Wåra Rötter - Tjust Släktforskarförening

Wåra Rötter 

Tjust Släktforskarförening 

Nummer 3 • 2009 • Årgång 23 

Rågö dagen 

Sidan 3 

Locknevi marknad 

Sidan 2 

En gård - ett namn 

Sidan 9 

Veckokursen på Gamleby Folkhögskola 

Sidan 4 

Wåra Rötter 3/2009 1

föreningsnytt 

Tjust 

Släktforskarförening 

ORDFÖRANDE: Hans Wiberg 

Tel. 0490 - 214 28 

e-post: hans.viberg@telia.com 

SEKRETERARE: Valdy Svensson 

Tel. 0490 - 188 18 

e-post: valdy.svensson@bredband.net 

KASSÖR: Yvonne Andersson-Gullberg 

Tel. 0490 - 202 36 

e-post: gladhammar@hotmail.com 

FÖRENINGENS ADRESS: 


c/o Stadsbiblioteket 

Box 342 

593 24 Västervik 

POSTGIRO: 494 76 67 - 4 

Föreningens org. nr: 833600 - 7128 

Medlemsavgift 150 kr./år 

Familjemedlem 50 kr./år 

INTERNETADRESS: www.tjustanor.com 

REDAKTÖRER FÖR WÅRA RÖTTER: 

Lennart Jennekvist 

Västra Ekdalsgatan 5 


Tel. 0490 - 186 59 

e-post: lennart.jennekvist@vt.se 

Tor Wiklund 

Ludvigsdalsvägen 19 


Tel. 0490 - 195 44 

e-post: torwiklund@gmail.com 

Hans Wilensjö 

Kristinebergsgatan 2 T 


Tel. 0490 - 321 46 

e-post: hasse@wilensjo.se 

LAYOUT: 

Bo Sandberg 

Hornsvägen 15 E 


Tel. 0490 - 321 83 

e-post: sandberg.bo@telia.com 

Wåra Rötter nr 4 – 2009 

kommer i december 

2 Wåra Rötter 3/2009 

Material senast 

15 november 2009 

Ni får gärna tipsa våra 

redaktörer 

Omslagsbild: 

Veckokursen i Gamleby 

Foto: Margareta Roupe Wester 

Släktforskning i Lofta juli 2009 

Text & Foto: Valdy Svensson 

För tredje året i följd har vi varit inbjudna 

av Lofta hembygdsförening att visa släktforskning 

i hembygdsgården Råberga. Under 

fem onsdagseftermiddagar i juli har vi 

varit där. Tanken var att locka såväl ortsbor 

som turister som stannat till för att 

dricka kaffe. Tillströmningen var ganska 

ojämn. En del gånger endast få besökande 

och ett par gånger hade vi fullt upp att göra. 

Locknevi Marknad 

Text och Foto: Hans Wilensjö 

Sedvanligt hölls Locknevi marknad vid 

bygdegården. Ett finare väder går inte att 

önska sig och därmed blev det något av 

besöksrekord vid marknaden. Marknaden 

fungerar även som en hemvändardag och 

det märktes för oss som sysslar med släktforskning 

och vår sekreterare och jag hade 

fullt arbete med att ta fram uppgifter om 

vilka som bott på de för länge sedan torp 

som bara finns på gamla kartor. Det var 

många som hittade sina rötter men tyvärr 

finns idag bara grunderna kvar på en del 

ställen och det gäller för övrigt de soldattorp 

som förr stod tätt i bygden. Vid kontroll 

i Soldatpärmen som vi hade med oss 

så visade det sig att många förefäder hade 

stupat i olika krig och det berörde en del 

av våra trevliga gäster. Andra fick reda på 

att deras far och morföräldrar hade många 

Vårt önskemål är att det kunde varit bättre 

annonserat, såväl i press som ute i bygden. 

Vi hoppas ändå att de som besökte oss fick 

en liten kick och gärna fortsätter sin forskning. 

En glad besökare från Göteborg får 

hjälp av Valdy Svensson om Ängelbrecth 

boende på 1600-talet i Ukna. 

flera syskon än de hade vetskap om. Om 

Vi hade så välbesökt utställning så måste 

arrangörerna i Locknevi hembygds förening 

ha all heder för sitt arbete med välordnad 

organisation. 

Tjust släktforskarförening tackar för att vi 

fick förtroendet att ställa upp i år igen. 

Sid. 2 

INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET 

Släktforskning i Lofta. Loknevi marknad 

Sid. 3 Rågö dagen. 

Sid. 4 Veckokursen i Gamleby 2009. Efterlysning. 

Sid. 5 Höstens program. Nya tidskrifter. 

Sid. 6-8 En Karolins flykt del 17. 

Sid. 9 En gård - ett namn. 

Sid. 10-11 Släktforskadagarna i Falköping. De ständiga Kvar sittarna.

Rågö dagen 20090718 

Text & Foto: Hans Wilensjö 

Åter en trevlig dag med nästan fint väder. 

Klockan 08:00 så lämnade vi vår stad genom 

att gå ombord på en gammal fint restaurerad 

Ekbåt från ca 1930 talet med en 

12 hästars tändkule motor. Dessa gamla 

motorer har nu fått en åter renesans här 

genom en livlig träbåtsförening. Innan vi 

skulle gå in i Gränsö Kanal så var vi minst 

15 nostalgi båtar på led genom kanalen. 

Ytterligare båtar till kom från andra vikar 

utmed den två timmar långa färden till en 

av våra vackraste öar i skärgården Rågö. 

Det blev trång runt bryggorna då minst 31 

fina träbåtar lade till med ca 4-5 personer 

per båt. Trångt med gemytlig stämning. 

Rågö 

Storlek ca 233 Ha. Om man vill uppleva 

en skärgårdsidyll är Rågö rätt plats att bege 

sig till. I norr ligger de skogsklädda öarna 

Kalvö och Horsö, i söder lummiga Hasselö. 

Utspridda i havet omkring de större öarna 

finns ett myller av kobbar och skär. 1952 

lämnade sista bofasta denna ö som då ägdes 

av domänverket och då fick byggnaderna 

förfalla till 1980 då länsstyrelsen 

beslutade att göra hela arkipelagen till ett 

reservat och med EU pengar och stort frivilligt 

arbete har mangårdsbyggnader och 

ladugårdar, hönshus och sjöbodar förtjänstfullt 

restaurerats. 

Denna dag som är avslutningen på Västerviks 

mest besökta turistvecka, med början 

på onsdagen med Hasselö rodden då en 

massa skötbåtar och mindre transportbåtar 

då ror ca 4 timmar från Hasselö. Här deltar 

numera många från vårt Kommunal råd 

i spetsen till nya yngre förmågor från 14 

år. Det ser väldigt imponerande ut med alla 

ökor, som har tidsenligt klädda roddare och 

torg gummor. 

Nu åter till Rågö. 

Undertecknad och Holger Kanth, Tjust 

Släktforskarförening hade erbjudits förtroendet 

att medverka och vi blev placerade i 

den vackra ladugården som idag har blivit 

ett fint Museum. Hela logen är numer utrustat 

med äldre, för många yngre helt 

okända arbets-, fiskeredskap, samt ett stort 

sammanställt bildmaterial samlat från de 

större öarnas numera nedlagda kust nära 

fiske och jordbruk. Det finns faktiskt över 

5000 öar med mängder av grynnor så det 

är inte lätt att hitta förbi alla stenar och 

grynnor. 

Ön trafikeras av två skärgårdsbåtar dagligen 

under sommaren, då både från Loftahammar 

och Västervik varför det numera 

går lätt att besöka och det är väl värt att 

tillbringa minst en dag där ute. 


Både tyskar och danskar och norrmän var 

denna dag representerade bland de nästan 

1000 personer som besökte ön. Fin mat service 

erbjöds med middags orkester och 

sångkör. 

Vårt forskararbete bestod av att försöka 

hitta anor till besökande och vi tror att 

många hittade sina rötter där ute bland 

kobbar och skär. Enligt födelse boken så 

har 130 barn fötts mellan 1684-11-16, en 

son född vid namn Johan, fram till ca 1901. 

60 Vigslar med personer från Rågö har ingått 

äktenskap ute på ön, 1701-11-17 ingick 

Drängen Måns Olofsson Rågö äktenskap 

med Pigan Maria Månsdotter även 

hon bosatt på ön. 104 dödsfall har skett på 

ön från 1703-08-16 då Kerstin Larsdotter 

56 år avled. 

Ännu en trevlig dag måste ha sitt slut och 

kl 16:00 så värmdes tändkullan åter och det 

stora svänghjulet ”svängdes till” och med 

ett antal fina rökringar så skakade den 

gamla motorn igång igen. På de här gamla 

båtarna finns inget så kallat backslag utan 

här kör man med reverserande propeller. 

Hemresan gick bra men då under kapellet 

då vår herre tyckte vi hade haft för fint väder 

och bjöd på extra vackert blixt skådespel 

med senare häftigt regn som följd. 

En nöjd Rågö besökare är textförfattaren. 



Årets veckokurs på 

Gamleby Folkhögskola 

27 – 31 juli 2009 

Text: Margareta Roupe Wester. 

Foto: Bo Sandberg. 

På måndagsförmiddagen den 27 juli samlades 

23 stycken förväntansfulla deltagare 

på Gamleby Folkhögskola. Ungefär hälften 

var nybörjare i släktforskning och resten 

hade varit med på någon eller flera tidigare 

kurser. Det var 13:e gången som 

Tjust Släktforskarförening (TSF) ordnade 

en sommarkurs (öppen för deltagare från 

hela landet). Ämnet för i år var ”Digitala 

Hjälpmedel i släktforskningen”. 

Ordförande i TSF Hans Wiberg hälsade alla 

välkomna och sedan tog Stina Kanth och 

jag vid. Vi började med att tyda gammal 

stil fr.a. från 1700-talet. Sedan övade vi 

några timmar varje dag med läsningen av 

både lättare och svårare texter. Vi visade 

också en cd-skiva ”41 Handskrifter 1339- 

1926”, så även i detta ämne finns digitala 

hjälpmedel. 

Arkiv Digital (AD) demonstrerade sin bilddatabas 

som nu består av 16,5 miljoner bilder 

(uppslag) från fr.a. kyrkböcker. Deras 

bilder är nytagna digitala färgfotografier av 

god kvalitet. Jag tror att det blir svårt för 

de andra aktörerna i branschen att hävda 

sig när deras databas blivit mer komplett. 

AD fotograferar även av andra böcker som 

t.ex. bouppteckningar. Enda nackdelen, 

som jag kan se, är att man måste ha en bra 

bredbandsuppkoppling med minst 3-4 

Mbit/s. 


David Fogelberg representerade Genline. 

Utöver Genline Family Finder, där alla 

kyrkböcker i Sverige finns inskannade, visade 

han de nya dataprogrammen Familjeband 

och Bygdeband. I Familjeband kan 

man själv lägga in sin egen forskning, som 

sedan finns tillgänglig på Internet, och i 

Bygdeband finns det möjlighet att koppla 

ihop sin egen forskning med fr.a. olika 

hembygdsföreningars forskning. Där kan 

man få massor av information om olika 

orter, byar, gårdar, personer m.m. Även 

Genline håller på förbättra bildkvaliteten 

samt lägger in sökhjälp. 

På måndagseftermiddagen gjorde vi en utflykt 

till Gärdserums kyrka. Där blev vi 

mottagna av Lisbeth Petersson och Barbro 

Behrendtz. Vi fick information om kyrkan 

både den nuvarande och den gamla som är 

riven. Lisbeth och Barbro hade tillsammans 

arbetat med en utställning, där de på små 

affischer (uppsatta i kyrkan) beskrev alla 

som är begravda på kyrkogården utanför. 

De har lagt ner ett enormt arbete på att ta 

reda på så mycket som möjligt om personerna, 

gårdarna m.m. Det fanns porträtt och 

fotografier på de flesta. 

På torsdagen kom Lisbeth Petersson till oss 

på kursen och pratade om hur man kan presentera 

sin forskning på olika sätt. Hon har 

själv gjort flera böcker, lagt in porträtt och 

Efterlysning av lotterivinster 

annat material på sin hemsida o.s.v. 

Hans Wiberg informerade om gratis databaser 

som man kan hitta på nätet, samt även 

om CD-skivor som finns att köpa. Många 

människor runt om i landet har lagt ner ett 

enormt arbete på att sammanställa och renskriva 

olika arkiv. 

Kursen avslutades på fredagen med ett härligt 

föredrag av Johan Birath. Han berättade 

på sitt underhållande och chosefria sätt 

om fr.a. domböcker. 

Min reflektion, efter att ha gått den här 

kursen, är vilken förändring som skett under 

de år som dessa kurser anordnats. Nu 

finns det mesta materialet till släktforskningen 

att tillgå i den egna datorn och man 

kan göra nästan allt hemifrån. Men vi enades 

om att det ändå är bra och lärorikt med 

träffar och kurser. 

Naturligtvis är det också ovärderligt att få 

besöka arkiv i verkligheten och få titta i 

gamla böcker och handlingar. 

Hej alla medlemmar. Lotteri kommittén önskar att ni skänker lotteripriser till Tjust Släktforskarförening. Vi behöver Er hjälp att 

förbättra kassan med bra priser. Hälsningar Lotteri kommittén.

Onsdag 16 september Bengt Molander berättar om stenbrytning i skärgården. 

Tid: 18.45 

Plats: Utkiken Stadsbiblioteket Kaffe, lotterier. 

Onsdag 30 september Pratkväll 

Tid: 18.00 

Plats: Brandstationen 

Onsdag 14 oktober Lisbeth Petersson berättar och visar en ny bok om Stora Ved, Gärdserum 

Tid: 18.45 och dess befolkning. 


Torsdag 29 oktober Pratkväll 

Tid: 18.00 


Onsdag 18 november Peter Danielsson från Kalmar läns Museum berättar om gårdsarkiv och andra arkiv 

Tid: 18.45 som man kan använda i sin forkning. 


Torsdag 26 november Pratkväll 

Tid: 18.00 


PROGRAM FÖR HÖSTEN 2009 

Onsdag 16 december Kommunarkivarie Åke Andersson berättar om vad vi kan hitta i kommunarkivet. 

Tid: 18.45 

Plats: Utkiken Stadsbiblioteket Luciakaffe, lotterier. 

Välkomna till våra träffar hälsar Styrelsen. För ev. reservation om tider och plats se vår påminnelse om träffen i 

Västervikstidningen under föreningar lördagen före aktuell träff. Anteckna träffarna i Din kalender. Kolla även på vår 

hemsida www.tjustanor.com 

FÖLJANDE TIDSKRIFTER HAR KOMMIT UNDER SOMMAREN OCH FINNS I FORSKARRUMMET 

Anletsbladet nr 2 Botvidsbygdens släktforskare 

Anropet nr 2+3 Stor Stockholms Genealogiska förening 

Angeläget nr 1 Sveriges Släktforskarförbund 

An-Siktet nr 2 Folkare Släktforskare Förening 

Arosiana nr 3 Västerås släktforskarklubb 

Boden- Anan nr 2 Boden.Överluleå forskarförening 

Diskulogen nr 84 Föreningen DIS 

Gränsposten nr 66 Gränsbygdens släktforskarförening 

Hallandsfarares info. nr 84 Hallands släktforskarförening 

KLGF-bladet nr 71 Kalmar läns genealogiska förening 

MGF-nytt nr 1+2 Midälva Genealogiska förening 

Njudungen nr 66 Njudungs släktforskarförening 

Rötter&Frön nr 42 Fröderybygdens forskarvänner 

Runslinga nr 2 Upplands släktforskare 

Släktposten nr 1 Nässjöbygdens Genealogiskaförening 

Sukutieo nr 4 Genealogiska samfundet i Finland 

Stamträdet nr 2+3 Släktforskare i Sandviken 

Släkt Historiskt forum nr 2+3 Sveriges Släktforskarförbund 

Släktbandet nr 62 Eksjöbygdens släktforskarförening 

Släktforskaren nr 111 Västerbergslagens släktforskarförening 

Släkt-Trädet Nordvärmlands släktforskarförening 

PLF-Nytt nr 89+90 PLF Oskarshamn 

Värmlands Anor nr 2 Värmlands släktforskarförening 

Västgöta genealogen nr 2 Västgöta genealogiska förening 

Våra Rötter vår Historia Nolaskogs Hembygds och släktforskare 

Ådalingen nr 1 Ådalens släktforskarförening 

ÖGF-Lövet nr 97 Östgöta Genealogiska förening 



EN KAROLINS FLYKT FRÅN RYSSLAND 

del: 17 

Hamnstaden Altona 

Vi är i början av april 1716 då jag anländer 

till Altona. Här har jag för avsikt att få 

en båtlägenhet till Amsterdam för att där 

kunna få resa en hem till Sverige. Jag fick 

tag på en mindre jakt som kunde ta mig till 

Amsterdam. Vi flodmynningen låg ett flertal 

större fartyg som hade väntat på tjänligt 

väder. Nu när vinden var god avseglade 

alla på en gång. Vår lilla jakt var skyldig 

att hålla undan och väja för de större fartygen 

. På natten blåste det upp till storm, 

med för oss rak motvind. Då och då dök 

det upp en stor mörk fartygsida framför oss 

som vi i sista stund kunde undvika en kollision. 

Under natten upprepades detta flera 

gånger och vår skeppare råkade i panik, han 

borde ju vara en härdad man, men han övergav 

rodret 

Jag insåg faran av detta och hoppade in som 

rorsman. I fartygets kajuta låg två Svenska 

passagerare, en magister och en student. De 

bad, liksom jag, innerligt till Gud att han 

skulle rädda oss ur detta inferno. Vid middagstid 

nästa dag hade havet lugnat ner sig. 

Runt omkring oss kunde vi se resterna av 

vrakspillror och övrig bråte som flöt omkring 

på vattnet. Det hade varit ett svårt 

oväder med stora skador. Skepparen hade 

nu återhämtat ny krafter och sade att vi 

måste ta oss över de holländska skären före 

klockan tolv, om inte gick vi förlorade i 

ebben. 

Med en samlad ansträngning fick vi upp 

de segel som klarat nattens oväder och vi 

gjorde tillräcklig fart för att kunna styra 

mellan grynnor och skär. Efter en kortare 

seglast innomskärs ställde ebben vårt fartyg 

på torra havsbottnen. Nu passade jag 

på att plocka musslor i leran. När floden 

sedan återvände tog det oss sex timmar att 

segla in till Amsterdam. 

Amsterdam 

Sedan jag skaffat mig inkvartering i Amsterdam 

och köpt lite nya kläder gick jag 

till stadens börs för att se om det fanns 

några svenskar. Jag hade turen att träffa tre 

landsmän på börsen, av vilken den ene var 

mig bekant sedan 15 år tillbaka. En herr 

Lod. Han bjöd oss andra till ett kaffehus 

som låg helt nära börsen. Medan vi satt vid 

uppfattat mitt namn. Jag hörde att min herre 

varit i Moskva, sade han och att ni heter 

Roland. För en tid sedan fick jag brev från 

Moskva där man nämner ert namn och påstår 

att ni vet att framställa jukt för läderberedning. 

Om ni tänker stanna en tid i staden, 

kan jag erbjuda er 50.000 gyllen om 

ni är villig att lära ut tekniken. Vem som 

har skrivit till er och berättat detta vet jag 

På börsen i Amsterdam träffade Roland tre andra svenskar och sällskpet slog sig ned 

vid ett kaffehus intill börsen. 

vårt kaffe berättade jag i korthet om mina 

eskapader, varvid herr Lod vid flera tillfällen 

nämnde mitt namn. En av holländarna 

vid bordet intill kom plötsligt över 

till oss och sade att han inte kunnat undvika 

höra vår konversation. Och då särskilt 

ej. Men även om jag känner metoden att 

tillverka jukt, så finns inga lämpliga råvaror 

att uppbringa i hela Holland. Även i 

Ryssland tillverkas jukten i så små mängder 

att en lädermakare bara får köpa några 

garnits åt gången. Jukten, som ger lädret

Ett äventyr som vi skall förmedla i några avsnitt. Källan kommer från Carl von Rolands handskrivna biografi som förvaras 

i Kungliga Biblioteketshandskriftssamlingar, den har tidigare givits ut i bokform 1914 av Samuel E. Bring. 

Tommy Jansson har med underlaget från Brings bok under 1984 moderniserat texten från 1700-tals svenskan. 

Boken är utgiven på Bäckströms Förlag i Stockholm. 

dess karaktäriska lukt, gör det möjligt att 

tillverka ett mycket slätt läder. Holländaren 

och jag kom dock överens om att vid 

senare tillfälle träffas för att diskutera ett 

eventuellt samarbete i läderbranschen. 

Medan vi väntade på en båtlägenhet till 

Sverige passade vi på att roa oss på det 

ökända spelhuset. Där tog vi oss ett glas 

vin, men aktade oss för att komma i kontakt 

med de dåliga fruntimren, som satt vid 

ett långbord. När vi hunnit få i oss några 

glas kom där två fruntimmer ut ur ett rum, 

med en karl mellan sig. Han hade varken 

hatt, rock eller peruk på sig och ropade 

ständigt efter mera vin, vilket fruntimren 

hela tiden stjälpte i både sig och honom. 

Ett annat fruntimmer fick en prästman att 

betala vinet åt sig. Hon var rund och rödbrusig 

och blottade det mesta av sinna stora 

bröst, där prästen ständigt var framme och 

tafsade och ibland även nafsade han med 

munnen efter brösten som ett dibarn. Här 

tänjdes uppenbarligen moral och etik till 

det yttersta. Samma svartrock som förban- 

I Amsterdam fick man ibland anlita roddare 

för att komma över kanalerna. 

nade allmogens omoraliska leverne från 

predikstolen på söndagarna drog sig inte 

för att själv bedriva hor när han trodde sig 

anonym i mängden. 

En dag gick jag till ett värdshus och åt tillsammans 

med några andra herrar. Medan 

vi åt kom där in två välklädda engelsmän. 

De frågade gästerna om de sett till en engelsk 

sjökapten, som nyligen anlänt med sitt 

skepp. De sade att de sökt honom förgäves 

sedan han anlänt till Amsterdam för tre 

dagar sedan. Jag frågade dem hur han såg 

ut, och kände på beskrivningen igen en karl 

jag sett kvällen innan. Den mannen var på 

spelhuset König von Denmark i går kväll 

sade jag. Vill ni då vara vänlig och följa 

oss dit, bad den ena engelsmannen. Efter 

att jag avslutat måltiden gjorde vi sällskap 

till nöjeskvarteret. När vi klev in i spelhuset 

fann vi genast den eftersökte, som befann 

sig i ett miserabelt skick. Han var kraftigt 

berusad och hade förlorat sina kläder, sin 

silvervärja, fickur och hatten. Dessutom var 

han skyldig värden för spelhuset 300 gyllen. 

Hans landsmän tvingades pun-ga ut 

med den summan för att få honom därifrån. 


Efter att ha vistas i Amsterdam i två veckor 

fick jag reda på att ett skepp skulle avsegla 

mot Göteborg. Jag skaffade mig lägenhet 

på det aktuella skeppet och bar ombord mitt 

bagage, som nu hade utökats med en del 

prydnadsföremål och med en värja som 

hade silverhandtag. Jag hade även provianterat 

rikligt med både mat och dryck för att 

klara även den sämsta traktering om så det 

blev behövligt. En vacker maj morgon steg 

jag ombord på skeppet med destination 

Göteborg. Seglatsen mot Göteborg gick 

mycket bra till dess vi var bara några mil 

ifrån destinationsorten, då vi fick kraftig 


motvind. Vi kryssade omkring utanför kusten. 

När vi var i höjd med Pater Noster kom 

plötsligt en dansk fregatt, Höjen Hall, i riktning 

mot oss. Enligt min uppfattning hade 

vi lätt kunnat fly undan danskarna, men det 

verkade som vår skeppare ville få skeppet 

kapat, för han seglade fregatten mitt i gapet. 

Jag blev helt förtvivlad. Så nära Göteborg 

och samtidigt så långt ifrån. Vi blev 

kapade av danskarna och de tvingade oss 

in på norskt vatten. Vid Laurkullen , utanför 

Moss. Efter diverse palaver med den 

danske amiralen von Gabel för att få skeppet 

fritt, det innebar att min skeppare såg 

till att jag kom ombord på amiralens skepp 

och blev där fånge och skulle så förbli tills 

vi kom till Köpenhamn. Jag hade under alla 

förhör uppgivit mitt namn till Christian Robbert 

Hagmeister och var köpman. Men det 

trodde inte amiralen, han sade nu råkar det 

var så att vi bättre vem ni är. Jag förstod att 

jag blivit förråd av någon, troligen var det 

någon matros som var med de som deserterade 

från Snälla Döden från Rygen. Jag 

var nu fånge på väg till Köpenhamn. 

Nästa avsnitt; Fånge i Köpenhamn. 

Ett örlogsfartyg ur den danska flottan. Gravyr av F. Hendriksen.

En gård - ett namn 

Text: Inge Jacobsson, Askeby. 

När jag som barn gick i skolan i Hallingeberg 

hände det att en lärare kommenterade 

namnet på den gård jag kom från. Svedstugan, 

berättade han, tyder på att man där 

idkat svedjebruk, dvs bränt ner skog och 

annan växtlighet och sedan odlat i den askblandade 

myllan. 

Jag minns att jag hade svårt att tänka mig 

att någon med flit hade anlagt skogsbrand 

så nära husen, men på den tiden var det 

inte vanligt att ifrågasätta vad en lärare sa. 

Det dröjde många år innan jag hade sammanhanget 

klart för mig. 

När mina föräldrar och jag 1938 flyttade 

till Svedstugan var vi av ägarna, kyrkan, 

utlovade två förbättringar. Dels skulle dåvarande 

boningshuset rivas och ett nytt 

byggas, dels skulle kärret dikas ut. Det 

gamla huset var en låg byggnad som låg 

mellan landsvägen och nuvarande bostad. 

Mitt bestående minne av gamla huset är att 

jag på sommaren kunde se en solstråle leta 

sig in mellan springorna i väggen. Vilken 

tur att vi inte behövde bo där en vinter utan 

kunde flytta in i det nyuppförda huset på 

hösten. Nytt men knappast modernt, det var 

endast centralvärme som kan räknas som 

modernitet, i övrigt fattades det mesta som 

vi anser höra till vanlig standard. Det fanns 

inte ens elektrisk ström, vilket blev svårt 

inte minst när kriget i omvärlden startade 

och det blev ransonering på den fotogen 

som vi hade till belysning. 

Så var det kärret. Äldre ortsbor har berättat 

att det stod så mycket vatten att det vintertid 

spelades bandy på isen där. Själv 

minns jag hur jag med bara händerna 

fångade småfisk i pölarna. Men nu skulle 

det dikas ut. Hade det varit i dag, då markägarna 

får bidrag för att göra i ordning våtmarker, 

hade det inte blivit någon utdikning, 

men i slutet på 1930-talet var det 

politiska läget annorlunda. Orosmolnen 

tätnade över Europa och det gällde att ta 

till vara all åkermark för att trygga försörjningen. 

När jag gick igenom min fars efterlämnade 

papper hittade jag kontraktet mellan beställarna 

och grävarna. Till min stora överraskning 

var det inte ägarna, kyrkan, som undertecknat 

kontraktet och betalat grävningen 

utan arrendatorerna. Gillis Jacobsson 

Svedstugan, Albert Nilsson Källtorp 

och Erik Svensson Trotorp undertecknade 

kontraktet och betalade Einar och Bror Pettersson 

Grindstugan 1250 kr för arbetet. 

Det är en i våra öron en liten summa för ett 

sådant arbete, men vi får väl lägga på åtminstone 

ett par nollor för att få fram dagens 

pengavärde. Noteras bör även att det 

var före grävmaskinernas tid så redskapen 

var spett och spade. Vid grävningen genom 

ca 100 meter hagmark stötte de dessutom 

på berg, vilket högarna med sprängsten än 

i dag vittnar om. 

När väl grävningen genom hagen var klar 

var det fritt fram för vattnet att söka sig 

ner till sjön Långrammen. För grävarna 

återstod att gräva ett 2 till 3 meter brett stordike 

mitt i kärret 325 meter långt. Ett beundransvärt 

arbete. När det mesta av vattnet 

runnit undan efter en tid gjordes de första 

försöken att odla upp kärret. Det fanns 

fortfarande områden som var förrädiska att 

trampa igenom på så därför spändes träklossar 

på hästarnas hovar för att öka tryckytan. 

Vad var det som fick arrendatorerna att 

satsa egna pengar på utdikningen? Var det 

drömmen att få plöja långa raka fåror i en 

mjuk jord som var fri från sten, vilket det 

fanns gott om hemomkring? I så fall blev 

de grymt besvikna. Det fanns inga stenar, 

men stubbar – hundratals. Plogen hann inte 

gå långt förrän den fastnade i en stubbe. 

Fram med spaden för att gräva runt omkring 

så att linan till stubbrytaren fick fäste 

och så veva. Efter en stunds kamp kunde 

stubben hissas upp och plöjningen fortsätta. 

Så gick det några meter och plogen fastnade 

på nytt. Nya svavelosande eder och 

så släpa fram stubbrytaren. Ett tålamodskrävande 

arbete. 

Högen med uppbrutna stubbar i kanten på 

kärret växte, så till slut blev det ett par billass 

som kolare Gerhard Svensson, Smitterstad, 

hämtade till sina kolugnar. Det faktum 

att stubbarna var svartbrända hörde jag 

aldrig någon kommentera, inte ens min historieintresserade 

far. 

För några år sedan hittade jag en gammal 

karta över Hallingeberg i landsarkivet i 

Vadstena. Det kanske rent av är den äldsta 

över området. Den är från 1706 och ritad 

av Samuele Frigelio. Flera intressanta detaljer 

avslöjas där. Kärret kallas svedjemossen, 

men någon bebyggelse vid Svedstugan 

finns ej inritad. Vem var det då som drev 

svedjebruk? Ägarna naturligtvis, dvs brukaren 

av prästgården. Svedstugan fick sitt 

namn senare på grund av närheten till 

brandplatsen. 

Vad var det då som imponerade mest på 6åringen 

som betraktade utdikningen? Var 

det arbetet i diket? Nej, småpojkar är sig 

lika. Det var bröderna Petterssons bil, en 

cabriolet med skinnklädsel som jag långa 

stunder beundrade där den var parkerad i 

hagen. Jag minns inte modellnumret, men 

det kan ha varit en MB 525, i så fall en 

raritet för intresserade av veteranbilar. 

Undrar vad som hände med den. Överlevde 

den bensinransoneringen under kriget? 

Kanske någon som vet? 



Nu har vi från Tjustsläktforskarförening 

varit på förbundets årsstämma 

som hölls i Falköping under dagarna 21- 

23 Augusti 2009. Vi representerades av 

grundaren av vår förening av Holger 

Kanth och Hans Wilensjö. 

Under fredagen avhölls en ordförande konferens 

där Holger Kanth representerade 

oss. Här framhölls vikten av kommunikation 

mellan föreningar likväl som till förbundet 

och då särskilt i båda riktningarna. 

Förbundets ekonomi diskuterades och 

glädjande så visar efter flera års negativ 

utveckling numera, att det ger ett överskott. 

Föreningarnas utveckling som på de flesta 

håll visar positiv tendens är också glädjande 

så det gäller för föreningarna att haka 

på den positiva trenden med bra TV program 

kring TV kändisar som spårar sina 

rötter. Över 4 miljoner såg serien som sänts 

i TV. Bättre reklam går ej att få. 

Redaktörs konferensen, som leddes av Peter 

Pettersson redaktör för Släkt historiskt 

forum, hölls kring våra egna producerade 

tidningar där Hans Wilensjö deltog. Här 

taldes om de nya hjälpmedel via nya datorprogram 

m.m. Framförallt då hur innehållet 

som vi själva kan påverka och om 

vad vi bör skriva om i våra egna tidningar. 

Tryckeri kostnader och framförallt porto- 


Släktforskardagarna i Falköping år 2009 

kostnaderna som oftast är den dyraste delen 

i föreningarna så det gäller att innehållet 

ger medlemmarna valuta. Vi diskuterade 

att lägga ut tidningen på nätet till 100%, 

men vi tror inte det, många då skulle upphöra 

som medlemmar då oftast deras enda 

kontakt med föreningen sker via tidningen. 

Vi såväl som andra föreningar har även 

långväga medlemmar som är med enbart 

Holger Kanth träffar en vän från Landsarkivet i Vadstena. 

Symbol staty över Falköping med teatern 

i bakgrunden. 

för att läsa vad som händer hemifrån = tidningen. 

En annan sak är att utnyttja den nya 

tekniken genom att ”bilda en klubb” via 

Youtube där vi alla redaktörer kan bilda ett 

nätverk och ge varandra både stöd och 

tipps. Även ordförande konferensen framhölls 

det om någon form av bättre kommunikation. 

Ett besök på ett tryckeri i Falköping 

avslutade fredagen.

Efter att vi måste åka till Skara för övernattning 

så var vi med på den officiella invigningen 

där vår medlem tillika ordförande 

för förbundet Barbro Stålheim och 

Ted Rosvall samt kommunalrådet i Falköping. 

Det var som vanligt många besökare 

som klev över tröskeln och vilken utveckling 

som skett i de många montrarna när 

det gäller laptops. Bara för några år sedan 

var de sällsynta och stora stationära datorer 

skötte då om det mesta. Mycket intressant 

att se alla digitala hjälpmedel, Genline, 

Svar och Arkiv Digital, samt även allt 

gammalt intressant material kring forskning. 

Alla fina släkt tavlor som mindre 

konstverk visades fram, bara att fylla i sin 

egen antavla. Vidare om hembygdsforskning 

som allt mer går hand i hand med släktforskning. 

Allt ifrån gamla släktutredningar 

till färsk Spettekaka från Skåne. 

Årsmötet 

Kl 13:00 på lördagen avhölls förbundets 

årsmöte för de 164 medlemsföreningarna 

och efter sedvanligt upprop valdes Lars 

Lindersson till mötesordförande. Inga 

större frågor och framförallt frågor om ekonomin 

uppkom då överskottet för året blev 

88040:- kronor. Inkomsterna sjönk men 

Den nya styrelsen. 

De ständiga Kvar sittarna 

En studie cirkel som numera pågått ett flertal 

år hade som vanligt avslutning på Vadstena 

Slott och i forskarsalen. Gänget som 

ständigt går på släckforskarkurs både höst 

och vårtermin tycker mera om gemenskapen 

med likasinnade och bläddrar gärna i 

gamla kort i stället för att sitta hemma vid 

datorn. Var och en har sin släkt att forska 

på och hjälper gärna andra att hitta sina 

rötter. När man kommit så långt tillbaka 

som går, så blir det ofta så att man även 

kollar av nära anhöriga och då hittar man 

mycket intressant. Att ”kunna klä på” de 

människor som levde för flera hundra år 

sedan är ofta mycket intressant och då är 

bouppteckningar mycket att hämta ifrån. 

Militära källor går också att få ut mycket 

av men domböcker och polisrapporter ger 

ännu mera. 

Vid vår avslutning i Vadstena våren 2009 

då vi ägnar hela två dagar till vår forskning 

med en avslutande trevlig middag kan 

ge mycket intressant till den egna forskningen. 

Vi hittade då en gårdfarihandlare 

som suttit i stupstocken för fyller i 3 upprepade 

gånger i början av 1800 talet. En 

annan hade slagits under stort fylleri och 

skulle dömas för detta. Det är sådana handlingar 

som gör våra förefäder så intressanta. 

Det lite mindre bra är alla de stackars pigor 

”som blev på det viset” och fadern skrivs 

som okänd av prästen. Ibland kan man 

även utgifterna sjönk mera varför de nu 

gamla problemen, med för stor organisation 

och dålig försäljning nu är ett minne 

blott. Tyvärr tar det några år innan man har 

tagit bort en för stor organisation. 

De val som förrättades skedde under stor 

samstämmighet. 

Nya i styrelsen blev: Karl-Ingvar Ångström 

Härnösand (omval), Lars Sundell 

Stockholm (Omval), Birger Bergenholtz 


undra om inte prästerna översåg med sanningen 

då han blev bjuden på några supar 

av husbonden och den riktige fadern som 

av någon anledning ”dubbat i” i 

pigkammaren. ”Vill Du inte, får Du flytta 

i morgon” räckte säkert för att skrämma 

upp den ofta nya oerfarna stackars pigan. 

Husbonden hade säkert varit med förr. Det 

var inte alltid det gick att övertala drängen. 

Kristianstad (Nyval), Anna Lövgren Jokkmokk 

(Nyval) och Sonja Sahlén Örnsköldsvik. 

De övriga i styrelsen kavarstår med 

Barbro Stålheim Förbundsordförande från 

Norrköping som ordförande. 

Årsmötet avslutades med en Parentation 

över avlidna medlemmar. Blommor till de 

avgående syrelsemedlemmarna gavs och 

avtackades av ordförande. 

Vi som åkte till Vadstena i år var Anna- 

Maria Jacobsson, Ann-Marie Andersson, 

Birgitta Nilsson, Britt-Marie Larsson, Marie 

Louise Ljungdal och Hans Wilensjö. 

Erik Andersson hade tyvärr förhinder att 

vara med i Vadstena. I september återupptas 

höstens forskarkurs igen. 



c/o Stadsbiblioteket 

Box 342, 593 24 Västervik 


Ekonomibrev

Wåra Rötter - Tjust Släktforskarförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?