsutställning pågick i sparkassan, så vi blev riktigt nostalgiska. Dagen och resans
program avslutades på det mest turistiska sätt.
Drink på American Bar
How about that!!!!!!!!
20 april
Så fick vi då en extra dag i Wien. En dag att strosa runt på, hitta nya små gator, fönstershoppa
och framförallt sitta på kafé i många timmar, skriva, läsa och fundera.
Alltså göra det som wienarna själva gjort i alla tider och som de är kända för.
Detta med kaffe och kaffehus och dess historia har funnits sedan 1600-talet och då i två
variationer. Antingen en polsk spion vid namn Kulczycki eller en ungersk affärsman som
hette Theodat erövrade ett lager kaffebönor från turkarna och öppnade det första kaféet. På
Maria Teresias tid var staden full av kaffehus i alla variationer. Många var också sätten att
dricka det på, liksom utbudet av bakelser och tidskrifter. Så också idag. Sex olika variationer
är det vanliga, varav en, kallan Einspänner, som är kaffe med grädde i högt glas och avsedd
att drickas av gamla damer om söndag! Alla de sorter vi prövade smakade starkt och gott och
alltid serverat med ett glas kallt och gott vatten därtill. Att bakelselistan var hur lång som helst
gjorde det besvärligt när vi skulle välja. Naturligtvis prövades Sacher, Apfelstrudel och
Kaiserschmarrn, men vid räkningen i guidebokens tips fanns ytterligare 17 sorter att smaka
på!

Otaliga är de historiska personer som mer eller mindre tillbringade all sin tid på kafé där de
skrivit sina böcker, diskuterat, fått sin post adresserad dit osv. Kanske funderade Sigmund
Freud över sin ”Drömtydning” (som utgavs den 4 november 1899 i 600 exemplar) när han
drack sitt morgonkaffe på Café Landtmann, där också Burgtheaterns konstnärlige ledare Max
Reinhardt tog kaffepaus. Café Central var annars mötesplatsen för Wiens intellektuella vid det
förra sekelskiftet, liksom Café Griensteidl för revolutionärer, poeter och konstnärer.
Mat och dryck har i Österrike ett speciellt uttryck.
BEISI =
• Gemytlig restaurang
• Gott vin
• Generösa portioner mat
• Hyfsade priser
Allt detta stämde till punkt och pricka. Magen blev full utan att plånboken blev tom vid våra
restaurangbesök.
Det habsburgska kejsardömet som sträckte sig över östra och södra Europa, bestod också av
mat från dess olika delar.
• Bömiska kroppkakor
• Ungersk gulasch
• Polsk fylld kål
• Serbisk Schaschliken
Goda viner är landet också känt för, speciellt det vita. Några i gruppen passade på att nyttja
extradagen med en utflykt till Grinzing där vinet serveras under vinrankorna sommaren lång.
Frukter som plommon, körsbär eller aprikoser är smaksättare i den snaps som dricks.
Den restaurang som låg vid sidan av vårt hotell var både utmärkt och spännande. Den mat vi
beställde kunde mycket väl hamna hos någon annan gäst och vice versa. Nåväl, servitören var
ny och maten god. Så vad!
Musik och framförallt vals är naturligtvis viktig och egentligen ett måste vid ett Wienbesök!
Inte alla orkade med att efter dagens program köa för biljetter till opera och kyrkor där
förstklassig musik bjöds ut. Men de som orkade fick naturligtvis fantastiska upplevelser. En
musikresa till Wien får stå på önskelistan. Inte för inte har Wien ända seda 1500-talet ansetts
vara Europas musikhuvudstad. Namn som Mozart, Beethoven, Haydn, Schubert, Brahms,
Bruckner, Schönberg, Mahler och Alban Berg borgar för detta. Men kanske är valsen den
musik som först förknippas med staden. Då är Wiens ”valskung” Johann Strauss (1825-1899)
den vi först tänker på. Han komponerade över 500 dansstycken, bland annat ”An der schönen
blauen Donau” (1867), som kom att bli Österrikes inofficiella nationalsång. Valsen börjar
som en rustik tysk tretaktsdans kallad Ländler. Denna förvandlades 1819 till hänförande
musik av Joseph Lanner som anställde en ung violinist, Johann Strauss! Dessa två kom att
tävla i musik som de förnöjde besökarna i Pratern med.
Två andra begrepp måste också nämnas i samband med vårt Wienbesök.
Biedermeier 1815-1848
En dekorativ arkitektur i möbler och heminredning som fick sitt namn efter den satir i
tidningen Fliegende Blätter som drev med den tröga tyska medelklassen. Två författare,

Ludwig Eichrodt och Adolf Kussman, skrev i denna tidning dikter som gav sig ut för att vara
skrivna av den osofistikerade och trist konventionella Biedermeier och hans kompis
Bummelmeier.
Jugend (1897)
Fick sitt namn när avhoppade konstnärer från konstakademien ville gå sin egen väg. Där
framför allt Gustav Klimts erotiska, mystiska målningar och teman förkroppsligar
jugendstilens funktion och estetik.
Veckans extra och sköna ”strosardag” avslutades klockan 18:00 är vi lämnade vårt hotell för
bussfärd hem efter en underbar Wienvecka.