Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap

60
ÖSTRA VÄTTERNBRANTERNAS NATURVÄRDEN – ARTER, MILJÖER OCH DELLANDSKAP
Skogsbeten/bondeskogar med lång skoglig kontinuitet är en typ av barrblandskog som kan ha
både höga biologiska och kulturhistoriska värden. Sannolikt användes förr all barrblandskog i
Vätterbrantern till utmarksbete. Foto: Peter Jonsson.
Nyckelbiotopstyper: Betad skog, barrskog.
Typexempel: Ryd, Askarp, Eskilstorp, Sandvik (lövsumpskog)
Beskrivning: Detta är barr- eller barrlövblandskog som genom bete och plockhuggning
fått en skiktad och varierad struktur. Träd med långa kronor och kjolgranar viktiga kännetecken.
Om det inte det gått allt för lång tid sedan det plockhöggs och betades finns det här
och var gläntor med gräsmark. Löv, t.ex. asp kan ha vuxit upp i de gamla luckorna.
Naturvärden: De gamla betesskogarna har stora natur- och kulturvärden. Ur naturvårdssynpunkt
är dessa skogar ofta svårbedömda eftersom de inte alltid håller de naturskogsstrukturer
och arter som vanligen visar på hög biologisk mångfald. Det är dock troligt att de
gamla betesskogarna har naturvärden, t.ex. en rik marksvampflora, som vi idag inte har kunskap
om och som vi därför förbiser. De gamla betesskogarna är också en del av vårt kulturarv
som håller på att gå förlorat genom trakthyggesbruket. Den skogliga kontinuiteten, det
vill säga att marken varit skogsbevuxen under mycket lång tid, är troligen avgörande för naturvärdena
i dessa miljöer. Ofast har skogsområden av denna typ ett högre naturvärde om de
ligger på gammal utmark än om de ligger på gammal inägomark. Detta kan undersökas med
hjälp av historiska kartor.
Några exempel på signalarter: Lavar: gammelgranslav Lecanactis abietina. Svampar:
viktigaste signalartsgruppen. Olika arter som trivs i halvöppna barrskogar, gärna på kalkhaltig
jord, ur släktena spindelskivlingar Cortinarius spp., jordstjärnor Geastrum spp., riskor